{"id":8574,"date":"2018-05-27T18:38:57","date_gmt":"2018-05-27T16:38:57","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8574"},"modified":"2018-06-16T20:49:46","modified_gmt":"2018-06-16T18:49:46","slug":"handeln-i-kristinestad-efter-lilla-ofreden-1743","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8574","title":{"rendered":"Handeln i Kristinestad efter lilla ofreden 1743."},"content":{"rendered":"

L\u00e4raren Edvin Skogberg fr\u00e5n Kristinestad skrev flera artiklar om sin hemstad i Wasa tidning. I flera nummer i mars och april 1886 skrev han om handeln under \u00e5ren 1743 – 1808. L\u00e4ngst ner finns allm\u00e4n information om handeln i Kristinestad.<\/span><\/p>\n

Det avbrott som den \u201dlilla ofreden” hade f\u00f6rorsakat i v\u00e5rt lands utveckling hade varit av kort varaktighet och inte alltf\u00f6r djupt ingripit i f\u00f6rh\u00e5llandena. Omedelbart efter fredslutet 1743 \u00e5terkom d\u00e4rf\u00f6r allt i de gamla g\u00e4ngorna i de trakter, som inte n\u00e4rmare ber\u00f6rdes av landavtr\u00e4delserna vid gr\u00e4nsen. Medan regeringen, vars uppm\u00e4rksamhet genom kriget och den fientliga invasionen mer \u00e4n f\u00f6rr riktats p\u00e5 Finland och dess behov, s\u00f6kte att genom beviljande av skattefrihet, tills\u00e4ttande av unders\u00f6knings kommissioner m. m. hj\u00e4lpa upp landets tillst\u00e5nd i allm\u00e4nhet, tog de \u00f6sterbottniska st\u00e4derna sj\u00e4lva hand om den sak som mest intresserade dem, n\u00e4mligen handeln och dess ordnande. Deras \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r bondehandelns avskaffande eller inskr\u00e4nkande har f\u00f6rut i annat sammanhang anf\u00f6rts. Detta kapitel skall visa, hur det handlande borgerskapet, troget sitt gamla, all fri konkurrens skyende \u00e5sk\u00e5dningss\u00e4tt, s\u00f6kte \u00e5 ena sidan att s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt inskr\u00e4nka sin krets, \u00e5 den andra att s\u00e5 vitt ske kunde begr\u00e4nsa varje enskild medlems verksamhetsomr\u00e5de. Dessa grundsatser fick sitt uttryck vid det m\u00f6te som p\u00e5 st\u00e4dernas egen beg\u00e4ran av landsh\u00f6fdingen sammankallades till Wasa \u00e5r 1746 \u201df\u00f6r att \u00f6fverl\u00e4gga om missbruks afskaffande och handelns upphj\u00e4lpande”.<\/em> Sammantr\u00e4det \u00e4gde rum i stadens r\u00e5dhus den 4 april, och f\u00f6ljande dagar och d\u00e4r infann sig delegater fr\u00e5n landskapets alla sj\u00f6st\u00e4der, bland dem fr\u00e5n Kristinestad borgm\u00e4staren Niels Wetterbladh samt handl. Hans Berg och Casper Lebell j:or.<\/p>\n

F\u00f6rhandlingarna leddes av landssekreteraren Johan Mathesius. Emedan de samma \u00e4r s\u00e4rdeles \u00e4gnade s\u00e5 v\u00e4l att ge en klar bild av den praxis, som vid den tiden var r\u00e5dande i v\u00e5ra sm\u00e5st\u00e4ders aff\u00e4rsr\u00f6relse, som ock att belysa det tr\u00e5ngbr\u00f6stade betraktelses\u00e4tt, som i avseende \u00e5 handeln gjorde sig g\u00e4llande, tvekar jag inte att n\u00e5got utf\u00f6rligare referera dem.<\/p>\n

De uppst\u00e4llda fr\u00e5gorna var till antalet fyra:<\/strong><\/p>\n

Den f\u00f6rsta g\u00e4llde<\/strong><\/h3>\n

hur en ordentlig, lagenlig samt ifr\u00e5n allt fusk befriad torghandel kunde \u00e5stadkommas. H\u00e4r\u00f6ver avgavs f\u00f6ljande enh\u00e4lliga f\u00f6rslag: \u201datt som en okristelig girighet till att sl\u00e5 under sig de till staden inkommande varor, l\u00e5ngt mera \u00e4n n\u00e5got annat, varit orsaken till de m\u00e5nga och n\u00e4stan or\u00e4kneliga illgrepp, som blifvit uppfunna till att g\u00f6ra illusion af hvad lagen och kongliga f\u00f6rordningarna om en fri och ren torghandel stadga och s\u00e5dana skadliga samt till n\u00e4stans f\u00f6rtryck l\u00e4ndande missbruk aldrig kunna f\u00f6rekomraas och utrotas, om icke sj\u00e4lfva orsaken till slika f\u00f6rd\u00e4rfliga p\u00e5fund eller den ofvann\u00e4mnda om\u00e5ttliga snikenheten efter en myckenhet af varor blifver ur v\u00e4gen r\u00f6dd”,<\/em> s\u00e5 h\u00f6ll de deputerade f\u00f6re:<\/p>\n

1:0 att i alla st\u00e4der, s\u00e5som p\u00e5 en del orter redan skett, vissa handlande, ”som om en ren och nyttig handelsr\u00f6relse f\u00f6rst\u00e5nd och begrepp ega”<\/em> skulle tills\u00e4ttas och f\u00f6rordnas.<\/p>\n

2:0 att hantverkare, styr- och b\u00e5tsm\u00e4n, fiskare, tunnbindare, kr\u00f6gare, timmerm\u00e4n och arbetskarlar skulle uteslutas fr\u00e5n all r\u00e4tt att befatta sig med handel.<\/p>\n

3:0, att de personer, som s\u00e5lunda blivit erk\u00e4nda f\u00f6r r\u00e4tte handlande, skulle till en b\u00f6rjan frivilligt och efter varje stads beskaffenhet taxera sig sj\u00e4lve till vissa lotter i handeln. Dessa lotter eller anparter kunde sedermera \u00e5rligen efter f\u00f6refallande omst\u00e4ndigheter \u00e4ndras av magistraten samt vid intr\u00e4ffande tvistigheter pr\u00f6vas och fastst\u00e4llas av landsh\u00f6vdingen. Alla till st\u00e4derna, samt marknads- och lastageplatser ankomna varor borde f\u00f6ras till st\u00e4dernas torg och hamnar, samt till de genom landsh\u00f6vdingens kung\u00f6relse fastst\u00e4llda marknads- och lastningsst\u00e4llena och icke annorst\u00e4des s\u00e4ljas vid laga straff. Till exempel skulle varor inte f\u00e5 l\u00e4mnas utanf\u00f6r eller innanf\u00f6r tullportarna, i g\u00e5rdarna, i n\u00e4rheten av marknadsplats eller dylikt. Vidare skulle \u201dtill f\u00f6rekommande af alt underslef<\/em>\u00a0 (underslev betyder ungef\u00e4r fusk)<\/span> och en broderlig enighets bibeh\u00e5llande de handlande emellan, s\u00e5v\u00e4l all inkommande tj\u00e4ra och br\u00e4der, som alla andra b\u00e5de \u00e4tande och flera varor, ifall deras qvantum \u00f6fverstege konsumtionen i sj\u00e4lfva st\u00e4derna och de f\u00f6ljaktligen komme att utskeppas, d\u00e5 vid utskeppningaen delas mellan alla de handlande i proportion till hvar och ens lott i handeln\u201d.<\/em><\/p>\n

Men d\u00e5 detta \u00e4nnu inte ans\u00e5gs var tillr\u00e4ckligt \u201datt j\u00e4mms och afb\u00f6ja alla de p\u00e5fund, som en illistig konstlare lunde upphitta<\/em>\u201d var samtliga delegater av den tanken att<\/p>\n

4:0 en torg- eller markeg\u00e5ngstaxa f\u00f6r l\u00e4net \u00e5rligen borde uppr\u00e4ttas, p\u00e5 det att den ena staden inte m\u00e5tte ha tillf\u00e4lle att prejudicera eller f\u00f6rf\u00f6rdela den andra. Denna taxa borde fixera prisen inte endast \u201dp\u00e5 alla i l\u00e4net befintliga och till salu ankommande varor utan ocks\u00e5 p\u00e5 de f\u00f6rn\u00e4msta varor, som de handlande till lantmannen brukar f\u00f6rs\u00e4lja, s\u00e5som salt, tobak och j\u00e4rn\u201d. F\u00f6r dess \u00e5stadkommande skulle de skilda st\u00e4dernas borgerskap \u00e5rligen om h\u00f6sten i god tid korrespondera med varandra och d\u00e4refter \u00f6verl\u00e4mna sitt projekt till landsh\u00f6vdingen. Sedan skulle landsh\u00f6vdingen i n\u00e4rvaro av de fyra st\u00e5nden i l\u00e4net \u00f6verses och fastst\u00e4llas. S\u00e5 sker ju ocks\u00e5 vid kronans markeg\u00e5ngstaxor.<\/p>\n

Sedan taxan blivit fastst\u00e4lld och offentligen kungjord, skulle den som br\u00f6t mot den, b\u00f6ta f\u00f6rsta g\u00e5ngen med 100 daler silvermynt till angivaren, andra resan dubbelt upp. Om s\u00e5 skedde av en handlare eller borgare, s\u00e5 skulle denne mista sin borgarer\u00e4tt och aldrig mera erk\u00e4nnas v\u00e4rdig att vinna burskap i n\u00e5gon stad i riket. Den som inte kunde betala b\u00f6terna, skulle plikta med kroppen efter straffbalken.<\/p>\n

Landssekreteraren erinrade d\u00e4rvid, att en s\u00e5dan taxa var stridande mot en fri handelsr\u00f6relse. Detta erk\u00e4ndes av delegaterna, som det oaktat hoppades, att Hans Majest\u00e4t p\u00e5 landsh\u00f6vdingens f\u00f6rord \u201dskulle l\u00e4mna denne fria h\u00e4nder att s\u00e5lunda st\u00e4lla till handelns upphj\u00e4lpande<\/em>\u201d.<\/p>\n

Den andra fr\u00e5gan<\/strong><\/h3>\n

gick ut p\u00e5 hur den h\u00f6gst skadliga f\u00f6rpl\u00e4gningen och trakterandet \u00e5t b\u00f6nderna m\u00e5tte avskaffas j\u00e4mte den oritade oseden, att borgerskapet ej allenast betalade \u201dLilla porttullen\u201d f\u00f6r\u00a0b\u00f6ndernas till st\u00e4derna inkommande varor och deras kronoutskylder.<\/p>\n

Ursprunget till detta missbruk f\u00f6rklarades d\u00e4rmed, att de handlande i staden redan fr\u00e5n l\u00e5nga tider tillbaka velat dra nytta av b\u00f6nderna och allmogen och att f\u00e5 tag i deras varor \u201dutan att d\u00e4rj\u00e4mte besinna, att ett s\u00e5dant g\u00f6rom\u00e5l i l\u00e4ngden skulle, s\u00e5som erfarenheten beklagligen utvisar, ej allenast f\u00f6rorsaka svalg och dryckenskap utan ock blifva them efterkommandom igenom en inrotad vana, likasom en lag.”<\/em><\/p>\n

Man hoppades visserligen, att den i f\u00f6rsta punkten f\u00f6reslagna varudelningen och taxan skulle inskr\u00e4nka missbruket, men till dess fullkomliga utrotande ans\u00e5gs dessa medel inte tillr\u00e4ckliga. F\u00f6r den skull f\u00f6reslog m\u00f6tesdelegaterna utf\u00e4rdandet av en s\u00e4rskild publikation, som f\u00f6rbj\u00f6d \u201dall pl\u00e4gning ut\u00f6fver det i taxan fast\u00e4lda varuv\u00e4rdet, den m\u00e5tte best\u00e5 i mat, br\u00e4nnevin, \u00f6l eller andra drycker, salt, tobak eller vad det h\u00e4lst vara m\u00e5nde<\/em>”. Den som d\u00e4remot br\u00f6t skulle vara f\u00f6rfallen till samma dryga b\u00f6ter, som i den f\u00f6rsta punkten best\u00e4mts. Och f\u00f6r st\u00f6rre s\u00e4kerhet skulle alla, som utan att vara kr\u00f6gare eller g\u00e4stgivare s\u00e5lde mat, \u00f6l och br\u00e4nnvin eller andra drycker \u00e5t allmogen vara f\u00f6rfallen till enahanda straff. Ifall vittnen skulle tryta, borde eget husfolk och enskilda tj\u00e4nare f\u00e5 vittna i allt, som r\u00f6rde denna punkt.<\/p>\n

Den tredje fr\u00e5gan,<\/h3>\n

som delegaterna hade att utreda, var den hur den \u00f6verfl\u00f6diga och f\u00f6r st\u00f6rsta delen av allmogen ganska skadliga \u201dutborgningen\u201d m\u00e5tte avskaffas och borgerskapet komma till sin betalning f\u00f6r det de redan till allmogen utkrediterat.<\/p>\n

Den gamla seden att ge varor p\u00e5 kredit \u00e5t b\u00f6nderna sades ha sitt upphov i ett \u201dkristeligt medlidande i missv\u00e4xt\u00e5r och boskapsst\u00f6rtningar<\/em>”. Den h\u00e4r seden hade dock \u201dp\u00e5 ett groft s\u00e4tt missbrukats af en del obet\u00e4nkte handlande s\u00e5lunda att de f\u00f6rst pl\u00e4gat bonden, med dricka och br\u00e4nnvin, till dess han blifvit \u00f6fverlastad och sedan lockat ja n\u00e4ra p\u00e5 trugat p\u00e5 m\u00e5ngen p\u00e4nningar och varor, dem han icke haft af n\u00f6den, endast f\u00f6r att d\u00e4rigenom alltid h\u00e5lla en bonde i skuld och d\u00e4rmedels ega r\u00e4ttighet framf\u00f6r andra till hans varor”.<\/em><\/p>\n

F\u00f6r att f\u00e5 ett slut p\u00e5 detta verkliga ofog ans\u00e5g man en f\u00f6rordning n\u00f6dig, som stadgade, att varje handlande eller borgare, som till allmogen krediterade pengar eller varor, skulle f\u00f6rlora sin fordran och aldrig kunde f\u00e5 n\u00e5gon handr\u00e4ckning av domare eller exekutor f\u00f6r erh\u00e5llande av betalning. Krediter gjorda under missv\u00e4xt\u00e5r och vid boskapsst\u00f6rtningar skulle dock undantas. F\u00f6r indrivandet av de skulder, som b\u00f6nderna d\u00e5 redan hade till borgerskapet, f\u00f6reslogs \u201df\u00f6rutom att hvar och en finge bruka laga steg<\/em>” av vissa delegater en betecknande utv\u00e4g. Man borde, menade de, uppg\u00f6ra f\u00f6rteckningar p\u00e5 de skyldiga b\u00f6nderna, och n\u00e4r dessa h\u00e4mtade n\u00e5gra \u201dgrofva varor till torgs<\/em> ”, s\u00e5som tj\u00e4ra och br\u00e4der, skulle varorna uppk\u00f6pas av d\u00e4rtill utsedda personer. Dessa skulle f\u00f6r betalningen ge anvisning p\u00e5 bondens borgen\u00e4r, som d\u00e5 fick dra av h\u00e4lften, tredje eller fj\u00e4rdedelen av skulden efter omst\u00e4ndigheterna. Emot detta nya, n\u00e5got knepiga exekutionss\u00e4tt inlade dock en del av delegaterna protest.<\/p>\n

\u00c5terstod \u00e4nnu att besvara den<\/p>\n

fj\u00e4rde fr\u00e5gan<\/h3>\n

hur det h\u00e4r i l\u00e4net mycket f\u00f6r\u00f6vade \u201dlandsk\u00f6pet\u201d m\u00e5 h\u00e4mmas och f\u00f6rekommas samt alldeles avskaffas.<\/p>\n

S\u00e5som anledning till detta landsk\u00f6p, allts\u00e5 att borgarna r\u00f6rde sig p\u00e5 landet f\u00f6r att direkt k\u00f6pa upp eller s\u00e4lja varor, uppgavs de m\u00e5nga sm\u00e5 marknaderna, som h\u00f6lls p\u00e5 landsbygden. Marknaderna skedde f\u00f6r det mesta utan tullt\u00e4kt p\u00e5 grund av tullbetj\u00e4nternas of\u00f6rsvarliga v\u00e5rdsl\u00f6shet. Dessa hade genom sitt \u00e5sidos\u00e4ttande av f\u00f6rordningarna om marknadsvarors f\u00f6rpassande och kistornas f\u00f6rseglande samt visiterande vid \u00e5terkomsten \u201dl\u00e4mnat likasom en \u00f6ppen v\u00e4g f\u00f6r landsk\u00f6p”. Det hade ofta h\u00e4nt, att handlande och deras betj\u00e4nter \u00e4vensom andre borgare rest iv\u00e4g 14 dagar, ja tre veckor f\u00f6re marknaderna och utm\u00e5nglat sina varor fr\u00e5n by till by samt likaledes f\u00f6rfarit p\u00e5 \u00e5terresan.<\/p>\n

S\u00e5som l\u00e4mpliga \u00e5tg\u00e4rder till att avskaffa detta av alla inblandade och dock f\u00f6r alla de f\u00f6rhatliga landsk\u00f6pen f\u00f6reslogs:<\/p>\n

1) att tullbetj\u00e4nterna skulle allvarligen p\u00e5minnas om sin plikt.<\/p>\n

2) att alla st\u00e4der i l\u00e4net skulle f\u00f6rena sig om vaksamma och oblyga utridare (utridare \u00e4r en typ av granskare som r\u00f6rde sig med h\u00e4st)<\/span> , som skulle avl\u00f6nas av st\u00e4derna och befullm\u00e4ktigas av landsh\u00f6vdingen samt f\u00f6rses med \u00f6ppna order till alla \u00e4mbetsm\u00e4n och kronobetj\u00e4nter att l\u00e4mna dem prompt handr\u00e4ckning vid anfordran. Dessa utridare skulle ocks\u00e5 i likhet med landsfiskalerna ”ega frihet att p\u00e5 alla st\u00e4llen i l\u00e4net g\u00f6ra beslag och \u00e5tal p\u00e5 alt, hvilket de funno strida mot lag och f\u00f6rordningar, samt vara skyddade till sin s\u00e4kerhet.”<\/em><\/p>\n

3) Alla lantmannavaror som en handlande, borgare eller annan stadsbo f\u00f6rde in till st\u00e4derna fr\u00e5n landet utan att p\u00e5 dem ha beh\u00f6rig f\u00f6rpassning fr\u00e5n andra st\u00e4ders, marknads- eller lastageplatsers tullkamrar skulle f\u00f6rklaras f\u00f6rbrutna till angivaren. H\u00e4rifr\u00e5n undantogs endast h\u00f6, ved, ett kok fisk samt vad stadens slaktare och fiskk\u00f6pare enligt lag och f\u00f6rordningar hade r\u00e4ttighet att p\u00e5 landet upphandla.<\/p>\n

4) Alla skeppare borde vara edsvurna och f\u00f6rpliktigade att vid \u00e5terkomsten fr\u00e5n Stockholm p\u00e5 samma ed l\u00e4mna till magistraten f\u00f6rteckningar \u00f6ver alla varor, f\u00f6r vilka \u201ddubbel tull\u201d erlagts och \u00f6ver dess \u00e4gare. \u201dDubbel tull\u201d betyder f\u00f6rst sj\u00f6tullen som skulle betalas f\u00f6r exportvarorna och den lilla tullen, som skulle betalas i stapelst\u00e4derna i fall de inte hade betalts i uppst\u00e4derna. Varornas v\u00e4rde skulle sedan av \u00e4garen utm\u00e4tas och han sj\u00e4lv ber\u00f6vas sina handelsr\u00e4ttigheter.<\/p>\n

Med anledning av det framst\u00e4llda klagom\u00e5let mot marknaderna p\u00e5 landet, att de gav ett tillf\u00e4lle till landsk\u00f6p, f\u00f6reslog landssekreteraren, att om det fanns \u00f6verfl\u00f6diga marknader, s\u00e5 skulle dessa avskaffas. Kristinestads delegater begagnade sig av tillf\u00e4llet att f\u00f6rnya den av denna stads borgerskap ofta gjorda anh\u00e5llan om upph\u00e4vande av marknaden i Finnby, som \u00e5rligen h\u00f6lls den 6 januari utan tulluppb\u00f6rd. Men h\u00e4remot protesterade Wasaborna nu precis som f\u00f6rr, f\u00f6r att just de gjorde vinst p\u00e5 denna marknad. D\u00e4remot f\u00f6renade sig Kristinestads, Wasas och Nykarlebys delegater om umb\u00e4rligheten av marknaderna i V\u00f6r\u00e5 och Lappo, trots att de sade sig inte ha r\u00e4tt att i denna sak f\u00f6ra sina respektive st\u00e4ders talan.<\/p>\n

S\u00e5lunda hade st\u00e4dernas ombud nu framst\u00e4llt sina \u00f6nskem\u00e5l med avseende p\u00e5 de fyra huvudfr\u00e5gorna. Verkst\u00e4llandet av de samma \u00f6verl\u00e4mnades \u00e5t landsh\u00f6vdingen. N\u00e4r denna, greve Gustaf Creutz, den 7 april, sj\u00e4lv var n\u00e4rvarande vid m\u00f6tet, inl\u00e4mnade Kristinestads och Jakobstads delegater \u201dtill hans \u00f6fverseende<\/em>” f\u00f6rteckningar p\u00e5 n\u00e4mnda orters handlande med anh\u00e5llan, att \u201dde onyttige m\u00e5tte utm\u00f6nstras och f\u00f6rteckningarna sedan fastst\u00e4llas<\/em>.” Gemensamt anh\u00f6ll samtliga delegater, att landsh\u00f6vdingen m\u00e5tte \u201dutm\u00f6nstra alla dem, som icke betalade till kronan och staden 6 daler silf. m., s\u00e5framt de ej tillf\u00f6rene erlagt s\u00e5 mycket eller mera, \u00e4fvensom att ingen skulle antagas till handlande, innan han efter f\u00f6rordningen underg\u00e5tt examen och blifvit f\u00f6r skicklig erk\u00e4nd\u201d.<\/em><\/p>\n

Vid samma tillf\u00e4lle dryftades ytterligare flera punkter. Bland annat p\u00e5yrkades s\u00f6ndagshandelns f\u00f6rbjudande. Att inte heller bondeseglationen gl\u00f6mdes bort vid detta tillf\u00e4lle \u00e4r sj\u00e4lvklart. Och s\u00e5 \u00e5tskildes denna drakoniska lagstiftande f\u00f6rsamling f\u00f6r att avvakta resultatet av sina \u00f6verl\u00e4ggningar och framst\u00e4llda f\u00f6rslag.<\/p>\n

Landsh\u00f6vdingens svar p\u00e5 delegaternas f\u00f6rslag.<\/h3>\n

Detta resultat visade sig snart i den publikation, som landsh\u00f6vdingen \u201di st\u00f6d af den makt och myndighet honom \u00e5 \u00e4mbetets v\u00e4gnar tillkom<\/em>” den 12 maj 1746 utf\u00e4rdade till h\u00e4mmande av missbruken vid handelns bedrivande. Landsh\u00f6vdingens p\u00e5bud \u00f6verensst\u00e4mde i huvudsak med delegaternas projekt, trots att \u00e5tskilliga av dem f\u00f6reslagna m\u00e5tt och steg var av den art, att de m\u00e5ste hemst\u00e4llas konungens pr\u00f6vning och avg\u00f6rande. D\u00e4remot ingick i f\u00f6rordningen ocks\u00e5 n\u00e5gra s\u00e5dana best\u00e4mmelser, som inte hade ber\u00f6rts av st\u00e4dernas ombud. D\u00e5 detta aktstycke s\u00e5v\u00e4l till inneh\u00e5ll som i synnerhet till form och ton \u00e4r s\u00e4rdeles m\u00e4rkligt, till\u00e5ter jag mig att ur det samma meddela n\u00e5got vidlyftigare utdrag. Det var ett mustigt spr\u00e5k och korta processer, som \u00e4nnu den tiden f\u00f6rdes av den kungliga majest\u00e4tetens och kronans befallningshavare gentemot landsdelarnas befolkning.<\/p>\n

Som en verksam orsak \u201dtill de i svang g\u00e5ende missbruk<\/em>” framh\u00f6lls det, att de, \u201dsom under namn af arbetskarlar, b\u00e5tsm\u00e4n, fiskare o. a. dylikt blifvit till borgare antagne, f\u00e5tt obehindradt, s\u00e5 snart de f\u00f6rv\u00e4rfvat sig n\u00e5gra marker tobak och litet spannm\u00e5l, f\u00f6rvandla den senare till br\u00e4nnevin, som de b\u00e4st de gittat utm\u00e5nglat, och den f\u00f6rra till varor eller p\u00e4nningar genom kringstrykande, g\u00e5rd emellan p\u00e5 landet, sedan de fritt lupit utur st\u00e4derna, som de sj\u00e4lfve behagat. Och n\u00e4r de \u00e4ndtligen p\u00e5 dylikt s\u00e4tt schackrat till sig n\u00e5gon st\u00f6rre f\u00f6rm\u00e5ga, har det icke allenast dem sj\u00e4lfvom, fast de hvarken f\u00f6rst\u00e5tt skrifva och r\u00e4kna eller hvad eljest till en r\u00e4ttskaffens handel kan h\u00f6ra, varit efterl\u00e5tet att med st\u00f6rre styrka forts\u00e4tta och utvidga sin handel p\u00e5 det b\u00f6rjade s\u00e4ttet, utan ock barnen, som f\u00f6r\u00e4ldrarne s\u00e4llan nog h\u00e5llit n\u00f6digt att mera l\u00e4ra, \u00e4n de sj\u00e4lfve kunnat, som varit att utm\u00e5ngla br\u00e4nnevin och tobak, blifvit ansedda f\u00f6r handlande. H\u00e4rigenom hade omsider h\u00e4ndt, att grunden till hvars och ens styrka, till och aftagande i handelsr\u00f6relsen, ehuru med m\u00e5ngen r\u00e4ttsint borgares gr\u00e4melse, skada och underg\u00e5ng, var att st\u00e4ndigt f\u00e4rdas g\u00e5rd emellan p\u00e5 landet, m\u00e5ngla br\u00e4nnevin och tobak samt pl\u00e4ga och fylla den inkommande landtmannen och g\u00f6ra honom sig g\u00e4ld skyldig. Dessutom hade s\u00e5dana antagne borgare tygelfritt \u00f6fvat det sj\u00e4lfsv\u00e5ld, att n\u00e4r de blifvit anmodade, att f\u00f6r dagsp\u00e4nning arbeta f\u00f6r staden, de handlande eller andra, som de varit skyldige att betj\u00e4na, hafva de gjort s\u00e5dant, om det dem behagat och de f\u00e5tt s\u00e5 stor l\u00f6n, som de beg\u00e4rt, och de af sitt tillgripna, f\u00f6rment lofliga, men i sig sj\u00e4lft lastbara n\u00e4ringss\u00e4tt (handel), ej varit hindrade. I f\u00f6ljd d\u00e4raf hade \u00e5ter de andra inv\u00e5narne i staden, som icke haft af dem, d\u00e4rtill antagna, den betj\u00e4ning de bort, blifvit tvungne att ifr\u00e5n landet medels utf\u00e4stelse af stora l\u00f6ner f\u00f6rskaffa sig tj\u00e4nstefolk, som de brukat till b\u00e5tsm\u00e4n och annat arbete. Desse \u00e5ter hade, n\u00e4r de n\u00e5gra \u00e5r tj\u00e4nt hos n\u00e5gon borgare fast de f\u00f6ga vidare l\u00e4rt \u00e4n m\u00e5ka ett stall, k\u00f6ra ett g\u00f6dnings- eller n\u00e5got annat lass och v\u00e4ltra en tj\u00e4rtunna, blifvit ansedde f\u00f6r dem, som haft r\u00e4ttighet att vinna burskap och blifva de ofvanbeskrifna lika”.<\/em><\/p>\n

Till h\u00e4mmande av ett s\u00e5dant oskick \u00e5lades magistraterna i de st\u00e4der, d\u00e4r detta inte skett, att strax och senast inom instundande Juni m\u00e5nads slut indela inv\u00e5narna i varje stad i vissa klasser efter ens och vars skicklighet och n\u00e4ringss\u00e4tt. Denna indelning skulle ske p\u00e5 allm\u00e4n r\u00e5dstugudag, varefter klassifikationen j\u00e4mte protokollet skulle ins\u00e4ndas till landsh\u00f6vdingen.<\/p>\n

\u201dSkulle n\u00e5gon”,<\/em> hette det vidare \u201esom blifvit antagen till b\u00e5tsman, timmerman eller annat dylikt, ej vilja vid p\u00e5fordran mot sk\u00e4lig ers\u00e4ttning eller, n\u00e4r tvist yppades, mot den betalning, som magistraten utsatte, g\u00f6ra den syssla, hvartill han sig angifvit och blifvit antagen, borde en s\u00e5dan strax f\u00f6rpligtas att tr\u00e4da i \u00e5rstj\u00e4nst hos n\u00e5gon, som honom beg\u00e4rde, eller ock s\u00e4ttas f\u00f6r n\u00e5gon ledig rota till soldat; men om ingen till n\u00e5gondera honom betarfvade, skulle han f\u00f6rs\u00e4ndas till n\u00e5gon f\u00e4stning till publikt arbete. Ytterligare skulle ock, i enlighet med de deputerades f\u00f6rslag, de ifr\u00e5n all handel skiljas, som ej betalade till kronan och staden 6 daler silf. mynt, och med dem f\u00f6rfaras p\u00e5 s\u00e4tt, som n\u00e4st f\u00f6rm\u00e4lt \u00e4r; dock undantagne de, som genom olycka, men ej genom liderlighet och eget f\u00f6rv\u00e5llande kommit af sig samt ega de egenskaper, som en r\u00e4ttskaffens handlandeborgare ega<\/em>”.<\/p>\n

R\u00f6rande torghandeln inneh\u00f6ll publikationen f\u00f6ljande: \u201dEmedan s\u00e5v\u00e4l lag och kungliga f\u00f6rordningar som landsh\u00f6fdingarnas stadgar \u00f6fvertr\u00e4das s\u00e5lunda, att den till staden ankommande med lock och ofta med trug f\u00f6rhindras att fara till torgs och, innan n\u00e5got k\u00f6p slutes, drages hem i husen och d\u00e4r likasom k\u00e4mpande trakteras, matas och fylles, varigenom Gud f\u00f6rt\u00f6rnas, kristna m\u00e4nniskor f\u00f6rargas, de handlande som betalar salu- och taperiansaccisen i sin n\u00e4ring f\u00f6rf\u00f6rdelas, samt m\u00e5nga af allmogen f\u00f6rledas till fylleri och l\u00e4ttja och s\u00e5ledes Kongl. Majest\u00e4t och kronan till stor f\u00f6rlust g\u00f6ras of\u00f6rm\u00f6gne att betala sina utskylder, ty varder h\u00e4rmed vid varans konfiskation och 20 d. silf. m. vite f\u00f6r k\u00f6paren och s\u00e4ljaren alldeles f\u00f6rbudet att annorst\u00e4des \u00e4n p\u00e5 stadens torg och tillordnade hamnar samt lagliga marknadsplatser k\u00f6pslaga om n\u00e5gon vara. Betr\u00e4ffas n\u00e5gon borgare med det illgrep, att han f\u00f6rut kommer \u00f6fverens med landtmannen och l\u00e5ter honom sedan fara till torgs och marknadsplatser att f\u00f6r ett sken d\u00e4r utbjuda sin vara, plikte d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4rskildt 100 daler silf, m. till angifvaren<\/em>”.<\/p>\n

F\u00f6r att utrota den dittills r\u00e5dande seden, att borgarna erlade kronoutskylderna, att skatterna\u00a0f\u00f6r b\u00f6nderna f\u00f6r att d\u00e4rigenom erh\u00e5lla f\u00f6retr\u00e4desr\u00e4tt till deras varor, f\u00f6rbj\u00f6ds uppb\u00f6rdsm\u00e4nnen vid vite av tre m\u00e5naders l\u00f6n att till borgare l\u00e4mna allmogens kvittansb\u00f6cker. Inga uppb\u00f6rder av allmogens skatter\u00e4ntor skulle heller f\u00e5 h\u00e5llas i st\u00e4derna, emedan m\u00e5ngen genom dem f\u00f6rleddes till fylleri.<\/p>\n

Likas\u00e5 f\u00f6rbj\u00f6ds vid vite av 20 daler silvermynt \u201dall k\u00f6penskap och \u00f6fverenskommelse om virke, arbete m. m. d. p\u00e5 s\u00f6n- och h\u00f6gtidsdagar, som h\u00e4rtill f\u00f6r\u00f6fvats och ha under allmogen med br\u00e4nnevinssupar blifvit beg\u00e5fvad samt till gudstj\u00e4nstens r\u00e4tta och sabbatsh\u00e4lgande oskicklig gjord\u201d.<\/p>\n

Med avseende p\u00e5 landsk\u00f6pet (allts\u00e5 borgarnas f\u00f6rbjudna direkta k\u00f6p av b\u00f6nderna)<\/span> s\u00e5 \u00e5lades tullbetj\u00e4ningen, landsfiskalerna och kronobetj\u00e4ningen den mest sk\u00e4rpta vaksamhet och kontroll f\u00f6r egen del \u00e4vensom att l\u00e4mna of\u00f6rdr\u00f6jlig handr\u00e4ckning \u00e5t st\u00e4dernas utridare och borgerskapet i allm\u00e4nhet, n\u00e4r s\u00e5dan kr\u00e4vdes. Dessutom f\u00f6rbj\u00f6ds alla handlande, borgare, kr\u00f6gare och f\u00f6rsvarskarlar vid vite av 20 dalersilver mynt att resa p\u00e5 landet utan att ta ut pass av magistraten eller ocks\u00e5, \u201dom ej resan skedde desto l\u00e4ngre, anm\u00e4la s\u00e5dant hos borgm\u00e4staren j\u00e4mte \u00e4rendet<\/em>”.<\/p>\n

\u201dBondepl\u00e4gningen<\/strong>” f\u00f6rbj\u00f6ds vid vite av 40 daler silvermynt \u201dutom bot, som lag och kungliga f\u00f6rordningar mot olovligt s\u00e4ljande av \u00f6l och br\u00e4nnvin stadgar\u201d.<\/em> Och det st\u00e5r magistraten med borgerskapet i varje stad fritt att till en kristelig och god ordnings bibeh\u00e5llande dessutom uts\u00e4tta viten och straff, allt som \u00e5tr\u00e5n till en f\u00f6rnuftig och anst\u00e4ndig levnad f\u00f6reskriver och som de b\u00e4st pr\u00f6var och finner n\u00f6diga.<\/p>\n

F\u00f6rbig\u00e5ende \u00e5tskilliga punkter i den av landsh\u00f6vdingen utgivna publikationen, s\u00e5som f\u00f6rbudet mot \u00f6l och br\u00e4nnvinsf\u00f6rs\u00e4ljning vid fiskal\u00e4gen m.fl., vill jag \u00e4nnu anf\u00f6ra ett par best\u00e4mmelser, som visar vilka n\u00e4rg\u00e5ngna inskr\u00e4nkningar i den enskildes frihet som p\u00e5 den tiden kunde g\u00f6ras och t\u00e5las s\u00e5som h\u00e4lsosamma och n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r uppr\u00e4tth\u00e5llande av en god ordning.<\/p>\n

Under moment 11 inneh\u00e5ller f\u00f6rordningen f\u00f6ljande bevis p\u00e5 en landsfaderlig omtanke om det allm\u00e4nnas b\u00e4sta : \u201dDet \u00e4r ock”,<\/em> s\u00e4gs det, \u00bbm\u00e5ngenst\u00e4des d\u00e4r\u00f6fver klagadt, att uti flere st\u00e4der viktualiepersedlar, i synnerhet sm\u00f6r och talg, af en om\u00e5ttelig sniken- och girighet s\u00e5 noga blifvit utskeppade, att st\u00e4derna sj\u00e4lfva p\u00e5 de varor lidit brist och man n\u00f6dgas kringl\u00f6pa att marktals s\u00e5dant l\u00e5na samt hela h\u00f6stetiden i brist af ljus sitta i m\u00f6rkret; hvarf\u00f6r magistraterna anbefallas att tillh\u00e5lla en och hvar af de handlande att hafva ett s\u00e5 stort f\u00f6rr\u00e5d, som pr\u00f6fvas i orten tarfvas. Hvilken som f\u00f6rdristar sig att utskeppa af det, som magistraten pr\u00f6fvat n\u00f6digt honom b\u00f6ra beh\u00e5lla till stadens och landets f\u00f6rr\u00e5d, skall vara f\u00f6rfallen till 10 daler silvermynt vite, och dess utom ege magistraten makt att af den samme taga det han till sitt egit husbehof f\u00f6rsett sig med och gifva till den, som betarfvar k\u00f6pa, f\u00f6r sk\u00e4lig betalning, hvilken egaren af varan tillst\u00e4lles<\/em>”.<\/p>\n

De tv\u00e5 sista punkterna \u00e4r dessolika. Till f\u00f6rhindrande av den stora utflyttningen fr\u00e5n l\u00e4net till andra finska landskap eller till Sverige, \u00e5lades magistraterna och kronobetj\u00e4ningen p\u00e5 landet att ej som dittills missbruka sin frihet till utf\u00e4rdande av pass. Magistraterna f\u00f6rbj\u00f6ds vid vite av 50 daler silvermynt att utf\u00e4rda pass \u00e5t andra \u00e4n det handlande borgerskapet p\u00e5 dess lagliga handelsresor och dess fartygs bes\u00e4ttningar, f\u00f6r vilka senare dock, \u201dom de ej voro bofaste borgare<\/em>”, borde st\u00e4llas n\u00f6jaktig borgen. Kronobetj\u00e4ningen p\u00e5 landet fick inte heller f\u00f6rpassa andra ut ur l\u00e4net \u00e4n de bofasta b\u00f6nder, som enligt kungens resolutioner \u00e4gde seglationsr\u00e4tt eller ocks\u00e5 \u201dforo \u00e5t Safvo- och Tafvastland att mot egen afvel eller p\u00e4nningar f\u00f6rse sig med spanm\u00e5l, hampa, lin och boskap”.<\/em><\/p>\n

Om en skeppare tog med sig personer utan pass, var han likaledes f\u00f6rfallen till 50 dalers b\u00f6ter. Var den passl\u00f6sa passageraren ett tj\u00e4nstehjon, s\u00e5 var skepparen sj\u00e4lv skyldig \u201datt, till dess den of\u00f6rpassade p\u00e5 hans bekostnad \u00e5ter kunde till orten f\u00f6rskaffas, tj\u00e4na hos angifvaren eller n\u00e5gon annan, som honom betarfvade”.<\/em><\/p>\n

P\u00e5 grund av denna publikation anst\u00e4llde magistraten i Kristinestad utan uppskov den d\u00e4ri anbefallda klassifikationen av borgerskapet och den d\u00e4rmed i sammanhang st\u00e5ende \u201dutm\u00f6nstringen” av obeh\u00f6riga handlande. Den nit och den energi de v\u00e4llovliga h\u00e4rutinnan utvecklade var verkligen storartad. Inte mindre \u00e4n 18 personer utesl\u00f6ts fr\u00e5n sin handelsr\u00e4tt och tvingades att s\u00e4lja sina fartyg. Man l\u00e4t till och med unders\u00f6ka deras hus, f\u00f6r att se om d\u00e4r skulle finnas n\u00e5gra handelsvaror, och i s\u00e5 fall fr\u00e5ntaga dem dessa. Handelsr\u00e4ttighet tillerk\u00e4ndes endast \u00e5t n\u00e5gra f\u00e5 av stadens f\u00f6rm\u00f6gnare inv\u00e5nare. De f\u00f6rn\u00e4msta satt naturligtvis s\u00e5som r\u00e5dm\u00e4n i r\u00e4tten.<\/p>\n

Tyv\u00e4rr blev dock den lysande triumfen inte s\u00e5 l\u00e5ngvarig. De som blev uteslutna besv\u00e4rade sig \u00f6ver magistratens \u00e5tg\u00e4rd hos kungliga kommerskollegiet och visade dokument, som bestyrkte, \u201datt de icke allenast en g\u00e5ng v\u00e4rkligen blifvit till handelsidkande antagne och s\u00e5dan frihet i l\u00e5ng tid innehaft och nytjat, utan ock beh\u00f6rigen erlagt de dem d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5f\u00f6rda utskylder<\/em>\u201d. Sedan f\u00f6rklaringar infordrats och avgetts av landsh\u00f6vdingen och r\u00e5dstugur\u00e4tten, besl\u00f6t kommerskollegiet, att de klagande skulle f\u00e5 bibeh\u00e5lla sina r\u00e4ttigheter.<\/p>\n

Om ocks\u00e5 de i publikationen fastst\u00e4llda principerna denna g\u00e5ng oriktigt till\u00e4mpades, f\u00f6rlorade desamma likv\u00e4l d\u00e4rigenom ingenting av sin g\u00e4llande kraft. Tv\u00e4rtom erh\u00f6ll de \u00e4ven h\u00f6gre sanktion, s\u00e5som man ser i landsh\u00f6vding Pipers (Pipers blev landsh\u00f6vding efter Greve Creutz, som avled just f\u00f6re resolutionen avgavs<\/span>) skrivelse till magistraten i Kristinestad av den 7 maj 1752, vari sades, att f\u00f6rteckning \u00f6ver ber\u00e4ttigade handlande av magistraten till landsh\u00f6vdingen ins\u00e4nts och att ober\u00e4ttigade uteslutits med stadf\u00e4stelse av den sist n\u00e4mnde samt kommerskollegiet.<\/p>\n

Det finns ocks\u00e5 ett beslut \u00e5r 1751 kommerskollegiet\u00a0ang\u00e5ende speciellt kramhandelns ordnande i Kristinestad, vari stadsbornas \u00f6ver tidigare best\u00e4mmelser gjorda besv\u00e4r f\u00f6rkastas samt magistraten \u00e5l\u00e4gges att of\u00f6rdr\u00f6jligen utse vissa handlande, som ensamma borde ha frihet att handla med alnegods (t.ex. v\u00e4vnader<\/span>)och tillika ha tillst\u00e5nd att s\u00e4lja kryddkram (torrvaror t.ex. kaffe, kryddor, socker och mj\u00f6l<\/span>) och h\u00f6kerivaror (matvaror s\u00e5som br\u00f6d, fl\u00e4sk och sm\u00f6r).<\/span> Och som regeringen vid denna tid framf\u00f6r allt som vinnlade sig om att uppveckla den b\u00f6rjande inhemska industrin, s\u00e5 hade regeringen ocks\u00e5 bland andra utv\u00e4gar hittat p\u00e5 det f\u00f6r nationalekonomins d\u00e5varande st\u00e5ndpunkt ganska betecknande medlet att f\u00f6r varje stad best\u00e4mma en viss summa, f\u00f6r vilken dess trafikanter \u00e5rligen utan avseende p\u00e5 konjunkturerna f\u00f6r \u00f6vrigt borde uppk\u00f6pa inrikes fabriksvaror. Detta belopp hade f\u00f6r Kristinestad fr\u00e5n b\u00f6rjan varit fastst\u00e4llt till 1.500 daler kopparmynt. I den i fr\u00e5ga varande resolutionen minskades denna summa \u201demedan kramhandeln th\u00e4r f\u00f6rnimmes vara ganska ringa\u201d<\/em> till 1.000 daler.<\/p>\n

\u00d6vrigt om Kristinestads handel i g\u00e5ngna tider.<\/h3>\n

I sammanhang h\u00e4rmed m\u00e5 n\u00e5gra andra notiser r\u00f6rande stadens handel och sj\u00f6fart h\u00e4r f\u00e5 sin plats. Exporten hade att uppvisa en m\u00e5ngfald av landskapets produkter, fr\u00e4mst tj\u00e4ra och tr\u00e4varor. Allmogen hade konungens tillst\u00e5nd att idka tj\u00e4rbr\u00e4nning efter hemmanens storlek och f\u00f6rn\u00f6denhet. Den bedrevs, s\u00e5som till allra st\u00f6rsta delen \u00e4nnu, i \u00f6ppna dalar. Dock var man p\u00e5 denna tid, som i anseende till de of\u00f6rtrutna bem\u00f6danden, som gjordes till alla n\u00e4ringsgrenars och det allm\u00e4nna v\u00e4lst\u00e5ndets fr\u00e4mjande, med sk\u00e4l blivit kallad det ekonomiska tidevarvet, bet\u00e4nkt p\u00e5 att \u00e4ven vid tj\u00e4rtillverkningen inf\u00f6ra b\u00e4ttre metoder. De s. k. norska ugnarna var \u00e5tminstone till namnet k\u00e4nda. Vid den ekonomiska \u00f6verl\u00e4ggning, som \u00e5r 1750 h\u00f6lls i Wasa med delegaterna f\u00f6r de fyra st\u00e5nden i l\u00e4net, f\u00f6rklarade b\u00f6ndernasombud, att allmogen \u201dnog skulle vilja hafva s\u00e5dana ugnar, om n\u00e5gon l\u00e4rde den bygga dem<\/em>.” Och likas\u00e5 \u00f6nskade de n\u00e4rmare information om potaska- och terpertinbr\u00e4nning, som dittills varit obekant. Av tj\u00e4ra utf\u00f6rdes fr\u00e5n det lilla Kristinestad ganska ansenliga kvantiteter; t. ex. \u00e5r 1754 utgjorde exporten 5,135 tunnor. J\u00e4mf\u00f6rt med nu tidens f\u00f6rh\u00e5llanden, utg\u00f6r detta belopp en obetydlighet eller f\u00f6ga mera \u00e4n fj\u00e4rdedelen av den \u00e5rliga utf\u00f6rseln (19,058 tunnor \u00e5r 1883), men man b\u00f6r komma ih\u00e5g, att staden d\u00e5 inte \u00e4gde r\u00e4tt till utrikeshandel och att \u00e4ven dess folkm\u00e4ngd d\u00e5 inte utgjorde mera \u00e4n fj\u00e4rdedelen av den nuvarande.<\/p>\n

Beck exporterades samma \u00e5r 60 tunnor. Utf\u00f6rseln av tr\u00e4virke var oj\u00e4mf\u00f6rligt mindre \u00e4n nu. I allm\u00e4nhet f\u00f6rekom i l\u00e4net endast t\u00e4ljda plankor och br\u00e4der. Hands\u00e5gar brukades blott vid skeppsbyggerierna i st\u00e4derna. Allenast i trakten av Kristinestad fanns s\u00e5gkvarnar, som kunde f\u00f6rse staden med varor till utskeppning. S\u00e5dana fanns i B\u00f6tom by 2 stycken och i Vesij\u00e4rvi by en. I H\u00e4rkmeri omn\u00e4mnes en dylik inr\u00e4ttning redan 1738. P\u00e5 grund h\u00e4rav anh\u00f6ll \u00e4ven stadens representanter vid den ekonomiska \u00f6verl\u00e4ggningen i Wasa, att d\u00e5 staden enligt privilegierna hade r\u00e4tt till utf\u00f6rsel av t\u00e4ljda br\u00e4der till \u00d6stersj\u00f6orter, den samma nu skulle f\u00e5 dit utskeppa j\u00e4mv\u00e4l s\u00e5gade.<\/p>\n

Och d\u00e5 sedan stora ofredens tid inga t\u00e4kter och ribbor utan i st\u00e4llet sparrvirke huggits anh\u00f6ll de likaledes om frihet att till tyska hamnar f\u00e5 utf\u00f6ra \u00e4ven s\u00e5dant virke. \u00c5r 1754 exporterades fr\u00e5n Kristinestad 7,592 st. sparrar och 676 tolfter br\u00e4der av s\u00e4rskilda slag. Ang\u00e5ende exporten av ved sades visserligen vid den ber\u00f6rda \u00f6verl\u00e4ggning i Wasa, att av denna vara inte utskeppas mera, \u00e4n som beh\u00f6vs till stuvning av tj\u00e4ran men detta torde inte ha g\u00e4llt Kristinestad, f\u00f6r d\u00e4rifr\u00e5n \u00f6verf\u00f6rdes till Sverige \u00e5rligen mer \u00e4n ett tusen famnar. Handel med f\u00e4rdigbyggda fartyg hade upph\u00f6rt. N\u00e5gon st\u00f6rre farkost hade ej p\u00e5 l\u00e4nge byggts utan endast sm\u00e5 till egen f\u00f6rn\u00f6denhet.<\/p>\n

Bland \u00f6vriga exportartiklar m\u00e4rkas fr\u00e4mst alster av boskapssk\u00f6tseln. Samma \u00e5r, f\u00f6r vilket de f\u00f6reg\u00e5ende uppgifterna g\u00e4ller, utf\u00f6rdes 1,580 lispund sm\u00f6r (30 \u00e5r senare mer \u00e4n dubbelt mera), 696 lispund k\u00f6tt, 117 lispund talg, 401 st. n\u00f6tkreatur och f\u00e5r. Dessutom upptar f\u00f6rteckningen humle 31 lispund, salt k\u00f6tt, salt och torr fisk, n\u00e4ver, tr\u00e4n, sl\u00e4dmedar m. m.<\/p>\n

R\u00f6rande importen kan inga siffror meddelas. De f\u00f6rn\u00e4msta importvarorna var salt och tobak, samt j\u00e4rn, st\u00e5l och i missv\u00e4xt\u00e5r ocks\u00e5 spanm\u00e5l och malt. En j\u00e4mf\u00f6relse h\u00e4rutinnan med v\u00e5r tid utfaller ingalunda till den senares f\u00f6rdel. D\u00e5 h\u00f6rde s\u00e4desimporten till undantagen, nu inh\u00e4mtas mj\u00f6l, gryner och dylikt \u00e5rligen f\u00f6r ett v\u00e4rde av hundratusental mark (342,282 mark \u00e5r 1878). Tv\u00e5 andra inf\u00f6rsvaror, som f\u00f6r n\u00e4rvarande st\u00e5r bland de fr\u00e4msta med tanke p\u00e5 v\u00e4rdet, n\u00e4mligen kaffe och socker, kom f\u00f6r 140 \u00e5r sedan till b\u00e5tnad f\u00f6r ekonomin s\u00e5 gott som alldeles inte i fr\u00e5ga. \u00c5r 1748 t. ex. betalades i Kristinestad i konsumtionsaccis (vilken erlades f\u00f6r \u00f6verfl\u00f6dsvaror) f\u00f6r kaffe endast 2 daler silvermynt, f\u00f6r te 8, under det att f\u00f6r r\u00f6ktobak erlades 61 daler, f\u00f6r snus 9 daler och f\u00f6r puder (man levde i perukernas tidevarv) 2 daler. \u00c4nnu \u00e5r 1805 utgjorde hela kaffeimporten till Kristinestad endast 100 lispund till ett v\u00e4rde av 25 riksdaler specie. (Lispund \u00e4r ungef\u00e4r 8.5 kg)<\/span><\/p>\n

Vid denna tid hotades staden med ett stort avbr\u00e4ck i sin handel. Vid riksdagen \u00e5r 1747 anh\u00f6ll n\u00e4mligen \u00c5bo stads borgare att i Sastmola f\u00f6r sin r\u00e4kning f\u00e5 anl\u00e4gga en k\u00f6ping eller lastageplats. Faran avv\u00e4rjdes dock, d\u00e5 \u00c5bobornas beg\u00e4ran avslogs p\u00e5 den grund, att d\u00e4rigenom inte blott Bj\u00f6rneborg och \u00f6vriga i landskapet bel\u00e4gna uppst\u00e4der skulle ha kommit att lida i sin n\u00e4ring, utan ocks\u00e5 tr\u00e4handel dragits till samma st\u00e4lle ifr\u00e5n \u00d6sterbottens l\u00e4n och \u2014 vilket f\u00f6r regeringen var det viktigaste \u2014 tillf\u00f6rseln till Stockholm av beck, tj\u00e4ra och tr\u00e4virke minskats. Emedan staden p\u00e5 en l\u00e4ngre tid inte hade begagnat sig av sin r\u00e4tt till handel p\u00e5 utrikes \u00f6stersj\u00f6hamnar, hade denna dess r\u00e4ttighet sm\u00e5ningom r\u00e5kat i gl\u00f6mska hos vederb\u00f6rande myndigheter och sv\u00e4vade i fara att g\u00e5 f\u00f6rlorad. D\u00e5 n\u00e5gra borgare \u00e5r 1754 avs\u00e4nde ett fartyg med l\u00e4kter och bomsparrar till Flensburg i Schleswig, blev detta vid Dalar\u00f6 anh\u00e5llet av tullbetj\u00e4ningen \u201ds\u00e5som ober\u00e4ttigadt att med slika varor till denna orten utg\u00e5”. <\/span><\/span><\/em>Kristinestadsborna besv\u00e4rade sig vid riksdagen, \u00e5beropande sig p\u00e5 Dalar\u00f6 tullpassen f\u00f6r \u00e5ren 1700 \u2014 13 och 1721 \u2014 31, som utvisade, att staden d\u00e5 obehindrat brukat denna seglation. D\u00e4rj\u00e4mte framh\u00f6ll de att densamma med h\u00e4nsyn till skogens beskaffenhet d\u00e4r i orten och rikets f\u00f6rm\u00e5n b\u00e5de kunde och borde \u00e4ga best\u00e5nd. Stadens i privilegierna medgivna frihet i detta avseende blev ocks\u00e5 konfirmerad genom en kunglig resolution av \u00e5r 1757.<\/p>\n

Ett intr\u00e5ng, som samtliga de \u00f6sterbottniska st\u00e4derna klagade \u00f6ver, var handelsryssarnas k\u00f6penskap p\u00e5 landsbygden. Redan i slutet av 1700-talet hade de samma besv\u00e4rat sig \u00f6ver \u201dden olofliga handel, som af ryssarne drifves, hvilka kring socknarna bes\u00f6ka pr\u00e4ste-, civile,betj\u00e4ntes och bondeg\u00e5rdar, utm\u00e5nglande sina varor aln- och sk\u00e5lpundtals, d\u00e5 de j\u00e4mv\u00e4l skola uppk\u00f6pa af dem det b\u00e4sta dem likar i skinnvaror och annat”.<\/em> Att denna arkangeliternes g\u00e5rdfarihandel varken d\u00e5 eller senare kunnat stoppas \u00e4r nogsamt bekant.<\/p>\n

\u00c5r 1752 f\u00f6rskaffade sig Kristinestads borgerskap r\u00e4ttighet att \u00e5rligen h\u00e5lla tv\u00e5 marknader vid Stor\u00e5 kyrka, den ena den 18 juli, den andra den 13 december. Om den senare hade anh\u00e5llan gjorts redan 1731, och hade vederb\u00f6rande st\u00e4ders och allmoges utl\u00e5tande inh\u00e4mtats \u00f6ver detta. D\u00e4rvid f\u00f6rklarade menigheten i Lappfj\u00e4rd med alla dess d\u00e5 varande kapell vid h\u00e4radstinget enh\u00e4lligt, att denna marknad skulle gagna inte blott den utan \u00e4ven flera byar och socknar i \u00c5bo l\u00e4n, som \u00e4r bel\u00e4gna 10,12 och flera mil fr\u00e5n n\u00e4rmaste st\u00e4der. Ocks\u00e5 tiden ans\u00e5gs l\u00e4mplig. Huruvida m\u00f6jligen redan d\u00e5 Lucie marknaden i Stor\u00e5 beviljades, framg\u00e5r emellertid inte av f\u00f6refintliga handlingar. Senare, \u00e5r 1787, flyttades den till staden och framsk\u00f6ts till den 19 december. Sommarmarknaden torde ha varit av f\u00f6ga betydenhet och upph\u00f6rt av sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

P\u00e5 f\u00f6rb\u00e4ttrade kommunikationer b\u00e5de till lands och sj\u00f6ss f\u00e4ste man vid i fr\u00e5ga varande tid sin uppm\u00e4rksamhet. Farvattnet utefter finska kusten uppejlades kring 1750 enligt \u201dFinska kommissionens\u201d f\u00f6rslag, f\u00f6r det fanns m\u00e5nga grund \u00e5tminstone i s\u00f6dra Kvarken, som inte var upptagna i de gamla sj\u00f6korten. Kristinestads och Kask\u00f6 bys segelleder m\u00e4ttes och pejlades s\u00e4rskildt \u00e5r 1763.<\/p>\n

Vid riksdagen \u00e5r 1761 arbetade stadens representant, borgm\u00e4stare Wetterbladh, f\u00f6r en landsv\u00e4gs byggande genom Stor\u00e5 till Ikalis, som anh\u00e5llan gjorts om redan f\u00f6r mer \u00e4n 60 \u00e5r tidigare. N\u00e4r denna v\u00e4g \u00e4ntligen kom till st\u00e5nd, kan jag intedirekt uppge. P\u00e5 samma g\u00e5ng ans\u00f6ktes om regeringens underst\u00f6d f\u00f6r byggandet av en bro \u00f6ver stadsfj\u00e4rden. Men denna plans f\u00f6rverkligande l\u00e4t \u00e4nnu i 80 \u00e5r v\u00e4nta p\u00e5 sig. Norrut till Wasa hade man \u00e4nnu ingen n\u00e4rmare v\u00e4g \u00e4n strandv\u00e4gen. F\u00f6rst \u00e5r 1774 p\u00e5b\u00f6rjades den v\u00e4g, som t\u00e4mligen rakt str\u00e4cker sig fr\u00e5n Finnby i N\u00e4rpes till Toby n\u00e4ra Wasa.<\/p>\n

N\u00e4ringar i Kristinestad i slutet av den svenska tiden.<\/h3>\n

S\u00e5 snart Kristinestad hade erh\u00e5llit r\u00e4ttighet till utrikes sj\u00f6fart, b\u00f6rjade den \u00e4ven att i n\u00e5gon m\u00e5n begagna sig d\u00e4rav. Till en b\u00f6rjan och s\u00e5 l\u00e4nge, som dess stapelr\u00e4tt var bunden vid Kask\u00f6, drev den sin utrikeshandel till st\u00f6rsta delen med fr\u00e5n Stockholm utredda fartyg, i vilka Kristinestads handlande hade andelar. Stundom gick dock fartyg \u00e4ven fr\u00e5n stadens egen hamn p\u00e5 \u00e5tskilliga utl\u00e4ndska platser dels vid Medelhavet, dels vid \u00d6stersj\u00f6n. Av \u00d6stersj\u00f6hamnarna drog i synnerhet L\u00fcbeck, d\u00e5 som nu handeln till sig. Inrikes sj\u00f6farten idkades huvudsakligast p\u00e5 Stockholm och G\u00f6teborg :<\/p>\n

D\u00e5 staden fick sin egen tullkammare, b\u00f6rjade dess borgerskap mera aktivt idka seglation p\u00e5 utrikes orter. N\u00e5gonting storartat i den v\u00e4gen var dock inte \u00e4nnu att v\u00e4nta. Till exempel \u00e5r 1792 gjordes av stadens fartyg endast f\u00f6ljande resor p\u00e5 utrikes orter, allts\u00e5 utanf\u00f6r Sverige: en brigg om 97 l\u00e4ster f\u00f6retog en tur till London, en annan av 61 l\u00e4sters dr\u00e4ktighet till K\u00f6penhamn och en tredje om 51 l\u00e4ster till Amsterdam. (l\u00e4st eller skeppsl\u00e4st \u00e4r ett gammalt m\u00e5tt p\u00e5 ett fartygs lastningsf\u00f6rm\u00e5ga. L\u00e5ngt tillbaka var en l\u00e4st 2\u00a0448 kg men fr\u00e5n och med 1863 hela 4\u00a0250 kg. I slutet p\u00e5 1800-talet avskaffades denna m\u00e5ttenhet, d\u00e5 registerton inf\u00f6rdes)<\/span><\/p>\n

De \u00e5terkom med barlast (barlast = sand och stenar som segelfatyg lastades med d\u00e5 det ej hade n\u00e5gon annan last)<\/span> och n\u00e5got styckegods. P\u00e5 h\u00f6sten 1792 avgick den andra i ordningen av dessa n\u00e4mnda briggar till Medelhavet efter salt. Tulluppb\u00f6rden steg till 1,241 riksdaler. De f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5ren, s\u00e4ges det i ett brev fr\u00e5n Kristinestad till \u00c5bo Tidningar \u00e5r 1793, hade den varit betydligt mindre, somliga \u00e5r ingen alls. Den f\u00f6rn\u00e4msta exportartikeln utgjordes fortfarande av tj\u00e4ran, som inf\u00f6rdes till Kristinestad fr\u00e5n N\u00e4rpes, Ilmola, Lappfj\u00e4rd, Ikalis och Sastmola. D\u00e4rj\u00e4mte hade sm\u00f6rexporten ansenligt stigit. Stadens handelsflotta bestod \u00e5r 1784 av 17 fartyg, n\u00e4mligen 1 skepp (141 l\u00e4ster), 2 snauer (140 och 105 l\u00e4ster), 7 brigantiner (den st\u00f6rsta 125, den minsta 43 l\u00e4ster), 5 skutor, byggda p\u00e5 klink (30\u201440 l\u00e4ster) och 2 jakter (40 och 26 l\u00e4ster). Av dessa s\u00e5ldes emellertid samma \u00e5r tv\u00e5 brigantiner i Stockholm och en i G\u00f6teborg. Sj\u00f6folkets antal utgjorde 76 personer. Vid inrikes sj\u00f6farten anv\u00e4ndes dessutom egna lagstadda dr\u00e4ngar, borgares\u00f6ner och timmerm\u00e4n. I b\u00f6rjan p\u00e5 1800-talet visar stadens skeppsfart ett ned\u00e5tg\u00e5ende. \u00c5r 1805 var fartygens antal 6, om tillsammans 468 l\u00e4ster. Sj\u00f6m\u00e4n fanns det 70. Tv\u00e5 \u00e5r senare \u00e4r l\u00e4stetalet 316, betydligt f\u00f6rminskat, trots att m\u00e4ngden fartyg var of\u00f6r\u00e4ndrad. \u00c4ven sj\u00f6m\u00e4nnens antal hade minskats.<\/p>\n

Handelsm\u00e4nnens antal var \u00e4nnu vid denna tid, likasom ocks\u00e5 tidigare anm\u00e4rkts, f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt stort. Sedan det \u00e5r 1708 hade nedg\u00e5tt till 34, steg det \u00e5ter sm\u00e5ningom s\u00e5 att det \u00e5r 1777 utgjorde 49 handelsm\u00e4n f\u00f6rutom h\u00f6kare (h\u00f6kare = detaljhandlare med livsmedel<\/span>). Fr\u00e5n \u00e5r 1781 finns det en uppgift p\u00e5 hur m\u00e5nga personer som h\u00f6rde till envar av de tre klasser, i vilka det handlande borgerskapet vid den tiden var indelat. Av f\u00f6rsta klassens k\u00f6pm\u00e4n fanns det endast 8, till den andra h\u00f6rde 10 och till den tredje 35 k\u00f6pm\u00e4n eller trafikanter. \u00c5r 1790 hade staden p\u00e5 1,110 inv\u00e5nare 41 handlande, d\u00e5 Wasa, som var betydligt st\u00f6rre kom till r\u00e4tta med endast 17. D\u00e5 aff\u00e4rsverksamheten var f\u00f6rdelad p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga h\u00e4nder, blev naturligtvis vars och ens del d\u00e4rav inte synnerligen stor.<\/p>\n

Utom sin egen hamn, som \u00e4nnu \u00e5r 1785 sades vara bekv\u00e4m, s\u00e4ker och djup, med n\u00e5got l\u00f6s botten, begagnade staden flere andra lastageplatser: Hansn\u00e4set i H\u00e4rkmeri, Fisksk\u00e4rsfj\u00e4rden i Lappfj\u00e4rd. Skaftungs sk\u00e4rg\u00e5rd, Sideby hamn och Pjelaks hamn. Ang\u00e5ende islossningen i stadsfj\u00e4rden uppges, att densamma vid denna tid vanligen f\u00f6rsiggick i slutet av april eller i b\u00f6rjan av maj. Den redan tidigare s\u00e5som tillt\u00e4nkt omn\u00e4mnda brobyggnaden \u00f6ver viken hade man d\u00e5 f\u00f6r avsikt att f\u00f6reta n\u00e5got nordligare \u00e4n d\u00e4r den nuvarande bron befinner sig eller ifr\u00e5n den d\u00e5 s\u00e5 kallade Kristinaskatan p\u00e5 \u00f6stra sidan till norra delen av staden. D\u00e4rav vart emellertid intet.<\/p>\n

R\u00f6rande varuoms\u00e4ttningen med allmogen yttrade sig borgerskapet i sin genom magistraten och landsh\u00f6vdingen till kommerskollegiet \u00e5r 1775 avgivna ber\u00e4ttelse om handeln i staden p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: P\u00e5 Kristinestad handlar Lappfj\u00e4rd med Stor\u00e5 kapell, N\u00e4rpes med \u00d6stermark kapell, Kauhajoki, Kurikka \u00e4vensom Kanganp\u00e4\u00e4 kapell av Ikalis. Dessutom brukar de i Tavastland l\u00e4ngre upp bel\u00e4gna socknar, s\u00e5som Ikalis, Tavastkyr\u00f6, Mouhij\u00e4rvi vintertiden \u00e4ven nedf\u00f6ra spannm\u00e5l, humla, lin och \u00e5terh\u00e4mta salt, kramvaror och specerier. Allmogens varor var f\u00f6r \u00f6vrigt: tj\u00e4ra, litet spannm\u00e5l, boskap, sm\u00f6r, talg, ved och andra tr\u00e4varor.<\/p>\n

Det heter vidare att alla de varor, som lantbrukaren beh\u00f6ver, har stadens handlande sorgf\u00e4lligt och ofta med f\u00f6rlust anskaffat, f\u00f6rn\u00e4mligast salt, tobak, n\u00e5got specerier, kramvaror, j\u00e4rn, st\u00e5l samt allehanda manufakturvaror av samma metall m. m. Dessa varor m\u00e5ste de handlande merendels s\u00e4lja p\u00e5 skuld \u00e5t b\u00f6nderna, som l\u00e4mnar sina varor i st\u00e4llet.<\/p>\n

Saltet var den f\u00f6rn\u00e4msta n\u00f6dv\u00e4ndighetsartikel, som b\u00f6nderna h\u00e4mtade fr\u00e5n staden. F\u00f6r att inte brist p\u00e5 salt i krigstider skulle uppkomma, \u00e5lades st\u00e4derna \u00e5r 1781 att i m\u00e5n av sin storlek underh\u00e5lla envar \u201dett or\u00f6rligt saltnederlag\u201d, utg\u00f6rande en femtedel av den f\u00f6r var och en stad fastst\u00e4llda \u00e5rliga importen. Kristinestad hade att \u00e5rligen inf\u00f6rskaffa en kvot om 1,000 tunnor salt och dess upplag utgjorde s\u00e5lunda 200 tunnor. Men \u00e5r 1793 anh\u00f6ll staden att p\u00e5 grund av den ringa avs\u00e4ttningen f\u00e5 sin kvot nedsatt till 600 tunnor och upplaget till 120, vilket ocks\u00e5 beviljades.<\/p>\n

I samma ber\u00e4ttelse \u00e5terkommer borgerskapet till sin gamla klagan \u00f6ver bondehandeln. Det sades, att de handlande kunna ej l\u00e4mna obem\u00f6tt det stora intr\u00e5ng dem i s\u00e5 m\u00e5tto \u00f6verg\u00e5r, att allmogen medels sin vidstr\u00e4ckta seglation exporterar inte allenast sin egen avel, utan l\u00e5ter andra, ja \u00e4nda upp i landet boende b\u00f6nder frakta sina fartyg till \u00f6verf\u00f6rande av de varor om sommaren, som vintertiden nedk\u00f6ras. Det \u00e4r ingen f\u00f6rsyn eller farh\u00e5ga hos allmogen, utan tror de sig \u00e4ga fullkomlig r\u00e4tt att idka ej blott utf\u00f6rande frakthandel utan ocks\u00e5 att i retur \u00e5terh\u00e4mta alla de varor, som av den del allmoge, som sj\u00e4lv \u00e4ger fartyg, tarvas.<\/p>\n

Kristinestads handlande f\u00e5r n\u00e4ppeligen f\u00f6ryttra en tunna salt, ej heller tobak och j\u00e4rn och kram till allmogen i N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rd, utan de h\u00e4mtar s\u00e5dant allt sj\u00e4lva med sina egna fartyg, snart 30 till antalet, vilka \u00e4r tillr\u00e4ckliga att klara av hela socknens behov. Stadsborna ber\u00f6vas sin n\u00e4ring och jorden vanh\u00e4vdas av dessa vikingar, som kringflackar hela sommaren p\u00e5 sj\u00f6n. Borgerskapet hade m\u00e5nga g\u00e5nger klagat h\u00e4r\u00f6ver utan annan p\u00e5f\u00f6ljd, \u00e4n att allmogens frihet \u00f6kats och st\u00e4rkts. Slutligen anh\u00f6lls \u00e4ven nu om det ondas avhj\u00e4lpande.<\/p>\n

Men h\u00e4rvid kunde intet g\u00f6ras. Visserligen f\u00f6rbj\u00f6ds genom en kunglig f\u00f6rordning av den 5 oktober 1786 allmogen att begagna st\u00f6rre d\u00e4ckade fartyg \u00e4n av 50 l\u00e4ster, men detta hj\u00e4lpte f\u00f6ga. \u00c5r 1793 klagas det \u00e5ter i en skrivelse fr\u00e5n Kristinestad \u00f6ver den otroliga skada som staden led i sin handel av \u201dden \u00f6fver h\u00f6fvan utvidgade bondeseglationen p\u00e5 Stockholm.”<\/em> Ifr\u00e5n N\u00e4rpes gick \u00e5rligen 18 – 20 fartyg flera resor till Stockholm med ved och f\u00f6r samma skadliga \u00e4ndam\u00e5l befraktades dessutom \u00e5l\u00e4ndska farkoster. Bondeseglationen var nu eng\u00e5ng ett pl\u00e5goris, som st\u00e4dernas borgerskap m\u00e5ste till\u00e5ta, om det ville eller icke.<\/p>\n

N\u00e5gon industriell verksamhet fanns vid denna tid inte i Kristinestad. \u00c5r 1785 omn\u00e4mns ett tegelbruk och 1791 var den enda industrin en tapetfabrik, var tillverkningsv\u00e4rde endast var 50 riksdaler.<\/span><\/span><\/p>\n

Hantverkerierna d\u00e4remot fanns det gott om och de utvecklades med tiden vartefter kraven \u00f6kade. Kunderna blev med \u00e5ren mer kr\u00e4vande och deras st\u00f6rre anspr\u00e5k ledde till att hantverkarnas antal \u00f6kade och att deras yrkeskunskap f\u00f6rb\u00e4ttrades.<\/span><\/span><\/p>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 1700-talen fanns det endast ett f\u00e5tal hantverkare i staden men till exempel \u00e5r 1777 fanns det hela 29 stycken. \u00c5r 1781 fanns det 31 m\u00e4stare, 12 ges\u00e4ller och 2 l\u00e4rlingar och i en f\u00f6rteckning s\u00e5 upptas urmakare, skomakare, garvare, perukmakare, svarvare, snickare, sadelmakare, repslagare, hattmakare, grovsmed, kopparslagare, krukmakare, guldsmed, klensmed, gelbgjutare, bagare, buntmakare, f\u00e4rgare, glasm\u00e4stare, murare och en karduansmakarm\u00e4stare. Som vi ser s\u00e5 fanns det den tiden betydligt flera hantverkare \u00e4n i dag.<\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6rutom dessa stadsmannahantverk utgjorde jordbruket en betydande inkomstk\u00e4lla f\u00f6r stadens inv\u00e5nare. Efter reduktionen (reduktion betyder att kronan \u00e5tertar en del av de marker och omr\u00e5den som Kristinestad hade erh\u00e5llit vid dess grundande)<\/span> hade Kristinestad f\u00e5tt beh\u00e5lla n\u00e4stan 6 mantal, varav 1 \u00bd mantal i Kopp\u00f6 och 4 \u00bd mantal i Tj\u00f6ck. De h\u00e4r mantalen i Tj\u00f6ck var sammanblandade med byns \u00e4gor och de f\u00f6ranledde \u00e4ndl\u00f6sa tvister mellan staden och Tj\u00f6ckborna. \u00c5r 1739 uppgjordes ett kontrakt med lantm\u00e4taren Erik H\u00f6ijer att han skulle \u201dgeometrice affatta Kristinestads donerade egor, best\u00e5ende af \u00e5ker, \u00e4ng och skogsmark, samt efter full\u00e4ndad m\u00e4tning och calculation en ordentligt delning v\u00e4rkst\u00e4lla mellan besagda stads inv\u00e5nare och Tj\u00f6ckbyboarne.\u201d<\/em><\/span><\/span><\/p>\n

I enlighet med detta f\u00f6retog han en uppm\u00e4tning och kartl\u00e4ggning av byns och stadens gemensamma jord \u00e5r 1740 och h\u00e4r framkom att staden i f\u00f6rh\u00e5llande till mantalet hade mindre \u00e5kerjord \u00e4n vad den borde ha. Det h\u00e4r blev genast ett tvistefr\u00f6, d\u00e5 Tj\u00f6ckborna naturligtvis inte ville avst\u00e5 n\u00e5got av den \u00e5kermark som de i alla tider har \u00e4gt och brukat. \u00c5r 1742 befalldes emellertid, att Kristinestads \u00e4gor skulle brytas ut men till Tj\u00f6ckbornas lycka invaderade ryssarna landet i den s\u00e5 kallade \u201dlilla ofreden\u201d och saken sk\u00f6ts upp. Saken \u00e5terupptogs efter freden d\u00e5 ryssarna drog sig tillbaka och \u00e5r 1752 tilldelades staden de bristande 10 tunnlanden. <\/span><\/span><\/p>\n

Nu lade Tj\u00f6ckborna fram en gammal dom av lagmannen Knut Eriksson \u00e4nda fr\u00e5n 1525, i vilken \u201dtr\u00e4sk\u00e4ngarne\u201d<\/em> tillerk\u00e4ndes Tj\u00f6ckborna. Staden som nu innehade dessa \u00e4ngsmarker, ville r\u00e4kna dem till Kopp\u00f6 och med andra ord skulle de vara utanf\u00f6r delningen. P\u00e5 grund av detta blev fr\u00e5gan \u00e4nnu mer tilltrasslad och drog ut p\u00e5 tiden. \u00c5r 1770 f\u00f6rmedlades Kristinestads hemman i Tj\u00f6ck till 2 mantal och p\u00e5 samma g\u00e5ng lades den omtvistade jorden \u00e5ter till byns \u00e4gor och d\u00e4rmed var tvisten l\u00f6st \u201dutan att staden f\u00e5tt njuta n\u00e5got af den\u201d.<\/em><\/span><\/span><\/p>\n

Vid skattl\u00e4ggningen 1775 fastst\u00e4lldes \u00e5ter stadens donationsjord till 2 19\/24 mantal och \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 besl\u00f6ts att densamma skulle brytas ut i \u00e5ker, \u00e4ng och skog enligt denna ber\u00e4kning. Utbrytningen och storskiftesdelningen p\u00e5b\u00f6rjades 1782 och fortsatte f\u00f6ljande \u00e5r. \u00c4godelningsr\u00e4tten i Lappfj\u00e4rd som hade tillsatts f\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l, best\u00e4mde att staden och byn skulle f\u00e5 sin jord alldeles \u00e5tskild och stadens \u00e4gor i ett sammanhang p\u00e5 b\u00e5da sidor om \u00e5n som rinner ut i Stadsfj\u00e4rden. Denna dom stadf\u00e4stes sedan av kungen den 23 februari 1784. Utbrytningen fortsatte och tvisterna likas\u00e5.<\/span><\/span><\/p>\n

\u00c5r 1792 f\u00f6rdelades genom lottning de \u00e4golotter, allts\u00e5 skiften som hade blivit utp\u00e5lade och numrerade f\u00f6r varje tomt. Men \u00e4nnu \u00e5r 1799 sammantr\u00e4dde \u00e4godelningsr\u00e4tten f\u00f6r att slita stridigheterna mellan stadsborna och byam\u00e4nnen fr\u00e5n Tj\u00f6ck. 1801 och 1802 skiftades s\u00e5 slutligen skogen och utmarkerna p\u00e5 \u00f6stra sidan om fj\u00e4rden. Tvisten om \u00c5minneholmen fortsatte \u00e4nda till 1820, d\u00e5 denna genom kungliga senatens utslag tillerk\u00e4ndes staden.<\/span><\/span><\/p>\n

Av hela den till staden h\u00f6rande jorden, som \u00f6verstiger 4\u00a0000 tunnland upptogs endast en liten del av \u00e5ker medan \u00e4ngsmarkerna var ganska betydande. Uppgifterna \u00e4r dock ganska mots\u00e4gande och inte s\u00e5 exakta. Trots att regeringen hade uppmanat och befallt att plantager skulle anl\u00e4ggas \u00f6verallt i rikets st\u00e4der, f\u00f6rekom n\u00e5gra s\u00e5dana aldrig i Kristinestad.<\/span><\/span><\/p>\n

Enligt magistratens uppgifter fr\u00e5n 1785 fanns det i staden 116 h\u00e4star, 265 kor (en p\u00e5 var fj\u00e4rde person), 241 f\u00e5r, 15 kalvar, 10 getter och 33 svin. Ett f\u00f6rs\u00f6k som regeringen hade gjort \u00e5r 1752, som skulle hj\u00e4lpa upp f\u00e5raveln i trakten genom att anskaffa utl\u00e4ndska rasdjur \u00e5t stadens borgare, misslyckades totalt. Ett par \u00e5r senare beg\u00e4rde n\u00e4mligen de personer, som \u201dmottagit de utl\u00e4ndska gumsarne och tackorna och dem v\u00e4l ansat och sk\u00f6tt, att slippa ifr\u00e5n dem, emedan ingen afvel af dem hade f\u00e5tts och en del d\u00f6tt.\u201d<\/em><\/span><\/span><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4raren Edvin Skogberg fr\u00e5n Kristinestad skrev flera artiklar om sin hemstad i Wasa tidning. I flera nummer i mars och april 1886 skrev han om handeln under \u00e5ren 1743 – 1808. L\u00e4ngst ner finns allm\u00e4n information om handeln i Kristinestad. Forts\u00e4tt l\u00e4sa Handeln i Kristinestad efter lilla ofreden 1743.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7860,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8574","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8574","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8574"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8574\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8703,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8574\/revisions\/8703"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7860"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8574"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}