{"id":6743,"date":"2017-12-06T17:51:09","date_gmt":"2017-12-06T16:51:09","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6743"},"modified":"2017-12-06T18:02:13","modified_gmt":"2017-12-06T17:02:13","slug":"en-av-de-forlorade-i-var-konst","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=6743","title":{"rendered":"En av de f\u00f6rlorade i v\u00e5r konst."},"content":{"rendered":"

Denna artikel handlar om den unga konstn\u00e4ren\u00a0Herman Adrian Barkman (1825-1855) fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Artikeln \u00e4r skriven av pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander, den ber\u00f6mda pr\u00e4stsonen fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, som under sin tid i Helsingfors grundade Svenska litteraturs\u00e4llskapet. Artikeln publicerades i Valan, en publikation utgiven av Vasa nation \u00e5r 1881.<\/span><\/p>\n

Nyss bliven student, tillbringade jag h\u00f6sten 1850 i hemmet i Lappfj\u00e4rd. Det var en s\u00e5 lycklig tid, att jag just inte minns s\u00e5 mycket av den. Min dag f\u00f6rfl\u00f6t, ensam ungdom som jag var, under str\u00f6verier ute p\u00e5 de h\u00f6stliga f\u00e4lten eller tillf\u00e4lliga utflykter i vetandets riken. Den m\u00e4rkligaste tilldragelse, jag erinrar mig fr\u00e5n denna h\u00f6st, var att en m\u00e5lare, en riktig konstm\u00e5lare fr\u00e5n Helsingfors, anl\u00e4nde till orten.<\/p>\n

\"H\u00e4r
H\u00e4r p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd bodde artikelf\u00f6rfattaren Carl Gustaf Estlander och det var hit som konstn\u00e4ren Herman Adrian Barkman kom f\u00f6r att g\u00f6ra ett portr\u00e4tt av Carl Gustafs far Jakob Jonas Estlander (1785-1854) som d\u00e5 var kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd.<\/figcaption><\/figure>\n

Man levde i djupaste ro i den stora prostg\u00e5rden, d\u00e4r s\u00e4llan en fr\u00e4mmande eller ens en nyhet vek in fr\u00e5n landsv\u00e4gen. P\u00e5 kv\u00e4llskvistarna var de b\u00e5da gamla inne i sina minnen fr\u00e5n Franz\u00e9ns och Porthans tid, bland \u00f6sterbottniska sl\u00e4kthistorier eller blodiga tilldragelser fr\u00e5n 1808, till vilka s\u00e4gner jag var en tyst och tr\u00e4gen lyssnare. Min far tillh\u00f6rde det f\u00f6rflutna och satt mestadelen f\u00f6rdjupad i historisk l\u00e4sning eller av den gustavianska tidens skalder; n\u00e5gra dagens fr\u00e5gor visste vi inte av. En g\u00e5ng i veckan h\u00e4mtades postv\u00e4skan fr\u00e5n g\u00e4stgivarg\u00e5rden och med den \u00c5bo Underr\u00e4ttelser samt stiftsnyheterna, som gav ett och annat att t\u00e4nka p\u00e5, och en g\u00e5ng i m\u00e5naden kom en packe Aftonblad, som med osynliga postbud f\u00f6rdes norra v\u00e4gen emellan pr\u00e4stg\u00e5rdarna i \u00d6sterbotten.<\/p>\n

Om Helsingfors visste man stort ingenting annat \u00e4n att det var ett v\u00e5dligt tillh\u00e5ll f\u00f6r studenter, som avsatte dryga pengar p\u00e5 studier, som det just inte kunde vara mycket bev\u00e4nt med, d\u00e5 det ju inte vid universitetet fanns n\u00e5gon Franz\u00e9n eller Porthan att studera f\u00f6r. \u00c5bo, plundrat som det var, utgjorde \u00e4nnu det andliga centrum, kring vilket tankarna r\u00f6rde sig i prostg\u00e5rden, och vad det politiska vidkommer, kan jag inte med visshet p\u00e5st\u00e5 att man just mycket bekymrade sig om n\u00e5gon h\u00f6gre pamp \u00e4n ”landsh\u00f6fdingen” i Vasa.<\/p>\n

Jag var verkligen s\u00e5 gr\u00f6n den tiden, att jag inte ens k\u00e4nde till att det fanns en Finsk konstf\u00f6rening. En g\u00e5ng hade jag h\u00f6rt min far n\u00e4mna att guvern\u00f6r Federley fr\u00e5gat sig f\u00f6r om en m\u00e5larges\u00e4ll fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, som man i Helsingfors ville g\u00f6ra till konstm\u00e5lare, men han hade l\u00e5tit \u00e4mnet falla med en knyck p\u00e5 huvudet, och det hade inte mera varit fr\u00e5ga om den saken. Kanske trodde han inte r\u00e4tt p\u00e5 m\u00f6jligheten att bringa n\u00e5gon h\u00f6gre m\u00e5larkonst till st\u00e5nd hos oss, kanske h\u00f6ll kan denne, n\u00e4stan ok\u00e4nd som han var i gamla \u00c5bo, f\u00f6r en v\u00e4rldslig lyx, vilken man sk\u00e4ligen bra kunde vara f\u00f6rutan, \u00e5tminstone p\u00e5 landet.<\/p>\n

Emellertid hade nu en makt, vilken ifr\u00e5n den n\u00e4rbel\u00e4gna staden \u00f6vade ett stort inflytande p\u00e5 prostg\u00e5rden, beslutit att sagde f.d. m\u00e5larges\u00e4ll skulle g\u00f6ra min fars allts\u00e5 prostens portr\u00e4tt. Det tj\u00e4nade till ingenting att framh\u00e5lla den stora sannolikheten att portr\u00e4ttet skulle misslyckas och med tiden komma att skr\u00e4pa p\u00e5 n\u00e5gon vind. M\u00e5laren var sockenbo, och han m\u00e5ste som s\u00e5dan hj\u00e4lpas, och s\u00e5 skedde det. Portr\u00e4ttet blev vint och snett nog, men \u00e4nd\u00e5 inte alldeles misslyckat, och h\u00e4nger nu i Lappfj\u00e4rds nya kyrkas sakristia.<\/p>\n

\"Den
Den h\u00e4r tavlan m\u00e5lade Herman Adrian Barkman, f\u00f6rest\u00e4llande kyrkoherden Jakob Jonas Estlander. Dem har h\u00e4ngt i sakristian i Lappfj\u00e4rds kyrka \u00e4nda sedan den byggdes.<\/figcaption><\/figure>\n

Jag hade en dunkel f\u00f6rest\u00e4llning om konstn\u00e4ren som n\u00e5gonting ovanligt, olikt andra m\u00e4nniskor, men verkligen blev ocks\u00e5 denna f\u00f6rest\u00e4llning besannad, d\u00e5 Adrian Barkman, s\u00e5 hette m\u00e5laren, gjorde sitt intr\u00e4de p\u00e5 prostg\u00e5rden. Han var kl\u00e4dd i en svart uniformsrock, med n\u00e5got f\u00f6r l\u00e5nga \u00e4rmar och igenkn\u00e4ppt \u00e4nda under hakan. Ett tunt brunt h\u00e5r f\u00f6ll \u00e5t b\u00e5da sidor ned p\u00e5 axlarna, blicken var mild och fr\u00e5nvarande, och hela den unders\u00e4tsiga figuren, med sin slokhatt och en l\u00e5da under ena och en stor rulle under den andra armen, hade n\u00e5got h\u00f6gst besynnerligt och melankoliskt.<\/p>\n

Sittningarna, som f\u00f6rsiggick i min kammare, f\u00f6rfl\u00f6t under djup tystnad, men d\u00e4remellan, d\u00e5 vi var p\u00e5 tumanhand, var han n\u00e5got mera pratsam. Jag fick en utf\u00f6rlig beskrivning p\u00e5 hur det gick till att spatla dukar, ty det kunde han g\u00f6ra sj\u00e4lv, det hade han l\u00e4rt sig som m\u00e5larges\u00e4ll. Nu h\u00f6rde jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen namnen Godenhjelm och von Wright, som f\u00f6r honom var inbegreppet av konstn\u00e4rlig f\u00f6rm\u00e5ga och ber\u00f6mmelse, i synnerhet den senare, som stod omtalad till och med i Boyes M\u00e5larlexikon, det hade han sett med egna \u00f6gon. De var tv\u00e5, Asplund och han, som hade slagit sig p\u00e5 den stora konsten, och jag kunde ungef\u00e4r f\u00f6rst\u00e5 att det var de, som skulle komma att g\u00f6ra den h\u00e4r i landet. \u00c5t en professor i Helsingfors hade han m\u00e5lat en Murillos madonna i n\u00e4stan naturlig storlek, och den skulle jag se, det var n\u00e5got himmelskt, som aldrig kunde med ord uttryckas. Denna tavla ans\u00e5g han som sitt m\u00e4sterverk, och de menl\u00f6sa \u00f6gonen fick ett visst uttryck av sv\u00e4rmeri vid tanken p\u00e5 den h\u00e4rliga f\u00f6reteelsen. Hon stod i en fotsid dr\u00e4kt, med h\u00e5ret utslaget och armarna \u00f6ver br\u00f6stet, s\u00e5 h\u00e4r och d\u00e4rvid st\u00e4llde han sig i posityr, f\u00f6r att ge mig en klar f\u00f6rest\u00e4llning om det sk\u00f6na verket och s\u00e5 trampar hon i n\u00e5gonting gult, som de s\u00e4ger att skall f\u00f6rest\u00e4lla en halvm\u00e5ne. I alla fall var det visst att en vackrare tavla kunde inte finnas \u00e4n denna madonna. Det bragte mig i inte ringa f\u00f6rundran att v\u00e5r Barkman m\u00e5lat en s\u00e5 ber\u00f6md tavla. Fr\u00e5n Beckers v\u00e4rldshistoria hade jag s\u00e5 t\u00e4mligen reda p\u00e5 att Murillo var en spansk m\u00e5lare, men vad det ville s\u00e4ga att m\u00e5la en av hans madonnor, f\u00f6ref\u00f6ll mig som en av konstens hemligheter. Jag fick d\u00e5 veta att professorn gett \u00e5t Barkman ett kopparstick, efter vilket han satt upp figuren, och sagt honom att kjorteln borde vara vit och sl\u00f6jan gr\u00e5. Detta syntes honom som sj\u00e4lva vikten i hans konst, medan portr\u00e4ttm\u00e5lningen var n\u00e5got simpelt, som man m\u00e5ste ta sig till f\u00f6r att leva, d\u00e5 det var s\u00e5 f\u00e5, som satte v\u00e4rde p\u00e5 riktiga konstverk.<\/p>\n

Om jag f\u00f6rstod honom r\u00e4tt, var det egentligen under hans v\u00e4rdighet att m\u00e5la levande m\u00e4nniskor, som ofta nog hade mycket besynnerligt och ingenting vackert i ansiktet och satt i stolar, utan att g\u00f6ra n\u00e5gonting alls. F\u00f6re vi b\u00f6rjade portr\u00e4tteringen, fr\u00e5gade han om det inte gick an att han historierade portr\u00e4ttet. Det skulle bli mycket vackrare, om han satte en \u00e4ngel i bakgrunden med tv\u00e5 nycklar i hand, eller \u00e4nd\u00e5 b\u00e4ttre, om han fick m\u00e5la efter en utm\u00e4rkt sk\u00f6n och ber\u00f6md bild, som han tagit med sig f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let. Ur fickan tog han upp ett tr\u00e4snitt, f\u00f6rmodligen ur n\u00e5gon bilderbibel. Det var profeten Jesajas med en skriftrulle i h\u00e4nderna, ena benet bart och tv\u00e5 \u00e4nglar h\u00e5llande en blomsterkrans ovanf\u00f6r. Man kunde nu \u00e4ndra anletsdragen, s\u00e4tta en bok i st\u00e4llet f\u00f6r rullen och dra manteln \u00f6ver det bara benet.<\/p>\n

Min far var en allvarsam man, som s\u00e4llan till\u00e4t sig ett sk\u00e4mt, men f\u00f6rslaget m\u00e5ste ha f\u00f6refallit honom \u00f6verm\u00e5ttan l\u00f6jligt.<\/p>\n

\u201dMin k\u00e4ra Barkman\u201d, sade han skrattande, \u201dm\u00e5la g\u00e4rna tv\u00e5 \u00e4nglar, men s\u00e4tt dem p\u00e5 baksidan, och f\u00f6rs\u00f6k, om det g\u00e5r, att l\u00e5ta mig sitta i kaftan, som jag \u00e4r kl\u00e4dd.\u201d<\/p>\n

Med dr\u00e4kten och sittandet blev det nu si och s\u00e5, men anletet utf\u00f6ll inte s\u00e5 illa, om man undantar en felteckning i huvudkonturen.<\/p>\n

Om kv\u00e4llarna efter slutat arbete f\u00f6ljde jag honom stundom p\u00e5 v\u00e4g \u00f6ver \u00e5n, d\u00e4r han bodde hos sin mor i en liten stuga p\u00e5 Magnsbacken. Isen hade redan lagt sig, och en afton, d\u00e5 m\u00e5nen str\u00e5lade klar bland tusen stj\u00e4rnor, som likt dunkla prickar \u00e5tergl\u00e4nste i ist\u00e4cket, satte vi oss att fundera p\u00e5 \u00e5br\u00e4dden. I fj\u00e4rran p\u00e5 Magnsbacken reste sig den m\u00f6rka massan av nya kyrkan, som gick sin fullbordan till m\u00f6tes. N\u00e4r den om n\u00e5got \u00e5r blev f\u00e4rdig, skulle den ocks\u00e5 f\u00e5 sig altartavla, och Barkman s\u00e5g sig i tankarna kallad till verket. Han hade p\u00e5 f\u00f6rslag \u00e5tskilliga stycken ur bilder-bibeln, som kunde l\u00e4mpa sig med h\u00e4nsyn till format och \u00e4mne.<\/p>\n

Att han som konstn\u00e4r borde skapa sj\u00e4lv tror jag alls inte ingick i hans f\u00f6rest\u00e4llning om konstn\u00e4rskapet, och antagligen skulle aldrig hans krafter, \u00e4ven om han levat l\u00e4ngre, hunnit till f\u00f6r n\u00e5got s\u00e5dant. Hans bildning var av torftigaste slag, och hans artistiska ingivelser var d\u00e4refter. Man tycks inte heller ha st\u00e4llt s\u00e5dana anspr\u00e5k p\u00e5 honom; i st\u00f6rsta oskuld s\u00e5g han sig redan i besittning av alla konstens hemligheter. Det emotsedda altarverket beredde honom inte n\u00e5gra andra bekymmer \u00e4n var han skulle f\u00e5 rum att m\u00e5la det.<\/p>\n

Ett s\u00e5dant verk borde dock inte betalas med s\u00e5 alldeles liten summa, kanske en femhundra rubel, och vem vet s\u00e5 kunde han \u00e5t sin mor bygga en st\u00f6rre stuga, den gamla var ju ganska f\u00f6rfallen och p\u00e5 vinden kunde han inreda \u00e5t sig en atelier. Ty det var han ense med sig sj\u00e4lv om att h\u00e4r hemma skulle tavlan m\u00e5las. I sex \u00e5r hade han nu bott i \u00c5bo eller Helsingfors, d\u00e4r som m\u00e5larges\u00e4ll, h\u00e4r som elev av konstf\u00f6reningen, och det gladde honom att t\u00e4nka sig det han i hembygden skulle kunna upptr\u00e4da som en riktig konstn\u00e4r. I Helsingfors var det inte s\u00e5 bra, f\u00f6r han visste p\u00e5tagligen inte r\u00e4tt var han var hemma d\u00e4r, sedan han l\u00e4mnat m\u00e5larverkstaden. D\u00e4r fanns nu dessutom helt nya stora altartavlor, av en rysse i den nya Nikolaikyrkan, och Ekmans Kristus l\u00e5ter barnen komma till sig, som skulle f\u00e5 plats i gamla kyrkan. P\u00e5 sitt oviga s\u00e4tt s\u00f6kte han g\u00f6ra det klart f\u00f6r mig att Magnsbacken var honom k\u00e4rare \u00e4n alla h\u00e4rligheter i Helsingfors.<\/p>\n

Det skulle verkligen vara ens barndoms lekplats, f\u00f6r att den kala sandiga backen, glest bestr\u00f6dd med enrisbuskar och mellan dem n\u00e5gra f\u00f6rfallna kojor, skulle kunna inge en m\u00e4nniska n\u00e5got behag. Det var en fantastisk tanke att en m\u00e5lare kunde sl\u00e5 sig ned p\u00e5 ett s\u00e5dant st\u00e4lle, och hos mig ville den inte r\u00e4tt st\u00e4mma med det jag visste om konstn\u00e4rens natur, vilket i det n\u00e4rmaste sammanfattades i ett citat fr\u00e5n Oehleuschl\u00e4gers Correggio. Ur denna dikt hade lektor Kames i Vasa gymnasium, vi kallade honom s\u00e5 efter bokstaven i hebreiska alfabetet en g\u00e5ng till v\u00e5rt stora bryderi gett oss att som \u00e4mne behandlar satsen att en konstn\u00e4r och en r\u00f6vare \u00e4r tv\u00e5 alnar av ett stycke, i det att b\u00e5da lika sky livets breda v\u00e4g och s\u00f6ker sig l\u00f6vskjul vid skuggrika stigar; och detta, som d\u00e5 gav oss anledning att hopskriva de vildaste r\u00f6varhistorier, passade f\u00f6ga nog p\u00e5 Magnsbacken. Ty utom att det inte fanns ett enda l\u00f6v p\u00e5 hela backen, str\u00f6k just allm\u00e4nna landsv\u00e4gen \u00f6ver den som en bred mj\u00f6lrand \u00f6ver en limpa.<\/p>\n

Men allt detta hindrade inte Barkman att d\u00e4r sk\u00e5da en skimrande framtidsbild, medan vi satt i m\u00e5nskenet p\u00e5 \u00e5br\u00e4dden! F\u00f6r honom, som inte beh\u00f6vde inspirationer utifr\u00e5n, eftersom han hade dem f\u00e4rdiga i bilderbibeln, var tv\u00e4rtom landsv\u00e4gen det, som r\u00e4tt f\u00f6rgyllde hans framtidsutsikt. D\u00e4r reste mycket folk, och m\u00e5nga av dem skulle g\u00e5 in i kyrkan och se p\u00e5 hans altarbild. Hans rykte skulle sprida sig, och best\u00e4llningar skulle str\u00f6mma till fr\u00e5n andra kyrkor, han skulle bli f\u00f6rm\u00f6gen, hans mor skulle f\u00e5 det bra, det skulle m\u00f6bleras och m\u00e5las och \u00e4tas rundeligen, och sedan kunde bondlymlarna komma med sina ot\u00e4cka lik f\u00f6r att f\u00e5 dem tv\u00e4ttade och svepta, de skulle f\u00e5 dra s\u00e5 l\u00e5ngt v\u00e4gen r\u00e4ckte.<\/p>\n

Detta sista var en sjuk punkt, som han annars aldrig ber\u00f6rde, och hur han nu mitt inne i den rosenf\u00e4rgade framtiden kom att t\u00e4nka p\u00e5 det vet jag inte, om det inte skedde genom den fatala knycken, som \u00e4r bekant i alla luftslott. Han steg d\u00e4rf\u00f6r upp p\u00e5 stockh\u00f6gen, d\u00e4r vi satt, och stod s\u00e5 mellan m\u00e5nen och mig, en h\u00f6gst besynnerlig figur. Kalabreserhatten p\u00e5 det l\u00e5nga h\u00e5ret, och de sn\u00e4va \u00e4rmarna instuckna i byxfickorna bildade tillsammans n\u00e5gonting, som verkligen kunde s\u00e4gas vara av ett stycke med en r\u00f6vare, men vilket blott bevisar hur m\u00e5nskenet ger sakerna ett oriktigt utseende. Han ville s\u00e4ga att det egentligen var f\u00f6rnedrande av b\u00f6nderna att hans mor skulle g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5dant \u00e5t deras kadaver, d\u00e5 de borde veta att hon var av b\u00e4ttre folk. Men de skulle f\u00e5 se \u00e4nnu en dag, n\u00e4r han f\u00e5tt sin atelier i ordning och kommit i ropet.<\/p>\n

Vi var b\u00e5da utan \u00f6verplagg, jag emedan jag intet beh\u00f6vde och han f\u00f6rmodligen emedan han intet \u00e4gde. Det blev tid att bryta upp, den isiga nattluften b\u00f6rjade tr\u00e4nga genom hans rock; han talade med sammanbitna t\u00e4nder.<\/p>\n

Det var kanske otacksamt av honom att tala s\u00e5 om liken, ty en god del av sitt livsuppeh\u00e4lle hade familjen genom dem. En annan del f\u00f6rv\u00e4rvade de genom att kl\u00e4 brudar, vilket visserligen var mycket gladare; i b\u00e5da fallen hade de sina platser vid kalaset, utom annan gottg\u00f6relse in natura och penningar. Dessutom hade de h\u00f6ns, som inte kostade dem mera \u00e4n grannarna, och i vilken sk\u00f6tsel fru Barkman sades ha en s\u00e5dan f\u00f6rfarenhet, att hon alldeles kunde bespara sig kostnaden att h\u00e5lla tupp. Fru Barkman och hennes d\u00f6ttrar h\u00f6rde till sockenherrskapet, som en g\u00e5ng om \u00e5ret samlades i prostg\u00e5rden p\u00e5 julkalas. Hennes man hade varit blott en avsigkommen sockenm\u00e5lare, vars anspr\u00e5k inte str\u00e4ckte sig l\u00e4ngre \u00e4n till att dricka i hop med f\u00e4nrik Smitt, blesserad veteran och avsatt l\u00e4nsman. Men med henne sj\u00e4lv var det annat, hon tillh\u00f6rde en av ortens gamla aktade pr\u00e4stsl\u00e4kter och hade vuxit upp p\u00e5 kapellansbolet Juth. D\u00e4r hade denna sl\u00e4kt h\u00e5llit sig i hundra \u00e5r, liksom p\u00e5 andra sidan \u00e5n i prostg\u00e5rden en annan pr\u00e4stsl\u00e4kt bodde i flera mans\u00e5ldrar, led efter led.<\/p>\n

Hennes far, Daniel Danielsson Roos, hade emellertid inte varit kapellan, s\u00e5 l\u00e5ngt bragte han det visst inte i detta livet. Jag h\u00f6rde ofta de gamla d\u00e4r hemma tala om Daniel Roos med f\u00f6rundran och l\u00f6je, men alltid med v\u00e4lvilja. Daniel hade varit en inhysing av det slag, som numera, d\u00e5 det f\u00f6r idel arbetande inte unnas m\u00e4nniskan lugn och ro, torde vara ganska s\u00e4llsynt. N\u00e4r han p\u00e5 den m\u00f6dosamma l\u00e4rdomsv\u00e4gen hunnit bli student, tyckte han att det kunde vara nog studerat, och s\u00e5 stannade han mitt i backen. Men man kunde inte s\u00e4ga att det gick utf\u00f6r med honom, som f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5ngen annan i dylikt fall, utan d\u00e4r stod han sedan fullkomligt tillfredsst\u00e4lld med b\u00e5de rangen och l\u00e4rdomen. Varken fadern, Daniel d.\u00e4., eller fr\u00e4nden Johan Roos, som gifte sig med Daniels dotter och \u00f6vertog l\u00e4genheten efter sv\u00e4rfadern, kunde f\u00f6rm\u00e5 honom att dra sitt pund upp till pr\u00e4stexamens utsiktsrika h\u00f6jd. Han b\u00f6rjade hos fadern med att f\u00f6ra uppb\u00f6rdsboken, predika sm\u00e5tt och se efter dr\u00e4ngarna, och n\u00e4r Johan Roos fick kapellansbolet med den sk\u00f6na l\u00e4genheten och dottern, tyckte Daniel att han kunde ta honom med.<\/p>\n

Om Johan sades det att han var en omsorgsfull man, som inte talade vid n\u00e5got slarv, snarare tv\u00e4rtom, men om han menade att Daniel kunde ta sig till n\u00e5got annat \u00e4n r\u00f6ka pipa i hans g\u00e5rdskammare, s\u00e5 ingick detta inte i Daniels levnadsplan. Det enda ordentliga, denne kom sig till, var att han gifte sig, och som hans \u00e4ktenskap blev rikligen v\u00e4lsignat, s\u00e5 uppv\u00e4xte p\u00e5 Juth, Johan m\u00e5 protestera b\u00e4st han ville, sju muntra och v\u00e4lskapade barn, f\u00f6r vilka Daniel att b\u00f6rja med l\u00e4t v\u00e5r Herre dra f\u00f6rsorg, p\u00e5 s\u00e4tt som han brukarmed liljorna p\u00e5 marken och f\u00e5glarna under himmeln.<\/p>\n

Och bland dessa barn fanns \u00e4ven Maria, v\u00e5r m\u00e5lare Adrians moder, om vilken denne s\u00e5ledes med allt sk\u00e4l kunde s\u00e4ga att hon h\u00f6rde till sockenherrskapet i Lappfj\u00e4rd. Vad nu hennes levnad vidkommer fr\u00e5n den tid hon sj\u00e4lv \u00f6fvertog f\u00f6rsorgen om den, skulle hon haft det ganska bra i sin lilla stuga, sedan hennes man sockenm\u00e5laren nedlagt sin sudd och g\u00e5tt att f\u00f6lja v\u00e4nnen Smitt p\u00e5 den sista f\u00e4rden, d\u00e4rest det inte nu g\u00e4llt att skrapa i hop \u00e5t sonen, som skulle forts\u00e4tta m\u00e5leriet i h\u00f6gre skala. Som l\u00e4rling och ges\u00e4ll hade sonen Adrian rett sig bra nog sj\u00e4lv, men efter det han l\u00e4mnat verkstaden och b\u00f6rjat att g\u00e5 p\u00e5 konstf\u00f6reningen, hade f\u00f6rtj\u00e4nsten varit liten, och det kostade att leva i Helsingfors. Men det var ocks\u00e5 n\u00e5gonting att arbeta f\u00f6r, om Adrian kunde bli artist och umg\u00e5s med f\u00f6rn\u00e4ma herrar i huvudstaden. Medan de hj\u00e4lpte honom att m\u00e5la den n\u00e4mnda framtidsbilden p\u00e5 Magnsbacken, helt visst ocks\u00e5 det vackraste av Adrians arbeten, fl\u00f6g n\u00e5larna med f\u00f6rdubblad fart i systrarnas h\u00e4nder. De sydde skjortor och n\u00e4sdukar \u00e5t b\u00f6nderna, utstickade med turkiskt r\u00f6tt, och utstyr en, d\u00e5 f\u00f6rm\u00f6gnare g\u00e5rdsd\u00f6ttrar bortgiftes.<\/p>\n

Men det var sv\u00e5rt att f\u00e5 l\u00f6s n\u00e5gra penningar f\u00f6r all denna m\u00f6da, och d\u00e4rf\u00f6r var \u00e4nd\u00e5 brudkl\u00e4dseln den b\u00e4sta inkomstk\u00e4llan. Fru Barkman hade tv\u00e5 kl\u00e4dningar, en av svart taft och en av svart bombas\u00e4ng, och huvudskrudar b\u00e5de med och utan krona, efter skilda taxor. Det var en undran att se och det fick jag som helt liten gosse genom d\u00f6rren p\u00e5 gl\u00e4nt till detta hemlighetsfulla rum. D\u00e4r i rummet s\u00e5g jag hur ett gl\u00e4nsande torn reste sig kring kronan i den utkorades h\u00e5r, konstigt sammanfogat av skravelm\u00e4ssing och sm\u00e5 speglar samt sk\u00f6nt buktande sig upp\u00e5t och, n\u00e4r bruden r\u00f6rde hufvudet, framkallande ett sus likt silverpoppelns. I den m\u00e5n kronan steg mot h\u00f6jden, steg rodnaden i brudens upp\u00e5t sp\u00e4nda ansikte, och n\u00e4r halsen blivit prydd med flera varv vackra vaxp\u00e4rlor och livet med ett r\u00f6tt sk\u00e4rp och fingrarna sirats med o\u00e4ndligt m\u00e5nga ringar, kan man visserligen s\u00e4ga att hon var pengar v\u00e4rd, mycket mera \u00e4n fru Barkman vanligen fick f\u00f6r sitt konstverk.<\/p>\n

S\u00e4kert \u00e4r att ett hedersammare f\u00f6rv\u00e4rv och en stillsammare familj \u00e4n hon och hennes d\u00f6ttrar fanns inte i Lappfj\u00e4rd, och det v\u00e4ckte d\u00e4rf\u00f6r allm\u00e4n uppst\u00e5ndelse, d\u00e5 l\u00e4nsman of\u00f6rmodat kom och ber\u00e4ttade f\u00f6r dem, att de borde s\u00e5som l\u00f6sdriverskor g\u00f6ra sig beredda att tr\u00e4da i h\u00e4kte. Jag minns det s\u00e5 mycket b\u00e4ttre, som jag hj\u00e4lpte till p\u00e5 sockenst\u00e4mmorna, d\u00e5 det g\u00e4llde att \u00f6verenskomma om ordnandet av fattigv\u00e5rden efter 1852 \u00e5rs f\u00f6rordning.<\/p>\n

En dag kom den \u00e4ldsta av d\u00f6ttrarna Barkman, f\u00f6rgr\u00e5ten och uppriven, f\u00f6r att s\u00f6ka hj\u00e4lp i prostg\u00e5rden. Med henne f\u00f6ljde l\u00e4nsmannen, som var som b\u00e4st i farten med att driva i hop alla de personer, som blivit f\u00f6rsvarsl\u00f6sa och borde s\u00e4ttas in enligt legohjons- och l\u00f6sdrivarf\u00f6rfattningen av samma \u00e5r, och d\u00e4rf\u00f6r hade fallit \u00f6ver dem ocks\u00e5. Fru Barkman, sade l\u00e4nsmannen, kunde v\u00e4l i sig sj\u00e4lv vara av herrskapsfolk, men d\u00e5 hennes man varit blott hantverkare, s\u00e5 var hon inte att anse lika med st\u00e5ndspersons\u00e4nka, som enligt f\u00f6rfattningen hade undantagsr\u00e4tt. Inte heller drev hon n\u00e5got av de i f\u00f6rfattningen godk\u00e4nda n\u00e4ringsf\u00e5ngen, d\u00e5 h\u00f6nsodling med eller utan tupp inte mer \u00e4n lik- och brudkl\u00e4dsel fanns bland de uppr\u00e4knade yrkena och inte heller, om l\u00e4nsmannen d\u00f6mde riktigt, kunde h\u00e4nf\u00f6ras till de fria konsterna och studierna, och d\u00e5 hon och hennes d\u00f6ttrar inte hade \u00e5tlytt Hans Kejserliga Majest\u00e4ts n\u00e5diga vilja och sett sig om efter legotj\u00e4nst, s\u00e5 kunde de skylla sig sj\u00e4lva. Han s\u00e5g inte hur de skulle hj\u00e4lpas, d\u00e5 de nu varken h\u00f6rde till dem av Finlands inbyggare, som omf\u00f6rm\u00e4ldes i f\u00f6rfattningens 1:sta \u00a7:s tolv rubriker, inte heller kunde r\u00e4knas till n\u00e5got av den 2:dra \u00a7:ns tretton moment. Jo, f\u00f6r fru Barkman kunde det \u00e4ndock, noga bet\u00e4nkt, g\u00e5 an att g\u00f6ra ett undantag enligt 2:dra \u00a7:ns mom. 3, eftersom hon just nu fyllde sextio \u00e5r, men \u00e5tminstone borde d\u00f6ttrarna bereda sig p\u00e5 att sitta in, d\u00e5 de alla var \u00f6ver sexton \u00e5r och utan tj\u00e4nst.<\/p>\n

Vid denna l\u00e4nsmannens konstaterande, brast den stackars flickan i nya t\u00e5rar, d\u00e5 hon t\u00e4nkte p\u00e5 att de skulle drivas ur det lilla hem, d\u00e4r de vuxit upp och bott i s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r. De kunde ju inte l\u00e4mna modern d\u00e4r helt ensam, och Adrian sedan, som beh\u00f6vde pengar nu mer \u00e4n n\u00e5gonsin. Hade de v\u00e4l haft tid och tanke f\u00f6r att h\u00f6ra \u00e5t om det stod i l\u00e4nsmans momenter och paragrafer, d\u00e5 varje stund gick \u00e5t att f\u00e5 utstyret f\u00e4rdigt \u00e5t Bj\u00f6rmans n\u00e4mndeman? Och kunde de v\u00e4l tro att de skulle beh\u00f6va f\u00f6rsvar- emot en n\u00e5dig \u00f6verhet, som aldrig haft n\u00e5gonting att tala p\u00e5 dem, eftersom de alltid betalat mantalspengarna och levt i frid med hela v\u00e4rlden. Aldrig hade de heller beg\u00e4rt eller f\u00e5tt n\u00e5got av h\u00f6ga kronan eller n\u00e5gon annan, men i sitt anletes svett hade modern f\u00f6rs\u00f6rjt \u00e4ven den orkesl\u00f6se fadern, s\u00e5 att fattigv\u00e5rden inte beh\u00f6vt kosta p\u00e5 dem en styver. Hur kunde det vara m\u00f6jligt att de nu med ens skulle bli h\u00e5llna som l\u00f6sdriverskor, d\u00e5 de bodde i \u00e5r som de bodde i fjol och s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r f\u00f6re det, i eget hus, och f\u00f6rs\u00f6rjde sig som f\u00f6rr?<\/p>\n

Min far s\u00f6kte lugna henne, medan han med fingret bland f\u00f6rfattningens momenter och letade efter n\u00e5got h\u00e5l, d\u00e4r de skr\u00e4mda m\u00e4nniskorna kunde krypa in och d\u00f6lja sin anspr\u00e5ksl\u00f6sa tillvaro undan \u00f6verhetens str\u00e4nga anlete. I 1:sta \u00a7:en fanns efter de utvalda rum, d\u00e4r landets bofasta och sj\u00e4lvbest\u00e5ende inbyggare stod sorterade, ett vidstr\u00e4ckt g\u00e4rde f\u00f6r backstuguhjon, och d\u00e4r trodde han att ocks\u00e5 herrskapet Barkman kunde f\u00e5 vara i fred f\u00f6r sin n\u00e5diga \u00f6verhet. Om de l\u00e4t skattskriva sig p\u00e5 Magnshemmanet och betalade dit n\u00e5gon \u00e5rlig g\u00e4rd, s\u00e5 skulle nog Magnsen f\u00f6rsvara dem, och f\u00f6rsamlingen skulle helt s\u00e4kert ge sitt bifall d\u00e4rtill enligt \u00a7 3.<\/p>\n

Men l\u00e4nsmannen log – det gjorde han f\u00f6r det mesta – och trodde inte att detta gick f\u00f6r sig, f\u00f6r d\u00e5 det heter i \u00e5beropade punkt: ”dock, der n\u00e5gon eljes p\u00e5 visst st\u00e4lle \u00e5 landet, efter aftal med jordegaren eller l\u00e4genhetsinnehafvaren, sig bosatt samt under dennes husbondev\u00e4lde och ansvarighet f\u00f6r hans kronoutskylder och \u00f6friga allm\u00e4nna utlagor sig till arbete derst\u00e4des f\u00f6rbundit samt sig \u00e4rligen f\u00f6rs\u00f6rjer”, s\u00e5 ville det s\u00e4ga att han bosatt sig p\u00e5 l\u00e4genhetsinnehavarens mark, och momentet kunde allts\u00e5 inte passa in p\u00e5 herrskapet Barkman, som hade sin backstuga p\u00e5 en allm\u00e4nning. Men eftersom de var arbetsamma och aktningsv\u00e4rda personer, s\u00e5 ville han g\u00f6ra det m\u00f6jligaste f\u00f6r dem och l\u00e4mna fru Barkman i ro p\u00e5 grund av hennes \u00e5lder samt \u00e5t d\u00f6ttrarna medge en m\u00e5nads tid, under vilken de fick s\u00f6ka sig tj\u00e4nst; l\u00e4ngre kunde han om\u00f6jligen dr\u00f6ja med f\u00f6rfattningens till\u00e4mpande. F\u00f6r resten bad han h\u00f6gv\u00f6rdige herr prosten och doktorn om \u00f6dmjukaste f\u00f6rl\u00e5telse, men det var inte emot en huld \u00f6verhet som m\u00e4nniskorna beh\u00f6vde f\u00f6rsvar, d\u00e5 ju \u00f6verheten vill endast det, som r\u00e4tt \u00e4r, och vars och ens b\u00e4sta.<\/p>\n

Ja, emot vem annan det var som d\u00e5f\u00f6rtiden s\u00e5 m\u00e5nga j\u00e4ktade familjer, bland dem herrskapet Barkman, skulle skaffa sig f\u00f6rsvar, det kunde visserligen inte heller l\u00e4nsman upplysa om. Troligen kom \u00e4ven den vise lagstiftaren att g\u00f6ra sig denna fr\u00e5ga, eller om h\u00e4ktena befanns f\u00f6r tr\u00e5nga att inrymma alla dem, som han genom ett penndrag gjort f\u00f6rsvarsl\u00f6sa, alltnog, under den m\u00e5nad av d\u00f6dlig \u00e5ngest, som l\u00e4nsman av barmh\u00e4rtighet sk\u00e4nkt d\u00f6ttrarna Barkman, utkom ett brev av generalguvern\u00f6ren, som \u00e4delmodigt till\u00e4t hundratals familjer, bland dem \u00e4ven de stackars fruntimren p\u00e5 Magnsbacken, att bo kvar i sina backstugor och f\u00f6rs\u00f6rja sig b\u00e4st de gitte.<\/p>\n

N\u00e5larna kom \u00e5ter i g\u00e5ng bakom levkojorna och resedorna i den maskstungna stugans f\u00f6nster, och d\u00e4r r\u00f6r de sig kanske \u00e4n i dag, men under tiden arbetade en mask p\u00e5 att st\u00f6rta luftslottet, som de uppf\u00f6rt d\u00e4r i stugans st\u00e4lle, och detta intr\u00e4ffade snart nog.<\/p>\n

Sommarn av det n\u00e4mnda \u00e5ret tr\u00e4ffade jag Adrian Barkman i Kristinestad, d\u00e4r han var sysselsatt med att kopiera Sandbergs Kristus p\u00e5 korset f\u00f6r n\u00e5gon kyrka in i landet, jag minns inte vilken.<\/p>\n

\"Altartavlan
Altartavlan som Estlander ber\u00e4ttar om, finns i kyrkan i Kuortane. Denna tavla bj\u00f6d Barkman f\u00f6rst ut till Kurikka men d\u00e4r tyckte de att tavlan var f\u00f6r stor. Han h\u00f6rde d\u00e5 att i Kuortane hade de behov av en altartavla och han lyckades s\u00e4lja den dit f\u00f6r 250 rubel silver. Den \u00e4r \u00f6ver 4 meter h\u00f6g och ungef\u00e4r 2,5 meter bred.<\/figcaption><\/figure>\n

I skumrasket p\u00e5 st\u00e4llningarna utlade han f\u00f6r mig verkets h\u00e4rlighet, som han k\u00e4nde sig mycket livad f\u00f6r att \u00e5terge. F\u00f6r \u00f6vrigt var han blek, vid hela hans person var n\u00e5gonting f\u00f6rfallet, och han s\u00e5g inte r\u00e4tt frisk ut. Med den stora best\u00e4llningen till Lappfj\u00e4rd, d\u00e4r nya kyrkan p\u00e5 v\u00e5ren blivit invigd, skulle det komma att dr\u00f6ja l\u00e4nge nog. F\u00f6rsamlingen hade f\u00f6rbyggt sig p\u00e5 det \u00f6verm\u00e5ttan stora templet och \u00e4gde knappt medel f\u00f6r den n\u00f6digaste inredningen. F\u00f6rst efter ett \u00e5rtionde uppsatts d\u00e4r Leonardo da Vincis Nattvard, m\u00e5lad av L\u00f6fgren, som var en annan av adepterna fr\u00e5n fyratiotalet och visserligen helt annorlunda beg\u00e5vad.<\/p>\n

Ty jag befarar att Adrian Barkman, med all sin lust f\u00f6r att m\u00e5la sk\u00f6na och ber\u00f6mda konstverk, hade ingenting av den konstn\u00e4rliga ingivelse, som, trots n\u00f6d och \u00e4ven brist p\u00e5 god bildning, kan b\u00e4ra en m\u00e4nniska upp\u00e5t. Han var nu s\u00e5 gammal, han var f\u00f6dd den 28 juli 1825 att, om d\u00e4r fanns n\u00e5gon fl\u00e4kt hos honom, den borde ha visat sig. Hans m\u00e5larkonst reducerade sig mest till den yttre hanteringen, och med denna beg\u00e5vning hade han v\u00e4l gjort b\u00e4st i att h\u00e5lla sig vid yrket. Nu drev han en tid som en rotl\u00f6s planta omkring p\u00e5 livets tr\u00e4sk, l\u00f6sryckt fr\u00e5n k\u00e5llanden och utan att f\u00e5 f\u00e4ste vid lustg\u00e5rdens strand, tills han sj\u00f6nk och f\u00f6rlorades ur sikte. Varken kunskaper eller seder var s\u00e5dana, att han kunnat g\u00f6ra sig hemmastadd i en h\u00f6gre bildningskrets, och d\u00e5 han inte \u00e4gde den konstn\u00e4rskraft, som stundom \u00f6ppnar v\u00e4gen dit oaktat bristen p\u00e5 bildning, s\u00e5 hade han ju inte villkoren f\u00f6r att h\u00e5lla sig uppe, n\u00e4r en inre mak drog honom ned\u00e5t.<\/p>\n

Ty det v\u00e4rsta var att en b\u00f6jelse, inplantad kanske redan d\u00e5 han l\u00e4rde sig m\u00e5leriet i faderns skola, utvecklade sig desto s\u00e4krare ju oh\u00e5llbarare hans st\u00e4llning blivit. Det kom icke n\u00e5gra best\u00e4llningar p\u00e5 altartavlor eller ens p\u00e5 portr\u00e4tt, handr\u00e4ckningen fr\u00e5n konstf\u00f6reningen upph\u00f6rde, och \u00f6ver bristen p\u00e5 det n\u00f6dv\u00e4ndigaste tr\u00f6stade han sig p\u00e5 det vanliga s\u00e4ttet. Fr\u00e5n 1849 n\u00e4mns han med lovord i n\u00e5gra av konstf\u00f6reningens \u00e5rsber\u00e4ttelser, man ink\u00f6per en svartkritsteckning och utlottar en gubbe, b\u00e5da kopierade, och till 1853 uppb\u00e4r han ett underst\u00f6d av10 rubel i m\u00e5naden. Det kan tas f\u00f6r avgjort att f\u00f6reningen nog h\u00f6ll ut med honom s\u00e5 l\u00e4nge det fanns n\u00e5got hopp. N\u00e5gra studenter, som t\u00e4nkte h\u00f6gt om konsten och f\u00f6ga p\u00e5 dess villkor, hade deltagit med honom i m\u00e5landet av hans framtidsbilder och delade med honom i det yttersta vad de f\u00f6r \u00f6gonblicket kunde avst\u00e5 till livets uppeh\u00e4lle.<\/p>\n

I s\u00e5dant syfte bes\u00f6kte han mig n\u00e5gra g\u00e5nger h\u00f6sten 1855, och s\u00e5 mycket hade jag d\u00e5 l\u00e4rt mig l\u00e4sa i livets bok, att jag f\u00f6rstod vittnesb\u00f6rdet, som fanns skrivet i hans utseende. Det var visst inte mera fr\u00e5ga om att hans mor och systrar en dag genom honom skulle f\u00e5 det bra och slippa att tr\u00e4la hos b\u00f6nderna. Jag h\u00f6rde ingen ton av den \u00f6mhet, med vilken han i tiden byggde sina luftslott f\u00f6r dem. Snarare drog han p\u00e5 en str\u00e4ng, som brukar sp\u00e4nnas starkast av l\u00e5ga lidelser. Han tyckte att de var nog tr\u00f6ga vid att skicka honom av sina besparingar, liksom han tycktes mena att hans bekanta kunde g\u00e4rna ge oljan till hans usla l\u00e5ga.<\/p>\n

M\u00e5h\u00e4nda g\u00f6r jag honom or\u00e4tt med att tillskriva honom en s\u00e5dan sj\u00e4lviskhet; kanske var det just f\u00f6r att inte ligga de sina till last, som han drevs att g\u00f6ra ett slut p\u00e5 el\u00e4ndet. Kanske ocks\u00e5 att han \u00e4ntligen funnit att m\u00e5let, till vilket han k\u00e4nt sig dragen, var f\u00f6r stort och oupphinneligt f\u00f6r hans krafter, och att han ville avsluta en missr\u00e4kning, som hotade att bli st\u00f6rre dag f\u00f6r dag. En morgon fann man honom i en k\u00e4llare bl\u00f6dande ur s\u00e5r, dem han tillfogat sig sj\u00e4lv. Vad han sj\u00e4lv p\u00e5b\u00f6rjat fullbordades den 20:de december 1855 av den barmh\u00e4rtiga koleran, som medlidsamt tog honom ur villfarelsen. Han fick allts\u00e5 en kristlig begravning, och det var \u00e4nd\u00e5 en tr\u00f6st f\u00f6r hans gamla mor, som f\u00f6r allt vad han i tiden funderat p\u00e5 att skaffa henne n\u00e5got b\u00e4ttre, tv\u00e4ttade och svepte liken i bondg\u00e5rdarna efter\u00e5t som f\u00f6rut, utan att ens veta om den sista tj\u00e4nsten blivit ordentligt bevisad hennes son.<\/p>\n

\"Kaplanen
Kaplanen Roos rekommenderar m\u00e5larges\u00e4llen Herman Adrian Barkman, i Christinestad 1848. Brevet finns i Finska konstf\u00f6reningens arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna artikel handlar om den unga konstn\u00e4ren\u00a0Herman Adrian Barkman (1825-1855) fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Artikeln \u00e4r skriven av pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander, den ber\u00f6mda pr\u00e4stsonen fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, som under sin tid i Helsingfors grundade Svenska litteraturs\u00e4llskapet. Artikeln publicerades i Valan, en publikation Forts\u00e4tt l\u00e4sa En av de f\u00f6rlorade i v\u00e5r konst.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6743","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6743","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6743"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6743\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6750,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6743\/revisions\/6750"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6743"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}