{"id":8694,"date":"2018-06-15T23:24:55","date_gmt":"2018-06-15T21:24:55","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8694"},"modified":"2018-06-16T12:19:40","modified_gmt":"2018-06-16T10:19:40","slug":"kyrkan-och-skolan-under-aren-1743-1808","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8694","title":{"rendered":"Kyrkan och skolan under \u00e5ren 1743 – 1808."},"content":{"rendered":"

Denna artikel var skriven av Edvin Skogberg och publicerad i Wasa Tidning 1886. Edvin var f\u00f6dd i Kristinestad men verkade som l\u00e4rare i Viborg. Efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga har jag korrigerat texten, s\u00e5 att den skall bli l\u00e4ttare att l\u00e4sa.<\/span><\/p>\n

V\u00e5rden om dessa b\u00e5da inr\u00e4ttningar handhades under seklets f\u00f6rra h\u00e4lft av samma person, s\u00e5lunda att kapellanen alltid tillika var l\u00e4rare i stadens pedagogi. Och denna f\u00f6rening av tj\u00e4nster torde ocks\u00e5 ha varit n\u00f6dv\u00e4ndig i anseende till kapellanernas d\u00e5varande usla avl\u00f6ning. Denna ber\u00e4knades \u00e5r 1745 till 100 daler silvermynt. N\u00e5got \u00e5r senare fastst\u00e4lldes den till 100 pl\u00e5tar eller 200 daler silvermynt, men vid biskopsvisitationen \u00e5r 1760 klagades, att den samma under de sista \u00e5ren endast till tv\u00e5 tredjedelar erlagts. \u00c4ndring utlovades, och fem \u00e5r senare finner vi kapellanens inkomster upptagna till 333 daler silvermynt. Dessutom \u00e5tnj\u00f6t han avkastningen av n\u00e5gra \u00e4ngstycken, som kunde f\u00f6da en h\u00e4st och 2 – 3 kor.<\/p>\n

Husrum hade han i pr\u00e4stg\u00e5rden, vars tr\u00e5nga och torftiga byggnader \u00e5r 1772 ersattes av nya. Dessa var dock \u00e4nnu \u00e5r 1804 inte f\u00f6rsatta i fullf\u00e4rdigt skick. Hj\u00e4lp i sin \u00e4mbetsut\u00f6vning erh\u00f6ll stadens kapellan av moderkyrkans pastor, som predikade i denna kapellf\u00f6rsamling var fj\u00e4rde s\u00f6n- och helgdag. F\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra sin sj\u00e4las\u00f6rjares villkor anh\u00f6ll stadsborna \u00e5r 1786, d\u00e5 kapellanstj\u00e4nsten i Lappfj\u00e4rd var ledig, att en l\u00f6nej\u00e4mkning m\u00e5tte ske mellan sacellanerna (sacellan \u00e4r ett samlingsnamn p\u00e5 de hj\u00e4lppr\u00e4ster eller kapellaner som skulle hj\u00e4lpa kyrkoherden vid f\u00f6rr\u00e4ttningar)<\/span> i staden och i Lappfj\u00e4rd s\u00e5lunda, att Tj\u00f6ck och P\u00e5skmark byar framdeles skulle r\u00e4knas till stadens kapellf\u00f6rsamling. Detta beviljade konungen den 11 januari 1787. Inv\u00e5narna i Tj\u00f6ck var dock ingalunda n\u00f6jda med denna f\u00f6r\u00e4ndring, varf\u00f6r de ocks\u00e5 ingick till konungen med en anh\u00e5llan att \u201dh\u00e4danefter som hittils f\u00e5 bivista gudstj\u00e4nsten i Lappfj\u00e4rds moderkyrka samt att ej beh\u00f6fva deltaga i kyrkobyggnad i Kristinestad<\/em>”. Deras beg\u00e4ran blev dock avslagen den 5 augusti 1788, och sedan dess har dessa byar s\u00e5som landsf\u00f6rsamling varit f\u00f6renade med staden. D\u00e5 emellertid n\u00f6digt utrymme saknades i stadens gamla och tr\u00e5nga Ulrika Eleonorakyrka, fick de vid prostvisitationen \u00e5r 1792 tillst\u00e5nd att bevista gudstj\u00e4nsten i Lappfj\u00e4rd, \u201dtill dess n\u00e5gon anstalt vidtages att skaffa dem rum”.<\/em> F\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l uppf\u00f6rdes den stora l\u00e4ktaren i v\u00e4stra \u00e4ndan av kyrkan. Tidigare eller \u00e5r 1774 hade den ovanf\u00f6r s\u00f6dra stord\u00f6rren nu befintliga l\u00e4ktaren flyttats fr\u00e5n koret till den nuvarande platsen. En omst\u00e4ndighet, som mycket minskade utrymmet i kyrkan var b\u00e4nkindelningen eller seden att en och var hade sin best\u00e4mda b\u00e4nkplats och den fick ingen annan anv\u00e4nda. F\u00f6r dessa best\u00e4mda b\u00e4nkplatser erlades en avgift till kyrkkassan och b\u00e4nkarna kunde vara\u00a0f\u00f6rsedda med l\u00e5s.<\/p>\n

Allt sedan som Kristinestads landsf\u00f6rsamling bildades hade staden planer p\u00e5 att ans\u00f6ka om att bli skild fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och f\u00e5 bilda ett eget pastorat. N\u00e4r kyrkoherdetj\u00e4nsten i Lappfj\u00e4rd genom prosten Rud. Josef Estlanders d\u00f6d \u00e5r 1807 blev ledig, s\u00e5 besl\u00f6t stadsborna att f\u00f6rverkliga denna tanke. Prosten H\u00e4gg i N\u00e4rpes underst\u00f6dde deras f\u00f6rehavanden med att han skulle avst\u00e5 fr\u00e5n pastoraltionden fr\u00e5n Skrattn\u00e4s och Svalskulla hemmanen till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r stadens kommande egna kyrkoherde. Trots att de h\u00e4r tv\u00e5 hemmanen\u00a0var bel\u00e4gna inom N\u00e4rpes, s\u00e5 h\u00f6rde de dock till Kristinestads kapell.<\/p>\n

Men saken st\u00f6tte p\u00e5 hinder fr\u00e5n Tj\u00f6ck och P\u00e5skmarks byam\u00e4ns sida, f\u00f6r dessa ans\u00e5g att det \u00e4r ganska opassligt att skiljas fr\u00e5n Lappfj\u00e4rds pastorat. P\u00e5 h\u00f6starna och v\u00e5rarna slapp de inte till staden f\u00f6r att begrava sina lik eller med barn som skulle d\u00f6pas och andra dylika f\u00f6rr\u00e4ttningar. Dessutom hade de redan gjort inbetalningar till Lappfj\u00e4rds kyrkomedel, som de inte ville f\u00f6rlora. Trots protesterna fullf\u00f6ljde staden sin anh\u00e5llan men denna avslogs.<\/p>\n

I kyrkans inredning f\u00f6retogs vid ifr\u00e5gavarande tid flera st\u00f6rre f\u00f6r\u00e4ndringar, f\u00f6rutom de nya l\u00e4ktarna. S\u00e5 byggdes \u00e5r 1762 en ny predikstol och s\u00e5 anskaffades n\u00e5got senare ett orgelverk med 7 st\u00e4mmor, allts\u00e5 detsamma som \u00e4nnu \u00e4r i bruk. Det \u00e4r oklart n\u00e4r orgeln kunde tas i bruk men i gamla inventarief\u00f6rteckningar st\u00e5r det att den skulle vara tillverkad i staden. S\u00e4kert \u00e4r att den fanns i kyrkan \u00e5r 1776, eftersom det i f\u00f6rsamlingens r\u00e4kenskaper finns omn\u00e4mnt en orgelnist. Orgelnisttj\u00e4nsten sk\u00f6ttes f\u00f6r \u00f6vrigt av klockaren, som hade sin av staden anslagna \u00e4mbetsg\u00e5rden.<\/p>\n

Begravningsplatsen omgav kyrkan. De f\u00f6rm\u00f6gnare hade sina gravar under sj\u00e4lva kyrkogolvet. \u00c5r 1760 klagades, att jordandet av lik under kyrkan f\u00f6rorsakade ol\u00e4genhet, emedan en del gravar inte hade vidare bet\u00e4ckning \u00e4n sj\u00e4lva golvet. Det blev d\u00e5 \u00f6verenskommet, att alla, som hade egna gravar, \u201dinne i kyrkan<\/em>” skulle \u00e5l\u00e4ggas att uppbygga dem av sten \u201dinom n\u00e4sta v\u00e5r \u00e5r till<\/em>”, annars skulle de tillfalla kyrkan och de skulle kastas igen. Slutligen besl\u00f6ts vid prostevisitationen \u00e5r 1774, att d\u00e4refter inga lik skulle f\u00e5 begravas i kyrkan. De som redan hade sina vilorum under kyrkan, fick f\u00f6rbli ifred, till dess att p\u00e5 1860-talet d\u00e5 kistorna togs bort av sanit\u00e4ra sk\u00e4l och de lades i en gemensam grav invid kyrkan vid dess v\u00e4stra \u00e4nda.<\/p>\n

Eftersom kyrkan hade tagit p\u00e5 sig uppgiften \u00f6ver menighetens l\u00e4skunnighet, kristendomskunskap och sedliga liv, s\u00e5 finns det i visitationsprotokollen en del upplysningar. \u00c5r 1734 s\u00e4gs det att barnen l\u00e4ser vackert och \u00e5r 1760 heter det att \u201dbarnen ber\u00f6mdes s\u00e5som f\u00f6rsigkomna i stafning, innanl\u00e4sning och kristendomsf\u00f6rst\u00e5ndet, och f\u00f6rsamlingm\u00e4dlemmarne i allm\u00e4nhet sades j\u00e4mv\u00e4l vara i l\u00e4skunnighet och kristendomskunskapen f\u00f6rsigkomne\u201d<\/em>. D\u00e4remot anm\u00e4rkte kyrkoherden vid samma tillf\u00e4lle, s\u00e5som en last ungdomens inrotade osed att objuden inst\u00e4lla sig p\u00e5 br\u00f6llop och g\u00e4stabud och \u201dther of\u00f6rsynt utan att \u00e5tlyda n\u00e5gra f\u00f6rmaningar oroa g\u00e4sterna\u201d.<\/em> F\u00f6r att f\u00e5 ett slut p\u00e5 detta oskick kom man enh\u00e4lligt \u00f6verens att \u201dden som framdeles g\u00e5r objuden till br\u00f6llop eller g\u00e4stabud, \u00e4r f\u00f6rfallen att plikta 6 daler kopparmynt till kyrkan<\/em>”. De kunde ocks\u00e5 bel\u00e4ggas med stockstraff, ett straff som ocks\u00e5 skulle utdelas till de som infann sig i dansstugor eller som spelade kort.<\/p>\n

Pedagogins eller barnskolans inr\u00e4ttande och dess villkor och verksamhet p\u00e5 1600-talet har jag redan skrivit om i tidigare nummer<\/a>. Nu \u00e5terst\u00e5r att skriva om barnskolan i slutet p\u00e5 den svenska tiden. Vad skolans underh\u00e5ll betr\u00e4ffar s\u00e5 var den ganska s\u00e5 knapp. Avl\u00f6ningen \u00e5t dess enda l\u00e4rare utgjordes \u00e4nnu 1785 av 6 riksdaler specie av kronan, plus dj\u00e4knepengar fr\u00e5n Kristinestads och Lappfj\u00e4rds f\u00f6rsamlingar, vilka steg till n\u00e5got \u00f6ver 14 specieriksdaler, totalt allts\u00e5 ungef\u00e4r 20 rdr. (specieriksdaler \u00e4r ett \u00e4ldre silvermynt, motsvarande 4 riksdaler<\/span>). Dessutom hade l\u00e4raren fria husrum i skolg\u00e5rden och avkastningen tv\u00e5 \u00e4ngslotter. De h\u00e4r tv\u00e5 \u00e4ngslotterna byttes i storskiftet 1791 ut mot en \u00e4ngslott p\u00e5 den s\u00e5 kallade Kalvholmen. F\u00f6rutom dessa f\u00f6rm\u00e5ner hade l\u00e4raren r\u00e4tt till fisket i Flyb\u00e4cken under v\u00e5rarna och p\u00e5 h\u00f6sten. Enligt den tidens f\u00f6rh\u00e5llanden s\u00e5 var de h\u00e4r l\u00f6nef\u00f6rm\u00e5nerna ytterst torftiga och det var endast utsikten att f\u00e5 en b\u00e4ttre tj\u00e4nst i kyrkans tj\u00e4nst, som f\u00f6rm\u00e5dde unga teologer att f\u00f6r en tid \u00e4gna sig \u00e5t det otacksamma pedagog-kallet.<\/span><\/span><\/p>\n

Skollokalen, som tidigare varit sammanbyggd med pr\u00e4stg\u00e5rdens huvudbyggnad p\u00e5 Kyrkotorgets s\u00f6dra sida, flyttade \u00e5r 1745 till torgets motsatta sida. D\u00e4r har skolan verkat sedan dess, fast sj\u00e4lva skolan har v\u00e4xlat. \u00c5r 1784 blev skolhusen b\u00e5de tillbyggda och renoverade, men det klagades \u00e4nd\u00e5 att de var kalla.<\/span><\/span><\/p>\n

Skolans \u00e5rliga inkomster, som bestod av ett par kollekter fr\u00e5n stadens, Lappfj\u00e4rds och Stor\u00e5 kyrkor steg ungef\u00e4r till 2 specieriksdaler. Om det var klent med inkomsterna, s\u00e5 var inte utgifterna inte heller s\u00e5 stora. Det var lite vitlimning till spiseln och kakelugnen, ett g\u00e5ngj\u00e4rn i f\u00e4husd\u00f6rren och \u201dreparation af stolen<\/em>\u201d, just precis, det fanns bara en stol i skolan.<\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r en r\u00e4knetavla eller en liten ringklocka f\u00f6r att sammankalla barnen skulle anskaffas, s\u00e5 var det en s\u00e5 stor utgift, s\u00e5 att det kr\u00e4vde tillst\u00e5nd vid biskopsvisitationerna. Huvudsaken var den att man kom till r\u00e4tta med det lilla man hade och \u00e4nd\u00e5 blev det n\u00e5got litet \u00f6verskott.<\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r klart att under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden kunde skolan inventarium inte vara s\u00e4rdeles vidlyftigt. Vid inspektionen \u00e5r 1760 uppgavs att det best\u00e5r av en svensk bibel och inget annat. \u00c5r 1784 d\u00e4remot upptar inventarief\u00f6rteckningen f\u00f6rutom tomten med dess byggnader och \u00e4ngar, lite pengar i kassan och flera b\u00f6cker. <\/span><\/span><\/p>\n

D\u00e4r fanns den svenska Bibeln i skinnband, en geografibok, en historiebok om Spanien, Portugals geografi, en aritmetikbok, Bibliska ber\u00e4ttelser, Svenska Psalmboken med noter, 6 inramade kartor och en del handlingar och protokoll.<\/span><\/span><\/p>\n

Den \u00f6vriga egendomen bestod av en stor, m\u00e5lad r\u00e4knetavla och en mindre som var s\u00f6nder. Ett bord med l\u00e5da, en stol, en bokhylla, ljussax, eldgaffel, en bl\u00e4ckask f\u00f6r skrivsanden och ett bl\u00e4ckhorn av glas. Det var allt! Det fanns knappt undervisningsmaterial och det lilla som fanns hade anskaffats under de senaste \u00e5ren.<\/span><\/span><\/p>\n

Inspektionen i skolan sk\u00f6ttes av biskopen och kontraktsprosten, och vanligtvis skedde f\u00f6rb\u00e4ttringar i skolan efter inspektionen.<\/span><\/span><\/p>\n

Undervisningen sk\u00f6ttes av en enda l\u00e4rare, vilket var m\u00f6jligt enligt den tidens l\u00e4ros\u00e4tt, trots att eleverna befann sig p\u00e5 v\u00e4ldigt olika utvecklingsgrader och sysslade med mycket olika \u00e4mnen. Under \u00e5ren 1653 \u2013 1842, allts\u00e5 189 \u00e5r, som denna pedagogi verkade, innehades l\u00e4rartj\u00e4nsten av 22 personer. Av dessa var tv\u00e5 l\u00e4rare endast vikarier f\u00f6r ordinarie l\u00e4rare, som blivit suspenderade och sedan avsatta.<\/span><\/span><\/p>\n

Det fanns ocks\u00e5 barn som bes\u00f6kte pedagogin endast f\u00f6r att inh\u00e4mta de kunskaper som kr\u00e4vdes f\u00f6r att f\u00e5 bli konfirmerad. L\u00e4raren hade d\u00e5 r\u00e4tt att skaffa ett bitr\u00e4de, som kunde undervisa dessa och det var klockaren som skulle sk\u00f6ta detta. Men denna hj\u00e4lp fick han dock inte och de klagom\u00e5l som framst\u00e4lldes vid visitationerna hade ingen verkan.<\/span><\/span><\/p>\n

S\u00e5 l\u00e4nge som pedagogin existerade i staden, s\u00e5 var det den enda publika skolan p\u00e5 orten. Undantagsvis sysselsatte sig d\u00e5 som senare, flera \u201dboksynta\u201d<\/em> personer med barnundervisning men detta var inte s\u00e5 vanligt. Pedagogin verkade dock som en riktig samskola, d\u00e4r b\u00e5de pojkar och flickor skulle \u201dupptuktas\u201d och den saknade inte elever.<\/span><\/span><\/p>\n

En omst\u00e4ndighet, som l\u00e4rarna inte utan orsak klagade \u00f6ver, var den oregelbundna skolg\u00e5ngen. Barnen kunde inskrivas i skolan n\u00e4r som helst under l\u00e4se\u00e5ret, bara n\u00e4r det passade sig. Lika snabbt kunde de tas bort igen, n\u00e4r helst de beh\u00f6vdes i hemmet. De kunde vara borta en eller flera terminer, och sattes i skola igen n\u00e4r det var l\u00e4gligt, om inte f\u00f6rr s\u00e5 n\u00e4r de skulle konfirmeras.<\/span><\/span><\/p>\n

Under visitationerna p\u00e5pekades f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna om vikten och n\u00f6dv\u00e4ndigheten av en regelbunden skolg\u00e5ng men n\u00e5gon f\u00f6rb\u00e4ttring blev det aldrig s\u00e5 l\u00e4nge denna skola existerade. Det enda som skulle ha avhj\u00e4lpt denna ol\u00e4genhet, skulle f\u00f6rst\u00e5s ha varit att inte ta emot elever andra tider \u00e4n d\u00e5 terminen inleddes. Troligtvis s\u00e5 var man r\u00e4dd f\u00f6r att f\u00f6r stor str\u00e4nghet i denna fr\u00e5ga skulle avskr\u00e4cka f\u00f6r\u00e4ldrarna fr\u00e5n att s\u00e4tta sina barn i skolan.<\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r intagning i denna pedagogi kr\u00e4vdes det inga f\u00f6rkunskaper och vissa elever kunde inte ens stava, s\u00e5 det blev att b\u00f6rja med det. Vissa d\u00e4remot hade d\u00e4r hemma l\u00e4rt sig sin ABC-bok och katekesen, helt eller delvis. F\u00f6ljden av detta blev att eleverna, trots att de undervisades i samma klass och av samma l\u00e4rare, l\u00e4ste var och en skilt f\u00f6r sig. Det g\u00e4llde d\u00e5 f\u00f6r l\u00e4raren att kunna h\u00e5lla alla sysselsatta p\u00e5 en och samma g\u00e5ng. Det gick vanligtvis bra f\u00f6r sig, eftersom l\u00e4xorna f\u00f6r det mesta l\u00e4stes i skolan. Skolagan var p\u00e5 denna tid en vanlig hj\u00e4lp i undervisningen och barnen fick antingen \u201dris eller f\u00e4rlan\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

\"Att
Att aga skolbarnen var en del av undervisningen \u00e4nnu i b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet. Barnen kunde f\u00e5 stryk med bj\u00f6rkris, som de sj\u00e4lva m\u00e5ste h\u00e4mta fr\u00e5n skogen. En annan variant var en f\u00e4rla, som l\u00e4raren slog eleverna med p\u00e5 fingrarna eller i handflatorna.<\/figcaption><\/figure>\n

Medan skolm\u00e4staren \u00f6vade en del av barnen med stavning och innanl\u00e4sning, s\u00e5 kunde de andra skriva, r\u00e4kna eller l\u00e4sa p\u00e5 l\u00e4xorna. I visitationsprokollen finns noggranna uppgifter om vilka \u00e4mnen som l\u00e4stes i skolan. De flesta kom dit endast f\u00f6r att l\u00e4ra sig att skriva och att r\u00e4kna. De som d\u00e4remot stannade l\u00e4ngre tid kunde ocks\u00e5 l\u00e4sa real\u00e4mnen, s\u00e5som geografi och historia. R\u00e4kning var inte det viktigaste \u00e4mnet och endast en elev hade undervisats i br\u00e5kr\u00e4kning.<\/span><\/span><\/p>\n

Under pedagogins sista \u00e5r, 1841 hade d\u00e4r g\u00e5tt 34 gossar och 20 flickor och d\u00e5 var stadens folkm\u00e4ngd 1\u00a0910 personer. Enligt den \u00e4ldsta elevmatrikeln hade ju i skolan under \u00e5ren 1783 \u2013 1792 inskrivits totalt 157 elever, ungef\u00e4r 15 \u2013 16 per \u00e5r. Alla elever var ju inte fr\u00e5n staden, utan d\u00e4r fanns 3 fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, 5 fr\u00e5n N\u00e4rpes och det fanns elever till och med fr\u00e5n \u00d6stermark, Kauhajoki, Sideby, Sastmola, Nykarleby, Jakobstad och Ule\u00e5borg. Det noterades speciellt att av de elever som kom fr\u00e5n andra s\u00e5 fanns det 2 bondd\u00f6ttrar, varav den ena var fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. 5 av de pojkar som kom fr\u00e5n de finska grannkommunerna kunde endast finska och de hade nog l\u00e4st b\u00e5de ABC-boken och katekesen men endast p\u00e5 finska men nu hamnade de att l\u00e4sa p\u00e5 nytt p\u00e5 svenska.<\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e5gra elever fortsatte sedan i andra skolor, bland annat i Wasa och i Bj\u00f6rneborg. Historikern Skogberg avslutar den 3-delade artikelserien i Wasa Tidning med att n\u00e4mna att bland annat en som sedan blev kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd hade fortsatt sina studier p\u00e5 annan ort.
\n<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna artikel var skriven av Edvin Skogberg och publicerad i Wasa Tidning 1886. Edvin var f\u00f6dd i Kristinestad men verkade som l\u00e4rare i Viborg. Efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga har jag korrigerat texten, s\u00e5 att den skall bli l\u00e4ttare att l\u00e4sa. V\u00e5rden Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kyrkan och skolan under \u00e5ren 1743 – 1808.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7860,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8694","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8694","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8694"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8694\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8702,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8694\/revisions\/8702"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7860"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8694"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}