Dessa tidigare omtalade sv\u00e5righeter med tj\u00e4rhandeln var inte de enda, med vilka stadens handel hade att k\u00e4mpa, utan led densamma f\u00f6rf\u00e5ng \u00e4ven fr\u00e5n andra h\u00e5ll. Rivaliteten mellan grannst\u00e4derna f\u00f6rorsakade h\u00e4r, som annorst\u00e4des, of\u00f6rr\u00e4tter och tvistigheter. Varje stad hade, s\u00e5som redan \u00e4r antytt vissa socknar som var lagda under sig, vilkas allmoge str\u00e4ngeligen var f\u00f6rbjuden att bedriva handel p\u00e5 n\u00e5gon annan ort. Denna onaturliga best\u00e4mning, som gjorde landsbefolkningen i varje trakt fullkomligt beroende av sm\u00e5stadsk\u00f6pm\u00e4nnens egennytta. P\u00e5 samma s\u00e4tt var dessa k\u00f6pm\u00e4n i sin ordning beroende av stapelst\u00e4dernas handelsm\u00e4n, n\u00e5got som var klarligen sv\u00e5rt att efterleva och \u00f6vertr\u00e4ddes d\u00e4rf\u00f6r ofta. S\u00e5 besv\u00e4rade sig Kristinestads borgerskap vid riksdagen 1664 \u00f6ver att b\u00f6nderna fr\u00e5n de egna socknarna inte \u201d gjorde sina r\u00e4kningar\u201d i Kristinestad utan i Wasa och d\u00e4rigenom drogs all stadens n\u00e4ring fr\u00e5n staden. P\u00e5 grund av detta best\u00e4mde kungen att lantmannen d\u00e4refter skulle \u0084\u201dg\u00f6ra sina r\u00e4kningar\u201d i den stad, som landsh\u00f6vdingen fann sk\u00e4ligt och som inte utan orsak kunde g\u00e5s f\u00f6rbi.<\/p>\n
\u00c5r 1680 \u00e5ter anf\u00f6rde stadens borgare klagom\u00e5l \u00f6ver att andra orters handelsm\u00e4n till\u00e4t sig att bygga skutor inom Kristinestads handelsomr\u00e5de. Den kungliga resolutionen f\u00f6rklarade, att inte till\u00e5ta andra st\u00e4der s\u00e5dan verksamhet \u0084i de socknar, som h\u00f6r under Kristinestad med Kunglig ben\u00e5dning. Liknande exempel kunde anf\u00f6ras i m\u00e4ngd. \u00c4ven i avseende p\u00e5 de medgivna privilegierna i staden f\u00f6r sj\u00f6farten p\u00e5 de tyska \u00d6stersj\u00f6orterna s\u00e5 led Kristinestads borgare av det intr\u00e5ng i de r\u00e4ttigheter som andra understundom olovligen f\u00f6retog sig att begagna sig av, som inte var beviljade \u00e5t de \u00f6vriga \u00f6sterbottniska st\u00e4derna.<\/p>\n
Ett bevis p\u00e5 detta hittar vi i Kristinestads dombok f\u00f6r \u00e5r 1699. d\u00e4r det i protokollet f\u00f6r den 17 Maj finns antecknat, att borgerskapet genom ombud hos r\u00e5dstuvur\u00e4tten \u201dinsinuerade en protest om f\u00f6rbud p\u00e5 Olof Persson fr\u00e5n Wasa, hvilken skall nu \u00e4fvensom i f\u00f6rledet \u00e5r vara sinnad sig f\u00f6retaga en resa till tyska orter under denna stads privilegier” och p\u00e5 det ivrigaste anh\u00f6ll de \u201ddet m\u00e5tte honom samma seglation h\u00e4refter alldeles f\u00f6rbuden blifva, s\u00e5 med tr\u00e4virke som annat gods och under varjehanda protest hvarken om befraktande eller annat f\u00f6regifvande; s\u00e4gandes om beh\u00f6fvas skulle sig vilja sina farkoster under frakt uppl\u00e5ta.”<\/p>\n
Den st\u00f6rsta anledningen till tvister med grannstaden Wasa gav dock marknaderna p\u00e5 landsbygden. Emedan dessa marknader var de enda tillf\u00e4llen, vid vilka de olika st\u00e4dernas borgare hade till\u00e5telse att utanf\u00f6r sina egna tullportar handla med allmogen och ocks\u00e5 med inbyggare fr\u00e5n andra socknar \u00e4n de f\u00f6r var och en s\u00e4rskilt best\u00e4mda, s\u00f6kte naturligtvis varje stad f\u00f6r sin del att tillk\u00e4mpa sig r\u00e4ttighet f\u00f6r sina inv\u00e5nare att bes\u00f6ka s\u00e5 m\u00e5nga marknader som m\u00f6jligt och att undantr\u00e4nga andra st\u00e4ders borgerskap, s\u00e5 mycket som var m\u00f6jligt.<\/p>\n
Kristinestads borgare hade enligt privilegierna r\u00e4tt att bes\u00f6ka alla lagliga marknader i landskapet (i W\u00f6r\u00e5, Peders\u00f6re, Kalajoki, Pyh\u00e4joki och Lochte\u00e5). F\u00f6rutom dessa i privilegiebrevet uppr\u00e4knade, vilka s\u00e4llan bes\u00f6ktes av handlande fr\u00e5n Kristinestad, p\u00e5 grund av de l\u00e5nga avst\u00e5nden men det h\u00f6lls ocks\u00e5 andra marknader p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll. Redan innan Kristinestads grundande hade Wasaborna skaffat sig r\u00e4ttighet att h\u00e5lla marknad p\u00e5 L\u00e5ng\u00f6 holme i Nerpes och hade d\u00e4r f\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l egna ”bodar”. \u00c4ven Bj\u00f6rneborgs och Raumo borgare bes\u00f6kte denna marknad. \u00c5r 1682 beg\u00e4rde och erh\u00f6ll Kristinestads borgerskap ocks\u00e5 r\u00e4tt d\u00e4rtill ”liksom alla andra st\u00e4der i landsh\u00f6fdinged\u00f6met.” D\u00e4rf\u00f6rinnan hade dock detta st\u00e4lle \u00f6vergivits af Wasaborna och en del av Kristinestads handlande hade d\u00e4r sin utskeppningsplats. D\u00e5 nu marknaden upplivades p\u00e5 nytt, infann sig \u00e5ter Wasa borgare och gjorde Kristinestadsborna s\u00e5dant intr\u00e5ng att dessa n\u00e5gra \u00e5r senare \u00e5r 1686 fann sig f\u00f6ranl\u00e5tna att p\u00e5 denna grund anh\u00e5lla hos regeringen om att avskaffa L\u00e5ng\u00f6marknaden. Deras anh\u00e5llan blev dock avslagen, och marknaden fortsatte att \u00e4ga rum men flyttades till Finby i samma socken, en plats som de dominerande Wasaboarne tyckte vara mycket bekv\u00e4mare. Marknaden h\u00f6lls den 6 Januari och om densamma finnes omn\u00e4mnt, att borgarna fr\u00e5n de b\u00e5da grannst\u00e4derna d\u00e4r \u00e4gde r\u00e4tt att s\u00e4lja sina kramvaror och sin tobak samt att f\u00f6r de varor uppbars ingen \u201dlilla tull\u201d, som till marknaden inh\u00e4mtades. Emellertid var denna marknad st\u00e4ndigt en nagel i \u00f6gat f\u00f6r Kristinestadsborna, som under det f\u00f6ljande seklet inte mindre \u00e4n tre s\u00e4rskilda g\u00e5nger (1731, 1734 och 1752) hos regeringen ans\u00f6kte om dess avskaffande. Deras bem\u00f6danden var dock fruktl\u00f6sa, liksom ocks\u00e5 deras vid det sistn\u00e4mnda tillf\u00e4llet gjorda f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 L\u00e5ng\u00f6 marknad upplivad p\u00e5 nytt. Ocks\u00e5 den marknad som Wasaborna sedan \u00e5r 1672 \u00e4gde r\u00e4tt att h\u00e5lla i Tervajoki by av Ilmola socken blev antastad av Kristinestads borgare \u00e5r 1680. P\u00e5 vilket s\u00e4tt marknaden blev antastad framg\u00e5r dock inte av den p\u00e5 Wasabornas besv\u00e4r avl\u00e5tna kungliga resolutionen, som endast s\u00e4ger att den samma \u201df\u00f6rblifver, s\u00e5som derom \u00e4r vant och stadgat\u201d.” Antagligen hade de s\u00f6kt att f\u00e5 hela marknaden avskaffad, f\u00f6r att befria sig fr\u00e5n den olidliga konkurrens, som de d\u00e4rigenom hade att utst\u00e5 fr\u00e5n grannstadens sida.<\/p>\n
Till st\u00f6rsta f\u00f6rf\u00e5ng f\u00f6r Kristinestads tillv\u00e4xt var dock den mot alla lagar och f\u00f6rordningar stridande k\u00f6penskap, som of\u00f6rsynt idkades av b\u00f6nder, pr\u00e4ster, fogdar och st\u00e5ndspersoner och utgjorde ett st\u00e4ndigt \u00e4mne f\u00f6r borgerskapets klagom\u00e5l och besv\u00e4r. Kustsocknarnas b\u00f6nder var visserligen ber\u00e4ttigade att med egna farkoster till Sverige \u00f6verf\u00f6ra samt f\u00f6rs\u00e4lja eller utbyta, s\u00e5som det hette, sin \u0084\u201degen afvel.” d. v. s. avkastningen fr\u00e5n egen \u00e5ker och ladug\u00e5rd. Men denna r\u00e4ttighet missbrukade de trots alla de str\u00e4nga f\u00f6rbuden, j\u00e4mnt och st\u00e4ndigt utf\u00e4rdades, p\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt att de uppk\u00f6pte och exporterade allt, vad de kunde komma \u00f6ver samt hemf\u00f6rde i st\u00e4llet utl\u00e4ndska varor inte endast f\u00f6r eget behov utan \u00e4ven till avsalu. Att denna bondehandel i Kristinestads omnejder ingalunda var obetydlig, kan inses \u00e4ven av den omst\u00e4ndigheten att \u00e5r 1696 \u00d6mossa, H\u00e4rkmeri, Sideby och Skaftung byar anh\u00f6ll hos landsh\u00f6vdingen om egna tullbetj\u00e4nter fr\u00e5n Kristinestad, f\u00f6r att det var obekv\u00e4mt f\u00f6r dem, att bes\u00f6ka staden f\u00f6r att erl\u00e4gga tullavgift. Deras beg\u00e4ran avslogs likv\u00e4l av d\u00e5varande landsh\u00f6vdingen J. Ehrensch\u00f6ldh.<\/p>\n
Bondeseglationen, detta borgarnas pl\u00e5goris, kommer \u00e4ven i det f\u00f6ljande att ber\u00f6ras. \u00d6ver pr\u00e4sternas byteshandel med b\u00f6nderna klagades ofta s\u00e5v\u00e4l under 1600-talet som p\u00e5 1700-talet, \u00e4vens\u00e5 \u00f6ver deras \u0084\u201doch andras” obeh\u00f6riga utf\u00f6rsel av varor och inh\u00e4mtande av salt, j\u00e4rn m. m. \u00c4ven de kringvandrande \u0084\u201dk\u00f6pryssarna” gjorde redan vid den tiden f\u00f6rf\u00e5ng f\u00f6r st\u00e4dernas handlande. De upprepade klagom\u00e5len bevisar, att de lika s\u00e5 ofta upprepade kungliga f\u00f6rbuden inte verkade ge n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n
S\u00e5som i det f\u00f6reg\u00e5ende \u00e4r n\u00e4mnt, var allt landsk\u00f6p str\u00e4ngeligen f\u00f6rbjudet. L\u00e4nsm\u00e4n, sockenskrivare, tolvm\u00e4n och fj\u00e4rdingsm\u00e4n \u00e5l\u00e5g att ha noga inseende d\u00e4r\u00f6ver, att ingen till sin egen vinning och till medt\u00e4vlarnas men, fick f\u00e4rdas omkring i socknarna och av b\u00f6nderna uppk\u00f6pa deras varor. B\u00f6nderna borde sj\u00e4lva h\u00e4mta till staden, vad de hade att s\u00e4lja och tullbetj\u00e4ningen tillika med stadens tillsatte uppsyningsm\u00e4n \u00e4gde att tillse, att allmogen k\u00f6rde till torget och inte till sina \u0084\u201dhandelsborgare”. Denna sistanf\u00f6rda best\u00e4mning torde dock f\u00f6ga ha blivit efterlevd, utan sannolikt oftast \u00f6vertr\u00e4dd eller kringg\u00e5ngen. Innan n\u00e5gonting fick inf\u00f6ras till staden, skulle d\u00e4rf\u00f6r erl\u00e4ggas en viss avgift, den \u00e5r 1622 p\u00e5bjudna \u201dlilla porttullen\u201d.<\/p>\n
F\u00f6r att f\u00f6rhindra att of\u00f6rtullade varor inf\u00f6rdes till staden var hela staden omg\u00e4rdad av ett \u00e5tta alnar h\u00f6gt staket, som var f\u00f6rsett med portar p\u00e5 de st\u00e4llen, d\u00e4r v\u00e4gar ledde in till staden. Dessa portar var st\u00e4ngda under natten till kl. 4, om vintern kl. 6, p\u00e5 morgonen. Vid portarna var tullstugor uppf\u00f6rda f\u00f6r tullbetj\u00e4ningen, som hade att uppb\u00e4ra avgiften av de inkommande. Kristinestad hade tv\u00e5 s\u00e5dana \u201dtullar” den v\u00e4stra, d\u00e4r allm\u00e4nna landsv\u00e4gen l\u00f6per fram vid kyrkotorget, den \u00f6stra nedanf\u00f6r r\u00e5dstugutorget (n. v. salutorget) vid f\u00e4rjst\u00e4llet.<\/p>\n
Oaktat \u00f6vervakningen och trots stadslagens str\u00e4nga best\u00e4mning om 40 dalers silvermynt b\u00f6ter och konfiskering av den upphandlade varan, bedrevs dock det f\u00f6rbjudna landsk\u00f6pet hela tiden. Kristinestads borgare synas ha varit synnerligen begivna d\u00e4rp\u00e5 s\u00e5 i \u00e4ldre, som senare tider. \u00c5r 1663 klagade Wasaborna, att Kristinestadsborna likasom norrbyggarna kunde komma till deras handelsomr\u00e5de och uppk\u00f6pa till och med all spannm\u00e5l framf\u00f6r deras tullportar. S\u00e5 l\u00e4nge som staden nj\u00f6t sina frihets\u00e5r och fick sig till godo uppb\u00e4ra alla sak\u00f6ren, som av dess r\u00e5dstuvur\u00e4tt utd\u00f6mdes, h\u00e4nde det ocks\u00e5 ibland, att man p\u00e5 dem, l\u00e5tit ifr\u00e5ga varande f\u00f6rbrytelse komma sig till last, inte heller till\u00e4mpade lagens hela str\u00e4nghet utav l\u00e4t n\u00e5d g\u00e5 f\u00f6r r\u00e4tt, Ett exempel d\u00e4rp\u00e5 fr\u00e5n \u00e5r 1658 m\u00e5 h\u00e4r anf\u00f6ras.<\/p>\n
En dag \u00e5r 1658 (likasom ofta f\u00f6rr och senare) tr\u00e4dda fram inf\u00f6r r\u00e5dstuvur\u00e4tten stadens inspektor med en f\u00f6rteckning p\u00e5 n\u00e5gra borgare, \u0084\u201dhvilka han hade beslagit hafva k\u00f6pslagit \u00e5 landet”. En av dem hade uppk\u00f6pt 29 \u00bd lisp. sm\u00f6r, 9 lisp. torrt k\u00f6tt, 2 lisp. talg. 4 st hudar, 2 lisp. fl\u00e4sk och 1 lisp. torra g\u00e4ddor. De \u00f6vriga hade tillhandlat sig mindre partier. Domen lydde: \u201dEmedan de handlat emot k\u00f6phandelsordinantien, j\u00e4mv\u00e4l ock emot det f\u00f6rbudsplakats lydelse, som den 13 Juli 1657 blef p\u00e5 r\u00e5dhuset offentligen uppl\u00e4st och publiceradt, ty f\u00e4ldes de tre personerna enl. 23 kap. i K\u00f6pm\u00e5labalken 1 Stadslagen att b\u00f6ta en hvar 40 daler silfvermynt; men f\u00f6r deras fattigdoms skull tillstaddes de att med sina varor fara till Stockholm och der f\u00f6ryttra dem samt sedan betala till staden f\u00f6r godset efter l\u00e4gsta markeg\u00e5ng-, som \u00e4r 1 lisp. sm\u00f6r 3 daler, 1 lisp. talg 3 daler, 1 lisp. fl\u00e4sk 3 daler, 1 lisp. torrt k\u00f6tt 2 d., 1 hud 2 d., 1 lisp torra g\u00e4ddor 6 d. Dock igenom b\u00f6n och f\u00f6rb\u00f6ner f\u00f6rskontes de f\u00f6r sak\u00f6ren, emedan de \u00e4ro enskildt staden donerade och med de f\u00f6rord (= vilkor), att om de framdeles komme igen med s\u00e5dant landsk\u00f6p s\u00e5 blefve lagens bokstaf f\u00f6ljd.”<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Dessa tidigare omtalade sv\u00e5righeter med tj\u00e4rhandeln var inte de enda, med vilka stadens handel hade att k\u00e4mpa, utan led densamma f\u00f6rf\u00e5ng \u00e4ven fr\u00e5n andra h\u00e5ll. Rivaliteten mellan grannst\u00e4derna f\u00f6rorsakade h\u00e4r, som annorst\u00e4des, of\u00f6rr\u00e4tter och tvistigheter. Varje stad hade, s\u00e5som redan Forts\u00e4tt l\u00e4sa Marknader och tullar p\u00e5 1600-talet.<\/span>