![\"sid](\"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/sid-1.jpg\")
<\/p>\nTidskriften Veckans Kr\u00f6nika hade i sitt nummer 49 \u00e5r 1920 en stort uppslagen artikel om festligheterna i Kristinestad den 21 november 1920:<\/p>\n
<\/p>\n
![\"sid](\"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/sid-2.png\")
<\/p>\n
Artikel i tidningen Syd-\u00d6sterbotten 24.11.1920. Renskriven av Lasse Backlund i november 2017:<\/span><\/p>\n Den med s\u00e5 stort intresse motsedda dagen, d\u00e5 general Mannerheim skulle hedra v\u00e5r ringa ort med ett bes\u00f6k, ingick med n\u00e5got disig och tung v\u00e4derlek. \u201dM\u00e5tte himlen klarna\u201d var en varm \u00f6nskan, som ofta uttalades. Och, gl\u00e4djande nog, denna \u00f6nskan blev uppfylld. Till och med solen visade sig senare p\u00e5 dagen. N\u00e4r sedan t\u00e5gtiden n\u00e4rmade sig, s\u00e5g man endast glada och f\u00f6rv\u00e4ntansfulla ansikten i den b\u00f6ljande m\u00e4nniskomassa, som styrde sina steg till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen.<\/p>\n T\u00e5get kom i beh\u00f6rig tid och under det Kristinestads och Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rers hornorkestrar spelade Bj\u00f6rneborgarnas marsch, \u00e5ngade t\u00e5get in p\u00e5 stationen. Ett rungande, ih\u00e5llande hurrarop var den f\u00f6rsta h\u00e4lsning, varmed den frejdade generalen mottogs, d\u00e5 han tr\u00e4dde ur vagnen. Sedan han v\u00e4lkomnats av stadsfullm\u00e4ktiges ordf\u00f6rande, tullf\u00f6rvaltare Winqvist och ledam\u00f6terna doktor Munsterhjelm och direkt\u00f6r Slotte, samt av distriktschefen Granlund och \u00f6verste Ekstr\u00f6m, uppst\u00e4mde en blandad k\u00f6r s\u00e5ngen \u201d\u00d6sterbotten\u201d.<\/p>\n Denna h\u00e4lsning f\u00f6rfelade inte sin verkan. Generalen n\u00e4rmade sig k\u00f6ren, vars medlemmar fr\u00e5n Tj\u00f6ck var if\u00f6rda sina vackra hembygdsdr\u00e4kter, tackade f\u00f6r s\u00e5ngen, samtalade med flera av k\u00f6rens medlemmar och tryckte deras h\u00e4nder. \u00c4vens\u00e5 tilltalade han flera andra personer och barnen, av vilka m\u00e5nga hade gl\u00e4djen f\u00e5 taga honom i hand.<\/p>\n P\u00e5 stationen och vid v\u00e4gen d\u00e4rifr\u00e5n bildade skyddsk\u00e5rister och scouter, s\u00e5v\u00e4l flickor som gossar, hedersvakt. Under toner av musik och kraftiga hurrarop \u00e5kte han sedan, \u00e5tf\u00f6ljd av stadsfullm\u00e4ktiges ordf\u00f6rande, till staden, d\u00e4r han tog in p\u00e5 stadshotellet.<\/p>\n N\u00e5got \u00f6ver klockan 12 p\u00e5 dagen formerade Tj\u00f6ck, Lappfj\u00e4rd, N\u00e4rpes, Sideby, \u00d6vermark och Kristinestads skyddsk\u00e5rer fyrkant p\u00e5 stadens salutorg. Vid tillf\u00e4llet n\u00e4rvar \u00e4ven stadsfullm\u00e4ktige, magistraten och dr\u00e4tselkammarens ledam\u00f6ter, distriktschefen Granlund, \u00f6verste Ekstr\u00f6m, major Talvela med flera. Inom fyrkanten hade Kristinestads svenska Lotta Sv\u00e4rdf\u00f6rening st\u00e4llt upp sig. Efter en kort stund uttr\u00e4dde generalen fr\u00e5n det invid torget liggande stadshotellet och h\u00e4lsades vid porten av Svenska samskolans goss- och flickscouter, varvid \u00e5t honom \u00f6verr\u00e4cktes ett f\u00e5ng rosor.<\/p>\n Sedan generalen p\u00e5 h\u00f6vligt s\u00e4tt emottagit bef\u00e4let, h\u00e4lsade han Kristinestads skyddsk\u00e5r, framh\u00e5llande sin gl\u00e4dje \u00f6ver att f\u00e5 se v\u00e5r gamla \u00e4rev\u00f6rdiga stad, som var en av de f\u00f6rsta som blev befriad och erinrade om \u00f6sterbottningarnas \u00e4rorika traditioner samt betonade skyddsk\u00e5rens betydelse och vikten av enig samverkan. H\u00e4refter kallade han till sig officerare och underbef\u00e4l, varefter han h\u00e4lsade varje s\u00e4rskild k\u00e5r, stannade h\u00e4r och d\u00e4r samtalande med dess enskilda medlemmar. H\u00e4refter h\u00e4lsade han Lotta Sv\u00e4rdsf\u00f6reningen och gjorde sig underr\u00e4ttad om dess organisation och arbete. \u00c4ven h\u00e4r tryckte han hand med de flesta och v\u00e4nde sid d\u00e4rp\u00e5 till f\u00f6reningen i dess helhet med n\u00e5gra ord.<\/p>\n Fru Elsa Winqvist, Kristinestads svenska Lotta Sv\u00e4rd f\u00f6renings ordf\u00f6rande, \u00f6verl\u00e4mnade nu till kapten Bergmark, chefen f\u00f6r Kristinestads skyddsk\u00e5r p\u00e5 f\u00f6reningens v\u00e4gnar en utomordentligt vacker och dyrbar fana, uttalande d\u00e4rvid den f\u00f6rhoppningen att den svenska k\u00e5ren aldrig m\u00e5tte sakna m\u00e4n, som \u00e4r redo, om det beh\u00f6vs, att skydda sina hem och v\u00e4rna fosterlandets frihet och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. P\u00e5 k\u00e5rens v\u00e4gnar tackade dess chef f\u00f6r den betydelsefulla g\u00e5van och avgav h\u00f6gtidlig f\u00f6rs\u00e4kran, att k\u00e5ren troget skall arbeta f\u00f6r sin h\u00f6ga uppgift och s\u00e5lunda bli sin fana trogen. F\u00e4ltprosten Hedberg framtr\u00e4dde d\u00e5 och p\u00e5minde om att skyddsk\u00e5rsarbetet \u00e4r en verksamhet f\u00f6r att trygga lag, r\u00e4tt och religion i riket, invigde han fanan, som d\u00e4refter av kapten Bergmark \u00f6verl\u00e4mnades till skyddsk\u00e5rens fanvakt, och meddelade om den ed han p\u00e5 k\u00e5rens v\u00e4gnar vid mottagandet avgett, vilken f\u00f6rs\u00e4kran k\u00e5ren bestyrkte.<\/p>\n Sedan kapten Bergmark utbragt ett fyrfaldigt leve f\u00f6r general Mannerheim, vari k\u00e5rerna och den talrika allm\u00e4nheten kraftigt inst\u00e4mde, var faninvigningen slut och k\u00e5rerna med generalen i spetsen t\u00e5gade till Ulrika Eleonorakyrkan. P\u00e5 v\u00e4gen stannade generalen p\u00e5 r\u00e5dhustorget och l\u00e4t trupperna defilera.<\/p>\n D\u00e5 generalen infann sig p\u00e5 kyrkog\u00e5rden, hade skyddsk\u00e5rerna, de stupades anh\u00f6riga och stadsfullm\u00e4ktige intagit sina platser, omgivna av en tusenh\u00f6vdad allm\u00e4nhet. Musiken intonerade \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u201dI himlar, sjungen den Eviges \u00e4ra\u201d och \u201dV\u00e5r Gud \u00e4r oss en v\u00e4ldig borg\u201d, varp\u00e5 kyrkoherden Aug. Tranchant framtr\u00e4dde och h\u00f6ll f\u00f6ljande tal:<\/p>\n \u201dSkyddsk\u00e5rister! Medborgare! Denna stund manar i minnet fram en m\u00f6rk bild, den kanske mlrkaste i v\u00e5rt lands och v\u00e5rt folks historia. Den minner om det otroliga, att en del av v\u00e5rt folk kunnat svika fosterland och i sj\u00e4lviskt syfte sluta f\u00f6rbund med dess fiende f\u00f6r att skapa landets och folkets of\u00e4rd, brytande skam \u00f6ver det, som f\u00f6rr aktats bland oss dyrt och heligt \u2013 lag och r\u00e4tt. Men vi kan l\u00e4mna detaljerna i den m\u00f6rka tavlan. De finns ju outpl\u00e5nligt inristade hos oss alla i minnet och de kan inte d\u00e4rifr\u00e5n slitas, s\u00e5 g\u00e4rna vi \u00e4n s\u00e5g att detta svarta blad i v\u00e5rt lands historia aldrig beh\u00f6vts skrivas. dessa m\u00f6rka minnen kommer att s\u00e5som de olidligaste mardr\u00f6mmar att f\u00f6lja oss till livets slut, att s\u00e5som ett svart sp\u00f6ke tr\u00e4nga in till framtida sl\u00e4kten av v\u00e5rt folk.<\/p>\n Utur det dystra m\u00f6rkret bryter dock de h\u00e4rligaste ljusstr\u00e5lar fram. Om detta ljus i m\u00f6rker t\u00e4lja denna plats och denna stund. Vi p\u00e5minns h\u00e4r om att f\u00e4drens anda inte \u00e4n hade d\u00f6tt ut bland oss, att sanning och r\u00e4tt \u00e4n kunde i v\u00e5rt land finna sina av mannamod besj\u00e4lade f\u00f6rk\u00e4mpar, vilka f\u00e4rdiga att offra liv och blod, reste sig till kamp mot v\u00e5ld och or\u00e4tt. I k\u00f6ld och hunger utan att svika eller vika, k\u00e4mpade de sig segerrikt fram icke fr\u00e5gande efter vila, f\u00f6rr\u00e4n m\u00e5let var vunnet \u2013 landet befriat fr\u00e5n f\u00f6rtryck och v\u00e5ld. Vad var det som h\u00f6ll dem uppe, vad som gav dem st\u00e5l i arm, mod i br\u00f6stet, segerhopp och segerkraft? V\u00e4l f\u00e4ders anda men ock f\u00e4ders tro, pr\u00f6vad ofta som hj\u00e4lp i n\u00f6d och fara. Med Gud i h\u00e5g och sinn, med Honom, sanningens och r\u00e4ttvisans Herre, som f\u00f6rk\u00e4mpe bar det f\u00f6r v\u00e5r arm\u00e9 med dess vita general fram fr\u00e5n strid till strid, fr\u00e5n seger till seger.<\/p>\n Det kunde dock inte hindras att under segert\u00e5get leden glesnade, att blodet t\u00f6mdes utur \u00e4dla hj\u00e4rtan l\u00e4mnande den krigsstr\u00e5ten st\u00e4dse f\u00f6ljande liemannen dess byte. \u00c4ven v\u00e5r bygd och s\u00e4rskilt dess landskommun fick d\u00e4rtill ge sin anpart.<\/p>\n Det \u00e4r till de fallnas viloplats v\u00e5ra steg nu lett. Varf\u00f6r riktas v\u00e5ra tankar s\u00e5 ofta till denna grift? Varf\u00f6r k\u00e4nner vi dragning hit\u00e5t? Drivkraften h\u00e4rtill utg\u00f6r v\u00e4l f\u00f6rst och fr\u00e4mst den stora, o\u00e4ndliga tacksamhetsskuld, i vilken vi k\u00e4nner oss st\u00e5 till dessa v\u00e5ra h\u00e4r vilande hj\u00e4ltar. Det \u00e4r denna k\u00e4nsla, som s\u00e4rskilt i dag f\u00f6rt oss hit, manande oss att f\u00f6r kommande tider och sl\u00e4kten hugf\u00e4sta denna plats. H\u00e4r skall v\u00e5ra efterkommande st\u00e4dse framb\u00e4ra sin tacksamhetsg\u00e4rd till hj\u00e4ltarna, som i f\u00e4drens dagar ljutit blod f\u00f6r det, som i \u00d6sterbottens bygder st\u00e4dse aktats k\u00e4rt och dyrt \u2013 sanning, lag och r\u00e4tt.<\/p>\n Men inte blott medvetandet av tacksamhetsskuld har f\u00f6rt oss hit. H\u00e4r har vi samlats och h\u00e4r skall v\u00e5ra efterkommande samlas f\u00f6r att bringas till \u00e4dla k\u00e4nslor, f\u00f6r att utvecklas till fosterlandsk\u00e4rlek och laglydnad, men fram f\u00f6r allt till f\u00f6rtr\u00f6stan p\u00e5 den Gud, som varit v\u00e5ra f\u00e4ders Gud och som skyddande och v\u00e4lsignande skall h\u00e5lla sin hand \u00f6ver v\u00e5rt land och folk, v\u00e5ra samh\u00e4llen och bygder, v\u00e5rt arbete s\u00e5 l\u00e4nge vi h\u00e4r f\u00f6rst\u00e5 att se upp till Honom s\u00e5som den, vilken i sin allmakt leder b\u00e5de folkens och enskildes \u00f6den. Kort sagt, vi har h\u00e4r p\u00e5 denna plats att l\u00e4ra oss troget tj\u00e4na Gud och fosterland. Svika vi i detta, s\u00e5 sviker vi ocks\u00e5 deras minne, vilka f\u00f6r dessa h\u00f6ga m\u00e5l och v\u00e4rden offrat liv och blod.\u201d<\/p>\n Sedan talaren refererat det sagda p\u00e5 finska, fortsatte han p\u00e5 svenska:<\/p>\n <\/p>\n p\u00e5 eder grav har Kristinestads stadskommun rest denna bautasten, som, b\u00e4rande era namn f\u00f6r framtida sl\u00e4kten t\u00e4lja om edra bragder och \u00e4ra. P\u00e5 Kristinestads stadsfullm\u00e4ktiges v\u00e4gnar avt\u00e4cker jag denna minnessten.<\/p>\n Sedan t\u00e4ckelset fallit och musiken spelat lantdagspsalmen vidtog blomsterhyllningen. F\u00f6rst nedlade general Mannerheim en utomordentligt vacker krans med orden:<\/p>\n <\/p>\n Stadsfullm\u00e4ktiges ordf\u00f6rande Winqvist frambar fr\u00e5n Kristinestads kommun i n\u00e5gra v\u00e4lvalda ordalag stadens stora tacksamhet till de under kumlet vilande, vilkas g\u00e4rning aldrig skall gl\u00f6mmas. Kristinestads skyddsk\u00e5r nedlade genom sin chef en krans med f\u00f6ljande inskription:<\/p>\n <\/p>\n P\u00e5 Kristinestads finska skyddsk\u00e5rs v\u00e4gnar nedlade dess chef, f\u00e4nrik Gammelin och magister Jalas en krans, varvid den senare framh\u00f6ll, hur Finland \u00e4r ett och odelbart och att dess b\u00e4gge nationaliteter st\u00e5tt sida vid sida i striden, offrande sig f\u00f6r landets bevarande. Och uttalade han f\u00f6rhoppningen att \u00e4nnu den tid m\u00e5tte gry, d\u00e5 vi ser \u00f6ver partigr\u00e4nserna och endast verka f\u00f6r det gemensamma fosterlandet.<\/p>\n Yttermera nedlades kransar fr\u00e5n Distriktstaben genom dess chef, fr\u00e5n medborgarinnor i Kristinestad genom fr\u00f6ken Ek, fr\u00e5n Lotta Sv\u00e4rd genom fr\u00f6ken Teir och till stupade Matti Nummelin fr\u00e5n moder och syskon genom L. Nummelin.<\/p>\n Till sist sj\u00f6ng s\u00e5ngk\u00f6ren \u201dDu som v\u00e4rldar har till rike\u201d och den h\u00f6gtidliga akten var slut.<\/p>\n D\u00e4refter uttalade generalen sin \u00f6nskan att f\u00e5 tala med de stupades anf\u00f6rvanter, med vilka han sedan v\u00e4nligt underh\u00f6ll sig en l\u00e5ng stund. D\u00e4rp\u00e5 bes\u00e5g general Mannerheim Ulrika Eleonora kyrkan och f\u00f6retog en vandring genom staden.<\/p>\n F\u00f6r general Mannerheim och andra inbjudna gavs p\u00e5 r\u00e5dhuset en festmiddag, vari \u00e4ven n\u00e5got \u00f6ver ett hundratal stadsbor och landsbor deltog. Vid generalens intr\u00e4de \u00f6verl\u00e4mnade doktorinnan Trygg fr\u00e5n Kristinestads svenska Lottor till honom en bukett rosor, yttrande h\u00e4rvid bland annat: \u201dDessa blommor skall vissna men minnet av v\u00e5r vita general och vad Ni har gjort f\u00f6r Finland st\u00e5r djupt inristat i v\u00e5ra hj\u00e4rtan och f\u00f6rbleknar aldrig. Ni \u00e4r v\u00e5rt h\u00f6ga ideal och v\u00e5ra hj\u00e4rtans kung.\u201d<\/p>\n Under middagen riktade sig stadsfullm\u00e4ktiges ordf\u00f6rande Winqvist till hederg\u00e4sten med f\u00f6ljande ord:<\/p>\n \u201dFinlands folk har under seklernas lopp f\u00e5tt genomleva m\u00e5nga sv\u00e5ra perioder, det har haft att k\u00e4mpa mot yttre fiender och mot hunger och farsoter inom landet. Aldrig f\u00f6rr hade det dock befunnit sig i en s\u00e5 f\u00f6rtvivlad bel\u00e4genhet, som i slutet av \u00e5r 1917 och i b\u00f6rjan av \u00e5r 1918, d\u00e5 landet h\u00e4rjades av den med v\u00e5ra egna landsm\u00e4n f\u00f6rbundna arvfienden. Harmen och avskyn \u00f6ver fr\u00e4ckheten och v\u00e5ldsd\u00e5den brann i alla fosterlandsv\u00e4nners sinnen men utan vapen och utan ledning syntes folket maktl\u00f6s.<\/p>\n D\u00e5 b\u00f6rjade i v\u00e5ra nejder h\u00f6ras rykten att motst\u00e5nd f\u00f6rbereddes och att det fanns en man, som tagit ledningen och slutligen fl\u00f6g ett namn \u00f6ver bygden och det namnet var: Gustaf Mannerheim!<\/p>\n Det var Ni, herr General, som p\u00e5tog er denna j\u00e4tteuppgift att befria v\u00e5rt folk och att av storfurstend\u00f6met Finland skapa ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt rike! Att Ni l\u00f6st denna uppgift och att f\u00f6rtj\u00e4nsten \u00e4r Er, det erk\u00e4nner var och en.<\/p>\n D\u00e5 Ni i dag har berett oss Kristinestadsbor, den ofattbara gl\u00e4djen att bes\u00f6ka v\u00e5r stad, s\u00e5 vi \u00f6nskar er hj\u00e4rtligt v\u00e4lkommen och tackar Er d\u00e4rf\u00f6r och samtidigt f\u00f6r att det Ni herr General, hittills har gjort f\u00f6r v\u00e5rt land, b\u00e5de som h\u00e4rf\u00f6rare och statsman.<\/p>\n Den n\u00e4rvarande tiden \u00e4r \u00e5ter orofylld och d\u00e4rf\u00f6r manas vi att ocks\u00e5 t\u00e4nka p\u00e5 framtiden, ty vi vet inte vilka faror som \u00e4nnu kan hota oss. Men det vet vi, att s\u00e5 l\u00e4nge vi har er, herr General, ibland oss, s\u00e5 l\u00e4nge skall Finland aldrig bli likt ett redl\u00f6st skepp, drivande mot br\u00e4nningarna. Det skall i farans stund ha bef\u00e4l ja bef\u00e4lhavaren p\u00e5 sin post och han skall inte sakna m\u00e4n, som skall samlas omkring honom. Och denna g\u00e5ng med vapen i hand, fast beslutna att till sista blodsdroppen f\u00f6rsvara hem och h\u00e4rd, frihet och fosterland!<\/p>\n D\u00e4rf\u00f6r skall vi med f\u00f6rtr\u00f6stan och lugn se mot framtiden-<\/p>\n Jag ber de n\u00e4rvarande f\u00f6rena sig med mig om ett fyrfaldigt, ljudeligt \u201dleve\u201d f\u00f6r v\u00e5r hedersg\u00e4st f\u00f6r v\u00e5r vita general!<\/p>\n Generalen svarade p\u00e5 svenska och finska med f\u00f6ljande t\u00e4nkv\u00e4rda ord:<\/p>\n \u201dF\u00f6r den v\u00e4lkomsth\u00e4lsning herrar stadsfullm\u00e4ktiges ordf\u00f6rande riktat till mig samt och f\u00f6r den v\u00e4nliga tanken att inbjuda mig till denna vackra minnesfest ber jag att f\u00e5 uttala min uppriktiga tacksamhet.<\/p>\n Det \u00e4r en vacker gammal sed att \u00e4ra sina fallna hj\u00e4ltar, att inte l\u00e5ta minnet f\u00f6rblekna av dem, som offrat livet f\u00f6r \u00e4lskat fosterland. Ocks\u00e5 hade det kunnat vara med en k\u00e4nsla av stolthet som jag, som haft den ofattbara \u00e4ran att f\u00f6ra bef\u00e4l \u00f6ver de tappra m\u00e4n, vilka h\u00e4r b\u00e4ddats till den eviga vilan, hade deltagit i dagens h\u00f6gst\u00e4mda fest.<\/p>\n Men om jag s\u00e4ger er, att tankarna oemotst\u00e5ndligt f\u00f6rs tillbaka till den stolta tid, d\u00e5 v\u00e5rt folk f\u00f6r en g\u00e5ngs skull stod enigt, medvetet om att endast den h\u00f6gste och dess egen kraft kunde hj\u00e4lpa det att inte glida ned i den blodiga avgrundens djup, till den tid, d\u00e5 s\u00e5 m\u00e5ngen glatt offrade sitt unga liv i fast tillf\u00f6rsikt att han med sitt blod k\u00f6pte sitt fosterlands trygghet.<\/p>\n Om jag s\u00e4ger er att jag inte kan gl\u00f6mma hur m\u00e5nga g\u00e5nger vid randen av en soldagrav jag sett en moder, en hustru utan klagan, utan en t\u00e5r b\u00e4dda i jorden det k\u00e4raste hon \u00e4gt, stolt i medvetandet att detta offer skapat en lycklig framtid \u00e5t v\u00e5rt land. Om jag s\u00e4ger er detta, s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r ni att jag tvekat att h\u00f6rsamma er kallelse. Ni f\u00f6rst\u00e5r att n\u00e4r allt, som k\u00f6pts med stora offer, redan inom ett par korta \u00e5r slumpats bort som skiljemynt i handeln mellan de politiska partierna, att n\u00e4r man st\u00e5r i ber\u00e5d att \u00f6ppna landets gr\u00e4nser f\u00f6r tusende av dem, f\u00f6r vars kulor v\u00e5ra b\u00e4sta s\u00f6ner fallit, n\u00e4r varje dag som g\u00e5r, medf\u00f6r \u00f6kat inflytande \u00e5t dem, som var p\u00e5 den andra sidan d\u00e5 det g\u00e4llde Finlands frihet. Det \u00e4r sv\u00e5rt att h\u00e5lla huvudet h\u00f6gt vid ett tillf\u00e4lle som detta, ja man st\u00e5r svarsl\u00f6s inf\u00f6r fr\u00e5gan med vilken r\u00e4tt man s\u00e4nt dessa m\u00e4n i d\u00f6den, ni f\u00f6rst\u00e5r som jag, att den besvikelses t\u00e5r, som d\u00e5 ej lj\u00f6ts, nu kanske glimrar i m\u00e5ngen moders \u00f6ga och att man fr\u00e5gar sig om vi, som ej f\u00f6rm\u00e5tt ta vara p\u00e5 det, f\u00f6r vilket de offrade sitt liv, \u00e4r v\u00e4rdiga att resa minnesv\u00e5rdar f\u00f6r dem.<\/p>\n Om jag dock \u00f6vervunnit min tvekan och h\u00f6rsammat er inbjudan, s\u00e5 \u00e4r det, emedan min tro p\u00e5 de stora och goda krafter jag 1918 s\u00e5g och beundrade hos v\u00e5rt folk, st\u00e5r oryggligt fast. Dessa krafter kan inte f\u00f6rkv\u00e4vas, om de ocks\u00e5 i detta \u00f6gonblick undanskymmas av partipolitikens sm\u00e5 intressen.<\/p>\n Jag har kommit f\u00f6r att h\u00e4r i det frihets\u00e4lskande \u00d6sterbotten bland dess sunda och of\u00f6rd\u00e4rvade folk \u00e5ter en g\u00e5ng f\u00e5 k\u00e4nna en fl\u00e4kt av den anda, som d\u00e5 ledde till seger och som ensam kan ge oss kraft.<\/p>\n De unga hj\u00e4ltar, som sida vid sida slumrar under den i dag avt\u00e4ckta, av k\u00e4rleksfulla h\u00e4nder resta v\u00e5rden, f\u00f6ll i den fasta tron att de r\u00e4ddat sitt land och l\u00e4mnat \u00e5t efterlevande frihet och trygghet. M\u00e5 \u00d6sterbottens or\u00e4dda m\u00e4n se till att inte klenmodigt prisges vad som \u00e4nnu kan r\u00e4ddas av deras verk.\u201d<\/p>\n Ytterligare h\u00f6lls n\u00e5gra tal av borgm\u00e4stare Granfelt till skyddsk\u00e5rsorganisationerna och deras n\u00e4rvarande representanter, av kyrkoherden Tranchant till de fallnas anh\u00f6riga och av f\u00e4ltprosten Hedberg till kvinnorna som under frihetskriget i b\u00f6n h\u00f6ll vakt vid hemmets h\u00e4rd.<\/p>\n Klockan n\u00e5got \u00f6ver 5 br\u00f6t generalen upp f\u00f6r att hinna till t\u00e5get och f\u00f6ljdes till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen, f\u00f6rutom av v\u00e4rdarna, av Kristinestads, N\u00e4rpes med flera skyddsk\u00e5rer och en stor skara stadsbor. Vid stationen sj\u00f6ngs Modersm\u00e5lets s\u00e5ng, varefter generalen tackade f\u00f6r s\u00e5ngen och tog avsked. Under tonerna av Wasa marsch, som uppst\u00e4mdes p\u00e5 generalens \u00f6nskan, utbyttes de sista avskedsh\u00e4lsningarna.<\/p>\n En var gick s\u00e5 till sitt med k\u00e4nslan av att ha fattat n\u00e5got av inneh\u00e5llet i orden: \u201dS\u00e5 m\u00f6tas hj\u00e4rtan, m\u00f6tas namn, o fosterland, uti din famn.\u201d<\/p>\n Som avslutningen av dagens festligheter hade Lottorna p\u00e5 Arbetets V\u00e4nner p\u00e5 aftonen en soar\u00e9 med ett ansl\u00e5ende program, upptagande musik, k\u00f6rs\u00e5ng, tal av bankdirekt\u00f6r Teir, tabl\u00e5erna Fr\u00e4mlingens syn och Bj\u00f6rneborgarnas marsch, s\u00e4rdeles v\u00e4llyckade.<\/p>\n Vill du l\u00e4sa om alla h\u00e4ndelser under de dramatiska \u00e5ren 1917-1918, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tidskriften Veckans Kr\u00f6nika hade i sitt nummer 49 \u00e5r 1920 en stort uppslagen artikel om festligheterna i Kristinestad den 21 november 1920: Artikel i tidningen Syd-\u00d6sterbotten 24.11.1920. Renskriven av Lasse Backlund i november 2017: Invigningen av Kristinestads skyddsk\u00e5rs fana och Forts\u00e4tt l\u00e4sa General Mannerheim i Kristinestad.<\/span>Invigningen av Kristinestads skyddsk\u00e5rs fana och avt\u00e4ckande av minnesstoden.<\/strong><\/h3>\n
Faninvigningen.<\/strong><\/h3>\n
![\"Gustav](\"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/Mannerheim-i-Stadin-21.11.1920-i-f\u00f6nstret-i-Svenska-g\u00e5rden-st\u00e5r-troligtvis-Viktor-och-Rurik-Nylund.jpg\")
![\"22](\"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/Mannerheim-i-Stadin-21.11.1920-f\u00f6r-att-avt\u00e4cka-minnesstoden-vid-Ulrika-Eleonorakyrkan.jpg\")
Avt\u00e4ckningen av minnesv\u00e5rden.<\/strong><\/h3>\n
Tappra hj\u00e4ltar, v\u00e5r bygds \u00e4dla s\u00f6ner<\/h6>\n
-Matts Martin Nummelin, stupad 25.2.1918 i Sastmola<\/h6>\n
-Alfred Johansson Erlands, stupad 31.1.1918 i Kristinestad<\/h6>\n
-Viktor Viktorsson Grannas, stupad 31.1.1918 i Kristinestad<\/h6>\n
-Axel Henriksson \u00c4ppel, stupad 10.3.1918 i Kuhmois<\/h6>\n
-James Harry Blackie, stupad 18.3.1918 i Pitk\u00e4j\u00e4rvi<\/h6>\n
-Emil Josefsson \u00c5djers, stupad 19.3 1918 i Pitk\u00e4j\u00e4rvi<\/h6>\n
-Axel Evert Johansson Klockars, stupad 5.4.1918 i Tammerfors<\/h6>\n
-Josef Henrik Karlsson Granqvist, stupad 8.4.1918 i Vesilahti<\/h6>\n
-Karl Johan Henriksson Guss, stupad 8.4.1918 i Vesilahti<\/h6>\n
![\"H\u00e4r](\"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/K1.-H\u00e4r-\u00e4r-J.M.Rosengrens-vykort-fr\u00e5n-ca-1928-av-minnesm\u00e4rket..jpg\")
\u201dJa, det var de fallnes kalla h\u00e4nder,<\/h6>\n
som p\u00e5 blanka sv\u00e4rd,<\/h6>\n
lyfte landet h\u00f6gt bland fria l\u00e4nder\u201d<\/h6>\n
\u201dSnart julstj\u00e4rnan lyser p\u00e5 gravens sn\u00f6, i v\u00e4rldsfredens dimmiga h\u00f6st.<\/h6>\n
hell eder, som manligt i v\u00e5ren f\u00e5tt d\u00f6, med ogrumlad dr\u00f6m i Ert br\u00f6st.<\/h6>\n
Festmiddag p\u00e5 r\u00e5dhuset.<\/strong><\/h3>\n