{"id":6438,"date":"2017-11-02T20:57:37","date_gmt":"2017-11-02T19:57:37","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6438"},"modified":"2017-11-02T20:57:37","modified_gmt":"2017-11-02T19:57:37","slug":"mina-forsta-studentar","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=6438","title":{"rendered":"Mina f\u00f6rsta student\u00e5r."},"content":{"rendered":"

Carl Gustaf Estlander (1834-1910) som var f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd, bodde sitt vuxna liv i Helsingfors. D\u00e4remellan gick han flera \u00e5r i skola i Vasa. P\u00e5 \u00e4ldre dar, n\u00e4rmare best\u00e4mt efter 1902 b\u00f6rjade han skriva ned ett memoarverk, allts\u00e5 sina minnen under rubriken \u201dFr\u00e5n flydda tider\u201d. Hans ber\u00e4ttelser omsp\u00e4nner hans f\u00f6rsta 25 \u00e5r och slutar d\u00e4rmed 1859. Meningen var att han skulle utge en ordentlig bok men h\u00e4lsan satte stopp f\u00f6r detta. Efter att Carl Gustaf dog den 28 augusti 1910, f\u00f6r \u00f6vrigt p\u00e5 hans guldbr\u00f6llopsdag, b\u00f6rjade \u00e4nkan Helene samla ihop hans skrifter och gav dessa till Finsk Tidskrift f\u00f6r publikation. Denna tidskrift hade ju Carl Gustaf sj\u00e4lv grundat, s\u00e5 det var helt naturligt att de skulle inf\u00f6ra ber\u00e4ttelserna. H\u00e4r kommer den sj\u00e4tte ber\u00e4ttelsen, som publicerades i tidning nr 3 \u00e5r 1912:<\/span><\/p>\n

D\u00e5 jag, efter att ha tillbragt f\u00f6rsta h\u00f6sten i hemmet, infann mig i januari 1851 f\u00f6r att b\u00f6rja min akademiska l\u00f6pbana, g\u00e4llde det f\u00f6rst att l\u00e5ta skrifva in sig.<\/p>\n

Det skedde p\u00e5 Universitetet, sedan man aflagt bes\u00f6k hemma hos Rektor; ty det var f\u00f6rst Rems eftertr\u00e4dare Arppe, som begynte taga emot p\u00e5 rektorskansliet. Huru liten och gr\u00f6n student man \u00e4n var, bj\u00f6ds man att sitta i soffh\u00f6rnet och behandlades af gubben Rem med faderlig v\u00e4lvilja. Han talte om sina gamla fastrar, som han hade i Lillkyro, och om de anf\u00f6rvanter jag hade i W\u00f6r\u00e5, och n\u00e4r jag gick ifr\u00e5n honom k\u00e4ndes det helt l\u00e4tt och varmt om hj\u00e4rtat.<\/p>\n

Inskrifningen i \u00d6sterbottniska afdelningen skedde efter en uppvaktning hos kurator, Erik Alexander Ingman, som jag sett vid de bes\u00f6k han gjorde i hemmet med anledning af Jakobs lunginflammation. Uppvaktningen blef kort; han var just ingen talf\u00f6r man, s\u00e5som ock visade sig vid nationsm\u00f6tena.<\/p>\n

Hos inspektor, i hvilken vi \u00e5terfunno den sn\u00e4fve astronomie-professorn Woldstedt, v\u00e5r buse i studentexamen, gjorde vi icke n\u00e5gon uppvaktning. F\u00f6rmodligen hade han undanbett sig det, han syntes s\u00e4llan till vid nationsm\u00f6tena.<\/p>\n

D\u00e4r samlade sig i salen kring det stora runda bordet, vid hvilket kurator satt, i skilda grupper de ledande m\u00e4nnen och deras anh\u00e4ngare; man h\u00f6rde \u00e5 ena sidan Theodor Cl\u00e1sens behagliga, ehuru n\u00e5got ih\u00e5liga r\u00f6st och William Nylanders korta och kraftiga slagord, utlagda af Anders Chydenius och hans bror Hannes, nyss vorden student, men of\u00f6rskr\u00e4ckt i att upptaga och utl\u00e4gga parollen; \u00e5 andra sidan h\u00f6rdes d\u00e4r n\u00e5gon g\u00e5ng Carl Gustaf Borgs snabba och skarpa inpass, Henrik Borgstr\u00f6ms p\u00e5 en g\u00e5ng lifliga och omst\u00e4ndliga juridik, Edvin Gideon Wasastjernas godmodiga, v\u00e4lvilliga och h\u00f6gr\u00f6stade repliker, Gustaf och August Frosterus med sina alltid modererande och urbana inv\u00e4ndningar, Jakobs trotsiga, p\u00e5 sak g\u00e5ende genm\u00e4len. Hvad man diskuterade minns jag ej, det var dyningarna efter den stora attacken, d\u00e5 Cygnaeus st\u00f6rtades fr\u00e5n sitt kuratel, som \u00e4nnu uppr\u00f6rde afdelningen och underh\u00f6ll partibildningen, mera p\u00e5 personlig \u00e4n p\u00e5 principiell grund; \u00e5 ena sidan den store sj\u00e4lf h\u00e4rskande v\u00e4ltalarens angripare, \u00e5 den andra den konservativa majoriteten af hans v\u00e4nner och beundrare, som st\u00e5tt honom bi i fejden. En gruppering, som allts\u00e5 m\u00e5h\u00e4nda i n\u00e5gon m\u00e5n berodde p\u00e5 den gamla \u00e5tskillnaden mellan nord- och syd\u00f6sterbottningar.<\/p>\n

Af kurator h\u00f6rdes d\u00e5 och d\u00e5 hans lilla nerv\u00f6sa skratt, men med diskussionen befattade han sig f\u00f6r \u00f6frigt icke; det gjorde man ej heller i kammarn innanf\u00f6r salen, d\u00e4r de likgiltiga och lefnadslustiga h\u00f6llo till, r\u00f6kande, pratande, och \u00f6fvande allsk\u00f6ns idrott. Salvor af skratt tr\u00e4ngde v\u00e5ldsamt in i salen, \u00f6fverr\u00f6stande politikernas debatter.<\/p>\n

Afdelningen hade i tiden lagt sig till med s. k. turkiska pipskaft, halfannan aln l\u00e5nga genomborrade hasselk\u00e4ppar med masurhufvuden. Pipan stoppades ur en kardus Gefle vapen, som anskaffades och f\u00f6rvarades af kass\u00f6ren, allt detta troligen f\u00f6r att g\u00f6ra af delningsm\u00f6tena mera tilldragande. Men pipskaften hade f\u00e5tt \u00e4fven en annan anv\u00e4ndning, n\u00e4mligen f\u00f6r bajonett- och p\u00e5kf\u00e4ktning samt annan idrott. Ett par af nationens stora karlar, stadsmajoren All\u00e9n och Gottsman t. ex., togo ett par sm\u00e5 gossar p\u00e5 sina nackar, de senare fingo hvar sitt pipskaft med uppgift att puffa ned den andre och s\u00e5 gick ryttarf\u00e4ktningen l\u00f6s. Den h\u00f6lls till \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rande af Hannibals strid med romarne, f\u00f6r att s\u00e5lunda slutf\u00f6ra Cygnaei ofullbordade docentspecimen, eller f\u00f6r att ge en bild af Don Quijotes strid med v\u00e4derkvarnarna, eller n\u00e5got annat l\u00e4rorikt \u00e4mne. Rumorm\u00e4starn, eller s\u00e5 att s\u00e4ga kurator f\u00f6r denna del af afdelningsm\u00f6tet var August Sundman, en unders\u00e4tsig nord\u00f6sterbottning, utm\u00e4rkt f\u00f6r sin kroppsstyrka och sina h\u00e4rskrin, d\u00e5 han efter n\u00e5got toddykalas med andra \u00f6sterbottningar gick grassatim genom gatorna. Han bodde i en kammare vid samma tambur som afdelningslokalen i H\u00e4llstr\u00f6mska g\u00e5rdens gatbyggnad tillsammans med den yngre Svanljung, \u00bbGuffar\u00bb kallad, som aldrig burit halsduk och var rik p\u00e5 tokroliga infall. Veckorna efter deras ankomst stod p\u00e5 sk\u00e5pet i deras rum sk\u00f6na stycken palvadt k\u00f6tt, af hvilket enhvar kunde sk\u00e4ra sig en skifva, blott han hade \u00f6l med sig \u00e5t v\u00e4rdarne. Deras rum var ett slags klubb, d\u00e4r man gick in f\u00f6r att tr\u00e4ffa folk, nojsa och bullra. N\u00e4r de drefvo sina studier f\u00f6r kandidatexamen, hvilken de ernade g\u00f6ra undan till 1853 \u00e5rs promotion, var en hemlighet; men det tillgick v\u00e4l s\u00e5lunda, att de l\u00e4ste med andra, d. v. s. f\u00f6r hvart och ett af de tolf vitsorden f\u00f6ljde med n\u00e5gon kunnigare kamrat, som var beredvillig att ta dem med p\u00e5 sin Fa\u00e9ton.<\/p>\n

S\u00f6ndringen inom afdelningen fick sin mest betydande yttring, s\u00e5 vidt jag var med, vid Porthansfesten h\u00f6sten 1851. Afdelningens beslut var att fira dagen i all enkelhet i afdelningslokalen, hvars stora sal kunde godt rymma oss alla, men minoriteten gick till Kajsaniemi med William Nylander och Th. Cl\u00e1sen i spetsen. Vid festen i afdelningslokalen, d\u00e4r kurator presiderade, h\u00f6lls ett f\u00f6redrag om, s\u00e5som jag vill minnas, n\u00e5gon arabisk poet, af August Frosterus, en af Wallins elever; d\u00e4rp\u00e5 utdelades en prisbel\u00f6ning \u00e5t Georg Forsman eller, som han d\u00e5 redan kallade sig, Yrj\u00f6 Koskinen, f\u00f6r en sockenbeskrifning \u00f6fver Tavastkyr\u00f6, skrifven p\u00e5 finska och p\u00e5 samma spr\u00e5k, \u00e4fven prisbel\u00f6nad, om jag ej missminner mig. I inre rummet fick man toddy i afdelningens egna gr\u00f6na utskottsglas, och till sist serverades en sera med piroger och sillsalat och \u00f6l, allt mycket st\u00e4dadt, allvarligt och stillsamt. B\u00e4st det var \u00f6ppnades d\u00f6rrarna och en deputation fr\u00e5n minoriteten intr\u00e4dde h\u00f6gtidligt med h\u00e4lsningar fr\u00e5n kamraterna p\u00e5 Kajsaniemi, hvilka ville betyga sin v\u00f6rdnad och tillgifvenhet f\u00f6r den gamla afdelningen, hvars dagar snart voro r\u00e4knade.<\/p>\n

Ocks\u00e5 befann sig studentlifvet, d\u00e5 jag intr\u00e4dde d\u00e4r, p\u00e5tagligen i uppl\u00f6sningstillst\u00e5nd, de gamla kamratskapsbanden voro lossnade och sederna voro som l\u00f6ssl\u00e4ppta yttringar af ungdomsmodet. V\u00e5ren 1849 hade man fr\u00e5n alla af delningar samlat sig i en gemensam kraftyttring, kattserenaden f\u00f6r Aminoff, \u00bbTorra farbror\u00bb, hvilken p\u00e5 h\u00f6gsta ort utn\u00e4mnts till professor i filosofi framf\u00f6r Snellman, som af konsistorium satts p\u00e5 f\u00f6rsta rummet, men i Petersburg blifvit f\u00f6rbig\u00e5ngen. Aminoff var ju i sin goda r\u00e4tt; men m\u00e5ste nu, ehuru oskyldig, tj\u00e4na vid den picce de r\u00e9sistence studenterna tillst\u00e4llde. Man visste att Aminoff skulle komma p\u00e5 indragningsstat, en\u00e4r hela filosofin var d\u00f6md att f\u00f6rsvinna fr\u00e5n universitetets program i de nya statuterna, men det hj\u00e4lpte icke: den allm\u00e4nna oviljan m\u00e5ste skaffa sig luft med risk att framkalla sv\u00e5ra bestraffningar fr\u00e5n den svartmuskige general, som vunnit sina grader i krigen med de vilda bergsboerna och som kommit hem f\u00f6r att i egenskap s\u00e5v\u00e4l af guvern\u00f6r i Nylands l\u00e4n som af universitetets vicekansler l\u00e4gga kapson p\u00e5 de befarade frihetsr\u00f6relserna.<\/p>\n

General Nordenstam var den ledande mannen i kommitt\u00e9n f\u00f6r universitetets nya statuter och honom gaf man, f\u00f6rmodligen p\u00e5 goda grunder, skulden f\u00f6r att filosofin ref s ut ur br\u00f6stet p\u00e5 v\u00e5r alma m\u00e4ter; \u00e5tg\u00e4rden ans\u00e5gs vara dikterad af den motvilja mot ideologerna kejsar Nikolai hade gemensam med en annan, \u00e4nd\u00e5 st\u00f6rre krigarfurste, den store Napoleon, och man h\u00f6rdes ofta ifr\u00e5gas\u00e4tta huruvida n\u00e5gon filosofi kunde b\u00e4ttre betj\u00e4na ett sj\u00e4lfh\u00e4rskared\u00f6me, \u00e4n den som f\u00f6rkunnade att det best\u00e5ende \u00e4r det r\u00e4tta, s\u00e5som man i kamratkretsen \u00e4lskade att karakterisera den.<\/p>\n

I afseende \u00e5 den andra genomgripande reformen, aflifvandet af de urgamla nationerna och studenternas indelning efter fakulteterna, hvaribland nu r\u00e4knades de nybildade historisk-filosofiska och fysisk-matematiska, de b\u00e5da h\u00e4lfterna, som g\u00e5tt i s\u00e4r efter det att filosofins omslutande band borttagits, hade Nordenstam troligen att p\u00e5r\u00e4kna bifall \u00e4fven af kommitt\u00e9ns mest sakf\u00f6rst\u00e5ndiga medlemmar, rektor och professor Laurell samt professor Palmen, hvilken som sekreterare gaf statuterna den f\u00f6rtr\u00e4ffliga formuleringen. \u00c4fven bland studenterna kunde man h\u00f6ra yttras att nationerna eller af delningarna voro f\u00f6r\u00e5ldrade ”och f\u00f6rfallna, och en sammanslutning p\u00e5 grund af likartade studier mera rationell och fruktbringande.<\/p>\n

I afseende \u00e5 disciplinen, med hvilken studentfakulteterna icke skulle befatta sig, hade vicekansler sina opinioner synbarligen fr\u00e5n ryska l\u00e4roverk. Hn studentinspektor, och under honom ett antal pedeller, skulle h\u00e5lla reda p\u00e5 studenterna och f\u00f6r att underl\u00e4tta uppsikten skulle studenterna ute vara kl\u00e4dda i uniform. F\u00f6r pedellerna skulle det vara l\u00e4tt att tillse det en s\u00e5lunda kl\u00e4dd ung man icke fick sjunga, skrala, r\u00f6ka eller eljest bete sig oanst\u00e4ndigt p\u00e5 gatan. Enligt Nordenstams moralkodex fick man r\u00f6ka inomhus, men icke utomhus, hvilket \u00e4fven ur synpunkten af eldfara var f\u00f6rbjudet.<\/p>\n

Med uniformsv\u00e4sendet f\u00f6rband Nordenstam f\u00f6rmodligen \u00e4fven hoppet att en k\u00e5randa skulle uppst\u00e5, hvartill respekten f\u00f6r uniformen skulle i sin m\u00e5n bidraga. Men om n\u00e5gon k\u00e5randa uppkom, s\u00e5 gick den ut p\u00e5 att hindra uniformeringen. Valet af studentinspektor var icke lyckligt; sannolikt var det konsiderationer som gjorde att d\u00e4rtill uts\u00e5gs passiva, af lifvets strid uttr\u00f6ttade, att icke s\u00e4ga skeppsbrutne officerare, \u00f6fverstel\u00f6jtnanten friherre Hj\u00e4rne och efter honom \u00f6fverste Toll. Det \u00e5l\u00e5g den nyblifne studenten att uppvakta inspektor ikl\u00e4dd reglementsenlig uniform, bl\u00e5 rock med tv\u00e5 rader f\u00f6rgyllda messingsknappar, sex i hvar rad och svart st\u00e5ndkrage samt bl\u00e5 m\u00f6ssa med svart b\u00e5rd och sk\u00e4rm. Att uniformen ofta nog var f\u00f6r stor eller f\u00f6r sn\u00e4f, emedan den var l\u00e5nad, kunde v\u00e4cka misstankar hos inspektorn, men ans\u00e5gs dock vara den unge medborgarens ensak.<\/p>\n

Till den allm\u00e4nna oviljan mot hvad man h\u00f6ll f\u00f6r ett ingrepp i den personliga friheten kom \u00e4fven kostnaden, som f\u00f6r m\u00e5ngen var nog s\u00e5 k\u00e4nnbar, och s\u00e5 hj\u00e4lpte man sig genom att l\u00e5na af n\u00e5gon bland de icke m\u00e5nga, som fogat sig i p\u00e5budet och hvilka p\u00e5 det s\u00e4ttet fingo urs\u00e4kt f\u00f6r sin f\u00e5f\u00e4nga,. Under baron Muneks vicekancelleriat gjordes f\u00f6rs\u00f6k att befr\u00e4mja uniformsv\u00e4sendet genom att rocken fick g\u00f6ras mera lik vanliga rockar, med nedf\u00e4lld krage, p\u00e5 hvars snibbar f\u00e4stes stora f\u00f6rgyllda bronslyror, n\u00e4r man gick ut; men saken var ohj\u00e4lpligt fallen. Presentationen hos studentinspektor underl\u00e4ts, hvilket han icke tyckes hafva misstyckt, n\u00f6jd med att f\u00e5 koncentrera sin verksamhet p\u00e5 uppk\u00f6pet af universitetets vedf\u00f6rr\u00e5d.<\/p>\n

Ett f\u00f6rs\u00f6k som gjordes i och med 1856 \u00e5rs skolordning att l\u00e4gga den r\u00e4tta grunden, genom att kl\u00e4da skolgossarne i uniform, strandade emot ett passivt motst\u00e5nd hos l\u00e4rarne och hemmen. S\u00e5 mycket jag kan erinra mig, r\u00f6nte Nordenstams f\u00f6rs\u00f6k icke heller n\u00e5got bist\u00e5nd fr\u00e5n universitetets l\u00e4rarepersonal, bland hvilka ytterst f\u00e5 f\u00f6regingo med sitt exempel. En sv\u00e5righet vid studentuniformens inf\u00f6rande l\u00e5g ocks\u00e5 d\u00e4ruti, att medan de efter 1 sept. 1851 inskrifna voro f\u00f6rpliktade att b\u00e4ra det fula fodralet, fingo de \u00e4ldre studenterna g\u00e5 kl\u00e4dda efter behag, hvilket f\u00f6r pedellerna f\u00f6rsv\u00e5rade kontrollen och f\u00f6dde krakel och missh\u00e4lligheter af alla slag. Man gjorde razzior vid biljarderna, troligen ock emedan Nordenstam ans\u00e5g on\u00f6digt att studenterna skulle d\u00e4r f\u00f6rlora sin tid, hvarutinnan han kunde hafva nog s\u00e5 r\u00e4tt. Ocks\u00e5 infann sig pedellen eng\u00e5ng, d\u00e5 vi dunkade p\u00e5 hos Oelzes midt p\u00e5 blanka f\u00f6rmiddagen. Ett par af oss voro kronostudenter, s\u00e5som vi p\u00e5 spe kallade de uniformsf\u00f6rpliktade, men som de voro f\u00f6rsedda med mustascher lika v\u00e4l som vicekansler sj\u00e4lf, l\u00e4mnade pedellen dem i fred och styrde kurs p\u00e5 mig, som var den yngste i s\u00e4llskapet. Vid hans n\u00e4rg\u00e5ngna fr\u00e5ga hvar jag hade min uniform, tappade jag bort min sj\u00e4lf beh\u00e4rskning, s\u00e5som l\u00e4tt h\u00e4nde mig, och svarade hetsigt, i k\u00e4nslan af min v\u00e4rdighet som fri student, hvarp\u00e5 pedellen uppmanade mig att f\u00f6lja honom till studentinspektor. En \u00e4ldre erfaren jurisstudent i s\u00e4llskapet lade sig d\u00e5 emellan och bad mig l\u00e4mna pedellen mitt namn, hvilket skedde, hvarefter jag icke h\u00f6rde n\u00e5got vidare om saken. Med tiden blef det vanligt att pedellerna n\u00f6jde sig med att upptaga namn, d\u00e4rvid man icke s\u00e4llan till\u00e4t sig att ge dem fingerade namn, som inspektor f\u00f6rg\u00e4fves s\u00f6kte i sina f\u00f6rteckningar.<\/p>\n

Den milit\u00e4ra disciplin, vicekansler ville p\u00e5tvinga ungdomen, var den allm\u00e4nna orsaken till sp\u00e4nningen mellan honom och studenterna; en s\u00e4rskild anledning var den n\u00e4mnda kattserenaden och dess p\u00e5f\u00f6ljd. Relegationer i m\u00e4ngd, karcer och varningar ans\u00e5gos som alltf\u00f6r str\u00e4nga, af vicekansler uppdrifna bestraffningar. D\u00e4raf f\u00f6ljde att man ingenting ville ha att skaffa med den ryske generalen, och d\u00e5 denne till en stor bal, hvilken han gaf vid Universitetets jubelfest med anledning af tronf\u00f6ljarens 25-\u00e5riga kancellariat, inviterat ett fyratiotal studenter, infunno sig blott n\u00e5gra f\u00e5 kavaljerer, tillsammans med en savolaxare, hvilken tillh\u00f6rde det intima umg\u00e4nget i vicekanslers familj och gjort sitt b\u00e4sta att f\u00e5 andra med sig.<\/p>\n

Detta studenternas beteende ans\u00e5gs i h\u00f6g grad kr\u00e4nkande mot Kejsarens f\u00f6rtroendeman, och kunde l\u00e4tt tydas som en missaktning mot tronf\u00f6ljaren sj\u00e4lf. Det talades om att kejsarn var f\u00f6rgrymmad, att universitetet var i fara, att det skulle suspenderas tills upprorsandan g\u00e5tt ur studenterne. D\u00e5 man \u00e5ter samlades efter vinterferierna, var man i kamratkretsen mycket lifvad af det som skett och det som skulle komma att ske. Jag hade icke varit med om de m\u00e4rkeliga h\u00e4ndelserna, men fick dem genomdryftade under de ifriga, h\u00f6gljudda samspr\u00e5ken. H\u00e4ndelsen med balen hade skett nyligen, d. 11 januari, men \u00e4fven minnet af den f\u00f6rsta sammanst\u00f6tningen, med anledning af kattserenaden, vaknade till nytt lif. Den ene mindes ett, den andra ett annat af upptr\u00e4det hos \u00bbTorra farbror\u00bb. En hade haft med sig madamens sopskyffel, en annan kunde ur nyckelpipan f\u00e5 skarpare ljud \u00e4n med n\u00e5gon lertupp. En tredje skr\u00f6t med att han intet instrument haft med sig, men stadkommit det gr\u00f6f sta bullret, d\u00e5 han med ett vedtr\u00e4 ur vedl\u00e5ren i farstun bearbetat locket, hvilket, d\u00e5 man visste att \u00bbfarbror\u00bb h\u00f6gg sin ved sj\u00e4lf, tycktes vara ett fiffigt s\u00e4tt, liksom att ge honom med egen k\u00e4pp.<\/p>\n

Hvilka som sedan fingo sota f\u00f6r det of\u00f6rsvarliga uppt\u00e5get, kommer jag icke ih\u00e5g, ej heller hvilka som uteblefvo ifr\u00e5n balen. Med mycket lugn, till det yttre \u00e5tminstone, af m\u00e5ngen \u00e4fven med jubel, emottogs underr\u00e4ttelsen om suspensionen. Man skulle ge sig till sj\u00f6ss eller p\u00e5 handelsbod, man t\u00e4nkte f\u00f6lja med domare p\u00e5 ting, en och annan besl\u00f6t till och med att f\u00f6lja en gammal f\u00f6resats att s\u00f6ka sig till England f\u00f6r att den v\u00e4gen komma \u00f6fver till industrin. Flertalet sade v\u00e4l ingenting, men togo saken nog allvarsamt.<\/p>\n

D\u00e5 h\u00f6rdes det att tronf\u00f6ljaren, kanslern sj\u00e4lf, skulle anl\u00e4nda till staden f\u00f6r att st\u00e4lla saken till r\u00e4tta. Antagligen var detta en \u00e5tg\u00e4rd i enlighet med hans eget goda, v\u00e4nliga hj\u00e4rtas tillskyndan; s\u00e4kert \u00e4r att han d\u00e4rmed intog en fast plats i den uppg\u00e5ende generationens hj\u00e4rta, s\u00e5som ock i hela nationens. Ingenting kunde vara f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let b\u00e4ttre ber\u00e4knadt af hans kloka r\u00e5dgifvare, ministerstatssekreteraren, \u00e4n inr\u00e4ttandet af en l\u00e4rostol i finska spr\u00e5ket. Den glada \u00f6fverraskningen \u00f6fver denna \u00e5tg\u00e4rd \u00f6kades, d\u00e5 tronf\u00f6ljaren personligen \u00f6fverl\u00e4mnade fullmakten p\u00e5 denna l\u00e4rostol \u00e5t Mathias Alexander Castr\u00e9n. Med denna g\u00e5fva i handen tr\u00e4dde han in till de i universitetets konsistoriesal f\u00f6rsamlade l\u00e4rarne, och d\u00e4rifr\u00e5n kom han ned till oss i solenni tetssalen. N\u00e4rmast g\u00e5ngen stodo de som hade frack och hvit v\u00e4st; alla hade sina b\u00e4sta kl\u00e4der p\u00e5. Hvad tronf\u00f6ljarn sade, kommer jag icke ih\u00e5g, ej ens hvad spr\u00e5k han begagnade, men personligheten st\u00e5r liflig f\u00f6r mitt minne, en h\u00f6grest, vackert byggd ung mannagestalt, med den v\u00e4lskurna, n\u00e5got stela oldenburgska anletstypen i ungdomlig f\u00e4gring, en h\u00f6gborenhet f\u00f6r allt hvad jag kunde t\u00e4nka mig.<\/p>\n

I v\u00e5rt h\u00f6rn af studentv\u00e4rlden var man icke s\u00e5 litet skeptisk och n\u00e5got rabulistisk, men det fanns kn\u00e4ppt en \u00f6fverliggande utbrunnen medicinare eller superklok jurisstudent som icke tog sin plats i t\u00e5get d\u00e5 studentk\u00e5ren gick att uppvakta tronf\u00f6ljaren-kanslern vid slottet, eller s\u00e4ga honom farv\u00e4l p\u00e5 In\u00e5nga bron. Af hj\u00e4rtans grund sj\u00f6ng man kejsarhymnen vid sidan af v\u00e5ra patriotiska s\u00e5nger, och d\u00e5 fursten p\u00e5 svenska ropade \u00bbjag tackar Er\u00bb, ville hurraropen aldrig taga slut.<\/p>\n

Bespottarne kunde likv\u00e4l icke f\u00f6rneka att ungdomen genomstr\u00f6mmades d\u00e5 af den m\u00e4ktiga k\u00e4nsla, hvilken genomgick hela samh\u00e4llet och sedan blef den orubbliga grunden f\u00f6r den tillgifvenhet, hvarmed Alexander II omfattades i sitt storfurstend\u00f6me. En tillgifvenhet som vidare utvecklades d\u00e5 han som monark efter orientaliska kriget presiderade i v\u00e5r senat vid \u00f6fverl\u00e4ggningen om \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r landets upphj\u00e4lpande; d\u00e5 han kom f\u00f6r att \u00f6ppna landtdagen 1863; och slutligen d\u00e5 han bes\u00f6kte Helsingfors under den allm\u00e4nna sl\u00f6jdutst\u00e4llningen 1876, hvilket allt jag sedermera hade s\u00e4rskild anledning att bet\u00e4nka, d\u00e5 jag i egenskap af ordf\u00f6rande f\u00f6r st\u00e4nderdelegationen ledde \u00e5tg\u00e4rderna f\u00f6r Alexandersmonumentets uppst\u00e4llande och af t\u00e4ckande 1894.<\/p>\n

Efter det h\u00f6ga bes\u00f6ket blef det lugnt, och man beredde sig att b\u00f6rja med studierna. Den nya ordningen skulle v\u00e4l inf\u00f6ras med 1853 \u00e5rs ing\u00e5ng, men det gamla programmet f\u00f6r de l\u00e4rda graderna likv\u00e4l g\u00e4lla f\u00f6r den promotion, som v\u00e4ntades till sommaren sagda \u00e5r. Man l\u00e4ste s\u00e5ledes p\u00e5 sina tolf vitsord, \u00f6sterl\u00e4ndska spr\u00e5k, ryska, astronomi, tillsammans med kemi, filosofi och l\u00e4rdomshistoria m. m., som skulle gjort kandidandens hufvud till en v\u00e4rklig olla podrida, som spanjoren s\u00e4ger, om ej flertalet \u00e4mnen tagits helt l\u00e4tt, efter sm\u00e5 handb\u00f6cker och \u00bbluntor\u00bb. Tentamensanekdoterna \u00f6kades i m\u00e4ngd och vidunderlighet; det var klart att examinatorerna, d\u00e5 det nu var sista g\u00e5ngen filosofiekandidatgraden utdelades, ville sopa rent hus f\u00f6r de nya grundligare gradstudierna och f\u00e5 undan \u00f6fverliggare och underm\u00e5liga. \u00c4fven Sundman fick sina sju r\u00f6ster, men \u00bbGuffar\u00bb (Svanljung), som var en redbar natur, n\u00f6jdes med sex approbaturer, hvilket v\u00e4l utesl\u00f6t honom fr\u00e5n magistergraden, men till\u00e4t honom att forts\u00e4tta i medicinska fakulteten.<\/p>\n

I f\u00f6ljd af denna villervalla \u2014 professorerna l\u00e4ste \u00e4nnu de gamla kurserna \u2014 blefvo mina studier alldeles osammanh\u00e4ngande under de tv\u00e5 f\u00f6rsta \u00e5ren. Naturligtvis skulle jag f\u00f6lja min bror och Wasastjernorna i sp\u00e5ren och b\u00f6rjade s\u00e5 med koniska sektionerna och sf\u00e4risk trigonometri, fysik och zoologi, de matematiska disciplinerna dock blott s\u00e5 l\u00e5ngt, att jag fick en ungef\u00e4rlig f\u00f6rest\u00e4llning om hvad de ville utreda. Jag anlitade professorns f\u00f6rel\u00e4sningar, men mera p\u00e5 lustighet; han sades vara en grundl\u00e4rd man, men l\u00e4rdomen m\u00e5tte hafva besatt honom, mer \u00e4n han besatt l\u00e4rdomen, ty han kom inte l\u00e5ngt, innan han kom af sig och afbr\u00f6t demonstrationen, konfys och r\u00f6d i synen. Skulle han utreda f\u00f6r oss lagen om adhesionen och hade p\u00e5 bordet en tr\u00e4kloss med sn\u00f6re och tyngd i ena \u00e4ndan, r\u00f6rde sig denna tv\u00e4rsemot hvad han af misstag f\u00f6rutsagt, och n\u00e4r han ville utl\u00e4gga f\u00f6r oss hemligheten af en landtm\u00e4tareked, bestod f\u00f6redraget i att han sl\u00e4pade keden fram och tillbaka under tankfull tystnad. N\u00e4r han d\u00e5 en g\u00e5ng stakade sig d\u00e5 2 skulle divideras med 5, tyckte jag mig veta ungef\u00e4r hvad han kunde meddela.<\/p>\n

Jag k\u00e4nde mig f\u00f6r os\u00e4ker att ens t\u00e4nka p\u00e5 privatlektioner af den sort Evert Wasastjerna tog hos Tulindberg, den f\u00f6rfallne doceten, om hvilken det gick sorglustiga historier. Han gick i sv\u00e5rt \u00e5tg\u00e5ngen kostym, och s\u00e4rskildt var cylinderhatten, som han vid m\u00f6te med bekanta sv\u00e4ngde med en stor gest, s\u00e5 br\u00e4cklig, att eng\u00e5ng sj\u00e4lfva cylindern lossnade och han stod med br\u00e4tten i handen, villr\u00e5dig om hvilkendera best\u00e5ndsdelen han skulle s\u00e4tta p\u00e5 hufvudet. Han briljerade med att k\u00e4nna alla m\u00e4nniskors f\u00f6delsedagar, dem han bevarade i sitt vidunderliga minne och d\u00e4rur framdrog, som inledning till en ny bekantskap, till f\u00f6rem\u00e5lets h\u00e4pnad och f\u00f6rundran. Under sina privattimmar var han sysselsatt med att kn\u00e4ppa bort flugor och annat otyg, som omsv\u00e4rmade de matematiska djup han uppl\u00e4t f\u00f6r sina adepter, s\u00e5 att desse p\u00e5 eng\u00e5ng kunde drifva optiska och rent matematiska studier. Ej b\u00e4ttre gick det med Pouillet-Miillers Physik; jag tornade i det ena kapitlet efter det andra p\u00e5 matematiska \u00e4n fasta, \u00e4n vacklande grunder. Milne-Edwards Zoologie var d\u00e4remot en f\u00e4ngslande l\u00e4sning med sitt klara \u00e5sk\u00e5dliga spr\u00e5k och sina tydligg\u00f6rande bilder. J\u00e4mte en smula naturkunnighet f\u00f6rkofrade jag h\u00e4r den franska jag tidigare s\u00f6kt till\u00e4gna mig p\u00e5 egen hand. Alldeles p\u00e5 tok gick det \u00e5ter med kemin. Om syror, baser och salter fick jag v\u00e4l n\u00e5gra os\u00e4kra begrepp; koksalt och engelskt salt visste jag hvad det var, men de kemiska saltema syntes mig vara p\u00e5 konstigt s\u00e4tt sublimerade produkter af tvifvelaktig existens. Ekvivalentvikten \u00e5ter f\u00f6ref\u00f6ll mig som en maskopi, hvarvid det ena elementet s\u00f6kte drifva ut det andra; ett intrigspel mellarfsm\u00e5gubbar af samma art, som dem docenten Tulindberg satte i g\u00e5ng. Och n\u00e4r sedan syntesen skulle g\u00e5 f\u00f6r sig efter en liten handskrifven kokbok, var jag s\u00e5 bortkommen, att jag gick med min sk\u00e5l till en sn\u00f6drifva, d\u00e4r Arppe ertappade mig med fr\u00e5gan om jag kokade d\u00e4r i st\u00e4llet f\u00f6r p\u00e5 sandbadet.<\/p>\n

D\u00e4rmed togo mina str\u00e4fvanden bland de fysisk-matematiska vetenskaperna ett slut, men jag ans\u00e5g mig dock hafva studerat nog kemi f\u00f6r att kunna deltaga i kolsyre-\u00bbblusningen\u00bb (kalaset) , hvarmed studierna af slutades. I det d\u00e5f \u00f6rtiden nya kemikum p\u00e5 biblioteksg\u00e5rden vid Fabiansgatan hade laboratoriet flyttat \u00f6fver fr\u00e5n sitt ursprungliga krypin, ett par rum i universitetets s\u00f6dra flygel, fr\u00e5n hvilket det dock hastigt nog, under Arppes tid och tack vare hans drifkraft, utvecklade sig till en af universitetets st\u00e5tligaste anstalter. I den n\u00e4mnda tv\u00e5v\u00e5ningsbyggnaden upptog laboratoriet ena h\u00e4lften; i den andra fanns anatomisalen, hvarifr\u00e5n mindre trefliga snyltg\u00e4ster kommo att taga del i blusningen. I stora beh\u00e5llare hade man preparerat en mousserande dryck, som icke var bara vatten; ingredienserna hade bekostats af kemisterna, tillverkningen hade \u00e5lagts den skickligaste bland dem, hvilket v\u00e4l var vaktm\u00e4starn, och drycken f\u00f6rt\u00e4rdes ur laboratoriets glasf\u00f6rr\u00e5d, sk\u00e5lar och koppar. Det var ett larmande lebens i de otv\u00e4ttade rummen \u00e4nda ned i stenfotsv\u00e5ningen; gl\u00e4djen blef allt bullersammare och talen mera skrikande. En tysk student fr\u00e5n Dorpat, med m\u00f6ssan bak i nacken, sj\u00f6ng tyska students\u00e5nger, balanserande och gestikulerande p\u00e5 en kagge. I detta pandemonium gick en ung man, kl\u00e4dd i rysk gardesdr\u00e4kt, elegant och behaglig att se. Han var kommen fr\u00e5n Fredrikshamn f\u00f6r att drifva vetenskapliga studier, och d\u00e5 han ansl\u00f6t sig till n\u00e5gra af mina v\u00e4nner, tr\u00e4ffade jag honom d\u00e5 och d\u00e5 under de f\u00f6ljande \u00e5ren.<\/p>\n

S\u00e5 hade jag med ringa framg\u00e5ng s\u00f6kt att suga honung och vax bland blomstren i de s. k. exakta vetenskapernas \u00f6rtag\u00e5rd under de tv\u00e5 f\u00f6rsta student\u00e5ren. D\u00e5 det med 1853 \u00e5rs ing\u00e5ng g\u00e4llde f\u00f6r oss att v\u00e4lja mellan den ena eller den andra af de nya fakulteterna, stod det klart f\u00f6r mig att jag m\u00e5ste tillh\u00f6ra den historisk-filologiska och s\u00f6ka mig n\u00e5gon annan v\u00e4g \u00e4n mina n\u00e4rmaste kamraters. Till en god del hade nyfikenheten \u2014 jag v\u00e5gar icke kalla det vetgirighet \u2014 v\u00e4gledt mig vid de nyssn\u00e4mnda studierna; och nyfikenheten hade v\u00e4l ock sitt finger med i fr\u00e5ga om humaniora. Kanske var det ock n\u00e5got oskyldigt renomisteri, som f\u00f6ranledde mig att begynna med spanskan, hvilken fanns i \u00f6sterbottningarnes bibliothek representerad af Antonio de Solis historia om Mexicos er\u00f6fring och ett spanskt-tyskt lexikon. Romantiken, som f\u00f6rt de spanska studierna p\u00e5 dagordningen, hade f\u00f6rmodligen f\u00f6ranledt n\u00e5gon afdelningsmedlem att anskaffa dessa b\u00f6cker. Paradigmens likhet och olikhet med latinets, det f\u00f6r\u00e4ndrade skick hvari man h\u00e4r \u00e5terfann romarspr\u00e5ket, den stora beh\u00e4ndighet spanskan hade i att anv\u00e4nda verbemas participier och gerundier, v\u00e4ckte mitt lifligaste intresse; och l\u00e4ngre kom jag just icke den g\u00e5ngen. Den lugna plastiken i historikernas framst\u00e4llningskonst, den fasta ortodoxin och den nationella sj\u00e4lf k\u00e4nslan i deras uppfattningss\u00e4tt hade jag knappt \u00f6ga f\u00f6r.<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6frigt hade jag f\u00f6rmodligen haft sk\u00e4l att f\u00f6rst g\u00f6ra mig b\u00e4ttre hemmastadd i franskan och engelskan, med hvilket senare spr\u00e5k min bror och hans kamrater begynt g\u00f6ra sig f\u00f6rtrogna. Jag hade dessutom i Mahlstedt, en tysk fr\u00e5n Bremen, som var f\u00f6rsta kontorist hos Borgstr\u00f6ms, en ifrig v\u00e4n af engelska romaner, af hvilka han hade en god samling i Tauchnitzedition. Hans omd\u00f6men voro icke ing\u00e5ende eller skarpsinniga, men desto mer positiva och energiska.<\/p>\n

Hans favoritf\u00f6rfattare var Boz, s\u00e5som Dickens kallade sig den tiden, och s\u00e5 gjorde jag bekantskap med den \u00e4dla, varmhj\u00e4rtade humoristen, som i h\u00f6gre grad \u00e4n n\u00e5gon annan af v\u00e4rldslitteraturens storheter sk\u00e4nkt mig en glad syn p\u00e5 lifvet. Jag b\u00f6rjade med Nicholas Nicklnb ; r och tr\u00f6ttnade icke att l\u00e4sa om och om de sidor jag hade sv\u00e5rt a, t f\u00f6rst\u00e5. D\u00e4rmed dagades sm\u00e5ningom ordens betydelse i allm\u00e4nhet, men ocks\u00e5 den komiska mening, i hvilken de h\u00e4r begagnades f\u00f6r att s\u00e4tta puckeln p\u00e5 det lumpna, sm\u00e5sinnade och elaka samt kronan p\u00e5 det goda och sj\u00e4lf uppoffrande. Sedan har bland Dickens romaner denna blifvit mig k\u00e4r framf\u00f6r andra, f\u00f6r dess rikedom p\u00e5 humoristiska skildringar ur det l\u00e4gre borgerliga lifvet, dess f\u00f6rtr\u00e4ffliga komposition och det lifligt str\u00f6mmande f\u00f6redraget. F\u00f6r dessa egenskapers skull, men ocks\u00e5 emedan jag d\u00e4rmed \u00e5terkallat min sorgl\u00f6sa, lyckliga st\u00e4mning d\u00e5 jag f\u00f6rst begynte denna l\u00e4sning, har jag sedan ofta oml\u00e4st den, alltid med ny, minnesrik f\u00f6rn\u00f6jelse.<\/p>\n

I den m\u00e5n jag blygsamt st\u00e4llde undan de naturvetenskapliga arbetena, v\u00e4xte min nyfikenhet i afseende \u00e5 filosofin. Att denna \u00bbvetenskapernas vetenskap\u00bb, s\u00e5som adepterna sj\u00e4lf medvetet kallat henne, skulle f\u00f6rvisas fr\u00e5n v\u00e5r h\u00f6gskola, \u00f6kade blott mitt intresse. Men d\u00e4rtill medverkade ock, jag m\u00e5ste medge det, en omst\u00e4ndighet af rent tillf\u00e4llig art. N\u00e4r vi, min bror och jag, vintern 1852 passerade Tavastehus p\u00e5 v\u00e4g till Helsingfors, och som vanligt veko in till Holstis f\u00f6r att framf\u00f6ra h\u00e4lsningar, strumpor och andra sm\u00e5saker fr\u00e5n gamla faster, m\u00f6tte oss f\u00f6rgr\u00e5tna ansikten och hans hustru Rosa uppl\u00f6st i t\u00e5rar. Holsti hade tr\u00e4ffats af ett sv\u00e5rt slaganfall. En \u00e4dlare sj\u00e4l har v\u00e4l aldrig l\u00e4mnat en bristf\u00e4lligare kroppshydda \u00e4n hvad som h\u00e4r skedde efter n\u00e5gra dagar. F\u00f6r att g\u00f6ra Rosa en tj\u00e4nst, \u00e5togo vi oss att f\u00f6ryttra den dyraste best\u00e5ndsdelen af den bortg\u00e5ngnes boksamling Georg Wilhelm Friedrich Hegels Werke, 22 pr\u00e4ktigt inbundna volymer, som i tiden tillh\u00f6rt J. M. Sundvall.<\/p>\n

Hegel stod kanske icke mer fullt p\u00e5 h\u00f6jden af sitt rykte, och resultatet af v\u00e5ra bem\u00f6danden att f\u00f6rs\u00e4lja hans verk, var att jag fick beh\u00e5lla dem. H\u00e4r var jag nu s\u00e5ledes i besittning af den f\u00f6rg\u00e5ngna tidens h\u00f6gsta och djupaste visdom, en utl\u00e4ggning af omne scibile och litet mera till, v\u00e4rldsalltet fiir sich, an sich, och an und fiir sich, f\u00f6rst ett sublimat kalladt Wissenschaft der Logik, s\u00e5 historiens filosofi, r\u00e4ttsfilosofi, konstens filosofi, religionsfilosofin, filosofins historia och spridda skrifter. Jag lade mig mcd kn\u00e4na p\u00e5 stolen och armb\u00e5garne p\u00e5 bordet, hvilket jag funnit vara en s\u00e4rdeles \u00e4ndam\u00e5lsenlig st\u00e4llning f\u00f6r att begrunda en sak, och gjorde s\u00e5 ett hufvudl\u00f6st angrepp p\u00e5 stora logiken, men fann en hop mcd de mest v\u00e5gade p\u00e5st\u00e5enden s\u00e5som att seyn och nichts \u00e4r samma sak och att de likvisst frambringa ett tredje som heter werden, och andra dylika spetsfundigheter, f\u00f6r hvilka jag ej hade n\u00e5gon anv\u00e4ndning. Jag f\u00f6ljde d\u00e5 en \u00e4ldre kamrats r\u00e5d och lade historiens filosofi p\u00e5 bordet. H\u00e4r fann jag fastare mark f\u00f6r tanken att r\u00f6ra sig p\u00e5, och det var mcd lifligt intresse jag fick veta s\u00e5 mycket nytt om Kina och om andra \u00f6sterlandets despotier. Som slutsumma af detta f\u00e4ngslande studium blef det f\u00f6r mig klart att hvad som varit, \u00e4r som det bort vara, och hvad som \u00e4r \u00e4r f\u00f6rnuftigt, tankar p\u00e5 hvilkas riktighet jag begynte tvifla f\u00f6rst sedan erfarenheten l\u00e4rt mig annat, p\u00e5 samma g\u00e5ng jag l\u00e4rt mig inse det i grunden h\u00f6gsinnade och sj\u00e4lfulla i Hegels l\u00e4ra om v\u00e4rldsutvecklingens \u00e4ndam\u00e5l, hvilket han s\u00e4tter i andens medvetande om sm frihet.<\/p>\n

Det var besittningen af denna visdom, som f\u00f6rst bragte mig i ber\u00f6ring med Cygnaeus. Medan denne v\u00e4ntade p\u00e5 den nya professionen i Estetik och nyare litteratur, afslutade han en framst\u00e4llning af den stora franska revolutionen, hvilken han gjorde som docent i historia. Med en l\u00e5gm\u00e4ld, entonig st\u00e4mma, i l\u00e5nga perioder och utan att \u00e4ndra ett ord, f\u00f6redrog han ber\u00e4ttelser om de uppr\u00f6rda h\u00e4ndelserna i Paris. Hur man lyssnade, blefvo platser, byggnader, m\u00e4nniskomassor och personer helt tydliga f\u00f6r ens \u00f6gon, man \u00e5s\u00e5g bastiljens stormning och f\u00f6ljde prinsessan I,amballes hufvud d\u00e4r det bars p\u00e5 en pik. Mirabeau, Lafayette, P\u00e9thion, men i synnerhet Danton och Camillo Desmoulins, alla framstodo de \u00e5sk\u00e5dliggjorda i de fasta, yttre dragen, och d\u00e5 han skildrande kungaparets flykt, fick man en riktig \u00e5ngest f\u00f6r huru den skulle afl\u00f6pa.<\/p>\n

Den stora f\u00f6rel\u00e4sningssalen var full af folk, som i djupaste tystnad satt f\u00e4ngslad af skildringen. Allt bed\u00f6mdes ur monarkisk och m\u00e4nsklighets-synpunkt; en v\u00e4rdering ur synpunkten af politisk omskapning och frig\u00f6relse f\u00f6rekom icke. N\u00e4r slutligen postm\u00e4staren i Saint-M\u00e9n\u00e9hould gjorde sin fatala uppt\u00e4ckt vid det att kungen visade sitt feta ansikte i vagnsf\u00f6nstret, stannade f\u00f6redragaren i sin ber\u00e4ttelse f\u00f6r att reflektera \u00f6fver de stora ting, som kunna framkallas af sm\u00e5 orsaker. Hade kungen suttit stilla i sin vagn, eller hade postm\u00e4starn icke r\u00e5kat kasta sina \u00f6gon dit, s\u00e5 hade konungaparet undkommit och revolutionen helt s\u00e4kert tagit ett annat f\u00f6rlopp. Denna uppfattning st\u00e4mde icke med min ur Hegel h\u00e4mtade visdom; och eggad af v\u00e5r d\u00e5varande bolagist Edw. Bergh, satte jag upp en skarp ’ gensaga, abstrakt, of\u00f6rsynt och \u00f6fverl\u00e4gsen, s\u00e5som det en ofj\u00e4drad Hegelian \u00e4gnade och anstod. Jag hade genast en f\u00f6rnimmelse af att detta h\u00f6gdragna f\u00f6rkunnande af det n\u00f6dv\u00e4ndiga i historiens g\u00e5ng var opassande, men uppl\u00e4ste emellertid mitt opus vid det repetitionskollegium Cygnaeus h\u00f6ll i veckans slut. I st\u00e4llet f\u00f6r att n\u00e4psa mig, svarade han blott med n\u00e5gra v\u00e4nliga ord. Filosof var Cygnaeus icke stort mer \u00e4n han var matematiker, men han var framf\u00f6rallt en varmhj\u00e4rtad befr\u00e4mjare af hvarje str\u00e4f vande, som syntes honom lofva n\u00e5got. P\u00e5 en akademisk fest f\u00f6r honom, L\u00f6nnrot och Topelius, d\u00e5 de tilltr\u00e4dde sina \u00e4mbeten, talte han vid mig och uppmuntrade mig att sl\u00e5 mig p\u00e5 litteratur och konsthistoria, hvilket hade till p\u00e5f\u00f6ljd att jag skaffade mig Kuglers h\u00f6gst exakta och tr\u00e5kiga Kunstgeschichte, en g\u00e4rd, \u00e4fven den, \u00e5t min nyfikenhet.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Carl Gustaf Estlander (1834-1910) som var f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd, bodde sitt vuxna liv i Helsingfors. D\u00e4remellan gick han flera \u00e5r i skola i Vasa. P\u00e5 \u00e4ldre dar, n\u00e4rmare best\u00e4mt efter 1902 b\u00f6rjade han skriva ned ett Forts\u00e4tt l\u00e4sa Mina f\u00f6rsta student\u00e5r.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6438","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6438","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6438"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6438\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6439,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6438\/revisions\/6439"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6438"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}