{"id":8708,"date":"2018-06-17T18:31:59","date_gmt":"2018-06-17T16:31:59","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8708"},"modified":"2018-06-17T20:57:58","modified_gmt":"2018-06-17T18:57:58","slug":"stora-ofreden-i-kristinestad","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8708","title":{"rendered":"Stora ofreden i Kristinestad."},"content":{"rendered":"

Historikern och l\u00e4raren Edvin Skogberg skrev en artikel om livet i Kristinestad under ”Stora ofreden 1713-1721” och den publicerades i Wasa Tidning i november 1885. Texten har moderniserats f\u00f6r att den skall bli mera l\u00e4ttl\u00e4st, f\u00f6rutom listan p\u00e5 de av ryssarna bortf\u00f6rda barnen.<\/span><\/p>\n

H\u00e5rda hems\u00f6kelser hade vid slutet av 1600-talet g\u00e5tt \u00f6ver Kristinestad och h\u00e4mmat dess \u00e4n i sin b\u00f6rjan stadda utveckling. De \u201dstora n\u00f6d\u00e5ren<\/em>\u201d hade genom hunger och farsoter ryckt bort en tredjedel av stadens ringa befolkning. Dessutom hade sv\u00e5ra stormar f\u00f6rst\u00f6rt stadens obetydliga handelsflotta och den med stor m\u00f6da byggda kyrka l\u00e5g i aska, efter att ha tr\u00e4ffats av blixten.<\/p>\n

1600-talets sol gick ned i blod vid nordanlandens horisont, den beb\u00e5dade stormiga tider men det var inte m\u00e5nga i Sverige som f\u00f6rstod att tyda tecknen r\u00e4tt. Blodskimret fr\u00e5n striderna i Seland och vid Narva, vem som skulle drabbas h\u00e5rdast av den kommande stormen fr\u00e5n \u00f6ster.<\/p>\n

Bl\u00e4ndade av Karl XII:s och hans tappra krigares gl\u00e4nsande bedrifter, s\u00e5 fanns det ocks\u00e5 finska skalder som lovsj\u00f6ng \u201ddet unga lejonet\u201d\u00a0och triumferade \u00f6ver dess Pyrrhus-segrar. (Pyrrhusseger \u00e4r en dyrk\u00f6pt seger, som i vanliga fall inom kort leder till totalt nederlag)<\/span>. Och under det l\u00e5ngvariga krigets f\u00f6rsta tider, medan stridslarmet \u00e4nnu h\u00f6ll sig l\u00e5ngt bort fr\u00e5n v\u00e5ra gr\u00e4nser, hade man inte h\u00e4r heller n\u00e5gra andra men av kriget \u00e4n utskrivningarna och kontributionerna (kontribution \u00e4r en extra skatt som kronan tog ut f\u00f6r ett visst \u00e4ndam\u00e5l, till exempel vid krig eller n\u00e5gon annan katastrof).<\/span><\/p>\n

Men ocks\u00e5 dessa p\u00e5lagor var tillr\u00e4ckligt betungande f\u00f6r befolkningen. De f\u00e5taliga borgarna i Kristinestad erlade f\u00f6rutom de vanliga utskylderna och skatterna, i kontribution 220 daler \u00e5rligen och dubbelt mera n\u00e4r den ryska faran n\u00e4rmade sig, s\u00e5som \u00e5r 1710, d\u00e5 Viborg f\u00f6ll i ryssarnas h\u00e4nder.<\/p>\n

D\u00e4rtill kom \u00e4nnu andra extraordinarie, f\u00f6r krigets skull p\u00e5lagda beskattningar. S\u00e5 erlades till exempel \u00e5r 1706 \u201dServicemedel\u201d f\u00f6r garnisionen i Viborg med 45 daler silvermynt, och \u00e5r 1712 skulle det betalas skatter ocks\u00e5 f\u00f6r eldst\u00e4der, herrarnas peruker, fruntimrens fontanger, allts\u00e5 de bandrosetter som anv\u00e4ndes som huvudprydnad. F\u00f6r Kristinestads del skulle det betalas \u201df\u00f6r 2 peruqer 4 daler, fontanger ingenting, 83 eldst\u00e4der 51 daler, summa 55 daler. Stadens \u00e4mbetsm\u00e4n och pr\u00e4st betalade sin \u00e5rliga kontribution med 77 daler.<\/p>\n

Stadens folkm\u00e4ngd minskade emellertid allt mer. \u00c5r 1706 hade folkm\u00e4ngden stigit s\u00e5 mycket, att de mantalsskrivnas antal utgjorde 293, allts\u00e5 n\u00e4stan lika mycket som f\u00f6re n\u00f6d\u00e5ren i slutet p\u00e5 1600-talet men \u00e5r 1712 fanns det inte flera \u00e4n 196 kvar.<\/p>\n

Nu n\u00e4rmade sig \u00d6sterbotten \u201dstora ofredens<\/em>\u201d fasor och f\u00f6ljande \u00e5r var hela s\u00f6dra Finland i ryssarnas v\u00e5ld och i \u00d6sterbotten v\u00e4ntade man att fienden skulle anl\u00e4nda till h\u00f6sten. De f\u00f6rsta dagarna i september kom det t\u00e4ta befallningar och uppmaningar fr\u00e5n landsh\u00f6vdingen Clerk i Wasa till Kristinestads borgm\u00e4stare och r\u00e5d och till borgerskapet \u201datt de skulle, f\u00f6rsedde med gev\u00e4r och ammunition, h\u00e5lla sig beredde att bryta upp mot fienden. Stadskaptenen skulle tillh\u00e5llas att flitigt exercera och undervisa borgerskapet, i synnerhet att ladda och skjuta\u201d. Krut och kulor utlovades med det f\u00f6rsta.<\/p>\n

Staden hade en tr\u00e4gen korrespondens med Bj\u00f6rneborg och Kristinestads notarie s\u00e4ndes s\u00f6derut f\u00f6r att rekognosera fiendens h\u00e5llning. I \u00f6vrigt var det f\u00f6r var och en f\u00f6rbjudet att resa eller annars avvika fr\u00e5n orten. H\u00e5rda straff utlovades \u00e5t de som reste iv\u00e4g utan landsh\u00f6vdingen lov.<\/p>\n

En liten postering om 30 man under l\u00f6jtnant Blum s\u00e4ndes fr\u00e5n Wasa f\u00f6r att bes\u00e4tta n\u00e5gon l\u00e4mplig plats invid postv\u00e4gen i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Dylika obetydliga s\u00e4kerhets\u00e5tg\u00e4rder var givetvis till ingen nytta. Efter slaget i P\u00e4lk\u00e4ne den 6 oktober hade ryssarna v\u00e4gen \u00f6ppen till norra Finland. Den lilla del av den finska h\u00e4ren som blev kvar efter det slaget, drog sig iv\u00e4g mot \u00d6sterbotten.<\/p>\n

Redan i oktober \u00e5r 1713 gjorde ryssarna ett str\u00f6vt\u00e5g till Kristinestad och N\u00e4rpes, men efter en kort tid drog de sig tillbaka s\u00f6derut. D\u00e5 ryssarna var i ant\u00e5gande skyndade stadens inv\u00e5nare att f\u00f6ra allt vad de kunde, b\u00e5de stadens och de enskildas egendom i s\u00e4kerhet \u00f6ver till Sverige. Stadens arkiv som omfattade r\u00e5dstugur\u00e4ttens och magistratens protokoll f\u00f6r \u00e5ren 1658-1712, stadens privilegier och \u00e5tskilliga kungliga resolutioner, landsh\u00f6vdingarnas brev och order mellan \u00e5ren 1686 \u2013 1689 och 1694 \u2013 1713, \u00c5bo hovr\u00e4tts brev fr\u00e5n 1670 \u2013 1712 sattes tillsammans med dyra stycken av stadens sigill, i en stor kista, som f\u00f6rseglades av borgm\u00e4staren Elias Gavelius och tv\u00e5 av stadens \u00e4ldste, Anders Jonson och Erik Markman och s\u00e4ndes \u00f6ver till Vestervik.<\/p>\n

D\u00e4r stannade kistan i dit \u00f6ver flyttade handlanden Fries\u00b4 f\u00f6rvar till \u00e5r 1716 i augusti, d\u00e5 Vestervik ans\u00e5gs os\u00e4ker f\u00f6r fienden och flyttade d\u00e4rf\u00f6r till Strengn\u00e4s i handelsman Jakob Strandheims v\u00e5rd. D\u00e5 denne Strandheim, som var hemma fr\u00e5n Kristinestad senare slog sig ned i Stockholm, f\u00f6ljde kistan med dit.<\/p>\n

Kyrkans silver, skrudar, b\u00f6cker och pantgods \u00f6verl\u00e4mnades tydligen \u00e5t flera s\u00e4rskilda personer, f\u00f6r att de skulle r\u00e4dda fr\u00e5n plundring. Efter \u00e5tskilliga irrf\u00e4rder anl\u00e4nde kyrkans egendom i augusti 1714 till Stockholm, d\u00e4r inventarium uppr\u00e4ttades \u00f6ver tillg\u00e5ngarna. D\u00e4refter s\u00e4ndes inventarierna till Vestervik, d\u00e4r prosten Thauvonius i vittnens n\u00e4rvaro lade in alltsammans i dokumentkistan, som d\u00e4refter f\u00f6rseglades. Kyrkans tillh\u00f6righeter f\u00f6ljde sedan med stadens arkiv till Strengn\u00e4s och Stockholm. Deras vidare \u00f6den kommer att ber\u00f6ras l\u00e4ngre fram.<\/p>\n

Kristinestads borgm\u00e4stare och \u00f6vriga tj\u00e4nstem\u00e4n, kapellanen och en stor del av borgerskapet s\u00f6kte ocks\u00e5 sin tillflykt undan de fruktade ryssarna till andra sidan havet. De som inte slapp till Sverige med fartyg, str\u00e4vade efter att hinna upp den lilla, flyende finska arm\u00e9n, f\u00f6r att i dess skydd och v\u00e5rd, vandra iv\u00e4g fr\u00e5n sitt till spillo givna land.<\/p>\n

Av en eller annan anledning s\u00e5 var det n\u00e5gra som stannade kvar i staden, f\u00f6r att vid den egna h\u00e4rden avvakta \u00f6dets skickelser. Men alla de som inte i tid kunde undvika den annalkande faran, fick sedan utst\u00e5 den h\u00e5rdaste behandling. De obarmh\u00e4rtiga ryssarna f\u00f6rf\u00f6ljde dem som skogens vilda djur, misshandlade, d\u00f6dade och de som hamnade i fiendens h\u00e4nder sl\u00e4pades bort i f\u00e5ngenskap till Ryssland. Enligt en efter fredsslutet \u00e5r 1723 uppr\u00e4ttad f\u00f6rteckning bortf\u00f6rde kosackerna fr\u00e5n Kristinestad 26 personer. M\u00e5nga fler kan de ocks\u00e5 ha varit, eftersom alla inte hade n\u00e5gon anh\u00f6rig kvar som skulle ha saknat dem och gjort anm\u00e4lan.<\/p>\n

Eftersom denna f\u00f6rteckning p\u00e5 de bortr\u00f6vade i mera \u00e4n ett avseende \u00e4ger intresse, m\u00e5 den h\u00e4r i sin helhet anf\u00f6ras:<\/p>\n

\u00bbEfterf\u00f6ljande Barn och andre \u00e4ro 1713 och f\u00f6ljande \u00e5hren af Ryssarne bortf\u00f6rde ifr\u00e5n Christinaestad.<\/em><\/p>\n

Handelsmannens Sal. Math. Jonsson Bergs Barn: dottren Auna, som 1713 10 \u00e5hr gammal var, liusbrunt h\u00e5r och \u00f6gonbryn, samt gr\u00e5aktige \u00f6gon, tagen i Nerpis Sochn och Yttermarks skogen; Sonen Anders 8 \u00e5hr, kvitt h\u00e5r och \u00f6gnebryn samt liusbl\u00e5 \u00f6gon och hvitletter till ansichtet, \u00e4fven tagen i Yttermarks skog.<\/em><\/p>\n

Borgaren Sal. Johan Mathsson S\u00f6dermans (som sielf i f\u00e5ngenskapet d\u00f6dde) d\u00f6ttrar: Beata, 12 \u00e5hr, m\u00f6rkbrunt h\u00e5r, \u00f6gnebryn och \u00f6gon; Dito Margareta om 11 \u00e5hr, hvitlettare i ansichtet, b\u00e4gge tagne i Yttermarks skog.<\/em><\/p>\n

Borgaren Erik Hindricksson Buts barn dottren Anna, 14 \u00e5hr, brunachtigt h\u00e5r och \u00f6gon; Dito sonen Anders, 9 \u00e5hr, kvitt h\u00e5r hvitletter i ansichtet och bl\u00e5achtiga \u00f6gon, tagen vid Wasa.<\/em><\/p>\n

Hindrich Jacobsson Litens son Jacob, 11 \u00e5hr, hvitlett, liust h\u00e5r, bl\u00e5 \u00f6gon, tagen uti Nerpis skogen.<\/em><\/p>\n

Sal. Eric Erichsson Sanders Barn: Karin om 18 \u00e5hr, hvitletter och trindlagder i ansichtet, Anna om 11 \u00e5hr, Magdalena om 9 \u00e5hr, b\u00e4gge senare lika den f\u00f6rste, alle tagne uti Yttermarks skogen.<\/em><\/p>\n

Hindrich Erichsson Bj\u00f6rkmans son Eric om 9 \u00e5hr, hvitletter, tagen i Christinaestad.<\/em><\/p>\n

Marcus Marcussons Son Anders, 8 \u00e5hr, liust h\u00e5r och bl\u00e5achtiga \u00f6gon, tagen i Christinaestad.<\/em><\/p>\n

Thomas Thomasson Frandells dotter Maria, 13 \u00e5hr, tagen i Nerpis och K\u00e5skan by.<\/em><\/p>\n

Borgarens och Hamspinnarens Anders Marcussons dotter och P\u00e5lackens Johan Stanislai \u00e4nkia. Maria om 30 \u00e5hr, hvitaktigt h\u00e5r, l\u00e5ng till v\u00e4xten, af medelm\u00e5ttig tjockhet, f\u00f6ljde villigt med trouppen.<\/em><\/p>\n

Borgaren Sal. Pehr M\u00e5nsson Thumis son Mickel, 12 \u00e5hr, brunt h\u00e5r och gr\u00e5achtiga \u00f6gon, tagen i staden.<\/em><\/p>\n

Kl\u00e5ckaren Sal. Jacob Paulssons son Anders, 18 \u00e5hr, hvitletter och medelm\u00e5ttig till staturen, f\u00f6rst tagen, \u00e5terkommit, men sedan godvilligt gifvit sig i fiendens h\u00e4nder och \u00e4r sedder sedermera uti Nerpis Sochn ibland cossaquerna.<\/em><\/p>\n

Eric Marcusson Rotbergs styfbarn Anders P\u00e4hrsson, 16 \u00e5hr, hvitletter, tagen under flyckten till Wasa vid skj\u00e4rg\u00e5rden. Dito Margareta, 12 \u00e5hr, svart h\u00e5r, bruna \u00f6gon tagen i Nerpis sochn och Ki\u00e4rlax by. Dito Anna, 9 \u00e5hr gl, svartletter och \u00e4fven bruna \u00f6gon, tagen samma g\u00e5ng.<\/em><\/p>\n

Eric Erichsson Appells son Hans om 15 \u00e5hr, brunt h\u00e5r, trinlagder till ansichtet och liten til v\u00e4xten, tagen i Nerpis, dito doter Margreta om 14 \u00e5hr, brunetter, gifvit sig ej s\u00e5 serdeles n\u00f6dtvungen i Fiendens v\u00e5ld i Laihela Sochn.<\/em><\/p>\n

Eric Johansson Biskops Son Matthias om 6 \u00e5hr, swartletter och bruna \u00f6gon, tagen i staden.<\/em><\/p>\n

Jacob Jacobsson Starcks son Nils, 10 \u00e5hr, lius brunt knorligt h\u00e5r och liusbl\u00e5a \u00f6gon.<\/em><\/p>\n

F\u00e4rjkarlen Jacob Anderssons halfsyster Elisabeth Simonsdotter, 18 \u00e5hr, brunachtigt h\u00e5r och \u00f6gon, upp\u00e5 sin sotes\u00e4ng med gewalt tagen, bakbunden och p\u00e5 en ki\u00e4lka bortsl\u00e4pader\u201d<\/em><\/p>\n

Denna f\u00f6rteckning uppgjordes i tv\u00e5 exemplar, av vilka det ena ins\u00e4ndes till konungen, och det andra till extraordinarie envoy\u00e9n i Moskva baron Cedercreutz, f\u00f6r att de bortf\u00f6rda genom hans f\u00f6rsorg skulle skaffas till r\u00e4tta och hems\u00e4ndas.<\/p>\n

Men huruvida en enda av dessa till fr\u00e4mmande land bortsl\u00e4pade m\u00e4nniskor n\u00e5gonsin \u00e5ters\u00e5g sitt f\u00e4dernehem, \u00e4r dock os\u00e4kert. Sv\u00e5rt m\u00e5ste det ha varit att \u00e5terfinna alla de tusentals f\u00e5ngar i det vidstr\u00e4ckta landet. Enbart fr\u00e5n \u00d6sterbotten uppgavs att 1\u00a0690 personer hade bortf\u00f6rts och det var nog om\u00f6jligt att hitta i synnerhet de, vilka som barn bortrycktes fr\u00e5n hemmet och sedan ett helt \u00e5rtionden levt fj\u00e4rran d\u00e4rifr\u00e5n i fr\u00e4mmande f\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n

Allt som de flyende Kristinestadsborna l\u00e4mnade efter sig, blev ryssarnas byte. H\u00e4rjande och plundrade skonade de ingenting, som var av v\u00e4rde. D\u00e5varande landsh\u00f6vdingen von Essen i Wasa skildrade i en skrivelse \u00e5r 1722 s\u00e5 h\u00e4r om de \u00f6sterbottniska st\u00e4dernas tillst\u00e5nd vid krigets slut: \u201dfast beklageligen befunnit dem alla dels uppbr\u00e4nda, dels husen bortf\u00f6rda, ruinerade och f\u00f6rst\u00f6rda\u201d<\/em><\/p>\n

Kristinestads nya Ulrika Eleonora kyrka, som b\u00f6rjade byggas 1698 och blev f\u00e4rdig 1700 plundrades s\u00e5 noga, att tv\u00e5 kyrkklockor och alla prydnader som inte hann bortf\u00f6ras av stadsborna och till och med f\u00f6nstren togs som god pris. Dessutom bortf\u00f6rde de en verkligt ovanlig sak f\u00f6r en kyrka, n\u00e4mligen en stor br\u00e4nnvinspanna. Den fanns d\u00e4r i f\u00f6rvar eftersom den hade tagits som pant f\u00f6r ett l\u00e5n p\u00e5 100 riksdaler av kyrkomedlen. Pannan bortf\u00f6rdes \u00e5r 1714 d\u00e5 generalmajor Bauer besatte staden.<\/p>\n

De \u00f6sterbottniska st\u00e4dernas lidanden genom och under kriget sammanfattas s\u00e5 h\u00e4r \u00e5r 1729:<\/p>\n

\u201dDeras skepp och skutor \u00e4ro uti denna ofridstiden uti transporten (af milit\u00e4r och krigsf\u00f6rn\u00f6denheter f\u00f6r kronans r\u00e4kning) f\u00f6rlorade och uti K. Majest\u00e4ts tj\u00e4nst bortmiste, uppbr\u00e4nde eller eljest tagne; handeln, som \u00e4r st\u00e4dernas lif, till alla sina \u00e4mnen grufveligen af fienden f\u00f6rst\u00f6rd; \u00e5ker och \u00e4ng hafva legat \u00f6fver 8 \u00e5r \u00f6de, sjelfva landets gamla och vanliga produkter mera \u00e4n till tv\u00e5 tredjedelar f\u00f6rsvagade (hvarigenom varuoms\u00e4ttningen f\u00f6r st\u00e4derna inskr\u00e4nktes) ; deras penningar och andra medel, som salverades f\u00f6r fienden, blefvo h\u00e4r (d. v. s. p\u00e5 flykten i Sverige; suppliken skrefs i Stockholm vid riksdagen) uti myntetecken f\u00f6rvandlade; uti sitt eget land sustinerat sedes belli (utgjort krigssk\u00e5deplats) uti 8 samf\u00e4lta \u00e5r; f\u00f6r sin st\u00e5ndaktighet och trohet mot sin r\u00e4tta \u00f6fverhet lidit de alra sv\u00e5raste pl\u00e5gor och yttersta f\u00f6rderf; sist och \u00e4ndteligen b\u00e5de vid Kyro-slaget uppoffrat sin mandom, som och eljest tusendetal blifvit dr\u00e4pne, pinte och pl\u00e5gade samt uti lika myckenhet bortf\u00f6rde och borts\u00e5lde i fiendeland.” Vidare framh\u00e5llas \u201ede m\u00e5nga afbr\u00e4nde och alla f\u00f6rst\u00f6rda kyrkor, borttagna klockor och kyrkoskrudar, ruinerade scholor och \u00e4fven i aska lagda r\u00e5dstugor och tullhus, portar och staqveter”<\/em> (omkring st\u00e4derna, f\u00f6r lilla porttullens skull uppf\u00f6rda).<\/p>\n

Flyktingarnas \u00f6de i Sverige var ocks\u00e5 mycket \u00f6mkligt. I f\u00f6rra stycket h\u00e4ntyddes p\u00e5 de f\u00f6rluster de gjorde genom de v\u00e4rdel\u00f6sa mynttecken, som de tvingades att ta emot i utbyte mot fullgott mynt och f\u00f6r redbar egendom och som sedan aldrig inl\u00f6stes av statsverket. Men sedan fanns det ocks\u00e5 m\u00e5nga, som inte hade n\u00e5gonting med sig och inte hittade n\u00e5gon utv\u00e4g att f\u00f6rs\u00f6rja sig ned arbete. Medlemmar av samma kommun k\u00e4nde sig dock f\u00f6rpliktade att hj\u00e4lpa varandra, s\u00e5 l\u00e5ngt som allm\u00e4nna och enskilda tillg\u00e5ngar medgav med l\u00e5n. L\u00e5nen gavs p\u00e5 villkoret: \u201dmed det f\u00f6rbeh\u00e5ll, att l\u00e5ntagarne betala tillbaka, om de komma till den f\u00f6rm\u00f6genhet<\/em>\u201d. Bland de som hj\u00e4lptes kan n\u00e4mnas kapellanen Johan Bachster och hans sv\u00e4rmor, som var den f\u00f6rre kapellanens Virgulanders mor. Pedagogen Anders Aspegren som sedermera ocks\u00e5 blev kapellan i Kristinestad fick ocks\u00e5 l\u00e5na pengar.<\/p>\n

M\u00e5nga som flydde fr\u00e5n Kristinestad hann gr\u00e4va ner sina pengar och andra dyrbarheter i jorden och de kunde inte f\u00e5 dem tillbaka s\u00e5 l\u00e4nge som ryssarna ockuperade staden. \u00c5tskilliga flyktingar dog under tiden i Sverige och kom aldrig tillbaka f\u00f6r att h\u00e4mta sina g\u00f6mda skatter, som l\u00e5g v\u00e4l f\u00f6rborgade i sina g\u00f6mslen. I Kristinestad har s\u00e5dana g\u00f6mmor flera g\u00e5nger kommit i dagen, n\u00e4r gr\u00e4vningar senare har utf\u00f6rts.<\/p>\n

S\u00e5 hittades till exempel \u00e5r 1844 vid gr\u00e4vning utanf\u00f6r norra tullen en stor skatt. P\u00e5 handlande Hyd\u00e9ns g\u00e4rde hittades 40 stycken s\u00e4rskilda silvermynt fr\u00e5n Karl XI:s och Karl XII:s tider och dessa har troligen legat d\u00e4r sedan stora ofredens dagar.<\/p>\n

Slutligen m\u00e5 n\u00e4mnas en ganska k\u00e4nnbar f\u00f6rlust, som Kristinestad under denna landsflyktens tid led, d\u00e5 dess kyrkas egendom, som lyckligen hade r\u00e4ddats undan fienden och sedan i 6 \u00e5r kunnat bevaras p\u00e5 fr\u00e4mmande orter, \u00e5r 1719 i juli tillgreps av stadens knappt en m\u00e5nad tidigare utn\u00e4mnda borgm\u00e4stare Johan Matlien, som f\u00f6r egen r\u00e4kning dels pantsatte, dels s\u00e5lde densamma \u00e5t s\u00e4rskilda personer i Stockholm f\u00f6r c. 500 dalar kopparmynt. Vid de unders\u00f6kningar, som h\u00f6lls i landsh\u00f6vdingens n\u00e4rvaro i anledning av denna sak \u00e5r 1723 och \u00e5r 1724 i n\u00e4rvaro av borgm\u00e4staren i Nystad enligt hovr\u00e4ttens f\u00f6rordnande, framgick, att Matlien genast efter sin utn\u00e4mning till borgm\u00e4stare i Kristinestad g\u00e5tt till handlande Strandheims kvarter i Stockholm och i dennes fr\u00e5nvaro tagit den d\u00e4r f\u00f6rvarade kistan med stadens dokument och kyrkoskrud, f\u00f6regivande att den skulle f\u00f6ras p\u00e5 handlande Frieses farkost. Emellertid f\u00f6rde han den till en skeppare p\u00e5 S\u00f6dermalm och l\u00e4t d\u00e4r dyrka upp\u00a0kistan, varefter han p\u00e5 skilda tider uttog och pantsatte silvret och en del av den \u00f6vriga kyrkoskruden samt s\u00e5lde kyrkobibeln f\u00f6r 126 daler.<\/p>\n

H\u00e4rtill kom att denna Matlien tecknat sitt namn i en kyrkan tillh\u00f6rig kyrkolag och senare, n\u00e4mligen \u00e5r 1723 av stadens borgerskap uttaxerat och uppburit 300 daler i st\u00e4llet f\u00f6r 100. De h\u00e4r pengarna skulle Kristinestad erl\u00e4gga till ers\u00e4ttande av det f\u00f6rskott som Jakobstads, Brahestads och Kristinestads gemensamma fullm\u00e4ktige , borgm\u00e4stare Hamnius f\u00e5tt vid samma \u00e5rs riksdag av kungliga statskontoret. Dessa hade Matlien j\u00e4mv\u00e4l anv\u00e4nt till sin egen nytta.<\/p>\n

R\u00e5dstugur\u00e4tten d\u00f6mde i detta m\u00e5l borgm\u00e4staren Matlien till d\u00f6den f\u00f6r st\u00f6ld av kyrkans egendom. Saken behandlades sedan av hovr\u00e4tten d\u00e4r Matlien kom med en inlaga, som gick ut p\u00e5 att bevisa att han hade pantsatt kyrkoskruden och andra saker, dels till \u201dKristinestads d\u00e5rvarande \u00e5r 1719 herredagsman, sedermera avlidna r\u00e5dmannen och notarien Lambert Gavells f\u00f6rn\u00f6denhet uti dess tr\u00e5ngm\u00e5l\u201d,<\/em> dels till \u201dsitt eget uppeh\u00e4lle vid 1720 \u00e5rs riksdagsuppvaktning och f\u00f6rmenade sig s\u00e5som en konstituerad borgm\u00e4stare hafva kunnat det utan ansvar g\u00f6ra s\u00e5 mycket mer, som han endast s\u00f6kt conservera stadens honneur\u201d<\/em>. Hans f\u00f6rklaringar betr\u00e4ffande de \u00f6vriga anklagelsepunkterna f\u00f6rtj\u00e4nar inte ens att anf\u00f6ras.<\/p>\n

En\u00e4r alla i dagen bragta omst\u00e4ndigheter vittnade emot den anklagades f\u00f6regivanden, ans\u00e5g \u00e4ven hovr\u00e4tten honom f\u00f6rfallen till livsstraff, men emedan likv\u00e4l mildrande omst\u00e4ndigheter f\u00f6rekom och Matlien dessutom ifr\u00e5n \u00e5r 1723 varit suspenderad fr\u00e5n borgm\u00e4staretj\u00e4nsten samt ifr\u00e5n 22 maj 1729, d\u00e5 extraordinarie r\u00e5dstugur\u00e4ttens dom f\u00f6ll suttit f\u00e4ngslad till den 25 maj 1730, d\u00e5 hovr\u00e4ttens dom avkunnades, blev han \u201df\u00f6rskont f\u00f6r d\u00f6dsstraffet och skulle i dess st\u00e4lle mista sin borgm\u00e4stare tjenst och afstraffas med en m\u00e5nads f\u00e4ngelse vid vatten och br\u00f6d samt st\u00e5 en s\u00f6ndags uppenbara kyrkoplikt och h\u00e5llas ov\u00e4rdig att vidare f\u00f6retr\u00e4da n\u00e5gon publik tjenst”.<\/em><\/p>\n

Dessutom \u00e5lades han att ers\u00e4tta kronan och staden det han f\u00f6rsnillat samt att gottg\u00f6ra den staden dess i m\u00e5let havda kostnader, som av borgerskapet ber\u00e4knades till 2,026 daler silvermynt, men av hovr\u00e4tten slutligen modererades till 1,400 d. samma mynt. H\u00e4rj\u00e4mte h\u00e4nvisades staden att vid vederb\u00f6rligt forum \u00e5terkr\u00e4va den f\u00f6rskingrade egendomen av dem, som innehade den samma. Detta torde dock inte ha l\u00e4nt staden till synligt resultat, f\u00f6r Matlien saknade tillg\u00e5ngar och n\u00e5got f\u00f6rs\u00f6k till att f\u00e5 tillbaka kyrkans tillh\u00f6righeter synes man \u2014 antagligen f\u00f6r de d\u00e4rmed f\u00f6rknippade sv\u00e5righeternas och kostnadernas skull \u2014 inte ha gjort.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Historikern och l\u00e4raren Edvin Skogberg skrev en artikel om livet i Kristinestad under ”Stora ofreden 1713-1721” och den publicerades i Wasa Tidning i november 1885. Texten har moderniserats f\u00f6r att den skall bli mera l\u00e4ttl\u00e4st, f\u00f6rutom listan p\u00e5 de av Forts\u00e4tt l\u00e4sa Stora ofreden i Kristinestad.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7860,"menu_order":20,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8708","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8708","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8708"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8708\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8716,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8708\/revisions\/8716"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7860"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8708"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}