{"id":8211,"date":"2018-04-04T23:09:30","date_gmt":"2018-04-04T21:09:30","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8211"},"modified":"2018-04-04T23:09:30","modified_gmt":"2018-04-04T21:09:30","slug":"krigsminnen-fran-stora-ofreden","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8211","title":{"rendered":"Krigsminnen fr\u00e5n stora ofreden."},"content":{"rendered":"

Dessa krigsminnen skrevs av historikern K. V. \u00c5kerblom och publicerades i tidningen Syd-\u00d6sterbotten i november 1927. Spr\u00e5ket \u00e4r \u00e4ndrat f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare, endast citaten \u00e4r okorrigerade.<\/span><\/p>\n

Finska arm\u00e9ns retr\u00e4tt till \u00d6sterbotten.<\/strong><\/h4>\n

Fr\u00e5n b\u00f6rjan av oktober 1713 f\u00e5r folket i s\u00f6dra \u00d6sterbotten dagligen budskap om, att ryssarna nu \u00e4r i ant\u00e5gande hit. Det \u00e4r skaror av flyktingar fr\u00e5n s\u00f6dra Finland som kommer med underr\u00e4ttelsen. Och t\u00e4tt i sp\u00e5ren p\u00e5 flyktingarna f\u00f6lja spillrorna av den finska arm\u00e9n. Hur hade det g\u00e5tt d\u00e4rh\u00e4n, att ryssarna nu bem\u00e4ktigat sig hela s\u00f6dra Finland? Det fr\u00e5gade folket av flyktingarna och vidare av soldaterna, och det fr\u00e5gar efterv\u00e4rlden.<\/p>\n

De, som kunde genomsk\u00e5da sammanhanget, kunde f\u00f6rklara, att ryska tsaren ville komma \u00e5t sj\u00e4lva Sverige och n\u00e4rmast dess huvudstad f\u00f6r att tvinga svenskarna att avst\u00e5 \u00d6stersj\u00f6provinserna \u00e5t Ryssland. Och d\u00e5 v\u00e4gen till Sverige gick \u00f6ver Finland, s\u00e5 m\u00e5ste Finland f\u00f6rst er\u00f6vras och landet samtidigt s\u00e5ledes \u00f6del\u00e4ggas, att ryssarna inte beh\u00f6vde oroas av n\u00e5got anfall i ryggen fr\u00e5n Finland. F\u00f6r genomf\u00f6randet av denna plan hade tsaren rustat sig till v\u00e5ren 1713 starkare \u00e4n vid n\u00e5got tidigare anfall mot Finland.<\/p>\n

Tyv\u00e4rr var det \u00e5ter likadant med Sverige, som det var \u00e5r 1710. Svenskarna hade blivit tvungna att rusta sig mot sina grannar i s\u00f6der och v\u00e4ster och f\u00f6rm\u00e5dde inte l\u00e4mna n\u00e5gon betydande hj\u00e4lp \u00e5t Finland.<\/p>\n

Den 27 april 1713 satte ryska krigsmakten sig i r\u00f6relse fr\u00e5n Petersburg. P\u00e5 omkring 300 lodjor (lodja = ett grundg\u00e5ende ryskt fartyg)<\/span> transporterades sj\u00f6ledes till Finland omkring 12,000 man infanteri med artilleri och 2 – 300 kosacker; rytteriet skulle komma senare landv\u00e4gen. Ryska flottan f\u00f6ljde med f\u00f6r att skydda transporten.<\/p>\n

Lybecker var \u00e5ter \u00f6verbef\u00e4lhavare f\u00f6r de svensk-finska trupperna, men under hans ledning kunde det inte bli n\u00e5got kraftigt motst\u00e5nd, endast r\u00f6relser i avsikt att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra motst\u00e5nd. Allt skedde s\u00e5 lamt, os\u00e4kert och kraftl\u00f6st, att b\u00e5de samtida iakttagare och efterv\u00e4rlden f\u00e5r intrycket, att alla f\u00f6rsvarsr\u00f6relser gjordes f\u00f6r syns skull, s\u00e5 av Lybecker med lantarm\u00e9n och s\u00e5 av flottchefen Erik Johan Lillie med flottan. F\u00f6ljden m\u00e5ste n\u00f6dv\u00e4ndigt bli retr\u00e4tt och \u00e5ter retr\u00e4tt, nederlag och underg\u00e5ng.<\/p>\n

Den 10 maj m\u00e5ste finnarna retirera fr\u00e5n Helsingfors och sticka staden i brand och den 15 maj var de tvungna att retirera fr\u00e5n Borg\u00e5. Den 18 juni satte sig finska arm\u00e9n i r\u00f6relse tillbaka till Kymmene \u00e4lv f\u00f6r att f\u00f6rhindra ryska kavalleriet att f\u00e5 f\u00f6rbindelse med dess infanteri. Men fast\u00e4n det var ljusaste \u00e5rstiden, beh\u00f6vde truppen sex dagar f\u00f6r att marschera nio mil, och n\u00e4r den kom fram, hade ryssarna redan hunnit f\u00f6rena sig. Den 6 juni gjordes ett nytt lamt f\u00f6rs\u00f6k att f\u00f6rsvara Borg\u00e5, men Lybecker ville inte v\u00e5ga sig p\u00e5 en allvarsam strid, utan arm\u00e9n befalldes att retirera. S\u00e5 fick ryssarna utan motst\u00e5nd ta Helsingfors, \u00c5bo och Tavastehus, och finska arm\u00e9n drar sig undan norrut.<\/p>\n

Vid P\u00e4lk\u00e4ne, omkring 3 mil sydv\u00e4st fr\u00e5n Tammerfors f\u00f6rs\u00f6ker Carl Armfelt, som sedan den 6 augusti \u00e4r finska arm\u00e9ns \u00f6verbef\u00e4lhavare, att hejda ryssarna. Passet mellan P\u00e4lk\u00e4nevesi och Mallasvesi erbjuder ett gott l\u00e4ge. Han l\u00e5ter g\u00f6ra skansar p\u00e5 nordv\u00e4stra sidan av \u00e5n, som f\u00f6rbinder de b\u00e5da sj\u00f6arna, och ryssarna g\u00f6r fruktl\u00f6sa f\u00f6rs\u00f6k att driva undan finnarna. Men s\u00e5 bygga ryssarna i hast en m\u00e4ngd stockflottor och kunna med dem landstiga i ryggen p\u00e5 finnarna. Slutet blir ett sv\u00e5rt nederlag. Detta sker den 6 oktober 1713. D\u00e4rmed \u00e4r v\u00e4gen \u00f6ppnad f\u00f6r ryssarna till \u00d6sterbotten.<\/p>\n

Nytt folkuppb\u00e5d i \u00d6sterbotten. <\/strong><\/h4>\n

Redan i b\u00f6rjan av september f\u00f6rutser landsh\u00f6vding Lorentz Clerck p\u00e5 Korsholm, att fienden skall f\u00f6rs\u00f6ka ta sig till \u00d6sterbotten och han utf\u00e4rdar energiska befallningar till st\u00e4derna och socknarna, att de vapenf\u00f6ra m\u00e4nnen flitigt skall \u00f6vas att skjuta. Likas\u00e5 synes han samtidigt ha s\u00e4nt bud till Sverige om faran och anh\u00e5llit att f\u00e5 mera vapen,<\/p>\n

S\u00e5 snart Clerck f\u00e5r bud om nederlaget vid P\u00e4lk\u00e4ne, l\u00e5ter han genast uppb\u00e5da allt manskap i \u00d6sterbotten, b\u00e5de femm\u00e4nningar (femm\u00e4nning = sl\u00e4kting i femte ledet<\/span>)och andra vapenf\u00f6ra m\u00e4n. H\u00f6sten 1712 hade regeringen f\u00f6rs\u00f6kt att \u00f6ka krigsmakten i Finland genom att best\u00e4mma, att var femte bonde skulle uttas till ordinarie krigstj\u00e4nst. Generalmajor Hans Henrik von Liewen verkst\u00e4llde d\u00e5 denna rotering. Detta uppb\u00e5d blev dock utan betydelse f\u00f6r f\u00f6rsvaret i s\u00f6dra Finland, ty d\u00e4r v\u00e4grade allmogen, att g\u00e5 ut i krig, n\u00e4r order gavs att de skulle samlas! Annat var det i \u00d6sterbotten.<\/p>\n

Landsh\u00f6vding Clerck omtalar i brev till regeringen den 14 oktober 1713, att han \u201dl\u00e5tit igenom budkavlar uppbjuda dessa 2:ne s\u00f6dra h\u00e4rader att f\u00f6rsamla sig och m\u00f6ta mig vid finska gr\u00e4nsen s\u00e5 hastigt, som det sig g\u00f6ra kan. De l\u00e4ngst avl\u00e4gsna socknar hava uti dessa h\u00e4rader dit 28 mil. De tvenne norra h\u00e4rader m\u00e5ste h\u00e5lla sig f\u00e4rdiga emot Kajana gr\u00e4ns, emedan d\u00e4rifr\u00e5n ber\u00e4ttas ock ett starkt infall skall f\u00f6rv\u00e4ntas”.<\/p>\n

Clerck omtalar, att han skrivit till major Armfelt och bett att f\u00e5 officerare, men generalmajoren hade s\u00e4nt allenast \u201den major, som tidigare hade varit i Finland vid uppb\u00e5dsfolket, s\u00e5 att jag haver p\u00e5 denna sidan denna en major, en l\u00f6jtnant, en f\u00e4nrik och n\u00e5gra underofficerare, s\u00e5 att man alltf\u00f6r ringa med officerare \u00e4r f\u00f6rsedd. Men vad skall man g\u00f6ra? Man f\u00e5r nu anv\u00e4nda all m\u00e4nsklig flit och vad m\u00f6jligt st\u00e5r att utr\u00e4tta”.<\/em><\/p>\n

\u00d6sterbottens allmoge, b\u00e5de femm\u00e4nningarna och \u00f6vriga vapenf\u00f6ra, gick p\u00e5 landsh\u00f6vdingens kallelse ut att mota fienden.<\/p>\n

Innan folkuppb\u00e5det var samlat, hade ryssarna hunnit g\u00f6ra p\u00e5h\u00e4lsningar i s\u00f6dra \u00d6sterbotten. Den 15 oktober ankom \u00e5terstoden av finska arm\u00e9n till Kauhajoki. Hit samlades 4.709 man och 619 sjuka och s\u00e5rade. De senare s\u00e4ndes vidare norrut. Omkring den 2 november ankom en rysk f\u00f6rpost om 400 – 500 man till Kauhajoki och borttog vid Nummij\u00e4rvi, som ligger15 km sydost fr\u00e5n Kauhajoki kyrka, den svenska f\u00f6rposten under kornett Palckens kommando. Samtidigt visade sig en rysk avdelning i trakten av Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Den 22 november hade den uppb\u00e5dade allmogen att tillbakasl\u00e5 ett anfall av ryska kavalleriet i Lappfj\u00e4rd. Allmogen bitr\u00e4ddes av ryttm\u00e4stare Kristoffer Freudenfelt med 67 man, som kort f\u00f6rut i Kasab\u00f6le \u00f6verrumplat en rysk kavalleritrupp. Armfelt s\u00e4nde till Lappfj\u00e4rd ocks\u00e5 \u00f6verste Reinhold Johan de la Barre med 800 ryttare och 250 fotsoldater. Ryssarnas anfall tillbakaslogs d\u00e4rp\u00e5.<\/p>\n

Ryssarna \u00e5terkom n\u00e5gra dagar senare med st\u00f6rre styrkor, och d\u00e5 m\u00e5ste de finska trupperna och folkuppb\u00e5det retirera till N\u00e4rpes. Den 28 november inryckte ryssarna i Kristinestad, men drog i december \u00e5ter till Bj\u00f6rneborg.<\/p>\n

En vapenlast strandar utanf\u00f6r Tj\u00e4rlax.<\/strong><\/h4>\n

Regeringen i Stockholm \u00f6verlade g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng under loppet av 1713 om en hj\u00e4lps\u00e4ndning till Finland. Men d\u00e5 den inte trodde, att faran var s\u00e5 stor, som Lybecker utm\u00e5lade den, s\u00e5 blev ingen unds\u00e4ttning \u00e5stadkommen i tid. Den mest betydande var att en del av flottan s\u00e4ndes till finska sk\u00e4rg\u00e5rden och h\u00f6lls d\u00e4r till h\u00f6sten. Efter Tavastehus fall \u00e4mnade man dock s\u00e4nda en hj\u00e4lptrupp, men s\u00e5 kom bud, att Stettin i Polen hade kapitulerat, varigenom Sk\u00e5ne ans\u00e5gs bli hotat. Intet manskap kunde d\u00e5 s\u00e4ndas till Finland, endast n\u00e5got vapen. Den 3 oktober 1713 uppgjorde statskontoret kontrakt med handelsman Johan Carlbom fr\u00e5n Gamlakarleby, att han med sitt fartyg av 91 l\u00e4sters storlek skulle f\u00f6ra vapen till \u00d6sterbotten. Och den 3 november gav krigskollegiet honom brev p\u00e5, att det inlastats i hans farkost 1,500 dragonmusk\u00f6ter och karbiner. Avresan fr\u00e5n Stockholm skedde s\u00e5ledes s\u00e5 sent p\u00e5 \u00e5ret, att det berodde p\u00e5 slumpen, om lasten kunde med \u00f6ppet vatten f\u00e5s till \u00d6sterbotten. Handelsman Petter Carling fr\u00e5n Gamlakarleby \u00e5terkom ocks\u00e5 samtidigt fr\u00e5n Stockholm med sitt fartyg men utan s\u00e4rskild last. De b\u00e5da handelsm\u00e4nnen m\u00f6ttes av ishinder, d\u00e5 de n\u00e4rmade sig \u00f6sterbottniska kusten. \u201dSedan hamnar och fj\u00e4rdar 1713 om h\u00f6sten voro tillfrusna och fienden under dess t\u00e5gande hit\u00e5t var allenast 7 mil h\u00e4rifr\u00e5n (n\u00e4mligen fr\u00e5n N\u00e4rpes, allts\u00e5 i trakten av Vittisbofj\u00e4rd) inlupo uti Storskat Sund och iss\u00f6rjan d\u00e4rsammast\u00e4des Petter Carlings och Johan Carlboms farkoster, kommandes b\u00e4gge ifr\u00e5n Stockholm, den f\u00f6rra utan s\u00e4rdeles last och den senare lastad med anm\u00e4lta kronogev\u00e4r\u201d.<\/em><\/p>\n

Carlbom s\u00f6kte, som av det citerade m\u00e4rkes, uppn\u00e5 n\u00e5gon hamn i s\u00f6dra \u00d6sterbotten. Men han m\u00e5ste stanna i Storskat Sund l\u00e4ngst ut mot havssj\u00f6n, vilket sund \u201dligger under Tj\u00e4rlax by”<\/em> i N\u00e4rpes socken. Sundet \u00e4r bel\u00e4get 5 km. i nordv\u00e4st fr\u00e5n Kask\u00f6 och 7 km. i sydv\u00e4st fr\u00e5n Tj\u00e4rlax by. Det var sundet mellan Storskatan, sydligaste udden av Tj\u00e4rlax landet, och Bj\u00f6rkholmen \u00f6sterom skatan.<\/p>\n

K\u00f6pm\u00e4nnen Carlbom och Carling s\u00f6kte sig l\u00e4ngs stranden av J\u00e4rv\u00f6fj\u00e4rden upp till Tj\u00e4rlax by, och kallade p\u00e5 folk f\u00f6r att b\u00e4rga vapnen. Det var i yttersta timmen, som lasten n\u00e5dde \u00d6sterbotten. Ryssarna skulle annars ha f\u00e5tt vapnen. N\u00e4rpes b\u00f6nder uppb\u00e5dades att b\u00e4rga lasten. Bonden Anders S\u00f6dergran fr\u00e5n Tj\u00e4rlax omtalade vid tinget i N\u00e4rpes 2 mars 1734, att gev\u00e4ren \u201dmed all skyndsamhet utlastades och skjutsades 10 mil h\u00e4rifr\u00e5n till Korsholm samt ibland allmogen utdeltes”.<\/em><\/p>\n

Betr\u00e4ffande de b\u00e5da farkosternas \u00f6de ber\u00e4ttade han och tre andra b\u00f6nder, att ”segel och andra farkosternas tillh\u00f6righeter inlades i kajutorna<\/em>”, men att \u201dallt strax d\u00e4refter av fienden sk\u00f6vlades, f\u00f6rutom de gr\u00f6vre tygen, s\u00e5som vant- och ankart\u00e5g, som i det n\u00e4rmaste l\u00e4mnades kvar.<\/em> Sedan fienden p\u00e5f\u00f6ljande jultid dragit sig s\u00f6derut till \u00c5bo l\u00e4n, var Carling och Carlbom h\u00e4r och f\u00f6rvarade, vad som beh\u00e5llet var. Och blevo s\u00e5 farkosterna st\u00e5endes infrusna \u00f6ver vintern, men uti islossningen om v\u00e5ren 1714 nedsank Cailbcms farkost, som hade f\u00f6rt gev\u00e4ren, samt av stormen drevs, s\u00f6nderslogs och i grund f\u00f6rd\u00e4rvades. Varefter Carling och Carlbom om v\u00e5ren \u00e5ter hitkommo, d\u00e5 Carlbom p\u00e5 Carlings beh\u00e5llna farkost bortf\u00f6rde de gr\u00f6vre tamp och t\u00e5g, som b\u00e4rgade voro; men hans skutvrak blev i sitt l\u00e4gervall liggande. Om fienden h\u00f6gg h\u00e5l p\u00e5 samma farkost eller av vad orsak det kom att sjunka”,<\/em> visste S\u00f6dergran inte.<\/p>\n

Krigsr\u00f6relser i Syd-\u00d6sterbotten i slutet av 1713.<\/strong><\/h4>\n

Armfelt hade sedan b\u00f6rjan av november huvudstyrkan av sin h\u00e4r samlad i Storkyro, d\u00e4r det var l\u00e4ttare att f\u00e5 livsmedel f\u00f6r h\u00e4ren. Men d\u00e5 det kom underr\u00e4ttelse om, att stora fientliga styrkor var i ant\u00e5gande till Kristinestad, br\u00f6t han upp med sina \u00e5terst\u00e5ende trupper fr\u00e5n Storkyro f\u00f6r att f\u00f6rena sitt fotfolk med de la Barres kavalleri. Armfelt f\u00f6ljde strandv\u00e4gen och stod den 6 december med hela sin h\u00e4r i N\u00e4rpes. Den finska krigsstyrkan bestod nu av endast 1,200 man kavalleri och 1,800 man infanteri. \u00c5terstoden var odugliga till tj\u00e4nst p\u00e5 grund av bristande bekl\u00e4dnad. Med Armfelt hade dessutom f\u00f6renat sig 1,200 man femm\u00e4nningar under landsh\u00f6vding Clercks bef\u00e4l. Den \u00f6vriga uppb\u00e5dade allmogen hade hemf\u00f6rlovats p\u00e5 grund av provianteringssv\u00e5righeter. En del allmoge var dock posterad vid v\u00e4gen Ilmola\u2014Kristinestad.<\/p>\n

Samma dag, den 6 december erh\u00f6lls genom en kornett underr\u00e4ttelsen, att ungef\u00e4r 200 ryssar till h\u00e4st stod p\u00e5 sidan av finska h\u00e4ren i \u00d6vermark by. Dit s\u00e4ndes genast p\u00e5 natten 250 ryttare att driva bort dessa. Men d\u00e5 de i morgonstunden kom fram, \u201dfunno de en m\u00e5ngdubbelt starkare makt i ordning f\u00f6re sig och m\u00e5ste i hast retirera, som skedde med n\u00e5gra mans f\u00f6rlust, emedan fienden \u00f6ver en halv mil de v\u00e5ra f\u00f6rf\u00f6ljde”.<\/em> Armfelt f\u00f6rstod, att ryssarna t\u00e4nkte skynda norrut l\u00e4ngs den rakare v\u00e4gen f\u00f6r att kringg\u00e5 finska arm\u00e9n. Det m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r bli skyndsamt uppbrott. Redan den 9 december stod Armfelt med sin h\u00e4r i Solv och kunde d\u00e4r mota ryssarna, ifall de skulle komma dit l\u00e4ngs den genare v\u00e4gen. I Solv \u00f6vade landsh\u00f6vding Clerck det uppb\u00e5dade manskapet och femm\u00e4nningarna. En bondevakt i Laihela och Lillkyr\u00f6 b\u00f6nder placerades i Kyl\u00e4np\u00e4\u00e4 by. Manskapet b\u00f6rjade insjukna i Solv. Vattnet ans\u00e5gs vara d\u00e5ligt. H\u00e4ren flyttades d\u00e4rf\u00f6r till Vasa och senare till Storkyro.<\/p>\n

Ryska kavalleriet under major Czernicheffs kommando str\u00f6vade under tiden i Lappfj\u00e4rd, N\u00e4rpes och Kristinestad och f\u00f6r\u00f6vade plundringar.<\/p>\n

Till riksdagen,<\/strong><\/h4>\n

som sammantr\u00e4dde i Stockholm den 14 december 1713, kunde endast norra \u00d6sterbottens allmoge f\u00e5 avs\u00e4nda ett ombud. B\u00f6nderna i s\u00f6dra \u00d6sterbotten hade fullt upp med vakth\u00e5llningen och kunde inte f\u00e5 tid och ro att sammantr\u00e4da till valm\u00f6te och att avs\u00e4nda egen representant. I norra \u00d6sterbotten tog h\u00e4radsh\u00f6vdingen ocks\u00e5 saken enklare. Han f\u00f6rordnade kommissarien och l\u00e4nsmannen Bryniel Cygnell i Kronoby att representera bondest\u00e5ndet i det norra h\u00e4radet, socknarna fr\u00e5n Kronoby och Karleby samt norrut. Cygnell framf\u00f6rde till regering och riksdag allmogens bekymmer och \u00f6nskem\u00e5l, omfattande ett fyra sidor l\u00e5ngt \u201dMemorial”. Dessa r\u00f6rde sig naturligtvis fr\u00e4mst och mest om n\u00f6den, som krigsb\u00f6rdorna och fiendens h\u00e4rjningar v\u00e5llat \u00d6sterbotten. Man \u00f6nskade och framh\u00f6ll:<\/p>\n

-att konungen p\u00e5skyndar sin hemresa fr\u00e5n Turkiet.<\/p>\n

-att allmogen i norra \u00d6sterbotten \u00e4r of\u00f6rm\u00f6gen att vidare l\u00e4mna underh\u00e5ll till flottan och arm\u00e9n.<\/p>\n

-att allmogen m\u00e5 bli f\u00f6rskonad fr\u00e5n erl\u00e4ggande av sin rest till kronan.<\/p>\n

-landsdelen lovar manskap till landets f\u00f6rsvar.<\/p>\n

-fred \u00f6nskas f\u00f6r att undg\u00e5 f\u00e4derneslandets ruin.<\/p>\n

-inbyggarna i detta landet \u00e4ro j\u00e4mte den n\u00e4rst\u00e5ende finska arm\u00e9n f\u00f6r svaga att g\u00f6ra fiendens myckenhet s\u00e5dant motst\u00e5nd som fordras, varf\u00f6r n\u00e5gon hj\u00e4lp till detta arma landet m\u00e5tte komma.<\/p>\n

-allmogen \u00f6nskar f\u00e5 sj\u00e4lv utan hinder av st\u00e4dernas borgare uppsl\u00e5 sig farkoster f\u00f6r seglation till Stockholm, helst som Kronoby sockens tillverkning av br\u00e4der alltf\u00f6r ringa betalas av borgarna.<\/p>\n

Sj\u00e4lvfallet upprepade Cygnell ocks\u00e5 muntligt klagan \u00f6ver n\u00f6den i \u00d6sterbotten och anh\u00e5llan om hj\u00e4lp samt inst\u00e4mde i de andra riksdagsm\u00e4nnens \u00f6nskan om snara \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r fredsslut. Men l\u00e4ngre \u00e4n s\u00e5 kunde han inte komma. Fr\u00e5n konungen ankom den 17 januari en str\u00e4ng befallning till r\u00e5det att st\u00e4nderna, om de sammantr\u00e4tt, genast skulle uppl\u00f6sas. Ingen annan \u00e4n konungen skulle befatta sig med fredsverket. R\u00e5det l\u00e4t inte genast publicera uppl\u00f6sningsp\u00e5budet. Det ville f\u00e5 riksdagen att f\u00f6rst bevilja ny utskrivning av soldater och nya skatter f\u00f6r krigets forts\u00e4ttande. Men d\u00e5 riksdagen dessutom energiskt drev p\u00e5 fredssaken och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 prinsessan Ulrika Eleonora att \u00f6verta regentskapet, s\u00e5 vidtog r\u00e5det \u00e5tg\u00e4rder att f\u00e5 riksdagen uppl\u00f6st. Arvid Horn lovade den 27 februari b\u00f6nderna att fara hem. En del for och en del stannade kvar, s\u00e5 att den 8 april var blott talmannen och en ledamot av bondest\u00e5ndet kvar. Cygnell m\u00e5ste liksom andra riksdagsm\u00e4n fara hem utan n\u00e5got svar p\u00e5 de besv\u00e4r han framf\u00f6rt. Underr\u00e4ttelsen om det olyckliga slaget i Storkyro den 19 februari 1714 manade v\u00e4l ocks\u00e5 l\u00e4nsman Cygnell att skynda hem f\u00f6r att s\u00f6ka ta v\u00e5rd om sitt hem och r\u00e4dda sina anh\u00f6riga undan ryssarnas framfart.<\/p>\n

K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n

H\u00e4radsr\u00e4ttens protokoll fr\u00e5n N\u00e4rpes den 2 mars 1734 i Finlands statsarkiv.<\/p>\n

Bondest\u00e5ndets fullmakter och riksdagsbesv\u00e4r fr\u00e5n \u00d6sterbotten 1713 i Svenska riksarkivet.<\/p>\n

Karta \u00f6ver N\u00e4rpes socken i Suomi 1866. Yrj\u00f6 Koskinen: L\u00e4hteit\u00e4 ison vihan historiaan I. Alma S\u00f6derhjelm: Jakobstads historia I. H. E. Uddgren: Kriget i Finland 1713. \u00c5bo Tidningar 1776. Vasa Tidning 1891 f\u00f6r 10 sept. (ur llmola kyrkoarkiv 1696\u20141717).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dessa krigsminnen skrevs av historikern K. V. \u00c5kerblom och publicerades i tidningen Syd-\u00d6sterbotten i november 1927. Spr\u00e5ket \u00e4r \u00e4ndrat f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare, endast citaten \u00e4r okorrigerade. Finska arm\u00e9ns retr\u00e4tt till \u00d6sterbotten. Fr\u00e5n b\u00f6rjan av oktober 1713 f\u00e5r Forts\u00e4tt l\u00e4sa Krigsminnen fr\u00e5n stora ofreden.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":8207,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8211","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8211","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8211"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8211\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8212,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8211\/revisions\/8212"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8207"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8211"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}