{"id":8317,"date":"2018-04-26T13:46:49","date_gmt":"2018-04-26T11:46:49","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8317"},"modified":"2018-04-26T14:19:05","modified_gmt":"2018-04-26T12:19:05","slug":"stapelfriheten-for-kristinestad","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8317","title":{"rendered":"Stapelfriheten f\u00f6r Kristinestad."},"content":{"rendered":"

Sedan Kristinestad grundades \u00e5r 1649 hade stadens borgare r\u00e4tt att idka utrikeshandel endast med huvudstaden Stockholm. I Finland fanns det den tiden endast 3 st\u00e4der som hade stapelfrihet, som gav dem r\u00e4tt att handla ocks\u00e5 med andra l\u00e4nder. Det var \u00c5bo, Helsingfors och Viborg som alla var bel\u00e4gna i s\u00f6dra Finland. Stapelr\u00e4ttigheterna hade inf\u00f6rts 1647 i Sverige och d\u00e4r var det m\u00e5nga st\u00e4der som hade denna r\u00e4ttighet. De st\u00e4der som inte hade stapelr\u00e4ttigheter kallades f\u00f6r uppst\u00e4der, d\u00e4r ibland Kristinestad och alla andra \u00f6sterbottniska st\u00e4der.<\/span><\/p>\n

Historikern och l\u00e4raren Edvin Skogberg fr\u00e5n Kristinestad skrev en l\u00e5ng artikel om hur det gick till d\u00e5 Kristinestad blev stapelstad och artikeln publicerades i Wasa Tidning i 4 olika nummer \u00e5r 1886. Efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga har jag korrigerat och \u00e4ndrat texten, s\u00e5 att den blev lite modernare.<\/span><\/p>\n

Wasa Tidning 18.5.1886:<\/strong><\/h4>\n

Det \u00e4r redan k\u00e4nt att de \u00f6sterbottniska st\u00e4derna var missn\u00f6jda med de inskr\u00e4nkningar, som till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r Stockholm, hindrade deras handels uppblomstring. Mer \u00e4n en g\u00e5ng, antingen gemensamt eller enskilt var f\u00f6r sig, v\u00e4nde sig \u00f6sterbottningarna till regeringen med anh\u00e5llan om en utvidgad handels- och seglationsfrihet.<\/p>\n

Kristinestads borgerskap hade redan n\u00e5gra \u00e5r efter stadens grundl\u00e4ggning vid riksdagen i G\u00f6teborg \u00e5r 1660 f\u00f6r sig beg\u00e4rt r\u00e4ttighet till utrikes sj\u00f6fart. Saken h\u00e4nsk\u00f6ts till General Commerce Collegiis noggranna \u00f6verl\u00e4ggning och utl\u00e5tande, men f\u00f6rf\u00f6ll d\u00e4refter f\u00f6r denna g\u00e5ng. D\u00e5 denna anh\u00e5llan \u00e5tta \u00e5r senare f\u00f6rnyades, lydde regeringens svar kort och gott, att den samma inte kunde beviljas. Lika liten framg\u00e5ng hade de f\u00f6rs\u00f6k, som efter\u00e5t gjordes i samma syfte under ett sekel fram\u00e5t. Det var f\u00f6rst i senare h\u00e4lften av 1700-talet, under det s\u00e5 kallade ekonomiska tidevarvet, som det lyckades f\u00f6r \u00d6sterbottens representanter vid riksdagarna att \u00f6vertyga rikets regerande st\u00e4nder om, att stapelr\u00e4tten f\u00f6r \u00d6sterbottens st\u00e4der skulle det vara ett livsvillkor och till f\u00f6rdel f\u00f6r riket i dess helhet genom det \u00f6kade v\u00e4lst\u00e5nd, som den stegrade handelsr\u00f6relsen skulle medf\u00f6ra \u00e5t hela \u00d6sterbotten. Den fr\u00e4msta bland de \u00f6sterbottniska representanterna var kapellanen Anders Chydenius, den snillrike f\u00f6rk\u00e4mpen f\u00f6r frihet i handel och n\u00e4ringar.<\/p>\n

Men f\u00f6r att f\u00e5 stapelr\u00e4ttigheter fordrades m\u00e5nga \u00e5rs of\u00f6rtrutna anstr\u00e4ngningar och ett t\u00e5lamod, som \u00f6vervann alla motigheter och f\u00f6rvecklingar.<\/p>\n

Vid den f\u00f6rut omn\u00e4mnda ekonomiska \u00f6verl\u00e4ggningen, som \u00e5r 1756 h\u00f6lls i Wasa med anledning av den s\u00e5 kallade Finska Deputationens till n\u00e4stf\u00f6reg\u00e5ende riksdag inl\u00e4mnade f\u00f6rslag till landets upphj\u00e4lpande, v\u00e4cktes fr\u00e5gan om stapelfriheten efter en l\u00e4ngre tids vila \u00e5ter till livs. Vid detta tillf\u00e4lle ingav n\u00e4mligen Wasas och Kristinestads representanter en skrift, framh\u00e5llande n\u00f6dv\u00e4ndigheten av en stapelstad i l\u00e4net. Deras framst\u00e4llning vann underst\u00f6d av pr\u00e4sterskapets och b\u00f6ndernas fullm\u00e4ktige. N\u00e5got n\u00e4rmare ang\u00e5ende denna skrifts inneh\u00e5ll upptas dock inte i protokollet \u00f6ver f\u00f6rhandlingarna. Ej heller ledde denna under de n\u00e4rmaste tiderna till n\u00e5got resultat.<\/p>\n

Emellertid arbetade man vid riksdagarna ivrigt p\u00e5 f\u00f6rverkligande av denna \u00f6nskan.<\/p>\n

\u00c5r 1761 skrev Kristinestads riksdagsman, borgm\u00e4staren Niels Vetterbladh, i ett brev av den 20 mars till magistraten bland annat: \u201e\u201dhvad stapelr\u00e4tt ang\u00e5r, s\u00e5 hafva vi per secundum et qvartum bragt den i t\u00e4mmeligit godt skick”. Med \u201dsecundum et qvartum\u201d kunde han inte mena annat \u00e4n rikets andra och fj\u00e4rde st\u00e5nd, pr\u00e4sterskapet och bondest\u00e5ndet, vilka erk\u00e4nde nyttan av de \u00f6sterbottniska st\u00e4dernas anspr\u00e5k och underst\u00f6dde dem. Det starkaste motst\u00e5ndet r\u00f6ntes naturligtvis i borgarest\u00e5ndet, d\u00e4r de gamla stapelst\u00e4dernas och i synnerhet Stockholms representanter, som med h\u00e4nder och t\u00e4nder spj\u00e4rnade emot varje intr\u00e5ng i deras gamla f\u00f6retr\u00e4desr\u00e4ttigheter och f\u00f6rdelar.<\/p>\n

Med h\u00e4nsyn till detta borgarnas motst\u00e5nd m\u00e5ste \u00e4ven de \u00f6sterbottniska st\u00e4derna minska p\u00e5 sina anspr\u00e5k, f\u00f6r att \u00e4ga helst n\u00e5gon utsikt till framg\u00e5ng. Man kunde ju inte hoppas p\u00e5 full stapelfrihet f\u00f6r alla, utan endast f\u00f6r en eller n\u00e5gra av dessa st\u00e4der. D\u00e5 emellertid bem\u00f6dandena och omkostnaderna hade varit gemensamma och det var os\u00e4kert, vilka som slutligen skulle erh\u00e5lla den kommande f\u00f6rm\u00e5nen, ans\u00e5g man r\u00e4tt och billighet fordra, att de st\u00e4der, som inte beviljades stapelfrihet, borde g\u00f6ras skadel\u00f6sa genom s\u00e4rskilda medgivanden fr\u00e5n de lyckligare lottades sida.<\/p>\n

I s\u00e5dant syfte ingicks den 18 februari \u00e5r 1763 i Gamla Karleby en \u201df\u00f6rening” mellan \u00d6sterbottens samtliga st\u00e4der genom dit s\u00e4nda ombudsm\u00e4n, tv\u00e5 f\u00f6r varje stad utom Kajana, som hade endast en. Dessutom ansl\u00f6t sig till den samma \u00e4ven \u00e5tskilliga personer fr\u00e5n landskommunerna. Kristinestad representerades vid detta m\u00f6te av Carl Bladh och Hans Henrik Berg.<\/p>\n

Sedan alla enh\u00e4lligt hade erk\u00e4nt nyttan av stapelst\u00e4ders inr\u00e4ttande i l\u00e4net, g\u00e4llde det att \u00f6verenskomma \u201dom vissa vilkor, hvarmedels de \u00f6friga st\u00e4der, \u00e5t hvilka stapelr\u00e4tt denna g\u00e5ng ej kunde f\u00f6runnas, m\u00e5tte blifva bevarade f\u00f6r en f\u00f6rest\u00e5ende underg\u00e5ng”.<\/p>\n

Inneh\u00e5llet av den d\u00e4rvid uppr\u00e4ttade\u201e\u201df\u00f6renings- och s\u00e4kerhetsakten”, s\u00e5som den l\u00e4mpligen kunde kallas, var f\u00f6ljande :<\/p>\n

1)<\/strong> Best\u00e4mdes, att ifall n\u00e5gon verkeligen nuvarande handlande, som gjort sig f\u00f6rtj\u00e4nt eller kan pr\u00f6vas skicklig, eller deras barn i f\u00f6rsta ledet ifr\u00e5n de andra st\u00e4derna i \u00d6sterbotten till n\u00e5gondera stapelstaden ville flytta och sig d\u00e4r neds\u00e4tta, skall i s\u00e5 fall inte n\u00e5got hinder m\u00f6ta honom eller han bliva betungad. Tv\u00e4rtom skall han med den k\u00e4rlek och v\u00e4lvilja bem\u00f6tas och tas emot, som vilken annan i staden boende borgare.<\/p>\n

2)<\/strong> \u201eSkulle de \u00f6vriga st\u00e4dernas ordinarie handlande, som inte flyttar till stapelst\u00e4derna, fram\u00f6ver \u00e4ga frihet att utrusta och reda i skepp ifr\u00e5n och till de blivande stapelst\u00e4dernas varande hamnar utan att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt belastas med st\u00f6rre v\u00e4g eller m\u00e4tarepengar eller andra utgifter \u00e4n stapelstadsborgarene sj\u00e4lva. Den tolagskatt och handelsgenant stapelst\u00e4derna till sina enskilda behov finner n\u00f6digt att bel\u00e4gga deras varor med, skall de \u00f6vriga st\u00e4dernas borgerskap vara alldeles befriade ifr\u00e5n f\u00f6r de varor, som de sj\u00f6ledes till och ifr\u00e5n stapelst\u00e4derna f\u00f6ra.” (Tolag var i tiderna en extra tullavgift p\u00e5 import- och exportvaror och denna tillf\u00f6ll stapelstaden, i motsats till den vanliga tullen som tillf\u00f6ll kronan)<\/span><\/p>\n

3)<\/strong> Skall den ifr\u00e5n de \u00f6vriga st\u00e4derna som s\u00e5dant \u00e5stunda, anvisas bekv\u00e4mliga och rymliga st\u00e4llen, d\u00e4r de utav all vidare tunga, \u00e4n stapelstadsborna vidk\u00e4nnas, f\u00e5 till hyrors undvikande nedl\u00e4gga och bygga nederlagsplatser och bodar f\u00f6r s\u00e5dana exportabla varor, som de ifr\u00e5n sina egna st\u00e4der med beh\u00f6riga tullf\u00f6rpassningar till vidare utf\u00f6rsel dit sj\u00f6ledes flytta vilja, s\u00e5som ock f\u00f6r retur varor, som de utrikes ifr\u00e5n med deras skepp inf\u00f6ra. De skall dock inte \u00e4ga frihet n\u00e5got i minut f\u00f6rs\u00e4lja eller i stapelstaden av lantmannen uppk\u00f6pa utan b\u00f6ra i gross f\u00f6rs\u00e4lja till dem, med vilken de b\u00e4st kunna \u00e5s\u00e4mjas och \u00f6verens komma.”<\/p>\n

4)<\/strong> Och som denna \u00f6verenskommelse \u00e5syftar inte allenast st\u00e4dernas gemensamma f\u00f6rm\u00e5n och uppr\u00e4tth\u00e5llande f\u00f6rn\u00e4mligast av den ifr\u00e5n stapelstaden avl\u00e4gsnare boende allmogens nytta och bekv\u00e4mlighet, som annars intet kan de njuta n\u00e5gon p\u00e5syftad frihet av stapelst\u00e4dernas anl\u00e4ggande s\u00e5 fordrar ock n\u00f6dv\u00e4ndigheten till j\u00e4mviktens bibeh\u00e5llande att s\u00e5v\u00e4l de skepp, som uti de andra st\u00e4der till utrikes fart inlastas, som ock de vilka utrikes ifr\u00e5n med returvaror anl\u00e4nda, intet betungas med utlastning i stapelstaden, utan n\u00e4r det under tullbevakning \u00e4r inlastat och med beh\u00f6rig tullf\u00f6rpassning under en tullbetj\u00e4nts inseende ankommer till stapelstaden, m\u00e5 de efter erlagd tull f\u00f6rpassas ifr\u00e5n stapelstaden till den ort, dit det \u00e4r destinerat.<\/p>\n

 <\/p>\n

Wasa Tidning 21.5.1886:<\/strong><\/h4>\n

 <\/p>\n

Med f\u00f6renade krafter gjorda de \u00f6sterbottniska st\u00e4derna, underst\u00f6dda av starka hj\u00e4lptrupper fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l borgare som de \u00f6vriga st\u00e5nden p\u00e5 riksdagen 1765 den sista storml\u00f6pningen mot de f\u00f6rskansningar, inom vilka handelstv\u00e5ngets f\u00f6rsvarare s\u00e5 l\u00e4nge h\u00e5llit sig. Och denna g\u00e5ng kr\u00f6ntes deras anstr\u00e4ngningar med framg\u00e5ng. M\u00f6sspartiet hade vid denna riksdag f\u00e5tt \u00f6verhanden och d\u00e4rmed intr\u00e4dde en systemf\u00f6r\u00e4ndring i hela politiken, den inre s\u00e5v\u00e4l som den yttre. S\u00e5lunda utf\u00e4rdades redan den 3 december 1765 en kunglig f\u00f6rordning, genom vilken \u00d6sterbottens tre \u00e4ldsta st\u00e4der Ule\u00e5borg, Wasa och Gamla Karleby erh\u00f6ll full stapelfrihet, allts\u00e5 r\u00e4ttighet att fr\u00e5n sina hamnar med egna eller fr\u00e4mmande fartyg driva handel p\u00e5 vilka utrikes orter som helst.<\/p>\n

Landskapets \u00f6vriga kustst\u00e4der erh\u00f6ll i enlighet med den ing\u00e5ngna \u00f6verenskommelsen del i dessas stapelr\u00e4tt, d. v. s. de fick genom deras tullkamrar ut- och inf\u00f6ra sina varor. Alla st\u00e4der erh\u00f6ll dessutom fullkomlig handelsfrihet inom riket och var s\u00e5ledes inte l\u00e4ngre beroende av Stockholm. H\u00e4rmed var ju \u00e4ven f\u00f6r de mindre st\u00e4derna \u00e4ndock n\u00e5got vunnet. Denna vinst var ingalunda l\u00e4tt f\u00f6rv\u00e4rvad. Utom annat kostade den \u00e4ven penningar \u2014 ett s\u00e4rdeles talande argument vid den tidens riksdagar. Kristinestad hade dock ingenting synnerligt att beklaga sig \u00f6ver i detta h\u00e4nseende. Ty enligt stadens riksdagsman Vetterbladhs skrivelse till magistraten steg stadens utgifter i seglationssaken endast till 1008 daler k. m.<\/p>\n

V\u00e4rre var, att Kristinestads liksom Wasas borgerskap genom sin egen obet\u00e4nksamhet lade nya hinder i v\u00e4gen f\u00f6r sitt ost\u00f6rda \u00e5tnjutande av den stapelfrihet desamma med m\u00f6da vunnit och framkallade f\u00f6rvecklingar och omkostnader till vilkas slutliga utredande \u00e5tgick \u00e4nnu omkring 40 \u00e5r. Att \u00e4ven \u00d6sterbottens \u00f6vriga st\u00e4der mer eller mindre indrogs i dessa obehagligheter, f\u00f6rb\u00e4ttrade ingalunda saken.<\/p>\n

Upphovet till oredan var f\u00f6ljande. D\u00e5 Kristinestadsborna ins\u00e5g, att de under d\u00e5varande f\u00f6rh\u00e5llanden om\u00f6jligen kunde p\u00e5r\u00e4kna frihet till utrikes seglation fr\u00e5n egen hamn, l\u00e5g det tydligen i deras intresse att stapelhamnen, d\u00e4r de skulle ha sin ut- och inklarering, var s\u00e5 n\u00e4ra som m\u00f6jligt. Denna omst\u00e4ndighet g\u00f6r det antagligt, att de p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt inverkat p\u00e5 grannstaden Wasas inv\u00e5nare f\u00f6r att f\u00f6rm\u00e5 dessa att \u00f6verge sina gamla h\u00e4rdar och nedsl\u00e5 sina bop\u00e5lar n\u00e4rmare Kristinestad.<\/p>\n

Den enda nytta Wasaborna kunde ha av en s\u00e5dan flyttning, var att deras sj\u00f6hamn Br\u00e4nd\u00f6 l\u00e5g l\u00e5ngt borta fr\u00e5n staden. I alla fall hade dock denna ol\u00e4genhet d\u00e5, lika s\u00e5 v\u00e4l som senare, kunnat vida l\u00e4ttare avhj\u00e4lpas, \u00e4n genom tillgripande av den utv\u00e4g, f\u00f6r vilken de besl\u00f6t sig. I anseende h\u00e4rtill m\u00e5ste man d\u00e4rf\u00f6r, oaktat inga till hands varande handlingar direkte antyda n\u00e5got slikt, likv\u00e4l anta, att Wasaborna av fruktan att annars g\u00e5 miste om den efterl\u00e4ngtade stapelfriheten, endast fogade sig efter regeringens \u00f6nskan, d\u00e5 de tillsammans med Kristinestads borgerskap vid sistn\u00e4mnda riksdag, 1765, anh\u00f6ll om anl\u00e4ggandet av en stapelstad p\u00e5 Kask\u00f6 i N\u00e4rpes socken, \u00e4vensom att st\u00e4derna Wasa och Kristinestad skulle flyttas dit. Denna orts f\u00f6rtr\u00e4ffliga hamn hade redan l\u00e5ngt tidigare dragit uppm\u00e4rksamheten till sig. \u00c5r 1738 pejlades hamnen f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 styrelsens f\u00f6ranstaltande och \u00e5r 1763 blev s\u00e5v\u00e4l dess som Kristinestads segelleder uppm\u00e4tta och pejlade av kronolantm\u00e4tare i n\u00e4rvaro av ombudsm\u00e4n f\u00f6r staden samt Tj\u00f6ck och Lappfj\u00e4rds byar.<\/p>\n

De resultat, som dessa och senare (1766 och 1775) verkst\u00e4llda sj\u00f6m\u00e4tningar gav i avseende \u00e5 Kask\u00f6 hamn framkallade och n\u00e4rde hos regeringen storartade f\u00f6rhoppningar ang\u00e5ende platsens framtida gagn och betydenhet. Avsikten var att g\u00f6ra Kask\u00f6 till en gemensam stapelort f\u00f6r samtliga \u00f6sterbottniska sj\u00f6st\u00e4der. Genom inflyttningar fr\u00e5n Vasa och Kristinestad p\u00e5r\u00e4knades en betydlig folkm\u00e4ngd och slutligen var man \u00e4ven bet\u00e4nkt p\u00e5 dess bef\u00e4stande, f\u00f6r att den samma med sin djupa, rymliga hamn ocks\u00e5 skulle tj\u00e4na som station f\u00f6r en \u00f6rlogsflottilj. Att det inte blev n\u00e5gonting av detta berodde inte p\u00e5 regeringen, som trots det envisaste motst\u00e5nd vidh\u00f6ll sina planer i det l\u00e4ngsta, ett fj\u00e4rdedels sekel fram\u00e5t, utan det berodde p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrade \u00e5sikter hos de \u00f6sterbottniska st\u00e4dernas borgerskap.<\/p>\n

Till en b\u00f6rjan var de alla livade av id\u00e9n om en s\u00e5dan gemensam stapelplats, eller kanske snarare var de f\u00e4rdiga att g\u00e5 med p\u00e5 vad som helst, blott den dyrbara handelsfriheten kunde f\u00f6rv\u00e4rvas. Sv\u00e5righeterna med att f\u00f6rverkliga planen kunde de ju om\u00f6jligt ha totalt f\u00f6rbisett. I slutet av januari 1766 skrev Kristinestads riksdagsman i det f\u00f6rut omn\u00e4mnda brevet till magistraten: \u201dEljes kan jag ock vid handen gifva, att vi ock hos K. M. gjort underd\u00e5nig anh\u00e5llan om Kask\u00f6\u00f6 till\u00e4mnade Stadsprojekt, bestick till gator, hus, g\u00e5rdar, torg och andra platser och beg\u00e4rt att detta arbete i n\u00e4sta sommar m\u00e5 f\u00f6retagas, p\u00e5 det ditflyttningen intet hinder m\u00e5 i v\u00e4gen kunna l\u00e4ggas\u201d.<\/p>\n

Redan tidigare eller den 14 i samma m\u00e5nad utf\u00e4rdades ett kungligt brev till \u00d6sterbottens landsh\u00f6vding G\u00f6\u00f6s med befallning att uppmana inv\u00e5narna i Wasa och Kristinestad \u201e\u201datt med det f\u00f6rsta f\u00f6retaga den af b\u00e5da st\u00e4derna samtyckta flyttningen till Kask\u00f6, hvilken skall hafva en bland de f\u00f6rdelaktigaste hamnar i \u00d6stersj\u00f6n.”<\/p>\n

D\u00e4rj\u00e4mte inneh\u00f6ll skrivelsen en befallning att dra f\u00f6rsorg, att st\u00e4llet p\u00e5 Kask\u00f6n, d\u00e4r den nya staden b\u00f6r anl\u00e4ggas skulle bli avm\u00e4tt, samt beh\u00f6rig plankarta till gator och torg avfattad, p\u00e5 det var och en, som har h\u00e5g och lust att s\u00e4tta sig d\u00e4r ned inte m\u00e5 hindras i s\u00e5dant sitt upps\u00e5t och uppeh\u00e5llas. Ytterligare: \u201e\u201datt vederlagsplatser m\u00e5 utses f\u00f6r de st\u00e4der som vilja nyttja hamnen vid Kask\u00f6n.” H\u00e4refter uppr\u00e4knades s\u00e5som antagligen hugade: Brahestad, Nykarleby, Jakobstad, Gamla Karleby och m\u00f6jligen Ule\u00e5borg.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r att observera, det deltagandet i Kask\u00f6 stapel \u00e4nnu \u00f6verl\u00e4mnades \u00e5t vederb\u00f6randes fria t\u00e4nkande \u00e5tminstone vad de nordligare st\u00e4derna betr\u00e4ffar. Efter\u00e5t f\u00f6rde regeringen ett annat spr\u00e5k och fordrade detta deltagande s\u00e5som en \u00f6verenskommen och given sak. Att emellertid de tre nordligaste st\u00e4dernas intresse d\u00e4rf\u00f6r genast svalnade, om det n\u00e5gonsin funnits, \u00e4r l\u00e4tt begripligt.<\/p>\n

De fyra sydligare h\u00f6ll ihop \u00e4nnu en tid i avseende av den nya stadsanl\u00e4ggningen. Samma \u00e5r, 1766, utf\u00e4rdades \u00e4ven \u00f6verl\u00e5telsebrev p\u00e5 ett p\u00e5 Kask\u00f6n bel\u00e4get kronohemman (den enda l\u00e4genheten p\u00e5 \u00f6n) till utrymme f\u00f6r den tillt\u00e4nkta staden. Likaledes utstakades och kartlades stadsplanen och uts\u00e5gs plats for tullkammare, pack- och v\u00e5ghus. Men p\u00e5 denna punkt blev \u00e4ven f\u00f6retaget liggande. De, som det \u00e5l\u00e5g att fullf\u00f6lja f\u00f6retaget, visade ingen br\u00e5dska. \u00c5r 1776 p\u00e5 v\u00e5ren erh\u00f6ll landsh\u00f6vdingen fr\u00e5n h\u00f6gsta ort f\u00f6rnyad uppmaning att p\u00e5skynda verkst\u00e4lligheten av de \u00f6sterbottniska st\u00e4dernas \u00f6verenskommelse om den i Kask\u00f6 varande stadens anl\u00e4ggning. D\u00e5 emellertid ingen verkan h\u00e4rav f\u00f6rspordes, s\u00e5 utf\u00e4rdades \u00e5ter den 15 Juni 1774 till I\u00e4nets styresm\u00e4n ett kungligt brev, vari sades \u201dsom det redan \u00e4r afgjordt, att Wasa och Kristinestad skola sammanflyttas p\u00e5 Kask\u00f6 s\u00e5vida den f\u00f6rra endast p\u00e5 detta vis beviljats stapelr\u00e4tt, samt Jakobstad och Nykarleby med dessa f\u00f6renat sig att p\u00e5 samma st\u00e4lle bedriva sin utrikeshandel och dessa fyra st\u00e4der \u00f6verenskommit att gemensamt verkst\u00e4lla de publika byggnaderna, s\u00e5 anbefalles landsh\u00f6vdingen att komma med utl\u00e5tande, inom vilken tid det kan ske. Sk\u00e4l f\u00f6refinnas dock, heter det vidare, att Gamla Karleby, Ule\u00e5borg och Brahestad m\u00e5tte f\u00f6renas med Kask\u00f6 med avseende \u00e5 stapelr\u00e4tten. Utl\u00e5tande inbeg\u00e4rdes \u00e4ven d\u00e4r\u00f6ver, huruvida och p\u00e5 vilket s\u00e4tt detta gick f\u00f6r sig.<\/p>\n

 <\/p>\n

Wasa Tidning 13.6.1886:<\/strong><\/h4>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Alla dessa kungliga skrivelser blev visserligen i beh\u00f6rig ordning meddelade till respektive st\u00e4der, vederb\u00f6rande till efterr\u00e4ttelse. Men allt tydligare blev det, att dessa st\u00e4ders borgerskap vid n\u00e4rmare eftertanke inte hade den minsta lust att vidk\u00e4nnas n\u00e5gra omkostnader f\u00f6r stadsanl\u00e4ggningen p\u00e5 Kask\u00f6 och \u00e4nnu mindre k\u00e4nde de sig hugade att l\u00e4mna sina gamla hemvister f\u00f6r att sl\u00e5 sig ned i Kask\u00f6. Kristinestad ensamt yrkade \u00e4nnu fortfarande p\u00e5 uppfyllandet av den ing\u00e5ngna \u00f6verenskommelsen, men \u00e5tog sig inte heller att utan de \u00f6vriga st\u00e4dernas medverkan att realisera den samma. \u00c4nnu \u00e5r 1775 heter det visserligen i ett brev av landsh\u00f6vdingen Roos ang\u00e5ende denna sak: \u201e\u201dp\u00e5 vederb\u00f6randes egen beg\u00e4ran fastst\u00e4ldes af K. M. och Riksens st\u00e4nder, att Kristinestad och Wasa skulle sammanflyttas p\u00e5 Kask\u00f6. Nykarleby och Jakobstad b\u00f6ra j\u00e4mv\u00e4l d\u00e4rifr\u00e5n bes\u00f6rja sin utrikeshandel, Brahestad, Ule\u00e5borg och Gamla Karleby delvis\u201d. Men tv\u00e5 \u00e5r senare inl\u00e4mnade alla \u00f6vriga \u00f6sterbottniska sj\u00f6st\u00e4der utom Kristinestad till Kongl. Majest\u00e4t b\u00f6neskrifter med anh\u00e5llan om befrielse fr\u00e5n allt deltagande i st\u00f6rre eller mindre m\u00e5n i stapelstadsbyggnaden p\u00e5 Kask\u00f6 \u201e\u201dsamt att de hvar och en m\u00e5tte f\u00e5 \u00e5tnjuta den stapel- och seglationsfrihet, som dem blifvit f\u00f6runnad.” Genom kunglig resolution av den 19 december 1777 erh\u00f6ll d\u00e5 alla de norr om Wasa bel\u00e4gna st\u00e4derna den \u00e4skade befrielsen \u00e4vensom bekr\u00e4ftelse p\u00e5 den stapelr\u00e4tt och seglationsfrihet, som tilldelats dem envar genom f\u00f6rordningen av den 3 december 1765. Men betr\u00e4ffande Wasa resolverades, att denna stad \u201dborde, vid stapelr\u00e4ttens f\u00f6rlust, tillika med Kristinestad, som flyttning till Kask\u00f6 p\u00e5yrkat, utan deltagande af de andra \u00f6sterbottniska st\u00e4derna ej allenast of\u00f6rdr\u00f6jligen bes\u00f6rja om inr\u00e4ttandet och fullbordandet af de p\u00e5 Kask\u00f6n n\u00f6diga publika byggnader af skeppsbro, v\u00e5g- och packhus j\u00e4mte tullhus och rum f\u00f6r tullbetj\u00e4ningen med hvad mera till deras handels utf\u00f6rande fr\u00e5n Kask\u00f6 kan erfordras, utan ock att genast s\u00e4tta i verkst\u00e4llighet deras \u00e5liggande skyldighet att p\u00e5 Kask\u00f6n in- och utlasta samt f\u00f6rtulla deras fartyg.”<\/p>\n

Ang\u00e5ende Kask\u00f6ns r\u00f6djande, planerande, f\u00e4stningsverks anl\u00e4ggande m.m. ville kungen d\u00e4remot ingenting avg\u00f6ra, \u201e\u201df\u00f6rr\u00e4n det syntes, om Kristinestads och Wasa borgare v\u00e4rkligen voro hugade att med sina hus flytta till st\u00e4llet.” Man hyste allts\u00e5 inte numera stor tillit till deras ben\u00e4genhet d\u00e4rf\u00f6r.<\/p>\n

Men Wasaborna tredskades. Inte en styver l\u00e4mnade de till de publika byggnaderna i den nya stapelstaden, s\u00e5som synes av ett landsh\u00f6vdingens brev daterat den 24 april 1778. Tv\u00e4rtom gjorde de omedelbart med ett nytt f\u00f6rslag till konungen i samma syfte, som den f\u00f6rra haft. \u00c4n en g\u00e5ng f\u00f6ljde ett avslag, \u201e\u201dalldenstund H. M. en g\u00e5ng fastst\u00e4lt, att Kristinestad och Wasa etc.” s\u00e5som f\u00f6rut.<\/p>\n

Tr\u00e4gen vinner dock och Wasa borgerskap gav inte efter, f\u00f6rr\u00e4n det omsider f\u00f6ljande \u00e5r, 1779, lyckades utverka \u00e5t sig befrielse fr\u00e5n skyldigheten att f\u00f6rtulla ut- och ing\u00e5ende fartyg i Kask\u00f6 och s\u00e5lunda efter 13\u2014 14 \u00e5rs br\u00e5k och kr\u00e5ngel \u00e4gde obestridd stapelr\u00e4tt i egen hamn i Wasa.<\/p>\n

D\u00e4r stod nu Kristinestad, sedan alla andra lyckligen dragit sig ur spelet, helt ensam med sitt Kask\u00f6, varigenom det, s\u00e5som det heter i en senare skrivelse, \u201dd\u00e5 \u00e4nnu egde hopp om betydliga f\u00f6rm\u00e5ner, ehuru erfarenheten sedan \u00f6fvertygade det om helt annat.” N\u00e5gon allm\u00e4nnare \u00f6verflyttning p\u00e5t\u00e4nktes visserligen inte mera. En och annan hade dock bosatt sig p\u00e5 Kask\u00f6n och n\u00e5gon r\u00f6relse hade \u00e4ven uppst\u00e5tt d\u00e4rst\u00e4des. \u00c5r 1778 ville landsh\u00f6vdingen ha Kristinestads borgerskaps utl\u00e5tande med anledning av kvartersm\u00e4staren Johan Bladhs ans\u00f6kan om r\u00e4ttighet att vid den tillt\u00e4nkta nya staden p\u00e5 Kask\u00f6 f\u00e5 anl\u00e4gga ett tj\u00e4rhov och beckbruk. Det var denna sl\u00e4kt, den Bladhska, som f\u00f6rn\u00e4mligast arbetade p\u00e5 och slutligen genomdrev grundandet av Kask\u00f6 stad \u00e5r 1785.<\/p>\n

Den gamle handelsman Bladh, antagligen samme man, som p\u00e5 Kristinestads v\u00e4gnar undertecknade \u00f6verenskommelsen i Gamla Karleby \u00e5r 1763, hade redan, sannolikt 1777, f\u00f6ranstaltat om uppf\u00f6randet av de f\u00f6r handeln och sj\u00f6farten n\u00f6diga allm\u00e4nna byggnaderna, f\u00f6r vilka Kristinestad fick erl\u00e4gga kostnaderna med 262 Riksdaler. \u00c5r 1779 utverkades av regeringen en f\u00f6rklaring, att \u201e\u201dalla till Kask\u00f6 inflyttade personer borde f\u00f6r stadsboar anses”, och slutligen, efter den gamle Bladhs d\u00f6d, ingav de efterlevande Bladharna \u00e5r 1785 till kungen en anh\u00e5llan om stadsprivilegier f\u00f6r Kask\u00f6. N\u00e4r det nu \u00e4ntligen b\u00f6rjade bli fullt allvar av den s\u00e5 l\u00e4nge dryftade stadsanl\u00e4ggningen, vaknade hos Kristinestads borgerskap sj\u00e4lvbevarelseinstinkten, som drev det samma att uppbjuda all sin f\u00f6rm\u00e5ga f\u00f6r att motarbeta uppkomsten av en hotande medt\u00e4vlare till deras stad i dennes n\u00e4rmaste grannskap.<\/p>\n

I en till konungen ingiven framst\u00e4llning anh\u00f6ll s\u00e5lunda Kristinestads handlande \u201dom att fr\u00e5n flyttning till Kask\u00f6 befrias samt i st\u00e4llet erh\u00e5lla tillst\u00e5nd att fr\u00e5n egen hamn idka utrikes handel.” Emot Kask\u00f6ns l\u00e4mplighet till stadsplats hade de nu en m\u00e4ngd anm\u00e4rkningar att g\u00f6ra. Den 30 juli 1785 tog konungen dessa b\u00e5da motsatta ans\u00f6kningar samtidigt i \u00f6verv\u00e4gande och fann, att de av Kristinestadsborna \u201evid Kask\u00f6ns lokala omst\u00e4ndigheter gjorda anm\u00e4rkningar s\u00e5 mycket mindre f\u00f6rtj\u00e4nade afseende, som kommunikation med fasta landet genom en flottbro kunde erh\u00e5llas, tillg\u00e5ng p\u00e5 friskt vatten befunnits ej skola fela samt Kask\u00f6 f\u00f6r \u00f6frigt synes f\u00f6r utrikes handel af naturen danadt.”<\/p>\n

F\u00f6r den skull och i enlighet med de redan tidigare gjorda anordningarna skulle privilegier nu utf\u00e4rdas f\u00f6r den nya staden. \u00c5t Kristinestad \u00e5ter kunde seglationsr\u00e4ttighet fr\u00e5n egen hamn inte beviljas. \u201dI Kask\u00f6 stapel fick staden, om den ville, sig f\u00f6rena.”<\/p>\n

I detta kungens beslut, s\u00e5 vitt det r\u00f6rde Kristinestad, s\u00f6kte denna orts borgerskap \u00e4ndring vid riksdagen 1786, i det att det anh\u00f6ll om tillst\u00e5nd att under tillsyn av tullbetj\u00e4ningen p\u00e5 Kask\u00f6 f\u00e5 l\u00e5ta tulla in- och utg\u00e5ende fartyg vid egen stadshamn. I en skrivelse av den 9 september 1786 uttalar riksdagsmannen, borgm\u00e4staren Daniel Mattens sin f\u00f6rhoppning, att \u00bbdetta skall g\u00e5 igenom och att ingenting skall blifva af Kask\u00f6”.<\/p>\n

Ang\u00e5ende denne Mattens kan jag inte underl\u00e5ta att i f\u00f6rbig\u00e5ende n\u00e4mna, det han bland alla stadens styresm\u00e4n otvivelaktigt var den m\u00e4rkligaste. Han innehade sin borgm\u00e4staretj\u00e4nst i Kristinestad inte mindre \u00e4n 48 \u00e5r (1774 – 1822), representerade staden vid flera st\u00e4nderm\u00f6ten, d\u00e4r ibland \u00e4ven vid Borg\u00e5 lantdag och han fick sedan b\u00e5de assessors- och lagmanstitel.<\/p>\n

 <\/p>\n

Wasa Tidning 20.6.1886:<\/strong><\/h4>\n

 <\/p>\n

\u00c4ven denna g\u00e5ng strandade Kristinestadsbornas bem\u00f6danden. Deras anh\u00e5llan avslogs genom kungliga resolutionen av den 19 september 1787. De ol\u00e4genheter staden led d\u00e4rigenom, att den i avseende av sin utrikes sj\u00f6fart var bunden vid en annan ort, var ingalunda obetydliga. Utom annat f\u00f6rlorade staden alla tolagspenningar samt procenten av fartygsbes\u00e4ttningars m\u00e5nadshyror. Allt s\u00e5dant kom Kask\u00f6 till godo.<\/p>\n

Snart yppades dock ett tillf\u00e4lle att \u00e4n en g\u00e5ng f\u00f6rs\u00f6ka bryta detta tryckande band, som fj\u00e4ttrade och f\u00f6rlamade stadens utrikeshandel. Och detta tillf\u00e4lle var s\u00e4rdeles gynnsamt. Det var vid riksdagen 1789, d\u00e5 Gustaf III p\u00e5 allt s\u00e4tt smickrade och gynnade de ofr\u00e4lse st\u00e5nden, i synnerhet borgerskapet, f\u00f6r att med deras hj\u00e4lp f\u00f6rm\u00e5 bryta adelns motst\u00e5nd mot F\u00f6renings- och s\u00e4kerhetsakten. Utom att borgarest\u00e5ndet i dess helhet utverkade \u00e5t sig nya utvidgade privilegier, hade \u00e4ven enskilda \u00e4skanden all utsikt att vinna geh\u00f6r hos H. Majest\u00e4t, som vid denna kritiska tidpunkt mer \u00e4n n\u00e5gonsin var i behov av varenda r\u00f6st han kunde vinna f\u00f6r sig och sina syftem\u00e5l. Det var s\u00e5ledes med det b\u00e4sta hopp om framg\u00e5ng, som Kristinestad genom sin representant, r\u00e5dmannen A. O. Fahlander, nu f\u00f6rnyade sin ans\u00f6kan \u0084\u201dom frihet att med dess fartyg utan omg\u00e5ng till Kask\u00f6 f\u00e5 ut- och hemsegla till stadens hamn, liksom Jakobstad, Nykarleby och Brahestad, hvilka p\u00e5 lika tid och med enahanda vilkor beviljats r\u00e4tt till utrikes sj\u00f6fart, sedermera genom s\u00e4rskilda resolutioner f\u00e5tt stapelr\u00e4tt.”<\/p>\n

Ans\u00f6kningen motiverades vidare d\u00e4rmed, att stadens handlande inte kunde \u201dbegagna n\u00e5gon seglation utan att \u00e4fventyra deras skepp.” Kask\u00f6 l\u00e5g visserligen endast fem fj\u00e4rdings v\u00e4g norr om Kristinestad, men farleden var s\u00e5 uppfylld av klippor och grund, att det f\u00f6r att komma fr\u00e5n den ena orten till den andra fordrades det en fyra mils cirkelrund passage, med alla d\u00e4rtill n\u00f6diga vindar. D\u00e4rigenom blev resan till och fr\u00e5n Kask\u00f6 \u0084\u201dofta l\u00e5ngsammare och farligare \u00e4n en resa fr\u00e5n Kristinestad till Helsing\u00f6r.” F\u00f6r den skull hade ocks\u00e5 det f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5ret tv\u00e5 fartyg hellre g\u00e5tt in i Landskrona och d\u00e4r f\u00f6rtullat, emedan det annars varit om\u00f6jligt att passera Helsing\u00f6r, innan kaperierna i Kattegat f\u00f6ref\u00f6ll. Ett annat fartyg med last m\u00e5ste bli kvarliggande i Kask\u00f6. \u00c4ven under vanliga f\u00f6rh\u00e5llanden \u00e5stadkom denna omv\u00e4g extra tid samt \u00f6kade utgifter f\u00f6r bes\u00e4ttningarnas hyror, proviant m.m. P\u00e5 grund av detta anh\u00f6ll borgerskapet, att Kask\u00f6 tullf\u00f6rvaltare skulle till\u00e5tas att resa till Kristinestad, f\u00f6r att utklarera fartygen och att staden \u00e5tog sig att betala hans resor och andra utgifter. Genom en s\u00e5dan anordning skulle handelsr\u00f6relsen bli livligare och kronans tullinkomster \u00f6kas.<\/p>\n

Denna anh\u00e5llan godk\u00e4ndes nu omsider. I den kungliga resolutionen, given i l\u00e4gret vid \u201dLickala” , allts\u00e5 Liikala, den 8 Juli 1789, och d\u00e4r sades ocks\u00e5: \u0084\u201dTiden f\u00e5r f\u00f6r \u00f6frigt upplysa, hvilkendera af dessa st\u00e4der (K:stad eller Kask\u00f6) b\u00e4st kan utvidga sin r\u00f6relse och d\u00e4rigenom s\u00e4krast bevisa grunden af dess i underd\u00e5nighet gjorda f\u00f6regifvande.”<\/p>\n

Tiden har \u00e4ven hittills tydligen visat, hur sv\u00e5rt det \u00e4r att avleda handeln fr\u00e5n dess gamla, en g\u00e5ng inslagna str\u00e5kv\u00e4g. Kask\u00f6 har trots alla sina naturliga f\u00f6rdelar aldrig f\u00f6rm\u00e5tt h\u00f6ja sig till n\u00e5gon betydenhet, under det att dess sydliga grannstad Kristinestad omedelbart efter att de erh\u00e5llit stapelfriheten b\u00f6rjade att ganska raskt att blomstra och tidtals har intagit ett av de fr\u00e4msta rummen bland v\u00e5rt lands sj\u00f6fartsidkande st\u00e4der.<\/p>\n

S\u00e5som av framst\u00e4llningen framgick s\u00e5 n\u00f6jde sig Kristinestad \u00e4nnu i detta skede med att betj\u00e4nas av Kask\u00f6 tullf\u00f6rvaltare. Detta f\u00f6ranleddes av ekonomiska sk\u00e4l, eftersom staden, som tidigare f\u00e5tt uppf\u00f6ra tullhusbyggnaderna i Kask\u00f6 inte ans\u00e5g sig ha r\u00e5d att \u00e5ter en g\u00e5ng bekosta s\u00e5dana \u00e5t sig i den egna staden. Emellertid \u00e5tog sig borgerskapet redan f\u00f6ljande \u00e5r att med 85 riksdaler avl\u00f6na en egen kontroll\u00f6r f\u00f6r sj\u00f6tullen. Denna utgift k\u00e4ndes dock snart allt f\u00f6r betungande, varf\u00f6r staden \u00e5r 1792 s\u00f6kte och erh\u00f6ll befrielse d\u00e4rifr\u00e5n emot \u00e5tagandet att uppf\u00f6ra de f\u00f6r kontroll\u00f6ren n\u00f6diga byggnaderna.<\/p>\n

Den f\u00f6r Kristinestad erforderliga sj\u00f6tullbetj\u00e4ningen skulle d\u00e4refter, enligt kunglig resolution, erh\u00e5lla sin l\u00f6n av tullmedlen, \u0084\u201ds\u00e5 l\u00e4nge tullt\u00e4gten p\u00e5 st\u00e4llet till n\u00e5gon kronans f\u00f6rm\u00e5n medg\u00e5fve en s\u00e5dan utgift.” Det var f\u00f6rst fr\u00e5n denna tid som Kristinestad var f\u00f6rsedd med en egen sj\u00f6tullkammare och blev en stapelstad helt oberoende av Kask\u00f6.<\/p>\n

Men \u00e4nnu \u00e5terstod tvister och f\u00f6rvecklingar med grannstaden Kask\u00f6. S\u00e5 l\u00e4nge Kristinestad inte hade egen tullbevakning och tullkammare, s\u00e5 skulle som sagt tolagspenningar och andra sj\u00f6fartsavgifter f\u00f6r deras fartyg erl\u00e4ggas till Kask\u00f6. Emellertid uppbars dessa i Kristinestad och magistraten visade ingen lust att betalade dessa \u00e5t Kask\u00f6 trots att Kommerskollegium och landsh\u00f6vdingen p\u00e5mint om detta.<\/p>\n

Omsider m\u00e5ste staden foga sig i n\u00f6dv\u00e4ndigheten, men protesterade dock fortfarande mot erl\u00e4ggandet av dessa avgifter f\u00f6r \u00e5ren 1777 – 1785 eller \u201ds\u00e5 l\u00e4nge fr\u00e5gan om Kask\u00f6 stads fundation \u00e4nnu var anh\u00e4ngig.” I varje h\u00e4ndelse yrkade borgerskapet att \u00e5terf\u00e5 den summa, som det utbetalt f\u00f6r Kask\u00f6 tullhusbyggnader eller \u00e5tminstone de 113 riksdaler som \u00e5terstod, sedan den omtvistade tolagen i v\u00e4rsta fall tagits bort. Genom landsh\u00f6vdingens resolution at den 18 december 1795 h\u00e4nvisades borgerskapet att vid vederb\u00f6rlig domstol fullf\u00f6lja denna fordran, eftersom den bestreds. Magistratens p\u00e5 samma g\u00e5ng gjorda anklagelse mot Kask\u00f6bornas ombud, superkarg\u00f6ren Bladh \u0084\u201df\u00f6r missfirmeligt skrifs\u00e4tt” h\u00e4nsk\u00f6ts till hovr\u00e4tten. Tvisten fortgick sedan \u00e4nda till \u00e5r 1806, d\u00e5 saken \u00e4ntligen vid h\u00f6sttinget i N\u00e4rpes avgjordes p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt, att Kristinestads borgerskap \u00e5lades att erl\u00e4gga den fordrade tolagen med 149 riksdaler, men d\u00e4remot tilld\u00f6mdes ers\u00e4ttning av Kask\u00f6 f\u00f6r sina utgifter vid uppbyggandet av tullkammaren med 256 riksdaler, s\u00e5lunda lite mindre \u00e4n vad som fr\u00e5n b\u00f6rjan fordrats.<\/p>\n

Och s\u00e5 lade sig de sista dyningarna efter den s\u00e5 l\u00e4nge f\u00f6rda striden om stapelr\u00e4tten och vad som h\u00e4ngde ihop med den.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sedan Kristinestad grundades \u00e5r 1649 hade stadens borgare r\u00e4tt att idka utrikeshandel endast med huvudstaden Stockholm. I Finland fanns det den tiden endast 3 st\u00e4der som hade stapelfrihet, som gav dem r\u00e4tt att handla ocks\u00e5 med andra l\u00e4nder. Det var Forts\u00e4tt l\u00e4sa Stapelfriheten f\u00f6r Kristinestad.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7860,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8317","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8317","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8317"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8317\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8322,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8317\/revisions\/8322"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7860"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8317"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}