{"id":8029,"date":"2018-03-29T18:23:16","date_gmt":"2018-03-29T16:23:16","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8029"},"modified":"2021-07-26T12:25:30","modified_gmt":"2021-07-26T09:25:30","slug":"kristinestads-grundlaggande-och-forsta-ar","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=8029","title":{"rendered":"Kristinestads grundl\u00e4ggande och f\u00f6rsta \u00e5r."},"content":{"rendered":"

Nedtecknat av historikern K.V. \u00c5kerblom, publicerat i tidningen Syd-\u00d6sterbotten i juni 1926.<\/span><\/p>\n

Vasa k\u00f6pm\u00e4ns grepp \u00f6ver allmogen i s\u00f6dra \u00d6sterbotten blev p\u00e5 1640-talet allt fastare. Allmogen fick inte som f\u00f6rr segla till Stockholm med sina produkter och inte heller driva handel sinsemellan, idka \u201dlandsk\u00f6p”. Alla produkter skulle f\u00f6ras till Vasa. Kronans tulln\u00e4rer hj\u00e4lpte handelsm\u00e4nnen att sp\u00e5ra upp de b\u00f6nder, som olovligt seglade till Sverige och som idkade landsk\u00f6p. S\u00e5dana \u00e5d\u00f6mdes h\u00f6ga b\u00f6ter med st\u00f6d av handelsordination.<\/p>\n

\u00c5r 1641 \u00e5stadkom Vasa k\u00f6pm\u00e4n dessutom en flockbildning. De \u00f6verenskom i hemlighet om ett fast pris p\u00e5 alla varor, som inf\u00f6rdes och likas\u00e5 p\u00e5 de varor de hade att s\u00e4lja. Det f\u00f6rra blev naturligtvis l\u00e5gt och det senare h\u00f6gt. Allmogen lyckades vid riksdagen 1642 f\u00e5 regeringen att f\u00f6rbjuda s\u00e5dant. Men handelstv\u00e5nget f\u00f6rblev i varje fall tryckande f\u00f6r allmogen.<\/p>\n

Till riksdagen, som b\u00f6rjade i Stockholm den 3 okt. 1643, s\u00e4nde b\u00f6nderna i \u00d6sterbotten tre ombud, och alla hade de besv\u00e4r \u00f6ver handelstv\u00e5nget. Vid riksdagens avslutande den 27 november 1643 erh\u00f6ll b\u00f6nderna svar av regeringen p\u00e5 sina besv\u00e4r. Ett av dessa var av f\u00f6ljande lydelse:<\/p>\n

\u201dHennes Kongliga Majest\u00e4ts n\u00e5diga svar och f\u00f6rklaring upp\u00e5 den inlaga H. K. M. dess trogna unders\u00e5tar ifr\u00e5n N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rds socknar i \u00d6sterbotten igenom Lars M\u00e5nsson i Dagsmark och M\u00e5rthen Michelsson i Lappfj\u00e4rds by underd\u00e5nigast hava sig f\u00f6redraga l\u00e5tit. Aktum Stockholm den 27 november anno 1643.<\/em><\/p>\n

Hennes Kongl. Maj:t haver intagit och \u00f6verlagt dess trogna unders\u00e5tares beg\u00e4ran och ans\u00f6kande att f\u00e5 njuta den frihet, det med sina varor, s\u00e4rdeles ved, n\u00e4ver, br\u00e4der och b\u00e5tar m\u00e5ge segla, varest som den t\u00e4ckes, och de sina varor b\u00e4st veta att f\u00f6ryttra och sina n\u00f6dtorfter f\u00f6r sk\u00e4lig betalning bekomma. Varf\u00f6re till att f\u00f6rekomma st\u00e4dernas \u00e4ntliga underg\u00e5ng och skada, kan H. Kongl. Maj”: t till denna allmogens beg\u00e4ran icke f\u00f6rst\u00e5 och f\u00f6rklara, utan vill, att de med sitt avel s\u00f6ka till de st\u00e4der, som hos dem i landet byggda \u00e4ro. De, som ha r\u00e5d att f\u00f6rse sig med fartyg f\u00f6r seglation m\u00e5 bos\u00e4tta sig i st\u00e4derna, s\u00e5 f\u00e5 de obehindrat idka seglation”.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>Detta var allt annat \u00e4n ett \u201dn\u00e5digt svar”. Ett likalydande avslag gav regeringen \u201df\u00f6r V\u00f6r\u00e5 socken”, vars ombud ocks\u00e5 anh\u00e5llit om l\u00e4ttnader i seglationsfriheten. Vasa, Nykarleby och Gamlakarleby hade haft sina riksdagsm\u00e4n n\u00e4rvarande och de hade naturligtvis motsagt allmogen. Deras r\u00f6ster hade blivit mera h\u00f6rda.<\/p>\n

Det framg\u00e5r icke tydligt av resolutionen, om de tv\u00e5 m\u00e4nnen fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd varit n\u00e4rvarande i Stockholm som riksdagsm\u00e4n. I s\u00e5 fall hade de representerat N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rds socknar. Den 12 sept. 1643 ha \u201dgemene man uti Nerpis socken” l\u00e5tit skriva besv\u00e4r till riksdagen i seglationsfr\u00e5gan, p\u00e5 vilket den citerade resolutionen var svar. Svaret blev nedsl\u00e5ende. Inneh\u00e5llet drev emellertid de b\u00e5da m\u00e4nnen att t\u00e4nka vidare och l\u00e4ngre. Handelstv\u00e5nget fr\u00e5n Vasa k\u00e4ndes alltf\u00f6r sv\u00e5rt. Och deras tankeg\u00e5ng blev denna: kan inte en stad inr\u00e4ttas ocks\u00e5 i v\u00e5r trakt? D\u00e5 skulle vi inte beh\u00f6va resa \u00e4nda till Vasa. Och d\u00e5 skulle vi f\u00e5 flera att bjuda v\u00e5ra varor \u00e5t. Borgarna b\u00e5de h\u00e4r och d\u00e4r skulle tvingas att ge h\u00f6gre betalt och vara billigare. Om vi skall vara utest\u00e4ngda fr\u00e5n resor till Sverige, s\u00e5 vill vi \u00e5tminstone ha n\u00e4rmare till stads.<\/p>\n

Vid tinget i N\u00e4rpes den 5\u20147 mars 1649 synes Lars M\u00e5nsson fr\u00e5n Dagsmark ha varit verksam att v\u00e4cka sockenbornas intresse f\u00f6r anl\u00e4ggande av en stad p\u00e5 Kopp\u00f6. Han vann allm\u00e4nt bif\u00f6ll d\u00e4rf\u00f6r. I domboken l\u00e4ses:<\/p>\n

\u201dI bland alla andra f\u00f6refallande saker och \u00e4renden \u00e5 satte ting \u00e4skade och beg\u00e4rde de 12 i n\u00e4mnden tillika med hela tingslaget var f\u00f6r sig uti en mun attestation och bevis av r\u00e4tten att s\u00f6ka \u00f6dmjukeligen hans grevliga n\u00e5des excellens h\u00f6gv\u00e4lborne herr riksdrotsen och generalguvernat\u00f6ren, p\u00e5 det hans grevliga n\u00e5de n\u00e5digast t\u00e4cktes efterl\u00e5ta, att en stad uti deras socken p\u00e5 Kopp\u00f6 funderas och uppr\u00e4ttas, vilket allmogen och gemene man endr\u00e4kteligen anmodade att med f\u00f6rsta \u00f6ppet vatten n\u00e4rings meddelat begynnas skulle. Orsaken f\u00f6reb\u00e4randes de, det p\u00e5 b\u00e4gge sidor \u00e4r l\u00e5ngt till st\u00e4der och mycket besv\u00e4rligt deras handelsgods framf\u00f6ra, vilket i Vasa ganska ringa \u00e5tg\u00e5r eller g\u00e4ller, och s\u00e5ledes ingen f\u00f6rdel d\u00e4rav hava. Allts\u00e5 hans grevliga n\u00e5des excellens p\u00e5 det \u00f6dmjukeligaste underd\u00e5nigen bedjandes anse v\u00e5r ol\u00e4genhet, skada och f\u00f6rd\u00e4rv och en n\u00e5delig resolution meddela. S\u00e5 alldenslund inneber\u00f6rda socknem\u00e4n alla endr\u00e4kteligen h\u00e4rupp\u00e5 ett vittnesb\u00f6rd anh\u00f6llo, vilket ej kunde f\u00f6rnekas utan blev sanningen till styrka meddelat och beviljat”.<\/em><\/p>\n

<\/h4>\n

Vasaborna f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rhindra Kristinestads grundande.<\/strong><\/h4>\n

Underr\u00e4ttelsen om n\u00e4rpesbornas tilltag n\u00e5dde snart Vasa. D\u00e4r v\u00e4ckte den stor oro. Tyv\u00e4rr var dess fr\u00e4msta man, borgm\u00e4staren Peder Siulsson, f\u00f6r tillf\u00e4llet borta i Stockholm, d\u00e4r riksdag h\u00f6lls samma vinter. N\u00e4r han kommit hem, och man f\u00e5tt klart f\u00f6r sig hela vidden av den fara, som hotade Vasa, besl\u00f6t vasaborna v\u00e4nda sig till regeringen i Stockholm f\u00f6r att f\u00e5 den att avst\u00e5 allmogens anh\u00e5llan om en stads grundande p\u00e5 Kopp\u00f6.<\/p>\n

\u201dP\u00e5 samtlige borgerskapets v\u00e4gnar i Vasa stad” uppsatte borgm\u00e4stare Peder Siulsson den 17 sept. 1649 en l\u00e4ngre skrivelse, riktad till \u201dH\u00f6gborne, N\u00e5dige Herre och Greve, Svergies Rikes Rikskansler” Axel Oxenstierna. Det var en skickligt avfattad framst\u00e4llning, vari man f\u00f6rstod att m\u00e5la faran av en ny stad i m\u00f6rka f\u00e4rger b\u00e5de f\u00f6r kronan och f\u00f6r Vasa. Man tackade rikskanslern f\u00f6r vad han dittills gjort f\u00f6r Vasa, erinrade om att staden redan lidit avbr\u00e4ck genom Nykarleby stads tillkomst och fortsatte: \u201dMen detta \u00e4r klagan v\u00e4rt, att n\u00e4rpesborna \u00e4ro nu beg\u00e4rse att bygga sig sj\u00e4lva en stad p\u00e5 en \u00f6, Kop\u00f6\u00f6n ben\u00e4mnd, i Lappfj\u00e4rds socken, vilken b\u00f6nderna allenast till den \u00e4nda hava beg\u00e4rt, att de desto b\u00e4ttre kunna forts\u00e4tta sitt brukliga landsk\u00f6p, det de h\u00e4rtilldags med all flit drivit, <\/em>kronan till en stor skada, helst i tullens avl\u00e4ggande, sedan ock borgaren d\u00e4rigenom sin n\u00e4ringsmedel avskurit”.<\/em> S\u00e5 framst\u00e4ller Siulsson listan \u00f6ver de stora v\u00e5dorna av en ny stad. Dit skulle bege sig l\u00e4ttingar fr\u00e5n bygden f\u00f6r att slippa betala sina stora rester till kronan. De skulle l\u00e5ta sina hemman bli \u00f6de, medan de fick njuta frihets\u00e5r i staden, men efter dessas utg\u00e5ng skulle de \u00e5ter flytta ut p\u00e5 bygden och upptaga \u00f6deshemman p\u00e5 frihet, allt till f\u00f6rlust f\u00f6r kronan. De, som borde tas till knektar, skulle neds\u00e4tta sig som borgare i staden och d\u00e4rmed g\u00e5 fria. Vasa borgare har fordran hos m\u00e5nga b\u00f6nder i N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rd f\u00f6r kronans utlagor. Om dessa f\u00e5 b\u00f6rja f\u00f6ra sitt gods till Kopp\u00f6, s\u00e5 kunna Vasa borgare ej f\u00e5 sin betalning. \u201dVarutav intet annat synes f\u00f6lja, \u00e4n att Vasa bliver \u00f6de”<\/em>. F\u00f6rdenskull anh\u00e5lles, att rikskanslern \u201dom m\u00f6jligt vore f\u00f6rhindrar, att n\u00e4rpesborna d\u00e4r p\u00e5 Kop\u00f6n intet finge n\u00e5gon stad. Det bliver med tiden ingen varaktig stad av”<\/em>. Ty s\u00e5 l\u00e4nge frihets\u00e5ren p\u00e5st\u00e5, begiver sig bonden dit, men efter dessas utg\u00e5ng, far han tillbaka p\u00e5 bygden att taga upp \u00f6deshemman, f\u00e5r \u00e5ter frihets\u00e5r och f\u00f6rsnillar kronan den skatt han borde utg\u00f6ra.<\/p>\n

<\/h4>\n

En Dagsmarksbonde utverkar Kristinestads grundl\u00e4ggande.<\/strong><\/h4>\n

En s\u00e5 klok bevisf\u00f6ring borde ha gjort verkan. Men s\u00e5 blev ej fallet. Bonden Lars M\u00e5nsson i Dagsmark hann f\u00f6re och var framg\u00e5ngsrikare \u00e4n borgm\u00e4staren i Vasa. Fr\u00e5n tinget i Lappfj\u00e4rd hos g\u00e4stgivaren i byn 1654 den 16 och 17 februari f\u00e5r vi l\u00e4sa f\u00f6ljande m\u00e4rkliga underr\u00e4ttelse om Kristinestads grundande:<\/p>\n

\u201dKom f\u00f6r r\u00e4tta Lars M\u00e5nsson i Dagsmark, besv\u00e4rade sig h\u00f6geligen d\u00e4r\u00f6ver, att han inte kan bliva tillfyllest m\u00e4ktig sin bekostning, som han upp\u00e5 N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rds socknars v\u00e4gnar utst\u00e5tt haver, i det han utverkade efter socknens beg\u00e4ran av Hans Grevlige Excellens H\u00f6gv\u00e4l borne Herr Riksdrotsen och Generalguvern\u00f6ren tillst\u00e5nd och N\u00e5dige Resolution att Christine Stadh upp\u00e5 K\u00e5p H\u00e5lmen funderas och uppr\u00e4ttas skulle, vilket blev till verket st\u00e4llt. S\u00e5 alldenstund socknem\u00e4n ej d\u00e4rtill kunde neka, d\u00e4rf\u00f6re p\u00e5lades n\u00e4mndem\u00e4nnen, att de sams\u00e4tta sig och likvidera socknens inbyggare emellan, att vad honom sk\u00e4ligen resterar, d\u00e5 utm\u00e4ta \u201d. <\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>Allmogen ville ju f\u00e5 en stad inr\u00e4ttad redan fr\u00e5n seglationstidens b\u00f6rjan v\u00e5ren 1649. Lars M\u00e5nsson var antagligen d\u00e4rf\u00f6r redan p\u00e5 v\u00e5ren till \u00c5bo f\u00f6r att uppvakta Per Brahe om saken. Han f\u00f6rde naturligtvis med sig intyget fr\u00e5n h\u00e4radsr\u00e4tten i N\u00e4rpes och utlade vidare muntligt, vad som talade f\u00f6r behovet av en stads anl\u00e4ggande i Lappfj\u00e4rds socken. Han synes genast ha vunnit Per Brahes bifall, f\u00e5tt hans \u201dtillst\u00e5nd och N\u00e5dige Resolution<\/em>”. Greven synes d\u00e4refter ha dragit f\u00f6rsorg om att landsh\u00f6vding Hans Kyle p\u00e5 Korsholm fick sig tills\u00e4nd en dessein, allts\u00e5 plankarta \u00f6ver Kopp\u00f6 med f\u00f6rslag till stadsplan, j\u00e4mte befallning att efter denna l\u00e5ta anl\u00e4gga staden. Vasa borgm\u00e4stares framst\u00e4llning synes ha blivit behandlad av regeringen inf\u00f6r drottningen, men det har klargjorts f\u00f6r henne, att en stad beh\u00f6vdes i Lappfj\u00e4rds socken. I fundationsbrevet, som Per Brahe utf\u00e4rdade p\u00e5 \u00c5bo slott den 5 december 1649, s\u00e4ger han:<\/p>\n

\u201dHennes kongl. maj:t v\u00e5r allern\u00e5digaste drottning haver ibland annat f\u00f6rnummit vid K\u00e5p\u00f6\u00f6n god l\u00e4genhet vara till att formera och uppbygga en fl\u00e4ck eller liten lantstad och funnit r\u00e5dsamt d\u00e4rmed att fortfara l\u00e5ta, eftersom landsh\u00f6vdingen haver allaredan undf\u00e5tt den dessein, huruledes och p\u00e5 vad st\u00e4lle staden kan vara bekv\u00e4mligast att s\u00e4tta<\/em>”.<\/p>\n

Samma dag (5 dec. 1649) utf\u00e4rdade Per Brahe fullmakt f\u00f6r tullinspektorn och -arrendatorn i \u00d6sterbotten Hans Stahlbom (p\u00e5 riktigt hette han allts\u00e5 Stahlbom, inte St\u00e5hlbom)att vara borgm\u00e4stare i den nya staden. Han \u00e5tnj\u00f6t stort f\u00f6rtroende hos Per Brahe f\u00f6r sitt nit att st\u00e4vja landsk\u00f6p, majmeseri hos handelsm\u00e4nnen i st\u00e4derna och att i \u00f6vrigt \u00f6ka kronans tullinkomster. Per Brahe skriver om honom i brev till kammarkollegium den 28 maj 1651 bl.a.: \u201dHan haver med st\u00e4derna haft mycket att g\u00f6ra, och i synnerhet beflitat sig om den nya Christinaestads uppv\u00e4xt (som f\u00f6r detta kallades K\u00e5pp\u00f6n), att d\u00e4r \u00e4ro nu till en 60 borgare, som h\u00e5lla p\u00e5 att bygga och sig d\u00e4r neds\u00e4tta vela, f\u00f6r vilken sin flit jag haver orsak honom ers grevl. herrar uti b\u00e4sta m\u00e5tto rekommendera”.<\/em><\/p>\n

<\/h4>\n

Borgm\u00e4stare Stahlbom utverkar privilegierna f\u00f6r Kristinestad.<\/strong><\/h4>\n

Det blev s\u00e5lunda borgm\u00e4staren Hans Stahlbom, som fick till uppgift att leda stadens uppr\u00e4ttande och \u00e4ven att s\u00f6ka \u00f6ka och utvidga dess r\u00e4ttigheter med inkomster, land och vatten. Det var naturligtvis p\u00e5 framst\u00e4llning av borgm\u00e4staren, som Per Brahe vid sin resa genom \u00d6sterbotten 1651 f\u00f6rordnade i Gamlakarleby den 25 februari, att b\u00e5de \u00d6ver- och Ytter Tj\u00f6ck byar tillika med Kopp\u00f6 by, 19 5\/12 mantal, skulle l\u00e4ggas under Kristinestad; likas\u00e5 att Per Brahe den 1 mars samma \u00e5r i Limingo beviljade 200 daler silvermynt till r\u00e5dstugans byggande och 100 daler silvermynt till underst\u00f6d \u00e5t borgm\u00e4staren, s\u00e5 att han kunde \u201dflytta sitt bost\u00e4lle” till Kristinestad.<\/p>\n

Per Brahe hade f\u00f6rsiktigtvis lagt byarna under staden \u201dp\u00e5 h.k. maj:ts n\u00e5diga behag”. De, som inte fann behag i detta, var naturligtvis b\u00f6nderna i Tj\u00f6ck. De blev helt s\u00e4kert f\u00f6rv\u00e5nade, d\u00e5 de om h\u00f6sten 1651 och vintern 1652 blev befallda att leverera sina kronoutskylder av allehanda slag till Kristinestad i st\u00e4llet f\u00f6r till kronobefallningsmannen i s\u00f6dra \u00d6sterbotten. De fick d\u00e5 klart f\u00f6r sig, att de kommit under stadens v\u00e4lde, och att deras gamla r\u00e4tt till sina hemman blivit os\u00e4ker, n\u00e4r de h\u00f6rde f\u00f6rklaras, att byarna best\u00e4mts till \u201dutrymme och mulbete” \u00e5t staden. Grevens brev blev naturligtvis \u00e4ven uppl\u00e4st f\u00f6r dem i Lappfj\u00e4rds kyrka. De l\u00e4t helt s\u00e4kert stadsborna f\u00f6rst\u00e5, att de \u00e4mnade besv\u00e4ra sig hos regeringen f\u00f6r att undslippa denna fara. Men borgm\u00e4staren f\u00f6rstod att g\u00e5 dem i f\u00f6rv\u00e4g och utverka \u00e4ven drottningens sanktion till \u00f6verf\u00f6ringen. Redan de \u00e5rliga r\u00e4ntorna av de 25 hemmanen var ju en betydande g\u00e5va till staden. De steg till 378 daler 17 \u00f6re 8 3\/5 penningar silvermynt, d. v. s. till s\u00e5 stor summa som statens \u00e5rsl\u00f6ner \u00e5t Nykarleby trivialskolas fem l\u00e4rare. En s\u00e5dan g\u00e5va g\u00e4llde det att s\u00f6ka fasta p\u00e5.<\/p>\n

Borgm\u00e4stare Hans Stahlbom v\u00e4ntade inte till v\u00e5ren p\u00e5 \u00f6ppet vatten utan for redan p\u00e5 vintern till Stockholm. Han var utrustad med ett memorial, som i 10 punkter upptog vad han \u00f6nskade utverka f\u00f6r Kristinestad.<\/p>\n

Den 9 mars 1652 p\u00e5 eftermiddagen hade riksr\u00e5det sammantr\u00e4de under drottning Kristinas ledning. I protokollet f\u00f6r dagen l\u00e4ses:<\/p>\n

\u201dInkom en borgm\u00e4stare fr\u00e5n Christinestad i \u00d6sterbotten, beg\u00e4ren<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>\u201d1. Konfirmation p\u00e5 de staden givna privilegier av herr riksdrotsen. K. m:t resolverade, att det skulle konfirmeras” ,allts\u00e5 stadf\u00e4stas\u201d.<\/em> Det privilegiebrev, som s\u00e5lunda nu utverkades och \u00e4ven \u00e4r daterat den 9 mars 1652, inneh\u00e5ller s\u00e5lunda svaren p\u00e5 de punkter som borgm\u00e4stare Hans Stahlbom framst\u00e4llde vid r\u00e5dets sammantr\u00e4de. Inledningen och f\u00f6rsta punkten i brevet inneh\u00f6ll det principiella bekr\u00e4ftandet, att en stad f\u00e5r grundas i Lappfj\u00e4rds socken p\u00e5 K\u00e5pp\u00f6\u00f6n, och att dess namn blir Kristinestad.<\/p>\n

\u201d2. Beg\u00e4ra borgarna konfirmation p\u00e5 n\u00e5gra hemman, som dem \u00e4ro tillslagna. K. m:t resolverade sammaledes affirmation ,allts\u00e5 bejakande d\u00e4rtill”. <\/em><\/p>\n

Borgm\u00e4staren kallar byarna nu f\u00f6rsiktigtvis \u201dn\u00e5gra hemman<\/em>” Ingen n\u00e4rvarande kom med n\u00e5gon inv\u00e4ndning. Bifallet kom d\u00e4rf\u00f6r genast. Den, som utskrivit privilegiebrevet, har flyttat ned detta beslut till fj\u00e4rde punkten. I denna s\u00e4ges: \u201dHava Wi ock n\u00e5digast konfirmerat och beviljat dem till utrymme, mulbete och vedhygge efterskrivna mantal uti Lappfj\u00e4rds socken, n\u00e4mligen \u00d6fwer Tiockeby 8 1\/6 mantal, Ytter Tiockeby 9 3\/4 mantal och K\u00e5p\u00f6\u00f6 1\u00bd mantal med alla d\u00e4rav g\u00e5ende utlagor, evad namn de helst hava kunna, och njuta, bruka och beh<\/em>\u00e5<\/em>lla under staden.”<\/em><\/p>\n

\u201d3. Beg\u00e4ra stadsborna konfirmation p\u00e5 sitt vapen. K. m:t resolverade affirmation”. <\/em>I brevets andra punkt beskrivs stadens \u201eInsegell”. Detta skulle f\u00f6rest\u00e4lla \u201een Skogsstrandh och Hafvet Utanf\u00f6re”<\/em>, skogsstranden med elva granar till v\u00e4nster och havet till h\u00f6ger.<\/p>\n

\u201d4. Beg\u00e4ra att handla s\u00e5som Bj\u00f6rneborg och Raumo med tr\u00e4virke i Tyskland. K. m:t remitterade denna saken till vidare ransakning, och om andra \u00e5tnjuta det.” <\/em>Det blev ocks\u00e5 bifall h\u00e4rtill. I privilegiebrevets 8:de punkt s\u00e4ges: \u201dHava Wi ock till denna stads ytterligare f\u00f6rkovring och uppkomst n\u00e5digast unt och beviljat borgerskapet d\u00e4r sammast\u00e4des, att de med sina egna skutor och farkoster m\u00e5 segla till Sverge, Tyskland och Lifland med tr\u00e4virke likasom de andra d\u00e4r omliggande st\u00e4der.”<\/p>\n

\u201d5. Beg\u00e4ra att f\u00e5 bes\u00f6ka lantmarknader d\u00e4r i landet lika med andra borgare. K m:t resolverade affirmation, s\u00e5vida ingen prejudiceras d\u00e4rmed”.<\/em> I brevets 5:te punkt s\u00e4ges, att borgerskapet i Kristinestad \u00e4ger fritt och obehindrat bes\u00f6ka alla landsmarknader d\u00e4r i landet, varest r\u00e4tta marknadsplatser \u00e4ro, n\u00e4mligen uti V\u00f6r\u00e5, Peders\u00f6re, Kalajoki, Pyh\u00e4joki och Lohte\u00e5 socknar”.<\/p>\n

\u201d6. Beg\u00e4ra n\u00e5gra l\u00e4genheter till fiske. Remitterades till kammaren”. <\/em>I slutet av fj\u00e4rde punkten i privilegiebrevet inf\u00f6rdes svar h\u00e4rp\u00e5. Borgarna skulle f\u00e5 \u201dsom alla andra fiska p\u00e5 allm\u00e4nna fiskevatten, s\u00e5 ock nyttja och bruka de holmar, grund och sund, som hela socknen komma till tillika med b\u00f6nderna, dock utan n\u00e5gons f\u00f6rf\u00e5ng och prejudic”. <\/em><\/p>\n

\u201d7. Beg\u00e4ra alla sak\u00f6ren till stadens byggningar. (Resolverades): S\u00e5 l\u00e4nge friheten dem varar.” <\/em>I brevets 6:te punkt blev svaret: Staden f\u00e5r \u201dtill byggningar och andra publika hus alla sak\u00f6ren, som d\u00e4r falla kunna, s\u00e5 l\u00e4nge frihets\u00e5ren vara och p\u00e5st\u00e5”.<\/em><\/p>\n

Per Brahe hade 1649 beviljat staden tolv frihets\u00e5r. I privilegiebrevets 3:e punkt bifalles ytterligare h\u00e4rtill och best\u00e4mmes nu, att dessa skulle r\u00e4knas fr\u00e5n b\u00f6rjan av \u00e5r 1651.<\/p>\n

\u201d8. Beg\u00e4ra att f\u00e5 s\u00e4tta kvarnar i de fallen, som i \u00e5n \u00e4ro och h\u00f6ra b\u00f6nderna till, som of\u00f6rm\u00f6gna \u00e4ro. Resolverades, att de skulle ackordera med skattaganden”<\/em>. Privilegiebrevet inneh\u00e5ller intet om kvarnst\u00e4llen. Men borgm\u00e4staren skyndade att betj\u00e4na sig av riksr\u00e5dets svar och skaffade \u00e5t staden en tullkvarn i Tj\u00f6ck \u00e5.<\/p>\n

\u201d9. Hj\u00e4lp att bygga en kyrka och dess underh\u00e5ll (\u00f6nskade borgm\u00e4staren f\u00e5). K. m:t beviljade det n\u00e5digast”.<\/em> Detta \u00e4r den f\u00f6rsta uppgiften om kyrkans byggande i Kristinestad. Det har icke varit k\u00e4nt f\u00f6r stadens historieskrivare, att staden fick underst\u00f6d av drottningen till kyrkans byggande.<\/p>\n

\u201d10. Att landsarbetare f\u00f6rbjudas att drivas i staden” (anh\u00f6ll borgm\u00e4staren ) K. m:t resolverade, att landsh\u00f6vdingen d\u00e4rtill skulle h\u00e5lla dem, varp\u00e5 han skulle f\u00e5 befallning<\/em>”.<\/p>\n

I brevets 9:de punkt f\u00f6rordnas, \u201datt alla g\u00e5ngande \u00e4mbetsm\u00e4n \u00e5 landet skola sig i staden neds\u00e4tta och borgare bliva”<\/em>. I samma punkt f\u00f6rbjudes till yttermera visso \u201dallt landsk\u00f6p, som \u00e5 landet f\u00f6r\u00f6vas<\/em>”, vilket f\u00f6rbud naturligtvis g\u00e4llde allmogen i socknarna innanf\u00f6r Kristinestad. Denna skulle h\u00e4refter endast idka handel med borgarna i denna stad.<\/p>\n

I privilegiebrevets 7:de punkt f\u00f6reskrevs att var och en, som s\u00e4tter sig ned i st\u00e4derna, skall g\u00f6ra borgared och st\u00e4lla borgen f\u00f6r, att han efter frihets\u00e5rens utg\u00e5ng blir kvar i staden med borgerlig n\u00e4ring s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r, som lagen f\u00f6reskriver. H\u00e4rmed gavs bem\u00f6tande p\u00e5 vasabornas viktigaste argument emot den nya stadens funderande.<\/p>\n

I privilegiebrevets 10:de punkt tar K. m:t Kristinestads alla inv\u00e5nare i sitt h\u00e4gn mot allt \u00f6verv\u00e5ld.<\/p>\n

Borgm\u00e4staren Hans Stahlbom v\u00e4nde hem som segrare<\/strong>.<\/h4>\n

S\u00e5 stora vinningar har s\u00e4llan n\u00e5gon enskild person lyckats g\u00f6ra f\u00f6r sin hemort.<\/p>\n

N\u00e4r Kristinestads borgare skulle g\u00f6ra sin nya r\u00e4tt g\u00e4llande, st\u00f6tte de p\u00e5 motst\u00e5nd. Var det av Tj\u00f6ck b\u00f6nder? Borgarna m\u00e5ste \u00e5ter den 8 juli 1652 besv\u00e4ra sig hos riksr\u00e5det. I dess protokoll l\u00e4ses: \u201dKristinestads utskickade beg\u00e4r kontimation (= forts\u00e4ttning} p\u00e5 sin stads frihet. Fick till avsked att fordra det till n\u00e4stkommande riksdag, I tem saken skulle hos landsh\u00f6vdingen ransakas<\/em>”. Ber\u00e4ttelsen om Kristinestads uppkomst och f\u00f6rsta utveckling visar, alt det \u00e4r s\u00e4rskilt tre m\u00e4n, som gjort sig f\u00f6rtj\u00e4nta att av efterv\u00e4rlden ih\u00e5gkommas f\u00f6r de tj\u00e4nster de gjort staden, n\u00e4mligen bonden Lars M\u00e5nsson i Dagsmark, greve Per Brahe och borgm\u00e4stare Hans Stahlbom.<\/p>\n

Lars M\u00e5nsson i Dagsmark<\/strong><\/h4>\n

Om honom kunde v\u00e4l f\u00e5s en liten levnadsteckning, i fall n\u00e5gon skulle hopleta ur domb\u00f6cker, skatteb\u00f6cker och riksdagshandlingar eller samlingen av besv\u00e4r fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd till regeringen i Stockholm. Tills vidare kan endast f\u00f6ljande, ut\u00f6ver det i denna uppsats redan omtalade ber\u00e4ttas.<\/p>\n

Han var son till bonden M\u00e5ns Olsson i Dagsmark, vilken n\u00e4mnes som bonde h\u00e4r 1607. Lars M\u00e5nsson var f\u00f6dd omkring 1605 och n\u00e4mnes som bonde \u00e4nnu 1658. Han idkade seglation tillsammans med kyrkoherden Anders Kempe i Lappfj\u00e4rd. Detta f\u00f6rklarar, varav det kom sig, att Lars M\u00e5nsson var ivrig f\u00f6r en stads anl\u00e4ggande i Lappfj\u00e4rd. Om n\u00e4mnda seglation talar bl. a. f\u00f6ljande korta anteckning i N\u00e4rpes dombok f\u00f6r 1641 den 15 december: \u201dEfter kyrkoherdens i Lappfj\u00e4rd, herr Andreae, s\u00e5 ock Lars M\u00e5gnssons i Dagsmark \u00e4skan och beg\u00e4ran n\u00e4mndes l\u00e4nsman Samuel Peersson i Finby och Anders Peersson i B\u00f6le att r\u00e4kna emellan bem\u00e4lte herr Anders Kempe och Lars om det dem emellan kan vara om skutan och eljest”.<\/em><\/p>\n

Lars M\u00e5nsson m\u00e5tte ha haft l\u00e4tt att tala och varit or\u00e4dd att yttra sig inf\u00f6r vem det vara m\u00e5, eftersom han var 1643 j\u00e4mte en lappfj\u00e4rdsbonde s\u00e4nd till Stockholm, troligen till riksdagen i seglationsfr\u00e5gan, och eftersom han uts\u00e5gs att fara till greve Per Brahe att utverka en stads grundande i Lappfj\u00e4rd. Detsamma talar f\u00f6ljande notis om fr\u00e5n tinget i Lappfj\u00e4rd den 25 augusti 1656:<\/p>\n

\u201dF\u00e4ltes Lars M\u00e5nsson i Dagsmark sak 3 mark till 3 skiftes efter det 43 kap. Ting B, f\u00f6r det han hade uti soldaternas utredningstid kallat l\u00e4nsman Erik J\u00f6nsson i Lappfj\u00e4rd till en bellhund, det n\u00e4mndem\u00e4n med Madz i Sijdby Anders Larsson i Lappfj\u00e4rd s\u00e5 i fulla sanning intygade, ej heller Lars sj\u00e4lv d\u00e4rtill med sk\u00e4l neka kunde”.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>Det anf\u00f6rda \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt ett eko fr\u00e5n \u201dryssloppet” 1656, d\u00e5 en allm\u00e4n och skyndsam rustning mot ett befarat ryskt infall i landet f\u00f6retogs i alla socknar och st\u00e4der. Av likadana orsaker kom b\u00e5de far och son tv\u00e5 \u00e5r senare i delo med herrarna \u00f6ver socknen. Fr\u00e5n tinget i Lappfj\u00e4rd 1658 den 13 januari l\u00e4ses om dem f\u00f6ljande:<\/p>\n

L\u00f6jtnant M\u00e5rten B\u00e4ckman, generalmajor Simon Grundel Helmfelts utskickade, klagade p\u00e5 fr\u00e4lsebonden Lars M\u00e5ngsson i Dagsmark, f\u00f6r det denne med hugg och slag motsatt sig att l\u00f6jtnanten skulle f\u00e5 m\u00e4rka oxar till utlagor. 4 eller 5 kvinnfolkspersoner hade tr\u00e4tt emellan och hindrat \u00f6verfallet. Sedan har Lars M\u00e5nssons son Lars Larsson kommit med penningar till Lappfj\u00e4rds by \u00e5t l\u00f6jtnanten, Lars Larsson hade g\u00e5tt \u00f6ver bron till andra sidan \u00e5n och sk\u00e4llt l\u00f6jtnanten till r\u00f6vare och rappare. L\u00f6jtnanten hade d\u00e5 g\u00e5tt efter och skjutit med l\u00f6st krut Lars Larsson under armen med en pistol, s\u00e5 att f\u00f6rladdningen n\u00e5got skadat honom. Lars sattes ocks\u00e5 i stocken n\u00e5gra timmar f\u00f6r sina f\u00f6rsm\u00e4dliga ord, men hade sj\u00e4lv brutit sig ut.<\/p>\n

Sonen Lars Larsson, som 1658 framtr\u00e4der, var f\u00f6dd omkring 1634, \u00e4r bonde p\u00e5 sin faders sitt hemman i Dagsmark 1663 och \u00e4r n\u00e4mndeman 1684. \u00c5terst\u00e5r bl. a. att utreda p\u00e5 vilket hemman i Dagsmark dessa m\u00e4rkliga b\u00f6nder bott.<\/p>\n

K\u00e4llor:<\/strong><\/h4>\n

J.R. Aspelin: Avskriftssamling i Statsarkivet.<\/p>\n

Drottning Kristinas registratur, avskrifter d\u00e4rur i Statsarkivet. N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rd h\u00e4radsr\u00e4tts protokoll 1641\u20141658 i Statsarkivet.<\/p>\n

Historiallinen arkisto VI: 271<\/p>\n

Kristinestads historia 1915.<\/p>\n

Svenska riksr\u00e5dets protokoll 1652. Tryckt 1920.<\/p>\n

Karl K. Tigerstedt: Brev fr\u00e5n generalguvern\u00f6rer och landsh\u00f6fdingar i Finland 1869.<\/p>\n

K.V. \u00c5 k e r b l o m.<\/strong><\/p>\n

L\u00e4nkar:<\/strong><\/h4>\n

Om du vill l\u00e4sa mera om Lars M\u00e5nsson Klemets sl\u00e4kt i Dagsmark, s\u00e5 klicka\u00a0H\u00c4R<\/strong> <\/span><\/span><\/a>och g\u00e5 sedan vidare till Generation 5.<\/p>\n

Vill du<\/a>\u00a0se hur de olika Klemets hemmanen placerades i Dagsmark vid det senaste storskiftet 1900-1912, s\u00e5 klicka <\/span>H\u00c4R!<\/strong><\/a><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nedtecknat av historikern K.V. \u00c5kerblom, publicerat i tidningen Syd-\u00d6sterbotten i juni 1926. Vasa k\u00f6pm\u00e4ns grepp \u00f6ver allmogen i s\u00f6dra \u00d6sterbotten blev p\u00e5 1640-talet allt fastare. Allmogen fick inte som f\u00f6rr segla till Stockholm med sina produkter och inte heller driva Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kristinestads grundl\u00e4ggande och f\u00f6rsta \u00e5r.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":21456,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8029","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8029","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8029"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8029\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8035,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8029\/revisions\/8035"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21456"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8029"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}