Under åren 1973–1975 byggde finska staten, företrädd av Post- och telegrafstyrelsen denna del av ämbetshusen, som står på tomterna nr 115 och 114, i hörnet av Parmansgatan och Västra Långgatan. I denna gula byggnad fanns postkontoret i nedre våningen och skattebyrån i den övre. Fotot är taget från sydost sommaren 2020 och i den högra kanten syns en del av Saalems bönehus.

Den här gården uppförde handlanden Lars Reinhold Hasselblatt år 1860, alltså året efter att de gamla byggnaderna hade förstörts i den stora stadsbranden. Byggnaden fick det här utseendet år 1910 då den dåvarande ägaren Gustaf Ekman genomförde en total renovering med ny stenfot, nytt plåttak och nästan allting däremellan renoverades. Fotot som är utlånat av Margaretha Reinlund är från 1932 och taget från sydost. Notera den speciella ingången till postkontoret.

Sammanställt av Lasse Backlund i april 2026. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfarter, mantalslängder, kyrkböcker och tidningar.

Gårdarnas och tomternas historia

De här byggnaderna är uppförda i hörnet av Parmansgatan och Västra Långgatan på de sammanslagna tomterna 114 och 115, som före 1859 hade skilda ägare.

Tomt nr 114

På stadsplanen från 1751 har den här tomten numret 18 i det andra kvarteret och den ägdes då av Johan Vikman, som bodde där med sin familj, bland annat dottern Margaretha.

Anders Henrik Ekholm eller Ekblad ägde nästan hela den här tomten i början av 1800-talet. Enligt stadsplanen från 1751 hade den numret 18 i det andra kvarteret. Han hade efter sin moder Margaretha Ekblad, född Vikman ärvt 1/30 del av tomten och lika mycket av sin fader Jacob Ekblad. Av sin syster Anna Elisabeth hade han erhållit ”en ett hundrade tjugondedel” och av sin moster Maria Vikman, gift Ånäs fått en tredjedel som gåva. Av snickare Fredric Boström och hans hustru Catharina, född Kaasman hade han köpt en tredjedel. Efter allt detta ägde Anders Henrik 89/120 delar av tomten.

År 1824, den 2 februari delade Anders Henrik Ekholm, också kallad Ekblad sin tomt, som då bestod av 89/120 delar. Den ena delen behöll han och den andra sålde han åt timmermannen Matts Bergholm, som då började äga 89/240 delar av den tomt som i den kommande stadsplanen skulle få numret 114.

År 1825 uppgjordes en ny stadsplan och den används fortfarande trots att flera planer har uppgjorts efter det. Tomterna 114 och 115 vid den blåa pilen.

År 1830 ägdes en del av tomten av timmermannen Matts Bergholm och hans hustru Lena.

År 1831, den 11 april köpte sjömannen Carl Fredric Palmbom (1805–1836) och hans hustru Elisabeth Magdalena (f. Björkman1808-1864) den del av tomten som Bergholm ägde. Makarna Palmbom fick endast en dotter, som dog ung.

År 1832 den 17 februari och den 24 oktober köpte Palmbom två mindre delar av tomten, så att han nu ägde nästan hela tomten nr 114, närmare bestämt 7/8 delar. Säljare 1832 var änkan Eleonora Ekholm och änkan Gustafva Carolina Westerholm

År 1835 ägdes största delen av tomt 114 av sjömannen Palmbom. På hyra i hans gård bodde handelsmannen Lars Johan Moliis (1803–1835 i mars). Han var född i Björneborg och gifte sig i Kristinestad år 1827 med Margaretha Nyberg från Munsala.

År 1836 avled sjömannen Palmbom, och gården övertogs av änkan Magdalena, som kallades Lena. På hyra i hennes gård bodde kopparslagare änkan Maria Sundell.

År 1837 gifte änkan Lena Palmbom om sig med klensmeden Rudolf Sundqvist (1811–1860), som var född i Sastmola. Ett par år senare fick Rudolf Sundqvist lagfart på 7/8 av tomten 114. Ägoförhållandena på den här tomten var minsta sagt oklara och det tog säkert flera timmar för rådhusrätten att reda ut dem. Flera vittnen måste inkallas och protokollet och utredningarna var flera sidor långa.

År 1840 hade ju gården övertagits av klensmeden Rudolf Sundqvist och han bodde med hustrun Lena och barnen Alexander (f.1840), Ernst Wilhelm (f.1844) och Carl Emil (f.1846) Totalt fick de fyra barn men det ser ut som att endast sonen Alexander levde till vuxen ålder. I början av 1840-talet bodde flera smedlärlingar i gården och de kom från stora delar av landet, Carl Gustaf Carlsson Mangs kom dock från Lappfjärd och Erik Henriksson Lillnix från Närpes.

År 1844 köpte Rudolf Sundqvist en tomt till, då han förvärvade halva tomten nr 4, alltså Strandgatan 79. På den tomten fanns det antagligen en smedja, som Rudolf kunde använda.

År 1851, den 6 september sålde smeden Rudolf Sundqvist tomten nr 114 med alla byggnader och underlydande donationsjord åt ”Enkefru Prostinnan Maria Lovisa Alcenius, född Hollstén” (1791–1875) för 650 rubel silver. Hon var född i Gamlakarleby men flyttade till Kristinestad från Lappo, där hennes man Johan Daniel Alcenius (1784–1849) hade varit kyrkoherde. Gården skulle Maria Lovisa få överta på fardagen, alltså den 1 oktober samma år. Maria Lovisa flyttade 1852 till Kristinestad med barnen Albertina Sofia (1816–1897), Jakob Edvard (1823–1892) och Olivia Augusta (1832–1908). Fosterdottern Gustava Olivia (f.1841) flyttade också med. Flera andra barn var bortgifta redan då.

År 1853 ägdes gården på tomt nr 114 av änkan Maria Lovisa Alcenius och hos hennes bodde döttrarna Albertina och Olivia. Skepparen Aron Bergström (1827–1880) bodde på hyra med hustrun Antoinette (1829–1913).

År 1855 ägdes tomten nr 114 av änkan Maria Alcenius, som bodde med sin dotter Olivia. På hyra bodde skepparen Aron L. Bergström med sin hustru Antonette och pigan Beata. I gården bodde också viktualie handlande Johan Reinhold Fontell med hustrun Albertina och lilla dottern Maria Sofia (f. 1852). Albertina var ju dotter till gårdsägaren Alcenius och paret hade tidigare bott på Strandgatan 43. Änkan Alcenius förvärvade sedan gården Västra Långgatan 11 och dit flyttade hennes dotter Albertina med sin man Johan Reinhold Fontell.

År 1857 ägdes gården av änkan Alcenius och hos henne bodde dottern Olivia och fosterdottern, som också hette Olivia. Alcenius dotter Mathilda Fontell bodde också i gården med sin man.

År 1859, den 14 januari förstördes byggnaderna på änkan Alcenius tomt i den stora stadsbranden och de var alla oförsäkrade.

År 1859, den 15 april sålde änkeprostinnan Maria Alcenius den brända tomten nr 114 åt handlanden Lars Reinhold Hasselblatt för 162 rubel. Samma Hasselblatt ägde från tidigare hela granntomten nr 115 och kunde då slå ihop båda tomterna.

Lars Reinhold (1800–1880) var son till rådman Isak Reinhold Hasselblatt och dennes andra hustru Maria Christina (f. Åberg i Kristinestad 1764–1824). Lars Reinhold gifte sig år 1827 med Johanna Albertina (f. Tallgren i Kaskö 1804–1888). De fick två söner, som båda levde till vuxen ålder. Den äldre sonen Albert köpte år 1857 gården på Västra Långgatan 15 och då han 1860 gjorde konkurs kom pappa Lars Reinhold till hjälp och köpte gården.

Tomt nr 115, tidigare 17,20 och 23

På stadsplanen från 1751 hade hörntomten numret 17 i det andra kvarteret och den ägdes då av Elias Åkerbergs änka Catharina (f. Walberg 1706-1776). Den västra delen av tomten var sumpmark och var därför obebyggd. Tomten har i långa tider kallats ”Åkerbergska tomten”.

Åren 1745 till 1770 ägdes hörntomten med numret 17 i det andra kvarteret av Elias Åkermans änka Catharina och hos henne bodde också sonen Johan.

Åren 1770 ägdes den här tomten som nu hade nr 20 i det andra kvarteret av timmermann Johan Åkerberg och hustrun Anna. Hos dem bodde också barnen Catharina Margaretha (f. 1767) och Johan Henrik (1769-1832).

Åren 1780 – 1818 ägdes gården på tomt nr 23 av fiskaren och timmermannen Johan Åkerberg (1739-1818) och hans hustru Anna, född Strandman (1743-1822).

År 1818 avled Johan Åkerberg och han var ägare till tomten nr 23 i det andra kvarteret. Gården övertogs då av änkan Anna som erhöll hälften i giftorätt och barnen erhöll den andra halvan i arv. Sönerna Johan Henrik och Elias erhöll varsin fjärdedel och dottern Maria Elisabeth, som var gift med kopparslagaren Anders Stenberg fick också en fjärdedel. Den andra dottern Anna Catharina, som var gift med sjömannen Gabriel Öström fick den sista fjärdedelen, alltså av halva tomten.

År 1822 avled Anna Åkerberg och hennes halva tomt övertogs då av de fyra barnen som efter skiftet ägde en fjärdedel var av hela tomten nr 23.

År 1823, den 7 februari sålde Johan Henrik Åkerberg sin fjärdedel av gården åt sin svåger Gabriel Öström för 120 riksdaler. Denne ägde efter det halva tomten nr 23, den södra delen. Den norra delen övertogs av fiskaren Elias Åkerberg (1782–1847) som var son till Johan Åkerberg (f.1739) och Anna Strandman (f.1743) och år 1808 gifte han sig med Maria Margareta Björkqvist (1782–1847). Mellan åren 1808 och 1823 fick de sju barn, varav flera dog relativt unga.

År 1829, den 7 juli sålde Gabriel Öström med hustrun Anna Catharinas godkännande den södra hälften av den så kallade Åkerbergska gården åt handlanden Lars Reinhold Hasselblatt. Köpeskillingen utgjorde 400 kejserliga rubel.Tomten hade tidigare numret 23 i det andra kvarteret men enligt stadsplanen 1825 fick den numret 115.

År 1847, den 20 januari avled Maria Margareta Åkerberg och den 31 i samma månad avled den äldsta dottern Johanna Margaretha, som var född 1808. Den 18 juli samma år avled maken Elias och gården på halva tomten 115 övertogs av sex barn, alltså 1/6 del var.

År 1849, den 19 april sålde avlidne fiskaren Elias Åkerbergs arvingar halva tomten nr 115, den norra delen på auktion och högsta budet på 155 rubel gav handlanden Lars Reinhold Hasselblatt (1800–1880). I köpet ingick förutom den halva tomten alla åbyggnader och till tomten hörande donationsjord. Efter denna affär ägde Hasselblatt hela hörntomten nr 115.

Lars Reinhold Hasselblatt (1800–1880) var son till rådman Isak Reinhold Hasselblatt och dennes andra hustru Maria Christina (f. Åberg i Kristinestad 1764–1824). Lars Reinhold gifte sig år 1827 med Johanna Albertina (f. Tallgren i Kaskö 1804–1888). De fick två söner, som båda levde till vuxen ålder. Den äldre sonen Albert köpte år 1857 gården på Västra Långgatan 15 och då han 1860 gjorde konkurs kom pappa Lars Reinhold till hjälp och köpte gården.

År 1859, den 14 januari förstördes alla byggnader på tomt 115 i den stora stadsbranden. Byggnaderna var inte försäkrade, så ägaren Hasselblatt gjorde en stor förlust.

Nya byggnader uppförs på de sammanslagna tomterna 114 och 115

I slutet av år 1859 uppförde handlande Hasselblatt en uthusbyggnad på de sammanslagna tomterna 114 och 115, och följande år uppförde han ett nytt bostadshus längs med Västra Långgatan. För att finansiera byggnaderna lånade han 1 350 rubel av änkan Anna Maria Sjöberg.

År 1863 gjorde Lars Reinhold konkurs och den 15 januari såldes Lars Reinhold Hasselblatts konkursmassas gård på auktion åt Johan Gustaf Parman för 1 900 rubel. Parman var troligen född i Ikalis år 1828 och flyttade via Bötom till Kristinestad år 1848. År 1850 gifte han sig med Agatha Elisabeth Ekström (1828–1897). Parman var skeppare på flera fartyg men omkom då hans fartyg förliste på Atlanten under en färd från Livorno till Amerika 1871 eller 1872.

I början av 1860-taket bodde Lars Reinholds son, handlanden Johan Herman Hasselblatt (1831–1863) också i pappas nya gård. Han gifte sig 1856 med sin kusin Adelina Hasselblatt (1832 i Kristinestad –1864 i Vasa) och de fick tre barn. Sonen Johan Ivar blev handlande i Vasa medan Lars Lennart blev handlande i Helsingfors.

År 1863, den 22 januari tecknade gårdsägaren, skepparen Johan Gustaf Parman en brandförsäkring på de två byggnaderna, som Hasselblatt hade uppfört efter branden.

Parman uppgav då att huvudbyggnaden var uppförd år 1860 av timmer, hade tegeltak och var byggt i en våning och där fanns åtta boningsrum. Uthuset var uppfört 1859, direkt efter branden och där fanns två magasin, fähus och nödiga förråd. I nedre kanten på ritningen finns infällt Parmans vackra underskrift.

År 1863, den 28 februari sålde skepparen Johan Gustaf Parman sin nyligen inköpta gård på tomterna ½114 och hela 115 med därunder hörande donationsjord åt läraren vid Vasa navigationsskola Erik Mattssén för 1825 rubel. Mattssén finansierade en del av köpet genom att ta över det lån på 1350 som Hasselblatt på sin tid hade lånat av änkan Sjöberg.

År 1852, den 3 augusti hade ju Vasa stad nedbrunnit helt och en del folk flyttade då tillfälligt till Kristinestad. Navigationsskolan som i långa tider funnits i Vasa flyttade också tillfälligt till Kristinestad. Under en tid var den här skolan inrymd i gården på tomterna 114 och 115, som då ägdes av skolans lärare Mattssén.

År 1870 bodde slaktaren och sjömannen Carl Gustaf Jansson på hyra i gården. Han var född år 1842 i Åbo och hade flyttat från Vasa till Kristinestad år 1868. Han var gift med Anna Henrika (f.1837 i Rimito). De hade två barn, som var födda i Vasa och under tiden i Kristinestad fick de tre barn till.

År 1874, den 17 november sålde navigationsläraren Erik Mattsén gården, de två tomtern och till tomterna hörande donationsjord åt bryggmästaren Petter Henrik Båge för 3 000 finska mark. Petter Henrik (1836-1880) var född i Kristinestad och år 1864 gifte han sig med Aurora (f.Olin 1837-1897) och de fick två barn.

År 1869 hade Petter Henrik Båge tillsammans med bryggmästaren Grűtsmacher från Tyskland förvärvat ett ölbryggeri på Östra sidan och år 1871 övertog Båge det ensam och han kallade det ”Båges bryggeri” men vanligt folk kallade det ”Turha bryggeriet”.

År 1880 blev bryggmästaren Petter Henrik Båge sjuk och han skulle söka hjälp i Tyskland men han dog under den resan. Vid arvsskiftet erhöll änkan Aurora hälften i giftorätt medan de två barnen ärvde en fjärdedel var. Petter Henrik hade redan år 1878 köpt gården på Strandgatan 59 och bodde där.

År 1881 uppförde änkan Aurora Båge ett bostadshus till på tomten, nu längs med Parmanskagatan. Det hade en tre rum i en våning och det ena rummet fanns en spis med bakugn. Runt hela tomten gick ett plank av bräder som var 240 cm högt.

Aurora Båge lät också av korsvirke och bräder bygga en större veranda med två trappuppgångar på gårdssidan.

År 1885 ägdes tomten och gården av bryggeriänkan Aurora Båge, men hon bodde inte här utan på Strandgatan 59. Efter makens död hade Aurora övertagit verksamheten på ölbryggeriet Turha. På hyra bodde bland annat provinicialläkaren August Eberhard Hirn (1834-1890), som kallades ”Ebbe”. Han var född i Borgå, gick i skola i Kuopio där han blev student 1854. Han fortsatte studierna med att studera medicin, bland annat på Karolinska i Stockholm och år 1860 blev han kirurgiekandidat. År 1864 gifte han sig med Julie Sundman (1834-1887), som var dotter till sjökapten Karl Jakob Sundman från Kristinestad. Eberhard fick arbete på medicinalstyrelsen till 1871, då han utnämndes till provincialläkare i Ruovesi och 10 år senare fick han samma tjänst i Kristinestad. I staden var han kommunalt aktiv och satt bland annat i stadens fullmäktige. August Eberhard avled i staden i april 1890 och efterlämnade 5 barn.

År 1890 köpte änkan Aurora Båge gården på Västra Långgatan 27, men hon bodde aldrig där utan på Strandgatan 59. Efter Auroras död 1897 sålde arvingarna den gården åt guldsmeden Sandelin.

År 1897 avled Aurora Båge och barnen Johan Henrik August (1864-1944) Hulda Elisabeth erhöll gården och de sammanslagna tomterna i arv.

År 1900 den 9 april hade Johan Henrik August Båge erhållit fastebrev på de två tomterna 114 och 115. Hälften av tomterna hade han ärvt av sin mor Aurora Båge och den andra hälften hade han den 17 januari 1899 köpt av sin syster Hulda, som var gift med apotekaren Karl Arrhenius. Samtidigt köpe Båge också systern Huldas andel i gårdarna Västra Långgatan 27 och Strandgatan 59 och hennes andel av ölbryggeriet Turha. För dessa delar hade Henrik Båge betalat 11 500 finska mark åt sin syster. Affären finansierades genom att Båge lånade pengarna ur Sjöbergska fattigfonden. Gården På Västra Långgatan 25 hyrdes ut åt olika familjer, bland annat bodde provincialläkaren Munsterhjelm här med sin familj.

År 1902 hyrde Betty Björkroth (1849-1933) en stor del av Båges gård och hon inrättade ett gästgiveri här, som hon öppnade i maj 1903. Betty var född i Björneborg och hon hade i slutet av 1800-talet innehaft ett gästgiveri och en lanthandel i Mörtmark by i Lappfjärd. Betty var ogift och barnlös men hon tog systerns unga dotter Hanna som fosterdotter. Betty och Hanna drev ju långt senare ett gästgiveri och resandehem på Strandgatan 54.

År 1903 drev Betty tillsammans med systerdottern Hanna ”Gästhemmet Fröken Betty Björkroth” i Henrik Båges gård. Till sin hjälp hade de Adelina Hernesharju (f.1882) och Ida Holmgren (f.1886). Ett par år senare arbetade Alma Vesterback (f.1878) och Hulda Bergström (f.1888) hos Betty tillsammans med tjänarinnan Ida Holmgren.

År 1906 var gästhemmet fortfarande inrymt i Båges gård. Nu bodde också byggmästaren Emil Holmström (1878-1911) i gården och han skulle ju sedan gifta sig med Bettys systerdotter Hanna. År 1908 bodde Föreningsbankens direktör Emil Kronman (f.1862) på hyra i gården.

År 1909, den 3 mars sålde Henrik Båge gården på hela tomt 115 och halva 114 åt kontoristen Gustaf ”Gösta” Ekman (1870-1933) för 18 500 mark. Han var gift med Anna (f. Rosenberg 1872) och bodde då på hyra i Hjulmans gård på Strandgatan 63. Gösta var en aktiv fotograf och en del av hans fotografier finns bevarade.

År 1909 tecknade nya ägaren en ny brandförsäkring på byggnadena och han bifogade då denna karta till försäkringsbrevet. Han beskrev då att huvudbyggnaden är 22,27 meter lång och har tak av asfaltfilt. Uthuset nr 2 var ju byggt år 1859 och hade blivit tillbyggt 1882, det var 28 meter långt och hade asfaltfilt på taket. Byggnad nr 3 var 10 meter långt och hade också asfaltfilt på taket. Runt tomten fanns ett 2,35 m högt plank och runt trädgården fanns ett staket, som var 1,35 m högt.

År 1910 ägdes gården av kontoristen Gustaf Ekman och Bettys gästhem fanns fortfarande inrymt i gården och hos henne arbetade pigan Maria Niemi (f.1859) men de flyttade under året till Strandgatan, där resandehemmet kunde öppnas i juni 1911. Systerdottern Hanna bodde i gården med sin man, byggmästaren Emil Holmström. Bankdirektör Kronman bodde ännu kvar och en handlande Torsten Tötterman bodde också här. Torsten var son till Erik Alfred Tötterman och Gösta arbetade som kontorist i Torstens handelsrörelse.

Bettys gästgiveri flyttade nu till gården Strandgatan 54 och efter det bodde kontoristen Ekman ensam här med sin familj.

År 1910 hade Gustaf Ekman övertagit hela tomten nr 114 och slagit ihop den med nr 115. Tomtens bredd längs Västra Långgatan blev då 40 meter och längden längs Parmansgatan 57 meter. En större renovering hade gjorts på huvudbyggnaden och så här skrev granskaren Wilhelm Hagen i en rapport:

”Att byggnaderna, som undergått omfattande renoveringar, i synnerhet Nr 1, såväl till inre tak, väggar, golv och eldstäder samt övrig inredning, såsom closetter, garderober och stenfot, brädfodring och vattentak samt har en välvd och cementerad stenkällare inretts under byggnaden. Alla materialer av prima slag och arbetet med synnerlig omsorg utfört, inre taken och väggarna spända med tyg under papper, papp och tapeter, golven lagda med tjocka linoleummattor i genomgående färger, eldstäderna av majolika, vattentaket av galvaniserad järnplåt med mera. Gården äger det av värderingsmännen godkända värde bekräftar Wilhelm Hagen”.

År 1910 tecknade Gustaf Ekman en ny brandförsäkring eftersom flera förbättringar hade gjorts och då ritade han upp en ny tomtkarta. Huvudbyggnaden nr 1 hade fått ett nytt tak av plåt och gårdens hörn mot korsningen hade rundats av. Uthuset nr 2 hade kortats av då fähuset och stallet revs men också tillbyggts med en vinkel norrut. I uthuset fanns det två magasin, ett vedlider, ett vagnlider och ett utedass. Byggnaderna J, K och L i vänstra kanten är uthus på granntomterna.

År 1920 ägdes gården Västra Långgatan 25 på de två tomterna 114 och 115 av Gustaf Ekman som nu är handlande och hans hustru Anna och hos dem bodde också de två barnen Rafael (f.1899) och Astrid (f.1902). På hyra bodde poliskommissarie Arvo Lindh (f.1899) och hans hustru Ellen (f.1897) och en yngre son.

År 1929, den 23 oktober sålde Gustaf och Anna Ekman tomterna 114 och 115 åt Post- och telegrafstyrelsen. Köpeskillingen utgjorde 200 000 mark och i köpet ingick alla hus och byggnader. Gustaf och Anna skulle se till att alla hyresgäster var bortflyttade före 1 mars 1930. Under hela 30-talet bodde dock änkan Maja Greta Ingves (f.1863 i Lappfjärd) på hyra i gården. År 1930 flyttade posten sitt kontor från Strandgatan 44 där de hade verkat sedan 1910.

År 1933 godkände magistraten postens ritningar på ett postgarage, som skulle byggas vid Parmansgatan. Garaget för två bilar uppfördes av sten och betong och där inrymdes också vaktmästarens bostad.

Under 1940-talet fram till 60-talet bodde gårdskarlen Taavetti Launonen från Kajana i posthusets vaktmästarbostad vid Parmansgatan med hustrun Elly (f.Roos 1904) och dottern Berit Hillevi (f.1932).

I början av 1960-talet började staten planera ett nytt posthus i Kristinestad och staden lovade att donera två tomter invid Staketgatan om staten började bygga inom tre år. Eftersom det var oklart vilka instanser som skulle inrymmas i posthuset drog planeringen ut på tiden. I augusti 1970 bestämdes det att staden skulle skänka ett område vid Närpesvägen för ett större lager och garage för postens bussar. Då blev det genast lättare att slutföra planeringen och ritningarna kunde godkännas år 1972 och bygget påbörjades följande år. År 1970 i oktober avgick Taavi och Elly Launonen med pension efter 30 år som vaktmästare på posten och sysslan övertogs då av Olavi Kuusikorpi.

År 1971, den 26 juli flyttade posten och postbanken sina kontor tillbaka till det forna postkontoret på Strandgatan 44, som då ägdes av Disa Hinds.

I början av år 1974 pågick arbetet för fullt med början vid Staketgatan. Huvudentreprenör för bygget var Kalevi Ketola från Teuva, Lakeuden Vesi ja lämpöjohtoliike från Seinäjoki skötte VVS-installationerna och Koja Oy stod för elarbetena. Byggnaderna totalvolym var 20 950 kubik och golvytan 3 678 kvm. Tomten var problematisk med den djupa dälden vid Svinåkersdiket. Staden åtog sig att höja Parmansgatan på mitten med hela1,8 meter.

År 1974 i maj revs det gamla posthuset, som Lars Reinhold Hasselblatt hade uppfört år 1860. Arbetet utfördes av Lassas från Närpes, några stockar togs tillvara men det mesta virket tog Alpo Järvenpää hand om och skulle användas som brännved i hans fähuskök i Bötom.

År 1975 i augusti kunde posten flytta från sina tillfälliga utrymmen vid Strandgatan till det nya ämbetshuset. På öppningsdagen den 25 augusti bjöd posten på kaffe och läskedrycker och de första kunderna Hilding och Helmi Söderlund från Alesundet fick ett fång blommor. 800 personer dök upp den första dagen och kontorsföreståndaren Holger Perjus var nöjd med de nya utrymmena. Posten använde hela nedre våningen i den gula byggnaden vid Västra Långgatan medan skattebyrån tog över den övre våningen.

Ämbetshusen bestod av tre huskroppar som liknade varandra, det var främst färgen som skilde dem åt. Polisen och arbetskraftsbyrån kunde flytta in i den blåa, mittersta byggnaden. Telefondistriktet och telegrafen flyttade in den röda byggnaden vid Staketgatan och i en källarvåning skall den automatiska telefoncentralen placeras i sinom tid. Den tredje gul byggnaden längst bort byggdes åt posten och skattebyrån.

Omkring 100 personer började arbeta i de nya byggnaderna och arkitekt Marjatta Jaatinen var inte säker men hon trodde att byggnaderna skulle passa bra in i den gamla stadsmiljön.

Statens Senatfastigheter övertog senare byggnaderna och efter en tid började inrättningarna läggas ned eller så flyttade de bort.

På våren 2006 stängde posten sitt kontor i ämbetshuset och i stället inrättades en ombudspost i en livsmedelsaffär. Skatteverket koncentrerade sin verksamhet i Österbotten till Brändö i Vasa. Senatsfastigheter hade under en längre tid byggnaderna till salu och de såldes sedan till investeringsbolaget Nordic Tower East Holding.

År 2022 i februari sålde investeringsbolaget Nordic Tower East Holding ämbetshusbyggnaderna åt företaget Colive kodit med Kalle Kroon som VD. Köpeskillingen utgjorde 1 000 euro. Hans tanke var att bjuda ut de olika affärslägenheterna på hyra åt passliga hyresgäster. Den enda hyresgästen då var polisinrättningen, som ansåg att de hade allt för stora utrymmen för det lilla antal poliser som fanns i området.

År 2023, i slutet av juni flyttade polisen ut ur den blåa, mittersta byggnaden till en betydligt mindre lokal på Östra sidan, vid vägen till Lappfjärd. Efter den flytten finns det bara utsökningsverket kvar i byggnaderna, förutom bokföringsbyrån Habbens Ab Oy som finns i byggnaden vid Västra Långgatan. Utsökningsverket på övre våningen blev den sista statliga instansen som blev kvar och de flyttade ut i slutet av år 2025.

År 2023 i november bjöd Kalle Kroon ut de tre byggnader till försäljning men någon ny ägare har inte ännu hört av sig.