{"id":9257,"date":"2018-07-20T23:08:58","date_gmt":"2018-07-20T21:08:58","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=9257"},"modified":"2018-07-20T23:26:45","modified_gmt":"2018-07-20T21:26:45","slug":"den-forsta-intagningen-av-nasilinna","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=9257","title":{"rendered":"Den f\u00f6rsta intagningen av N\u00e4silinna."},"content":{"rendered":"

Denna artikel inf\u00f6rdes \u00e5r 1920\u00a0i tidskriften Suojeluskuntalaisen Lehti men tidningen Syd-\u00d6sterbotten publicerade den ocks\u00e5 i tv\u00e5 nummer i juni 1920, allts\u00e5 ganska kort tid efter sj\u00e4lva h\u00e4ndelsen. Artikeln \u00e4r skriven av en kapten Knaapi och handlar om stormningen av N\u00e4silinna sedd ur en officers \u00f6gon:<\/span><\/p>\n

Ett hj\u00e4lted\u00e5d under striden om Tammerfors.<\/strong><\/h4>\n

De blodiga striderna p\u00e5 Kalevankangas den 28 mars 1918 hade medf\u00f6rt den vinst, att de r\u00f6da, omkring vilka bel\u00e4gringen allt mer drogs till, hade varit tvungna att dra sina f\u00f6rsvarslinjer inom staden Tammerfors omr\u00e5de. Med stadens er\u00f6vring hade man beslutit b\u00f6rja den 3 april. Bel\u00e4gringen var delad i olika frontavsnitt, vars chefer hade erh\u00e5llit detaljerade order om stormningen som skulle ske.<\/p>\n

Frontavsnittets B:s anfallskolonn, till vilken h\u00f6rde fyra bataljoner, hade f\u00e5tt order att genast anfallssignalen var given (tre med ljuspistol skjutna raketer) i gruppkolonn springa l\u00e4ngs sp\u00e5ngen som fr\u00e5n Kl\u00e4desfabriken leder \u00f6ver forsen till stadsdelen p\u00e5 flodens v\u00e4stra strand. D\u00e4rifr\u00e5n skulle nligt en best\u00e4md plan sj\u00e4lva stadens er\u00f6vring b\u00f6rja. Kl. 1 p\u00e5 natten stod anfallskolonnen uppst\u00e4lld i gruppkolonn i skydd av den s.k. Ryska kasernen invid landsv\u00e4gen, som f\u00f6rbi begravningsplatsen leder till staden.<\/p>\n

Spetsen utgjordes av 2 J\u00e4garregementets VI bataljon 1 kompani, var chef var j\u00e4garkapten Melin. Kompaniet hade f\u00e5tt order att strax, d\u00e5 trumelden (kl.2,15 \u2013 3 f.m.) var slut och anfallssignalen skjuten, i ilmarsch i sluten ordning skynda till staden och oaktat skjtandet fr\u00e5n h\u00f6ger eller v\u00e4nster bryta sig in p\u00e5 Kl\u00e4desfabriksomr\u00e5det p\u00e5 forsens strand. D\u00e4rifr\u00e5n m\u00e5ste kompaniet rusa vidare l\u00e4ngs den \u00f6ver forsen ledande sp\u00e5ngen till Takfiltsfabriken, bana sig v\u00e4g l\u00e4ngs Hamn- och V\u00e4stragatorna till N\u00e4silinna, som kompaniet till vilket pris som helst m\u00e5ste f\u00e5 i sitt v\u00e5ld.<\/p>\n

\"Kompanichef
Kompanichef Gunnar Melin. Foto fr\u00e5n Museokeskus Vapriikki.<\/figcaption><\/figure>\n

Strax d\u00e5 anfallssignalen skjutits, b\u00f6rjade kompaniet springande skynda till staden, f\u00f6rst j\u00e4garkapten Melin med handgranater, \u00e5tf\u00f6ljd av 8 soldater f\u00f6rsedda med yxor och hackor. Efter dessa skulle alla tre plutoner komma i gruppkolonn och till sist eftertruppen, som f\u00f6rdes av j\u00e4garl\u00f6jtnant Sten Holm. J\u00e4garunderbef\u00e4let till vilket h\u00f6rde j\u00e4garf\u00e4ltv\u00e4blarna Bostr\u00f6m, \u00d6ster, Lundstr\u00f6m, Ansas, Eriksson och Hammar, var st\u00e4llt framf\u00f6r och p\u00e5 sidorna om manskapet som en ring, s\u00e5 att manskapet skulle h\u00e5llas samman.<\/p>\n

V\u00e4gen var t\u00e4ckt av avbrutna grenar och telefontr\u00e5dar, i vilka alltid n\u00e5gon d\u00e5 och d\u00e5 snavade. Men att en man h\u00e4r och d\u00e4r ramlade \u00f6ver dessa hinder hade den f\u00f6rdelen, att ingen kom att f\u00e4sta sig vid att \u00e4ven en och annan f\u00f6r de r\u00f6das maskingev\u00e4rseld, som kom fr\u00e5n den till h\u00f6ger bel\u00e4gna folkskolan. Kompaniet hade i b\u00f6rjan av anfallet f\u00e5tt en uttrycklig order att de anstormande inte skulle bry sig om stupade eller s\u00e5rade. emedan sanit\u00e4rerna, som f\u00f6ljde med bataljonerna skulle g\u00f6ra det.<\/p>\n

Huvudvikten skulle enbart riktas p\u00e5 sj\u00e4lva framstormandet. Innan man uppn\u00e5tt staden s\u00e5rades bl.a. j\u00e4garl\u00f6jtnant von Essen, som i striden den 28 mars utm\u00e4rkt sig som mycket tapper.<\/p>\n

Som sedan utreddes, hade han bitr\u00e4dd av sin stafett, soldaten Saarela f\u00f6rs\u00f6kt krypa bakom ett g\u00e4rde f\u00f6r att s\u00f6ka skydd f\u00f6r kulorna. Under det de kr\u00f6p, s\u00e5rade ocks\u00e5 soldaten Saarela. Bakom g\u00e4rdet fanns det ocks\u00e5 r\u00f6da, som man i nattm\u00f6rkret om\u00f6jligt kunde se. Sv\u00e5rt s\u00e5rad kunde l\u00f6jtnant Essen om\u00f6jligt komma tillbaka utan blev han nu offer f\u00f6r de r\u00f6da, som p\u00e5 ett grymt s\u00e4tt m\u00f6rdade honom med slag av gev\u00e4rkolvar. Hans kropp hittades massakrerad och till h\u00e4lften avkl\u00e4dd och plundrad f\u00f6ljande dag. P\u00e5 samma s\u00e4tt stupade j\u00e4garf\u00e4ltv\u00e4beln Artur Ansas, som f\u00f6rde andra plutonen. Chefen f\u00f6r denna pluton j\u00e4garl\u00f6jtnant Bredenberg hade redan i striden den 28 mars blivit sv\u00e5rt s\u00e5rad och han dog senare till f\u00f6ljd av sina s\u00e5r.<\/p>\n

Mellan sjukhuset och bron \u00f6ver j\u00e4rnv\u00e4gen alldeles bredvid v\u00e4gen hade de r\u00f6da i en potatisk\u00e4llare 2 maskingev\u00e4r, vilka \u00f6ppnade eld mot de p\u00e5 ungef\u00e4r 50 meters avst\u00e5nd anfallande kompaniet. B\u00e5da dessa maskingev\u00e4r sk\u00f6t likv\u00e4l f\u00f6r h\u00f6gt. Kompaniet kr\u00f6p l\u00e4ngs marken och undgick s\u00e5lunda deras m\u00f6rdande eld.<\/p>\n

Desto mer f\u00f6rd\u00e4rvbringande blev denna fientliga eld f\u00f6r de trupper, som f\u00f6ljde efter 1. kompaniet, s\u00e5 f\u00f6rd\u00e4rvbringande att anfallskolonnen m\u00e5ste stanna.<\/p>\n

Kapten Melins kompani fick p\u00e5 egen hand och ensamt forts\u00e4tta stormningen. J\u00e4garf\u00e4nrik Bostr\u00f6m anh\u00f6ll att f\u00e5 g\u00e5 och oskadlig\u00f6ra de tv\u00e5 M.G. med handgranater men man hade ej tid med det. Man m\u00e5ste lyda ordern och of\u00f6rdr\u00f6jligen rusa fram\u00e5t. P\u00e5 h\u00f6gra sidan om v\u00e4gen fanns ocks\u00e5 r\u00f6da, vilka sk\u00f6t utan uppeh\u00e5ll. Med n\u00e5gra handgranater fick l\u00f6jtnant Holm st\u00f6rsta delen av dem att tystna. D\u00e5 man kommit \u00f6ver j\u00e4rnv\u00e4gen, befanns att till h\u00f6ger om bron som ledde \u00f6ver j\u00e4rnv\u00e4gen, i ett gath\u00f6rn stod en st\u00f6rre hop r\u00f6da bakom en barrikad, som de hade byggt av pappersbalar. St\u00f6rsta delen av dem blev skjutna redan innan de hunnit uppfatta att \u201dslaktarna\u201d var i ant\u00e5gande.<\/p>\n

V\u00e4gen fortsattes mot kl\u00e4desfabriken, i vars staket yxor och hackor gjorde tre \u00f6ppningar. L\u00f6jtnant Holm fick till uppgift att bestyra om att hela kompaniet s\u00e5 fort som m\u00f6jligt, oaktat m\u00f6rkret, genom dessa \u00f6ppningar skulle komma p\u00e5 kl\u00e4desfabriksomr\u00e5det. P\u00e5 andra sidan om detta storfabriksomr\u00e5de vid forsens br\u00e4dd var igen ett staket, genom vars springor kapten Melin m\u00e4rkte hur de r\u00f6da p\u00e5 andra sidan om forsen, i \u00e4ndan av Tavastbron uppst\u00e4llde en f\u00e4ltkanon. Dess manskap hade s\u00e4kert anat or\u00e5d och f\u00f6rs\u00f6kte med feberaktig hast f\u00e5 kanonen i skjutf\u00e4rdigt skick. S\u00e5 l\u00e5ngt hann de likv\u00e4l aldrig innan varenda en av dem f\u00e5tt en d\u00f6dande kula.<\/p>\n

P\u00e5 grund av byggnaderna vid forsen kunde kapten Melin ej uppt\u00e4cka sp\u00e5ngen som ledde \u00f6ver forsen, f\u00f6rr\u00e4n han kl\u00e4ttrade upp p\u00e5 taket till ett br\u00e4dskjul, d\u00e5 han s\u00e5g att den s\u00f6kta sp\u00e5ngen var alldeles intill skjulet.<\/p>\n

Denna tid anv\u00e4nde l\u00f6jtnant Holm till att samla kompaniet. Nu f\u00f6rst m\u00e4rkte han att l\u00f6jtnant von Essen och m\u00e5nga andra inte var med. Maskingev\u00e4ren av vilka 4 borde f\u00f6ljt med kompaniet fanns inte ett enda med. De hade inte kunnat f\u00f6lja med kompaniets hastiga frammarsch. P\u00e5 samma s\u00e4tt befanns, att man inte hade sanit\u00e4rer med sig, ej heller f\u00f6rbandsmaterial. Man hade dock ej tid f\u00f6r gissningar, utan m\u00e5ste nu skynda fram\u00e5t f\u00f6r att f\u00f6lja den givna ordern, oavsett om den efterblivna anfallskolonnen fanns med eller inte.<\/p>\n

\"Under
Under stormningen av N\u00e4silinna tog sig Melin med sina mannar \u00f6ver den h\u00e4r s\u00e5 kallade N\u00e5lbron.<\/figcaption><\/figure>\n

D\u00e5 man kommit fram till sp\u00e5ngen, som ledde \u00f6ver forsen m\u00e4rkte man att de r\u00f6da h\u00e4mtade sina maskingev\u00e4r till Tavastbron, varifr\u00e5n det \u00e4r ungef\u00e4r 150 meter till den omtalade sp\u00e5ngen. Maskingev\u00e4ren kunde de r\u00f6da dock inte f\u00e5 att fungera, f\u00f6r plutonchefen Bostr\u00f6m f\u00f6rgjorde dem med n\u00e5gra v\u00e4lriktade skott. Efter varandra sprang de en och en \u00f6ver sp\u00e5ngen, som var smal att flera inte rymdes i bredd p\u00e5 den.<\/p>\n

D\u00e5 hela kompaniet kommit \u00f6ver forsen till takfiltsfabriken, s\u00f6kte kapten Melin en utg\u00e5ng fr\u00e5n fabriksomr\u00e5det. Med ljuspistolen i handen \u2013 annan bev\u00e4pning hade han inte, f\u00f6r hans pistol hade fallit under krypningen, rusade han till fabrikens maskinrum, d\u00e4rifr\u00e5n ljus lyste. Detta rum var fullt av en massa brokiga civila personer. Efter att chefen kommenderats fram av kapten Melin, tr\u00e4dde ur hopen fram en man i blotta underkl\u00e4derna och gav synnerligen beredvilligt nycklarna till portarna. Han var fabrikens nattvakt. Av honom fick Melin veta, att de r\u00f6da p\u00e5 den bredvidliggande byggnadens tak hade ett maskingev\u00e4r, med vilket de kunde beskjuta s\u00e5v\u00e4l forsen \u00f6stra strand, som det till v\u00e4ster liggande Laukko torg. D\u00e5 kapten Melin erh\u00e5llit denna underr\u00e4ttelse, \u00e4ndrade han sin marschplan och besl\u00f6t g\u00e5 l\u00e4ngs Regeringsgatan och inte alls l\u00e4ngs Hamngatan, d\u00e4r det syntes honom sv\u00e5rare att komma fram utan f\u00f6rluster. D\u00e5 kompaniet \u00e5ter samlats, b\u00f6rjade en stormning l\u00e4ngs Regeringsgatan mot V\u00e4stragatan. H\u00e4r och d\u00e4r kom r\u00f6da emot, bland dem ocks\u00e5 n\u00e5gon \u201dpomo\u201d som ropade, d\u00e5 han s\u00e5g kompaniet springa: \u201d\u00c4lk\u00e4\u00e4 saatanat per\u00e4ytyk\u00f6\u201d allts\u00e5 dra ej er tillbaka, era j\u00e4vlar. \u00c5tg\u00e4rderna i dessa fall var synnerligen hastiga.<\/p>\n

D\u00e5 kapten Melin kommit till V\u00e4stragatans h\u00f6rn sk\u00f6t han enligt \u00f6verenskommelse tre ljusraketer till tecken \u00e5t de vita, att detta st\u00e4lle uppn\u00e5tts. F\u00e4rden fortsatte l\u00e4ngs V\u00e4stragatan mot N\u00e4silinna. J\u00e4garna sprang l\u00e4ngs sidorna f\u00f6r att h\u00e5lla kompaniet samlat. D\u00e5 man tilltalade chefen h\u00f6ll man inte s\u00e5 noga vid formaliteterna. Man h\u00f6rde ofta ropet: \u201dMelin, Melin d\u00e4r \u00e4r r\u00f6dingar\u201d eller ibland varningar d\u00e5 Melin sprang f\u00f6r l\u00e5ngt framf\u00f6r de andra och avst\u00e5ndet till kompaniet blev l\u00e4ngre \u201dskjut ej f\u00f6r fan, det \u00e4r ju Melin.\u201d<\/p>\n

Allt emellan kom bev\u00e4pnade r\u00f6da emot i gath\u00f6rnen och det blev bajonettf\u00e4ktning. De sv\u00e5rare s\u00e5rade kunde man ej f\u00f6r med sig, d\u00e5 det inte fanns b\u00e5rar. Man f\u00f6rs\u00f6kte bara f\u00e5 bort dom fr\u00e5n gatan till g\u00e5rdarna, s\u00e5 att de inte skulle r\u00e5ka i h\u00e4nderna p\u00e5 de r\u00f6da och stympas av dem. Det b\u00f6rjade regna kulor fr\u00e5n alla h\u00e5ll, i synnerhet bakifr\u00e5n, vilket bevisade att de r\u00f6da hade f\u00e5tt situationen klar f\u00f6r sig. I ett gath\u00f6rn er\u00f6vrade l\u00f6jtnant Holm tv\u00e5 av de r\u00f6das sanitetsvagnar, i vilka en del av de s\u00e5rade kunde forslas med. R\u00f6da \u201dhameryssi\u00e4\u201d kom ocks\u00e5 ibland emot med sina gev\u00e4r och man m\u00e5ste nog medge, att de visade mer sj\u00e4lsn\u00e4rvaro och energi \u00e4n deras meningsbr\u00f6der.<\/p>\n

En omkring 17-\u00e5rig flicka blev \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nad, d\u00e5 kapten Melin i det han sprang f\u00f6rbi ryckte gev\u00e4ret av henne och f\u00f6rklarade, att det inte var passande att unga flickor s\u00e5 h\u00e4r nattetid och i m\u00f6rkret r\u00f6rde sig i staden och till p\u00e5 k\u00f6pet bev\u00e4pnade.<\/p>\n

I h\u00f6rnet av Satakuntagatan i en portg\u00e5ng stod tre r\u00f6dgardistk\u00e4ringar. D\u00e5 Melin, som sprang f\u00f6rst kom till det st\u00e4lle d\u00e4r de stod, sade en av dem: \u201dsl\u00e4pp ej bara de d\u00e4r satans slaktarna till Tammerfors\u201d. K\u00e4ringarna f\u00f6rsvann fortare \u00e4n kvickt, d\u00e5 Melin svarade \u201datt h\u00e4r \u00e4r de ju redan.\u201d<\/p>\n

\"Den
Den streckade linjen som b\u00f6rjar vid begravningsplatsen till h\u00f6ger och str\u00e4cker sig mot nr 8 som \u00e4r N\u00e4silinna, visar den rutt som Melins kompani tog d\u00e5 de stormade r\u00f6dgardisternas h\u00f6gkvarter i centrala Tammerfors.<\/figcaption><\/figure>\n

V\u00e4gen fortsattes utan avbrott till N\u00e4silinna, vid vars er\u00f6vring uppstod ett kort men blodigt handgem\u00e4ng. I handgranaternas och gev\u00e4rens d\u00e5n blandade sig de d\u00f6endes rop. Det r\u00e4ckte knappt en minut innan N\u00e4silinna var i kompaniets v\u00e5ld, med undantag av ett av de st\u00f6rre rummen, genom vars d\u00f6rr de r\u00f6da \u00e4nnu f\u00f6rsvarade sig genom att skjuta. Med ett par handgranater fick j\u00e4garf\u00e4nrik Bostr\u00f6m dem snart att tystna.<\/p>\n

De som blivit vid liv, gav sig som f\u00e5ngar och de sattes i k\u00e4llaren, vid vars d\u00f6rr man st\u00e4llde en vakt. Som krigsbyte fick man 2 kanoner och 2 maskingev\u00e4r. Skada bara att inte i kompaniet fanns n\u00e5gon artillerist, som skulle ha kunnat anv\u00e4nda kanonerna. Av maskingev\u00e4ren var det ena rostigt och i d\u00e5ligt skick.<\/p>\n

Sedan tillr\u00e4cklig bevakning var utsatt omkring N\u00e4silinna, hade kapten Melin tillf\u00e4lle att studera det allm\u00e4nna l\u00e4get. Med sin kikare kl\u00e4ttrade han upp p\u00e5 N\u00e4silinnas tak, fr\u00e5n vilket han i m\u00f6rgongryningen v\u00e4l kunde g\u00f6ra sina observationer. Nu blev det klart, att \u00f6vriga vita trupper stred p\u00e5 \u00f6stra sidan om forsen. Anfallskolonnen, som borde ha f\u00f6ljt med f\u00f6rsta kompaniet, stred \u00e4nnu vid begravningsplatsen, som de r\u00f6da h\u00f6ll under en m\u00f6rdande maskingev\u00e4rseld. Inom kort b\u00f6rjade det ocks\u00e5 sm\u00e4lla omkring N\u00e4silinna. De r\u00f6da hade fr\u00e5n Santalahtih\u00e5llet skickat ett pansart\u00e5g, som \u00e5ngade fram med full fart. Det uppstod ett h\u00e4ftigt skjutande och pansart\u00e5get drog sig tillbaka. Samtidigt m\u00e4rkte man, att ett annat pansart\u00e5g r\u00f6rde sig p\u00e5 \u00f6stra sidan om forsen.<\/p>\n

Efter en stund b\u00f6rjade de r\u00f6das maskingev\u00e4r att smattra fr\u00e5n s\u00e5gen p\u00e5 N\u00e4sij\u00e4rvis strand mot N\u00e4silinna. Kapten Melin gav order \u00e5t l\u00f6jtnant Holm att spr\u00e4nga banan f\u00f6r att f\u00f6rhindra pansart\u00e5get att \u00e5terkomma. Holm tog en soldat med sig och sprang nedf\u00f6r sluttningen till banan och placerade tv\u00e5 ihop bundna handgranatladdningar p\u00e5 skenan. D\u00e5 han s\u00f6kte efter n\u00e5got att binda fast spr\u00e4ngladdningen vid skenan med, s\u00e5 m\u00e4rkte han en elektrisk ledning, som l\u00f6pte l\u00e4ngs med sidan av skenan. Som k\u00e4nt hade de r\u00f6da underminerat Tammerfors j\u00e4rnv\u00e4gsbro och fr\u00e5n spr\u00e4ngladdningen dragit en elektrisk ledning till n\u00e5gon av sina staber, fr\u00e5n vilket de i ett avg\u00f6rande \u00f6gonblick kunde spr\u00e4nga bron i luften. L\u00f6jtnant Holm skar av ledningen ett lagom l\u00e5ngt stycke, varmed han kunde binda fast handgranaterna vid skenan.<\/p>\n

D\u00e5 han h\u00f6ll p\u00e5 med detta, brusade pansart\u00e5get p\u00e5 nytt fram fr\u00e5n en kr\u00f6k p\u00e5 banan. Avst\u00e5ndet var inte mera \u00e4n 20 meter d\u00e5 Holm tillsammans med sin soldat hoppade bakom en vaktstuga. Att deras l\u00e4ge inte var avundsv\u00e4rt \u00e4r sj\u00e4lvklart. Mellan t\u00e5get och kompaniet i N\u00e4silinna uppstod en h\u00e4ftig beskjutning. Efter n\u00e5gra minuters skottv\u00e4xling hade pansart\u00e5get igen f\u00e5tt nog och drog sig tillbaka. L\u00f6jtnant Holm gick p\u00e5 nytt fram till banan och konstaterade att t\u00e5gets framhjul hade g\u00e5tt \u00f6ver laddningen, som trycktes mot skenan utan att explodera.<\/p>\n

D\u00e5 han f\u00e5tt handgranaterna fastbundna p\u00e5 nytt och en tillr\u00e4ckligt l\u00e5ng tr\u00e5d att t\u00e4nda dem, verkst\u00e4lldes spr\u00e4ngningen, som s\u00f6ndrade en bit av skenan. Holm kom lyckligt tillbaka till N\u00e4silinna.<\/p>\n

Under tiden hade de r\u00f6da f\u00e5tt klart f\u00f6r sig situationen i N\u00e4silinna. De st\u00e4llde maskingev\u00e4r i de n\u00e4rmaste g\u00e5rdarna och \u00f6ppnade en rent ut sagt helvetisk eld. Alla vakter m\u00e5ste dra sig inomhus i N\u00e4silinna. Inom kort \u00f6ppnade de r\u00f6da eld ocks\u00e5 fr\u00e5n forsens \u00f6stra sida. St\u00e5ende i d\u00f6rren svarade f\u00f6rsta kompaniets soldater utan att det minsta bry sig om maskingev\u00e4rens kulregn. D\u00e5 n\u00e5gon av de som stod utanf\u00f6r stupade eller s\u00e5rades, steg en ny man bakifr\u00e5n i st\u00e4llet utan att tveka. H\u00e4r stupade bland annat j\u00e4garunderofficer Lundstr\u00f6m, som st\u00e5ende i kulregnet p\u00e5 frihand sk\u00f6t mot de anfallande r\u00f6da p\u00e5 forsens \u00f6stra strand.<\/p>\n

F\u00f6rlusterna \u00f6kades. Alla s\u00e5rade f\u00f6rdes in i ett rum, d\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rbinda dem med vad man kom \u00f6ver. D\u00e5 det inte mera fanns f\u00f6rbandsmaterial, m\u00e5ste man riva f\u00f6rband av deras underkl\u00e4der. L\u00e4ngre r\u00e4ckte det inte heller, innan de r\u00f6das stormanlopp mot N\u00e4silinna b\u00f6rjade och fortsatte hela dagen. De slogs alltid blodigt tillbaka, fast avst\u00e5ndet till fienden ofta inte var mera \u00e4n femtio meter. Kulans kraft var s\u00e5 stor p\u00e5 det avst\u00e5ndet, att d\u00e5 n\u00e5gon tr\u00e4ffades i huvudet, s\u00e5 fl\u00f6g hela huvudsk\u00e5len i motsatta v\u00e4ggen. De vita soldaterna sk\u00f6t fr\u00e5n f\u00f6nstren vilket betydde att hela kroppen var skyddad bakom v\u00e4ggen.<\/p>\n

De r\u00f6das lik l\u00e5g h\u00f6gtals d\u00e4r ute och antalet \u00f6kades hela tiden. Av spanarna uppe p\u00e5 taket fick man veta, att de r\u00f6da hade st\u00e4llt en kanon p\u00e5 V\u00e4stragatan. Inom kort flyger den f\u00f6rsta granaten mot N\u00e4silinna och den s\u00f6ndrar dyrbara, kanske oers\u00e4ttliga f\u00f6rem\u00e5l i konstsamlingarna. Men en grupp kliver l\u00f6jtnant Holm upp p\u00e5 taket och \u00f6ppnar en gev\u00e4rseld mot den f\u00f6rd\u00e4rvbringande kanonen. Han leder gev\u00e4rselden under kanonernas skyddssk\u00f6ld, f\u00f6r att kulorna d\u00e5 de studsar fr\u00e5n marken, skulle n\u00e5 artilleristerna. Trots det fortsatte artillerielden, fast det ocks\u00e5 emellan\u00e5t var uppeh\u00e5ll, innan nya artillerister kom i st\u00e4llet f\u00f6r de stupade eller de s\u00e5rade.<\/p>\n

Vid varje granatkrevad skakar N\u00e4silinna och de som var d\u00e4rinne kunde varje \u00f6gonblick v\u00e4nta att byggnaden skulle st\u00f6rta \u00f6ver dem. En granat kreverade ocks\u00e5 i de s\u00e5rades rum och d\u00f6dade m\u00e5nga s\u00e5rade. Bland dem fanns ocks\u00e5 m\u00e5nga r\u00f6da s\u00e5rade, vilka man vid stridens b\u00f6rjan hade tagit vara p\u00e5 utanf\u00f6r N\u00e4silinna. Vatten finns det inte. F\u00f6rbandsmaterial inte heller. Granatsk\u00e4rvor och stenbitar flyger omkring i rummen och f\u00f6rorsakar f\u00f6rluster.<\/p>\n

En stackare hade f\u00f6rlorat sitt ena ben, som ovanf\u00f6r kn\u00e4et endast h\u00e5lles i hop med den \u00f6vriga kroppen av skinnet och kl\u00e4derna. Med en kamrats hj\u00e4lp sk\u00e4r han med en kniv l\u00f6s benet, som kastas ut genom f\u00f6nstret p\u00e5 g\u00e5rden. Han dog sedan av blodf\u00f6rlusterna.<\/p>\n

Striden fortsattes dock med all kraft. P\u00e5 eftermiddagen \u00e4r manskapet redan s\u00e5 tr\u00f6tt, att bef\u00e4let m\u00e5ste g\u00e5 och v\u00e4cka dem, om n\u00e5gon h\u00e4r och d\u00e4r sover p\u00e5 sin post fast granatsk\u00e4rvorna viner runt \u00f6ronen.<\/p>\n

M\u00e5nga n\u00e4tters vaka, hungern, t\u00f6rsten och den l\u00e5nga nervsp\u00e4nningen har \u00e5stadkommit, att m\u00e5nga inte l\u00e4ngre kan beh\u00e4rska sin kropp.<\/p>\n

L\u00f6jtnant Holm och f\u00e4nrik Bostr\u00f6m sk\u00f6t med det enda i brukbart skick varande coltmaskingev\u00e4ret. I Bostr\u00f6m hatt finns det redan flera h\u00e5l, men huvudet \u00e4r oskadat. Bland soldaterna p\u00e5 taket har en granat slagit ned och d\u00f6dat 4 av dem. Inne i rummen \u00e4r det kv\u00e4vande f\u00f6r dem ocks\u00e5 som blivit vid liv d\u00e5 granaten kreverat. S\u00e5lunda svimmar t.ex. j\u00e4garf\u00e4ltv\u00e4beln \u00d6ster, men kvicknar till efter en stund och forts\u00e4tter att delta i striden. J\u00e4garf\u00e4ltv\u00e4bel Hammar (som senare stupade i striden vid Kuokkala p\u00e5 Karelska n\u00e4set) f\u00f6rs\u00f6ker \u00e4nnu fr\u00e5n taket att ans\u00e4tta den skjutande kanonen, men dess eld upph\u00f6r inte.<\/p>\n

D\u00e5 de r\u00f6da observerade att deras stormanlopp inte medf\u00f6rde n\u00e5gra resultat, st\u00e4llde de en annan kanon p\u00e5 Esplanadgatan, varifr\u00e5n den ocks\u00e5 sk\u00f6t mot N\u00e4silinna. Men inte heller denna kanon f\u00f6rm\u00e5dde bryta f\u00f6rsvararnas motst\u00e5nd. Mot kv\u00e4llen mattades elden m\u00e4rkbart. Nya stormanlopp f\u00f6rs\u00f6kte inte heller de r\u00f6da g\u00f6ra.<\/p>\n

Trots det var situationen p\u00e5 N\u00e4silinna olidlig. Ammunitionen h\u00f6ll p\u00e5 att ta slut och det enda maskingev\u00e4ret hade redan l\u00e4nge varit tyst p\u00e5 grund av brist p\u00e5 ammunition. Mat fanns inte och inget vatten heller. Manskapet var s\u00e5 tr\u00f6tt, att de somnade p\u00e5 sin post med gev\u00e4ret i sin hand.<\/p>\n

Andra vita trupper h\u00f6rdes inte av. Det var om\u00f6jligt att f\u00e5 hj\u00e4lp eller lindring f\u00f6r de s\u00e5rade. F\u00f6r att \u00e5tminstone spara resten av kompaniet fr\u00e5n att alldeles g\u00e5 under, besl\u00f6t kapten Melin att vid m\u00f6rkrets inbrott bryta sig igenom till de vitas sida. Han valde den kortaste v\u00e4gen, vilken ledde \u00f6ver j\u00e4rnv\u00e4gsbron \u00f6ster om forsen.<\/p>\n

Bittert var det att l\u00e4mna de sv\u00e5rt s\u00e5rade i N\u00e4silinna men andra m\u00f6jligheter fanns inte. Det var helt om\u00f6jligt att dem med sig. De r\u00f6nte dock fr\u00e5n de r\u00f6das sida ett m\u00e4nskligt bem\u00f6tande, d\u00e5 dessa i sin tur kom tillbaka till N\u00e4silinna. Veterligen m\u00f6rdades eller stympades ingen av dem.<\/p>\n

D\u00e5 man igen f\u00e5tt kompaniet i anfallst\u00e4llning b\u00f6rjade springandet mot j\u00e4rnv\u00e4gsbron. F\u00f6rst sprang Melin och till sist l\u00f6jtnant Holm. De r\u00f6da, som fanns p\u00e5 banan kunde inte heller g\u00f6ra n\u00e5got starkt motst\u00e5nd. St\u00f6rsta delen av dem stupade, resten flydde.<\/p>\n

F\u00f6rst f\u00f6ljande dag kom N\u00e4silinna definitivt i de vitas h\u00e4nder. Den f\u00f6rsta er\u00f6vringen av N\u00e4silinna hade \u00e4nd\u00e5 den betydelsen, att de anfallande vitas arbete blev betydligt l\u00e4ttare. Vilt stridande i sj\u00e4lva de r\u00f6das l\u00e4ger, f\u00f6rorsakade detta naturligtvis stor villervalla och f\u00f6rvirring, i synnerhet som man genom att fr\u00e5n N\u00e4silinna skjuta mot forsens \u00f6stra strand kunde h\u00e5lla de d\u00e4r sysselsatta r\u00f6das f\u00f6rsvarstrupper under eld. I milit\u00e4riskt avseende hade s\u00e5ledes Melins kompani utr\u00e4ttat storverk, vilket alltid skall r\u00e4knas som f\u00f6rtj\u00e4nst f\u00f6r det, d\u00e5 man talar om Tammerfors er\u00f6vring.<\/p>\n

D\u00e5 kompaniet efter striden granskades, konstaterades att fosterlandet den 3 april hade f\u00f6rlorat ett tungt offer av VI j\u00e4garbataljon 1. kompani: 34 stupade och 50 s\u00e5rade. Manskapet var huvudsakligast fr\u00e5n s\u00f6dra \u00d6sterbottens svenska socknar. Utan att klaga hade de med underbar tapperhet best\u00e5tt detta prov, som torde vara frihetskrigets mest of\u00f6rv\u00e4gna och riskabla. Med orubbligt lugn hade bef\u00e4let fr\u00e5n kompanichefen till den yngsta korpralen fyllt sin plikt och gjort vad honom ankommit. \u00c5t kapten Melin gav \u00f6verbef\u00e4lhavaren III klassens- \u00e5t de andra officerarna IV klassens frihetskors och \u00e5t manskapet frihetsmedaljen f\u00f6r denna frihetskrigets m\u00e5h\u00e4nda m\u00e4rkligaste hj\u00e4ltebragd.<\/p>\n

Honn\u00f6r f\u00f6r Syd\u00f6sterbottens ynglingar! Honn\u00f6r f\u00f6r de stupade, som i sin ungdoms v\u00e5r offrade sitt liv p\u00e5 det gemensamma fosterlandets altare. Dessa m\u00e4n kan inte bel\u00f6nas tillr\u00e4ckligt med hederstecken och de fordrar inte det heller. De har tillr\u00e4cklig bel\u00f6ning, d\u00e5 de i sitt inre k\u00e4nner att de gjort det, som situationen kr\u00e4vde.<\/p>\n

\"Stora
Stora m\u00e4ngder r\u00f6dgardister d\u00f6dades utanf\u00f6r N\u00e4silinna under den dag d\u00e5 Melins kompani hade intagit det.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Enbart
Enbart i Tammerfors togs \u00f6ver 10 000 r\u00f6dgardister till f\u00e5nga.<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna artikel inf\u00f6rdes \u00e5r 1920\u00a0i tidskriften Suojeluskuntalaisen Lehti men tidningen Syd-\u00d6sterbotten publicerade den ocks\u00e5 i tv\u00e5 nummer i juni 1920, allts\u00e5 ganska kort tid efter sj\u00e4lva h\u00e4ndelsen. Artikeln \u00e4r skriven av en kapten Knaapi och handlar om stormningen av N\u00e4silinna Forts\u00e4tt l\u00e4sa Den f\u00f6rsta intagningen av N\u00e4silinna.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":4006,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-9257","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9257","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=9257"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9257\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9265,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9257\/revisions\/9265"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4006"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=9257"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}