{"id":8052,"date":"2018-03-31T10:23:50","date_gmt":"2018-03-31T08:23:50","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8052"},"modified":"2020-04-17T00:23:15","modified_gmt":"2020-04-16T21:23:15","slug":"krigsminnen-fran-kriget-1808","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8052","title":{"rendered":"Krigsminnen fr\u00e5n kriget 1808."},"content":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse som ing\u00e5r i en l\u00e4ngre serie som heter \u201dHistoriska ber\u00e4ttelser och traditioner fr\u00e5n svenska \u00d6sterbotten\u201d \u00e4r skriven av Karl Emil Wichmann, som skrev under namnet \u201dG\u00e5nge Rolf\u201d. Wichmann f\u00f6ddes i Brahestad 1856 och var under \u00e5ren 1883-1916 rektor f\u00f6r svenska seminariet i Nykarleby. Han har skrivit m\u00e5nga historiska b\u00f6cker och m\u00e5nga intressanta artiklar har publicerats i v\u00e5ra tidningar. Han dog 1938 i Helsingfors.<\/span><\/p>\n

Minnen fr\u00e5n 1808 \u00e5rs krig <\/strong><\/h3>\n

i Lappfj\u00e4rd och Sideby (med Tj\u00f6ck, M\u00f6rtmark, Dagsmark och P\u00e5skmark).<\/strong><\/p>\n

Konung Gustav IV Adolf hade sitt eget envisa huvud f\u00f6r sig. Tv\u00e4rtemot sina generalers r\u00e5d splittrade han Sveriges trupper, som skulle s\u00e4ndas till v\u00e5r arm\u00e9s f\u00f6rst\u00e4rkning i Finland mot ryssarna, i sm\u00e4rre, alldeles otillr\u00e4ckliga truppavdelningar, som beordrades att landstiga h\u00e4r och d\u00e4r p\u00e5 v\u00e5r v\u00e4stkust. Den betydligaste av dem var likv\u00e4l den tappre \u00f6verste von Vegesacks landstigningsk\u00e5r i omnejden av Kristinestad, omkring 3,000 man, som slutligen efter strider i Lappfj\u00e4rd och Sideby lyckades f\u00f6rena sig med v\u00e5r huvudarm\u00e9 under Adlercreutz i V\u00f6r\u00e5 och deltog med densamma i det blodiga slaget vid Oravais.<\/p>\n

Om \u201dF\u00e4jsacken\u201d, som Vegesack kallades, som den svenska allmogen i dessa trakter ogenerat beundrade f\u00f6r hans tapperhet, st\u00e5tliga, krigiska utseende och mustiga kraftord och svordomar, finns det m\u00e5nga mer eller mindre sanna och sannolika traditioner. Hans marsch, som \u00e4nnu spelas som \u201epl\u00e4gan marsch” vid trakteringen p\u00e5 bondbr\u00f6llopen, blev av folkskoll\u00e4raren Krook delgiven mig, som d\u00e4rp\u00e5 l\u00e4t kapellm\u00e4stare Cajanus i Helsingfors arrangera den f\u00f6r hornorkester, varefter den antagits till v\u00e5r flottas honn\u00f6rsmarsch. Jag hade skrivit ord till densamma, vilka dock f\u00f6rbj\u00f6ds att tryckas av den d\u00e5varande ryska censuren.<\/p>\n

Vegesack landsteg i Kristinestad, b\u00f6rjade striderna med d\u00e4rvarande ryssar vid den s.k. Svedarbacken och f\u00f6rjagade dem \u00e4nda till Hongj\u00e4rv. En gammal Sidebybonde, \u201dF\u00e5rb\u00e4cken” eller Johan Henrik Skogman, f\u00f6ljde med de rikssvenska trupperna i striden. N\u00e4r de stod p\u00e5 kyrkbacken, d\u00e4r nu den nya Lappfj\u00e4rds kyrkan st\u00e5r, och ryssen vid Lill\u00e5n, kom en rysk gev\u00e4rskula och \u201dsm\u00e4llde F\u00e4jsack i handen”. Han blev alldeles r\u00f6d i ansiktet av ilska och svor: \u201dInte duger det, ta mej f\u2014n, att st\u00e5 h\u00e4r och narras vidare med de dj\u00e4vlarna. L\u00e4ggen dubbla skott i kanonerna!\u201d Ryssarna rensades nu undan med druvhagel, och rikssvenskarna jagade dem till Backs posthemman. D\u00e5 fr\u00e5gade F\u00e4jsacken av F\u00e5rb\u00e4cken: \u201dVad m\u00e5nne steker ryssdj\u00e4vlarna d\u00e4r borta, d\u00e5 det stiger upp en s\u00e5dan r\u00f6k. Femtio nyl\u00e4ndska dragoner ska rida dit och se!” Rysskosackerna \u201dfrestade” ta emot, men svenskarna h\u00f6gg av deras pikar, s\u00e5 att blott stumparna blev kvar. Ryssarna hade r\u00f6vat en bondes f\u00e5r, som de som b\u00e4st h\u00f6ll p\u00e5 att steka och koka \u00e5t sig till frukost, men nu kom rikssvenskarna och \u00e5t upp alltihop i st\u00e4llet.<\/p>\n

De svenska soldaterna sk\u00f6t med tre kanoner, med tre kappar druvhagel i varje, stundom \u00e4ven med kedjekulor, och ryssarnas lik formligt h\u00f6gades. En gammal \u201dfinn-gubb”, som hette Korsstr\u00f6m, gick efter slaget f\u00f6r att plundra liken. D\u00e5 r\u00e5kade han p\u00e5 en ryss, som \u00e4nnu levde, fast\u00e4n b\u00e4gge benen var avskjutna och som famlade efter sitt gev\u00e4r f\u00f6r att skjuta Korsstr\u00f6m. \u201dJass\u00e5, tu grinar \u00e4n sa finngubben och slog ihj\u00e4l ryssen med sin yxhammare.” Trehundra ryssar stupade, men inte en enda rikssvensk.<\/p>\n

Ryssarna ville tvinga Dagsmarksborna att reparera storbron, men de v\u00e4grade. En N\u00e4rpesbo som hette Skarp, troligen soldat sk\u00f6t flera ryssar, medan kamraterna laddade best\u00e4ndigt \u00e5t honom. Slutligen blev han sj\u00e4lv skjuten av en \u201dryssfuling”, som hade kl\u00e4ttrat upp i en gran. H\u00e4rkmer- och Skaftungborna l\u00e5g ocks\u00e5 p\u00e5 lur p\u00e5 \u00c5brobacken, men hade inte t\u00e5lamod att v\u00e4nta, utan gick hem.<\/p>\n

Men Norrback Matt och Syr-Gabriel fr\u00e5n M\u00f6rtmark tog b\u00e5da sina s\u00e4lb\u00f6ssor \u201df\u00f6r att g\u00f6ra av med n\u00e5gon ryss” och vandrade till Stormossen mellan Tj\u00f6ck och N\u00e4rpes, d\u00e5 de kr\u00f6p in i en albuske, d\u00e5 de m\u00f6tte en hel hop med ryska kosacker. N\u00e4r dessa ridit bort utan att m\u00e4rka gubbarna, sade Norrback Matt \u00e5t Gabriel: \u201dStig upp nu granne och v\u00e4lsigna dej och s\u00e5 ska vi g\u00e5 hem igen, s\u00e5 ska vi g\u00f6mma b\u00f6ssorna och l\u00e4mna ryssen i fred.” D\u00e5 blev Gabriel vred och sade: \u201dFinner jag inte trohet i Lappfj\u00e4rd, s\u00e5 finner jag v\u00e4l den i N\u00e4rpes” och gick till Finby bro, d\u00e4r han h\u00e4ngdes samma kv\u00e4ll, f\u00f6r ryssarna tr\u00e4ffade p\u00e5 honom med b\u00f6ssan i handen.<\/p>\n

Bonden Erik Storkull eller Kull- Erk fr\u00e5n Dagsmark var liten till v\u00e4xten, l\u00e5ghalt men hurtig och arbetsam. Medan han letade efter sina \u201dkuddor” i skogen, greps han i h\u00e5ret av en kosack, som tvingade honom att l\u00f6pa bredvid hans h\u00e4st. Men Erk r\u00e5kade hitta en p\u00e5k p\u00e5 v\u00e4gen och slog till kosacken s\u00e5 v\u00e4ldigt att \u201dhans strupe br\u00f6ts och huvudet h\u00e4ngde mot sadeln”.<\/p>\n

Erk och hans tj\u00e4nsteflicka tog d\u00e5 h\u00e4sten som byte. P\u00e5 gamla dagar fick Erk samvetskval och gick till pastor Lagus i Lappfj\u00e4rd f\u00f6r att s\u00f6ka tr\u00f6st. Pastorn yttrade d\u00e5, att Erks liv ju hade varit i livsfara, varf\u00f6r han inte vidare beh\u00f6vde s\u00f6rja \u00f6ver vad han gjort i n\u00f6dv\u00e4rn, och d\u00e5 blev Erk lugn till sinnes igen. \u201dJag slog honom, brukade Erk s\u00e4ga, med en vedtrodo, s\u00e5 huvudet klovnade p\u00e5 honom.” Det ber\u00e4ttas ocks\u00e5 att Kull-Erk p\u00e5 F\u00e4jsacks order hade tagit reda p\u00e5 ryssens kanoner (1,300?) mot det villkoret, att hans hemman h\u00e4danefter skulle bli skattefritt. Han fick F\u00e4jsackens intyg p\u00e5 detta, men efter freden v\u00e5gade han inte visa det, utan br\u00e4nde upp det.<\/p>\n

Bonden Johan Kl\u00e5vus fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd lyckades snappa bort en kosackh\u00e4st, som han sedan s\u00e5lde i B\u00f6tom, utan att kosackerna hann upp honom, f\u00f6r h\u00e4sten var den b\u00e4sta av alla deras springare.<\/p>\n

En bonde fr\u00e5n Tj\u00f6ck sk\u00f6t ihj\u00e4l en rysk major p\u00e5 landsv\u00e4gen mellan Tj\u00f6ck och Lappfj\u00e4rd, och efter det kl\u00e4ttrade han upp och g\u00f6mde sig i en yvig gran. Ryssarna f\u00f6rde nu i ilskan alla Lappfj\u00e4rdskarlar f\u00e5ngna till Agn\u00e4s stuga i Lappfj\u00e4rd och \u00e4mnade br\u00e4nna dem levande. Men prostg\u00e5rdsmamsellen lyckades \u00f6vertala deras bef\u00e4lhavare att sl\u00e4ppa ut dem, utom en torpare, som hette Mikander, som de band vid sadelknappen och tvingade honom att springa till Stor\u00e5 kyrka, d\u00e5 de slutligen sl\u00e4ppte honom l\u00f6s.<\/p>\n

Robert Hannus och tv\u00e5 andra karlar seglade med ved till Stockholm under kriget, d\u00e5 de togs av ryssarna, som f\u00f6rde dem till Lappfj\u00e4rd f\u00f6r att br\u00e4nnas levande. Hannus lovade, att om han slapp l\u00f6s, skulle han rigga av skutan och sluta med sin seglation, och det beviljades. Men han gick hem till Karlas i H\u00e4rkmer och lastade med Uttermossbornas hj\u00e4lp in veden i b\u00e5ten och seglade av till Sverge, d\u00e4rifr\u00e5n han kom hem f\u00f6rst efter fredsslutet.<\/p>\n

En annan dylik vedhandlare, bonden Karl Teir i H\u00e4rkmer, blev med 10 andra ocks\u00e5 gripna av ryssarna. Ryssarnas bef\u00e4lhavare, den grymme furst Orloff-Denisoff, som bodde p\u00e5 Alkulla g\u00e5rd i Lappfj\u00e4rd, f\u00f6rde dem till Alkulla, d\u00e4r b\u00f6nderna st\u00e4lldes i en ring av soldater med laddade gev\u00e4r. Generalen kom nu ut och fr\u00e5gade genom tolk, om b\u00f6nderna inte f\u00e5tt del av kejsarens f\u00f6rordning, att de inte l\u00e4ngre f\u00e5r f\u00f6ra ved till Stockholm och att det i s\u00e5 fall medf\u00f6r livsstraff. \u201dDet ha vi nog h\u00f6rt”, sade Teir, som lovat f\u00f6ra kamraternas talan, \u201dmen en svensk \u00f6rlogsfregatt, som ligger i Kristinestads hamn, har f\u00f6rbjudit oss att rigga av v\u00e5ra skutor.” B\u00f6nderna blev nu frigivna, men redan f\u00f6ljande natt seglade Teir p\u00e5 nytt med sin ved till Stockholm.<\/p>\n

Fyrtio andra Lappfj\u00e4rdsbor blev ocks\u00e5 inst\u00e4ngda p\u00e5 Lappfj\u00e4rds prostg\u00e5rd f\u00f6r att levande br\u00e4nnas, och ryssarna hade redan tj\u00e4rat knutarna och lagt n\u00e4ver under, d\u00e5 en rysk \u201dofficersfru” bad f\u00f6r dem, omfamnade Orloff-Denisoffs kn\u00e4n, s\u00e5 att de befriades. Men fem N\u00e4rpesb\u00f6nder, som ryssarna hade tagit till f\u00e5nga, band de vid tre r\u00f6nnar vid Bj\u00f6rmans g\u00e5rd, arkebuserades och gr\u00e4vdes ner p\u00e5 platsen, men n\u00e4r ryssarna hade l\u00e4mnat trakten, kom b\u00f6ndernas anh\u00f6riga och f\u00f6rde liken till N\u00e4rpes kyrkog\u00e5rd.<\/p>\n

Tv\u00e5 b\u00f6nder fr\u00e5n \u00d6vermark f\u00f6rdes nu \u00e4ven till Orloff-Denisoff i Lappfj\u00e4rd. En r\u00f6d papperslapp f\u00e4stes p\u00e5 deras br\u00f6st, och den ena sk\u00f6ts strax, men i detsamma fick Orloff-Denisoff en skrivelse om Vegesacks truppers landstigning i Kristinestad, och d\u00e5 fick ryssarna s\u00e5 br\u00e5ttom, att den andra bonden blev frigiven och fick en h\u00e4st och sch\u00e4s att resa hem med.<\/p>\n

En Pjelaxbonde, som hette Elpe, skjutsade n\u00e5gra ryssar till Lappfj\u00e4rd. Hela s\u00e4llskapet s\u00f6p sig fulla av br\u00e4nnvin, Elpe med, varp\u00e5 det blev slagsm\u00e5l mellan honom och hans supbr\u00f6der vid framkomsten. En rysk \u00f6verste slog d\u00e5 till Elpe i ansiktet, s\u00e5 att blodet rann ur n\u00e4sa och mun, och efter det stacks han ihj\u00e4l av nio soldater. H\u00e4rp\u00e5 plundrade ryssarna Lappfj\u00e4rds kyrkoby i tre timmar, de grep pastor Lagus f\u00f6r att han inte hade avlagt n\u00e5gon rysk trohetsed och st\u00e4llde honom under en hel natt p\u00e5 \u00e5kern f\u00f6r att arkebusera honom, men han l\u00f6ssl\u00e4pptes till slut, utpinad.<\/p>\n

Skr\u00e4ddar-Hellman blev bunden av ryssarna med ett rep om livet, och han fick med en annan lappfj\u00e4rdsbo springa och d\u00e5 de inte orkade springa mer, sl\u00e4pades han efter fiendens h\u00e4star till B\u00f6tom. Samma \u00f6de t\u00e4nkte Erik Mattfolk r\u00e5ka ut f\u00f6r av samma tyrann, Orloff-Denisoff, men han befriades p\u00e5 sin hustrus f\u00f6rb\u00f6n.<\/p>\n

Gullmans-far och n\u00e5gra andra b\u00f6nder var under kriget nedresta till \u00c5bo, antagligen p\u00e5 rysskjuts. D\u00e4r blev de inst\u00e4ngda i en stuga utanf\u00f6r staden, men Gullmans-far, som var om\u00e5ttligt stark, br\u00f6t upp d\u00f6rren och blev befriad av \u201damiralen eller kejsaren” som antagligen var Buxh\u00f6wden.<\/p>\n

Ryssarna \u00e4mnade ocks\u00e5 br\u00e4nna upp Storsj\u00f6 g\u00e5rd, och en kosack hade stuckit eld p\u00e5 r\u00f6stet med en brinnande \u00bbn\u00e4vertollo” p\u00e5 sin pik. Lillvikgubben sl\u00e4ckte dock elden, n\u00e4r kosackerna hade ridit bort.<\/p>\n

Bonden Rudolf Bjonnar bands med ett grimskaft vid en kosackh\u00e4st f\u00f6r att lotsa ryssarna till P\u00e5skmark. Ryssarna svor \u00e5t honom sin rysliga svordom \u201dGe bj\u00e5na motj”, det \u00e4r f\u00f6r ohyggligt att av mig h\u00e4r \u00f6vers\u00e4ttas. Men gubben Bjonnar trodde att ryssarna menade: \u201dSi, d\u00e5m k\u00e4nder me o”. Efter den tiden kallades han allm\u00e4nt \u201dBj\u00e5nnamatsfar. En dag kom en ryss igen hem till gubben, som d\u00e5 hade frigivits, och svor till med samma fula ord. \u201dHerre je, mor”, sade d\u00e5 gubben \u00e5t sin k\u00e4ring, \u201dall ryssar k\u00e4nder me, han tee \u00e5; ge honom en filbunke.” Men gumman blev r\u00e4dd och flydde med sitt barn till Benvik med andra lappfj\u00e4rdsbor. Gubben gick d\u00e5 till ryss\u00f6versten och fr\u00e5gade, enfaldig som han var, om inte \u201e\u00f6verstin sett hustro miin?”. \u00d6versten b\u00f6rjade skratta, klappade honom p\u00e5 huvudet och gav honom 25 rubel f\u00f6r hans ko, som ryssarna hade slaktat, och s\u00e4nde en soldat med honom som skyddsvakt.<\/p>\n

Under kriget flyttade H\u00e4rkmerborna undan till Mars\u00f6n, men en rysskapten bad dem att v\u00e4nda hem igen, f\u00f6r de skulle inte lida n\u00e5gon skada.<\/p>\n

\u00d6rjas-Mick fr\u00e5n P\u00e5skmark sk\u00f6t ihj\u00e4l en ryssmajor vid Stormossen och gr\u00e4vde ner liket under en stor r\u00f6nn. Hans hustru Hedvig, som kunde litet ryska, f\u00f6rs\u00e4krade ryssarna, att ingen P\u00e5skmarksbo \u00e4gde n\u00e5gon b\u00f6ssa, och p\u00e5 det viset r\u00e4ddades P\u00e5skmarks by fr\u00e5n att br\u00e4nnas f\u00f6r Micks skotts skull.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse som ing\u00e5r i en l\u00e4ngre serie som heter \u201dHistoriska ber\u00e4ttelser och traditioner fr\u00e5n svenska \u00d6sterbotten\u201d \u00e4r skriven av Karl Emil Wichmann, som skrev under namnet \u201dG\u00e5nge Rolf\u201d. Wichmann f\u00f6ddes i Brahestad 1856 och var under \u00e5ren 1883-1916 rektor Forts\u00e4tt l\u00e4sa Krigsminnen fr\u00e5n kriget 1808.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6292,"menu_order":4,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8052","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8052","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8052"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8052\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8053,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8052\/revisions\/8053"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6292"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8052"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}