Sammanställt av Lasse Backlund i februari 2026. Uppgifterna är tagna ur gamla kyrkböcker, lagfartsregister, mantalslängder och tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.
Gårdens historia
År 1800 ägdes den gamla gården och tomten nummer 4 av stadsfältskären Johan Fredrik Cederstedt (1728–1805), som hade varit kompanikirurg vid Österbottens regemente under Pommerska kriget (1757–1761) och sedan blev han fältskär i Kristinestad fram till sin död år 1805. Det var ju den här Cederstedt som upptäckte det hälsosamma vattnet i brunnen på Storängen nedanför Norra Kvarnberget och började saluföra hälsovatten. Johan Fredrik var gift med Ulrika Rahse (1740–1811) och de fick sex barn men tre avled i unga år.
År 1805 ägdes gården och den här tomten av stadsfältskären Cederstedt, som bodde med dottern Gustava. Borgmästare Erik Berndtsons änka bodde också i gården. Hon hade tidigare bott vid Salutorget men då hon blev änka 1794, sålde hon den gården åt Josef Holmström. I gården bodde också handelsmannen Johan Berndtson.
År 1810 ägdes gården och tomten som nu hade numret 3 i det tredje kvarteret av fältskärens dotter Gustafva Cederstedt (1782–1821). Hennes mor Ulrika (1740–1811) som då var 70 år gammal bodde också här. Det här året gifte sig Gustafva med handelsbetjänten Adolf Hallman (1786–1859) och år 1817 fick de dottern Sofia Fredrika. Den här dottern gifte sig år 1834 med skepparen Benjamin Salén (1802–1840) som var född i Tavastehus. Han var befälhavare på flera fartyg och han dog i lungsot i England år 1840.
År 1814 ägdes tomten nr 3 av fältskärsdottern Gustafva Cederstedt och hos henne bodde maken Adolf och också förra underläkaren Michel Bergbom och hans hustru.
År 1815 ägdes tomten nr 3 av fältskärsdottern Gustafva Cederstedt. På hyra bodde länsmanshustrun Åberg med dottern Maria och där bodde också sadelmakaren Anders Wesander.
År 1820 ägdes tomten av handelsbetjänten Adolf Hallman, som bodde med hustrun Gustafva. På hyra bodde förra länsmannen Åberg med dottern Maria.
År 1821 avled Gustafva i lungsot och gården övertogs då av änklingen, handelsbetjänten Adolf Hallman.
År 1825 ägdes den här tomten som då hade numret 3 i det tredje kvarteret av före detta handelsbetjänten Adolf Hallman, hans svägerska Maria bodde också i gården och hon benämns ibland som piga.
År 1830 hade den nya stadsplanen tagits i bruk och tomten hade nu fått numret 130. Den obebodda tomten nr 130 innehades av grannen Gottfrid Starcke som var förmyndare för Adolf Hallman.
År 1835 hade gården övertagit av Adolf Hallmans måg, skepparen Benjamin Salén (f.1803 i Tavastehus -1840 i England) som för det mesta vistades ute på haven. Benjamin hade flyttat till Kristinestad år 1831. I gården bodde hans hustru Sofia och hennes far, före detta handelsbetjänten Adolf Hallman. År 1835 bodde också färgaren Carl Palmén i gården på hyra, tillsammans med hustrun Wendla.
År 1838, den 19 november sålde skepparen Benjamin och Sofia Salén gården åt handlanden Erik Wahlforss och det är oklart vart Adolf Hallman tog vägen men han dog först 1859. Benjamin dog i lungsot i England nyåret 1840 och änkan Sofia flyttade till Sverige 1841.
Erik Wahlforss (1804–1877) var född Svartti i Storå och han var son till Mathias Michelsson Svartti (1753–1809) och Anna Margareta Wahlfors (1767–1810). Hennes släkt Wahlfors hade kommit som skräddare till Storå från Sundsvall. Erik var gift med Susanna Maria Holmudd (1808–1867) från Kristinestad. Maria var dotter till handlanden Jonas Gabrielsson Holmudd (f.1772 i Pedersöre- d. i Kristinestad 1824) och Brita Helena Hallman (1767–1833) som var född i Kristinestad.
Erik och Maria fick flera barn, bland annat Amanda Wahlforss (1840–1918) som år 1875 köpte den så kallade Felénska gården och startade en bokhandel där. Amandas systrar Hilda (1844–1920), farmaceuten Thekla (1846–1905) och änkan Kristina Elisabeth (1848–1905) bodde också i Felénska gården.
Eriks och Marias yngsta son Rudolf Wahlforss (1853–1910 i Borgå) var också skriven i gården. Rudolf hörde till den första årskullen studenter från Wasa svenska lyceum år 1870 och några år senare blev han maskiningenjör. Han arbetade sedan som lärare i Helsingfors och i Borgå, under ett par år arbetade han i St. Petersburg.
De fick också sonen Henrik Alfred Wahlforss (1839–1899) som flyttade till Helsingfors, där han gifte sig med Emilia Elisabet Långhjelm (f. i Åbo 1863–1937 i Helsingfors). Det var de som sedan fick sonen Emil Wilhelm (1891–1969) som under åren 1926 till 1961 satt som VD och generaldirektör för Ab Wärtsilä Oy och som år 1941 fick titeln bergsråd.
År 1840 uppförde handlande Wahlforss en ny byggnad av trä längs med Skolgatan, innehållande en förstuga, en bagarstuga och två kamrar. Där fanns också en vindskammare utan uppvärmningsmöjligheter. Den var 20 alnar (12 m) lång och hade ett tak av bräder och hade en stenfot av kilade stenar.
År 1843 uppförde Wahlforss en sjömagasinbyggnad nere vid stranden och i den fanns det två rum och en vindsvåning. Den var nästan 11 meter lång och grunden var gjord av ett bjelkunderlag med kilade stenar. Mot stranden fanns det en verandalik brygga.
År 1844 uppförde Erik Wahlforss en ny gård på tomten nr 130. Den byggdes av nytt timmer i en våning och hade 13 rum, bland annat en salubod, en förlagsbod, ett handelskontor, två förstugor, en tambur och 5 kamrar.
År 1850 ägdes gården och tomten av handelsmannen Erik Wahlforss, som bodde med hustrun Maria, flera barn, handelsbiträden, drängar och pigor.
År 1850 gjorde Erik Wahlforss konkurs och hans gård och all donationsjord såldes på konkursauktion den 5 december. Högsta godkända budet gavs av handlanden Johan Reinhold Fontell, som bjöd 2 420 rubel silver. Gården skulle han få överta på fardagen, alltså den 1 oktober 1851 medan donationsjorden kunde övertas direkt. Den 16 december transporterade Fontell auktionsinropet på vicekonsuln och handlanden Otto Wendelin och denne fick lagfart på tomten år 1852. Erik och hans familj flyttade då till släktgården på Östra Långgatan 29. Otto Wendelin var son till kommerserådet Simon Anders Wendelin och Catharina och han var gift med Ulrika Rosenlew från Björneborg.
År 1853 byggde Otto Wendelin ihop huvudbyggnaden med bagarstugan, så att den nu fick 3 farstukvistar, två vindsrum, en drängstuga, en bagarstuga, en sal, ett kök och 12 kamrar. Väggarna på huvudbyggnaden och det långa uthuset rappades med vitt murbruk och taken lades med tegel. Kryddgården flyttades ut i havet och sjömagasinet kunde förlängas då tre gamla byggnader revs.
År 1855 ägdes gården och tomten av handlanden Otto Wendelin, som bodde där med hustrun Ulrika och en bokhållare, en handelsbetjänt, två drängar och tre pigor.
År 1862, den 20 mars sålde Otto Wendelin gården, tomten och därunder hörande donationsjord åt handlanden August Roos. Köpeskillingen utgjorde 4 000 rubel silver. Några dagar efter köpet meddelade grannen C. E. Carlström att han inte tänker inlösa den här tomten, som han enligt naborätten skulle ha haft rätt att göra.
August Roos (1838-1893) var född i Lappfjärd och han var son till kaplanen i Lappfjärds församling Johan Henrik Roos (1788-1859) och Agatha Christina.
År 1863 bodde handlanden August Roos i gården med hustrun Olga, som hade flyttat från Helsingfors år 1860 och med dem bodde hela tre bokhållare, drängen Enock och pigorna Greta och Sofia.
År 1870 ägdes gården och tomten av handlanden Roos. Hos dem bodde bokhållarna Soltin, som var född 1845 i Hvittisbofjärd och Frans Gustafsson, handelsbetjänten Charles Nordlund, hushållerskan Witting och pigorna Rosalina Lundberg och Johanna Öhman.
År 1875 ägdes gården av handlande Roos, som bodde med hustrun Olga och två fosterdöttrar. Hos dem bodde också bokhållaren Frans Gustafsson och Anders Rosenlund, och pigorna Karolina Smedman och Thilda Brännholm. Den ena fosterdottern var Claudine (1866-1931), som var dotter till August Roos halvbror, länsmannen och lantmätaren Constantin Roos (1828-1875). Den här Constantin var gift med Anna (1841-1869) från St. Petersburg och det var i Olonets, som Claudine föddes. År 1868 flyttade Constantin, Anna och dottern Claudine till Replot utanför Vasa, där fadern fick arbete som kronofogde. Året därpå, alltså 1869 avled Anna Roos i Replot och dottern Claudine började då bo hos släkten på kaplansgården Juth i Lappfjärd. År 1875 avled Claudines far Constantin, då bosatt i Teuva i Perälä by. Claudine började då bo hos sin ”halvfarbror” August Roos i Kristinestad.
Claudine, som kallades Ina utbildade sig till lärarinna i Stockholm men det var som fotograf hon är mest känd. Hon praktiserade på Nyblins ateljé i Helsingfors och år 1893 återvände hos till Kristinestad och öppnade en egen ateljé i August och Olgas hem i Kristinestad. Ina är den mest kända fotografen i Kristinestad och år 1907 flyttade hon till Helsingfors och öppnade ateljé där.
År 1880 bodde de två fosterdöttrarna fortfarande hos handlanden August och Olga Roos. Hos dem bodde också drängen Alexander Sillanpää (f.1849) och pigorna Sofia Sarin (f.1858) och Maja Eriks (f.1862).
År 1882 gjorde August Roos konkurs och den 22 juli såldes hans gård, handelsrörelse, tomt och därunder hörande donationsjord åt handlanden Erik Alfred Bäckman (1848-1892). Köpeskillingen utgjorde 18 000 mark och Bäckman fick ta över handelsboden och alla uthusen från den 1 september. I slutet av september kunde han också överta huvudbyggnaden. Erik Alfred hade första gången varit gift med Emma Olivia (1849-1881) och de hade flera döttrar. Andra gången var han gift med Hilda Damstén (1857-1911) och fick då sonen Ernst Bäckman (f.1884).
År 1890 ägdes gården och tomten nr 130 av handlanden E. A. Bäckman, som bodde där med hustrun Hilda och de fyra barnen.
År 1891 gjorde handlande E. A. Bäckman konkurs och gården och tomten såldes på konkursauktion den 19 mars. Högsta godkända budet gavs av handlande Bäckmans döttrar från det första giftet. Jenny Olivia, Emmy Katarina och Alina Adele bjöd genom sin förmyndare Charles Uno Nordlund 17 000 mark för gården, tomten och donationsjorden.
År 1891, den 31 maj avled Alina Adele Bäckman och hon ägde då en tredjedel av gården. Vid arvsskiftet 1892 erhöll fadern Erik Alfred hälften av hennes del och de två systrarna delade på den andra halvan. År 1892, den 27 oktober såldes fadern Erik Alfreds andel av gården på auktion och högsta budet gavs av handlanden Wilhelm Parmanen, som genast avstod inropet åt systrarna Jenny Olivia och Emmy Kristina Bäckman.
År 1897, den 26 mars sålde systrarna Jenny Olivia och Emmy Kristina Bäckman genom ombudet sjökapten Wilhelm Hagen gården, tomten och därtill hörande donationsjord åt handlanden Oskar Edvard Uusitalo. Köpeskillingen utgjorde 16 500 mark finskt mynt och denne fick överta gården genast, förutom ett par rum i gårdens norra ända där Hilda Bäckman fick bo till sommaren. I september 1897 öppnade J. Selim Stenfors en Sporthandel i Uusitalos gård, där han sålde och reparerade velocipeder.
Oskar Edvard (1864-1898) var född Johansson i byn Risby i Sastmola och han var gift med Mathilda Lillteir, som var född i Sideby år 1868. De fick sönerna Eero Kettil (f.1893), Oskar Birger (f.1895) och Levi Etter (f.1898).
År 1898, den 18 juli avled handlande Uusitalo och gården övertogs av änkan Mathilda Uusitalo och de två äldre barnen, eftersom Levi Etter hade avlidit i november 1898. Änkan Mathilda Uusitalo gifte om sig år 1899 med Karl Leonard Saari (1873-1944). Denne var född Skarp i byn Orijärvi i Kisko men bytte sedan släktnamn till Saari. År 1899 avled också sonen Oskar Birger och följande år övertog Karl Leonard och Mathilda hela gården av sin son Eero Kettil Uusitalo, som år 1923 flyttade till Vasa.
Mathilda och Karl Leonard fick fem barn men av dem dog fyra i åldern 15 – 20 år. Dottern Helny (f.1911) levde ogift i staden. År 1925 skilde sig Mathilda och Karl Leonard och i den vevan återtog Matilda sitt flicknamn Lillteir. Hon dog i staden i december 1960.
År 1900 ägdes gården av handlanden Karl Leonard Saari och hans hustru Mathilda. I gården bodde också Karl Leonards föräldrar, handlanden J. E. Skarp (f.1857) och Serafia (f.1847). Arbetaren Jakob Hemming bodde på hyra med hustrun Maria och det gjorde urmakaren Isak Peltonen också med hustrun Maria. Peltonen hade en uraffär i en lokal mot Strandgatan men den flyttade han bort omkring 1911.
År 1905 ägdes gården på Strandgatan 34 av handlanden Karl Leonard Saari och hans hustru Mathilda. Hos dem bodde tre söner och pigan Anna Karjanmaa. På hyra bodde urmakaren Isak Peltonen (f.1871) med hustrun Maria (f.1868) och fyra barn och hos dem bodde också lärlingen Herman Nestor Rask (f.1882). Arbetaren Josef Koskinen (f.1880) bodde på hyra med hustrun Ida (f.1874).
Det här året avslutade Karl Leonard sin handelsverksamhet och varulagret såldes till rabatterade priser. Utrymmet hyrdes då ut åt läderhandlaren A. Lepistö,
År 1907, den 1 juni öppnade H. Koskinen en ”Järn, Färg, Byggnadsmaterialie, & Redskapshandel” i Saaris gård. Varusortimentet var omfattande och allt såldes både i parti och minut.
År 1910 ägdes gården på Strandgatan 34 av handlanden Karl Leonard Saari och hans hustru Mathilda. Hos dem bodde Mathildas son Eero Uusitalo och de gemensamma barnen Karl Linus (f.1873 – till Vasa 1923 – d. i Kristinestad 1928), Lars Levi (1903-1922), Arla (1905-1920) och Astrid (1908-1929). På hyra bodde urmakaren Isak Peltonen med fyra barn och lärlingen Jakob Niemistö (f. 1889) och pigan Maria Hautaniemi (f.1889).
År 1911, i september öppnade K. J. Laakso en skrädderiaffär i urmakare Peltonens tidigare utrymme vid Strandgatan.
Under åren 1912 till 1919 bodde inga hyresgäster i Karl Leonard och Mathildas gård förutom familjemedlemmarna.
År 1919, i maj ryktades det att H. Koskinen hade sålt varulagret och affärsrörelsen åt ett nytt aktiebolag, bestående av U. U. Seppä, K. Fallanius och Paasonen. Det här aktiebolaget köpte år 1919, den 21 augusti granngården på Strandgatan 36 av Walentin Lehtinen och köpebrevet skrevs under av bonden Akseli Ojanen från Storå. Affären med Koskinen genomfördes i februari 1920 då ”Kristiinan Rauta- ja Talouskauppa Osakeyhtiö” övertog hans rörelse. År 1925 övertog Akseli Ojanen den här affären, som han började kallas ”Kristiinan Rauta”.
År 1919, den 13 oktober sålde Karl Leonard och Mathilda Saari gården och tomten på Strandgatan 34 åt det nybildade andelslaget Kristiinan Kuluttajain Osuusliike. Andelslagets ägare var andelslaget Etelä-Pohjanmaa, som grundade filialen i Kristinestad den 14 september 1919. Redan den 25 november öppnade andelslaget affären i Saaris tidigare affärsutrymme.
År 1920 ägdes hörngården på Strandgatan 34 av andelslaget ”Kristiian Kuluttajain Osuusliike r.l. och det ser ut som att ingen bodde i gården förutom föreståndaren Armas Railo (f.1895) och hans hustru Hilja (f.1898). En bokbindare Saul Soininen och hans hustru Ada bodde en tid i gården och band böcker där.
Inom kort öppnade andelslaget filialer i Perälä, Teuva och i Kaskö och då bytte andelslaget namn till Suupohjan Kuluttajain Osuusliike r.l. År 1922 öppnade andelslaget ett bageri i byggnaden vid Skolgatan och ett kafé öppnades och de tillverkade till och med lemonad i bageribyggnaden. Andelslaget hade också en kiosk i hamnen på östra sidan.
I slutet av 1920-talet bodde föreståndaren Pohjonen i hörngården, som ägdes av Suupohjan Kuluttajain Osuusliike, som sedan bytte namn till Osuusliike Suupohja.
År 1937 köpte en bulvan Ensio Salmi Helsingfors Aktiebanks affärshus på Övre salutorget och efter en tid bildades fastighetsbolaget ”Kristiinan Kiinteistö Oy”. Kort därefter visade det sig att det var andelslaget OTK som låg bakom köpet. I december 1938 flyttade Osuusliike Suupohja sin affär från Strandgatan 34 till det renoverade affärshuset på Östra Långgatan 51. Efter den här flytten bodde det många hyresgäster på Strandgatan 34. Direkt efter flytten till torget försökte Andelsaffären Suupohja sälja gården på Strandgatan 34 men någon affär blev det inte då.
I början av 1940-talet bodde det ett stort antal hyresgäster i gården och många hade blivit evakuerade från Karelen. De flesta familjer eller enskilda personer som hyrde bostad här bodde endast en kortare tid. Andelslaget Suupohjas tidigare affärsutrymme hyrdes ut för längre eller kortare tid, till och med för bara ett par dagar. År 1950 öppnade Lakeuden Radio-Auto en affär där de sålde radioanläggningar och också reparerade sådana. De reparerade också ”reservoarpennor och dynamolampor” och så kunde man ladda ackumulatorer där.
Bageriet som var inrymt i byggnaden längs med Skolgatan upphörde med sin verksamhet i mitten av 1960-talet. År 1968 gjorde dåvarande ägaren Osuusliike Vasanejden ett nytt försök att sälja tomten med alla byggnader. På tomten fanns då bostadshuset med 16 rum och på gården en lager. och bageribyggnad, alla byggda av stock. Inte heller nu uppenbarade sig någon seriös köpare.
År 1969, på sommaren revs alla byggnader på tomten och Osuusliike Vasanejden hade inga planer på att bygga någonting på tomten. Själva rivningen utfördes av entreprenören Tuomas Aalto från Storå. Redan i september 1969 var byggnaderna rivna och tidningen Syd-Österbotten tyckte att det skulle passa bra med ett höghus på tomten.
År 1974, den 30 oktober köpte bröderna Pihlaja och Kaj och Henry Lindström den obebyggda tomten på Strandgatan 34 av Andelslaget Vasanejden. Följande år uppförde de i bolag med Byggtjänst Kurt Westerlund ett affärshus invid Sjögatan. Det byggdes i en våning och i den södra ändan inrymdes Pihlajas skobutik och de flyttade bara över gatan från busstationshuset. I den norra ändan fanns Resebyrå Kristina och Kristinestads bokföringsbyrå. I mitten fanns en mindre lokal som Byggtjänst Kurt Westerlund använde själv och de öppnade alla sina utrymmen måndagen den 28 juli 1975. I något skede delades tomten på tvären.
År 1984, den 13 mars sålde bröderna Pihlaja den övre obebyggda tomten vid Strandgatan åt Henry Lindström, för ett under bildning varande bolag, kallat Fastighets Ab Resehuset. Redan i början av april 1984 presenterade delägarna Henry och Kaj Lindström ritningarna för det nya affärshuset, som de skall bygga. Och snabbt skall det gå, för det skall byggas av element och byggtiden uppskattades till fyra månader.
Byggnaden uppfördes i en våning men det fanns gott om kalla lagerutrymme uppe på vinden. I nedre våning inrymdes resebyrå Kristina och Kristinestads bokföringsbyrå, som då ägdes av Henry och Kaj Lindström. Båda byråerna fanns från tidigare på samma tomt men nere vid Sjögatan. En affärs- och en kontorslokal för uthyrning inrymdes i samma byggnad. Totala byggytan blev 355 kvm ”och det byggs spartanskt och billigt” berättade Henry Lindström.
År 1984, den 8 december öppnade Westerlunds musikhandel från Vasa en filial i Resehuset, med ingång från Strandgatan. Den andra affärslokalen på 60 kvm sålde Lindström åt Bostads Invest Ab, som skulle hyra ut den åt ett lokalt företag.
Flera affärer har hyrt utrymmen i Resehuset som idag ägs av en privatperson. Trots att det var ”billigt byggt” som är affärshuset fortfarande i gott skick och passar bra in i den gamla stadsmiljön.