{"id":6381,"date":"2017-10-29T09:52:24","date_gmt":"2017-10-29T08:52:24","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6381"},"modified":"2017-10-29T10:45:42","modified_gmt":"2017-10-29T09:45:42","slug":"kattpojken","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=6381","title":{"rendered":"Kattpojken."},"content":{"rendered":"

Den h\u00e4r grymma ber\u00e4ttelsen om Kattpojken publicerades i tidskriften Finsk Tidskrift 1.11.1911. Den skrevs \u00e5r 1854 av professorn och statsr\u00e5det Carl Gustaf Estlander (1834-1910) och den hittades bland hans kvarl\u00e5tenskaper efter hans d\u00f6d. \u00c4nkan Helena Estlander gav tillst\u00e5nd att publicera ber\u00e4ttelsen i den tidskrift som f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv hade grundat \u00e5r 1876. Jag har i texten gjort vissa f\u00f6rtydliganden och spr\u00e5ket har \u00e4ndrats, s\u00e5 att det b\u00e4ttre skall passa dagens l\u00e4sare.<\/span><\/p>\n

Jag n\u00e4rmade mig i sakta mak hemtrakterna i Lappfj\u00e4rd. H\u00e4sten lunkade n\u00e5gra steg, och s\u00e5 gick den fot f\u00f6r fot, n\u00e4r hjulsp\u00e5ren p\u00e5 den olagade skogsv\u00e4gen blev allt f\u00f6r sv\u00e5ra.<\/p>\n

Jag hade i Stor\u00e5 slagit in p\u00e5 denna v\u00e4g, som f\u00f6rband de tv\u00e5 stora, s\u00f6derifr\u00e5n kommande landsv\u00e4garna, emedan v\u00e5rfloden det \u00e5ret rivit bort broarna fr\u00e5n \u00d6sterbottens \u00e5ar, b\u00f6rjande med den sydligaste, och det var ovisst huruvida man kunde komma \u00f6ver med den provisoriska f\u00e4rjan i Dagsmark.<\/p>\n

I brist p\u00e5 annan syssels\u00e4ttning tog jag fram ett par terzeroler (Terzerol = liten mynningsladdad pistol fr\u00e5n 1700-talet)<\/span> och b\u00f6rjade skjuta till m\u00e5ls p\u00e5 stubbar, v\u00e4glottsstolpar och andra stillsamma f\u00f6rem\u00e5l. Det m\u00e5tte ha varit den krigiska st\u00e4mning, som l\u00e5g i luften \u2014vi befann oss i f\u00f6rsta krigs\u00e5ret 1854 (h\u00e4r avses Krimkriget mellan Ryssland och flera v\u00e4steuropeiska l\u00e4nder)<\/span> och v\u00e4ntade som b\u00e4st engelska flottan \u2014 d\u00e5 jag lade mig till med dessa mordvapen, ty f\u00f6rr eller senare har jag just icke skjutit m\u00e5nga skott. N\u00e5gon annan verkan l\u00e4r jag nu icke heller ha \u00e5stadkommit, \u00e4n att skjutsh\u00e4sten sl\u00e4ngde p\u00e5 huvudet och lade f\u00f6r varje skott ett par hopp till i den lunk, som gubbens operationer allt emellan\u00e5t avtvingade honom.<\/p>\n

Gubben, som skjutsade mig, var \u00f6verm\u00e5ttan bof\u00e4llig (Bof\u00e4llig kan betyda illa medfaren)<\/span> och man fick honom ofta fr\u00e5n Stor\u00e5, d\u00e4r han l\u00e5g i h\u00e5ll med den ena och den andra g\u00e5rdens h\u00e4star; det var hans b\u00e4rgning p\u00e5 gamla dagar. Nu f\u00f6ref\u00f6ll han icke alldeles normal. N\u00e4r vi l\u00e4mnat sista hemmanet och kommit in p\u00e5 skogen, vilken v\u00e4xte blandig och t\u00e4t ur mossen, spejade han oroligt l\u00e5ngs\u00e5t varje stig, som \u00f6ppnade sig, in i dunklet, och n\u00e4r n\u00e5gon hympel eller kr\u00f6kning dolde v\u00e4gen, steg han upp och str\u00e4ckte p\u00e5 den skrynkliga halsen.<\/p>\n

Han avbr\u00f6t smackandet, med vilket han beledsagade de of\u00f6rtrutna knyckarna i t\u00f6mskaften.<\/p>\n

\u2014 Har du k\u00f6pt de d\u00e4r f\u00f6r Kattpojkens skull? fr\u00e5gade han med en sidoblick p\u00e5 pistolerna.<\/p>\n

\u2014 Nej, vad \u00e4r det med honom nu igen?<\/p>\n

\u2014 Har du inte h\u00f6rt att Kattpojken f\u00f6rra veckan en natt gjort inbrott hos Ulfves, och d\u00e5 husbonden Matts kom\u00a0p\u00e5 honom, h\u00f6gg han honom med kniven, s\u00e5 att det \u00e4r fr\u00e5ga om livet. De s\u00e4ger att Orren var med, men det vet man inte, f\u00f6r nog h\u00e5ller han sig hemma med hustrun. Men Kattpojken skall vara h\u00e4r i skogen, och b\u00e4ttre hade det varit att inte ta den h\u00e4r v\u00e4gen, utan resa \u00f6ver H\u00f6kosk \u00e5t \u00f6stra v\u00e4gen till. (H\u00f6kosk eller H\u00e5k\u00e5sk \u00e4r det gamla namnet p\u00e5 P\u00e4rusforsen)<\/span><\/p>\n

\u2014 Det hade du kunnat s\u00e4ga till tidigare, sade jag med en viss hetta, ty f\u00f6r att vara fullkomligt uppriktig, var jag, trots mina b\u00e5da terzeroler, just icke m\u00e5n om att r\u00e5ka p\u00e5 Kattpojken, och jag hade lika l\u00e4tt l\u00e4ngs byv\u00e4gen f\u00f6rbi H\u00f6gfors kvarn \u2014 p\u00e5 ett m\u00e4rkv\u00e4rdigt blandspr\u00e5k kallad H\u00f6kosk \u2014 kunnat komma \u00f6fver till den tredje av de kronans landsv\u00e4gar, som st\u00f6tte ihop ungef\u00e4r vid mina hemknutar i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Gubben som k\u00f6rde h\u00e4sten \u00e5tergick till sina operationer, och jag sj\u00f6nk i betraktelser, sedan jag stoppat terzerolerna tillbaka i resv\u00e4skan. Genom \u00f6vning hade jag den tiden kommit s\u00e5 l\u00e5ngt, att jag kunde sova p\u00e5 en skjutsk\u00e4rra, n\u00e4r det g\u00e4llde att genom natt och dag resa fr\u00e5n Helsingfors till \u00d6sterbotten. Att dr\u00f6mma vaken, medan man befann sig i en r\u00f6relse, som mer \u00e4n n\u00e5got annat liknade den h\u00e4ngande grytans i en tr\u00e4massefabrik, var f\u00f6r en tjugu\u00e5rig student med s\u00e5dan uppfostran en sm\u00e5sak.<\/p>\n

Majsolen str\u00e5lade klar, en doft af bj\u00f6rk och r\u00f6nn i knoppning fl\u00e4ktade d\u00e5 och d\u00e5 fr\u00e5n skogen, och innan kort hade jag genomg\u00e5tt en hel hop barndomsminnen. Enligt min erfarenhet \u00e4r det ingenting som \u00f6ppnar minnenas lustg\u00e5rd s\u00e5 l\u00e4tt som v\u00e5rluft och doftande l\u00f6vskog, vilket dock kan vara olika f\u00f6r den ena och f\u00f6r den andra. Men i \u00e5tskilliga bilder av mitt retrospektiva galleri f\u00f6r tillf\u00e4llet syntes Kattpojkens vilda figur, \u00e4n som halvvuxen gosse, \u00e4n som yngling och man.<\/p>\n

S\u00e5 l\u00e5ngt jag mindes tillbaka hade Kattpojken varit ett bekymmer i f\u00f6rsamlingen. Jag tror man helst hade dr\u00e4nkt honom som unge, om blott gudomlig eller m\u00e4nsklig lag medgivit det. Aldrig kunde det bli folk av ett s\u00e5dant r\u00f6t\u00e4gg. Om fadern, som varit soldat i tiden, \u00e4nnu visade sig i n\u00e5gon m\u00e5n tam, lovade pojken att med tiden bli en riktig vildkatt.<\/p>\n

Mangsbacken, d\u00e4r sedan nya kyrkan uppf\u00f6rdes, var d\u00e4rf\u00f6rinnan full av besynnerliga krigiska \u00f6verlevor. D\u00e4r fanns just nedanf\u00f6r backen s\u00f6derut de hemska ryssgravarna, i vilka de vid slaget fallna fienderna blivit nedgr\u00e4vda; var de egna blivit jordade visste ingen. Man visade \u00e4nnu t\u00e4tt vid v\u00e4gen en rad av l\u00e5nga ingr\u00f6pningar som icke tagit gr\u00e4s, vilket man fann naturligt, d\u00e5 ryssen l\u00e5g d\u00e4r.<\/p>\n

P\u00e5 backen fanns ett helt menageri (Menageri = en samling underliga figurer)<\/span> fr\u00e5n olika lager av v\u00e5ra milit\u00e4ra formationer, mer eller mindre bet\u00e4nkliga existenser, i mer eller mindre bof\u00e4lliga backstugor, till stor oro f\u00f6r allt gott folk i nejden. D\u00e4r fanns Lejongubben, som varit med i det riktiga kriget, vid Toivola pass och Virta bro, s\u00e5ledes en av Veteranerna, s\u00e5som man sedan kallat dem. Om honom visste ingen n\u00e5got ont, och det harmade mig \u00e4nnu, d\u00e4r jag satt och t\u00e4nkte p\u00e5 saken, att jag inte bes\u00f6kt gubben medan han levde och h\u00f6rt vad den gamla Vasagossen g\u00f6mde i sitt minne.<\/p>\n

D\u00e4r fanns Orren och hans gem\u00e5l, en riktig ohyra, som aldrig gjorde Guds skapade grand, annat \u00e4n f\u00f6rf\u00e5ng \u00e5t andra, s\u00e5 att om en h\u00f6na kom bort, eller fisken f\u00f6rsvunnit ur katsor och mj\u00e4rdar, sade man strax, alla zoologiska begrepp till trots, att Orren knipit dem, och det sade man ej blott i grannskapet, utan l\u00e5ngt bort p\u00e5 norra sidan; men man sade det sakta, ty Orren var ej att leka med. Han hade tillh\u00f6rt den f\u00f6rsta av v\u00e5ra milit\u00e4ra formationer under ryska tiden, den som hos allm\u00e4nheten gick under namn av p\u00e4ronj\u00e4garna.<\/p>\n

Och slutligen Katten, en f.d. gardist, som d\u00e5 kapitulationstiden var till \u00e4nda, f\u00f6rde med sig fr\u00e5n Helsingfors n\u00e5got slags hustru, man visste inte r\u00e4tt ens om hon var kristen. D\u00e5 Katten var utb\u00f6ling, varf\u00f6r skulle Ulfves ta dem i sitt f\u00f6rsvar, till ett syndastraff \u00e5t f\u00f6rsamlingen och sig sj\u00e4lv, det var d\u00e5 visst och sant? P\u00e5 Katten sj\u00e4lv var inte s\u00e5 mycket att s\u00e4ga, han var ute med b\u00f6ssan fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll och kom hem fr\u00e5n staden med bra f\u00f6rtj\u00e4nst ibland, endast att han var s\u00e5 oregerligt stolt, n\u00e4r han hade n\u00e5gonting i nocken. D\u00e4rf\u00f6r sade Ulfvesen opp honom en g\u00e5ng d\u00e5 b\u00e5da voro ankomna och r\u00e5kat i delo; Katten m\u00e5ste flytta sin koja till Mangsbacken. Men v\u00e4rre var det med Kattpojkens mor, som bara str\u00f6k omkring i g\u00e5rdarna, d\u00e4r man alltid gav henne n\u00e5gonting, om inte annat s\u00e5 hugg och slag, f\u00f6r att bli henne kvitt. Och \u00f6gonen hade man upp b\u00e5de p\u00e5 henne och p\u00e5 pojken, som travade vid hennes sida, att inte mera, \u00e4n det man gett dem, f\u00f6ljde med. Det var v\u00e4l \u00e4ndock or\u00e4tt, ty aldrig kunde det d\u00e5 p\u00e5st\u00e5s att hon tog n\u00e5got olovandes; hon s\u00e5g blott s\u00e5 underlig och hemsk ut. Man kunde knappast kalla hennes str\u00f6vt\u00e5g tiggeri, utan det var ett v\u00e4sen hos henne, som man var r\u00e4dd f\u00f6r, och s\u00e5 talade hon ett spr\u00e5k, som man begrep blott n\u00e5gra r\u00e5dbr\u00e5kade svenska ord; Katten, som f\u00e5tt henne i Petersburg, sade att det var ryska, men gammalt folk, som h\u00f6rt ryssarna tala under kriget, trodde inte det, utan att det var tattarska.<\/p>\n

En g\u00e5ng, d\u00e5 Bj\u00f6rmans n\u00e4mndeman k\u00f6rt ut kattbyket fr\u00e5n sin g\u00e5rd, kom efter en god stund en sten flygande in genom f\u00f6nstret, s\u00e5 att det sade kratsch i rutan, men n\u00e4r man sprang ut, stod d\u00e4r ingen till att uppt\u00e4cka, f\u00f6rr\u00e4n man tyckte sig i bortre \u00e4ndan av stora utfallsdiket se en skymt av pojken, vilken vek av l\u00e4ngs \u00e5stranden. H\u00f6gre var inte bytingen den tiden, \u00e4n att han kunnat springa osedd i diket.<\/p>\n

P\u00e5 l\u00e4nge s\u00e5gs de icke till efter den mandaten p\u00e5 norrsidan, men fr\u00e5n s\u00f6dersidan, fr\u00e5n Br\u00e4nnorna, d\u00e4r Mangsbacken l\u00e5g, och fr\u00e5n andra byar p\u00e5 samma sida om \u00e5n, h\u00f6rdes allt emellan\u00e5t klagom\u00e5l \u00f6ver ofog, som lades dem till last; \u00e4n kom man \u00f6ver en eld, som anlagts, \u00e4n var det en ekstock som satts p\u00e5 drift l\u00e5ngs \u00e5n, eller mj\u00e4rdar, som rivits upp, och n\u00e4r man st\u00e4llde allt tillsammans med \u00bbKattons\u00bb bes\u00f6k, s\u00e5 tyckte man sig veta varifr\u00e5n det kom. D\u00e5 de var utan f\u00f6rsvar, var det egentligen m\u00e4rkv\u00e4rdigt att de fick h\u00e5llas, men f\u00f6r det att l\u00e4nsman bodde i Staden sen l\u00e5nga tider, var ordningen s\u00e5dan, att man vant sig att f\u00f6rdra en hel m\u00e4ngd oskick, och s\u00e5 kunde Katton med sin unge leva p\u00e5 krigsfot med samh\u00e4llet, under ett slags brandskattning, medan Katten levde p\u00e5 samma s\u00e4tt med skogens inbyggare.<\/p>\n

Sedan, n\u00e4r gossen vuxit n\u00e5got st\u00f6rre, b\u00f6rjade fadern ta honom med sig p\u00e5 sina jaktf\u00e4rder. F\u00f6r egen r\u00e4kning lade pojken an p\u00e5 \u00bbikornar\u00bb (allts\u00e5 ekorrar)<\/span> och blev en m\u00e4stare i att ta dem levande eller d\u00f6da.<\/p>\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag mindes mig ha sett honom, var d\u00e5 han stod i v\u00e5rt k\u00f6k med en tr\u00e4bur, i vilken en ekorre trillade om p\u00e5 sitt hjul. Han var d\u00e5 en tio- eller elva \u00e5rs gosse, trasig fr\u00e5n topp till t\u00e5, men reslig och v\u00e4lv\u00e4xt, med ett par vilda \u00f6gon i huvudet och knollrigt svart h\u00e5r. Som han d\u00e4r stod med sitt djur, gjorde han ett djupt intryck p\u00e5 mig; b\u00e5da f\u00f6ref\u00f6ll mig undransv\u00e4rda, det skygga, livliga djuret och gossen, som var s\u00e5 olik alla andra pojkar och hade rykte om sig att vara s\u00e5 elak, att man kunde tro vad som helst om honom, men ocks\u00e5 s\u00e5 vig, att han kl\u00e4ttrade i de h\u00f6gsta granar, i kapp med ikorn, om det g\u00e4llde.<\/p>\n

Till stor bedr\u00f6velse f\u00f6r v\u00e5r barnskara, kom inifr\u00e5n pr\u00e4stg\u00e5rden tills\u00e4gelse att ingen handel fick g\u00f6ras med kattpojken, men en omg\u00e5ng kl\u00e4der kunde vi g\u00e4rna ge honom. Gossen tog sin bur och kl\u00e4derna samt gick utan ett ord, men sedan fann man att han l\u00e4mnat buren p\u00e5 vedl\u00e5ren i tamburen.<\/p>\n

\u2014 En stolt karnibel (Karnibel = en stygg och elak person<\/span>), den gossen, sade min far(far var allts\u00e5 kyrkoherden i Lappfj\u00e4rd Jakob Johan Estlander), det \u00e4r \u00e4ndock ett gott gry i honom. Om han blott kunde skiljas fr\u00e5n sin h\u00e4xa till mor, kanske blev han en duglig skytt som fadern. Villebr\u00e5d finns ju \u00e4nnu n\u00e5got i skogarna och skottpengarna f\u00f6r varg \u00e4r r\u00e4tt h\u00f6ga; det \u00e4r ett f\u00f6rsvarligt yrke, som en man kan leva av.<\/p>\n

Det var, s\u00e5 vitt jag kunde minnas, min f\u00f6rsta handledning i karakt\u00e4rsstudium.<\/p>\n

Men f\u00f6r kattpojken gick det inte s\u00e5 v\u00e4l. Hans far sk\u00f6t sig av v\u00e5da, och hans mor kom i slang med Orrens, vilket medf\u00f6rde att regimen n\u00e5got \u00e4ndrade sig p\u00e5 b\u00e5da h\u00e5llen. Katton b\u00f6rjade supa, hon berusade sig, s\u00e5 snart hon kom \u00f6ver n\u00e5gonting starkt, och f\u00f6r Orrens b\u00f6rjade snatteriet g\u00e5 \u00f6ver till n\u00e5gonting mera storartat; de tappade spannm\u00e5l ur sockenmagasinet, \u00e5tminstone sade allt folk att de hade gjort det, d\u00e5 det befanns att n\u00e5gon g\u00e5tt under magasinsgolvet och borrat h\u00e5l till spannm\u00e5lsl\u00e5ren; de tog fast ett kreatur i skogen och slaktade det; l\u00e5nade en h\u00e4st fr\u00e5n betet, en k\u00e4rra fr\u00e5n n\u00e5gon bakg\u00e5rd och f\u00f6rde allt p\u00e5 morgonen till stan f\u00f6ratt s\u00e4ljas, varefter k\u00e4rran k\u00f6rdes in p\u00e5 en skogsv\u00e4g och h\u00e4sten l\u00e4mnades att g\u00e5; och slutligen h\u00f6rde man talas om riktiga inbrottsst\u00f6lder.<\/p>\n

Och vid allt detta v\u00e4xte Kattpojken fr\u00e5n gosse till yngling. Jag t\u00e4nkte, medan han nu kunde v\u00e4ntas fr\u00e5n varje skogsstig som f\u00f6re detta f\u00e5nge, inbrottstjuv och m\u00f6rdare, huruvida icke en v\u00e4l avpassad barmh\u00e4rtighet skulle f\u00f6rm\u00e5tt r\u00e4dda det goda gry, som h\u00e4r var nedlagt. Hade pojken icke kunnat skiljas fr\u00e5n modern och tas i tj\u00e4nst hos n\u00e5gon?<\/p>\n

\u00bbDet f\u00f6rs\u00f6ket kan ingen v\u00e5ga\u00bb, fick vi barn till svar p\u00e5 v\u00e5ra funderingar att han kunde bli dr\u00e4nggosse hos oss; det vore att dra modern i huset, och troligt \u00e4r att k\u00e4rlet numera f\u00f6r allone f\u00e5r h\u00e5lla den smak det f\u00e5tt; i alla fall, om n\u00e5got skall g\u00f6ras, m\u00e5ste han bort hemifr\u00e5n.<\/p>\n

Det blev fr\u00e5ga om att s\u00f6ka f\u00e5 honom till sj\u00f6ss, ett yrke som ocks\u00e5 b\u00e4ttre kunde passa f\u00f6r hans modiga sinnelag, men i staden ville ingen ha honom till kajutvakt. Om det \u00e4ndock varit mera krigiska tider! Jag t\u00e4nkte v\u00e4l icke p\u00e5 Soldatgossen, men en N:o 15 Stolt hade han kunnat bli, om drabbningen vid Mangsbacken f\u00f6rsigg\u00e5tt denna tid s\u00e5 visst som fyratio \u00e5r tidigare.<\/p>\n

Ett slags officiellt f\u00f6rs\u00f6k till Kattpojkens f\u00f6rb\u00e4ttrande gjordes i skriftskolan eller hellre i klockarskolan \u2014 l\u00e4ngre kom han icke, men det slutade f\u00f6ga b\u00e4ttre \u00e4n Sven Dufvas exercis, ty f\u00f6r allt vad gamle Argelander skrek och v\u00e4snades, blev hans elev lika okunnig i bokstavering som i kristendomsstyckena, och slutligen uteblev han.<\/p>\n

Det \u00e5ret var j\u00e4mv\u00e4l en sv\u00e5r islossning, och med anledning d\u00e4rav kom jag att \u00e4n en g\u00e5ng f\u00e5 ett livligt intryck av pojken.<\/p>\n

Sn\u00f6sm\u00e4ltningen hade g\u00e5tt hastigt, och den ymniga sn\u00f6, som fallit under vintern, f\u00f6rdubblade vattenmassan, medan ist\u00e4cket, som \u00e4nnu var tjockt och starkt, lyftes p\u00e5 den sv\u00e4llda floden och b\u00f6rjade att f\u00f6rskjutas. \u00bbHan f\u00e5r ett sv\u00e5rt arbete i \u00e5r\u00bb, sade klokt folk om \u00e5n och drog ekstockarna upp mot landsv\u00e4gen; m\u00e5nga tog in bryggorna, och de sorgf\u00e4lligaste b\u00e4rgade \u00e4ven g\u00e4rdslet fr\u00e5n \u00e5kerlotterna mellan \u00e5n och v\u00e4gen.<\/p>\n

Dagarna f\u00f6rut hade h\u00f6rts ett doft brus fr\u00e5n floden, och med ens gick det ett rop genom byn: \u00bbhan skjuter!\u00bb. Och allt vad liv och anda hade skyndade ned. P\u00e5 det v\u00e5ldsamma vattnet, som stigit upp till \u00e5br\u00e4ddarna, gick isen n\u00e4rmast kvarndammen \u00f6ver densamma med ett brak, s\u00e5dant jag aldrig sedan h\u00f6rt maken till; det l\u00e4t som om hundra tusen p\u00e4rtor brutits tv\u00e4rt av vid ens \u00f6ra. D\u00e4rmed fick floden litet andrum, vattnet sj\u00f6nk en m\u00e5n, och m\u00e5nga t\u00e4nkte: Gudskelov, det g\u00e5r!<\/p>\n

Men nu f\u00f6rst b\u00f6rjade det. Isflaken var enorma, b\u00e5de tjocka och vida, fr\u00e5n storleken av ett stugugolv till vidden av en mindre g\u00e5rdsplan. D\u00e5 vattnet s\u00e4nkt sig n\u00e5got, hakade de sig fast vid dammen, sk\u00f6t \u00f6ver varandra och staplade sig upp till en mur, som \u00e5ter k\u00f6rde upp vattnet. D\u00e5 och d\u00e5 fick det v\u00e4l en \u00f6ppning, genom vilken det rusade ned, men i n\u00e4sta \u00f6gonblick t\u00e4pptes \u00f6ppningen till, och ingen kunde s\u00e4ga hur det skulle g\u00e5.<\/p>\n

I namnl\u00f6s \u00e5ngest stod m\u00e4nniskorna hela f\u00f6rmiddagen, bidande utg\u00e5ngen och beredda att retirera till landsv\u00e4gen. Skriftskolebarnen, som f\u00e5tt lov f\u00f6r tillf\u00e4llet, \u00f6kade m\u00e4ngden med en trettio till fyrtio ungdomar i helgdagsdr\u00e4kter och \u00f6kade sorlet av de h\u00f6gr\u00f6stade samtalen. Man p\u00e5minte varandra hur det varit d\u00e5 och d\u00e5, och man beh\u00f6vde icke vara alltf\u00f6r gammal att minnas n\u00e4r isen sopat \u00f6ver f\u00e4lten \u00e4nda upp till v\u00e4gen. Vilken n\u00f6d och skada hade icke \u00e5samkats stugorna p\u00e5 \u00e5backen, ja till och med hos Mattfolk-Fredrika hade man f\u00e5tt b\u00e4rga allt l\u00f6st fr\u00e5n g\u00e5rden, men tack vare den h\u00f6ga stenfoten hade vattnet icke n\u00e5tt in i boningshuset.<\/p>\n

B\u00e4st det var lj\u00f6d genom hopen: \u00bbNu g\u00e5r Holmkvarnen!\u00bb<\/p>\n

Och verkligen s\u00e5g det s\u00e5 ut, f\u00f6r ett isflak hade rest sig upp mot halva kvarnv\u00e4ggen, pressade och skrapade den, s\u00e5 att efter\u00e5t djupa refflor syntes i stockarna, men v\u00e4ggen h\u00f6ll, isblocket kantrade \u00f6ver och splittrades p\u00e5 stenarna nedanf\u00f6r.<\/p>\n

Ju mera isg\u00e5ngen fortskred och mellanrummen mellan de nedilande styckena blev st\u00f6rre, dess mera rasande och f\u00f6rskr\u00e4ckande f\u00f6ref\u00f6ll den. Isflaken, v\u00e4ldiga som de \u00e4nnu var, hade sv\u00e4ngrum, d\u00e5net av deras sammanst\u00f6t blev vildare. Braket av flak som brast blandade sig med ljudet av forsande vatten. D\u00e4r en st\u00f6rre sten stod upp ur \u00e5n, sk\u00f6t stundom ett isstycke, vitbl\u00e5bl\u00e4nkande i randen, \u00e4nda r\u00e4tt upp, balanserade s\u00e5 en stund och v\u00e4lte om med en ilsken skr\u00e4ll. Eller ett p\u00e5tr\u00e4ngande stycke sk\u00f6t upp ett f\u00f6rutg\u00e5ende som stannat, de b\u00e5da flaken reste sig mot varandra i brottning, tills det ena f\u00f6ll \u00f6ver det andra och fortsatte f\u00e4rden f\u00f6rdubblat till block. Det var ett natursk\u00e5despel av s\u00e5dan storhet, som en sydl\u00e4nning troligen skulle anse f\u00f6r n\u00e5got av det sublimaste (Sublima = storslagen)<\/span> han sett.<\/p>\n

Middagstiden s\u00e5g det ut som om olyckan inte skulle utebli. Den gigantiska ismuren vid kvarndammen hade st\u00e5tt orubblig i en timmes tid, och vattnet steg. Halvv\u00e4gs till landsv\u00e4gen var f\u00e4lten redan \u00f6versv\u00e4mmade. Spillror av \u00e4ngslador, som floden h\u00f6gre upp ryckt med sig, b\u00f6rjade komma ned med isen. Tv\u00e5 v\u00e4ggar av en badstuga, vars ena knut h\u00e5llit ihop, seglade omstj\u00e4lpta p\u00e5 ett isstycke. I en handv\u00e4ndning hade man t\u00f6mt backstugorna och f\u00f6rt deras ringa bohag p\u00e5 landsv\u00e4gen, i f\u00f6rhoppning att floden inte skulle n\u00e5 dit. Det kom icke heller till det yttersta: ismuren brast, en st\u00f6rre \u00f6ppning uppstod, och en k\u00e4nsla av l\u00e4ttnad gick genom sinnena; nu var d\u00e5 \u00e4nteligen det v\u00e4rsta \u00f6verst\u00e5ndet.<\/p>\n

D\u00e5 h\u00f6rdes l\u00e5ngt upp \u00e5t \u00e5n ett besynnerligt skri, en g\u00e4ll barnr\u00f6st, som skar genom d\u00e5net, beledsagad av ett sorl av r\u00f6ster. En sex eller sju \u00e5rs gosse s\u00e5gs p\u00e5 ett isstycke mitt ute i floden, och en skara folk sprang ropande och r\u00e5dl\u00f6s p\u00e5 andra stranden. Vid \u00c5back by, ett par verst (Verst = en rysk m\u00e5ttenhet, som motsvarar ungef\u00e4r en kilometer)<\/span> h\u00f6gre upp, hade gossen, som roat sig med att kasta tr\u00e4bitar p\u00e5 de f\u00f6rbiflytande styckena, i ett obevakat \u00f6gonblick g\u00e5tt ned p\u00e5 strandisen; ingen s\u00e5g, n\u00e4r den lossnade, och d\u00e4r seglade han nu en s\u00e4ker d\u00f6d till m\u00f6tes. Om inte f\u00f6rr, s\u00e5 vid kvarndammen skulle han kastas av och krossas.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e5r strand var man lika r\u00e5dvill, som p\u00e5 den andra. Skriftskoleflickorna lade sina sopraner till de \u00f6vriga kvinnornas rop av \u00f6mkan och fasa, gossarna, vid en \u00e5lder d\u00e5 man annars v\u00e5gar som mest, stod bleka och handfallna, de \u00e4ldre m\u00e4nnen skrapade sig i huvudet. N\u00e5gra hade lagt h\u00e4nderna p\u00e5 en ekstock, men det var d\u00e5 icke att t\u00e4nka p\u00e5, den skulle g\u00e5 i kras innan kort; de ivrigaste, med g\u00e4rdselst\u00f6rar i h\u00e4nderna, hade vadat ut i vattnet, n\u00e5gra \u00e4ven s\u00f6kt bestiga ett flak, men \u00e5terv\u00e4nde of\u00f6rt\u00f6fvat (Of\u00f6rt\u00f6fvat = utan dr\u00f6jsm\u00e5l).<\/span> Att komma \u00f6ver de v\u00e4xlande, \u00e4n alns- \u00e4n famnsbreda r\u00e5karna, mellan de r\u00f6rliga, ilande flaken stod icke i m\u00e4nsklig makt.<\/p>\n

\u2014 En sj\u00e4lvspilling \u00e4r den, som g\u00e5r dit, hette det.<\/p>\n

Emellertid var den lilla gossen p\u00e5 isstycket mitt framf\u00f6r oss. Av d\u00f6ds\u00e5ngest hade den lille f\u00f6rlorat all sans, han gallskrek, hoppade och skakade armarna krampaktigt. Om fem minuter skulle det vara gjort.<\/p>\n

D\u00e5 br\u00f6t en yngling fram ur hopen; det var Kattpojken. Han hade ur en ekstock ryckt till sig en b\u00e4rling och sprang ned.<\/p>\n

Hur livligt k\u00e4nner jag icke \u00e4nnu i denna stund vad hela menigheten d\u00e5 k\u00e4nde, n\u00e4r den hade sina \u00f6gon h\u00e4ftade vid den st\u00e5tliga gestalten. Ett rop av undran: \u2014 Vad i Herrans namn vill han ta sig till? f\u00f6ljdes av beundran, d\u00e5 man s\u00e5g hur han lyckades.<\/p>\n

I st\u00e4llet f\u00f6r att springa rakt ut p\u00e5 isen, f\u00f6ljde han stranden \u00e5t till h\u00f6ger, till kvarndammen, ber\u00e4knande med snabb blick, \u00f6vad i mer \u00e4n ett \u00e4ventyr, att d\u00e4r var den enda m\u00f6jligheten till r\u00e4ddning: d\u00e5 flaket, d\u00e4r gossen stod, st\u00f6tte mot dammen gavs ett \u00f6gonblick, men ocks\u00e5 blott ett, d\u00e5 han m\u00f6jligtvis kunde ryckas ur d\u00f6dens gap.<\/p>\n

Det g\u00e4llde blott att komma f\u00f6rbi \u00f6ppningen, som floden nyss brutit sig, fram till den \u00e4nnu fasta ismuren, mot vilken det var tydligt att gossens flak skulle st\u00f6ta, och det gjorde Kattpojken med en vighet och beslutsamhet, som voro f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rda. Det var n\u00e5got av lokattens s\u00e4kerhet i hans spr\u00e5ng, d\u00e5 han st\u00f6tte sin b\u00e4rling i isen och svingade sig \u00f6ver till n\u00e4sta stycke. Mellanrummen voro h\u00e4r mindre, men i st\u00e4llet var farten v\u00e5ldsammare och isens r\u00f6relser ober\u00e4kneliga, d\u00e4r styckena rusade mot \u00f6ppningen. Men hur snabba de \u00e4n voro i sin t\u00e4vlan att kasta sig \u00f6ver dammen, var han dock kvickare i att l\u00e4mna ett f\u00f6r att springa p\u00e5 ett annat. En g\u00e5ng stod han till kn\u00e4na i vatten, och bland m\u00e4nniskomassan, som i stor beundran \u00e5sett hans dj\u00e4rva f\u00e4rd, h\u00f6rdes ett rop av deltagande: \u00bbHan g\u00e5r ned mellan isstyckena, Gud sig f\u00f6rbarme!\u00bb Men som om han haft klor, halade sig Kattpojken upp f\u00f6r det sluttande isplanet, och var i g\u00e5ng p\u00e5 nytt. S\u00e5 var han f\u00f6rbi \u00f6ppningen och i r\u00e4tta \u00f6gonblicket n\u00e5dde han gossen, grep stackarn med v\u00e4nstra handen i tr\u00f6jkragen och fortsatte, med b\u00e4rlingen i den h\u00f6gra, den l\u00e4ttare f\u00e4rden, \u00f6ver den mindre r\u00f6rliga isen, till andra stranden. Knappt hade de l\u00e4mnat gossens v\u00e5dliga farkost, innan ett efterf\u00f6ljande isflak rusade p\u00e5, drev det att resa sig, och d\u00e4rmed skulle gossen ha f\u00e5tt sin bane.<\/p>\n

Jag hade sett p\u00e5 Kattpojken, medan han stod med b\u00e4rlingen i hand, och fann gossen med ekorren mycket f\u00f6r\u00e4ndrad. Han var v\u00e4lv\u00e4xt \u00e4nnu och resligare \u00e4n de andra gossarna, liksom hans smidighet r\u00f6jde en annan h\u00e4rkomst \u00e4n deras, men anletet, om \u00e4n i grunden v\u00e4lformat, v\u00e4ckte icke mera n\u00e5gon sympati: hyn var d\u00e5lig, kinden var vanst\u00e4lld av en tuggbuss och det hela hade n\u00e5gonting fult och elakt; men blicken var i alla fall m\u00e4rkv\u00e4rdig, d\u00e4r han riktade den oavv\u00e4nt mot floden; d\u00e4r var som en blick ur \u00f6rn\u00f6gat, skarpsynt, full av mod och full av f\u00f6rakt f\u00f6r m\u00e4nniskorna omkring honom. Att d\u00e4r skulle funnits n\u00e5got tecken till barmh\u00e4rtigt bekymmer f\u00f6r det n\u00f6dst\u00e4llda barnet, tror jag icke.<\/p>\n

\u2014 Det var en hj\u00e4lted\u00e5d, h\u00f6rde jag min far yttra f\u00f6r sig sj\u00e4lv, och \u00e5t klockaren gav han tills\u00e4gelse att unge Katt-Johan skulle komma till tals med honom till pr\u00e4stg\u00e5rden f\u00f6ljande dag.<\/p>\n

Jag s\u00e5g s\u00e5 livligt f\u00f6r mig hur mulen min fars uppsyn var efter detta samtal, som varade en timme, dagen efter islossningen. Oss meddelade han blott att ynglingen varit surmulen och sv\u00e5r att f\u00e5 n\u00e5got ord ur. Han hade v\u00e4l tyckt att soldat skulle han g\u00e4rna bli, och vid det f\u00f6rslaget hade han ljusnat, men d\u00e5 han h\u00f6rde att han f\u00f6rst m\u00e5ste bli konfirmerad, hade han \u00e5terf\u00e5tt sin trotsiga min och sagt att l\u00e4sandet ville han icke med. D\u00e5 min far s\u00f6kt l\u00e4gga honom p\u00e5 sinnet det syndiga liv han f\u00f6rde med sin mor och Orrens, hade han f\u00e5tt ett elakt uttryck i anletet, men svarade ingenting. Slutligen, n\u00e4r min far f\u00f6reslagit honom att s\u00f6ka sig till sj\u00f6ss, d\u00e4r man kanske icke s\u00e5 noga skulle se p\u00e5 betyget, och att det vore ett \u00e4rligt yrke och b\u00e4ttre br\u00f6d \u00e4n det han nu \u00e5t, gav han blott till svar att han nog \u00e4ndock hellre litade sig till faderns b\u00f6ssa.<\/p>\n

\u00c4nnu ett barndomsminne hade jag av Kattpojken, och p\u00e5 tal om hans hj\u00e4lted\u00e5d m\u00e5 \u00e4ven det f\u00e5 en plats.<\/p>\n

Om det ock var fred i landet, s\u00e5 r\u00e5dde dock p\u00e5 v\u00e5r ort sedan l\u00e5nga tider ett slags permanent krigstillst\u00e5nd mellan pojkarna p\u00e5 norrsidan och Br\u00e4nnpojkarne p\u00e5 den s\u00f6dra. Det yttrade sig i sk\u00e4rmytslingar, d\u00e5 ungdomar fr\u00e5n ena sidan n\u00e5gon natt gick att fria till flickor p\u00e5 den andra, ett ursprungligare och mera inhemskt s\u00e4tt att betyga sina \u00f6mma k\u00e4nslor, \u00e4n de utifr\u00e5n importerade serenaderna, som \u00e4r brukliga i st\u00e4derna. Men det kunde h\u00e4nda att troppen, p\u00e5 v\u00e4g till eller fr\u00e5n de sk\u00f6na, st\u00f6tte p\u00e5 r\u00e4ttm\u00e4tigare friare, t\u00e4ppans egna tuppar, som blodigt bestraffade intr\u00e5nget. Det levererades dock \u00e4ven formliga bataljer, s\u00f6ndagseftermiddagarna, helst vintertiden, p\u00e5 den frusna \u00e5n, d\u00e5 det vanliga var att norrsipojkarna samlades p\u00e5 backen vid Ivars och d\u00e4rifr\u00e5n ryckte ned p\u00e5 isen f\u00f6r att f\u00f6rdriva Br\u00e4nnpojkarne fr\u00e5n \u00bbKlovusb\u00f6lena\u00bb, s\u00e5som man kallade sandmassor p\u00e5 motsatta strand, d\u00e4r de fattat posto och hade sin arsenal. Huvudvapnen var g\u00e4rdsg\u00e5rdsst\u00f6rar och vedtr\u00e4n, medan stenar fl\u00f6g som projektiler.<\/p>\n

Vi hade naturligtvis v\u00e5ra sympatier p\u00e5 norrsidan, och f\u00f6r att \u00e5se tilldragelsen g\u00f6mde vi oss bakom en vedtrav, som Ivars regelbundet lade upp f\u00f6r sitt vinterbehov och som byns pojkar, i st\u00f6d av gammal h\u00e4vd, ans\u00e5g som sina krigsf\u00f6rn\u00f6denheter. N\u00e4r bataljen fortg\u00e5tt en tid, erbj\u00f6d vedtraven blott ett os\u00e4kert skydd.<\/p>\n

Det var vid ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle som Hoxfolk-Henrik fick ett skackeltr\u00e4 mot tinningen, s\u00e5 att han blev d\u00f6d p\u00e5 st\u00e4llet. Att detta skulle f\u00f6ranlett ordningsmakten till n\u00e5gra trassel med obduktioner och rannsakningar kunde jag icke erinra mig. Herregud, han hade ju g\u00e5tt dit med vett och vilja, och vad han d\u00f6tt av kunde ju varje barn i byn upplysa om utan att \u00bbgammeldoktorn\u00bb skulle komma \u00e4nda fr\u00e5n Vasa och s\u00e4ga dem det. Men vem som gjort det, hur kunde n\u00e5gon sv\u00e4ra p\u00e5 saken, d\u00e5 tr\u00e4n och stenar fl\u00f6g om vartannat? Adjunkten som var s\u00f6derifr\u00e5n, h\u00f6ll sedan en straffpredikan f\u00f6r det vilda och ogudaktiga levernet; men socknens egna pr\u00e4ster, \u00f6sterbottningar till kropp och sj\u00e4l och vana vid det fr\u00e5n barndomen, beklagade nog olyckan och tyckte att de kunnat se sig b\u00e4ttre f\u00f6r, men i sina sinnen var de \u00e4ndock sm\u00e5tt stolta \u00f6fver det modiga folklynnet.<\/p>\n

Allm\u00e4nna tron var att skackeltr\u00e4et slungats av Kattpojken. Han var v\u00e4l icke en, med vilken Br\u00e4nnpojkarne eljest s\u00e4llskapade, men i striden var han mycket v\u00e4lkommen, och man l\u00e4mnade honom g\u00e4rna fr\u00e4msta rummet. P\u00e5 honom bet ingenting, f\u00f6rmodligen d\u00e4rf\u00f6r att han hade skarpare \u00f6ga och vigare kropp att undvika projektilerna, medan han utdelade de k\u00e4nnbaraste slagen. En av Ivars-gossarna blev v\u00e4nsterh\u00e4nt f\u00f6r hela livet, d\u00e5 Kattpojken slog av honom h\u00f6gra armen och denna l\u00e4ktes sedan p\u00e5 s\u00e5 avigt s\u00e4tt. Stundom uppstod rent av en panik, och norrsi’-pojkarna s\u00e5gs ivrigt skala upp f\u00f6r backen, n\u00e4r ropet lj\u00f6d: \u00bbKattpojken kommer!\u00bb och d\u00e5 fann \u00e4ven vi barn det vara tid p\u00e5 att l\u00e4mna vedtraven och s\u00f6ka tillflykt i Ivars’ farstu.<\/p>\n

Sedan minns jag inte att jag skulle sett honom p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll. Jag hade visserligen med andra gossar g\u00e5tt till Jossandt-f\u00e5ngf\u00f6rarn, n\u00e4r Kattpojken l\u00e5g d\u00e4r i j\u00e4rn, innan han f\u00f6rdes till Korsholm, men nyfikenheten l\u00e4mnade rum f\u00f6r en k\u00e4nsla av obehag, och jag gick icke in.<\/p>\n

Skr\u00e4ckv\u00e4ldet, som Kattens och Orrens ut\u00f6vat fr\u00e5n Mangsbacken, m\u00e5ste en g\u00e5ng f\u00e5 en \u00e4nde, och det var underligt nog att det varade s\u00e5 l\u00e4nge, innan folkets f\u00f6rdragsamhet tog slut. Ulfves Matts var den, som tr\u00f6ttnade f\u00f6rst, och en dag, n\u00e4r han var till staden, angav han hela f\u00f6ljet hos l\u00e4nsman f\u00f6r diverse illg\u00e4rningar, men hade of\u00f6rsiktigheten att vid hemkomsten tala om sin f\u00f6resats att skaffa samt och synnerliga till Korsholm. Kort d\u00e4rp\u00e5, l\u00e5ngt innan tinget \u00e4nnu intr\u00e4ffat, kom elden l\u00f6s i hans ria, men det passade sig icke b\u00e4ttre \u00e4n att g\u00e5rdsfolket, som p\u00e5 en ovanlig v\u00e4g \u00e5terv\u00e4nde fr\u00e5n \u00e4ngarna, kom \u00f6ver Kattpojken, vilken sm\u00f6g fr\u00e5n st\u00e4llet. Man var \u00f6vertygad om att Orrens varit med i g\u00e4rningen, men dem s\u00e5g man icke till; om modern levde d\u00e5mera, erinrade jag mig icke.<\/p>\n

Eldsv\u00e5dan sl\u00e4cktes, men Kattpojken, som inte heller nekade till d\u00e5det, d\u00f6mdes f\u00f6r mordbrandsanl\u00e4ggning till sp\u00f6 och f\u00e4stningsstraff.<\/p>\n

Nu hade strafftiden g\u00e5tt till \u00e4nda och stunden kommit f\u00f6r Kattpojkens h\u00e4mnd. Det hade Ulfvesen f\u00e5tt erfara till sin sorg och skada.<\/p>\n

Genom h\u00e4stens och gubbens samf\u00e4lda bem\u00f6danden hade skogsv\u00e4gen nu blivit tillryggalagd, och ingen stigman (Stigman =l\u00f6nnm\u00f6rdare)<\/span> hade uppenbarat sig. Men sedan vi \u00e5kt in p\u00e5 stora strandv\u00e4gen, d\u00e4r lunken blev litet livligare, hann vi upp en besynnerlig kohort (Kohort = en skara eller ett f\u00f6lje)<\/span>, som drog v\u00e4gen fram \u00e5t byn till. Fr\u00e4mst reste l\u00e4nsman i ensitsig schas, d\u00e4rn\u00e4st k\u00f6rdes en k\u00e4rra med en man i handklovar \u00e5kande bakl\u00e4nges, och till sist en hop karlar, bland dem n\u00e4mndem\u00e4n fr\u00e5n Utterm\u00e5ssa. D\u00e4r, djupt in i skogen, hade Kattpojken gripits sovande i en riskoja, den han sj\u00e4lv eller kanske hans far i tiden uppf\u00f6rt f\u00f6r sitt skytte. Man hade sett honom i trakten kv\u00e4llen f\u00f6rut och gissat sig till hans v\u00e4gar.<\/p>\n

\u00c4nnu fanns n\u00e5got kvar av det trots, i vilket stoltheten f\u00f6rbytt sig, men f\u00f6r \u00f6vrigt bar han missd\u00e5darens dolska uppsyn. Han var redo f\u00f6r Sibirien, dit han hamnade, eftersom Ulfves Matts dog av sitt s\u00e5r.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den h\u00e4r grymma ber\u00e4ttelsen om Kattpojken publicerades i tidskriften Finsk Tidskrift 1.11.1911. Den skrevs \u00e5r 1854 av professorn och statsr\u00e5det Carl Gustaf Estlander (1834-1910) och den hittades bland hans kvarl\u00e5tenskaper efter hans d\u00f6d. \u00c4nkan Helena Estlander gav tillst\u00e5nd att publicera Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kattpojken.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6381","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6381","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6381"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6381\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6388,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6381\/revisions\/6388"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6381"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}