{"id":8136,"date":"2018-04-04T08:16:20","date_gmt":"2018-04-04T06:16:20","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8136"},"modified":"2018-04-23T16:59:40","modified_gmt":"2018-04-23T14:59:40","slug":"bondernas-och-borgarnas-olika-syn-pa-handeln","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8136","title":{"rendered":"B\u00f6ndernas och borgarnas olika syn p\u00e5 handeln."},"content":{"rendered":"

L\u00e4raren Edvin Skogberg skrev en l\u00e4ngre artikel om allmogehandeln och bondeseglationen, som publicerade i Wasa Tidning i december 1885:<\/span><\/p>\n

Wasa Tidning 15.12.1885:<\/span><\/p>\n

Dessa f\u00f6rbud inom utrikeshandeln uppfattades av borgerskapet s\u00e5som kullh\u00e4vande de kustb\u00f6nderna tidigare beviljade privilegierna. Denna \u00e5sikt delades dock ingalunda av de sj\u00f6fart idkande socknarnas inv\u00e5nare, som ocks\u00e5 fortsatte med detta, s\u00e5som de ans\u00e5g, fullt lagliga n\u00e4ringsf\u00e5ng. Och n\u00e4r i Gustaf II Adolfs handelsordinantie av \u00e5r 1614 bondehandeln i allm\u00e4nhet f\u00f6rbj\u00f6ds, men undantag medgavs de finska sk\u00e4rg\u00e5rdsb\u00f6nderna, som f\u00f6runnades r\u00e4tt till handel p\u00e5 Stockholm, s\u00e5 tyddes detta sedermera av de ifr\u00e5ga varande socknarnas inbyggare, s\u00e5som undantaget \u00e4ven g\u00e4llde dem, trots att \u00d6sterbotten d\u00e5 inte r\u00e4knades till Finland. Men h\u00e4remot uppst\u00e4llde borgarna \u00e5ter ordinantien av \u00e5r 1617, som i halvtannat \u00e5rhundrade utgjorde norm f\u00f6r handeln i riket. I denna f\u00f6rbj\u00f6ds n\u00e4mligen utan vidare bondehandeln. H\u00e4rmed hade v\u00e4l saken varit avgjord, om bara bondeallmogen skulle ha behagat r\u00e4tta sig d\u00e4refter. Men s\u00e4ttande sina gamla privilegier emot alla nya f\u00f6rordningar drev den fortfarande sin sj\u00f6fart, och d\u00e5 regeringen inte var i st\u00e5nd att konsekvent till\u00e4mpa sitt merkantila system, blev oredan allt st\u00f6rre. N\u00e5gra exempel p\u00e5 styrelsens f\u00f6rfarande h\u00e4rvidlag m\u00e5 det till\u00e5tas mig att anf\u00f6ra.<\/p>\n

Med anledning av Wasabornas \u00e5r 1636 anf\u00f6rda klagom\u00e5l \u00f6ver Lappfj\u00e4rds- och N\u00e4rpesb\u00f6ndernas handel hade f\u00f6rbud d\u00e4remot utf\u00e4rdats. Och d\u00e5 dessa tv\u00e5 socknar \u00e5r 1643 genom deras fullm\u00e4ktige inl\u00e4mnade en anh\u00e5llan till regeringen, \u201datt de med sina varor, s\u00e4rdeles med n\u00e4fver och br\u00e4der m\u00e5 segla hvarest som dem t\u00e4ckes och de sitt gods b\u00e4st veta att f\u00f6rs\u00e4lja och sina n\u00f6dtorfter f\u00f6r sk\u00e4lig betalning bekomma,” resolverade K. M:t, att emedan borgare- och landtmannan\u00e4ring b\u00f6r vara skilda fr\u00e5n varandra och den ena icke tillst\u00e4djas att befatta sig med den andras b\u00e4rgning och s\u00e5ledes hindra varandras f\u00f6rkovring, d\u00e4rf\u00f6r hade seglationen, s\u00e5som en borgerskapets enskilda n\u00e4ring lantmannen f\u00f6rbjudits. Allts\u00e5 kunde, till f\u00f6rekommande av st\u00e4dernas underg\u00e5ng, K. M:t icke bifalla till den gjorda anh\u00e5llan, utan ville, \u201datt b\u00f6nderna med sin afvel s\u00f6ka sig till de n\u00e4sta st\u00e4der, som hos dem i landet bygde \u00e4ro\u201d.<\/p>\n

S\u00e5som ytterligare motiv f\u00f6r avslaget framh\u00f6lls vidare, att allmogen inte \u00e4gde den f\u00f6rm\u00f6genhet, som kr\u00e4vdes f\u00f6r att med n\u00e5gon f\u00f6rdel driva handel och sj\u00f6fart. De \u00e5ter, som d\u00e4rtill hade vilja och f\u00f6rm\u00e5ga uppmanades att bos\u00e4tta sig i st\u00e4derna. Det var drottning Kristinas f\u00f6rmyndare, som s\u00e5lunda str\u00e4ngt f\u00f6ljde hennes faders merkantila best\u00e4mningar. Men tjugo \u00e5r senare, d\u00e5 en annan f\u00f6rmyndarstyrelse handhade regeringen i riket, till\u00e4mpades samma fortfarande g\u00e4llande och of\u00f6r\u00e4ndrade ordinantie helt annorlunda. P\u00e5 Kristinestadsbornas klagom\u00e5l \u00f6ver olaga utskeppning resolverades \u00e5r1664, att \u201degen afvel\u201d m\u00e5ste f\u00e5 utf\u00f6ras till rikets provinser, allts\u00e5 inte endast till Stockholm och (1668 av uts\u00e4nda kongl. kommissarier), att man inte kan f\u00f6rbjuda bonden att resa \u00f6ver till Sverige med sina varor, men bondehandeln m\u00e5ste noga \u00f6vervakas av l\u00e4ns- och fj\u00e4rdingsman och av dem som vistas p\u00e5 tullplatserna och hamnarna. N\u00e4r Karl XI sj\u00e4lv 1672 tilltr\u00e4dde regeringen, resolverades likaledes p\u00e5 borgarest\u00e5ndets allm\u00e4nna besv\u00e4r, att K. M;t ej anser billigt att hindra eller f\u00f6rbjuda n\u00e5gon att med egen afvel resa med egna fartyg vart honom b\u00e4st och nyttigt synes inom riket.<\/p>\n

Men endast tre \u00e5r senare inneh\u00f6ll K. M:ts resolution p\u00e5 Kristinestads enskilda besv\u00e4r ett allvarligt f\u00f6rbud mot lantmannens seglation, som av landsh\u00f6vdingen \u201dborde betagas och afskaffas till f\u00f6lje af f\u00f6rra ordningar, s\u00e5 att d\u00e4r ej vidare klagom\u00e5l m\u00e5tte inkomma”. Detta f\u00f6rbud l\u00e4r dock ej ha varit s\u00e5 \u201dallvarligt” menat, som det hette, f\u00f6r fyra \u00e5r senare eller 1679 beviljades b\u00f6nderna denna deras seglationsfrihet uttryckligen med det f\u00f6rbeh\u00e5ll, att de anm\u00e4lde sig vid ordentliga tullkamrar s\u00e5v\u00e4l vid utresan, som vid \u00e5terkomsten och d\u00e4r tog ut beh\u00f6riga pass och bevis, varifr\u00e5n de kom och vart de var p\u00e5 v\u00e4g. H\u00e4rigenom avgjordes f\u00f6r alltid huvudpunkten av tvistefr\u00e5gan mellan st\u00e4derna och kustsocknarna, p\u00e5 grund av att de senares r\u00e4tt till idkande av handel och sj\u00f6fart inte l\u00e4ngre kunde h\u00e4vas. D\u00e5 borgerskapet i Kristinestad gjorde ett f\u00f6rs\u00f6k i detta syfte, erh\u00f6ll de till svar en f\u00f6rmaning att angel\u00e4get l\u00e5ta att handla och vandla med lantm\u00e4nnen, s\u00e5 att de fatta vilja och \u00e5stundan att med godo och utan tv\u00e5ng komma till staden.<\/p>\n

Ang\u00e5ende fr\u00e5gan, varmed lantm\u00e4nnen \u00e4gde r\u00e4tt att handla och vilka orter som de fick bes\u00f6ka, var regeringens beslut till en b\u00f6rjan likaledes oklar och vacklande. \u00c5r 1686 tillerk\u00e4ndes b\u00f6nderna i \u00d6sterbottens s\u00f6dra och norra kontrakt r\u00e4ttighet att \u201dutf\u00f6ra sina och byalagens egen afvel\u201d men inga k\u00f6pmannavaror \u201doch intet vidare \u00e4n p\u00e5 Stockholm deras seglation anst\u00e4lla\u201d. Men i K.M. M:ts resolution \u00e5r 1689 p\u00e5 de \u00f6sterbottniska st\u00e4dernas allm\u00e4nna besv\u00e4r, som sedan f\u00f6r l\u00e5nga tider fram\u00f6ver utgjorde ett av huvudreglementen f\u00f6r bondehandeln p\u00e5 dessa trakter, upptogs utom Stockholm \u00e4ven \u00c5bo som \u201dlaglig och till\u00e5tlig\u201d ort. Med avseende av exportvarorna gjordes den inskr\u00e4nkning att envar fick utf\u00f6ra endast \u201degen afvel och bondevaror\u201d, men inte upphandlat gods eller andras varor.<\/p>\n

D\u00e5 en m\u00e4kta stor bondehandel p\u00e5 grund av denna resolution nu uppstod, s\u00e5 att till exempel \u00e5r 1694 fr\u00e5n den 2 maj till 31 juli utklarerades inte mindre \u00e4n 16 lantmannafartyg, av den totala m\u00e4ngden av 56. Nu uppstod fr\u00e5gan hur vitt kunde den f\u00f6runnade seglationsfriheten str\u00e4cka sig. I den sistn\u00e4mnda resolutionen ingick endast best\u00e4mningen \u201d de socknar, som st\u00f6ta till sj\u00f6kanten\u201d. Borgerskapet tolkade den meningen s\u00e5 att den ifr\u00e5ga varande r\u00e4ttigheten endast tillkom de b\u00f6nder, som var bosatta vid kusten men inte de andra som var bosatta i socknen. B\u00f6nderna \u00e5ter ville att seglationsfriheten skulle g\u00e4lla samtliga som bodde i socknen. Ett kungligt reskript \u00e5r 1696 best\u00e4mde slutligen att till\u00e5telsen f\u00f6r sj\u00f6faranden g\u00e4llde endast de vid sj\u00f6kanten boende, som hade sm\u00e5a \u00e5krar, \u00e4ngar och mark och \u00e4r skattlagda f\u00f6r \u201dfiske och skj\u00e4lskjuteri\u201d. \u00d6ver dessa borde en f\u00f6rteckning \u201dp\u00e5 by och bonde\u201d uppg\u00f6ras, varefter landsh\u00f6vdingen hade att h\u00e5lla allvarsam hand d\u00e4r\u00f6ver, s\u00e5 att ingen obeh\u00f6rig i socknen m\u00e5tte f\u00e5 handelsr\u00e4ttigheter.<\/p>\n

Till dessa \u201dklara resolutioner\u201d h\u00e4nvisade d\u00e4refter Kristinestads borgerskap, d\u00e5 det f\u00f6rs\u00f6kte att f\u00e5 den \u201don\u00f6diga, onyttiga och f\u00f6r borgerskapet beklagliga och skadliga bondehandeln\u201d avskaffad. D\u00e4rj\u00e4mte f\u00f6rmodade regeringen, att om dessa best\u00e4mningar iakttages och efterkommes, inte allenast Kristinestad, utan ocks\u00e5 de andra st\u00e4derna d\u00e4r i landet skulle kunna \u00e4ga best\u00e5nd s\u00e5v\u00e4l som lantmannen, s\u00e5 att borgerskapet inte f\u00f6r den skull beh\u00f6vde besv\u00e4ra K. M:t utan kunde v\u00e4nda sig till landsh\u00f6vdingen, ifall det hade att beklaga sig \u00f6fver n\u00e5got intr\u00e5ng.<\/p>\n

En s\u00e5dan specifikation, som i kongl. reskriptet anbefalts, uppr\u00e4ttades \u00e4ven under \u00e5ren 1707 och 1708 samt omfattade f\u00f6ljande byar inom Kristinestads handelsomr\u00e5de : i Lappfj\u00e4rd endast Skaftung, i N\u00e4rpes : Pielaks, Kask\u00f6, Tj\u00e4rlaks, T\u00f6by, Harfstr\u00f6m, Korsn\u00e4s och Moikip\u00e4\u00e4.<\/p>\n

Wasa Tidning 18.12.1885:<\/span><\/p>\n

P\u00e5 denna punkt stod fr\u00e5gan om bondehandeln, d\u00e5 den omedelbart efter \u00e5terkomsten fr\u00e5n flykten till Sverige \u00e5terigen upptogs, rannsakades och dryftades av den ena deputationen och kommissionen efter den andra, utan att n\u00e5gonsin kunna slutligen avg\u00f6ras, tills den omsider av regeringen helt och h\u00e5llet l\u00e4mnades \u00e5t sitt \u00f6de. D\u00e5 emellertid denna sak i hundra \u00e5rs tid utgjorde den mest \u201dbr\u00e4nnande” fr\u00e5gan f\u00f6r den stad, vars \u00f6den utg\u00f6r f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r dessa skildringar, kan framst\u00e4llningen av dess utveckling – eller snarare inveckling \u2014 icke med fog utel\u00e4mnas, helst den samma \u00e4ven i m\u00e5nga avseenden belyser de kringliggande trakternas tillst\u00e5nd under den tidigare h\u00e4lften av f\u00f6rra \u00e5rhundradet.<\/p>\n

Med anledning av de besv\u00e4r, som till 1723 \u00e5rs riksdag inl\u00e4mnats av allmogen i s\u00f6dra h\u00e4radet av \u00d6sterbottens l\u00e4n, var i augusti \u00e5r 1726 deputerade fr\u00e5n st\u00e4derna Wasa. Nykarleby, Jakobstad, och Kristinestad samt av allmogen i sj\u00f6socknarna ifr\u00e5n Peders\u00f6re till Lappfj\u00e4rd sammankallade till Wasa f\u00f6r att under landsh\u00f6vding Essens presidium h\u00e5lla en unders\u00f6kning av b\u00f6ndernas seglationsfrihet. Det g\u00e4llde att avg\u00f6ra, vilka byar i sagda socknar av gammalt \u00e4gt och p\u00e5 grund d\u00e4rav \u00e4ven framdeles skulle \u00e4ga r\u00e4tt till \u00e5tnjutande av n\u00e4mnda frihet. H\u00e4r upptags endast det, som angick N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rds socknar, vilkas intressen ber\u00f6rde Kristinestad. Av dessa anh\u00f6ll den f\u00f6rra genom ombud, den senare genom en ins\u00e4nd anh\u00e5llan att f\u00e5 bibeh\u00e5lla de r\u00e4ttigheter som de hade haft f\u00f6re kriget. S\u00e5lunda beg\u00e4rde N\u00e4rpesbornas ombud seglationsfrihet p\u00e5 Stockholm och andra orter p\u00e5 v\u00e4stsidan f\u00f6r inte mindre \u00e4n 12 byar, och i Lappfj\u00e4rdsbornas skrivelse uppr\u00e4knades f\u00f6ljande s\u00e5som tidigare ber\u00e4ttigade till sj\u00f6fart, n\u00e4mligen Sideby, Skaftung, H\u00e4rkmeri, Lappfj\u00e4rd, \u00d6mossa och Tj\u00f6ck.<\/p>\n

D\u00e5 de emellertid inte kunde framl\u00e4gga n\u00e5gra skriftliga bevis till st\u00f6d f\u00f6r sina anspr\u00e5k och dessa motsattes av Kristinestads deputerade, handlanden Anders Fries, f\u00f6r att de skulle strida mot 1696 \u00e5rs f\u00f6rordningar och mot stadens privilegier, och ocks\u00e5 mot 1707-08 \u00e5rs specifikation och som skulle leda till \u201dstadens m\u00e4rkliga prejudice och ruin,” s\u00e5 besl\u00f6ts det att allmogen s\u00e5v\u00e4l som borgerskapet skulle st\u00e4lla sig tidigare kongl. resolutioner och i synnerhet f\u00f6reskriftet av \u00e5r 1696 till efterlevnad. I enlighet h\u00e4rmed kunde allts\u00e5 endast de i ofta n\u00e4mnda specifikation upptagna byarna tillerk\u00e4nnas seglationsfrihet och det endast p\u00e5 Stockholm och \u00c5bo samt i avseende \u00e5 den f\u00f6rstn\u00e4mnda orten allenast under den i en kongl. f\u00f6rordning \u00e4venledes av \u00e5r 1696 fastst\u00e4llda tiden av \u00e5ret, n\u00e4mligen fr\u00e5n den 1 augusti till den sista oktober.<\/p>\n

Sedan b\u00f6nderna \u00e5r 1733 hade erh\u00e5llit den l\u00e4ttnaden i sin sj\u00f6fart, att de inte beh\u00f6vde bes\u00f6ka tullkamrar, visiteras och f\u00f6rpassas, utan endast hade att erl\u00e4gga den enkla tullen p\u00e5 den ort, d\u00e4r de skulle f\u00f6rs\u00e4lja sina varor, och f\u00f6r \u00f6vrigt endast uppvisa attester av pastor och l\u00e4nsman att de medf\u00f6rde egen avel, s\u00e5 tycks de ha blivit allt dj\u00e4rvare i sina f\u00f6retag samt \u00e5sidosatt de inskr\u00e4nkande best\u00e4mningarna. S\u00e5 klagade Kristinestads borgerskap \u00e5r 1735 hos landsh\u00f6vdingen Carl Fr\u00f6hlich, att tv\u00e4rtemot seglationsf\u00f6rordningen av 1696 och den 1731 nyuppr\u00e4ttade specifikationen \u00f6ver handelsber\u00e4ttigade byar ocks\u00e5 flera andra, n\u00e4mligen B\u00e4ckby, Kalaks, N\u00e4sby, Finnby och Norrn\u00e4s p\u00e5 eget bev\u00e5g idkat sj\u00f6fart och att Yttermarkboar, \u201dsom ega god skog och mark, \u00e5ker och \u00e4ng med andra h\u00e4rliga f\u00f6rm\u00e5ner,” t\u00e4nkte g\u00f6ra sammaledes. Borgerskapet beg\u00e4rde f\u00f6r den skull, att f\u00f6rbud skulle utf\u00e4rdas och de ober\u00e4ttigade tillh\u00e5llas att ”kultivera sina hemman och avst\u00e5 fr\u00e5n all seglation”.<\/p>\n

D\u00e5 s\u00e5lunda f\u00f6rvecklingarna och klagom\u00e5len fortfor, blev regeringen bet\u00e4nkt p\u00e5, att \u00e4ntligen \u201df\u00f6retaga denna qvestionen till slutligt \u00e5tg\u00f6rande”. I denna avsikt beordrades \u00e5r 1737 landsh\u00f6vding Fr\u00f6hlich att \u00e5ter anst\u00e4lla en unders\u00f6kning ang\u00e5ende bondeseglationen och h\u00f6ra s\u00e5v\u00e4l b\u00f6nderna i kustsocknarna som st\u00e4dernas borgare, ifall n\u00e5gon av de f\u00f6rra vid sista unders\u00f6kningen 1726 var utesluten fr\u00e5n handelsr\u00e4ttigheten. Till f\u00f6ljd h\u00e4rav sammantr\u00e4dde i januari p\u00e5f\u00f6ljande \u00e5r deputerade f\u00f6r borgerskapet och allmogen p\u00e5 Korsholm. D\u00e4rvid togs alla de byar, som gjorde anspr\u00e5k p\u00e5 seglationsfrihet, i s\u00e4rsk\u00e5dande den ena efter den andra, i anseende till deras l\u00e4ge, beskaffenhet och f\u00f6rut \u00e5tnjutna f\u00f6rm\u00e5ner. Mot de yrkanden, som framst\u00e4lldes av Lappfj\u00e4rds och N\u00e4rpes fullm\u00e4ktige, inlade Kristinestads ombudsman, borgm\u00e4stare Parment, i de flesta fall protest. Han hade dessutom inl\u00e4mnat en s\u00e4rskild skrift, d\u00e4r han till st\u00f6d f\u00f6r sina p\u00e5st\u00e5enden gav en beskrivning \u00f6ver de skilda till de tre socknarna h\u00f6rande byarna. Ur denna, j\u00e4mf\u00f6rd med de till protokollet l\u00e4mnade uppgifterna av allmogens deputerade m\u00e5 n\u00e5gra upplysningar h\u00e4r meddelas ang\u00e5ende tillst\u00e5ndet p\u00e5 den tiden i Kristinestads n\u00e4rmaste omnejd. Vad f\u00f6rst och fr\u00e4mst Lappfj\u00e4rd betr\u00e4ffar, anm\u00e4rktes att d\u00e4r inte finns n\u00e5gra egentliga sk\u00e4rib\u00f6nder, \u201dhvilka p\u00e5 holmar, sk\u00e4r och \u00f6jar vistande och boende \u00e4ro”, s\u00e5som i 1696 \u00e5rs seglationsordning \u00e5syftas. Emellertid hade Kristinestads deputerade intet att anm\u00e4rka mot Sideby och Skaftungs seglationsfrihet. Den f\u00f6rra av dessa hade 6 hemman, den senare 4 med svaga \u00e5krar och \u00e4ngar men tillr\u00e4ckligt skog. De kom dock enligt Parments uppgift till r\u00e4tta med sin \u00e5ker- och svedjeland samt fiskevatten och hade sedan freden p\u00e5 sexton \u00e5rs tid ej seglat, emedan de f\u00f6re flykten blott tagit skada av sin seglation. Sidebyborna hade godvilligt s\u00e5lt sitt fartyg till staden. H\u00e4rkmeri, bel\u00e4get \u00be mil fr\u00e5n havsbandet, med 6 hemman hade god \u00e5ker, ansenlig \u00e4ng och tillr\u00e4cklig skog, som var tj\u00e4nlig till skeppsbyggen och tj\u00e4rtillverkning, \u00e4gde \u00e4ven s\u00e5gkvarnar samt idkade \u201dskj\u00e4lfiske”. Parment bestred H\u00e4rkmeris p\u00e5yrkade r\u00e4tt till skeppsfart, emedan de inte kunde anses som en sk\u00e4riby. De hade inte heller seglat sedan flykten. Om Lappfj\u00e4rds by, bel\u00e4gen 2 \u00bd mil fr\u00e5n havsbandet och omfattande 33 r\u00f6kar, f\u00f6rklarade borgm\u00e4staren, att den hade s\u00e5 h\u00e4rliga f\u00f6rm\u00e5ner i skog, \u00e5ker, \u00e4ng och fiskevatten, att ingen lantman kan \u00f6nska sig b\u00e4ttre. Ingen d\u00e4rifr\u00e5n hade idkat sj\u00f6fart sedan freden, och dess r\u00e4ttighet d\u00e4rtill bestreds. Tj\u00f6ck slutligen, om 13 \u00bd mantal med ca 20 \u00e5boar, hade en h\u00e4rlig \u00e4ng och skog. Alla inv\u00e5nare i denna by var \u201e\u201di ett f\u00f6rm\u00f6get tillst\u00e5nd f\u00f6rsatte”. De hade inte seglat varken f\u00f6re eller efter freden.<\/p>\n

Ang\u00e5ende N\u00e4rpes anm\u00e4rktes, att d\u00e4r med undantag av Kask\u00f6 kronohemman inte fanns n\u00e5gra sk\u00e4rib\u00f6nder. Staden ville dock inte bestrida de i specifikationen av \u00e5r 1726 upptagna sju byarnas seglation, helst en del av dem p\u00e5 16 \u00e5r inte idkat n\u00e5gon sj\u00f6fart. De \u00f6vriga 17 byarna, som \u00f6nskade samma frihet, borde enligt borgerskapets mening inte komma i \u00e5tanke emedan de h\u00e4rliga \u00e5kerbruk, \u00e4ng och skog var rika \u201e\u201dseminanter”, som \u00e5rligen kunde s\u00e4lja spannm\u00e5l, tillverkade bj\u00e4lkar och br\u00e4der samt idkade skj\u00e4lskytte och fiske. Endast i det fall, att de f\u00f6r dessa tv\u00e5 sistn\u00e4mnda n\u00e4ringsf\u00e5ng var skattlagda kunde seglationsfrihet beviljas. D\u00e5 emellertid st\u00f6rsta delen efter fredsslutet hade f\u00f6retagit sig att p\u00e5 eget bev\u00e5g idka sj\u00f6fart, anh\u00f6ll Kristinestads fullm\u00e4ktige om restriktiva \u00e5tg\u00e4rders vidtagande mot den tillv\u00e4xande bondehandeln. Och sedan han en g\u00e5ng kommit i farten, protesterade han, obekymrad om det i den inl\u00e4mnade skrivelien gjorda redan n\u00e4mnda medgivandet, \u00e4ven mot de flesta i specifikationen upptagna byarnas seglationsr\u00e4ttighet, och medgav densamma endast f\u00f6r Pjelaks, som sedan flykten inte orkat segla samt Kask\u00f6 hemman, som aldrig \u00e4gt f\u00f6rm\u00e5ga d\u00e4rtill. De \u00f6vrigas r\u00e4tt bestred han, emedan de var bel\u00e4gna p\u00e5 fasta landet (det var f\u00f6r resten Pielaks ocks\u00e5, men denna by var ej farlig) och ej kunde framvisa n\u00e5gra s\u00e4rskilda kungliga resolutioner p\u00e5 en slik r\u00e4ttighet. B\u00f6nderna st\u00f6dde sig p\u00e5 privilegierna av 1348, men Parment p\u00e5stod dessa inte l\u00e4ngre g\u00e4llde p\u00e5 grund av st\u00e4dernas privilegier.<\/p>\n

Wasa Tidning 20.12.1885:<\/span><\/p>\n

Ang\u00e5ende s\u00e4ttet f\u00f6r bondehandelns bedrivande upplyses man, att de d\u00e4rtill anv\u00e4nda fartygen var av 6-7 famnars (en famn \u00e4r ca 1,80 m) l\u00e4ngd och vanligen hade 7\u20148 mans bes\u00e4ttning, som oftast alla var intressenter i fartyg och last. Allmogens representanter erk\u00e4nde, att best\u00e4mningen \u201degen afvel” inte str\u00e4ngt f\u00f6ljdes, utan den ene grannen exporterade ocks\u00e5 den andres varor.<\/p>\n

Unders\u00f6kningsprotokollet ins\u00e4ndes till regeringen, men hattstyrelsen, som nu hade kommit till makten, hade vidlyftigare saker att sk\u00f6ta om, \u00e4n n\u00e5gra sm\u00e5st\u00e4ders och bondbyars inb\u00f6rdes tvister. Det slutliga avg\u00f6randet uteblev.<\/p>\n

S\u00e5 kom kriget, allts\u00e5 \u201dlilla ofreden 1742-1743\u201d och det ryska \u00f6verv\u00e4ldet. Men bondeseglationen kunde inte ens i dessa kritiska tider till\u00e5tas av Kristinestads borgare. Seglationen l\u00e5g i deras tankar s\u00e5 f\u00f6rst som sist. Trots att gr\u00e4nsen f\u00f6r denna tidsperiod d\u00e4rmed \u00f6verskrids, vill jag dock i ett sammanhang anf\u00f6ra de f\u00f6rs\u00f6k, som \u00e4nnu gjordes till bondehandelns avskaffande eller reglerande. Bland de propositioner, som Kristinestads borgerskap inl\u00e4mnade till den lantdag, som av ryska bef\u00e4lhavaren Kindermann om h\u00f6sten 1742 sammankallades till Wasa, utgjordes N:o 2 av en anh\u00e5llan om bondeseglationens f\u00f6rbjudande. I den framh\u00f6lls, hur \u201ddenna fattiga staden mycket lidit d\u00e4raf, att b\u00f6nderne haft frihet att sj\u00e4lfve till de svenska st\u00e4derna utf\u00f6ra sina varor.” Denna framst\u00e4llning var klarligen av ingen betydelse, eftersom all kommunikation med Sverige var f\u00f6rbjuden under de tv\u00e5\u00a0\u00e5r det fientliga ryska v\u00e4ldet varade och d\u00e4refter de gamla f\u00f6rh\u00e5llanden \u00e5ter intr\u00e4dde. Den visar emellertid, hur de goda Kristinestadsborna inte l\u00e4mnade n\u00e5got tillf\u00e4lle obegagnat f\u00f6r att befria sig fr\u00e5n den obehagliga konkurrensen fr\u00e5n lantmannatrafikanternas sida.<\/p>\n

Efter fredsslutet 1743 synes till en b\u00f6rjan seglationsordningen av 1696 ha till\u00e4mpats str\u00e4ngare, allts\u00e5 tolkats till st\u00e4dernas f\u00f6rdel. D\u00e5 en del Tj\u00f6ckbor \u00e5r 1746 hade f\u00f6retagit sig att hugga virke f\u00f6r byggande av ett fartyg, lyckades Kristinestads borgare f\u00e5 landsh\u00f6vdingen att f\u00f6rbjuda skeppsbygget p\u00e5 den grund, att Tj\u00f6ck inte fanns upptagen i specifikationen \u00f6ver sj\u00f6fartsber\u00e4ttigade byar. Tj\u00f6ckborna tvingades att s\u00e4lja det anskaffade virket \u00e5t n\u00e5gra av stadens handlande samt dessutom avst\u00e5 en femtedel av priset \u00e5t staden s\u00e5som del\u00e4gare i byns skog. F\u00f6ljande \u00e5r utf\u00e4rdade \u00e4ven regeringen en resolution, som inskr\u00e4nkte kustsocknarnas handelsfrihet. Men till f\u00f6ljd av allmogens vid samma \u00e5rs riksdag inl\u00e4mnade besv\u00e4r best\u00e4mde den svenska kungen strax i b\u00f6rjan p\u00e5 1748, att sagda resolution skulle \u201dtill dess verkan hvila och allmogen \u00e5tnjuta seglationsfrihet efter forne konungars resolutioner och reskripter” till dess en unders\u00f6kning av de syd\u00f6sterbottniska kustsocknarnas r\u00e4ttigheter i denna v\u00e4g hunnit anst\u00e4llas. F\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l tillsattes p\u00e5 kungens befallning av d\u00e5varande generalguvern\u00f6ren i Finland baron Gustaf Friedrich von Rosen en kommission, best\u00e5ende av hovr\u00e4ttsr\u00e5det Roland Martin, ordf\u00f6rande, samt ledam\u00f6terna: majoren vid \u00d6sterbottens infanteriregemente G. C. von Ganschou, hovr\u00e4ttsassessorn Christoffer Rappe, professor Nils Hasselbom och extraordinarie notarien i \u00c5bo hovr\u00e4tt Joh. Ignatius, som tillika fungerade som kommissionens sekreterare.<\/p>\n

Den 9 januari 1749 sammantr\u00e4dde kommissionen i Wasa och fortsatte d\u00e4refter sin unders\u00f6kning i flera dagars tid med den yttersta noggrannhet och med str\u00e4ngt iakttagande av alla formaliteter. F\u00f6r avgivande av f\u00f6rklaringar och bevakande av vardera partens r\u00e4tt hade ombud f\u00f6rsedda med fullmakter infunnit sig fr\u00e5n socknarna Mustasaari, Malaks, N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rd samt f\u00f6r st\u00e4derna Wasa (vice borgm\u00e4staren Henrik Pipping) och Kristinestad (borgm\u00e4staren Nils Wetterblad och handlanden Hans Berg). B\u00f6ndernas talan f\u00f6rdes dessutom av en gemensam fullm\u00e4ktig, audit\u00f6ren vid \u00d6sterbottens regemente Petter Lars Strengberg. P\u00e5 borgerskapets v\u00e4gnar f\u00f6rdes ordet med stor kraft och fyndighet av Wasas borgm\u00e4stare Pipping, sekunderad av de b\u00e5da ombuden f\u00f6r Kristinestad. Fr\u00e5n b\u00e5da sidor framlades i avskrift alla de kungliga resolutioner och privilegiebrev, som talade f\u00f6r eller emot hela bondehandeln. Kommissionen, som ins\u00e5g sv\u00e5righeten, ja om\u00f6jligheten, att med st\u00f6d av dessa \u00e4nda fr\u00e5n de \u00e4ldsta tider h\u00e4rr\u00f6rande handlingar utreda den trassliga h\u00e4rvan uppmanade f\u00f6rst parterna till en godvillig \u00f6verenskommelse. Efter n\u00e5gra dagar f\u00f6rklarade dock st\u00e4dernas deputerade, att en s\u00e5dan inte kunnat ing\u00e5s, eftersom b\u00f6nderna inte hade antagit deras villkor. D\u00e4rp\u00e5 vidtog kommissionen sitt arbete. Hufvudfr\u00e5gan g\u00e4llde numera, huruvida allmogen i gemen i kustsocknarna skulle anses ber\u00e4ttigade till seglation eller blott de byars inv\u00e5nare, som st\u00f6tte till saltsj\u00f6n. H\u00e4rvid p\u00e5yrkade Pipping underst\u00f6dd af Kristinestads fullm\u00e4ktige, att inga andra byar och g\u00e5rdar skulle komma under ompr\u00f6vande \u00e4n de, som i allmogens besv\u00e4rsskrift s\u00e4rskilt och uttryckligen n\u00e4mnts s\u00e5som genom den kongl. resolutionen av 1747 uteslutna fr\u00e5n sin h\u00e4vdvunna handelsr\u00e4ttighet. B\u00f6ndernas ombud d\u00e4remot p\u00e5stod, att alla till ifr\u00e5ga varande socknar h\u00f6rande byars r\u00e4tt skulle diskuteras, emedan de i besv\u00e4rsskriften n\u00e4mnda endast s\u00e5som exempel varit anf\u00f6rda. Kommissionen avgjorde saken i enlighet med allmogens yrkande och s\u00e5lunda kom unders\u00f6kningen att om fatta alla \u00e4ven l\u00e4ngst uppe i landet bel\u00e4gna delarna av de till kusten st\u00f6tande socknarna. Det g\u00e4llde att utreda bl.a. vilken r\u00e4ttighet Stor\u00e5 (t. ex. Kodesj\u00e4rvi by), B\u00f6tom och \u00d6stermark hade till sj\u00f6fartsidkande! De meddelade uppgifterna om dessa bygders beskaffenhet och tillst\u00e5nd \u00e4r av stort intresse, men kan inte h\u00e4r upptagas. Klart \u00e4r, att b\u00f6nderna s\u00f6kte vinnl\u00e4gga \u00e5t sig s\u00e5 vid str\u00e4ckt frihet som m\u00f6jligt och st\u00e4dernas ombud d\u00e4remot att s\u00e5 mycket som i deras f\u00f6rm\u00e5ga stod inskr\u00e4nka densamma.<\/p>\n

Kommissionens vidare tillg\u00f6randen efter avslutad unders\u00f6kning \u00e4r obekanta f\u00f6r mig. Antingen den ytterligare behandlade det insamlade materialet eller inte, s\u00e5 m\u00e5ste detta i varje fall ha ins\u00e4nts till regeringen. N\u00e5got definitivt \u00e5tg\u00f6rande av fr\u00e5gan blev emellertid aldrig av. Men bondeseglationen tilltog, och d\u00e5 Kristinestads borgerskap \u00e5r 1760 s\u00f6kte landsh\u00f6vdingens och h\u00e4radsr\u00e4ttens bist\u00e5nd f\u00f6r att hindra n\u00e5gra av Tj\u00f6ck-, P\u00e5skmark-, L\u00e5lby- och Lappfj\u00e4rds byam\u00e4n att bygga sig ett fartyg och segla p\u00e5 Sverige, vann de ingenting med detta. Just av den omst\u00e4ndigheten, att \u00e4ven d\u00e5 vardera parten tolkade de kungliga resolutionerna p\u00e5 olika s\u00e4tt \u00e5 ena sidan s\u00e5som g\u00e4llande endast strandbyarna, \u00e5 den andra s\u00e5som ang\u00e5ende hela socknen, bevisar, att den sista storartade unders\u00f6kningskommissionen lett till lika litet resultat, som de f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5tg\u00e4rderna till sakens utredning. B\u00f6nderna blev i alla fall genom vederb\u00f6randes passiva medh\u00e5ll de vinnande, och vid stadsbornas klagom\u00e5l f\u00e4stes intet avseende. Och h\u00e4rmed l\u00e4mnar vi fr\u00e5gan om \u201dbondeseglationen”, till dess vi mot slutet av \u00e5rhundradet f\u00e5r anledning att \u00e4nnu yttra n\u00e5gra ord om denna.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4raren Edvin Skogberg skrev en l\u00e4ngre artikel om allmogehandeln och bondeseglationen, som publicerade i Wasa Tidning i december 1885: Wasa Tidning 15.12.1885: Dessa f\u00f6rbud inom utrikeshandeln uppfattades av borgerskapet s\u00e5som kullh\u00e4vande de kustb\u00f6nderna tidigare beviljade privilegierna. Denna \u00e5sikt delades dock Forts\u00e4tt l\u00e4sa B\u00f6ndernas och borgarnas olika syn p\u00e5 handeln.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7860,"menu_order":11,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8136","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8136","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8136"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8136\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8298,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8136\/revisions\/8298"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7860"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8136"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}