{"id":7756,"date":"2018-03-12T20:43:03","date_gmt":"2018-03-12T19:43:03","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=7756"},"modified":"2018-03-12T20:43:03","modified_gmt":"2018-03-12T19:43:03","slug":"tjock-skyddskars-historia-1917-1918","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=7756","title":{"rendered":"Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5rs historia 1917\u20141918."},"content":{"rendered":"

Denna redog\u00f6relse \u00f6ver Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5rs historia under \u00e5ren 1917-1918 skrevs av K. V. Hintz och publicerades i tidskriften ”Svenska skyddsk\u00e5risten” den 16.2.1922:<\/span><\/p>\n

Tiden f\u00f6re frihetskriget. Elddopet vid Kristinestad. Manfallet bland frivilliga.<\/strong><\/h4>\n

Under krigs\u00e5ret 1917, d\u00e5 v\u00e5rt land hade socialistisk majoritet i lantdagen och en rent socialistisk regering (senat), framtr\u00e4dde lagl\u00f6sheten och os\u00e4kerheten i hittills icke f\u00f6rut upplevad form. Den ryska soldatesken i f\u00f6rening med de r\u00f6da arbetarskarorna huserade m\u00e5ngenst\u00e4des v\u00e4rre \u00e4n vildar. I synnerhet var detta fallet i s\u00f6dra delen av landet. Varje fredlig, laglydig och ordnings\u00e4lskande m\u00e4nniska skakade huvudet, undrande vart dylika v\u00e5ldsd\u00e5d slutligen skulle st\u00f6rta samh\u00e4llet och landet. D\u00e5 tidningarna f\u00f6rt\u00e4ljde om beg\u00e5ngna \u00f6verfall och v\u00e5ldsg\u00e4rningar p\u00e5 fredliga medborgare, v\u00e4nde den r\u00e4tt\u00e4nkande, s\u00e5v\u00e4l lands- som stadsbon, bort sitt ansikte med avsky och f\u00f6rbittring, t\u00e4nderna sammanbetos, och h\u00e4nderna sl\u00f6tos krampaktigt samman till j\u00e4rngrepp, ord av harm uttryckte k\u00e4nslorna och en sjudande vrede kokade inom honom.<\/p>\n

Lyckligtvis intr\u00e4ffade dock icke h\u00e4r i \u00d6sterbotten v\u00e5ldsg\u00e4rningar av n\u00e4mnv\u00e4rd beskaffenhet, ty det \u00e4r troligt att, om soldater och r\u00f6da terroriserat befolkningen h\u00e4r som p\u00e5 en del andra st\u00e4llen, lugnet och besinningen m\u00e5ngen g\u00e5ng f\u00e5tt giva vika och v\u00e5ldsm\u00e4nnen blivit bestraffade s\u00e5 l\u00e5ngt f\u00f6rm\u00e5gan i varje enskilt fall r\u00e4ckt till. En kr\u00e4nkning av en s\u00e5 helig sak som den personliga friheten hade icke f\u00e5tt ske ostraffad. F\u00f6r att skydda sig mot m\u00f6jligen intr\u00e4ffande fall av \u00f6vergrepp mognade d\u00e4rf\u00f6r tanken p\u00e5 en sammanslutning som v\u00e4rn och skydd f\u00f6r dess medlemmar. Skyddsk\u00e5rsid\u00e9n blev f\u00f6dd i Mustasaari v\u00e5ren 1917. Lik en l\u00f6peld spred sig denna r\u00f6relse fr\u00e5n trakt till trakt skapande en k\u00e4nsla av lugnare och s\u00e4krare framtid. I Tj\u00f6ck kommun behandlades denna r\u00f6relse offentligen p\u00e5 en kommunalst\u00e4mma den 15 juni 1917. D\u00e4r uttalades n\u00e4mligen att kommunalst\u00e4mman enligt g\u00e4llande lag \u00e4r ber\u00e4ttigad att vidtaga de \u00bb\u00e5tg\u00e4rder, som kunna befr\u00e4mja allm\u00e4n ordning och s\u00e4kerhet\u00bb, och besl\u00f6ts f\u00f6rdenskull bildande av \u00bben frivillig brandk\u00e5r, vilken samtidigt skulle tj\u00e4na som skyddsk\u00e5r mot de anarkistiska v\u00e5ldsd\u00e5d en eventuell livsmedelsbrist kunde framkalla. En kommitt\u00e9 av 9 personer, vilka avtj\u00e4nat sin v\u00e4rnplikt vid finska milit\u00e4ren, fick i uppdrag att h\u00e5lla \u00f6vningar i de enklaste r\u00f6relserna, samt ifall inbrott och st\u00f6lder upprepades, ordna nattvakter. Till denna k\u00e5r h\u00f6rde varje man mellan 16\u201420 \u00e5r.<\/p>\n

Under sommarens br\u00e5dtid f\u00f6rekommo inga \u00f6vningar, f\u00f6rr\u00e4n l\u00e4ngre fram p\u00e5 h\u00f6sten, d\u00e5 dessa vidtogo offentligt \u00e5 Ungdomslokalen. N\u00e5gon fara att h\u00e5lla dylika f\u00f6refanns ej, ty den lilla skara milit\u00e4r, som var inkvarterad i kommunen och hade till uppgift att bevaka j\u00e4rnv\u00e4gsbron, beh\u00f6vde icke tagas med i n\u00e5gon ber\u00e4kning. \u00d6vningar h\u00f6llos flitigt – men, ett men reste sig och var sv\u00e5rt att \u00f6vervinna: bev\u00e4pningen. D\u00e5 b\u00f6rjade det viskas om vapen fr\u00e5n Tyskland, om j\u00e4gare som skulle komma och leda o. s. v., rykten, vilka satte liv och f\u00f6rtr\u00f6stan i m\u00e4nnen, och skapade en sj\u00e4lvtillit kanske starkare \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rut.<\/p>\n

S\u00e5 kom den blodiga novemberstrejken med sina ohyggligheter, vilken l\u00e4t landets redliga och samh\u00e4llsbevarande befolkning ana och blicka in bakom de r\u00f6das \u00bbf\u00f6rl\u00e5t, huru livet skulle gestalta sig, d\u00e5 folket\u00bb skulle \u00f6vertaga makten och regeringen i egna h\u00e4nder. I likhet med \u00f6vriga st\u00e4der skulle ocks\u00e5 Kristinestad \u00bb\u00f6vertagas\u00bb och styras av sina r\u00f6da. P\u00e5 utsatt klockslag den dag, d\u00e5 \u00bbblodsstrejken\u00bb begynte, samlade sig stadens samtliga \u00bbjassar\u00bb och vidtogo med sin storstrejk, best\u00e5ende d\u00e4ri att de drogo sjungande fr\u00e5n den ena butiken till den andra och tvingade innehavarena att st\u00e4nga dem. Poliskammaren besattes, och den beprisade och beryktade milisen \u00f6vertog polisens roll.<\/p>\n

Under tiden st\u00e4ngningskomedin utspelades, befann sig undertecknad i s\u00e4llskap med n\u00e5gra andra landsbor p\u00e5 stadens torg och \u00e5s\u00e5g spektaklet, som var b\u00e5de tragiskt och l\u00f6jligt. Ett p\u00e5 s\u00e4tt och vis karakt\u00e4ristiskt omd\u00f6me om de i spektaklet upptr\u00e4dande f\u00e4llde en n\u00e4rpesbo: \u00bbVeit ni karar, t\u00f6mde karan som gar tennar, ger precis som dom har h\u00f6ve till. He sku it beh\u00f6vs beter bot \u00e5t tomdenar, \u00e4n nager rama slag me in hank\u00bb. Ett muntert bifall av de n\u00e4rvarande bekr\u00e4ftade till fullo riktigheten av mannens omd\u00f6me. Men ingenting kunde g\u00f6ras, d\u00e5 de bev\u00e4pnade ryssarna \u00e5s\u00e5go och underst\u00f6dde \u00bbstorstrejken\u00bb. Tiden var \u00e4nnu icke kommen.<\/p>\n

Allt efter som tiden led f\u00f6rnams en k\u00e4nsla allt starkare att n\u00e5got var i g\u00f6ringen, n\u00e5got m\u00e5ste f\u00f6rr eller senare intr\u00e4ffa. Julh\u00f6gtiden inf\u00f6ll med det blodiga dramat, som utspelades i Toby och vilket ytterligare stegrade oron och sp\u00e4nningen. I och med detta f\u00f6rtunnades dunklet \u00f6ver v\u00e5r framtid s\u00e5 till vida att alla klart och tydligt kunde sk\u00f6nja v\u00e4gen, som m\u00e5ste vandras, v\u00e4gen varifr\u00e5n ingen \u00e5terv\u00e4ndo gavs. Men \u00e5ter gjorde sig behovet av vapen, vapen och \u00e5ter vapen, f\u00f6rnimbar i hela dess f\u00f6rskr\u00e4ckliga vidd. Tre \u00e5 fyra Grafton-gev\u00e4r, ett par revolvrar, n\u00e5gra hagelgev\u00e4r samt en och annan gammal lodb\u00f6ssa voro de vapen, som Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r d\u00e5 f\u00f6r tiden \u00e4gde. Och avg\u00f6randets stund n\u00e4rmade sig med varje dag, d\u00e4rom var varje man fullt medveten.<\/p>\n

Tiden n\u00e4rmade sig slutet av januari 1918, d\u00e5 en viss besvikelse intr\u00e4ffade. Det vid j\u00e4rnv\u00e4gsbron f\u00f6rlagda vaktmanskapet, som ibland uppgick till 15 – 20 man, rikligt f\u00f6rsedda med vapen och ammunition, behagade packa ihop och f\u00f6rsvinna. Truppen, vilken f\u00f6r \u00f6vrigt upptr\u00e4dde fullkomligt klanderfritt, st\u00e5ende p\u00e5 god fot med de n\u00e4rmast boende, hoppades man utan ringaste \u00e4ventyr i det l\u00e4mpliga \u00f6gonblicket kunna avv\u00e4pna. Men som sagt, en vacker dag var f\u00e5geln f\u00f6rsvunnen. Den 28 januari randades och skred mot sitt slut lik andra dagar utan att n\u00e5got s\u00e4rskilt f\u00f6rspordes. F\u00f6rst p\u00e5 kv\u00e4llen, d\u00e5 ilbud fr\u00e5n k\u00e5rchefen anl\u00e4nde till stabsmedlemmarna att \u00f6gonblickligen infinna sig hos honom, m\u00e4rktes att n\u00e5got ovanligt var \u00e5 f\u00e4rde. Ett ilbud fr\u00e5n Kristinestad hade n\u00e4mligen anl\u00e4nt, vilket uppl\u00e4ste ett telegram fr\u00e5n general Mannerheim om dagens ev\u00e4rderligt minnesrika h\u00e4ndelser. Gl\u00e4dje, parad med allvar m\u00e4rktes p\u00e5 envar \u00f6ver den vunna framg\u00e5ngen. Klockan var slagen, handlingens tid hade brutit in. Budet fr\u00e5n K:stad tillsporde oss, huruvida hj\u00e4lp h\u00e4rifr\u00e5n kunde p\u00e5r\u00e4knas, ifall ryssarna och de r\u00f6da, efter k\u00e4nnedom om dagens timade h\u00e4ndelser, skulle visa ben\u00e4genhet till v\u00e5ld. D\u00e4rtill lovade vi samtliga v\u00e5r hj\u00e4lp s\u00e5 l\u00e5ngt f\u00f6rm\u00e5gan stod. S\u00e5 skildes vi \u00e5t, men blott f\u00f6r n\u00e5gra korta stunder. Tidigt den 29 januari under dagens f\u00f6rsta timmar anl\u00e4nde budet \u00e5nyo. Sedan telegraf- och telefonf\u00f6rbindelserna med kamraterna i Vasa blivit avbrutna, anade \u00bbkamraterna\u00bb i K:stad or\u00e5d, blevo ytterst oroliga och nerv\u00f6sa, hotande s\u00e5v\u00e4l skyddsk\u00e5ren som befolkningen. Genast efter budets ankomst slogs alarm och innan dagen grydde voro samtliga medlemmar av skyddsk\u00e5ren mobiliserade. Patruller utsattes p\u00e5 alla v\u00e4gar, stafetter med order till de n\u00e4rmaste skyddsk\u00e5rerna avs\u00e4ndes, telefonf\u00f6rbindelserna med K:stad avbr\u00f6ts, i st\u00e4llet inkopplades telefonledningen till \u00d6stermark, varigenom f\u00f6rbindelse \u00f6sterut uppn\u00e5ddes, varj\u00e4mte en hel del andra f\u00f6rberedande \u00e5tg\u00e4rder vidtogos. N\u00e5got anfall mot K:stad var ot\u00e4nkbart, isynnerhet som r\u00f6dryssarne fingo reda p\u00e5 v\u00e5ra f\u00f6rehavanden och uts\u00e4nde ridande patruller, som sk\u00f6to p\u00e5 v\u00e5ra spanare, vilka icke ens voro bev\u00e4pnade. F\u00f6ljande dag den 30 b\u00f6rjade mera manskap samlas, avdelningar fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l N\u00e4rpes som Lappfj\u00e4rd anl\u00e4nde till f\u00f6rst\u00e4rkning av ortens skyddsk\u00e5r. Kretschefen Str\u00f6msten eller Paavo Talvela fr\u00e5n K:stad ankom och staben f\u00f6rlades hos M. Mangs dit \u00e4ven Str\u00f6msten senare p\u00e5 dagen kom.<\/p>\n

Underhandlingar med r\u00f6dryssarnas delegerade och kretsstaben i K:stad p\u00e5gingo, men blevo utan resultat. Ryssarna hade kanske l\u00e5tit f\u00f6rm\u00e5 sig till avv\u00e4pning, men de r\u00f6da inbillade dem skyddsk\u00e5rens f\u00e5talighet och ringa bev\u00e4pning, varf\u00f6r alla \u00f6vertalningsf\u00f6rs\u00f6k strandade. Situationen blev hotande, ty dr\u00f6jsm\u00e5let med anfallet mot staden, st\u00e4rkte r\u00f6dryssarna i deras uppfattning om v\u00e5r svaghet, och b\u00f6rjade i sin tur upptr\u00e4da med stora krav samt hotade staden med bombardemang, om icke deras anspr\u00e5k uppfylldes. Stadsfullm. ordf. tvingades att underteckna n\u00e5gon slags skrivelse, vilken dock var utan betydelse. Timmarna ledo, utan att n\u00e5gra effektiva anfalls\u00e5tg\u00e4rder kunde vidtagas. Tack vare den tidigare n\u00e4mnda inkopplingen av \u00d6stermark telefonlinjen lyckades staben med tillhj\u00e4lp av j\u00e4rnv\u00e4gstelegrafen komma i f\u00f6rbindelse med general Mannerheim, som d\u00e5 f\u00f6r tillf\u00e4llet befann sig i Sein\u00e4joki, och anh\u00f6ll om unds\u00e4ttning. General Mannerheim, som d\u00e5 samtidigt f\u00f6rberedde unds\u00e4ttningen till Ule\u00e5borg, l\u00e4t genast underr\u00e4tta att en del manskap med en m\u00e4ngd vapen erh\u00e5llit order att skyndsamt med extra t\u00e5g hasta till K:stads hj\u00e4lp, samt torde anl\u00e4nda p\u00e5 kv\u00e4llen. Mat lagades i hast \u00e5t det talrika manskapet \u00e5 Ungdomslokalen, som liknade en fullst\u00e4ndig kas\u00e4rn. Emellertid drabbades unds\u00e4ttningst\u00e5get av n\u00e5got miss\u00f6de, s\u00e5 att det ej kunde anl\u00e4nda p\u00e5 det v\u00e4ntade klockslaget. Under tiden blevo ryssarna i Kask\u00f6 avv\u00e4pnade, s\u00e5 att en ytterligare m\u00e4ngd bev\u00e4pnat manskap anl\u00e4nde kl. 2-tiden p\u00e5 natten mot den 31 jan. fr\u00e5n N\u00e4rpes. En m\u00e4ngd gev\u00e4r \u00f6verkommos samtidigt, men var deras antal \u00e4nnu otillr\u00e4ckligt f\u00f6r allt det folk, som uppb\u00e5dats. Gev\u00e4ren f\u00f6rdelades s\u00e5 gott sig g\u00f6ra l\u00e4t, Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r erh\u00f6ll p\u00e5 sin lott 18 gev\u00e4r eller tredjedelen av behovet. Men huvudsaken var vunnen, bev\u00e4pnat manskap fanns numera, s\u00e5 att ett anfall kunde l\u00e5ta g\u00f6ra sig. Samtidigt ingick underr\u00e4ttelsen, att den v\u00e4ntade hj\u00e4lpen \u00e5nyo var p\u00e5 v\u00e4g och kunde v\u00e4ntas om n\u00e5gon timme. Meddelandet spreds genast, tr\u00f6ttheten f\u00f6rsvann och ersattes med f\u00f6rtr\u00f6stan och segervisshet. Ultimatum avs\u00e4ndes till r\u00f6dryssarna att i godo l\u00e5ta avv\u00e4pna sig, eller ock svara f\u00f6r f\u00f6ljderna. Svaret blev som f\u00f6rut avb\u00f6jande.<\/p>\n

I daggryningen \u00e5ngade hj\u00e4lpt\u00e5get in p\u00e5 Tj\u00f6ck haltpunkt medf\u00f6rande manskap, krigsskolelever fr\u00e5n V\u00f6r\u00e5 och vapen j\u00e4mte ambulans under j\u00e4garkapten Heiskanens kommando. Bef\u00e4let \u00f6ver allt i Tjock varande manskap \u00f6vertogs nu av kapten Heiskanen. Huvudanfallet mot staden skulle ske fr\u00e5n Tj\u00f6ck h\u00e5llet, men samtidigt skulle Str\u00f6msten\/Paavola med Lappfj\u00e4rd och Sideby k\u00e5rer tr\u00e4nga fram mot batteriet p\u00e5 \u00f6stra sidan och bem\u00e4ktiga sig detta. Kl. 8-tiden br\u00f6t h\u00e4ren upp. Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r under sin k\u00e5rchefs ledning erh\u00f6ll p\u00e5 sin lott frontavsnittet \u00f6ver Kvarnbacken f\u00f6r att p\u00e5 det h\u00e5llet tr\u00e4nga fram, och samtidigt f\u00f6rhindra en eventuell flykt l\u00e4ngs Lappfj\u00e4rds v\u00e4gen. Huvudst\u00f6ten skulle ske fr\u00e5n stadens norra \u00e4nda, varf\u00f6re den del av manskapet, som hade till uppgift att intr\u00e4nga d\u00e4rifr\u00e5n, skulle genom Lerviken och skogen vid Norra fj\u00e4rds\u00e4ndan leta sig fram till \u00e4ngarna norrom staden, d\u00e4r anfallskeden skulle bildas. Komna till s.k. Stamp\u00e5n, d\u00e4rifr\u00e5n v\u00e4gen till omn\u00e4mnda platser gick, fingo de r\u00f6das utkiksposter i R\u00e5dhustornet sikte p\u00e5 de annalkande och \u00f6ppnade genast eld, naturligtvis p\u00e5 m\u00e5f\u00e5. D\u00e5 skyddsk\u00e5rerna m\u00e4rkte, att de voro uppt\u00e4ckta, gavs intet annat r\u00e5d, \u00e4n att omedelbart bilda skytteked p\u00e5 \u00e4ngarna \u00e5 b\u00e5da sidorna om s.k. Tegelbruksv\u00e4gen och f\u00f6retaga anfallet \u00f6ver den \u00f6ppna Norrfj\u00e4rden. Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r bildade ked s\u00f6der om j\u00e4rnv\u00e4gslinjen nedanf\u00f6r Slaktarbacken och tog sig fram genom skogen till Lappfj\u00e4rdsv\u00e4gen ovanom Kvarnbacken. Landsv\u00e4gen \u00f6verskreds emellertid, s\u00e5 att k\u00e5ren r\u00e5kade komma snett mot batteriet, som under tiden avlossade flera kanonskott mot angriparena av staden. Som vanligt voro kanonerna riktade f\u00f6r h\u00f6gt, varf\u00f6r h\u00f6gra flygeln utan stor manspillan, (en Pjelaks-bo stupade) hastigt och l\u00e4tt, fast\u00e4n utan skydd \u00f6ver Norrfj\u00e4rden, lyckades utan sv\u00e5righet bes\u00e4tta norra halvan av staden. Detta trots motst\u00e5ndet fr\u00e5n den ridande ryska truppen som var f\u00f6relagd i f.d. Carlstr\u00f6mska g\u00e5rden, varifr\u00e5n flere salvor avlossades. Inseende allt motst\u00e5nd hoppl\u00f6st, s\u00e5gos ryssarna bestiga sina h\u00e4star och redo i sporrstr\u00e4ck \u00f6ver torget och s\u00f6dra fj\u00e4rden till kamraterna vid batteriet.<\/p>\n

En \u00bbv\u00f6r\u00e5gosse\u00bb, som sk\u00f6tte en kulspruta, m\u00e4rkte ryssarnas f\u00f6rehavanden och besl\u00f6t att p\u00e5skynda deras f\u00e4rd, genom att \u00bbstr\u00f6\u00bb \u00f6ver dem n\u00e5gra band kulor. Komna till \u00f6stra sidan bundo de h\u00e4starna vid tr\u00e4den och s\u00f6kte skydd i skyttegravarna d\u00e4rst\u00e4des. Det var vid denna tid Tj\u00f6ck k\u00e5ren ankom, och varseblev h\u00e4starna men inga ryssar. Elden riktades genast dit man antogo ryssarna dolt sig. Nu anl\u00e4nde \u00e4ven Str\u00f6msten\/Paavola med sina trupper, s\u00e5 att en fruktansv\u00e4rd eld riktades mot batteriet och gravarna. Inne i staden skedde rensningen i en hast. Stadens egen skyddsk\u00e5r, som tvingats till overksamhet, emedan den saknade vapen, fick nu tillf\u00e4lle att hj\u00e4lpa till vid befrielsen genom att taga gev\u00e4r av stupade ryssar och r\u00f6dgardister, varefter skjutningen inne i staden snart upph\u00f6rde. \u00c5 \u00f6stra sidan rasade striden fortfarande lika intensiv. \u00bbV\u00f6r\u00e5gossen\u00bb fick order att uppst\u00e4lla sin kulspruta p\u00e5 Varvsbacken mittemot skyttegravarna och \u00bbstr\u00f6dde\u00bb p\u00e5 r\u00f6dryssarna, som nu kommo mellan tv\u00e4nne eldar. Ryssarna mjuknade ganska snart, inseende allt hopp om framg\u00e5ng f\u00f6r alltid ute, och hissade en vit flagga till tecken att de \u00e4mnade giva sig, men denna blev strax d\u00e4rp\u00e5 nedslagen av de r\u00f6da, vilka \u00e4rnade g\u00f6ra motst\u00e5nd till det yttersta. Tv\u00e5 g\u00e5nger hissades flaggan, men blev det oaktat varje g\u00e5ng nedriven. Under den intensiva eldgivningen uppstod f\u00f6rvirring bland de anfallande s\u00e5 alt tvenne skyddsk\u00e5rister fr\u00e5n Tj\u00f6ck r\u00e5kade av misstag bliva nedskjutna av en ok\u00e4nd finsk kamrat. Det var n\u00e4mligen ett stort fel i f\u00f6rberedelserna, att intet gemensamt k\u00e4nnetecken eller n\u00e5gon l\u00f6sen inpr\u00e4ntades i det ovana manskapet, innan stormningen vidtog. Snart blev dock elden outh\u00e4rdlig \u00e4ven f\u00f6r de r\u00f6da, den vita flaggan hissades tredje g\u00e5ngen och nu fick den vara i fred. Elden upph\u00f6rde och tvenne skyddsk\u00e5rister fr\u00e5n Tj\u00f6ck: C. A. och K. J. G. som sedermera stupade i kriget voro de f\u00f6rsta som rusade ned i l\u00f6pgravarna, varest ryssarna kastade vapnen ifr\u00e5n sig, gjorde korstecknet och str\u00e4ckte upp armarna, troende att deras sista stund var kommen. D\u00e5 denna emellertid ej kom s\u00e5 snabbt, som de f\u00f6rmodat, och inga tecken heller tydde h\u00e4rp\u00e5, \u00e5terv\u00e4nde besinningen, och de mera sansade b\u00f6rjade nu \u00f6verhopa segrarna med gev\u00e4r, v\u00e4rjor, revolvrar och allt, vad de kunde ge. Efter n\u00e5gra minuter kom det \u00f6vriga manskapet j\u00e4mte ledarna, som togo hand om f\u00e5ngarna och bytet. Platsen omkring batteriet och gravarna erbj\u00f6d nu en fasansfull syn. R\u00f6da och ryssar j\u00e4mte h\u00e4star l\u00e5g om varandra, blodet rann i str\u00f6mmar, och \u00f6verallt var sn\u00f6n purpurf\u00e4rgad. Dock Kristinestad var fritt. Tj\u00f6ck samh\u00e4lle, som st\u00e5r i s\u00e5 n\u00e4ra f\u00f6rbindelse med staden, alt man kan s\u00e4ga om de tv\u00e5 att de \u00e4ro ett, hade bragt ett stort offer f\u00f6r dess befrielse.<\/p>\n

Vemod och f\u00f6rst\u00e4mning r\u00e5dde, samh\u00e4llet stod best\u00f6rt i sorg. Vi, som hittills levat i fred och lugn, utan att hava sett ett sp\u00e5r av ofred trots v\u00e4rldsstormarnas gny, stodo nu med ens f\u00f6rflyttade in i krigets nakna verklighet, i all dess blodiga och f\u00f6rskr\u00e4ckliga gestalt. Intet under om best\u00f6rtning grep varenda varelse. Dock intet ljud av veklig klagan f\u00f6rspordes. Genom t\u00e5rarna kunde blicken sk\u00f6nja v\u00e4gen, som skulle, som m\u00e5ste vandras. Friheten, landets sj\u00e4lvst\u00e4ndighet m\u00e5ste k\u00f6pas med liv, med blod. Att ingen \u00e5terv\u00e4ndo gavs, stod klart f\u00f6r var och en. Man s\u00f6kte d\u00e4rf\u00f6r hj\u00e4lp hos Honom, som f\u00f6rm\u00e5r hj\u00e4lpa. Man anropade den Allsm\u00e4ktige om kraft och bist\u00e5nd, brinnande b\u00f6ner upps\u00e4ndes till Konungen \u00f6ver folkens och m\u00e4nniskornas \u00f6den. Lugn och besinning \u00e5terv\u00e4nde inom kort. Befolkningen fick kraft att p\u00e5taga sig de offer, som \u00e4nnu kr\u00e4vdes. Man var fast besluten att med Guds hj\u00e4lp vandra v\u00e4gen fram, huru blodig, huru kr\u00e4vande den \u00e4n komme att bliva. Efter Kristinestads intagning formerades genast \u00bbflygande k\u00e5rer\u00bb, som skulle forts\u00e4tta med det p\u00e5b\u00f6rjade frihetsverket. Frivilligt manskap fr\u00e5n n\u00e4rliggande orter ansl\u00f6to sig i m\u00e4ngd. Huru skulle det bliva med frivilliga fr\u00e5n Tj\u00f6ck? Skulle m\u00f6jligen den f\u00f6rsta stora luckan i skyddsk\u00e5rens led avskr\u00e4cka fr\u00e5n vidare uppoffringar? Nej. Inom en vecka avreste tolv ynglingar till Sein\u00e4joki och intr\u00e4dde vid ryttm\u00e4star Ahrenbergs dragoner. F\u00f6ljande vecka avreste ytterligare tolv frivilliga unga med Vasa som m\u00e5l, varest de inskrevos vid det av rikssvenska officerare uppst\u00e4llda Grenadj\u00e4rbataljonen. Alla dessa frivilliga voro med i m\u00e5nga heta och blodiga strider, varf\u00f6r manfallet bland dem blev synnerligen stort. Ryttm\u00e4star Ahrenbergs dragoner ombildades snart till Nylands dragonregemente, varvid Tj\u00f6ck dragonerna \u00f6verf\u00f6rdes till regementets ll:dra skvadron, (d\u00f6dsskvadronen kallad, p\u00e5 grund av dess stora manspillan). Den 10 mars kom f\u00f6rsta d\u00f6dsbudet fr\u00e5n fronten; Axel Henriksson \u00c4ppel och hans chef H. av Forselles, som ridit ut p\u00e5 en rekognoscering i Kuhmois, hittades genomborrade av fiendens kulor. En vecka senare kommo det andra och tredje. James Harry Blackie hade den 18 och Emil \u00c5djers den 19 mars vid f\u00f6rpoststriderna i Pitk\u00e4j\u00e4rvi funnit d\u00f6den. Det fj\u00e4rde inrapporterades i b\u00f6rjan av april fr\u00e5n striden om Tammerfors, varest Axel Evert Klockars stupade den 5 april. Tre dagar senare gjorde d\u00f6den sin sista stora sk\u00f6rd. Vid de heta striderna i Lemp\u00e4\u00e4l\u00e4 hotade de r\u00f6da med en kringg\u00e5ende r\u00f6relse i Vesilahti. \u00bbD\u00f6dsskvadronen\u00bb fick order att i f\u00f6rsta hand avv\u00e4rja de r\u00f6das hot. Komna i nattens m\u00f6rker till st\u00e4llet mottogs dragonerna med en m\u00f6rdande eld. De r\u00f6das anfall avv\u00e4rjades men manfallet blev stort; bl. a. kvarblevo tv\u00e5 Tj\u00f6ck dragoner p\u00e5 valplatsen. F\u00f6rlustsiffran bland samtliga frivilliga steg till fj\u00e4rdedelen, detta s\u00e5v\u00e4l bland dragoner som grenadj\u00e4rer. Underligt nog s\u00e5rades av de frivilliga endast en. Ehuru fallet var allvarligt, uppstod dock icke n\u00e5gon invaliditet. Genom uppb\u00e5det utkallades i kriget ytterligare omkring trettio man. Bland dessa stupade icke n\u00e5gon, ej heller s\u00e5rades n\u00e5gon allvarligt, endast tre erh\u00f6llo mindre kontusioner. Om ock d\u00f6den gjorde en riklig sk\u00f6rd i Tjock skyddsk\u00e5r, s\u00e5 f\u00e5r dock som lycklig betraktas den omst\u00e4ndighet att inga invalider uppkommo, vilka i m\u00e5nga avseenden m\u00e5ste f\u00f6ra en \u00f6mklig och beklagansv\u00e4rd tillvaro, framom vilken d\u00f6den kanske m\u00e5ngen g\u00e5ng vore att f\u00f6redraga.<\/p>\n

S\u00e5dan \u00e4r i stora drag historien om Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r och dess insats i frihetskriget 1918. Ett litet samh\u00e4lle hade bragt sin sk\u00e4rv, sitt offer p\u00e5 fosterlandets altare. D\u00e5 de f\u00f6rsta f\u00f6rberedelserna till frihetsverket p\u00e5begyntes anade ingen, att v\u00e4gen till frihet skulle bliva s\u00e5 blodig och s\u00e5 tung, som den i verkligheten blev. Man visste v\u00e4l att arvfienden ej skulle l\u00e5ta sig jagas ur landet alltf\u00f6r l\u00e4tt, men man anade knappt att uppg\u00f6relsen skulle ske med egna landsm\u00e4n, egna samh\u00e4llsmedlemmar i f\u00f6rbund med den urgamla fienden. Dock skr\u00e4ckv\u00e4ldet blev brutet, v\u00e5ldsm\u00e4nnen l\u00e5go slagna till marken. M\u00e5let f\u00f6r \u00e5rtiondens dr\u00f6m var n\u00e5tt, frihet och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet vunnen. Framtiden h\u00e4grade klar och ljus, ljuva dr\u00f6mmar om framtida lycka dr\u00f6mdes. Fritt och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt, utvecklande sig i h\u00e4gnet av sina s\u00f6ners och d\u00f6ttrars omv\u00e5rdnad, t\u00e4nkte v\u00e4l m\u00e5ngen sig Finland. Utan att beh\u00f6va befara inblandning i v\u00e5ra angel\u00e4genheter, utan att beh\u00f6va r\u00e4das f\u00f6r f\u00f6rtryck och v\u00e5ld, skulle arbetet f\u00f6r landets v\u00e4lst\u00e5nd och f\u00f6rkovran ske med dubbelt st\u00f6rre iver \u00e4n f\u00f6rut, nu, d\u00e5 m\u00e5let f\u00f6r v\u00e5r str\u00e4van, och v\u00e5r innerligaste \u00f6nskningar omsider var n\u00e5tt.<\/p>\n

Huru annorlunda ter sig icke framtiden f\u00f6r oss nu efter blott fyra \u00e5rs f\u00f6rlopp. De ljusa, f\u00f6rhoppningsfulla dr\u00f6mmarna dr\u00f6mmas ej mer. Tron p\u00e5 Finlands lyckliga framtid har f\u00e5tt ge rum f\u00f6r tvivel och hoppl\u00f6shet. Av det st\u00e5tliga frihetsverket fr\u00e5n 1918 finnes egentligen intet mera kvar, s\u00e5 har verkets f\u00f6rvaltare sk\u00f6tt sitt v\u00e4rv. I st\u00e4llet f\u00f6r kraft och beslutsamhet, r\u00e5da ynkedom och undfallenhet, dunkla krafter f\u00e5 obehindrat utf\u00f6ra f\u00f6rst\u00f6relsen av 1918 \u00e5rs frihetsbyggnad. Men h\u00e5gkomsten av de blodiga offren fr\u00e5n detta \u00e5r lever trots allt kvar i folkets minne. \u00c4nnu st\u00e5r landsbygdens gr\u00e5a vadmalsh\u00e4r p\u00e5 vakt. Schackra bort den ena efter den andra av frihetskrigets vinningar, men landsbygdens sedan hedenh\u00f6s \u00e4rvda frihet och r\u00e4tt skall ej kunna s\u00e4ljas, f\u00f6rr skall den dr\u00e4nkas i blod. \u00c4nnu finnes m\u00e4n, \u00e4nnu lever 1918 \u00e5rs anda kvar, redo att lyssna till ropet: f\u00f6r Gud, f\u00f6r hem och f\u00f6r fosterland.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna redog\u00f6relse \u00f6ver Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5rs historia under \u00e5ren 1917-1918 skrevs av K. V. Hintz och publicerades i tidskriften ”Svenska skyddsk\u00e5risten” den 16.2.1922: Tiden f\u00f6re frihetskriget. Elddopet vid Kristinestad. Manfallet bland frivilliga. Under krigs\u00e5ret 1917, d\u00e5 v\u00e5rt land hade socialistisk majoritet Forts\u00e4tt l\u00e4sa Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5rs historia 1917\u20141918.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3747,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-7756","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7756","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=7756"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7756\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":7757,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7756\/revisions\/7757"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3747"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=7756"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}