{"id":6495,"date":"2017-11-12T14:54:28","date_gmt":"2017-11-12T13:54:28","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6495"},"modified":"2017-11-12T14:57:52","modified_gmt":"2017-11-12T13:57:52","slug":"krigsminnen-fran-1854","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=6495","title":{"rendered":"Krigsminnen fr\u00e5n 1854."},"content":{"rendered":"

Pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander (1834-1910) , som f\u00f6ddes p\u00e5 prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd skrev ner sina ungdomsminnen och dessa publicerades efter hans d\u00f6d i tidskriften \u00a0”Finsk Tidskrift”. \u00c5r 1918 sammanst\u00e4llde hans sl\u00e4ktingar dessa skrifter och de gav d\u00e5 ut en bok som heter ”Ungdomsminnen”. Denna ber\u00e4ttelse behandlar tiden d\u00e5 hans egna f\u00f6r\u00e4ldrar dog, kyrkan i Lappfj\u00e4rd var nybyggd och moderlandet Ryssland var i krig med b\u00e5de Frankrike och England, allts\u00e5 det s\u00e5 kallade Krim-kriget. Spr\u00e5ket i texten h\u00e4r under har moderniserats, f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare.<\/span><\/p>\n

Innan min sl\u00e4kt, som nu i mer \u00e4n hundra \u00e5r bebott samma prostg\u00e5rd, skulle l\u00e4mna den och hela hemtrakten f\u00f6r alltid, tog min \u00e4ldre bror Jakob (1831-1881)<\/span> sig f\u00f6r att l\u00e5ta uppf\u00f6ra en familjegrav i Lappfj\u00e4rd, vilken murades av spr\u00e4ngsten, dr\u00e4nerades sorgf\u00e4lligt och t\u00e4cktes med en tung gjutj\u00e4rnsplatta. Den tomma Gamla Birgitta kyrkan, i vilken man f\u00f6r tillf\u00e4llet insatt f\u00f6r\u00e4ldrarnas helgade kvarlevor, stod \u00e4nnu kvar, tills den om n\u00e5got \u00e5r nedtogs och s\u00e5ldes p\u00e5 auktion. \u00c4ven det hemska benhuset stod kvar med sina rader av m\u00e5lade tr\u00e4bel\u00e4ten, bland benen fr\u00e5n uppkastade gravar. En liten r\u00f6dm\u00e5lad gravkammare, fyrkantig, med en svart knopp p\u00e5 de sammansluttande t\u00e4ckbr\u00e4derna, befann sig invid familjegraven; den hade uppf\u00f6rts av f\u00f6rsamlingen \u00f6ver kyrkoherde Isak Erik Estlanders (1768-1820) grav av erk\u00e4nsla f\u00f6r det legat av 100 tunnor spannm\u00e5l, han vid sitt fr\u00e5nf\u00e4lle sk\u00e4nkt till ett l\u00e4nemagasin. D\u00e4remot var klockstapeln, genom vilken man hade tilltr\u00e4de till den av en stenmur omgivna kyrkog\u00e5rden, bortflyttad till Magnsbacken och uppf\u00f6rd i st\u00e5tligare skepnad gentemot Nya kyrkan.<\/p>\n

S\u00e5 blev gravv\u00e5rden \u00f6ver den gamla kyrkoherdefamiljen liggande p\u00e5 den \u00f6vergivna, snart nog av alnsh\u00f6gt ogr\u00e4s \u00f6vervuxna kyrkog\u00e5rden, och det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge innan minnet av densamma var likas\u00e5 f\u00f6rg\u00e4tet. I familjegraven jordades \u00e4ldsta syster och n\u00e5gra medlemmar av hennes familj, men f\u00f6r \u00f6vrigt ingen av sl\u00e4kten. Min bror Jakob som var gravens anl\u00e4ggare fick sin vilostad i Siciliens varma solbelysta jord, d\u00e4r den beskuggas av acasior.<\/p>\n

Professor Jacob Estlander dog s\u00e5som bekant, under en resa, som han f\u00f6retagit f\u00f6r v\u00e5rdande av sin h\u00e4lsa i Messina den 4 mars 1881 och begravdes d\u00e4r. Till\u00e4ggas m\u00e5, att vid den ohyggliga jordb\u00e4vningen \u00e5r 1908, d\u00e5 bl. a. kyrkog\u00e5rdarna i Messina var utsatta f\u00f6r \u00f6del\u00e4ggelse, Estlanders grav f\u00f6rblev i det n\u00e4rmaste oskadad.<\/p>\n

N\u00e4r jag fyrtio \u00e5r senare bes\u00f6kte familjegraven i Lappfj\u00e4rd, syntes att gjutj\u00e4rnsh\u00e4llen varit nyligen rubbad. Man sade mig att det blivit en sed bland skriftskolungdomen, att g\u00e5 dit och anst\u00e4lla kraftprov, d\u00e4rvid pojkarna t\u00e4vlade om att lyfta upp gravens j\u00e4rnlock.<\/p>\n

V\u00e5ra angen\u00e4maste dagar denna sommar tillbringade vi med kapellansfamiljen p\u00e5 Juth, ofta p\u00e5 utf\u00e4rder, dels i sk\u00e4ren, dels p\u00e5 B\u00f6tombergen. Den d\u00e5varande kapellanen var en h\u00e4nf\u00f6rd, om ocks\u00e5 icke s\u00e5 synnerligt klyftig religionsl\u00e4rare: han hade varit i delo med domkapitlet f\u00f6r sina trosmeningar, men vad hj\u00e4rtelaget vidkommer hade v\u00e4l ingen annat \u00e4n gott att s\u00e4ga om honom. Av hans tre flickor var de tv\u00e5 \u00e4ldre de \u00e4lskv\u00e4rda deltagarinnorna i v\u00e5ra utflykter. En sv\u00e5r sorg hade familjen med ende sonen, vilken jag tidigare sett en g\u00e5ng som en den allra vackraste lilla parvel i en avundsv\u00e4rt sk\u00f6n dr\u00e4kt, och nu \u00e5terfanns som en hj\u00e4lpl\u00f6s krympling of\u00f6rm\u00f6gen att g\u00e5 till f\u00f6ljd av benens f\u00f6rlamning. Han hade icke desto mindre tagit studentexamen, p\u00e5 egen hand skaffat sig de erforderliga kunskaperna och burits upp till examen. Han hade ett gott hufvud, men jag beundrade \u00e4nd\u00e5 mera hans moraliska mod att vilja arbeta sig fram genom livet.<\/p>\n

M\u00e5ngen afton under vintern som jag \u00e5ter tillbragte i det nu s\u00e5 tomma hemmet, kom han p\u00e5 bes\u00f6k, och minnet av hans umg\u00e4nge \u00e4r sammanv\u00e4vt med mina sista erinringar fr\u00e5n k\u00e4llarkamrarna. Ofta n\u00e4r det sedan h\u00e4nde mig att i dr\u00f6mmen f\u00f6rl\u00e4gga sk\u00e5deplatsen dit framtr\u00e4dde hans vemodiga, vanf\u00f6ra, av lidandets allvar pr\u00e4glade skepnad.<\/p>\n

Under v\u00e5ra samspr\u00e5k var det stundom fr\u00e5ga om vilka levnadsbanor han med sina s\u00e5 f\u00f6rkrympta m\u00f6jligheter skulle kunna insl\u00e5; sm\u00e5 stillasittande befattningar p\u00e5 kontor hos enskilde eller i kronans tj\u00e4nst gick v\u00e4l an, men tilltalade honom icke. Bland ifr\u00e5gasatta planer var ett l\u00e5nebibliotek den, som mest tycktes tillfredsst\u00e4lla hans varma litter\u00e4ra intressen. Han satte sedan upp ett s\u00e5dant i Kristinestad och bedrev sitt f\u00f6retag inte utan framg\u00e5ng den tid han hade att dv\u00e4ljas h\u00e4r i sin f\u00f6rfallna kroppshydda. Av hans boksamling, d\u00e5 den f\u00f6rskingrades, kom jag i besittning av \u00bbG\u00f6thes Werke, vollst\u00e4ndige Ausgabe letzter Hand\u00bb, ett exemplar av Cottas, under G\u00f6thes egen tillsyn 1828 p\u00e5b\u00f6rjade upplaga, best\u00e5ende av 60 sm\u00e5, p\u00e5 d\u00e5ligt papper illa tryckta volymer i enklaste landsortsband.<\/p>\n

Sommaren 1851 upplevde vi p\u00e5 v\u00e5r ort en tilldragelse av allm\u00e4n och r\u00e4tt betydande b\u00e4rvidd, \u00e5teruppr\u00e4ttandet av indelta milit\u00e4ren. Mina h\u00e5gkomster av det burspr\u00e5k, som d\u00e4rvid \u00e4gde rum, har jag \u00e5tergivit i ett bidrag till \u00f6sterbottningarnas tidskrift \u00bbJoukahainen\u00bb, som kan h\u00e4r f\u00e5 plats:<\/p>\n

Ett minne fr\u00e5n krigssommarn 1854.<\/strong><\/h3>\n

\u00a0<\/strong>Den sommarn uppeh\u00f6ll jag mig i det gamla hemmet, sista g\u00e5ngen innan det uppl\u00f6stes. P\u00e5 prostg\u00e5rden hade intr\u00e4ffat stora f\u00f6r\u00e4ndringar. Magasinerna var uppl\u00e5tna \u00e5t stadsbor, som f\u00f6rde dit salt och andra varor i s\u00e4kerhet, undan engelsm\u00e4nnen. Husbondev\u00e4ldet innehades av min \u00e4ldre bror, \u00bbmagister Jakob\u00bb, somi, par och tjugu\u00e5rig, f\u00f6rde spiran of\u00f6rskr\u00e4ckt. Gammalt folk t\u00e4nkte hur underligt det var att nu, n\u00e4r krig \u00e5ter utbr\u00f6t, skulle det vara som 1808, d\u00e5 familjen p\u00e5 Lappfj\u00e4rds prostg\u00e5rd \u00e4venledes utgjordes av barn, utan far och mor. Ocks\u00e5 nu var ryska trupper f\u00f6rlagda i byn, och p\u00e5 prostg\u00e5rden var en kapten med sin fru inkvarterad.<\/p>\n

St\u00e4llningen var ju likv\u00e4l inte alldeles den samma som d\u00e5 Orlof-Denisof huserade d\u00e4r, men begreppen var inte s\u00e5 riktigt klara i fr\u00e5ga om v\u00e4n eller fiende.<\/p>\n

L\u00e4ngre fram p\u00e5 sommarn b\u00f6rjade yngre allmogem\u00e4n med bekymrad uppsyn bes\u00f6ka oss f\u00f6r att r\u00e5dpl\u00e4ga. I kyrkan hade uppl\u00e4sts ett kejserligt manifest om att indelta milit\u00e4ren igen skulle upps\u00e4ttas, en bataljon f\u00f6r \u00c5bo- och Bj\u00f6rneborgs l\u00e4n, och en annan f\u00f6r \u00d6sterbotten. Det hade sagts att tv\u00e5 h\u00f6ga herrar skulle komma fr\u00e5n Helsingfors och tala om saken med b\u00f6nderna, och f\u00f6rsta sammankomsten skulle h\u00e5llas h\u00e4r i Kristinestad med N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rdsborna. Folket h\u00e4r ville veta hur det r\u00e4tteligen f\u00f6rh\u00f6ll sig med de femtio frihets\u00e5ren, som gammalt folk talade om. Det sades att i Borg\u00e5 hade Kejsaren lovat att inte n\u00e5got indelt krigsfolk skulle uttagas f\u00f6rr\u00e4n \u00e5tminstone femtio \u00e5r g\u00e5tt om. Hade Kejsaren en g\u00e5ng lovat det, s\u00e5 ville de inte ge efter f\u00f6r herrarna i Helsingfors.<\/p>\n

Saken f\u00f6ref\u00f6ll just icke mycket trolig, d\u00e5 manifestet uttryckligen uppgav att Kejsar Alexander beviljat roteh\u00e5llarna denna f\u00f6rm\u00e5n \u00bbs\u00e5 l\u00e4nge omst\u00e4ndigheterna det medg\u00e5fve och intill dess landets \u00e5tervunna v\u00e4lst\u00e5nd kunnat utpl\u00e5na sp\u00e5ren af det f\u00f6reg\u00e5ende krigets f\u00f6r\u00f6delser\u00bb. Vilken grund s\u00e4gnen om de femtio frihets\u00e5ren hade, var mer \u00e4n vi den g\u00e5ngen kunde utreda f\u00f6r dem.<\/p>\n

N\u00e5got best\u00e4mt motst\u00e5nd hade man inte i sinnet. Lappfj\u00e4rdsbon var i allm\u00e4nhet av en mera bet\u00e4nksam natur, han utm\u00e4rkte sig inte f\u00f6r den handlingskraft, som N\u00e4rpesbon gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r. Man hade t\u00e4nkt att n\u00e5gra skulle resa till N\u00e4rpes och Ilmola f\u00f6r att h\u00f6ra \u00e5t vad d\u00e4r funderades. Den k\u00e4nslan hade man, att sammantr\u00e4det i Kristinestad, s\u00e5som det f\u00f6rsta, var av synnerlig vikt, ty s\u00e5som det gick h\u00e4r, skulle det ocks\u00e5 g\u00e5 i de andra socknarna, och n\u00e5gon or\u00e4tt var det v\u00e4l inte, att man h\u00f6ll p\u00e5 det som var ens r\u00e4tt.<\/p>\n

D\u00e5 den utsatta dagen kom, begav jag mig den sju verst (ca 8 km) l\u00e5nga v\u00e4gen till staden. Det var en solig s\u00f6ndag i Augusti, v\u00e4rmen var tryckande och v\u00e4gen stod full av damm efter k\u00e4rrorna. Kvinnor syntes inte till, ej heller ungdom, och m\u00e4nnen var tysta och allvarsamma.<\/p>\n

Vid ankomsten till staden s\u00e5g det \u00f6de och tomt ut. Plankstaplarna och tj\u00e4rtunnorna p\u00e5 \u00f6stra sidan var bortf\u00f6rda, g\u00f6mda i skogarna, och i hamnen syntes inte ett skepp, stadens stora handelsflotta var f\u00f6rs\u00e5ld eller kapad, av 5,113 l\u00e4ster \u00e5terstod blott 1,894, 21 fartyg hade f\u00f6rst\u00f6rts, 9 l\u00e5g i neutrala hamnar och 5 hemmaliggande voro avtacklade och dolda i vikarna; fr\u00e4mmande fartyg hade av blockaden hindrats att inl\u00f6pa. Sorgligast av allt var varvet, d\u00e4r 12 fartyg, mer eller mindre f\u00e4rdiga, h\u00f6lls \u00f6vert\u00e4ckta med l\u00f6vruskor och granris. Staden sj\u00e4lv l\u00e5g tyst och stilla i solbadet, som om innev\u00e5narna skulle ansett anst\u00e4ndigheten fordra att de inte l\u00e5tsade om den m\u00e4rkv\u00e4rdiga sammankomsten.<\/p>\n

Endast f\u00e5 stadsbor hade kommit tillst\u00e4des, n\u00e4r efter gudstj\u00e4nstens slut allmogen samlades p\u00e5 den \u00f6ppna platsen nedanf\u00f6r Ulrika Eleonora kyrkan. B\u00f6nderna stod i en hop, men p\u00e5 dr\u00e4kten var det l\u00e4tt att skilja N\u00e4rpesborna i bl\u00e5gr\u00e5a vadmalskl\u00e4der fr\u00e5n Lappfj\u00e4rdsborna i bruna. Man v\u00e4ntade i tystnad, och knappast s\u00e5gs n\u00e5gon byta ett ord med sin granne. Om en stund anl\u00e4nde tv\u00e5 generalspersoner, f\u00f6ljd av guvern\u00f6ren, kronofogden, l\u00e4nsm\u00e4nnen, stadens borgm\u00e4stare och n\u00e5gra av borgerskapets fr\u00e4msta. De h\u00f6ga herrar, som skulle h\u00e5lla burspr\u00e5k med \u00d6sterbottens roteh\u00e5llare, var generall\u00f6jtnanten greve G. M. Armfelt och generalmajoren baron Casimir von Kothen, vid denna tid chef f\u00f6r Ecklesiastikexpeditionen. Den f\u00f6rre, Gustaf Mauritz’ \u00e4ldste son, utn\u00e4mnd till inspekt\u00f6r f\u00f6r den nya milit\u00e4ren, var en unders\u00e4tsig, fetlagd herre med vackra, v\u00e4lvilliga Armfeltska drag. Han sade aldrig ett ord, som jag kunde h\u00f6ra, det var v. Kothen som talade.<\/p>\n

Denne var en sp\u00e4nstig gestalt med livliga \u00e5tb\u00f6rder. Hans tal fl\u00f6t l\u00e4tt och bra, men f\u00f6r fort f\u00f6r att allmogen, som var van vid sina funktion\u00e4rers bet\u00e4nksamma tales\u00e4tt, skulle kunnat r\u00e4tt f\u00f6lja med. Han uppeh\u00f6ll sig f\u00f6rst vid fr\u00e5gan om frihetstiden och utlade omst\u00e4ndligt hur man p\u00e5 lantdagen i Borg\u00e5 beg\u00e4rt att landet i \u00e5tminstone femtio \u00e5r skulle vara befriat fr\u00e5n uppst\u00e4llande av indelt milit\u00e4r, men att Kejsarn inte fastst\u00e4llt n\u00e5gon tid, utan endast f\u00f6rklarat att s\u00e5 l\u00e4nge omst\u00e4ndigheterna medgav det och landet \u00e4nnu k\u00e4nde av det sista krigets \u00f6del\u00e4ggelser, skulle roteringen eftersk\u00e4nkas, alldeles som det stod i kung\u00f6relsen. Ber\u00e4ttelsen om de femtio frihets\u00e5ren skulle de inte lita sig till, det var blott gammalt folks prat, p\u00e5 vilket man inte kunde st\u00e5 med r\u00e4tta.<\/p>\n

Det var tydligt att baronen hade f\u00e5tt h\u00f6ra om b\u00f6ndernas funderingar och ville gendriva dem. D\u00e4rp\u00e5 dr\u00f6jde han vid de m\u00e5nga frihets\u00e5ren landet hade \u00e5tnjutit under ryska Kejsarns m\u00e4ktiga spira, flera \u00e4n v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der visste av, sedan \u00e5rhundraden tillbaka. Ocks\u00e5 hade landet under dessa 45 \u00e5r s\u00e5 tilltagit i v\u00e4lm\u00e5ga och folkm\u00e4ngd, att denna n\u00e4ra p\u00e5 f\u00f6rdubblats. Det skulle inte k\u00e4nnas mycket besv\u00e4rligt, n\u00e4r Kejsaren nu fr\u00e5n hela det folkrika \u00d6sterbotten beg\u00e4rde endast 600 man, blott en man f\u00f6r tv\u00e5 rotar, eller h\u00e4lften av det regemente, som kontrakten medgav, och \u00e4ndock ville Hans Majest\u00e4t sj\u00e4lv bekosta utrustning och underh\u00e5ll s\u00e5 l\u00e4nge kriget varade. Varken mundering eller kost beh\u00f6vde de s\u00f6rja f\u00f6r.<\/p>\n

Han sl\u00f6t med en fanfar, avsedd att verka krigiska k\u00e4nslor hos gubbarna. De skulle ju, tyckte han, med lust och fr\u00f6jd dra sv\u00e4rdet f\u00f6r att hj\u00e4lpa v\u00e5r n\u00e5dige Kejsare att sl\u00e5 tillbaka fienden, som s\u00e5 of\u00f6rskylt \u00f6verfallit oss och h\u00e4rjade i v\u00e5ra hamnar. I Gamlakarleby hade \u00d6sterbottningarna visat att de kunde reda sig sj\u00e4lva, och om de blott in\u00f6vades och fick dugliga vapen, skulle de st\u00e5 sig gott utan inkvartering av fr\u00e4mmande trupper.<\/p>\n

N\u00e5got gensvar f\u00f6rspordes icke till denna appell, och ovisst \u00e4r om icke gubbarna i sina stilla sinnen t\u00e4nkte att saken inte kom dem mycket vid, att stadsborna kunde just hj\u00e4lpa sig sj\u00e4lva.<\/p>\n

Efter talet blev det moltyst, tills en st\u00e4mma f\u00f6rnams bland de bakomst\u00e5ende. Av m\u00e5lf\u00f6ret kunde man h\u00f6ra att det var en N\u00e4rpesbo. \u00bbDe voro inte villiga, sade han tv\u00e4rt, att l\u00e5ta sina gossar behandlas med hugg och slag av officerarna, s\u00e5som det nu tillgick dagligdags i byarna, d\u00e4r milit\u00e4ren l\u00e5g inkvarterad.\u00bb<\/p>\n

N\u00e5gon vidare v\u00e4ltalighet utvecklade icke N\u00e4rpesbon, men det lilla han sade l\u00e4t positivt. Kothen var dock inte den, som blev svarsl\u00f6s, snarare tycktes han bli helt kry av mots\u00e4gelsen. Han utlade vitt och brett hur det \u00e4r olika med olika folk, ryssarna blir bra soldater p\u00e5 ett s\u00e4tt, finnarna p\u00e5 ett annat, och om h\u00e4r \u00e4nnu fanns n\u00e5gra gamla soldater fr\u00e5n sista kriget, s\u00e5 kunde de intyga att aldrig en bra roteringskarl, som inte s\u00f6p eller var oregerlig, blev h\u00e4r h\u00e5rt behandlad av bef\u00e4let. \u00bbOch h\u00e4r st\u00e5r den man, sade han med en gest emot Armfelt, som Hans Majest\u00e4t Kejsaren utsett till de nya bataljonernas bef\u00e4lhavare, och ingen kan s\u00e4ga att han eller hans sl\u00e4kt gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r obarmh\u00e4rtighet eller elakhet mot folket.\u00bb Den gode greven s\u00e5g ocks\u00e5 minsann ut som en bild av sj\u00e4lva v\u00e4lviljan.<\/p>\n

Knappt hade v. Kothen tystnat, d\u00e5 \u00e5ter en r\u00f6st h\u00f6rdes i hopen, denna g\u00e5ng p\u00e5 Lappfj\u00e4rdsm\u00e5let. De hade inga soldattorp av gammalt, i dessa trakter, var skulle de nu taga jord \u00e5t manskapet? Sm\u00e5 hemman hade de fr\u00e5n f\u00f6rut, bara \u00e5ttondelar, sextondelar och \u00e4nnu mindre, s\u00e5 att det inte fanns r\u00e5d p\u00e5 att ge bort n\u00e5got. I Lappfj\u00e4rd var de ocks\u00e5 betryckta av den nya kyrkobyggnaden, som bragt folket i ett stort armod.<\/p>\n

I allm\u00e4nhet hade Lappfj\u00e4rdsborna en viss ben\u00e4genhet f\u00f6r att besk\u00e4rma sig, och ovisst \u00e4r hur snart denne slutat, d\u00e5 han nu en g\u00e5ng kom p\u00e5 att tala om kyrkobyggnaden, eller hur m\u00e5nga inv\u00e4ndningar \u00e4nnu funnits i beredskap, n\u00e4r man \u00e4ntligen kom i farten, om inte en person framtr\u00e4tt och tagit dem m\u00e5let ur munnen. En v\u00e4ldig gestalt, st\u00f6rre likv\u00e4l till omf\u00e5ng \u00e4n l\u00e4ngd, ikl\u00e4dd en gr\u00e5, n\u00e5got \u00e5tg\u00e5ngen sommarpalet\u00e5, hade st\u00e4llt sig i spetsen f\u00f6r b\u00f6nderna. I det duktiga, v\u00e4lformade ansiktet hade den stora v\u00e4lm\u00e5gan avsatt sig i kinderna, den p\u00e4rlade fram fr\u00e5n den kala hj\u00e4ssan, p\u00e5 vilken solen baddade obehindrat, medan han h\u00f6ll framf\u00f6r sig med b\u00e5da h\u00e4nderna ett slags uniformsm\u00f6ssa. Det var kronofogden Rosenberg, den myndige f\u00f6rvaltaren av landets folkrikaste h\u00e4rad.<\/p>\n

Han avbr\u00f6t den b\u00f6rjande klagovisan. Deras h\u00f6ggunstige n\u00e5der, yttrade han med grov, h\u00e5rd st\u00e4mma och den mest of\u00f6rfalskade \u00f6sterbottniska brytning, skulle icke taga illa upp de inv\u00e4ndningar allmogen g\u00f6r efter sitt enkla f\u00f6rst\u00e5nd. Han k\u00e4nde den \u00f6sterbottniska allmogen och visste att det inte \u00e4r s\u00e5 illa ment, fast de har till vana att s\u00e4ga rent ut sina tankar. Det \u00e4r ett modigt folk, och ungdomen h\u00e4r har ingenting mot att sl\u00e5ss, n\u00e4r det s\u00e5 faller sig. Sant nog att prygel t\u00e5l man inte, men n\u00e4r nu herr baron och generalen st\u00e5r h\u00e4r och s\u00e4ger att s\u00e5dant inte kommer i fr\u00e5ga, s\u00e5 kommer det inte i fr\u00e5ga; det vet nog b\u00f6nderna. Och ett trognare eller villigare folk har inte v\u00e5r n\u00e5dige Kejsare i alla sina m\u00e5nga riken. Beh\u00f6ver han en handr\u00e4ckning, s\u00e5 st\u00e5r h\u00e4r m\u00e4n, som \u00e4r redo att ge den. De vet nog ocks\u00e5 att v\u00e5r Kejsare vill att allt skall g\u00e5 efter r\u00e4ttvisa och billighet, s\u00e5 att de grunder, som av gammalt funnits f\u00f6r roteringen i \u00d6sterbotten, skall bibeh\u00e5llas, att de inte skall tvingas till att upps\u00e4tta n\u00e5gra torp, d\u00e4r deras f\u00f6rf\u00e4der inte anskaffat s\u00e5dana, ej heller n\u00f6dgas till n\u00e5gon pass\u00e9 volans, eftersom den inte ingick i deras knektkontrakt. H\u00e4rom var roteh\u00e5llarna h\u00e4r s\u00e5 mycket mer f\u00f6rvissade, som Kejsarn varit s\u00e5 n\u00e5dig, att han icke uttagit ens det som de varit skyldiga till och som aldrig f\u00f6rr i krigstiden eftersk\u00e4nkts. Bara en man f\u00f6r tv\u00e5 rotar och ingen utrustning eller kost, f\u00f6r s\u00e5 billigt hade man minsann icke sluppit f\u00f6rr, n\u00e4r det var krig i landet. Deras N\u00e5der kunde tro honom och f\u00f6rt\u00e4lja f\u00f6r Hans Majest\u00e4t att b\u00f6nderna i Korsholms s\u00f6dra h\u00e4rad villigt skulle g\u00f6ra allt det som hans n\u00e5diga manifest av den 23 juni p\u00e5bj\u00f6d.<\/p>\n

S\u00e5 ungef\u00e4r gick gubben p\u00e5, utdelande frikostigt l\u00f6ften \u00e5 den ena och \u00e5 den andra sidan. Vad v. Kothen kunde tycka om kronofogdens s\u00e4tt att bemedla, vet jag inte, men visst \u00e4r att f\u00f6r b\u00f6nderna gjorde han slag i saken. Allt vad de vidare haft p\u00e5 hj\u00e4rtat att andraga stannade i halsgropen. Ingen protest f\u00f6rnams mot kronofogdens f\u00f6rs\u00e4kringar.<\/p>\n

Assessor Rosenberg, eller \u00bbassessorn\u00bb som han kallades utan vidare, s\u00e5som om det funnits blott en i hela v\u00e4rlden, \u00e5tnj\u00f6t ett odelat f\u00f6rtroende hos allmogen, med vilken han handlade redbart och talade ett spr\u00e5k som den begrep. Han redde ut f\u00f6r dem och f\u00f6rdelade deras v\u00e4gbyggnads- och skjutsh\u00e5llningsskyldigheter, \u00e4ven vid st\u00f6rre kommunala f\u00f6retag var det han, som uppgjorde repartitionen. L\u00e5nga bron vid Kristinestad, varigenom man slapp den hinderliga och livsfarliga f\u00e4rjan mellan \u00f6stra sidan och staden, skulle v\u00e4l icke s\u00e5 snart kommit till st\u00e5nd, om inte Rosenberg s\u00e5 skickligt f\u00f6rdelat tungan mellan staden och h\u00e4radets s\u00f6dra socknar. Han hade h\u00e4radets allm\u00e4nna och enskilda dr\u00e4tsel p\u00e5 sina fem tjocka fingrar. De flesta m\u00e4n och \u00e4ven kvinnor k\u00e4nde han personligen; s\u00e5 l\u00e4nge hade de h\u00e4ngt omkring honom vid uppb\u00f6rden. F\u00f6r sin arbetsamhet och sakkunskap \u00e5tnj\u00f6t han, grovkornig som han var i uttryckss\u00e4tt och plump i v\u00e4sen, lika f\u00f6rtroende hos l\u00e4nets styresm\u00e4n som hos allmogen.<\/p>\n

Efter hans upptr\u00e4dande var ingenting vidare att f\u00f6rhandla p\u00e5 kyrkvallen. Men den g\u00e5ngen hade han dock icke klarerat saken helt och h\u00e5llet. Hos roteh\u00e5llarna ville \u00e4nnu deras funderingar sitta i.<\/p>\n

D\u00e5 jag p\u00e5 eftermiddagen begav mig p\u00e5 hemv\u00e4g, s\u00e5gs en hop b\u00f6nder samlade p\u00e5 torget utanf\u00f6r kommerser\u00e5dets, d\u00e4r herrarna spisat middag. I ett \u00f6ppet f\u00f6nster stod v. Kothen och bem\u00f6tte deras tvivelsm\u00e5l. Man skingrade sig i det samma. Det l\u00e4r ha g\u00e4llt den s. k. nya roteringen, som inf\u00f6rdes 1804 i \u00d6sterbotten och som man var angel\u00e4gen om att f\u00e5 bibeh\u00e5lla. Baronen hade lovat det obetingat, eftersom roteringen var r\u00e4ttvisare och b\u00e4ttre ordnad h\u00e4r \u00e4n i de andra landsdelarna, som inte hunnit f\u00e5 sin rotering j\u00e4mkad, innan finska kriget br\u00f6t ut.<\/p>\n

Kothen, som var f\u00f6retagets upphovsman och ordf\u00f6rande i kommitt\u00e9n f\u00f6r dess verkst\u00e4llande, var m\u00e5n om att allt skulle g\u00e5 bra. Han hade upptagit Gustaf Mauritz Armfelts tanke att den indelta milit\u00e4ren var av stor vikt f\u00f6r landet. Intet slags milit\u00e4r \u00e4gnade sig b\u00e4ttre f\u00f6r landets egendomliga st\u00e4llning; territorial och besutten som den var, var den l\u00e4mpad till sj\u00e4lv f\u00f6rsvar och till intet annat, oanv\u00e4ndbar f\u00f6r \u00e4ventyr av varje slag; varf\u00f6r det gynnsamma tillf\u00e4llet nu borde begagnas att f\u00e5 den \u00e5teruppr\u00e4ttad. Det \u00e4r ocks\u00e5 m\u00f6jligt att om den f\u00e5tt fortbest\u00e5, skulle kraven p\u00e5 vidare v\u00e4rnplikt inte blivit s\u00e5 oundg\u00e4ngliga. Men tyv\u00e4rr bidrog v. Kothen sj\u00e4lv sedermera genom sin h\u00e4nsynsl\u00f6shet att bringa institutionen i misskredit, och l\u00e4tt var det ju ocks\u00e5 f\u00f6r vedersakarna att uppvisa dess b\u00e5de ekonomiska och milit\u00e4ra svagheter. S\u00e5 kom ett annat, icke mindre l\u00e4mpligt tillf\u00e4lle, hungers\u00e5ren, n\u00e4r dess indragande m\u00e5ste uppfattas av jord\u00e4garna som ett n\u00e5devederm\u00e4le.<\/p>\n

Sammankomsten i Kristinestad var den f\u00f6rsta tilldragelse av politisk art jag minnes mig ha upplevt. Kanske d\u00e4rf\u00f6r pr\u00e4glade den sig s\u00e5 djupt i minnet, och vid hemkomsten tycktes den mig f\u00f6rtj\u00e4na att det m\u00e4rkligaste d\u00e4rav antecknades.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander (1834-1910) , som f\u00f6ddes p\u00e5 prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd skrev ner sina ungdomsminnen och dessa publicerades efter hans d\u00f6d i tidskriften \u00a0”Finsk Tidskrift”. \u00c5r 1918 sammanst\u00e4llde hans sl\u00e4ktingar dessa skrifter och de gav d\u00e5 ut en bok Forts\u00e4tt l\u00e4sa Krigsminnen fr\u00e5n 1854.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6495","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6495","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6495"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6495\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6498,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6495\/revisions\/6498"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6495"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}