C. E. Carlströms gård på Strandgatan 36

Sammanställt av Lasse Backlund i augusti 2025. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfartsregister, mantalslängder, kyrkböcker och gamla tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.

Gårdens och tomtens historia.

År 1772 finns den här tomten omnämnd i mantalslängderna och den hade då numret 3 i det tredje kvarteret. Den ägdes då av handlande Isaac Nagel (1727–1776), som också skrev namnet Nagell. Isaac var gift med Hans Uddmans dotter Elisabeth (1730–1791), som också kallades ”Lisa”.

Åren 1780 – 1790 ägdes den här tomten och den gård som då fanns där av handlanden Isaac Nagels änka Elisabeth. Hos henne bodde åtminstone sonen Johan och kanske också Christina (1768–1829), som år 1791 gifte sig med Eric Bredberg.

Åren 1795 – 1800 ägdes den här tomten som då hade nr 3 i det tredje kvarteret av Elisabeths son, handlanden Johan Nagel (1766–1808) som år 1793 hade gift sig med Clara (f. Åberg 1770). De fick sex döttrar men det ser ut som att endast två blev gifta och fick barn. Den ena dottern Christina Fredrika (1801–1883) gifte sig år 1820 med Gustaf Starcke (f.1795 i Stockholm – d. 1877 i Kristinestad).

År 1804 uppförde handlande Nagel den första delen av gården, som då hade två våningar.

År 1808 ägdes tomten och gården av Johan Nagel, som bodde där med 4 små döttrar, en dräng och två pigor.

År 1810 ägdes tomten och gården av Johan Nagels änka Clara och hos henne bodde barnen, en dräng och två pigor. Clara hade nu gift om sig med Johan Sundman (1780–1812) och med honom fick hon sonen Johannes år 1811.

År 1814 hade Clara igen blivit änka och hon ägde då både tomten nr 2 och gården som var uppförd år 1804.

År 1820 ägdes tomten nr 2 och gården från 1804 av handelsmansänkan Clara Sundman. Hos henne bodde dottern Christina, drängen Petter och pigan Anna. År 1820 gifte sig Christina med kronolänsmannen Gustaf Starcke och år 1823 köpte de en gård på Kyrkogatan av bokbindare Sten och de flyttade då dit.

År 1823 hade tomten nr 2 i det tredje kvarteret övertagits av Gottfried Starcke (1792–1851). Han var bror till Christina Nagels man Gustaf Starcke. Gottfried var son till juveleraren Henrik Starcke, född i Sverige och år 1821 gifte sig Gottfrid med tullinspektor Simon Wendelins (1752–1819) dotter Maria Rebecka (1791–1872) från Kristinestad. Maria Rebecka var alltså syster till kommerserådet Simon Anders Wendelin, som bland annat byggde den nuvarande biblioteksgården vid torget. Gottfrieds bror Gustaf Starcke var kronolänsman och ägde en gård vid Kyrkogatan, nuvarande Pro Kirkkokatu.

År 1825 hade tomten fortfarande nummer 2 och den ägdes av Gottfried Starcke och hans hustru Maria. Året innan blev den brädfodrad för första gången och målad med röd färg.

År 1830 hade den nya stadsplanen tagits i bruk och tomten fick då numret 129 och den låg i det tredje kvarteret. Tomten och gården ägdes av handlanden Gottfried Starcke, som bodde med hustrun Maria och deras fem döttrar. Hos dem bodde handelsbiträden Carl Rosendahl och Johan Tillberg, drängen Erik och pigorna Hedvig, Maria och Anna.

År 1834 tecknade handlanden Gottfried Starcke en brandförsäkring på byggnaderna på sin tomt och han uppgav då att bostadsbyggnaden som var uppförd år 1804 hade blivit tillbyggd på längden år 1833. I nedre våningen fanns det en förstuga, en sal, 4 kamrar och en salubod. I övre våningen fanns det två salar och tre kamrar.

År 1835 ägdes tomten och gården av handlanden Gottfried Starcke. I hans gård bodde förutom hustru och flera döttrar, handelsbokhållaren Carl Hydén, jungfrun Elisabeth och 3 pigor. Pigorna byttes så gott som årligen och under en tid bodde också betjänten Gustaf Solström i gården.

År 1843 ägdes tomten nr 129 och gården därpå av handelsmannen Gottfried Starcke, som bodde med hustrun Maria och de vuxna döttrarna Alexandra, Henriette och Augusta. Betjänten Petter Grönholm bodde i samma gård med drängen Johan och pigorna Anna och Chatharina.

År 1843, den 6 november sålde Gottfrie Starcke gården och tomten och gården åt handelsmannen Henrik Oscar Fontell (1818–1890). För att finansiera köpet lånade Oscar 2 000 rubel av Jacob Jonas Estlander, som var kyrkoherde i Lappfjärd. Oscar var son till Josef Henrik Fontell, som var född i Ähtäri år 1783 och var gift med Maria Elisabeth (f.1786), som var dotter till sjökaptenen Aron Bergström i Kristinestad. Nya ägaren var relativt nära släkt med förra ägaren, då dennes dotter Sofia Helena Starcke, gift Bergström (1829–1913) var kusin med nya ägaren Fontell. Oscar Fontell gifte sig år 1844 med Henriette Thodén (1820–1887) från Larsmo. Vill du läsa mera om släkten Fontell, så skall du klicka HÄR!)

År 1850 ägdes tomten och gården av Oscar Fontell, som bodde med hustrun Henriette, som också kallades Henrika. Hos dem bodde bokhållaren Erland Lewán, handelsbetjänterna Carl Danielsson och Felix Dahlstedt, betjänten Anton Hasselblatt, två drängar och hela 4 pigor.

År 1855 ägdes tomten och gården av Oscar och Henriette Fontell och hos dem bodde bokhållarna Felix Dahlstedt och Anton Hasselblatt. Oscar hade nu inrättat ett linneväveri på tomten och i hans gård bodde vävmästaren Johan Eric Nordlund, som var född i Sverige. Han bodde med sin hustru Mariana, född Thunberg i Umeå och sonen Charles Uno Nordlund. Johan Stolt, som var vävdräng bodde också där med sin hustru Johanna. Vanliga drängar var Erik, Markus, Johan och Karl. Greta Wiklund och Henrika Pihlroth var jungfrur och så hade de en piga Henrika.

År 1855 byggde Oscar Fontell till gården med en vinkel i den norra ändan, som var nästan 10 meter lång. I södra ändan av gården gjordes en tillbyggnad på 5,4 meter så att den då fick den längd som den hade då den revs. Mellan tillbyggnaderna byggdes en förstugubyggnad av stock och mellan denna och vinkelbyggnaden byggdes en gång eller en terrass av plankor.

År 1858 ägdes tomten och gården av Oscar Fontell. Hos Oscar och Henriette bodde bokhållaren Petter Barkman, betjänterna Emil Dahlström och Teodor Wise, mamsellerna Natalia Holmström och Amanda Hasselblatt, 2 drängar och 4 pigor.

År 1859, den 12 februari sålde Oscar och Henriette Fontell tomten 129 och gården på Strandgatan 36 åt handlanden Carl Emil Carlström för 6 000 rubel. I samband med köpet övertog Carlström kyrkoherde Estlanders skuldsedel, som nu hade övertagits av dottern, mamsellen Olga Emelie Estlander. Carlströms tidigare gård på nuvarande kyrkotomten hade blivit förstörd i den stora stadsbranden 14 januari 1859.

I samband med försäljningen flyttade Oscar Fontell sin väverifabrik till Lintula vid Storträsket. På stadens arrendemark i Lintula uppförde Fontell flera byggnader, byggda för väveriet, nämligen:

-en karaktärsbyggnad i två våningar, gul färg och med spåntak, 18 m lång och 9 meter bred. Där fanns 8 rum i nedre våningen och 3 i den andra.

-fabriksbyggnad i en våning under brädtak, 12 m lång och 5 m bred, bestående av 5 rum.

-en magasinbyggnad med brädtak, 11 m lång och 5 m bred, bestående av 2 rum.

-en iskällare med dubbla väggar under spåntak, 5 m lång och 3 m bred

-ett uthus av trä med brädtak, 16 m lång och 6 m bred, bestående av 3 rum och ett torkrum.

-en bostadsbyggnad med spåntak, 6 m lång och 3,6 m bred

-en uthusbyggnad med spåntak, 27 m lång och 5 m bred, bestående av 3 boningsrum, fähus, foderlada och förrådsrum.

 

Alla byggnader var värderade till 4 475 rubel. Av Kejserliga Finska Banken erhöll Fontell ett inteckningslån om 22 500 rubel.

På 1860-talet bodde det ett stort antal handelsbetjänter hemma hos C. E. Carlström. Gustaf Adolf Wahlström var född 1843 i Tavastehus och flyttade till Kristinestad 1857. Gustaf Herman Kerklund var född 1842 i Jakobstad och kom till staden 1860. Alexander Wahlström var född 1846 i Tavastehus och flyttade till staden 1861, Otto Ludvig Halén kom från Tavastehus 1865 och han var född 1849, Gustaf Adolf Posse var född 1845 och flyttade till staden 1865 och Petter Gustaf Rönnlund kom från Heinola via Vasa 1866 och han var född 1843.

År 1861 tecknade C. E. Carlström en ny brandförsäkring på alla byggnader. Huvudbyggnaden hade samma år fått ny brädfodring ”med höflade och falsade bräder”. Under huvudbyggnaden hade det byggts en välvd källare med välvd gång. I nedre våningen fanns det 12 rum, bland annat ett handelskontor och en handelsbod. I övre våningen fanns det 9 rum, nämligen en sal, en förstuga och resten var kamrar. Huvudbyggnaden var nu 30 meter lång.

År 1865 bodde det många bokhållare, handelsbetjänter och drängar i C. E. Carlströms gård och hela sex pigor.

År 1870 bodde de tre barnen Alfred, Emilia och Lydia i konsul Carlströms gård tillsammans med bokhållarna Johan Lindqvist (f.1832), Petter Rönnlund (f.1843) och A. Eriksson. Bodbetjänten Karl Åberg bodde där, liksom drängarna Jakob och Erik, och ett halvt dussin pigor.

År 1875 ägdes gården på tomt 129 av konsul Carl Emil Carlström och hans hustru Maria. Hos dem bodde barnen Alfred, Lydia och deras halvkusin Emil Axelin. Bokhållarna Lindqvist och Rönnlund bodde i gården och det gjorde fyra drängar och fem pigor också.

År 1880 ägdes gården av C. E. Carlström som nu är kommerseråd och som bodde där med hustrun Maria och sonen Alfred. Kontoristerna Lindqvist och Rönnlund bodde där, liksom handelsbiträden Isak Gästrin (f.1851), Johannes Rönnholm (f.1860) och Axel Sandström (f.1860). Drängarna Isak Paulaharju (f.1858), Konstantin Isomäki (f.1857), Oskar Stenback (f.1857) och Johannes Storlåhls (f.1862) bodde i drängstugan medan pigorna Anna Kullnabb (f.1854), Maja Björkman (f.1850), Anna Backman (f.1859), Lisa Thunis (f.1847), Anna Brådd (f.1849) och Hanna Österback (f.1851) bodde i pigkamrarna.

År 1881 förvärvade sonen Alfred ett par tomter på Östra Långgatan och han flyttade då dit med sin hustru Agnes.

År 1885 bodde både bokhållaren Emil Axelin och kontoristen Wilhelm Martens i Carlströms gård, förutom en stor mängd biträden, pigor och drängar.

År 1889 avled kommersrådet Carl Emil Carlström och gården på tomt nr 129 övertogs av sterbhuset. Också hans omfattande affärsrörelse och skepp övertogs av sterbhuset, i praktiken hans son Alfred, som var född år 1851. Carl Emils systerson Emil Axelin fortsatte att bo i gården, liksom flera drängar och pigor.

År 1892, den 5 september övertogs gården av Alfred Carlström och där bodde bland annat Emil Axelin, som nu benämns handlande. Bodbiträden Henrik Ekman (f.1872) och Axel Palin (f.1872) bodde i gården, liksom drängen Anders Männistö (f.1850) och pigorna Sofia Hällman och Ulla Kauppila.

År 1895 ägdes gården och tomten av kommerserådet Alfred Carlström. Han bodde inte här själv utan han bodde på Östra Långgatan 45, i den gård som i dag heter Brahegården. På hyra bodde handlanden Emil Axelin, handelsbiträdet Axel Palin, en dräng och ett par pigor.

År 1901 tecknade Alfred Carlström en brandförsäkring på tre byggnaderna och han uppgav då att huvudbyggnaden var 29,69 meter lång mot gatan och 17 meter i norr medan den södra flygeln var 12,17 meter lång. Han uppgav också att tomten var 2 679 kvm stor, har en bra brunn och på tomten fanns alla brandredskap. Han visade också upp ett intyg att ”Elektriska aktiebolaget A.E.G.” hade installerat elektrisk belysning i byggnaderna år 1901.

År 1905 ägdes gården och tomten av kommerserådet Alfred Carlström. På hyra bodde handlanden Emil Axelin, bokhållaren Karl Axén och pigorna Katarina Vesterlund (f. 1861) och Ida Henriksson (f.1874).

År 1910 ägdes gården och tomten av Alfred Carlström och där bodde hans halvkusin Emil Axelin och hans hushållerska Ida Henriksson, som han hade ett förhållande med. Bokhållaren Karl Axén bodde i gården och baderskan Anna Vesterinen bodd på hyra.

År 1910 i april tecknade Alfred Carlström en ny brandförsäkring på alla byggnader och nu kunde han också försäkra de tre byggnader, som han hade uppfört på tillandningarna nere på stranden.

År 1910, den 23 juli avslöjades en bedrägerihärva då det visade sig att handlanden Emil Axel och några andra inblandade hade försnillat stora belopp av staden Kristinestad, Wasa Aktiebank och av Alfred Carlström. Läs mera om affären Axelin HÄR!

År 1910, i augusti visade det sig att Alfred Carlström, som trodde sig vara en av Österbottens rikaste män i själva verket var konkursfärdig. Detta ledde till att han tog sitt eget liv och hela hans rörelse försattes i konkurs. Också gården på Strandgatan 36 togs över av konkursboet.

År 1912 ägdes gården och tomten av Carlströms konkursbo. Handlande Emil Axelin satt i fängelse men hans hushållerska Ida Henriksson bodde där på hyra och det gjorde baderskan Anna Vesterinen också. Bokhållaren Karl Axén bodde i gården och dit flyttade också Alfreds hustru Agnes och sönerna Eskil och Folke.

År 1912, den 25 april sålde Carlströms konkursbo gården på Strandgatan 36 åt Walentin Lehtinen för 52 500 mark. Av köpeskillingen skulle 9 000 betalas inom åtta dagar och resten 43 500 skulle betalas inom sex månader. I köpet ingick inget lösöre men nog lite inventarier i handelsboden. Köparen Lehtinen var hemma från Jalasjärvi och tillsammans med några affärsbekanta skulle ha öppna en affärsrörelse i Carlströmska gården. Vid samma tillfälle köpte samma Lehtinen Carlströms villa Carlsro för 11 000 mark.

År 1912 i maj bildade Walentin Lehtinen och hans affärsbekanta från Jalasjärvi och Etseri ett handelsbolag med namnet ”Kristiinan Kauppayhtiö – Kristinestads Handelsaktiebolag”. Förslag till bolagsordning skickades till senaten för fastställelse, aktiekapitalet bestämdes till 50 000 mark med möjlighet att höjas till 500 000 mark och hugade spekulanter bjöds in i bolaget.

År 1912, den 5 oktober öppnade Henrika Streng resandehem ”Iris” på Strandgatan 36 och där skulle också finnas matservering och café.

År 1913, i februari öppnade Kristinestads Handelsaktiebolag en skrädderiaffär under skräddare Vilho Partanens ledning i gården.

Redan i november 1913 gjorde Kristinestads Handelsaktiebolag konkurs och varulagret såldes åt handlande och bonden Akseli Ojanen från Storå. I december samma år stämdes bolagets direktion till rätten i staden eftersom de felaktigt hade uppgett att aktiekapitalet på 50 000 mark var inbetalt. Dessvärre var det endast 1 200 mark som hade inbetalts och rätten ålade direktionen ”en för alla, alla för en” att genast inbetala återstoden 48 800 mark.

År 1914 ägdes gården på Strandgatan 36 av affärsmannen Walentin Lehtinen (f.1849). På hyra bodde Johan Streng (f.1866) med hustrun Henrik (f.1869) och flera barn. Arbetaren Konstantin Sandberg (f.1869) bodde också på hyra med hustrun Katharina (f.1869) och två små pojkar. Formannen Frans Viktor Salmi (f.1880) bodde med hustrun Mathilda (f.1871) och sex barn, Anna Kaisa Aho (f.1869) bodde med 3 små barn, lärarinnan Lydia Keitanpää (f.1885) bodde ensdam och det gjorde också änkan Katharina Holmberg (f.1857). Postexpeditören Toivo Peuranen (f.1883) bodde också på hyra.

År 1916 bestämde stadens inkvarteringsnämnd att byggnaden nr 3 innehållande flera bostadsrum, köksspis och bakugn skall hyras ut åt den ryska militären.

År 1919, i maj grundades i Kristinestad en finskspråkig affärsrörelse med namnet ”Kristiinan Kauppahuone osakeyhtiö”, som skulle börja saluföra järnvaror och tyger och allt däremellan. Jordbruksvaror och -förnödenheter skall också börja säljas. Aktiekapitalet kommer att vara 1,5 miljoner mark med möjlighet att höja det till fem miljoner jämnt.

År 1919, den 21 augusti sålde Walentin Lehtinen gården och tomten Strandgatan 36 åt ”Kristiinan Rauta- ja Talouskauppa Osakeyhtiö” för 100 000 mark. Inventarierna i ”hotellet” och i affären såldes skilt för 85 000 mark, allt tillsammans 185 000 mark. Köpebrevet skrevs i Jalasjärvi och undertecknades av Lehtinen och för bolagets räkning av bonden Akseli Ojanen från Storå. Affären kallades ”Kristiinan Rauta” eller järnaffären på svenska.

År 1920 ägdes tomten och gården på Strandgatan 36 av ”Kristiinan Rauta- ja Talouskauppa Osakeyhtiö”. I gården bodde arbetaren Konstantin Mannerroos (f.1884) med hustrun Fina (f.1883) och två små barn. Där bodde också arbetaren Anselm Lähdesmäki (f.1874) med hustrun Mina (f.1874) och sju mindre barn. Skomakaren Otto Rintala (f.1882) bodde med hustrun Albertina (f. Myllykoski 1884 i Kauhajoki) och sex döttrar. Arbeterskan Kajsa Sundström (f.1958) bodde på hyra med döttrarna Hulda (f.1895 och Saima (f.1899).

År 1925, den 1 september sålde aktiebolaget ”Kristiinan Rauta- ja Talouskauppa Osakeyhtiö” tomten och bygganden på Strandgatan 36 åt handlanden Kalle Fallenius. Köpeskillingen uppgick till 240 000 mark och den kvitterades med att Fallenius övertog en skuldsedel på 200 000 mark i KOP och en annan på 40 000 mark i Närpes Sparbank. För bolagets del skrevs köpebrevet under av rektor U. U. Seppä och skräddaren Iisakki Aalto. Karl Fallenius var född år 1892 i Vasa och år 1913 hade han gift sig med Alma, som var född 1883 i Brahestad.

I slutet av 1920-talet bodde handlanden Mimmi Lahtonen i Fallenius gård och där bodde också arbetaren Justus Viklund (f.1883 i Teuva) med hustrun Selina (f. Santala 1894 i Teuva) och deras fem barn. Bagaren Vilhelm Pikkarainen (f.1890) bodde på hyra med hustrun Signe (f.1896) och sönerna Veikko och Väinö. Skomakaren Otto Rintala hans hustru Albertina bodde där ännu och nu hade arbetaren Anton Pihlaja (f.1875) flyttat dit med hustrun Hilma (f.1880) med sex barn.

År 1926, den 25 februari öppnade Vasafirman ”Kauppiaitten Osakeyhtiö” en filialpartiaffär i före detta Handelsaktiebolagets lokal. De övertog då Kristiinan Rautas hela varulager, som värderades till 650 000 mark. Hugo Juthas som verkat som direktör på Sampo i staden utsågs till direktör. Det här bolaget som år 1941 bytte namn till Kesko flyttade sedan partihandeln till Föreningsbankens gård på granntomten.

År 1928, den 30 januari öppnade Emil Pärus en ”Mat- & Kolonialvaruhandel” i gården där järnhandeln också fanns.

År 1930, den 30 augusti sålde Kalle och Alma Fallenius gården och tomten på Strandgatan 36 åt rektor Uuno Uljas Seppä och hans hustru Maria för 242 000 mark. Köpeskillingen erlades genom att Seppä övertog två intecknade skuldsedlar på totalt samma summa i Närpes Sparbank.

År 1931 öppnade Maria Seppä en affär som skulle byta bort textiler och kläder mot lantbruksprodukter. Den här affären fick namnet ”Maalaisten Vaihtokauppa” eller på svenska Lantmannabyteshandeln. Verksamheten blev inte långvarig.

År 1932 avskaffade Finlands riksdag den år 1919 införda förbudslagen. Den lagen hade förbjudit all tillverkning och handel med alkoholhaltiga drycker. Då lagen avskaffades bestämdes det att handeln med alkohol skall skötas av ett statligt monopolbolag med namnet Oy Alkoholiliike Ab, eller förkortat Alko. Alko skulle bestämma vem som får tillverka alkohol i landet och vilka drycker som bolaget kommer att sälja. I varje stad skulle det inredas en affär och Alko bestämde att de skall hyra en lokal i Seppäs gård. Affären skulle inrymmas i före detta Lantmannabyteshandelns lokal.

År 1934, den 18 juni såldes U. U. Seppäs gård på Strandgatan 36 på exekutiv auktion inför magistraten. Närpes Sparbank som hade två lån intecknade i gården ropade in den för 191 000 mark, en summa som underskred de intecknade lånen. Finska klubben som verkade i gården var med på auktionen men deras högsta bud var 190 000 mark.

År 1934, den 16 november sålde Närpes Sparbanken tomten och gården på Strandgatan 36 åt ett nybildat bolag som kallades ”Aktiebolaget Strandgården” för 240 000 mark. Köpet undertecknades av bolagets VD, vicekonsul Frans Henrikson.

I slutet av 1930-talet bodde Justus Viklund med hustru och tio barn på hyra i Strandgården. Skomakaren Jaakko Hautaniemi (f.1865 i Bötom) med hustrun Ulrika (f.Nymark i Teuva år 1861) bodde i gården och nu hade bagare Pikkarainens son Veikko (f.1912 i Nykarleby) och hustrun från Lappo tagit över föräldrarnas lägenhet. Agenten Sigfrid Blomster (f.1884 i Vasa) bodde på hyra och det gjorde också sömmerskan Kristiina Wahlberg (f.1879). Fröken Wahlberg hade en klänningsaffär i gården, år 1939 ”bredvid nya busstationen”.  Arbetaren Johan Sigg (f.1908) bodde på hyra med sin rikssvenska hustru och fem barn.

1938, den 10 december öppnade Sjöfär Saber en ny tillfällig affär i före detta Finska klubbens lokal, i våningen ovanför Kristiinan Rautas järnaffär. Han hade nu inregistrerat firmanamnet Oy. S. Saber Ab efter att hans tidigare klädaffär på Strandgatan 49 gått i konkurs, så sent som i oktober samma år. Följande år, den 1 juni 1939 flyttade S. Saber sin beklädnadsaffär till Frans Henriksons gård vid torget och där fanns den ända tills huset revs 1969.

År 1938 föreslogs att stadens bibliotek, som fanns i finska folkskolans annex på gårdsplanen i söderstan skulle flyttas till Strandgården. Nu skulle det finnas möjlighet att hyra två rum, varav ett kunde användas som läsesal. Av någon anledning blev det ingen flytt utan den skedde först år 1953 och då till Maija Dahlströms gård, till nuvarande Ungdomsgården på Strandgatan.

Busstationen placeras i Strandgården

1938 i juni diskuterade en kommitté var en busstation kunde placeras i staden. Någon sådan fanns inte från tidigare och som första förslag hade de tomten nere vid stranden norr om stadsbron. Som andra förslag hade de en tomt som låg norr om Gamla kyrkan och som tredje alternativ hade de en tomt på Östra sidan nära stadsbron.

Nu ingrep trafikanterna och de sade att de kan betala hyran om busstationen tillfälligt skulle placeras i Strandgården, i en vinkel som vette mot stranden. Kravet var att den namnlösa gatan nere vid stranden skulle iståndsättas och förlängas från stadsbron fram till Skolgatan.

Kommittén räknade nu ut att ny busstation nere vid stranden vid stadsbron skulle komma att kosta 250 000 mark att bygga. Månadshyran för en lokal i Strandgården skulle uppgå till 500 mark och hyrestiden bestämdes till två år. Stadsfullmäktige anslog 15 000 mark för namnlösa gatans förbättrande.

I slutet av 1930-talet hade Idrottsföreningen i Kristinestad en klubblokal i gården.

Mjölkcentralen

År 1943, den 1 december öppnade Härkmeri Andelsmejeri en Mjölkcentral i Strandgården. Mjölk har tidigare sålts i flera mindre affärer men folkförsörjningsmyndigheterna beslöt att ett mejeri borde handha all distribution. Disponent Storbjörk var nöjd med detta arrangemang och han lovade att det varje dag skall finnas tillräckligt med mjölk till salu. Stadsborna skulle härefter leverera all mjölk till Mjölkcentralen och han lovade minst samma pris som vad de hade fått tidigare av mjölkaffärerna. Bland annat Berta Klockars (f.1912 i Övermark) arbetade på Mjölkcentralen som mejerska.

År 1947 i juni sålde konsul Frans Henrikson, direktör Gunnar Grankull och Verner Grankulls dödsbo alla aktier i ”Aktiebolaget Strandgården” åt Sydösterbottens Handelslag. Köpeskillingen uppgick till 1,5 miljoner mark. I byggnaden fanns då flera bostadslokaler, affärslokaler, busstationen och mjölkcentralen. Helmi Knus från Lappfjärd bodde en tid i gården på hyra med sonen Holger (f.1933) och det gjorde också arbetaren Arvo Martti Ilenius från Lappfjärd med hustrun från Keuruu.

År 1948 uppgick Härkmeri Andelsmejeri i Sydösterbottens Andelsmejeri i Lappfjärd och det nya mejeriet fortsatte att sköta Mjölkcentralen i staden. Efter en tid överlät mejeriet skötseln till Tjöck Andelsmejeri, som skötte mjölkcentralen till mitten av 1950-talet, då den upphörde. År 1957 hade Bertel (f.1908) och Ellen (f. Hannus i Tjöck år 1911) Norrgrann en klädaffär i Mjölkcentralens gamla utrymmen. Ellens affär fanns där ända till maj 1959 då hon flyttade affären till en nyinköpt gård på Strandgatan 43.

I mitten av 1950-talet verkade ”Kristinestads Ull och Läder” i byggnaden. Nordlund hade en barberaraffär här och Tjöck Andelsmejeri hyrde utrymmen för Mjölkcentralen. Matkahuoltos busstation fanns här ända till 1959 då en ny uppfördes vid Sjögatan, söder om torget.

På 1950-talet bodde det en stor mängd hyresgäster på Strandgatan 36, vissa bodde endast en kort tid medan andra bodde i flera år.

År 1959 bjöd Strandgårdens ägare ut tomten och gården på Strandgatan 36 åt staden. De tyckte att det vore en lämplig tomt för en ny busstation. Under förhandlingarnas gång blev det dock klart att en busstation skall byggas men den kommer att uppföras vid Sjögatan söder om stadsbron. Då tyckte Strandgårdens ägare att det kommer att behövas mera parkeringsplatser, då trafiken ökar. Något köp blev det inte denna gång.

År 1960 underhandlade byggmästare Erik Hinds om ett köp av Strandgården. Han planerade att bygga ett höghus av sten på tomten innehållande både hotell och restaurang.

År 1964 i maj sålde Sydösterbottens Handelslag alla aktier i Strandgården åt byggmästare Thure Nygren från Lappfjärd. Han började samma år uppföra en 3-våningsbyggnad nere vid Sjögatan, som fortfarande står kvar.

År 1966 byggde Nygren följande 3-våningsbyggnad vid Strandgatan. Den byggdes av rödtegel och byggnaden står fortfarande kvar på tomten.

På denna historiska tomt står alltså i dag två höghus, som trots sina femtio år fortfarande är i gott skick.

Annonser