{"id":6492,"date":"2017-11-12T11:28:02","date_gmt":"2017-11-12T10:28:02","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6492"},"modified":"2017-11-12T11:28:02","modified_gmt":"2017-11-12T10:28:02","slug":"julkorset-och-andra-julminnen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=6492","title":{"rendered":"Julkorset och andra julminnen."},"content":{"rendered":"

Den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen skrev pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander i b\u00f6rjan p\u00e5 1800-talet och efter hans d\u00f6d publicerades den i en bok, som heter ”Ungdomsminnen”, som utkom \u00e5r 1918.<\/span><\/p>\n

\"Carl<\/p>\n

Vid julens ankomst blev det liv och r\u00f6relse i den folkrika prostg\u00e5rden. Fr\u00e5n staden h\u00e4mtade Gammel-Jakob en fora med specerier och andra f\u00f6rn\u00f6denheter. Det bakades, st\u00f6ptes ljus, lutades och skurades. Under allt detta v\u00e4xte en k\u00e4nsla av h\u00f6gtid hos stora och sm\u00e5, herrskap som tj\u00e4nare. Man fick under br\u00e5ket och st\u00f6ket en allt starkare f\u00f6rnimmelse av att \u00e5rets st\u00f6rsta fridsfest skulle komma.<\/p>\n

N\u00e4r julaftonen var inne och torparfamiljerna b\u00f6rjat anl\u00e4nda h\u00f6gtidskl\u00e4dda, var allt ordnat och lugnt. Efter att ha h\u00e4lsat p\u00e5 doktorn och doktorinnan d\u00e4r uppe, tog de plats med tj\u00e4nstefolket kring de l\u00e5nga borden i stugan. H\u00e4r t\u00e4ndes ljusen liksom d\u00e4r uppe och p\u00e5 alla s\u00e4tt tycktes bekymren ha flytt, i alla sinnen hade friden l\u00e4grat sig. Det var i denna st\u00e4mning man dagen d\u00e4rp\u00e5 gick f\u00f6r att h\u00f6ra p\u00e5 det stora och glada budskapet.<\/p>\n

Bland f\u00f6rberedelserna till julaftonen var en, som jag minns med s\u00e4rskilt v\u00e4lbehag. Det \u00e5terkom alla \u00e5r och innebar n\u00e5gonting hemlighetsfullt och gl\u00e4nsande. Gammel-Jakob, som hade h\u00e4mtat fr\u00e5n staden alla de goda sakerna f\u00f6r kryddsk\u00e5pet, f\u00f6retog en ny f\u00e4rd och denna g\u00e5ng till skogen. P\u00e5 denna f\u00e4rd fick gossarna vara med, n\u00e4r de kommit s\u00e5 l\u00e5ngt att de bytt ut kolten mot byxor och tr\u00f6ja. Man skulle nu k\u00f6ra hem julgranen och julkorsets st\u00e5ng fr\u00e5n Storliden p\u00e5 B\u00f6tomberget. Vid banksl\u00e4den med skackelrede \u2013 med fimmerst\u00e4nger kunde man ju ej r\u00f6ra sig i skogen \u2013 bands tv\u00e5 st\u00f6ttingar f\u00f6r s\u00e5 l\u00e5ng var julkorsets st\u00e5ng. Gossarna tog plats p\u00e5 var sin st\u00f6tting och hade sin fr\u00f6jd \u00e5t slingrandet, medan de f\u00f6rs\u00f6kte att st\u00e5 fritt balanserande p\u00e5 st\u00f6ttingens tv\u00e4rsl\u00e5.<\/p>\n

Vanligen fanns vid jultiden ingen sn\u00f6 p\u00e5 Lappfj\u00e4rdssl\u00e4tten, som har havsklimat, men isgata saknades s\u00e4llan. Jag minns ingen klar och solig f\u00e4rd av detta slag, f\u00f6r himlen h\u00e4ngde gr\u00e5 och tung \u00f6ver sl\u00e4tten liksom \u00f6ver B\u00f6tomberget, dit f\u00e4rden gick. I gott v\u00e4glag som i d\u00e5ligt, k\u00f6rde Jakob i sakta lunk och under hela f\u00e4rden sade han inte ett ord.<\/p>\n

Den gamla trotj\u00e4naren Gammel-Jakob var nog s\u00e5 barnk\u00e4r men ingen v\u00e4n av tal. Han var en reslig, tystl\u00e5ten finne till vars b\u00e4lte med kopparkn\u00e4ppe, stort som ett tefat, jag den tiden med n\u00f6d och n\u00e4ppe n\u00e5dde med handen. Han hade hela tiden varit husbondsdr\u00e4ng och var nu betrodd med de viktigaste f\u00f6rtroendeuppdrag, s\u00e5som stadsf\u00e4rder, s\u00e5dden, slakten och dylikt. Ingen var s\u00e5 s\u00e4ker mot stadslivets frestelser, ingen kunde ta s\u00e5 j\u00e4mna steg vid s\u00e5dden eller str\u00f6 kornen med s\u00e5 s\u00e4ker hand som Gammel-Jakob. Men under den l\u00e5nga tid han hade levt i en svensk trakt, var det alltid lika klent best\u00e4llt med hans svenska spr\u00e5k.<\/p>\n

N\u00e4r vi n\u00e5tt skogen och sp\u00e5ret tog slut, f\u00f6rstod han att man\u00f6vrera s\u00e5 skickligt att de tre fordonen k\u00f6rde upp j\u00e4msides med en l\u00e5nga spira, som l\u00e5g f\u00e4rdigt f\u00e4llt och kvistad i sn\u00f6n. Utan sv\u00e5righet lyftes den med stor\u00e4ndan p\u00e5 sl\u00e4den, d\u00e4r ocks\u00e5 julgranen fick plats och sedan bands spirans stam och skat\u00e4nde p\u00e5 st\u00f6ttingarna. Det m\u00e5ste ha kr\u00e4vts mera skicklighet \u00e4n jag d\u00e5 kunde begripa f\u00f6r att f\u00e5 ut den o\u00e4ndligt l\u00e5nga st\u00e5ngen ur skogen, den var ju betydligt l\u00e4ngre \u00e4n en vanlig flaggst\u00e5ng. Vid hemf\u00e4rden satt vi gossar grensle p\u00e5 st\u00e5ngen eller \u00f6vade oss att vandra l\u00e4ngs densamma, vilket inte erbj\u00f6d n\u00e5gon stor risk d\u00e5 t\u00e5get gick fot f\u00f6r fot, men m\u00e5ste ha tett sig som ett s\u00e4llsamt sk\u00e5despel f\u00f6r de m\u00f6tande. Gammel-Jakob gick bredvid h\u00e4sten och tid efter annan h\u00f6rdes hans uppmuntrande uluh, uluh!<\/p>\n

Vid hemkomsten samlades sig tj\u00e4narskaran p\u00e5 g\u00e5rden f\u00f6r se p\u00e5 julkorsets st\u00e5ng och begrunda dess egenskaper, om den var tillr\u00e4ckligt rak och om den var l\u00e4ngre eller kortare \u00e4n fjol\u00e5rets. Tj\u00e4nstefolkets tvivelsm\u00e5l f\u00f6ref\u00f6ll n\u00e4rg\u00e5ngna f\u00f6r Gammel-Jabob tror jag nog, fast han ingenting sade. Men d\u00e5 n\u00e5gon visste ber\u00e4tta att Bj\u00f6rmans f\u00e5tt hem en otroligt l\u00e5ng spira som s\u00e4kert var l\u00e4ngre \u00e4n v\u00e5r, \u00f6ppnad Gammel-Jakob munnen och sade str\u00e4ngt: \u201dOle vaiti!\u201d<\/p>\n

I sinom tid avbarkade han spiran, j\u00e4mnade kvisth\u00e5len och gl\u00e4ttade st\u00e5ngen med skavj\u00e4rnet. Det var Gammel-Jakob som visste hur det alltid brukats och jag tror att det var han som uppeh\u00f6ll den gamla seden i hela byn. P\u00e5 julaftonsmorgonen f\u00e4ste han vid spetsen ett tre kvarter l\u00e5ngt kors, \u00f6ver vars \u00e4ndar gick en av halm virad krans, ungef\u00e4r som lager- och ekl\u00f6vskransar p\u00e5 hederslegionskorset. Gubben hade gjort kransen i all tysthet och ur n\u00e5gon g\u00f6mma hade han letat fram en gammal j\u00e4rn\u00f6gla, som slogs in i korsningspunkten. Fr\u00e5n min fars kontor h\u00e4mtade han ett fr\u00e5n jul till jul sparat nystan, som utgjorde en flagglina som tr\u00e4ddes genom j\u00e4rn\u00f6glan.<\/p>\n

S\u00e5 var korset f\u00e4rdigt att s\u00e4ttas upp. Dr\u00e4ngarna som hade ledigt hela dagen hj\u00e4lpte till och barnaskaran, som ocks\u00e5 hade god tid stod och s\u00e5g p\u00e5. Det var ett sp\u00e4nnande och h\u00f6gtidligt \u00f6gonblick, n\u00e4r korset steg mot skyn. Med tr\u00e4kr\u00e4mpor f\u00e4stes st\u00e5ngen vid vedlidrets knut och det skulle vara dugligt gjort, ty den kom s\u00e4kert att utst\u00e5 ett och annat ov\u00e4der, som vanligen runt trettondagen drog \u00f6ver sl\u00e4tten.<\/p>\n

Innan julgranen t\u00e4ndes gick det bland barnen ett budskap om att julkorset lyser och n\u00e4r de nu skyndade ut, tindrade h\u00f6gt i skyn ett ljus till \u00e5minnelse av stj\u00e4rnan som sken i Betlehem. Korset, spiran och lyktan s\u00e5g man inte i m\u00f6rkret och att stj\u00e4rnan nu och d\u00e5 m\u00e5ste firas ned f\u00f6r att snoppas h\u00f6rde till dessa verklighetens brister, som den tiden inte hindrade en fr\u00e5n att finna det underbart vackert. Och d\u00e5 man p\u00e5 juldagsmorgonen i djupaste m\u00f6rker reste till ottan, tindrade det fullt av likadana julstj\u00e4rnor p\u00e5 den vida sl\u00e4tten. Om stj\u00e4rnhimlen var gnistrande klar och i synnerhet om den stora morgonstj\u00e4rnan stod d\u00e4r i sin bl\u00e5bleka, milda glans, d\u00e5 s\u00e5g nog lyktorna skrala ut men detta h\u00e4nde s\u00e4llan. Himlen var f\u00f6r det mesta mulen och mot denna stod lyktorna som en h\u00e4lsning med frid och fr\u00f6jd fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd, en lysande inskrift om den gemensamma jultanken i boningarna nedanf\u00f6r.<\/p>\n

P\u00e5 Lappfj\u00e4rdssl\u00e4tten l\u00e5g s\u00e4kert ett fyrtital st\u00f6rre bondg\u00e5rdar och vid de flesta hade man upprest ett kors och t\u00e4nt ett ljus. Vid ljusan dag gav de m\u00e5nga skyh\u00f6ga spirorna ett f\u00f6r\u00e4ndrat och underligt utseende \u00e5t byn. De flesta h\u00f6ll ljuset t\u00e4nt alla helgdagskv\u00e4llar, inber\u00e4knat 3:dje och 4:de dag jul, \u00e4nda till tjugondagen, d\u00e5 st\u00e5ngen togs ned och h\u00f6ggs till ved, f\u00f6r att l\u00e4mna rum f\u00f6r n\u00e4sta jul.<\/p>\n

Hur vitt seden str\u00e4ckte sig vet jag inte men den \u00e4r mycket gammal bland svenskarna, liksom majst\u00e5ngen allt fr\u00e5n hedenh\u00f6s, d\u00e5 man vid vintersolst\u00e5ndet pl\u00e4gade uppresa en st\u00e5ng med en granrisruska p\u00e5 spetsen. Denna har de kristna ersatt med ett kors, varmed jag t\u00e4nker att man ville beteckna den nyf\u00f6dda fr\u00e4lsarens offerd\u00f6d p\u00e5 korset. Om ljuset i lyktan f\u00f6rest\u00e4llde stj\u00e4rnan, som lyste vid hans f\u00f6delse och korset betecknade hans \u00e4ndalykt, s\u00e5 ville man med dessa enkla, f\u00f6r den nordiska midvintern avpassade medel p\u00e5minna om v\u00e4rldskonungens hela levnad fr\u00e5n vaggan till graven.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen skrev pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander i b\u00f6rjan p\u00e5 1800-talet och efter hans d\u00f6d publicerades den i en bok, som heter ”Ungdomsminnen”, som utkom \u00e5r 1918. Vid julens ankomst blev det liv och r\u00f6relse i den folkrika prostg\u00e5rden. Forts\u00e4tt l\u00e4sa Julkorset och andra julminnen.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6492","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6492","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6492"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6492\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6493,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6492\/revisions\/6493"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6492"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}