{"id":6424,"date":"2017-11-01T20:24:28","date_gmt":"2017-11-01T19:24:28","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6424"},"modified":"2017-11-01T20:24:28","modified_gmt":"2017-11-01T19:24:28","slug":"i-skolan-i-wasa","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=6424","title":{"rendered":"I skolan i Wasa."},"content":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse \u00e4r skriven av pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander, f\u00f6dd i Lappfj\u00e4rd 1834.<\/span><\/p>\n

Somrarna 1848 och 1849 upptogs tankarna i hemmet, utom av kyrkobyggnaden, av de politiska h\u00e4ndelserna ute i v\u00e4rlden. Nyheterna hade vi f\u00f6rst med \u00c5bo Underr\u00e4ttelser, men sedan kom ocks\u00e5 ymnigare, trots n\u00e5got gamla underr\u00e4ttelser genom Aftonbladet, som var str\u00e4ngt f\u00f6rbjudet, men varav ett exemplar veckovis anl\u00e4nde norrifr\u00e5n. Vi fick buntarna fr\u00e5n farbror Carls i V\u00f6r\u00e5 (h\u00e4r avser Carl Gustav sin farbror Carl Estlander (1800-1874) som var lektor och prost i V\u00f6r\u00e5), dit de kom fr\u00e5n prosten H\u00f6ckert i Jakobstad, efter att f\u00f6rmodligen fr\u00e5n Torne\u00e5 ha passerat s\u00e4rskilda nederlagsorter. F\u00e4rskare nyheter fick man stundom fr\u00e5n staden, dit de kommit med Hamburger B\u00f6rsenhalle.<\/p>\n

F\u00f6r min far Jakob Johan var \u00c5bo fortfarande huvudstad i Finland och ber\u00f6ringen med Helsingfors s\u00e5 gott som ingen, tills att min bror 1848 blev student. Om somrarna kom visserligen farbror Gustaf med sin familj och g\u00e4stade n\u00e5gra veckor i fr\u00e4mmandekammaren p\u00e5 v\u00e4g till V\u00f6r\u00e5, d\u00e4r han dr\u00f6jde \u00e5terstoden av sommaren. Trots att han hade l\u00e4rd grad fr\u00e5n en av de promotioner, d\u00e5 man blev doktor och magister i ett slag, samt var riktig h\u00e4radsh\u00f6vding, hade det icke g\u00e5tt upp\u00e5t f\u00f6r honom i Senaten. F\u00f6r styv i nacken och f\u00f6r skarp i tungan, stannade han i farten p\u00e5 en av de l\u00e4gre graderna och blev allt mera full av bitterhet. Det var icke mycket gl\u00e4djande eller uppbyggliga saker, som genom honom h\u00f6rdes fr\u00e5n Helsingfors, men den monarkiska v\u00f6rdnaden f\u00f6r h\u00f6gsta makten hade de lika, v\u00e5r far som drog den k\u00e4nslan fr\u00e5n Gustaf III:s tid, och farbror, som hade den fr\u00e5n Nikolai I:s v\u00e4lde, den f\u00f6rre beundrande sin konungs urbana gl\u00e4ttighet, men beklagande att d\u00e4r ocks\u00e5 var f\u00f6rhanden s\u00e5 mycken f\u00e5f\u00e4nga och ytlighet, den senare likasom bed\u00f6vad av sin kejsares tunga \u00f6vermakt, mot vilken man kunde opponera sig ungef\u00e4r med samma fog som man skulle resa sig mot \u00f6det sj\u00e4lvt.<\/p>\n

Man kan t\u00e4nka sig med vilken ovilja de gamle talade om upploppet i Paris. Det var just r\u00e4tt \u00e5t de brushuvudena att Cavaignac i junistriderna nedlade 25 tusen man, enligt vad det ber\u00e4ttades i \u00c5bo Underr\u00e4ttelser. En s\u00e5 fridsam och v\u00e4lmenande konung som Ludvig Filip! Men hemsk blev man till mods d\u00e5 det sm\u00e4llde \u00e4ven i Berlin, s\u00e5 i Dresden, s\u00e5 i Wien, och d\u00e5 det s\u00e5 brakade l\u00f6s i Ungern och Italien. P\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll hade man ju ocks\u00e5 det Schleswig-Holsteinska tumultet, s\u00e5 att man vid varje festligt tillf\u00e4lle fick h\u00f6ra stadsborna avge f\u00f6rs\u00e4kran om att \u00bbvi levde i ett tidevarv\u00bb, en f\u00f6rs\u00e4kran, som ivrigt upprepades d\u00e5 staden Kristinestad i december 1849 firade sin anl\u00e4ggnings andra sekulardag.<\/p>\n

Medan de gamle fann tidevarvet fullt av allsk\u00f6ns otyg, op\u00e5kallad oro, \u00e4ndam\u00e5lsl\u00f6st v\u00e5ld och gudl\u00f6s otro, h\u00f6rdes p\u00e5 prostg\u00e5rden \u00e4ven andra meningar, i adjunktkammaren och i k\u00e4llarkammaren.<\/p>\n

Bland sommarg\u00e4sterna s\u00f6derifr\u00e5n var \u00e4ven \u00bbPysiken\u00bb, som han kallades bland kamraterna, Rudolf Israel Holsti, puckelryggig, med ett fult, gammalt ansikte och till karakt\u00e4ren en av de \u00e4dlaste m\u00e4n jag m\u00f6tt i livet. Han var inte endast filosofie doktor, utan ocks\u00e5 filosof; och aldrig har v\u00e4l filosofin verkat en st\u00f6rre upph\u00f6jning i t\u00e4nkes\u00e4tt, ett mera harmoniskt hj\u00e4rtelag. Som han var fasters enda barn, tillbringade han under student\u00e5ren n\u00e5gon del av sommarn hos oss och hade ofta tillf\u00e4lle att erfara huru vettl\u00f6sa, s\u00e5dana i frihet utbildade f\u00f6lungar som vi kunna vara. Men alla begabbelser f\u00f6rdrog han med orubbligt lugn och en v\u00e4rdighet, som slutade med att v\u00e4cka blygseln och vettet hos oss. Hos skolpojkarna i Tavastehus, d\u00e4r han numera var h\u00f6gre elementarskolans rektor, gick det likas\u00e5. Han var \u00e5tlydd och \u00e4lskad som f\u00e5, vilket icke hindrade att pojkarna f\u00f6ljde honom hoppande och jubilerande, d\u00e5 han vandrade gatan fram med doktorshatten bakv\u00e4nd.<\/p>\n

Hans gode v\u00e4n och umg\u00e4nge var adjunkten Jakob Schroderus, en av dessa finnpojkar, som genomgick den sv\u00e5ra pressen i svenska skolor och vanligen blev s\u00e4rdeles dugliga och gedigna m\u00e4n. Han hade en god boksamling, sysselsatte sig med studier i Finlands geografi och \u00f6versatte till finskan sm\u00e5 skrifter, som h\u00f6rde till den finska litteraturens b\u00e4ttre f\u00f6rstlingar. Av honom l\u00e4rde jag mig \u00e4lska denna litteratur och anse dess befr\u00e4mjande som en h\u00f6g uppgift. Han var d\u00e4rj\u00e4mte en gladlynt natur; med Holsti sj\u00f6ng han Bellmansdikter: \u00bbKnappt Jeppe h\u00e4nt ur gluggen g\u00e5 in\u00bb, \u00bbMor p\u00e5 Tuppen, du\u00bb, \u00bbMovitz skulle bli student\u00bb och andra f\u00f6rn\u00f6jliga s\u00e5nger; och d\u00e4remellan spelade de damm med allehanda politiska till\u00e4mpningar.<\/p>\n

I deras samspr\u00e5k h\u00f6rdes nu en n\u00e5got annan uppfattning av tilldragelserna ute i v\u00e4rlden. Ungrarna var hj\u00e4ltar, vilkas framg\u00e5ng man \u00f6nskade av alla krafter; man sj\u00f6ng och reciterade Pet\u00f6fis nationals\u00e5ng, och vad som intr\u00e4ffade i Wien kunde just vara r\u00e4tt \u00e5t Metternich. Men man tyckte ocks\u00e5 att det borde g\u00e5 sakta i backarna, att tyskarna borde \u00bbskynda varligt, det \u00e4r farligt\u00bb, s\u00e5som dammspelarna sj\u00f6ng \u00e5t varandra efter Tegn\u00e9rs \u00bbHalkan\u00bb.<\/p>\n

Stundom kom Carl Johan Roos fr\u00e5n kapellansg\u00e5rden, d\u00e4r han var curam gerens<\/em>, och d\u00e5 fick samtalet en annan v\u00e4ndning. Han var en ivrig anh\u00e4ngare av Schleiermacher, och d\u00e5 Holsti anslutit sig till den Hegelska skolans h\u00f6ger \u2014 n\u00e4rmast, skulle jag tro till Marheineke \u2014 f\u00f6rsiggick i adjunktkammarn djupsinniga diskussioner, av vilka vi f\u00f6rstod naturligtvis ingenting. F\u00f6r resten klagade Calle Roos bittert \u00f6ver den rationalistiska ljumhet, som var r\u00e5dande p\u00e5 prostg\u00e5rden, och d\u00e4rifr\u00e5n brett sig ut \u00f6ver hela trakten. Han var visst icke n\u00e5gon pietist, men p\u00e5stod att det var ett d\u00e5ligt tecken att pietismen inte vunnit n\u00e5got insteg i Lappfj\u00e4rd. En orolig sj\u00e4l var han, men f\u00f6r v\u00e5ra politiska fr\u00e5gor hade han intet sinne.<\/p>\n

Sant nog att v\u00e5r far, som s\u00e4llan gick in p\u00e5 religi\u00f6sa sp\u00f6rsm\u00e5l med oss, gav oss en Bibel tillsammans och var sitt nya testamente, med maning att l\u00e4sa detta. Vad f\u00f6rsamlingen vidkom, h\u00f6ll han p\u00e5 ordningen och tukten och litade p\u00e5 att kyrkobruken, gudstj\u00e4nsten, sakramenten, skriftskolan och l\u00e4sf\u00f6rh\u00f6ren skulle v\u00e4cka den gudsfruktan, som fordrades f\u00f6r en god levnadsvandel. Att kyrkobrukens inneb\u00f6rd har kraft till att \u00e4nnu l\u00e5ngt fram i livet frammana religi\u00f6sa k\u00e4nslor, tyckes mig min egen erfarenhet besanna, men visserligen kunde Roos ha r\u00e4tt d\u00e4ruti, att i j\u00e4mf\u00f6relse med det andliga liv pietismen v\u00e4ckte, det kyrkliga livet hos oss f\u00f6ref\u00f6ll svalt och ytligt.<\/p>\n

F\u00f6r att \u00e5terkomma till politiken, var det radikalare \u00e5sikter som h\u00f6rdes i k\u00e4llarkammaren, d\u00e4r omst\u00f6rtningen var i full g\u00e5ng vid tonerna av Marselj\u00e4sen i form av den v\u00e4ldiga hj\u00e4ltes\u00e5ngen \u00bbSom norrskensflamman h\u00f6gt i Norden, Den finska \u00e4rans gudaglans\u00bb o. s. v. Min bror hade knappt blivit student 1848 midsommartiden, innan han kom med i en omst\u00f6rtning, som v\u00e4ckte mycket buller i \u00f6sterbottniska studentavdelningen. Man ville st\u00f6rta Cygnaeus fr\u00e5n kuratelet, trots det stora anseende han hade som patriot och som talare, s\u00e4rdeles efter majfesten p\u00e5 v\u00e5ren n\u00e4mnda \u00e5r. Vad man hade emot honom, minns jag icke r\u00e4tt, om det ej var att han dominerade f\u00f6r mycket och l\u00e4mnade f\u00f6r litet spelrum \u00e5t framst\u00e5ende medlemmar inom kamratkretsen; s\u00e4rskilt med anledning av n\u00e5gra fula uppt\u00e5g, om vilka man ville att studentavdelningarna skulle hos vicekansler uttala sitt ogillande. Cygnaeus sj\u00e4lv, som ju icke var \u00f6sterbottning, f\u00f6rklarade saken genom att p\u00e5 sitt storvulna s\u00e4tt beteckna \u00d6sterbottningarna som Nordens Athenienser, som inte f\u00f6rdrog stora m\u00e4n ibland sig. F\u00f6rmodligen var det den gamla antagonismen mellan Nord- och Syd\u00f6sterbottningar som medverkade, ty medan angreppen leddes av William Nylander och Theodor Cl\u00e1sen, hade kurator sina anh\u00e4ngare fr\u00e5n s\u00f6dra \u00d6sterbotten, och bland dem tog \u00e4ven min bror sin plats.<\/p>\n

Emellertid bidrog striden i sin m\u00e5n till att utveckla en viss rabulistisk anda, som icke just k\u00e4nde n\u00e5gon h\u00f6gaktning eller v\u00f6rdnad f\u00f6r allt vad myndigheter hette, akademiska eller politiska. I k\u00e4llarkamrarna h\u00f6lls de f\u00f6r nattm\u00f6ssor och brackor allesammans, men d\u00e4remot var v\u00e5ra storpolitiska begrepp ganska os\u00e4kra; vi sj\u00f6ng \u00bbSchleswig-Holstein meerumschlungen\u00bb med samma verve som \u00bbDen tappre Landsoldat.\u00bb<\/p>\n

Emellertid n\u00e5dde oss s\u00e5nger av annan inneb\u00f6rd och tonart, som var \u00e4gnade att ge v\u00e5ra funderingar en b\u00e4ttre och varmare riktning. Till julen 1848 hade Jakob med sig ett exemplar av F\u00e4nrik St\u00e5ls s\u00e4gner, som framkallade livliga samspr\u00e5k, om vilka s\u00e5nger voro de yppersta. \u00bbSven Dufva\u00bb tycktes tillvinna sig det allm\u00e4nnaste bifallet. N\u00e5got eget omd\u00f6me hade jag visserligen inte. Det var f\u00f6rst senare och sm\u00e5ningom som ur S\u00e4gnerna och Runebergs diktning \u00f6fverhuvud ett h\u00f6gre liv uppgick f\u00f6r mitt hj\u00e4rta. Allt vad vi hade av Runebergs arbeten var den lilla volym eftertryck, som utkom i Stockholm 1838 och inneh\u00f6ll hans episka dikter till och med Hanna. Frithiofs saga hade fr\u00e4msta platsen i familjens bokf\u00f6rr\u00e5d, d\u00e4r jag vill n\u00e4mna \u00e4ven \u00bbFinland framst\u00e4llt i teckningar\u00bb och portr\u00e4ttverket \u00bbSveriges store m\u00e4n\u00bb, emedan jag minns dem med tacksamhet.<\/p>\n

Det var inte min avsikt att dr\u00f6ja bland mina h\u00e5gkomster fr\u00e5n Wasa skola; de \u00e4r mig inte s\u00e5 synnerligen k\u00e4ra eller behagliga. N\u00e5gra minnen leker mig dock i h\u00e5gen, och jag m\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ka att skriva ned dem.<\/p>\n

Sedan vi de f\u00f6rsta \u00e5ren skickats de tio milen med egen h\u00e4st, fick vi d\u00e4refter resa med skjuts och egen v\u00e4gkost. Skjutspengarna i silver eller kopparkopeksslantar l\u00e4mnades oss i en liten p\u00e5se. Oaktat f\u00e5rskinnstulubben, var vinterf\u00e4rderna mindre n\u00f6jsamma, kanske d\u00e4rf\u00f6r att skjutskarlarna k\u00f6rde sj\u00e4lva, medan f\u00e4rderna p\u00e5 skjutsk\u00e4rra ingav k\u00e4nslor av manhaftighet, var roliga, trots de \u00f6sterbottniska skjutsk\u00e4rrornas i sig sj\u00e4lva oroande beskaffenhet, i det att ofta nog allt fj\u00e4drande element saknades. Hur tydligt och klart st\u00e5t icke \u00e4nnu f\u00f6r blicken till och med v\u00e4gens sm\u00e5saker, ej blott byar, g\u00e4stgivareg\u00e5rdar, mossar och tr\u00e4ddungar, utan \u00e4ven trummor, diken och g\u00e4rdesg\u00e5rdar. Hur v\u00e4l smakade inte den varma mj\u00f6lken med ibetade br\u00f6dbitar och de helkokta \u00e4ggen, som utgjorde middagsm\u00e5let i \u00d6vermark, och kaffet med fasters bullar och pepparkakor, som var kv\u00e4llsm\u00e5let i Rimal. \u00c4ntligen hade man passerat Runsor, och k\u00e4rran b\u00f6rjade skramla l\u00e4ngs K\u00f6pmansgatan \u00e4nda fram till kyrkan, gentemot vilken l\u00e5g Mallanderska g\u00e5rden, d\u00e4r vi hade kvarter.<\/p>\n

Med djup tacksamhet har jag t\u00e4nkt p\u00e5 v\u00e5r fars omtanke att skaffa oss ett s\u00e5 gott hem, som det vi fick hos tanterna Bange och beh\u00f6ll under hela v\u00e5r skoltid. Jag tror nog att v\u00e5r friluftsuppfostran f\u00f6rt med sig seder, som beh\u00f6vde hyfsas, och denna st\u00e4dning gavs med ett t\u00e5lamod och en v\u00e4nlighet, som syntes outr\u00f6ttliga. De b\u00e5da medel\u00e5lders damerna h\u00f6ll sm\u00e5barnskola med ett tjugu- eller trettiotal sm\u00e5ttingar, gossar och flickor, och det var redan en h\u00e4lsosam \u00f6vning f\u00f6r oss att g\u00e5 ut och in, stilla och ordentligt, genom den surrande barnskaran i salen utanf\u00f6r v\u00e5r kammare. N\u00e5gon g\u00e5ng, d\u00e5 dubbla f\u00f6nstren inte var insatta, tog vi v\u00e4gen genom f\u00f6nstret och tr\u00e4dg\u00e5rden, som l\u00e5g utanf\u00f6r v\u00e5rt vackra ljusa rum, men den utv\u00e4gen d\u00f6g i alla fall inte d\u00e5 vi skulle till skolan, ty v\u00e5ra moderliga tanter s\u00e5g noga efter att vi passade p\u00e5 tiderna och var riktigt kl\u00e4dda.<\/p>\n

Tanternas mor, gamla rektorskan Bange, levde \u00e4nnu under de f\u00f6rsta \u00e5ren av v\u00e5r vistelse i Wasa, och jag ville skatta \u00e4ven detta som en lycka f\u00f6r oss, f\u00f6r gumman ingav en respekt, som nog kunde beh\u00f6vas. F\u00f6rdes man n\u00e5gon g\u00e5ng till f\u00f6ljd av ett s\u00e4rdeles \u00f6verd\u00e5digt eller oskickligt beteende in till henne f\u00f6r att f\u00e5 bannor, och s\u00e5g man vecken i neglig\u00e9n darra p\u00e5 det v\u00f6rdnadsv\u00e4rda hufvudet, medan hon s\u00e5g bistert p\u00e5 en och bannorna gick l\u00f6s st\u00f6tvis, s\u00e5 k\u00e4nde man sig \u00f6vertygad om att vara en riktig syndapalt, och man ville inte ha det \u00f6ver sig en g\u00e5ng till.<\/p>\n

S\u00e5 l\u00e4nge rektorskan Bange levde var skolans kurator f\u00f6r oss alldeles \u00f6verfl\u00f6dig. Enligt d\u00e5 g\u00e4llande skolordning skulle n\u00e4mligen f\u00f6r utifr\u00e5n komna skolbarn, som h\u00f6lls inackorderade, utses n\u00e5gon aktad medborgare i skolstaden att ut\u00f6va tillsyn \u00f6ver gossens inackordering och seder. F\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let hade v\u00e5r far vidtalat kapellanen i Wasa G. H. Schroderus, senare kyrkoherde i Siikajoki, s\u00e5ngare, ber\u00f6md som m\u00e4sspr\u00e4st, en s\u00e4rdeles v\u00e4nlig och fryntlig man, men som, s\u00e5vitt jag minns, inte hade n\u00e5gon anledning att figurera som v\u00e5r kurator. Rektorskan, vars mans namn \u00e4r bekant i samband med Runebergs minnen fr\u00e5n skoltiden, hade nog erfarenhet och \u00f6vning att h\u00e5lla i tukt och Herrans f\u00f6rmaning tv\u00e5 skolpiltar, med icke alltf\u00f6r b\u00e5ngstyriga lynnen eller vildbasarnaturer.<\/p>\n

F\u00f6r resten st\u00e5r rektorskan f\u00f6r mitt minne som n\u00e5got av det v\u00f6rdnadsv\u00e4rdaste jag sett i barndomen. I hennes prydliga, varma rum r\u00e5dde en s\u00e5dan ordning och propr\u00e9t\u00e9, att det sedermera l\u00e4nge och v\u00e4l var f\u00f6r mig m\u00f6nstret f\u00f6r hur ett fint fruntimmersrum b\u00f6r se ut. D\u00e4r fanns ett i gr\u00f6nt och svart lackerat bord, vid vilket gummans bostonpartier \u00e4gde rum; p\u00e5 kakelugnskransen brann mest alltid en r\u00f6kgubbe, en svart tingest m\u00e4rkv\u00e4rdig s\u00e5 till namn som \u00e4ndam\u00e5l; och m\u00e4rkv\u00e4rdig var \u00e4ven den l\u00e4tta bl\u00e5blommiga kakelugnen p\u00e5 svarvade tr\u00e4stolpar, f\u00f6r vilken nog i v\u00e5ra dagar skulle betalas bra med pengar, om den ej brunnit upp med allt annat i Wasa. Slutligen minns jag en fin byr\u00e5 i mager empire-styl och ovanp\u00e5 denna en diger lunta, v\u00e4l kvarterstjock, av i kvarto vikna skrivark, d\u00e4r rektorskan avskrivit poetiska stycken, som hon l\u00e4rt k\u00e4nna ej blott i tryck, utan ock i av skrifter, p\u00e5 det s\u00e4tt forna tiders mest omtyckta lyriska dikter pl\u00e4gade sprida sig \u00f6ver landet.<\/p>\n

Bredvid den gamla fruns lyriska minnesbok l\u00e5g ett h\u00e4fte i gula p\u00e4rmar, p\u00e5 vilket jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen l\u00e4ste \u00bbKung Fjalar\u00bb. D\u00e4rom h\u00f6rde jag gumman s\u00e4ga till n\u00e5gon bes\u00f6kande, att hon inte tyckte om det poemet, d\u00e4r var s\u00e5 mycket grillf\u00e4ngerier, varmed hon antagligen menade att framst\u00e4llningen var s\u00e5 konstig, ty dessa ord minns jag att min far anv\u00e4nde om Geijers skrivs\u00e4tt. Visst och sant \u00e4r att spr\u00e5ket i \u00bbKung Fjalar\u00bb kunde f\u00f6refalla underligt f\u00f6r den, som \u00e4lskade s\u00e4llskapsvisorna fr\u00e5n seklets b\u00f6rjan.<\/p>\n

Skolhuset i Wasa, ett l\u00e4rdomstempel i sitt slag, utgjordes av en enda stor sal, som genom pulpeter var indelad i fem v\u00e4ldiga rutor, tv\u00e5 i \u00f6vre och tre i nedre delen av salen, varje fyrkant best\u00e4md f\u00f6r en av skolans klasser. N\u00e4r man intr\u00e4dde fr\u00e5n farstun hade man framf\u00f6r sig i salens mitt en tr\u00e4pelare, som st\u00f6dde taket och l\u00e4ngre fram en tegelugn, f\u00f6rr i tiden vit, nu till f\u00e4rg och storlek ungef\u00e4r som en mindre backstuga p\u00e5 landet. I eldstaden skulle man gott kunnat sticka in ett h\u00e4lft dussin av de magrare sm\u00e5pojkarna, och vedtr\u00e4den, som brann d\u00e4r, var icke stort mindre. Det beh\u00f6vdes ocks\u00e5 en duktig brasa, om det stora och h\u00f6ga rummet skulle h\u00e5llas varmt, vilket visserligen icke alltid lyckades. Till gossarnas \u00e5ligganden h\u00f6rde ocks\u00e5 att i tur, i god tid f\u00f6re kl. 7 d\u00e5 lektionerna b\u00f6rjade, trava till l\u00e4rarens bostad och s\u00e4ga till att tiden var inne.<\/p>\n

En anm\u00e4rkningsv\u00e4rd sak i skolans byggnadsplan var fr\u00e5nvaron av allt vad man kunde kalla vestibul, ty farstun var icke mer \u00e4n ett st\u00f6rre sortens kontor framf\u00f6r ing\u00e5ngsd\u00f6rren. Men rum f\u00f6r galoscher och \u00f6verplagg beh\u00f6vdes heller icke, d\u00e5 ju gossarna kom fr\u00e5n stadens alla kanter, hur spr\u00e4ngkall \u00e4n vinterdagen var, l\u00f6pande utan \u00f6verplagg, i smorl\u00e4dersst\u00f6vlar och vadmalstr\u00f6jor, b\u00f6ckerna under armen och h\u00e4nderna instuckna i byxfickorna. L\u00e4rarna gick in med \u00f6verplaggen och lade dem i en av de \u00f6vre rutorna , som inte var fullt upptagen, och d\u00e4r fick v\u00e4l ock de rektorister och konrektorister, vilkas \u00e5lder och v\u00e4rdighet fordrade att de bar kapprockar, l\u00e4gga dem av sig. Bakom kakelugnen fanns d\u00f6rren till ett rum, som i grundplanen utgjorde pendant till farstun, men det var ett mystiskt rum, vars best\u00e4mmelse var f\u00f6r oss en hemlighet, tills vid \u00e5rsexamen det uppl\u00e4ts och visade sig vara n\u00e5got slags l\u00e4rarrum med boksamling, arkiv och dylikt.<\/p>\n

D\u00e5 vi anl\u00e4nde till skolan h\u00f6sten 1843 var Wasa skola \u00e4nnu en trivialskola, s\u00e5som det ocks\u00e5 stod p\u00e5 en pl\u00e5t i triangelf\u00e4ltet \u00f6ver d\u00f6rren. F\u00f6rsta klassen kallades apologistklassen och var en l\u00e4gre enklassig elementarskola med avslutad kurs, men s\u00e5 att gossarna, som d\u00e4r l\u00e4rt sig l\u00e4sa, skriva och r\u00e4kna, kunde uppflyttas till andra klassen. Denna, kallad collegainferiors-klass, var delad, liksom ocks\u00e5 collega-supcriors- eller tredje klassen, p\u00e5 tv\u00e5 divisioner, vardera klassen s\u00e5ledes i regeln med tv\u00e5\u00e5rig kurs. Skolans h\u00f6gsta avdelning bestod \u00e4ven av tv\u00e5 \u00e5rskurser, vilka dock betraktades som tv\u00e5 klasser, den l\u00e4gre konrektors-, den h\u00f6gre rektorsklass. De bildade naturligtvis skilda l\u00e4xlag, men satt tillsammans helt f\u00f6rn\u00e4mt inom samma rymliga rektangel till h\u00f6ger om skolans kateder.<\/p>\n

Bland rektoristerna var en eller annan utsedd till custos med skyldighet att ansvara f\u00f6r ordningen \u00f6verhuvud; bland annat f\u00f6r ringningen. Denna skedde medelst ett uppf\u00f6r tr\u00e4pelaren l\u00f6pande rep, i vars ena \u00e4nda vanligen h\u00e4ngde ett h\u00e4lft dussin pojkar, som med utomordentlig nit\u00e4lskan och samdr\u00e4kt s\u00f6kte att ge klang \u00e5t klockan, som satt i repets andra \u00e4nda, i ett tabernakel h\u00f6gt uppe p\u00e5 huset; ty dess kl\u00e4mtande toner var ber\u00e4knade att f\u00f6rnimmas \u00f6ver hela staden. Till custos’ \u00e5liggande h\u00f6rde ocks\u00e5 att sj\u00e4lv eller genom annan utsedd rektorist l\u00e4sa b\u00f6nen fr\u00e5n nedre katedern och taga upp psalmen, med vilka andakts\u00f6vningar dagens arbeten b\u00f6rjade och avslutades. Honom tillkom ocks\u00e5 att vid lektionens slut g\u00e5 \u00f6ver golvet och peka p\u00e5 n\u00e5gon konrektorist, som d\u00e5 borde f\u00f6rst\u00e5 att han skulle g\u00e5 till den stora kopparkrukan vid kakelugnen, d\u00e4r ett varmt och f\u00e4rgrikt dricksvatten bj\u00f6ds \u00e5t gossarna, och v\u00e4nd mot v\u00e4ggen ropa hora est nona<\/em> eller undecima<\/em> eller quinta,<\/em> vad det d\u00e5 var.<\/p>\n

Jag insattes i collega-inferiors-klass \u00f6vre division, som den andra i ordningen, f\u00f6rmodligen p\u00e5 grund af informatorns uppgifter om mina kunskaper. Det \u00f6vriga gick ocks\u00e5 sk\u00e4ligen, men med Yckenbergs l\u00e4sebok gick det platt icke. Fr\u00e5n alauda cantat<\/em> till ber\u00e4ttelsen om eskim\u00e5ernas levnadss\u00e4tt hade jag l\u00e4rt mig att \u00f6vers\u00e4tta de sm\u00e5 anekdoterna och beskrivningarna, men den s. k. explikationen kostade mig m\u00e5nga t\u00e5rar. Den skulle g\u00e5 p\u00e5 latin och de etymologiska data s\u00e4gas upp i en ramsa. Man satte mig i handen ett litet omtummat gr\u00e5gult h\u00e4fte, d\u00e4r ramsorna fanns, men med f\u00f6rkortningar, som gjorde dem f\u00f6r mig obegripliga. D\u00e5 t\u00e5rarna fortsatte att rinna, vari v\u00e4l ocks\u00e5 heml\u00e4ngtan hade sin del, tillgrep man den sista, men ofelbara utv\u00e4gen, man skaffade mig fr\u00e5n rektor-klassen en mentor, som f\u00f6rklarade f\u00f6r mig tecknen i den underliga kladden och l\u00e4rde mig hur jag skulle rabbla upp explikationen.<\/p>\n

H\u00f6gt upp i skolan, i ett dammigt fj\u00e4rran betraktat fr\u00e5n min antipodiska plats p\u00e5 kvadratens motsatta sida, satt L. L. Lindel\u00f6f som primus i skolan och n\u00e4st honom Carl Robert Sandelin, som sedan blev kyrkoherde i Lochte\u00e5. Det var denne senare, som inf\u00f6rde mig i explikationens mysterier, varefter min levnadsjulle b\u00f6rjade sin stilla och j\u00e4mna g\u00e5ng p\u00e5 l\u00e4rdomens \u00e4ndl\u00f6sa hav.<\/p>\n

En st\u00f6testen av mindre betydenhet m\u00e5 n\u00e4mnas, emedan den l\u00e5g i den gamla skolans anspr\u00e5ksl\u00f6sa inredning. Framf\u00f6r pulpeten gick den s. k. lokan, en av tre stadiga plankor sammanslagen b\u00e4nk, som i sitt inre dolde \u00e5rhundradenas damm, papperslappar och pojkstreck. P\u00e5 denna hade gossarna sina sittplatser, med ryggen mot pulpeten d\u00e5 l\u00e4xorna sades upp, och omv\u00e4nt, n\u00e4r skriv\u00f6vningarna skulle verkst\u00e4llas. Eftersom klassen var \u00f6verfull var det endast de st\u00f6rre och starkare gossarna, som vid skrivningarna fick b\u00e5da armarna p\u00e5 pulpeten; f\u00f6r min del hade jag det \u00e4nd\u00e5 v\u00e4rre. D\u00e4r jag satt avbr\u00f6ts pulpeten av ett stort hemlighetsfullt sk\u00e5p, som jag aldrig s\u00e5g \u00f6ppnat och om vars inneh\u00e5ll ingen visste n\u00e5got. D\u00e5 jag och mina kn\u00e4kamrater hade sk\u00e5pet, men icke n\u00e5gon pulpet bak ryggen, var det v\u00e5r lott att med kn\u00e4na p\u00e5 golvet g\u00f6ra v\u00e5ra skrivprov p\u00e5 lokan. Bl\u00e4ckhorn och g\u00e5spennor, som man formerade sj\u00e4lv efter b\u00e4sta f\u00f6rst\u00e5nd, hade varje gosse med sig, men f\u00f6r bl\u00e4ckhornet hade vi vid sk\u00e5pet intet annat rum \u00e4n p\u00e5 golvet mellan kn\u00e4na. Man kan t\u00e4nka sig v\u00e5ra kalligrafiska framsteg; de m\u00e4ttes, tror jag, mest efter plumparnas avtagande, \u00e5tminstone var det dem, som v\u00e5r l\u00e4rare egentligen korrigerade. F\u00f6rs\u00f6ket att med tungan pl\u00e5na ut en plump framkallade en av de f\u00e5 handgripligheter jag fick k\u00e4nnas vid av hans outtr\u00f6ttliga hand.<\/p>\n

Collega inferior den tiden, Gustaf L\u00f6nnmark, som eljest var en fl\u00e5buse, behandlade mig skonsammare, \u00e4ven d\u00e5 jag gjorde min misslyckade start p\u00e5 latinitetens farvatten. Av medk\u00e4nsla med min litenhet var det v\u00e4l knappast, utan snarare emedan jag var son till hans forne l\u00e4rare. R\u00f6nnmark var en finsk bondgosse, som sj\u00e4lv under hugg och slag genomg\u00e5tt den sv\u00e5ra p\u00e4rs en s\u00e5dan hade att best\u00e5 i den svenska latinskolan. Troligen var det en f\u00f6ljd av hans h\u00e4rkomst att hans tal icke gick utan ett fyllnadsljud, som l\u00e4t s\u00e5som ett mj\u00e4 vilket han insk\u00f6t dess mera, ju ivrigare han blev och varav han hade sitt \u00f6knamn. Han var en den gamla tidens skolfux av l\u00e4gsta skrot och korn, vars metodik bestod i att f\u00f6rh\u00f6ra utanl\u00e4xor; och om pojken stapplade, hade han tre s\u00e4tt att f\u00f6rb\u00e4ttra saken: kindpusten, luggen som applicerades vid tinningen i det han lindade h\u00e5ret kring sitt pekfinger och k\u00e4ppen, en alnsl\u00e5ng rottingsk\u00e4pp, som han h\u00f6ll i beredskap f\u00f6r att anv\u00e4ndas p\u00e5 benen eller andra kroppsdelar. L\u00f6nnmarks undervisning \u00e5tnj\u00f6t den utm\u00e4rkelsen, att de g\u00e4llaste ropen h\u00f6rdes fr\u00e5n hans klass. Han var linh\u00e5rig, mest bara skinn och ben, men f\u00f6r resten en ordentlig och arbetsam man, som bj\u00f6d till att g\u00f6ra sitt b\u00e4sta, till dess olyckan h\u00e4nde honom, att han i ivern med k\u00e4ppen st\u00f6tte ut en gosses \u00f6ga, d\u00e5 han m\u00e5ste taga sin matts ur skolan och fick en liten kyrkoherdel\u00e4genhet invid \u00c5bo. I Wasa bodde han i en liten r\u00f6d tr\u00e4byggnad av minsta sort och han f\u00f6redrog att kvarst\u00e5 vid det gamla avl\u00f6ningss\u00e4ttet med ett litet skolhemman i H\u00f6stvesi, 100 riksdaler i l\u00f6n och dubbla tj\u00e4nste\u00e5r. D\u00e4rtill h\u00f6rde ocks\u00e5 salarier, som gossarna medf\u00f6rde \u00e5t honom vid terminens slut: ett par ljus eller ljusstakar, eller vad annat i f\u00f6rn\u00f6denheter f\u00f6r\u00e4ldrarna hade r\u00e5d att s\u00e4nda honom. Jag brukade komma med ett par riksdaler, f\u00f6rmodligen emedan min far, som b\u00f6rjat sin skolbana som collega inferior, v\u00e4l visste vad som mest saknades.<\/p>\n

En helt annan man var collega superior, Gustaf Malm. Unders\u00e4tsig och plussig, bar han likv\u00e4l syn f\u00f6r att tillh\u00f6ra en av \u00d6sterbottens ansedda sl\u00e4kter, bildad, finhyllt och godhj\u00e4rtad som han var. Han kunde v\u00e4l ocks\u00e5 sm\u00e4lla till med en \u00f6rfil, men av hans feta hand klatschade den mer \u00e4n den gjorde ont. I extrema fall kom \u00e4ven klobben fram, men hanterades av honom p\u00e5 ett som oss tycktes besynnerligt s\u00e4tt.<\/p>\n

Detta, den gamla skolans uppfostringsmedel bestod av en knippe p\u00e5 mitten hopbundna ris, som mynnade i tv\u00e5 fl\u00e4tor, hvilkas \u00e4ndar voro instuckna i sm\u00e5 ringar, allt av bj\u00f6rkris. Tydligtvis var det den ok\u00e4nde uppfinnarens mening, att fl\u00e4torna skulle tj\u00e4na som skaft och risets fria del appliceras p\u00e5 delinkventens hand eller vilken kroppsdel som d\u00e5 kom i fr\u00e5ga; och s\u00e5lunda anv\u00e4ndes det ocks\u00e5 af Malmens Gustaf. Vilket f\u00f6ref\u00f6ll oss s\u00e5som ett sk\u00e4mt, s\u00e5 obetydlig var sm\u00e4rtan, s\u00e5 ovanligt f\u00f6rfarandet. De store m\u00e4starna d\u00e5f\u00f6rtiden i f\u00e4rlans konst, Ebeling, L\u00f6nnmark och Hallsten, h\u00f6ll tv\u00e4rtom risets l\u00f6sa \u00e4nda i sin hand och l\u00e4t fl\u00e4torna med deras ringar, med allt det eftertryck den sv\u00e4ngda armen kunde ge dem, sl\u00e5 ned i gossens \u00f6ppna hand, vilken skulle vara v\u00e4l barkad f\u00f6r att icke springa i blod efter n\u00e5gra slag.<\/p>\n

I Malmens klass gick det ganska stilla till, han var omtyckt av eleverna och kunde till och med nedl\u00e5ta sig att f\u00f6rklara n\u00e5got kvistigt problem eller st\u00e4lle i Cornelius. Men stundom betedde han sig underligt, talade oredigt, sm\u00e5log och glosade p\u00e5 ett besynnerligt s\u00e4tt. Saken var att den stackars gamle ungkarlen sk\u00e5ps\u00f6p, eller var, som man nu brukar s\u00e4ga, alkoholist.<\/p>\n

\u00c4nnu ett tredje original, det st\u00f6rsta av dem alla, minns jag fr\u00e5n min skoltid. Wasa skola hade inom ett par \u00e5r f\u00f6rlorat tv\u00e5 betydande l\u00e4rare, sin konrektor Georg Jakob Forsman, som blev kyrkoherde i Tavastkyr\u00f6, och sin f\u00f6rtj\u00e4nstfulle rektor, den h\u00f6gt ansedde J. K. Ebeling, som dog. B\u00e5da var bra l\u00e4rare efter sin tids m\u00e5ttstock, och Ebeling uppr\u00e4tth\u00f6ll s\u00e5som rektor en disciplin, vilken k\u00e4ndes i hela skolan. Kom utposten in med budet att rektor kommer, upph\u00f6rde tumultet och pojkarna skingrades som agnar f\u00f6r vinden till sina platser. Endast dammet var kvar efter det \u00f6ronbed\u00f6vande stojet; men h\u00e4nde det sig att rektor of\u00f6rm\u00e4rkt kom in mitt i fr\u00f6jden och slog sin spanskr\u00f6rs k\u00e4pp i n\u00e4rmaste pulpet, s\u00e5 var det som n\u00e4r h\u00f6ken sl\u00e5r ner bland sm\u00e5f\u00e5glarna, och den olycklige som greps var custos f\u00f6r dagen.<\/p>\n

Forsmans eftertr\u00e4dare blev Esaias Wegelius, en storv\u00e4xt, grovlemmad, fram\u00e5tlutande ludimagister, som presenterade sig med en stor pl\u00e5sterpl\u00e4tt utan lapp kring ena mungipan. Efter Ebelings fr\u00e5nf\u00e4lle sk\u00f6tte Wegelius n\u00e5gon tid rektors \u00e5ligganden, hvilket ledde till fullst\u00e4ndig anarki. Han hade m\u00e5h\u00e4nda kunskaper, men, fullkomligt of\u00f6rm\u00f6gen som han var att anv\u00e4nda dem vid undervisningen, f\u00f6ljde han med \u00f6gonen i boken, bunden vid denna som en skomakare vid sin l\u00e4st. F\u00f6ljande prov stycke av hans s\u00e4tt att l\u00e4ra historien ligger \u00e4nnu hans gamla l\u00e4rjungar i minnet. Han gick alltid samvetsgrant i ordning med fr\u00e5gorna, fr\u00e5n den f\u00f6rsta till den sista, och s\u00e5 b\u00f6rjade han en g\u00e5ng f\u00f6rh\u00f6ret med den gigantiska fr\u00e5gan: \u00bbVad gjorde Carl den store och hans m\u00e4n?\u00bb<\/p>\n

Intet svar.<\/p>\n

\u00bbN\u00e5, lurjus, vet han inte det? Du d\u00e4r\u00bb<\/p>\n

Den andre blev lika svarsl\u00f6s, och likas\u00e5 den tredje och fj\u00e4rde, hela raden, tills det kom till h\u00f6rnet, d\u00e4r pulpeterna bildade vinkel. Kamraten p\u00e5 denna ansvarsfulla plats, d\u00e4r det gick an att h\u00e5lla boken uppe, fann d\u00e5 svaret, som han viskade till sin granne. Det lydde:<\/p>\n

\u00bb. . . t\u00e4nde svaga ljus,\u00bb<\/p>\n

men d\u00e5 det icke kom n\u00e5got mera, ropade konrektorn vredgad: \u00bbvar t\u00e4nde de svaga ljus?\u00bb Nu var ocks\u00e5 primus p\u00e5 det klara med saken och tillade till konrektorns bel\u00e5tenhet<\/p>\n

\u00bb. . . i m\u00f6rkret\u00bb,<\/p>\n

och s\u00e5 blev f\u00f6rsta meningen i Estrup-Bergenheims historia, kapitlet om Carl den Store, till allm\u00e4n bel\u00e5tenhet genomg\u00e5ngen.<\/p>\n

Knappast var vi p\u00e5 det klara med konrektorns metodik, innan det vid geometriundervisningen tillst\u00e4lldes ett sedermera ofta upprepat spektakel. N\u00e4r n\u00e5gon styvare geometriker kallades till tavlan f\u00f6r att rita upp \u00bbde trianglarna\u00bb och bevisa deras egenheter, satte han p\u00e5 dem andra bokst\u00e4ver \u00e4n Str\u00f6mmer hade det i sin Euklides och begynte beviset med lugn \u00f6verl\u00e4gsenhet; det congruerade naturligtvis icke med beviset i boken, varav uppstod en villervalla, som blev allt h\u00f6gljuddare, d\u00e5 konrektorn ville \u00f6verr\u00f6sta vederparten, men denne f\u00f6rkunnade sina trianglars r\u00e4ttm\u00e4tighet med allt h\u00f6gre r\u00f6st. H\u00e4nde d\u00e5 att sk\u00e4lmen b\u00f6rjade skratta och konrektorn fann att det var skoj med i spelet, blev han vild och slog under h\u00f6ga lurjus- rop ned p\u00e5 tjuvpojken, vilken vanligtvis tog till flykten och sprang bakom tavlan. Det uppstod en klappjakt runt denna, som kunde sluta med att konrektorn fick fatt i vintb\u00f6jteln och skakade honom grundligt \u2014 sl\u00e5 och lugga var han mindre fallen f\u00f6r \u2014 men som ocks\u00e5 kunde sluta med att flyktingen tr\u00f6ttade ut honom, d\u00e5 han sj\u00f6nk modstulen i sin stol, en bild av tr\u00f6stl\u00f6s of\u00f6rm\u00e5ga, som det gjorde en ont att se.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse \u00e4r skriven av pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander, f\u00f6dd i Lappfj\u00e4rd 1834. Somrarna 1848 och 1849 upptogs tankarna i hemmet, utom av kyrkobyggnaden, av de politiska h\u00e4ndelserna ute i v\u00e4rlden. Nyheterna hade vi f\u00f6rst med \u00c5bo Underr\u00e4ttelser, men sedan Forts\u00e4tt l\u00e4sa I skolan i Wasa.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6424","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6424","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6424"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6424\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6425,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6424\/revisions\/6425"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6424"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}