{"id":8474,"date":"2018-05-12T21:47:25","date_gmt":"2018-05-12T19:47:25","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8474"},"modified":"2018-05-12T21:49:03","modified_gmt":"2018-05-12T19:49:03","slug":"striderna-och-flykten-fran-osterbotten","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8474","title":{"rendered":"Striderna och flykten fr\u00e5n \u00d6sterbotten."},"content":{"rendered":"

F\u00f6ljande ber\u00e4ttelse var inf\u00f6rd i tidningen ”\u00d6sterbotten” 19.4.1873, som en del av en l\u00e4ngre serie som hette ”F\u00f6rel\u00e4sningar \u00f6fver Finlands historia”. Texten har moderniserats.<\/span><\/p>\n

Kriget emellan svenskarna och ryssarna hade redan fortg\u00e5tt med v\u00e4xlande lycka i flera \u00e5r, d\u00e5 slutligen 1714 \u00d6sterbotten blev sk\u00e5deplatsen f\u00f6r de blodiga fejderna. N\u00e4mnda \u00e5r uppbr\u00f6t furst Galitzin, sj\u00e4lva huvudanf\u00f6raren f\u00f6r den ryska arm\u00e9n i Finland, med hela arm\u00e9n fr\u00e5n \u00c5bo till Bj\u00f6rneborg, d\u00e4rifr\u00e5n till Tavastkyro och Ikalis, d\u00e4r f\u00f6rst\u00e4rkning tillst\u00f6tte, och sedan, tillf\u00f6lje av Tsarens befallning att upps\u00f6ka den svensk-finska arm\u00e9n i \u00d6sterbotten. Den svensk-finska arm\u00e9n stod nu i Storkyro. Vid underr\u00e4ttelsen om Galitzins ant\u00e5gande h\u00f6lls ett krigsr\u00e5d. Armfelt, arm\u00e9ns \u00f6verbef\u00e4lhavare, yrkade p\u00e5 att ett slag nu borde levereras. Flera av det \u00f6vriga bef\u00e4let var dock emot och den ovilja en del av bef\u00e4let hade emot f\u00f6retaget, anses som en huvudorsak till slagets olyckliga utg\u00e5ng.<\/p>\n

Armfelts \u00e5sikt blev segrande och han valde Napo bys \u00e4gor i Storkyro till stridsplats. Infanteriet, allts\u00e5 fotfolket uppst\u00e4lldes i tv\u00e5 linjer med h\u00e4lften kavalleri, allts\u00e5 h\u00e4stfolk p\u00e5 vardera flygeln, p\u00e5 b\u00e4gge sidor om Kyro \u00e4lv, som var tillfrusen. Napo by, som l\u00e5g p\u00e5 en kulle, ungef\u00e4r mitt f\u00f6r Iinjen, bef\u00e4stes med br\u00f6stv\u00e4rn av nedrivna tr\u00e4hus, och besattes med 2 kanoner, 200 man infanteri och 300 b\u00f6nder. Den 16 Februari 1714 anl\u00e4nde den finska arm\u00e9n till detta st\u00e4lle.<\/p>\n

Ryssarna var emellertid i ant\u00e5gande. Den 17 gick de igenom en skog av 2 \u00bd mils l\u00e4ngd, och det hade kunnat vara tillf\u00e4lle att h\u00e4r uppeh\u00e5lla deras marsch genom mothugg och anfall, men detta f\u00f6rsummades. F\u00f6ljande dag kom ryssarna fram till Storkyro men f\u00f6rst den 19 blev den avg\u00f6rande dagen. Emot middagen den 19 s\u00e5g man Ryssarna i full slaktordning rycka emot den finska armen. Slaget b\u00f6rjade med kanoner, d\u00e4rp\u00e5 ryckte det finska infanteriet fram, och det med den framg\u00e5ng, att det ryska fotfolket tv\u00e5 g\u00e5nger tr\u00e4ngdes tillbaka och f\u00f6rlorade 6 kanoner. Hade nu anf\u00f6raren f\u00f6r Armfelts kavalleri, generalmajor De la Barre tillika ryckt fram med kavalleriet och fr\u00e5n sidorna huggit in i fiendens kavalleri, s\u00e5 hade troligen slaget f\u00e5tt en annan utg\u00e5ng.<\/p>\n

Men detta skedde ej och furst Galitzin, d\u00e5 han s\u00e5g fiendens kavalleri st\u00e5 stilla och inte oroa hans, l\u00e4t med hastig beslutsamhet 4 regementer dragoner, som s\u00e5ledes nu var lediga, och ej beh\u00f6vdes mot det svenska kavalleriet, sitta av fr\u00e5n sina h\u00e4star och falla det finska infanteriet i ryggen. Armfelt m\u00e5ste d\u00e5 v\u00e4nda sig om och ta emot dragonerna, dem han efter en god salva m\u00f6tte med bajonetten, inte utan f\u00f6rhoppning om framg\u00e5ng. Men medan han s\u00e5lunda var sysselsatt, samlade sig \u00e5ter det slingrade ryska fotfolket fr\u00e5n andra sidan, anf\u00f6ll \u00e5ter Armfelt, och denna, fr\u00e5n tv\u00e5 sidor anfallen och inte underst\u00f6dd av kavalleriet, blev fullkomligen slagen. Slaget var s\u00e5 h\u00e4ftigt att vid infanteriet st\u00f6rsta delen av de finska officerarna stupade, men av kavalleriet p\u00e5 h\u00f6gra flygeln kom inte en enda man i bataljen, ej heller p\u00e5 v\u00e4nstra flygeln mer \u00e4n h\u00e4lften av \u00c5bo l\u00e4ns rytteri. Slaget p\u00e5gick vid pass 3 timmar.<\/p>\n

Svenska arm\u00e9n uppges till omkring 6,000 man, den ryska uppges av svenskarna till 18,000. Ocks\u00e5 enligt ryska underr\u00e4ttelser var den i antal \u00f6verl\u00e4gsen den svenska. Svenskarna f\u00f6rlorade \u00f6ver 2,000 man, d\u00e4ribland 92 officerare. D\u00e5 slaget f\u00f6r Armfelt tycktes ta en olycklig v\u00e4ndning, skyndade De la Barre med rytteriet undan \u00e5t V\u00f6r\u00e5, och resten av svenska infanteriet flydde efter. Under v\u00e4gen m\u00f6ttes de av Nykarleby uppb\u00e5dsmanskap, som nu kom f\u00f6r sent, f\u00f6r att delta i striden, men i st\u00e4llet bildade de en eftertrupp, som avvisade de f\u00f6rf\u00f6ljande kosackerna. I allm\u00e4nhet deltog i slaget vid Storkyro, utom det manskap Armfelt fr\u00e5n s\u00f6dra landet f\u00f6rt med sig, endast uppb\u00e5dsmanskapet fr\u00e5n s\u00f6dra delen av det nuvarande Wasa l\u00e4n, n\u00e4mligen manskapet fr\u00e5n Stor- och Lillkyro, Laihela, N\u00e4rpes, Wasa stads borgerskap, Mustasaari, V\u00f6r\u00e5 och Malax. Manskapet fr\u00e5n Nykarleby var p\u00e5 marsch, men kom, som sagt f\u00f6r sent. I Peders\u00f6re, Kronoby och Gamlakarleby hade manskapet inte ens hunnit samlas, d\u00e5 flyktingarna redan fick underr\u00e4ttelse om slagets olyckliga utg\u00e5ng. Armfelt drog sig \u00e5t norr till Peders\u00f6re och Gamlakarleby, d\u00e4r han samlade de svaga kvarlevorna av sin arm\u00e9. Ryssarna d\u00e4remot tog efter slaget sitt st\u00e5ndkvarter i Wasa, d\u00e4rifr\u00e5n de skickade partier \u00e5t Nykarleby och Jakobstad. I b\u00f6rjan av mars b\u00f6rjade Ryssarna dra sig tillbaka fr\u00e5n \u00d6sterbotten, infanteriet gick strandv\u00e4gen f\u00f6rbi Kristinestad, Bj\u00f6rneborg och Raumo till Nystad, kavalleriet gick genom Lappo och Ruovesi till Tavastehus.<\/p>\n

Emedan allmogen i s\u00f6dra \u00d6sterbotten gjort gemensam sak med svenska milit\u00e4ren, var det nu ocks\u00e5 allmogen d\u00e4r som mest tr\u00e4ffades av krigets olyckor. Allt dugligt manskap och i synnerhet ungt folk, som ryssarna st\u00f6tte p\u00e5 bortf\u00f6rdes. \u00c4ldre och vanf\u00f6rda miste ofta livet. Landet blev d\u00e4rf\u00f6r \u00f6de och endast de r\u00e4ddades, som i god tid hade s\u00f6kt sin tillflykt i tjocka och otillg\u00e4ngliga skogar eller flytt fr\u00e5n landet.<\/p>\n

V\u00e5ren och en del av sommaren 1714 f\u00f6rfl\u00f6t i allm\u00e4nhet lugnt i \u00d6sterbotten men i augusti \u00e5terkom ett parti ryska dragoner och kosacker till landsorten. Armfelt synes haft i sinnet att om m\u00f6jligt \u00e4nnu g\u00f6ra dem motst\u00e5nd. Han erh\u00f6ll i september senatens i Stockholm befallning, att helt utrymma Finland och med arm\u00e9n komma \u00f6ver till Sverige, eftersom det inkommit underr\u00e4ttelser, att ryssarna \u00e5ter t\u00e4nkte ta sig fr\u00e5n \u00c5bo till \u00d6sterbotten. D\u00e4rf\u00f6r inskeppades en del av manskapet och f\u00f6rdes till Ume\u00e5, medan en annan del marscherade landv\u00e4gen norrom Bottniska viken.<\/p>\n

Den avdelning av finska arm\u00e9n, som t\u00e5gade landv\u00e4gen, f\u00f6ljdes av en stor del av \u00d6sterbottens befolkning, som vid underr\u00e4ttelsen om arm\u00e9ns avt\u00e5g r\u00e5kat i st\u00f6rsta best\u00f6rtning och inte heller ville stanna kvar. Ett \u00f6gonvittne, som antecknat dessa h\u00e4ndelser s\u00e4ger: \u201dHvad br\u00e5dska h\u00e4raf p\u00e5kom inbyggarene, kan man l\u00e4tt finna; h\u00e4r war icke tid att v\u00e4nta efter dag, den som hade k\u00e4rra satte sina barn derp\u00e5 och sedan litet v\u00e4gkost till, deruti bestod nu allt, hvad man ifr\u00e5n sitt hemvist f\u00f6ra kunde. Om en annan hade 2 eller flere k\u00e4rror, s\u00e5 hade han ock flere att f\u00f6da, det var s\u00e5ledes ej tillf\u00e4lle att f\u00f6ra mera \u00e4n v\u00e4gkosten f\u00f6r n\u00e5gra veckor med sig; laget fick ej heller blifva stort, ty br\u00e5dskan lag upp\u00e5 ; den ock mera tog med sig \u00e4n han l\u00f6pande kunde f\u00f6ra med, m\u00e5ste kasta det vid v\u00e4gen.\u201d<\/em><\/p>\n

Hur stor fruktan och f\u00f6rskr\u00e4ckelsen varit bland folket, synes av samma \u00f6gonvittnes ber\u00e4ttelse: \u201dEtt enda p\u00e5k\u00f6rande rop av den efterkommande kunde f\u00f6rskr\u00e4cka v\u00e4l 100 framf\u00f6r \u00e5kande att kasta ifr\u00e5n sig mat och kl\u00e4der, ja att ock lemna k\u00e4rran med allt st\u00e5ende och rida bort. S\u00e5dan h\u00e4ndelser kunde ske flera resor om dagen eller natten, s\u00e5 att n\u00e4r jag skr\u00e4ckslagen bet\u00e4nker och \u00e4mnar teckna, reser sig h\u00e5ren \u00e4nnu. Gick n\u00e5gon k\u00e4rra s\u00f6nder eller n\u00e5gon annan ol\u00e4genhet h\u00e4nde, s\u00e5 fick han ingen, som hade tid att hj\u00e4lpa. Voro mannen eller barnen borta hemifr\u00e5n p\u00e5 sina v\u00e4rf, s\u00e5 var h\u00e4r ej tid att v\u00e4nta p\u00e5 deras hemkomst, f\u00f6rskr\u00e4ckelsen var stor, hvar och en s\u00f6kte r\u00e4dda sig; hvarf\u00f6re ock mannen kom efter\u00e5t och fr\u00e5gade p\u00e5 v\u00e4gen efter sin hustru och sina barn, hustrun efter mannen, barnen efter sina f\u00f6r\u00e4ldrar\u201d.<\/em><\/p>\n

Den ryska arm\u00e9n f\u00f6ljde omedelbart efter, d\u00e4rf\u00f6r gav man sig ingen tid att stanna. \u00d6verstel\u00f6jtnant Rehbinder var f\u00f6rordnad att t\u00e4cka svenskarnas avt\u00e5g. Han kunde dock ej hindra, att inte flera av flyktingarna blev upphunna och s\u00e5lunda f\u00f6rlorade det ringa de kunnat b\u00e4rga. Den svenska arm\u00e9n fortsatte sin marsch oavbrutet till Torne\u00e5 och Kalix, d\u00e4r den slutligen, inte mera f\u00f6rf\u00f6ljd, v\u00e5gade stanna f\u00f6r n\u00e5gon tid.<\/p>\n

Med den som flydde sj\u00f6v\u00e4gen, s\u00e4ger ytterligare v\u00e5r sagesman, \u201dvar det icke heller b\u00e4ttre utan s\u00e4mre, att f\u00f6rtiga de ganska f\u00e5, som hade st\u00f6rre fartyg, och satte straxt \u00f6fver till svenska sidan, hvilka blefvo bergade; men de b\u00e5tar som ankommo till Ume\u00e5 plundrades och uppbr\u00e4ndes jemte staden. En del m\u00f6tte ock ryska gal\u00e4rer i sj\u00f6n och blefvo f\u00e5ngne. Af dessa b\u00e5tar och seglare var en s\u00e5dan myckenhet, att ingen det kan tro.<\/em>\u201d S\u00e5dana var dessa, av ett \u00f6gonvittne tecknade olyckans och sorgens dagar. Att de varit bland de olyckligaste, v\u00e5r p\u00e5 miss\u00f6den s\u00e5 rika historia, har att uppvisa, l\u00e4r inte kunna betvivlas. Samma sagesman, som redan n\u00e4mndes, s\u00e4ger, sedan han omtalt de f\u00f6r\u00f6delser och h\u00e4rjningar landet fick vdk\u00e4nnas, vdare h\u00e4rom: \u201dDetta framfarande l\u00e4t ock generalitetet ske f\u00f6r den orsaken, att ej n\u00e5gon af landets inbyggare ville underkasta sig tsarens n\u00e5d, utan sk\u00f6tos vid v\u00e4garne ihj\u00e4l af kringridande kosacker.\u201d<\/em><\/p>\n

S\u00e5v\u00e4l medan arm\u00e9n fanns i landet som ock efter arm\u00e9ns avg\u00e5ng bildade sig n\u00e4mligen str\u00f6vpartier av b\u00f6nder, som anf\u00f6rda av n\u00e5gon partig\u00e4ngare, sm\u00f6g omkring i landet och of\u00f6rmodat \u00f6verf\u00f6llo underl\u00e4gsna fientliga partier, samt s\u00e5lunda f\u00f6rorsakade fienden stor skada. Dessa partig\u00e4ngare n\u00e4mnas i allm\u00e4nhet kivekk\u00e4\u00e4t.<\/p>\n

\u2014 En bland de dj\u00e4rvaste hette Daniel Luukkoinen, som av svenska regeringen erh\u00f6ll majors rang samt en kapten Peter Longstr\u00f6m, att f\u00f6rtiga andra. De hade sina frikompanier, alla goda skyttar, v\u00e4lberidna och kunniga om varje den minsta v\u00e4g och stig \u00f6ver berg och dalar, skogar och k\u00e4rr. Dessa hade v\u00e4l kunnat vara till nytta, om n\u00e5gon arm\u00e9 \u00e4nnu, som k\u00e4rna f\u00f6r motst\u00e5ndet, varit i landet, men under de r\u00e5dande f\u00f6rh\u00e5llanden retade de endast fienden. Ryssarnas l\u00e4tta trupper str\u00f6vade omkring \u00e4nda upp till Ule\u00e5borg. Senare p\u00e5 h\u00f6sten l\u00e4mnade ryska huvudstyrkan \u00d6sterbotten, men v\u00e5ren 1815 drog de \u00e5ter tillbaka till Wasa och W\u00f6r\u00e5, d\u00e4rifr\u00e5n partier uts\u00e4ndes f\u00f6r att skingra de finska partig\u00e4ngare, som fortfarande str\u00f6vade omkring.<\/p>\n

Sedan Kajana \u00e5r 1716, efter h\u00e5rdnackat motst\u00e5nd, kapitulerat var Finland helt och h\u00e5llet under ryskt v\u00e4lde. Kriget i Finland hade varit slut, om inte partig\u00e4ngarna gjort det n\u00f6dv\u00e4ndigt, att en obetydlig styrka stannade kvar och den d\u00e4rigenom underh\u00e5llna fientligheten f\u00f6rorsakade m\u00e5nga v\u00e5ldsamheter fr\u00e5n ryssarnas sida.<\/p>\n

Det var f\u00f6rst den 30 Augusti 1721 som freden i Nystad avslutades och det l\u00e5ngvariga kriget upph\u00f6rde. Sm\u00e5ningom \u00e5terv\u00e4nde flyktingarna till sina \u00f6delagda boningsst\u00e4llen, och genom en beundransv\u00e4rd ih\u00e4rdighet och flit lyckades det v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der att \u00e5ter avtvinga marken n\u00e5gon avkastning till sin n\u00f6diga b\u00e4rgning, att \u00f6ka boskapssk\u00f6tseln, att \u00e5ter befolka de m\u00e5nga \u00f6deshemmanen. Inom kort var det \u00e5ter ymnighet i landet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6ljande ber\u00e4ttelse var inf\u00f6rd i tidningen ”\u00d6sterbotten” 19.4.1873, som en del av en l\u00e4ngre serie som hette ”F\u00f6rel\u00e4sningar \u00f6fver Finlands historia”. Texten har moderniserats. Kriget emellan svenskarna och ryssarna hade redan fortg\u00e5tt med v\u00e4xlande lycka i flera \u00e5r, d\u00e5 slutligen Forts\u00e4tt l\u00e4sa Striderna och flykten fr\u00e5n \u00d6sterbotten.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":8207,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8474","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8474","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8474"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8474\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8476,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8474\/revisions\/8476"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8207"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8474"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}