{"id":8704,"date":"2018-06-16T22:55:16","date_gmt":"2018-06-16T20:55:16","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8704"},"modified":"2018-06-16T22:56:04","modified_gmt":"2018-06-16T20:56:04","slug":"nagra-sedeskildringar-fran-1600-talet","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8704","title":{"rendered":"N\u00e5gra sedeskildringar fr\u00e5n 1600-talet."},"content":{"rendered":"

L\u00e4raren och historikern Edvin Skogberg publicerade denna artikel i Wasa Tidning 6.4.1884. Inga \u00e4ndringar har gjorts i texten, utan den \u00e4r efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga kopierad precis som den var publicerad:<\/span><\/p>\n

S\u00f6ker man att ur f\u00f6r handen varande k\u00e4llor f\u00f6rskaffa sig en bild af det sedliga tillst\u00e5ndet hos stadens inv\u00e5nare under de \u00e4ldsta tiderna, finner man snart, att detta tyv\u00e4rr ingalunda var prisv\u00e4rdt. Domb\u00f6ckerna \u00e4ro fulla af grofva, sk\u00e4ndliga brottm\u00e5l, som vittna om den st\u00f6rsta r\u00e5het i t\u00e4nke- och handlinss\u00e4tt. Sjelfsv\u00e5ldet och godtycket l\u00e5go i st\u00e4ndig fejd med den lagliga ordningen, och borgm\u00e4staren m\u00e5ste uttryckligen f\u00f6rmana borgerskapet \u201dtill lydno och h\u00f6rsamhet mot r\u00f6ttens p\u00e5bud och befallningar. Eljes n\u00f6dgades borgm\u00e4stare och r\u00e5d sig h\u00f6geligen besv\u00e4ra hos h\u00f6ga \u00f6fverheten\u201d.<\/p>\n

Men lagens skipare synas icke sjelfve alltid hafva opartiskt iakttagit r\u00e4tt och billighet vid handhafvandet af sitt embete.<\/p>\n

Ett egendomligt och betecknande exempel p\u00e5 deras uppfattning af r\u00e4ttvisan m\u00e5 h\u00e4r f\u00e5 sin plats. I r\u00e5dstufvur\u00e4ttens protokoll f\u00f6r den 4 Januari 1658 l\u00e4ses:<\/p>\n

\u201dFiskaren Thomas Anderssons hustru kom f\u00f6r r\u00e4tten och gaf tillk\u00e4nna, att aftonen f\u00f6rut hos Oluf Jakobsson r\u00e5dman Hans Larsson hade kastat hennes man i hufvudet med en ljusstake och honom illa r\u00e5kat, s\u00e5 att han hafver haft presten till att bes\u00f6ka sig med herrans h\u00f6gv\u00f6rdiga nattvard i f\u00f6rledne natt och mente sig af huggen han f\u00e5tt hade skola qvittera denna verlden. Dock s\u00e4ger hon att han lefver (men) uti stor svaghet och alldeles uti vansk\u00f6tsel, af Hans Larsson f\u00f6rg\u00e4ten. Beg\u00e4rte hon f\u00f6r den skull (att) r\u00e4tten ville s\u00e4nda bem\u00e4lte Hans bud, att han m\u00e5tte hafva omv\u00e5rdnad, att hennes man blifver f\u00f6rbunden och sk\u00f6tter, s\u00e5 att han icke af vanrykt m\u00e5 s\u00e4tta lifvet till. Dy (=ty) s\u00e4ndes honom, efter hennes beg\u00e4ran, honom att \u00e5tvarna desse efterskrefvne: Bertil Eskilsson, Jonas Str\u00e4ngh och stadstjenaren Johan Jelmansson att jafva n\u00e5gon f\u00f6rsorg om karlen, att han till sin helsa kan f\u00f6rhj\u00e4lpas\u201d.<\/p>\n

Sedan fiskaren tillfrisknat, inst\u00e4mde han r\u00e5dmannen f\u00f6r r\u00e4tta, och denne blef \u00e4fven, den 22 Mars s.\u00e5, d\u00f6md att i b\u00f6ter betala 18 daler silfvermynt, men gick \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 vinst fr\u00e5n saken, en\u00e4r hans tr\u00e4tobroder f\u00f6r mot honom f\u00e4lda oqv\u00e4dinsord fick plikta 24 daler. s.m. 12 f\u00f6r ordet \u201dlandsl\u00f6pare\u201d och 12 f\u00f6r \u201dlappare\u201d med hvilka tillm\u00e4len han f\u00f6rol\u00e4mpat den myndige r\u00e5dmannen.<\/p>\n

En inblick i sedernas d\u00e5varande tillst\u00e5nd lemnar \u00e4fven den r\u00e4tteg\u00e5ng, som samma \u00e5r f\u00f6rdes mellan de f\u00f6rut n\u00e4mnda prestm\u00e4nnen, kapellanen Rivelius och skolm\u00e4staren Virgulander. Desse b\u00e5da, folkets och ungdomens l\u00e4rare och f\u00f6rebilder, beskylde d\u00e4rvid hvarandra f\u00f6r \u00f6msesidiga f\u00f6rol\u00e4mpningar och of\u00f6rr\u00e4tter af s\u00e5dan art, att de icke ens kunnat i allo enligt ordalydelsen anf\u00f6ras.<\/p>\n

Kapellanen Rivelius klagade:<\/p>\n

1) att skolm\u00e4starens hustru yttrat om hans hustru, det hon hafver h\u00f6gf\u00e4rden och djefvulen i hjertat, och om honom, att han drages med bondeh\u00f6gf\u00e4rden. Detta intygades \u00e4fven edeligen af vitnen.<\/p>\n

2) att Virgulander listeligen griper till att tr\u00e4nga honom ifr\u00e5n predikostolen, n\u00e4r n\u00e5gon l\u00f6n f\u00f6lja skall (d.\u00e4. vid likpredikningar, o.a. f\u00f6rr\u00e4ttningar, f\u00f6r hvilka s\u00e4rskilda sportler uppburos).<\/p>\n

3) Vidare s\u00e4ger Virgulander af afvund p\u00e5 sin \u00f6lb\u00e4nk: \u201doch \u00e4r skam att I hafven en hundprest och en hundem\u00f6rdare till l\u00e4rare.\u201d<\/p>\n

Vitnen f\u00f6retr\u00e4dde, som intygade sanningen h\u00e4raf, hvarjemte prosten Elias Holmius fr\u00e5n Nerpes betygade, att V. hade sagt till hans hustru, att staden hafver till sj\u00e4las\u00f6rjare en hundprest, hans h\u00e4nder \u00e4ro fulla med hundeblod och allt det han anr\u00f6rer \u00e4r blodigt; med blod blifver predikstolen smudrad (neds\u00f6lad) o.s.v. samt att \u00e5h\u00f6rarne \u00e4r f\u00f6ga b\u00e4ttre \u00e4n han. Detta erk\u00e4nde herr Lars (Virgulander) ej.<\/p>\n

4) \u201dTv\u00e5 stadsens b\u00f6nder\u201d fr\u00e5n Tj\u00f6ck ber\u00e4ttade efter aflagd ed, att Virgulander hade sagt, att Lappfj\u00e4rds b\u00f6nder icke \u00e4ro s\u00e5 galna som Capitlet (domkapitlet). De hade gifvit sina bom\u00e4rken \u00e5t tv\u00e5, men Capitlet hafver gifvit tre skrifter ut p\u00e5 ett pastorat eller en stad. (Detta syftade synbarligen p\u00e5 n\u00e5gon oegentlighet vid best\u00e4mmandet af kapellanstjenstens bestridande i Kristinestad).<\/p>\n

H\u00e4rvid sade herr Lars Virgulander till kapellanen: \u201dI hafven talat mycket mera om Capitlet \u00e4n detta, n\u00e4mligen p\u00e5 predikstolen n\u00e4stf\u00f6rledne s\u00f6ndag: att biskopen och Capitlet g\u00f6ra illa deri att de f\u00f6r sm\u00f6rtunnor mutor och g\u00e5fvor g\u00f6ra s\u00e5 m\u00e5nga prester.\u201d<\/p>\n

Det n\u00e4rvarande borgerskapet nekade p\u00e5 tillfr\u00e5gan sig hafva h\u00f6rt n\u00e5got s\u00e5dant i kyrkan. och d\u00e5 prosten Holmius med anledning deraf str\u00e4ngt tog i denna sak, bek\u00e4nde Virgulanderm\u00b4, att han icke sjelf h\u00f6rt dessa ord af kapellanen, utan att hans hustru hade ber\u00e4ttat dem.<\/p>\n

Emot Rivelius anf\u00f6rde skolm\u00e4staren \u00e5 sin sida f\u00f6ljande klagom\u00e5l.<\/p>\n

1). Rivelius hade f\u00f6revitat honom ett osedligt lif. F\u00f6rlikning hade dock der\u00f6fver ing\u00e5tts.<\/p>\n

2). R. hade upprifvit f\u00f6rlikningen och \u00e5ter kallat honom en \u00e4ktenskapsbrytare och \u201dbr\u00e5ttf\u00e4lling.\u201d<\/p>\n

Hvad fallandesjukan anbelangar, inlemnades intyg f\u00f6r och emot ifr\u00e5n Wasa och n\u00e5gon annan ort, der han tidigare innehaft tjenst. R\u00e4tten \u00e5tog sig ej att af dessa utreda, huruvida han med sagda sjukdom var bejakad eller icke, utan h\u00e4nsk\u00f6t fr\u00e5gan till domkapitlet. Betr\u00e4ffandet det, att herr Lars Rivelius andra g\u00e5ngen hade sm\u00e4deligen kallat honom en \u00e4ktenskapsbrytare, svarade denne, att \u201dom n\u00e5gon talade om hans (Virgulanders) beg\u00e5ngna synder, vore det icke mera, \u00e4n som ofta talas om konung Davids stora laster och r\u00f6ras.\u201d<\/p>\n

3). Hade R. ytterligare vid ett tillf\u00e4lle sk\u00e4lt Virgulanders hustru f\u00f6r en l\u00e4ttf\u00e4rdig kona och honom sjelf f\u00f6r en tjuf, sk\u00e4lm, l\u00e4ttf\u00e4rdig vagant.<\/p>\n

Detta bevitnades. Kapellanen f\u00f6rklarade att han gjort detta af vrede ber\u00f6fver att Virgulander uppstudsat Bengt Larson i Lappfj\u00e4rd till att f\u00f6rh\u00e5lla honom kapellansr\u00e4ttigheterna, emedan han icke vore lagligen kallad (till tjensten) och den kyrkoherde, som kallat honom var d\u00f6d. Vid ifr\u00e5gavarande tillf\u00e4lle sade Virgulander ock till sin vederdeloman: \u201dTu \u00e4r icke lagligen kallad\u201d. Men emdan Rivelius hade fram \u201dEhr och h\u00f6ghvyrdighe biskopens, mester Isak Rothovius bref att vara kaplan\u201d alts\u00e5 h\u00f6llos f\u00f6ren\u00e4mnda tillvitelser mot R att vara af intet v\u00e4rde.<\/p>\n

Hela denna skamliga process h\u00e4nsk\u00f6ts till \u201dde h\u00f6gh-ehrwyrdige herrar Capitulares\u201d hvarf\u00f6r det icke af Kristinestads domb\u00f6cker framg\u00e5r, huru denna fgjordes. Detta \u00e4r \u00e4fven af ingen vigt f\u00f6r dessa skildringar, hvilka endast afse att gifva en f\u00f6rest\u00e4llning om den tidens seder.<\/p>\n

Kapellanen Rivelius synes \u00e4fven f\u00f6r \u00f6frigt jafva varit en ytterst styfsint och of\u00f6rsynt man, som r\u00e5kade i delo med alla med hvilka han kom i ber\u00f6ring. Bland de bevis derp\u00e5, som domb\u00f6ckerna f\u00f6rvara, m\u00e5 \u00e4nnu n\u00e5gra exempel anf\u00f6ras.<\/p>\n

R\u00e5dstufvur\u00e4ttens protokoll f\u00f6r den 13 Maj 1661 lyder som f\u00f6ljer: \u201dDen 11 Maj hujus Anni blef avsagdt, att borgerskapet skulle klarera med fullm\u00e4ktig herr Lars Rivelius efter salig hr Anderes (den aflidne kyrkoherden Kempes) restl\u00e4ngd och var dem publiceradt, att de som hade inspr\u00e5k (inv\u00e4ndningar) till\u00e4tos af m\u00e5leganden, att de m\u00e5ga v\u00e4rja sig med sjelf sin ed (sin egen ed). Och efter ingen hafver, varit till klarering och nu icke heller tedde sig n\u00e5gon dertill, utan svarade sig icke att erk\u00e4nna restl\u00e4ngden god utan oriktig men h\u00f6lls intet ljud, ehuru v\u00e4l r\u00e4tten ofta bad gifva ljud; lade alts\u00e5 herr Lars restl\u00e4ngden ifr\u00e5n sig p\u00e5 r\u00e5dstugubordet med stort munbruk. Dock sorlade borgerskapet s\u00e5, att r\u00e4tten icke kunde n\u00e5got utr\u00e4tta. Sammaledes r\u00e5dman Hindrick Schr\u00f6der kifvade med herr Lars, s\u00e5 de f\u00f6rtogo ljudet, att man ingen sak upptaga kunde, utan r\u00e4tten uppstod och aftr\u00e4dde.\u201d<\/p>\n

I sanning ett uppbyggligt sk\u00e5despel!<\/p>\n

D\u00e5 Rivelius i Augusti samma \u00e5ter anklagade en person f\u00f6r att mot honom hafva ut\u00f6st f\u00f6rbannelser och f\u00f6rsm\u00e4delser, ville han j\u00e4fva ur r\u00e4tten borgm\u00e4staren Hans Larsson, emedan denne var hans avundsman. \u201dSade Hans: jag sitter p\u00e5 kungens v\u00e4gnar\u201d och slog till bekr\u00e4ftelse af sin myndighet handen i bordet samt tillade: \u201datt herr Lars \u00e4r en ljugare och hafver ljugit p\u00e5 staden. Sade herr Lars, att Hans var ljugare och hade ljugit f\u00f6r tinget i Lappfj\u00e4rd\u201d o.s.v.<\/p>\n

I Maj p\u00e5f\u00f6ljande \u00e5r upptr\u00e4dde kapellanen igen med en anklagelse, denna g\u00e5ng mot borgaren Oluf Jonsson Sn\u00e4llman, hvilken han beskylde f\u00f6r att hafva \u00f6fverfallit honom \u201emed slag och onyttige f\u00f6revitelser.” Oluf deremot svarade \u201dherr Lars hafva honom tillm\u00e4tt och kallat f\u00f6r en landsl\u00f6pare, sk\u00e4lm och hvad mera han herr Lars bevisa vill med d\u00e5 n\u00e4rvarande vitnen. Likaledes ville han bevisa att Rivelius hafver f\u00f6rsk\u00e4lt salig Hans St\u00e5lbom, v\u00e5r borgm\u00e4stare, p\u00e5 hans d\u00f6de muld till sk\u00e4lm etc.” \u2014 H\u00e4rom utl\u00e4t sig r\u00e4tten, att \u201ddesse sk\u00e4llsord uppskjutas till Landsh\u00f6vdingens bivistande, emedan St\u00e5lbom varit en trogen Kongl. Maj:s embetsman .\u201d<\/p>\n

Slutligen fann sig r\u00e5dstufvur\u00e4tten f\u00f6ranl\u00e5ten att ang\u00e5ende den stridslystne prestmannen, som lemnade hvarken d\u00f6da eller lefvande i ro och som dessutom synes hafva fordrat l\u00f6n och ers\u00e4ttning ut\u00f6fver hvad sk\u00e4ligt var, i bref till hofr\u00e4tten klaga, \u201ddet han dageligen besv\u00e4rar r\u00e4tten f\u00e5f\u00e4ngeligen med all slags molest och besv\u00e4r” .<\/p>\n

D\u00e5 desse b\u00e5da, Rivelius och Virgulander, den h\u00f6gre bildningens enda representanter i staden, af hvilka den ene som b\u00e4st var, den andre senare blef f\u00f6rsamlingens andliga v\u00e5rdare, i sitt upptr\u00e4dande \u00e5dagalade en s\u00e5dan r\u00e5het, som af den f\u00f6reg\u00e5ende framst\u00e4llningen framg\u00e5r, s\u00e5 inses l\u00e4tt, p\u00e5 hvilken l\u00e5g grad af hyfsning stadens \u00f6friga inv\u00e5nare m\u00e5ste hafva befunnit sig. H\u00e4r var f\u00f6r den skull en gynnsam jordm\u00e5n f\u00f6r den vid denna tid \u00f6fver hela det protestantiska Europa till sin h\u00f6jdpunkt stigna vidskepelsen, hvilken i hexf\u00f6rf\u00f6ljelserna antog en s\u00e5 fasav\u00e4ckande gestalt. Stadens domb\u00f6cker bevara m\u00e5nga vitnesb\u00f6rd derom. Det \u00e4r med v\u00e4mjelse man ser, huru f\u00e5vitskheten, hatet och illviljan t\u00e4flade att st\u00f6rta oskyldiga eller f\u00f6rvillade menniskor i f\u00f6rderfvet. F\u00f6r att visa, huru en vantro, som \u00f6fverensst\u00e4mmer med tidehvarfvets anda, \u00e4r i st\u00e5nd att helt och h\u00e5llet beherska och f\u00f6rblinda sinnena, vilja vi dock till belysning af den tidens f\u00f6rh\u00e5llanden lemna en och annan teckning fr\u00e5n dessa dagar af andligt m\u00f6rker.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4raren och historikern Edvin Skogberg publicerade denna artikel i Wasa Tidning 6.4.1884. Inga \u00e4ndringar har gjorts i texten, utan den \u00e4r efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga kopierad precis som den var publicerad: S\u00f6ker man att ur f\u00f6r handen varande k\u00e4llor f\u00f6rskaffa sig Forts\u00e4tt l\u00e4sa N\u00e5gra sedeskildringar fr\u00e5n 1600-talet.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7860,"menu_order":30,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8704","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8704","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8704"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8704\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8706,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8704\/revisions\/8706"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7860"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8704"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}