{"id":6358,"date":"2017-10-27T22:39:47","date_gmt":"2017-10-27T20:39:47","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6358"},"modified":"2019-06-13T17:38:40","modified_gmt":"2019-06-13T14:38:40","slug":"nar-prostgarden-brann-och-den-nya-kyrkan-byggdes","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=6358","title":{"rendered":"N\u00e4r prostg\u00e5rden brann och den nya kyrkan byggdes."},"content":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse \u00e4r skriven av pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander (1834-1910), som i unga \u00e5r bodde i Lappfj\u00e4rd.<\/span><\/p>\n

V\u00e5ra stillsamma aftonsamtal afbr\u00f6tos en vacker julidag 1845, d\u00e5 en eldsv\u00e5da lade prostg\u00e5rdens nyss uppf\u00f6rda uthusrader i aska. Pappas ensitsiga sch\u00e4s stod f\u00f6rsp\u00e4nd och Jucka var redo med sm\u00f6rtinan f\u00f6r en uppb\u00f6rdsresa till Stor\u00e5, d\u00e5 pigorna kommo st\u00f6rtande ur bagarstugan under rop att elden var l\u00f6s. Man var sysselsatt med bakning, och elden tyckes hafva utbrutit i mellantaket. Vindsv\u00e5ningen var full af r\u00f6k, d\u00e5 man s\u00f6kte att d\u00e4rifr\u00e5n b\u00e4rga folkets tillh\u00f6righeter.<\/p>\n

Allt manfolk i byn var p\u00e5 h\u00f6\u00e4ngen, men till all lycka var smeden, Blombergs Josef, hemma: genom hans r\u00e5dighet att h\u00e4nga ned v\u00e5ta lakan fr\u00e5n taket p\u00e5 stora byggningen r\u00e4ddades denna, som befann sig blott p\u00e5 par famnars afst\u00e5nd fr\u00e5n den brinnande byggnaden och redan var svedd af l\u00e5gorna. Med sm\u00f6rtinan k\u00f6rdes vatten fr\u00e5n \u00e5n, och de raska pigorna langade upp \u00e4mbarna \u00e5t smeden, som syntes oss j\u00e4mf\u00f6rlig med Frithiof vid Balders-b\u00e5let; ja, till och med f\u00f6rmer, eftersom han lyckades r\u00e4dda karakt\u00e4rsbyggnaden och d\u00e4rmed \u00e4fven k\u00e4llarkammarraden samt bodarna d\u00e4r bakom.<\/p>\n

D\u00e4rtill bidrog visserligen ock att vinddraget f\u00f6rde l\u00e5gorna \u00f6fver uthusen, stallsg\u00e5rden och ladug\u00e5rden. De brunno, alla tretton uthusen, med en s\u00e5dan rasande fart, att vid nattens inbrott de v\u00e4ldiga b\u00e5len sjunkit ihop och endast hopar af gl\u00f6dande br\u00e4nder utvisade hvar husen hade st\u00e5tt. N\u00e4r m\u00e4nnen skyndat hem fr\u00e5n h\u00f6\u00e4ngen var redan allt ett eldhaf . Till all lycka befunno sig h\u00e4star, kor och f\u00e5r ute p\u00e5 bete; eljest hade det kanske g\u00e5tt dem som det gick de stackars grisarna, hvilka l\u00e5go \u00f6mkligen stekta p\u00e5 ladug\u00e5rdens tr\u00e4belagda plan. F\u00f6rst hade de rusat in i sin stia, och n\u00e4r man h\u00f6gg ett h\u00e5l i v\u00e4ggen f\u00f6r att sl\u00e4ppa ut dem hade de dumma kr\u00e4ken rusat ut genom d\u00f6rren sin grymma d\u00f6d till m\u00f6tes.<\/p>\n

Anblicken af det m\u00e4ktiga naturfenomenet, de r\u00f6da flammorna, den hvirflande r\u00f6ken, gnistorna och de brinnande splittrorna, som f\u00f6rdes p\u00e5 luftdraget l\u00e5nga v\u00e4gar \u00f6fver f\u00e4lten, gjorde ett outpl\u00e5nligt intryck. D\u00e4raf hade jag v\u00e4l sedan mitt oemotst\u00e5ndliga beg\u00e4r att vara med p\u00e5 alla brandplatser; och jag erfar \u00e4nnu som gammal en verklig h\u00e4nf\u00f6relse n\u00e4r v\u00e5r f\u00f6rtr\u00e4ffliga brandk\u00e5r i Helsingfors jagar gatan fram under trumpetst\u00f6tar till n\u00e5gon eldsv\u00e5da, redo att bek\u00e4mpa den lika ilskna som m\u00e4ktiga fienden.<\/p>\n

Med beundransv\u00e4rdt lugn bar v\u00e5r far den betydande f\u00f6rlust \u2014 hvari \u00e4fven folkets tillh\u00f6righeter ingick, hvilket allt naturligtvis var of\u00f6rs\u00e4kradt \u2014 och den dryga m\u00f6dan att f\u00e5 allt \u00e5ter uppf\u00f6rdt. Beredvilligheten hos f\u00f6rsamlingen var icke fullt s\u00e5 stor som sju, \u00e5tta \u00e5r tidigare, d\u00e5 husen f\u00f6rra g\u00e5ngen uppf\u00f6rdes. Bodar och lider fick v\u00e5r far \u00e5taga sig, medan b\u00f6nderna uppf\u00f6rde de st\u00f6rre byggnaderna.<\/p>\n

Dessa nybyggnader har jag att tacka f\u00f6r de tidiga begrepp jag fick om timmermansarbete: huru man l\u00e4gger stenfot, bilar stocken f\u00f6r hvarfvens fogning, det \u00f6fre p\u00e5 det undre, timrar l\u00e5sknut, s\u00e4tter in vasar och fogar ihop golfvet med dymlingar, sp\u00e4ntar br\u00e4den och f\u00e4ller in f\u00f6lj are vid d\u00f6rr- och f\u00f6nster\u00f6ppningar; och dessa \u00f6sterbottniska timmerkarlar visade icke blott huru det g\u00f6rs, utan huru det g\u00f6rs v\u00e4l. Timmermansyrket stod den tiden i stor i Lappfj\u00e4rd, tack vare den livliga verksamheten p\u00e5 varvet i Kristinestad; och n\u00e5got kunde v\u00e4l ock prostg\u00e5rdens uppbyggande bidragit d\u00e4rtill. Varje knut timrades av sin man, och emellan dessa var en skarp t\u00e4vlan. Vilken av dem som gjort den t\u00e4taste och rakaste knuten, var tal om b\u00e5de inne och ute.<\/p>\n

Efter timmerm\u00e4nnen kom m\u00e5laren med gulockra och r\u00f6dmylla, som kokades efter n\u00e5got mycket viktigt recept, gulockran f\u00f6r att bestryka dr\u00e4ng- och bagarstugul\u00e4ngan, r\u00f6dmyllan f\u00f6r de \u00f6friga byggnaderna. Varifr\u00e5n m\u00e5laren kom minns jag icke, men f\u00f6rmodligen fr\u00e5n staden, ty n\u00e4r r\u00f6df\u00e4rgen var gjord, framtogs ur en p\u00e5se en tjock stenskiva, som sades vara utomordentligt fin och till omf\u00e5ng kunde liknas vid en mindre kvarnsten. Ur en annan hemlighetsfull p\u00e5se framtogs en mindre sten, lik en tv\u00e4rskuren k\u00e5lrot och ben\u00e4mnd l\u00f6paren, med vilken artisten gick att i linoja riva in blyvitt eller gulockra f\u00f6r f\u00f6nsterbr\u00e4den och d\u00f6rrar, samt f\u00f6r f\u00f6rb\u00e4ttrandet av huvudbyggnadens av elden svedda knut. Ty han f\u00f6rstod sig \u00e4fven p\u00e5 oljem\u00e5lning, och det var v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r han kallades \u00bbm\u00e4ster\u00bb. Med st\u00f6rre \u00f6vertygelse om dess vikt och v\u00e4rde g\u00e5r nog ingen till sitt arbete. Han sk\u00f6t h\u00e5ret bakom \u00f6ronen, kaflade upp \u00e4rmarna och kr\u00f6kte armarna \u00f6fningsvis n\u00e5gra g\u00e5nger innan han f\u00f6ll an. N\u00e4r svetten begynte p\u00e4rla i pannan, stannade han l\u00f6paren och makade tillhopa f\u00e4rgen med den snedtskurna f\u00e4rgspaden af ett synnerligen h\u00e5rt tr\u00e4slag. Allt vad m\u00e4ster begagnade och hade f\u00f6r sig, var m\u00e4rkv\u00e4rdigt och underbart.<\/p>\n

Sedan den \u00f6delagda delen af prostg\u00e5rden var \u00e5terst\u00e4lld i sitt f\u00f6rra skick, upph\u00f6rde likv\u00e4l icke handtverkare att arbeta d\u00e4r. Det var f\u00f6rmodligen \u00e4ldsta syster, som funnit att den stora gula vagnen, p\u00e5 hvars c-res\u00e5rer man gungade h\u00f6gt \u00f6fver v\u00e4gens grus, var gammalmodig och alltf\u00f6r tung, och d\u00e5 det h\u00e4nde sig att en vagnmakare drog v\u00e4gen fram, s\u00f6kande arbete, fattades det dj\u00e4rfva beslutet att l\u00e5ta hemma f\u00f6rf\u00e4rdiga en mindre vagn, hvilken skulle kunna k\u00f6ras \u00e4fven som trilla med en h\u00e4st. Han f\u00f6rf\u00e4rdigade korgen, hjulen och underredet, hvarefter delarna f\u00f6rdes till Blombergs Josef att besl\u00e5s.<\/p>\n

Det var v\u00e4l till en god del f\u00f6r att bereda ett betydande arbetstillf\u00e4lle \u00e5t denne, som v\u00e5r far f\u00f6retagit hela vagnsbyggnaden. Alltsedan eldsv\u00e5dan hyste han en stor v\u00e4lvilja f\u00f6r smeden, hvilken k\u00e4nsla han ock fick senare anledning att betyga p\u00e5 annat s\u00e4tt, d\u00e5 denne i br\u00e5dskillnad d\u00f6dat en af Hoxefolk-karlarne, ett af de sorgligaste och mest uppr\u00f6rande minnen jag har fr\u00e5n mina goss\u00e5r. Bilden af hans unga vackra hustru, som f\u00f6ljd af sina tv\u00e5 sm\u00e5 ljush\u00e5rigaparflar, kom i v\u00e5rt k\u00f6k f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp p\u00e5 sin f\u00e4rd till Korsholm, d\u00e4r hon ville bes\u00f6ka sin man och be f\u00f6r honom hos de h\u00f6ga herrarne, har st\u00e5tt s\u00e5 lefvande f\u00f6r min blick, att jag i hennes skepnad pl\u00e4gat se liknande i litteraturen f\u00f6rekommande gestaltningar. N\u00e4r det t. ex. \u00e4r fr\u00e5ga om Nadeschda med sina tv\u00e5 gossar vid Natalia Feodorownas port, f\u00e5r jag l\u00e4tt en f\u00f6rnimmelse af smedshustrun i den kl\u00e4dsamma bruna vadmalsdr\u00e4kten, hennes sorgbundna blick och hvita str\u00e5lande panna under den svarta duken. Utom penningar och v\u00e4gkost, fick hon med sig ett bref till guvern\u00f6r Bergenheim, som i tiden varit v\u00e5r fars privatelev, och till Rosenberg, kronofogden, som var hans gode v\u00e4n.<\/p>\n

Innan olyckan skedde hade vagnen blifvit beslagen; till allm\u00e4n bel\u00e5tenhet och mycken f\u00f6rundran, d\u00e5 det var Blombergs f\u00f6rsta arbete \u00e5t detta h\u00e5ll. Till ledning hade han haft den \u00e4ldre vagnen, sin beg\u00e5fning f\u00f6r yrket och denna drift att taga den f\u00f6religgande uppgiften som en hedersfr\u00e5ga, hvilken \u00e4r ganska allm\u00e4n hos den svenska \u00f6sterbottningen. F\u00f6r v\u00e5r far fanns intet tvifvel om att Josef skulle lyckas, d\u00e5 smidekonsten, i klensmide liksom storsmide, var en medf\u00f6dd f\u00f6rm\u00e5ga hos Lappfj\u00e4rdsbon, om hvars bedrifter i den v\u00e4gen gubben visste ber\u00e4tta m\u00e5nga exempel. Bland de \u00e4ldre fanns d\u00e4r p\u00e5 D\u00e5hli en urmakare, som v\u00e4l kunde m\u00e4ta sig med K\u00f6nni i Ilmola, och var s\u00e5 ber\u00f6md, att vid hans fr\u00e5nf\u00e4lle Wasa tidning hade en nekrolog \u00f6fver honom. S\u00e5 fanns d\u00e4r Tr\u00e4skviken, hvars konstur v\u00e4ckte alla resandes f\u00f6rundran. Bland de yngre \u00e5ter var, j\u00e4mte Blomberg, Ingves Josef den mest framst\u00e5ende och kanske den st\u00f6rsta talangen af dem alla. Han f\u00f6rf\u00e4rdigade sedan konstl\u00e5sen till den nya kyrkan; och de b\u00e5da stora blankpolerade nycklarna, som h\u00e4ngde p\u00e5 kyrkoherdens v\u00e4gg, voro i v\u00e5ra \u00f6gon det finaste klensmide i v\u00e4rlden.<\/p>\n

Smedens arbete p\u00e5 vagnen var dock mindre f\u00e4ngslande \u00e4n m\u00e5larens, hvilket utf\u00f6rdes af vagnmakaren sj\u00e4lf, om jag minns r\u00e4tt. Huru korgen \u00f6fverdrogs med ravenduk (efter v\u00e5rt uttal ravelduk), spacklades och lackerades med m\u00f6rkgr\u00f6n f\u00e4rg, och d\u00e4refter underredet \u00e4nda ut till tistelst\u00e5ngen lackerades p\u00e5 samma s\u00e4tt med inl\u00e4gg af fina, l\u00e4ngs\u00e5t l\u00f6pande, hvita r\u00e4nder, f\u00f6rsummade jag icke att \u00e5se. Och m\u00e5lningen af den nya vagnen befanns s\u00e5 lyckad, att ofvan antydda stormakt besl\u00f6t att l\u00e5ta m\u00e5la om alla de gula \u00e5kdonen i m\u00f6rkgr\u00f6nt. Den gula f\u00e4rgen, som \u00f6fverkommit fr\u00e5n empirestylen och hos oss var modef\u00e4rgen till 1830-talet, \u00f6fverensst\u00e4mde nog ocks\u00e5 med v\u00e5r fars smak, och att \u00e4ldsta syster f\u00f6rm\u00e5dde genomdrifva omm\u00e5lningen af gamla vagnen, bredsch\u00e4sen och sufflettsl\u00e4den, vittnar om att hon f\u00e5tt \u00e5tminstone en af tyglarna i sin hand: far fick vara bel\u00e5ten med att hans gamla l\u00e5dformiga l\u00e5ngsl\u00e4dar f\u00f6rblefvo gula.<\/p>\n

Intressant var det ock att f\u00f6lja med sadelmakarens arbete, d\u00e5 han stoppade korgen inv\u00e4ndigt, skar till fotmanteln, draglinorna, seldonen och de konstigt korsade t\u00f6mmarna. Jag minns hvilket lifligt intryck den gr\u00f6na och r\u00f6da saffianen gjorde p\u00e5 mig; mjukheten, den intensiva varma f\u00e4rgen och till och med lukten fann jag behag i och gladde mig \u00e5t de flikar jag fick mottaga f\u00f6r mina samlingar af allt m\u00f6jligt och om\u00f6jligt, som f\u00f6rvarades i djupaste vr\u00e5n af k\u00e4llarkammarens kontor. Till min stolthet och f\u00f6rn\u00f6jelse gjorde sadelmakaren \u00e5t sin trogne bisittare en liten piska in optima forma, en diminutiv vagnspiska, handtaget prydt med korsvis lagda saffiansremsor.<\/p>\n

Jag n\u00e4mner denna leksak, emedan den bragte mig en stor sorg, hvilket skedde s\u00e5lunda. Om vintern, d\u00e5 bakg\u00e5rden var belagd med isgata, roade jag mig med att drifva ett f\u00f6l med min piska och kom s\u00e5 in p\u00e5 isgatan, med den p\u00e5f\u00f6ljd att jag tumlade omkull; men hvad v\u00e4rre var, f\u00f6let br\u00f6t sitt ben s\u00e5 illa att det m\u00e5ste aflifvas. Det vackra f\u00f6let var allas v\u00e5r \u00e4lskling, och jag k\u00e4nde mig som en sv\u00e5r f\u00f6rbrytare, utan m\u00f6jlighet att undskylla mig; n\u00e5got f\u00f6r hvilket jag eljest hade stor ben\u00e4genhet, i motsats mot min bror, hvars trotsiga lynne gjorde honom snarare ben\u00e4gen att ta p\u00e5 sig mer \u00e4n n\u00f6digt. D\u00e5 v\u00e5r far kom f\u00f6r att banna mig, var jag s\u00e5 uppl\u00f6st i gr\u00e5t att bannorna slutades med n\u00e5gra tr\u00f6stande ord.<\/p>\n

N\u00e4r jag som gammal man t\u00e4nker p\u00e5 huru Pappa ledde v\u00e5r uppfostran, fattar jag b\u00e4ttre hans tv\u00e5ngfria s\u00e4tt att g\u00e5 till v\u00e4ga. Under vinterferierna hade jag f\u00f6r vana att taga plats i l\u00e4nstolen vid sidan af hans stora skrifbord, d\u00e4r han efter middagshvilan arbetade ett par timmar f\u00f6re kv\u00e4llsvarden. Vid det ena ljuset \u2014 ty mer \u00e4n ett beh\u00f6fde han icke \u2014 gjorde jag min bekantskap med Fryxells ber\u00e4ttelser, som jag tog ned fr\u00e5n hans boksk\u00e5p. Sj\u00e4lf hade jag v\u00e4l icke funnit v\u00e4gen dit, utan tar jag f\u00f6r afgjordt att han p\u00e5 detta s\u00e4tt utvecklade lusten f\u00f6r historisk l\u00e4sning, den han uppt\u00e4ckt hos mig. P\u00e5 Pryxell till och med Gustaf II Adolf \u2014 ty l\u00e4ngre str\u00e4ckte sig icke Ber\u00e4ttelserna den tiden \u2014 f\u00f6ljde Beckers v\u00e4rldshistoria, Cosselmans Resa i Columbien och Stridsbergs Mytologi.<\/p>\n

S\u00e5som v\u00e4l m\u00e5nga gossar, begynte ocks\u00e5 jag att syssla med bokbinderi p\u00e5 det primitiva s\u00e4tt som brukas af dylika konstf\u00f6rvanter. Man viker ihop ett ark sticker igenom vikningen med n\u00e5l och tr\u00e5d samt klistrar p\u00e5 de sista bladen vackert kul\u00f6rt papper. Min far f\u00f6rs\u00e5g mig med de n\u00f6diga tillbeh\u00f6ren, liksom han f\u00f6rs\u00e5g min bror Jakob med erforderligt material och verktyg, d\u00e5 han tog sig f\u00f6r det dj\u00e4rfva f\u00f6rs\u00f6ket att g\u00f6ra en liten byr\u00e5 lik den af ek i v\u00e5rt inre rum, med klaff, sm\u00e5 l\u00e5dor och sk\u00e5p, hvilket f\u00f6retag han f\u00f6rde igenom med en h\u00e4ndighet, som jag m\u00e5ste medge stod n\u00e5got \u00f6fver min bokbinderikonst.<\/p>\n

N\u00e4r emellertid n\u00e5gra h\u00e4ften voro f\u00e4rdiga, skulle de ocks\u00e5 anv\u00e4ndas. Att afskrifva n\u00e5gonting f\u00f6ll mig icke in, utan fyllde jag dem med \u00e4fventyrliga historier af egen uppfinning. Dessa litter\u00e4ra f\u00f6rstlingar skulle jag f\u00f6rg\u00e4tit om icke n\u00e5gon kommit \u00f6fver ett af h\u00e4ftena och gjort v\u00e4sen af ber\u00e4ttelsen. Det var en vidunderlig historia om en gosse, som hade n\u00e5gonting f\u00f6r sig i Kina; hvad det var och hvarf\u00f6r just i Kina kan jag icke s\u00e4ga. Katastrofen uttrycktes med orden: \u00bbSi, d\u00e5 kom en varg \u00bb hvilka ord jag fick igen fr\u00e5n alla h\u00e5ll i hemmet. Min far f\u00f6reh\u00f6ll dem det ol\u00e4mpliga i att drifva med mig och s\u00f6kte uppmuntra mig, i det han \u00e5terst\u00e4llde mitt opus. Jag har ett lifligt minne af att jag sk\u00e4mdes mer \u00e4n om jag ertappats p\u00e5 n\u00e5gonting or\u00e4tt, och r\u00e4knar detta som bevis p\u00e5 en alltf\u00f6r sensibel sj\u00e4lf k\u00e4nsla.<\/p>\n

I v\u00e5rt umg\u00e4nge med bondgossarna hade vi haft en kanske alltf\u00f6r stor frihet; hvilket m\u00e5h\u00e4nda g\u00e4ller \u00e4n mer de yngre syskonen, som icke f\u00f6ljdes af moders\u00f6gat under de f\u00f6rsta uppv\u00e4xt\u00e5ren. Att v\u00e5rt spr\u00e5k blef n\u00e4ra nog en Lappfj\u00e4rdssvenska var v\u00e4l icke s\u00e5 farligt, men hvad mig betr\u00e4ffar tyckes det mig som om \u00e4fven elaka b\u00f6jelser skulle h\u00e4rflutit h\u00e4rur. Eljest f\u00f6rst\u00e5r jag icke hvarifr\u00e5n jag \u00e5dragit mig lusten att g\u00f6ra illa \u00e5t andra. Den kan v\u00e4l kanske ligga inneboende i pojknaturen, men yttringarna, hvaraf h\u00e5gkomsterna pinsamt ber\u00f6ra mig \u00e4n i dag, v\u00e4cktes hos mig under str\u00f6fvandet kring backarna. Endast ett fall, ett af de fulaste, som jag aldrig upph\u00f6rt att inf\u00f6r mig sj\u00e4lf sk\u00e4mmas f\u00f6r, m\u00e5 h\u00e4r f\u00e5 plats. Tillsammans med en liten kumpan hade vi kastat sm\u00e5sten p\u00e5 svalbon under rietaket, d\u00e5 jag pl\u00f6tsligen \u00f6fverf\u00f6ll kamraten med hugg och slag f\u00f6r att han gjorde illa \u00e5t svalorna, en illg\u00e4rning som jag ju var med om och kanske lockat honom till enkom f\u00f6r att ertappa honom. En s\u00e5dan bakslughet var ju skr\u00e4mmande, och jag har m\u00e5nga g\u00e5nger fr\u00e5gat mig huru det v\u00e4xande vettet kan f\u00e5 bukt p\u00e5 slika b\u00f6jelser. Och hvarifr\u00e5n kommer hos oss detta vett, som tyglar eller bestraffar de onda upps\u00e5ten; som g\u00f6r att man verkligen s\u00e5som ett ondt f\u00f6rnimmer det onda man g\u00f6r?<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6frigt hade nog det fria umg\u00e4nget med bondgossarna och i deras hem det goda med sig att det ingav oss k\u00e4nnedom om och k\u00e4nsla f\u00f6r allmogens lif . Under t\u00e4flan p\u00e5 vedbacken, p\u00e5 st\u00f6ttingar och isk\u00e4lkar, vid h\u00e4starnas bortridande p\u00e5 bete, triss-, filpa-, aln- och bollsl\u00e5ende, samt andra idrotter, v\u00e4xte samh\u00f6righets- och j\u00e4mlikhetsk\u00e4nslan; s\u00e5 mycket mer som vid n\u00e5gong\u00e5ng f\u00f6rekommande konflikter ingen \u00e5tskillnad gjordes i behandlingen.<\/p>\n

Efter det skolg\u00e5ngen i Wasa begynt, drogos vi sm\u00e5ningom fr\u00e5n kamraterna p\u00e5 bakg\u00e5rden och i byn. Den l\u00e5nga fr\u00e5nvaron under terminerna och det nya kamratskapet i skolan gjorde slut p\u00e5 det gamla umg\u00e4nget, om ocks\u00e5 icke alla banden afbr\u00f6tos. Ett s\u00e5dant gjorde sig \u00e4nnu m\u00e4rkbart, d\u00e5 min bror s\u00e5som kirurgieprofessor lade all sin l\u00e4kekonst in p\u00e5 att r\u00e4dda lifvet \u00e5t Henrik Mattfolk, \u00bbFredriks Henrik\u00bb, hans f\u00f6rsta barndomsv\u00e4n.<\/p>\n

Bland skolkamraterna hade vi inga n\u00e4rmare eller k\u00e4rare v\u00e4nner \u00e4n Wasastjernorna; och d\u00e5 vi varit till pingsten bjudna till \u00c5minneborg, deras st\u00e5tliga hem vid Malax\u00e5ns utlopp, med utf\u00e4rdsholmar, salskyttar, krigsminnen och ett f\u00f6rundransv\u00e4rdt, p\u00e5 stora illustrerade volymer rikt bibliotek, beviljades v\u00e5r beg\u00e4ran att vi i st\u00e4llet skulle f\u00e5 bjuda ungdomen fr\u00e5n \u00c5minneborg p\u00e5 bes\u00f6k till oss en sommar, jag vill minnas det var 1846.<\/p>\n

F\u00f6r att bereda n\u00e5got n\u00f6je f\u00f6r tillf\u00e4llet h\u00e4mtades en k\u00f6lb\u00e5t fr\u00e5n L\u00f6f\u00f6n, d\u00e4r den f\u00f6rvarats i fiskarboden och tj\u00e4nat till utf\u00e4rder p\u00e5 flodmynningarna. Den m\u00e5ste k\u00f6ras p\u00e5 k\u00e4rra, ty st\u00f6rre delen af \u00e5n nedanf\u00f6r Holm-kvarndammen var st\u00e4llvis ofarbar \u00e4fven med ekstock. Med tillhj\u00e4lp af denna roddb\u00e5t kunde vi bjuda v\u00e5rt fr\u00e4mmande en bekv\u00e4mare f\u00e4rd till Simmarholmen, den lilla videbevuxna pl\u00e4tt, d\u00e4r det finnes sandgrund; ett unicum i v\u00e5r part af \u00e5n. Utom alla slag af simning: hundsim, grodsim, svinsim, som naturen sj\u00e4lf l\u00e4r pojkarna, samt dykning, idkades med stor ifver ett visserligen fruktl\u00f6st p\u00e4rlfiske, sedan adjunkten gjort d\u00e4r sitt kostbara fynd; f\u00f6r hvarje sn\u00e4cka, som ficks upp med t\u00e5rna, sprakade alltid ett nyt\u00e4ndt hopp. Dykningen skulle ske framl\u00e4nges eller bakl\u00e4nges, l\u00e5ngs\u00e5t b\u00e5ten eller tv\u00e4rsides; kappsimningen m\u00e5ste f\u00f6rsigg\u00e5 parvis; efter klocka kunde den icke bedrifvas, d\u00e5 pojkar den tiden ej voro utrustade med fickur.<\/p>\n

Bland utf\u00e4rder f\u00f6retogs den till B\u00f6tomberget dels f\u00f6r att se de sju klockstaplar man sades d\u00e4rifr\u00e5n kunna varsna vid klar luft, dels f\u00f6r att begrunda jungfrudansen och domarestenarna. Af st\u00f6rre betydenhet var utf\u00e4rden till L\u00f6f\u00f6, som varade en hel dag; ja, n\u00e5gong\u00e5ng d\u00e5 syster Marie hade hos sig n\u00e5gon v\u00e4ninna fr\u00e5n staden, en hel vecka. Matkorgarna m\u00e5ste b\u00e4ras till Nya bron, dit en af de flatbottnade ekstockarna fr\u00e5n fiskarl\u00e4get i L\u00f6f\u00f6 kunde f\u00f6ras upp; ifall man bra f\u00f6rstod att handskas med b\u00e4rlingen.<\/p>\n

Medan ekstocken med korgarna gled ned f\u00f6r \u00e5n, f\u00f6ljde vi till fots en fj\u00e4rdingsv\u00e4g den med videbuskar vackert bevuxna stranden. Den tiden voro L\u00f6f\u00f6 \u00e4ngar en samf\u00e4llighet f\u00f6r flere hemman, som b\u00e4rgade och betade dem gemensamt. Ehuru endast h\u00e5rdvalls\u00e4ngar, p\u00e5 hvilka man icke lade ned n\u00e5gon odling, stodo de somliga \u00e5r i rik blomsterprakt, doftande och prunkande med r\u00f6d och hvit v\u00e4ppling, gula ranunkler och sm\u00f6rblommor, bl\u00e5klockor och pr\u00e4stkragar. Gr\u00e4set kunde vara ganska h\u00f6gt kring den mjuka g\u00e5ngstigen, s\u00e5 o\u00e4ndligt angen\u00e4m f\u00f6r bara f\u00f6tter.<\/p>\n

Endast prostg\u00e5rdens andel i dessa \u00e4ngar var omg\u00e4rdad och d\u00e4rf\u00f6r frodigare, emedan den betades efter sl\u00e5ttern af f\u00e5taligare boskap. H\u00e4r och d\u00e4r v\u00e4xte h\u00f6ga grupper af bj\u00f6rk och r\u00f6nn, gr\u00e5a, \u00e5ldriga lador stucko fram mellan tr\u00e4dgrupperna och vid stranden speglade sig stora m\u00f6rka alar i det bruna vattnet. \u00c5n grenade sig h\u00e4r mellan sm\u00e5 holmar, t\u00e4tt bevuxna med vide- och albuskar. Medan jag satt d\u00e4r om sommarmorgnarna med metsp\u00f6et, l\u00e4rde jag f\u00f6rst f\u00f6rst\u00e5 hela sanningen af skaldens skildring:<\/p>\n

Hur skuggan d\u00e4r \u00e4r djup och rik <\/em><\/span><\/p>\n

Inunder bj\u00f6rk och al,<\/em><\/span><\/p>\n

Hur guldbestr\u00e5lad hvarje vik <\/em><\/span><\/p>\n

Och hvarje b\u00f6lja sval.<\/em><\/span><\/p>\n

L\u00e4ngre fram, en tio minuters v\u00e4g, vidtog \u00e5minnet, d\u00e4r vattendraget f\u00f6rlorade sig i ett kaos af vassholmar, katsjor, st\u00e5ndkroksk\u00e4ppar och andra st\u00f6rar, s\u00e5 att man endast h\u00e4r och d\u00e4r sk\u00f6njde n\u00e5gon strimma, p\u00e5 hvilken ekstocken kunde glida fram. Knott och mygg f\u00f6rdunklade luften, och det var icke l\u00e4tt att leta sig fram, d\u00e5 vattnet stundom stod blott n\u00e5got kvarter \u00f6fver den bottenl\u00f6sa dyn.<\/p>\n

Prostg\u00e5rdsstranden utgjordes h\u00e4r af o\u00f6fversk\u00e5dliga fr\u00e4kenf\u00e4lt, f\u00f6r hvilkas b\u00e4rgande de flatbottnade ekstockarna, liknande l\u00e5nga l\u00e5dor, voro i n\u00e4bben f\u00f6rsedda med tugor, d. a. \u00f6gglor af vidjor. De lastades fulla med fr\u00e4ken, och h\u00e4st med rede sp\u00e4ndes f\u00f6r farkosten, hvilken p\u00e5 detta s\u00e4tt tj\u00e4nade som ett slags pulka. Fr\u00e4kensk\u00f6rden kunde man \u00e5se endast p\u00e5 afst\u00e5nd d\u00e4r marken omsider blef fast.<\/p>\n

I n\u00e4rheten af de sm\u00e5 holmarna, vid en invikning af stranden, hade fiskar-Josef sin bod, d\u00e4r fiskredskapen, gamla n\u00e4fverkontar, en liten k\u00f6lb\u00e5t och de flatbottnade ekstockarna samt ett litet vindspel att hissa in dem med f\u00f6rvarades. Ett stenkast fr\u00e5n fiskarboden fanns den stuga, som till Mammas f\u00f6rstr\u00f6else uppf\u00f6rdes under n\u00e5got af hennes senaste lefnads\u00e5r. En liten farstu, ett lika litet k\u00f6k och en st\u00f6rre kammare var allt hvad man fann d\u00e4r. V\u00e4ggfasta b\u00e4nkar, ett enkelt bord och n\u00e5gra stolar utgjorde m\u00f6bleringen i den senare, i k\u00f6ket fanns en \u00f6ppen spis, en gryta, en stekpanna och p\u00e5 hyllor tallrikar och koppar. F\u00f6nstren st\u00e4ngdes med luckor, n\u00e4r man l\u00e5ste till byggningen, och rummens bilade stockv\u00e4ggar gjorde ett s\u00e5 friskt hvitt intryck, n\u00e4r den \u00e5ter \u00f6ppnades.<\/p>\n

Alltid ingaf vistelsen p\u00e5 detta enkla lustst\u00e4lle ett obeskrifligt behag af romantik och naturnjutning. Man r\u00e5dde \u00f6fver sig sj\u00e4lf, man metade sin fisk och plockade b\u00e4r till m\u00e5ltiderna och oss gossar \u00e5l\u00e5g det att skaffa br\u00e4nsle och b\u00e4ra vatten till hush\u00e5llet, plikter som voro idel n\u00f6jen. Mindre var beredvilligheten, d\u00e5 det bj\u00f6ds en att \u00bbspringa hem\u00bb och h\u00e4mta kaffe eller socker eller salt eller n\u00e5gon annan n\u00f6dv\u00e4ndig sak, som mamsellerna gl\u00f6mt att l\u00e4gga i korgen. Men denna trefj\u00e4rdingsv\u00e4g fram och tillbaka, gick \u00e4ndock f\u00f6r de v\u00e4nliga \u00f6gonkasten och l\u00f6ftet om mycket dopp till kaffet.<\/p>\n

Mellan hush\u00e5llsbestyren str\u00f6fvade man till lands och vatten, uppt\u00e4ckande nya fiskest\u00e4llen och smultronb\u00e4ddar, och under tiden k\u00e4nde man sig frigjord fr\u00e5n alla de vanliga banden, som hemmet p\u00e5lade en. Hvilken njutning att ligga p\u00e5 den oslagna, blomsterrika, doftande \u00e4ngen med blicken mot den blekbl\u00e5 himmeln och de d\u00e4r vandrande molnbildningarna, eller att med uppvikta byxor vada ut i \u00e5n f\u00f6r att bland de med sk\u00f6naste brun och gr\u00f6n mossa bet\u00e4ckta stenarna speja efter blixtsnabba kr\u00e4ftor och andra besynnerliga vattendjur.<\/p>\n

I Lappfj\u00e4rd br\u00e4ndes \u00e4nnu denna tid icke mindre \u00e4n tre tj\u00e4rdalar, af hvilka den st\u00f6rsta, i hvilken prostg\u00e5rden tog del, \u00e4gdes af flere lag och s\u00e5ledes brann sommaren om. Den l\u00e5g vid Idb\u00e4cken, hvilken fr\u00e5n B\u00f6tomberget letar sig ned mot \u00e5n. Upp\u00e5t berget stodo barrtr\u00e4den katade till mer \u00e4n mansh\u00f6jd, d\u00f6dsd\u00f6mda, med glittrande gula t\u00e5rar af k\u00e5da i de afbarkade reporna; f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r v\u00e5r medk\u00e4nsla och f\u00f6rtrytelse. N\u00e4r virket s\u00e5lunda f\u00e5tt mogna under ett par \u00e5r, afh\u00f6ggs och spj\u00e4lktes det till \u00bbt\u00f6rrve\u00bb, s\u00e5som man kallade de l\u00e5nga och smala spj\u00e4lar, af hvilka tj\u00e4rdalen fylldes. Det skedde sorgf\u00e4lligt s\u00e5lunda, att \u00bbt\u00f6rrvet\u00bb radades koncentriskt, sakta sluttande in\u00e5t mot dals\u00f6gat, d. \u00e4. mot den bj\u00f6rkspira, hvilken stod rest i dalens centrum. N\u00e4r \u00bbt\u00f6rrve\u00bb-kullen stigit ett par tre alnar h\u00f6gt \u00f6fver tj\u00e4rdalens rand, t\u00e4cktes den med ett tjockt lager af torf och t\u00e4ndes rundt om i kanterna.<\/p>\n

Hvarje lag hade en dalm\u00e4stare, hvars konst bestod f\u00f6rst och fr\u00e4mst i att tillse att spj\u00e4larna i de koncentriskt lagda hvarfven linierade r\u00e4tt och att slutligen det innersta hvarfvets \u00e4ndar tr\u00e4ffade ledst\u00e5ngen i dals\u00f6gat, samt att ant\u00e4ndningen skedde s\u00e5, att branden drog sig j\u00e4mnt fr\u00e5n periferin mot centrum. I hettan f\u00f6rvandlades k\u00e5dan till tj\u00e4ra, som l\u00e5ngs spj\u00e4larna rann ned till dals\u00f6gat och utmed st\u00e5ngen till trumman. Medels denna, som var lagd i en hemsk h\u00e5la, hvilken fr\u00e5n ena sidan f\u00f6rde in i dalens inre, fl\u00f6t tj\u00e4ran ut i dagsljuset.<\/p>\n

V\u00e5ra kamrater hade icke i sin hemtrakt sett n\u00e5gon tj\u00e4rdal brinna. Den stora gl\u00f6dande kullen, p\u00e5 hvilken sotiga m\u00e4n, lika afgrundsandar, med st\u00e4nger i h\u00e4nderna r\u00f6rde sig i den bruna b\u00e4ska r\u00f6ken f\u00f6r att hindra branden att sl\u00e5 ut i l\u00e5ga och tj\u00e4ran att s\u00e5lunda f\u00f6rbrinna, gjorde ett gripande fantastiskt intryck. I den porlande b\u00e4cken, d\u00e4r tj\u00e4rtunnorna t\u00e4tades, och f\u00f6r\u00f6frigt rundt omkring dalens fot l\u00e5go glaserade, besynnnerligt formade klumpar af lerjord, af hvilka barnen byggde broar och dammar i b\u00e4cken. De sm\u00e5 hade f\u00f6ljt sina m\u00f6drar, som medf\u00f6rde mat \u00e5t m\u00e4nnen. En och annan fj\u00e4rran ifr\u00e5n kommen familj slog upp sina bop\u00e5lar i prostg\u00e5rdens n\u00e4rbel\u00e4gna hage, d\u00e4r Idb\u00e4cken af vide och alar gjort sig den vackraste l\u00f6fg\u00e5ng. Ingenst\u00e4des fick man b\u00e4ttre videgrenar till pipor och r\u00f6d- och hvitf\u00e4rgade k\u00e4ppar. F\u00f6r m\u00e5ngen familj var tj\u00e4rdalen ett sommarn\u00f6je, och detta v\u00e4rde beh\u00f6fdes v\u00e4l f\u00f6r att h\u00e5lla upp tj\u00e4rbr\u00e4nningen; ty i dagspenning r\u00e4knade man sig icke mer \u00e4n 6 skilling.<\/p>\n

St\u00f6rre voro icke de n\u00f6jen vi kunde bjuda v\u00e5ra g\u00e4ster fr\u00e5n \u00c5minneborg, men mycket beh\u00f6fver man ju icke i de lyckliga pojk\u00e5ren, d\u00e5 lifvet sj\u00e4lft \u00e4r ett n\u00f6je.<\/p>\n

Bygget av Lappfj\u00e4rds kyrka.<\/strong><\/h3>\n

Efter de handtverksarbeten, som tidigare n\u00e4mnts, fick jag vara med om ett arbete af st\u00f6rre betydenhet, d\u00e5 den nya kyrkobyggnaden vidtog 1847, om jag minnes r\u00e4tt. F\u00f6rberedelserna hade begynt l\u00e5ngt tidigare, f\u00f6rst betr\u00e4ffande val af platsen. M\u00e5nga voro de sockenst\u00e4mmor, som sedan 1833 h\u00f6llos om den saken. Om gamla \u00bbUlrika\u00bb p\u00e5 sin plattmark h\u00f6ll p\u00e5 att sjunka i jorden, ville man nu bygga p\u00e5 en h\u00f6jd med fast grund s\u00e5 att templet skulle i alla tider och f\u00f6r alla sl\u00e4kten vara en manande, upph\u00f6jd syn.<\/p>\n

Af s\u00e5dana kullar funnos tv\u00e5, men ingendera midt i f\u00f6rsamlingen. Br\u00e4nn\u00e4ngskullen, en half fj\u00e4rdingsv\u00e4g bortom prostg\u00e5rden, l\u00e5g alldeles i ena kanten, Mangsbacken \u00e5ter, p\u00e5 andra sidan \u00e5n, l\u00e5g \u00e4fvenledes \u00e5t sidan, men dock n\u00e4rmare midten, om man tog med i r\u00e4kningen Utterm\u00e5ssa, H\u00e4rkm\u00e4ri och g\u00e5rdarne kring Storsj\u00f6n; och f\u00f6r denna besl\u00f6t man sig i r\u00e4ttvisans namn, ehuru hufvudbyn d\u00e5 m\u00e5ste gifva efter och f\u00f6r prostg\u00e5rden v\u00e4gen till kyrkan f\u00f6rdubblades.<\/p>\n

Kommer man nu fr\u00e5n staden och den sista backen, d\u00e4r Lappfj\u00e4rdssl\u00e4tten med sina m\u00e5nga st\u00e5tliga bondg\u00e5rdar breder sig ut f\u00f6r blicken, reser sig kyrkan p\u00e5 ett stort och v\u00e4rdigt s\u00e4tt \u00f6fver bygden. Det \u00e4r en korskyrka, hvars fyra h\u00f6gresta likformiga armar i korsningen t\u00e4ckas af en \u00e5ttkantig kupol. I det yttre \u00e4r det en fogstruken tegelbyggnad p\u00e5 en sockel af gr\u00e5 granit; kupolen uppb\u00e4res af en tr\u00e4trumma, som efter m\u00e5nga heta debatter blef gr\u00f6nm\u00e5lad, men senare l\u00e4r hafva f\u00e5tt en l\u00e4mpligare f\u00e4rg. Kyrkan \u00e4r en af de rymligaste i landet; man sade att den ber\u00e4knats f\u00f6r 4,000 personer, emedan pastoratets fyra kapellf\u00f6rsamlingar \u00e4gde f\u00f6r vissa tillf\u00e4llen anspr\u00e5k p\u00e5 rum i moderkyrkan och d\u00e4rf\u00f6r i sin m\u00e5n bidrogo till dess uppf\u00f6rande. Vid vanliga gudstj\u00e4nster, n\u00e4r kyrkan \u00e4r blott halffylld, uppst\u00e5r i det v\u00e4ldiga, af tr\u00e4konstruktioner \u00f6fversp\u00e4nda rummet ett skallande eko, som predikanten f\u00f6rg\u00e4fves s\u00f6ker bek\u00e4mpa med att h\u00f6ja r\u00f6sten.<\/p>\n

Byggnadsritningen hade man f\u00e5tt fr\u00e5n Vasa af l\u00e4nearkitekten Gustafsson, och byggm\u00e4stare var en af br\u00f6derna Kuorikoski fr\u00e5n Kaustby; Jakob eller Erik, os\u00e4kert hvilkendera. Var han, s\u00e5som jag vill minnas, densamme som byggt Kurikka kyrka, s\u00e5 \u00e4r Lappfj\u00e4rds kyrka att r\u00e4knas bland Jakobs 23 kyrkobyggnader; var han \u00e5ter den som uppf\u00f6rde \u00e5tskilliga kyrkor i \u00f6stra Finland, bland dem Jaakimvaara, d\u00e4r han gjorde ett sv\u00e5rt fall fr\u00e5n st\u00e4llningarna, hvilket jag ock h\u00f6rde omtalas, s\u00e5 var det den yngre brodern, som var v\u00e5r byggm\u00e4stare: en unders\u00e4tsig, medel\u00e5lders man, kopparr\u00f6d i ansiktet, kanske i f\u00f6ljd af v\u00e4der och vind, kanske ock af mera v\u00e4rmande saker.<\/p>\n

S\u00e5dan s\u00e5g jag honom i s\u00e4llskap med adjunkten i den kammare han hyrt sig p\u00e5 Mangsg\u00e5rden och fyllt med ritningar i rullor och utbredda blad. Han var r\u00e4tt n\u00f6jd med de stora granitblocken, som f\u00e4rdighuggna framsl\u00e4pats p\u00e5 vinterf\u00f6re till byggnadsplatsen.<\/p>\n

Af bref fr\u00e5n min far till Kronofogden Rosenberg ser jag att sten- spr\u00e4ngningen var fullbordad i januari 1848. Den hade utf\u00f6rts medelst 1600 dagsverken; i sl\u00e4pning komme h varje sten att kosta 1 rub. sr. P\u00e5 sockenst\u00e4mma den 18 oktober 1847, dit Kuorikoski var kallad fr\u00e5n Kurikka, hade man tillsatt en byggnadskommitt\u00e9, men n\u00e5gon l\u00e4mplig sekreterare, som kunde f\u00f6rdela kostnaderna samt indrifva medlen, hade man icke lyckats finna.<\/p>\n

Hvem som l\u00e4rt bonddr\u00e4ngarna att finhugga stenen precist efter gifna m\u00e5tt, fr\u00e5gar jag mig med f\u00f6rundran. Den j\u00e4mna ljusgr\u00e5 graniten hade man funnit i K\u00e4rjenkoski bortom Dagsmark, och det var ingen sm\u00e5sak att f\u00e5 blocken framk\u00f6rda tre fj\u00e4rdingsv\u00e4g och mera.<\/p>\n

Den tekniska skicklighet, som erfordrades f\u00f6r stenarbetet liksom sedermera f\u00f6r tegelslageriet, murningen, timmermans och smidesarbetet samt m\u00e5lningen, fanns mer eller mindre slumrande hos befolkningen, och byggm\u00e4staren hade f\u00f6rmodligen med sig en arbetsledare, som kunde visa s\u00e4ttet att g\u00e5 till v\u00e4ga. S\u00e5 att d\u00e4ri l\u00e5g icke f\u00f6retagets vansklighet. Men v\u00e4l h\u00f6ll det p\u00e5 att g\u00e5 p\u00e5 tok med f\u00f6rvaltningen.<\/p>\n

Entreprenader skulle icke komma i fr\u00e5ga, ty kontanta medel var det knappt om; ett statsl\u00e5n togs, dock icke st\u00f6rre \u00e4n att d\u00e4rmed bet\u00e4cktes de utgifter, som m\u00e5ste g\u00f6ras kontant. Byggnadens uppf\u00f6rande skulle ske genom naturaprestationer af allmogen sj\u00e4lf, i dagsverken utan och med h\u00e4st och i virkesleveranser. Det blef ett bokh\u00e5lleri af den mest vidstr\u00e4ckta och p\u00e5 samma g\u00e5ng invecklade art. Rosenberg, kronofogden, en m\u00e4stare i sitt slag, hade gjort utr\u00e4kningen af den anpart hvart hemman hade i den gemensamma tungan, huru m\u00e5nga dagsverken enhvar finge sig \u00e5lagda f\u00f6r stenkilning, huggning och sl\u00e4pning, vid tegelslageriet, murningen o. s. v. Yrkesarbetet var uppskattadt i dagsverken efter pr\u00f6vning; \u00e4fvens\u00e5 virkesleveransen. Och enligt sockenst\u00e4mmans beslut hade torpare, backstuguhjon och g\u00e4rningsm\u00e4n enhvar f\u00e5tt sin besk\u00e4rda del.<\/p>\n

Tack vare \u00bbasessorns\u00bb obestridda anseende f\u00f6r r\u00e4ttr\u00e5dighet och skicklighet samt den allm\u00e4nna ifvern att f\u00e5 en vacker kyrka till st\u00e5nd, hade denna f\u00f6rdelning af tungan mottagits utan m\u00e4rkbart kn\u00f6t; men nu g\u00e4llde det att f\u00f6ra bok \u00f6fver alla dessa prestationer, att kalla ut folket fr\u00e5n alla r\u00f6kar i tur och ordning och att h\u00e5lla reda p\u00e5 hvad som presterats och hvad som resterat. Den ene och den andre f\u00f6rs\u00f6kte sig f\u00f6rg\u00e4fves p\u00e5 detta v\u00e4rf, och emellertid hotade villervallan att bli f\u00f6rd\u00e4rf bringande.<\/p>\n

D\u00e5 framtr\u00e4dde helt anspr\u00e5ksl\u00f6st en ung bonde och lade hand vid verket, f\u00f6rst som medhj\u00e4lpare och sedan som factotum. Det var sexman B\u00e5sk fr\u00e5n Dagsmark, hvars namn jag nedskrifver med st\u00f6rsta h\u00f6gaktning. Han hade p\u00e5 egen hand l\u00e4rt sig skrifva och r\u00e4kna, s\u00e5som nog syntes af hans handstil och siffror. Men hans rediga och klara tanke, hans osvikliga minne och goda vilja ersatte allt. Han bar kyrkobyggnadens hela dr\u00e4tsel i sitt hufvud; ett sannskyldigt n\u00e4t, med fina maskor, d\u00e4r inga fiskar sluppo undan. I b\u00f6rjan ville man icke visa honom nog h\u00f6rsamhet, men allm\u00e4nna meningen, representerad af pr\u00e4sterskapet, st\u00f6dde honom, s\u00e5 att innan kort, n\u00e4r B\u00e5skens bud kom, den tredskande fogligt kastade yxa eller j\u00e4rnst\u00f6r p\u00e5 axeln eller, om det skulle s\u00e5 vara, sp\u00e4nde Blacken f\u00f6r; \u00e4fven de minsta fick han att dra sitt str\u00e5 till stacken. Och allt f\u00f6rtecknades med reda och noggrannhet, s\u00e5 att B\u00e5skens kladdar, om de just icke voro s\u00e5 vackra att se p\u00e5, inneh\u00f6llo ett tillf\u00f6rlitligt r\u00e4kenskapsverk \u00f6fver det trassliga samarbetet. F\u00f6r detta kamrerarbete beg\u00e4rde han blott att f\u00e5 tillgodor\u00e4kna sina dagsverken. En b\u00e4ttre typ af den svenska allmogens praktiska f\u00f6rst\u00e5nd kunde man icke se, i f\u00f6rening med en fast och seg h\u00e4ngifvenhet f\u00f6r ett gemensamt h\u00f6gt m\u00e5l.<\/p>\n

N\u00e4r tegelslageriet b\u00f6rjade p\u00e5 sydv\u00e4stra sluttningen af backen \u2014 ungef\u00e4r d\u00e4r den stora folkskolebyggnaden nu \u00e4r uppf\u00f6rd och d\u00e4r slagf\u00e4ltet vidtog f\u00f6rr i tiden \u2014 utgjorde det m\u00e5let f\u00f6r st\u00e4ndiga promenader fr\u00e5n prostg\u00e5rden. Gick man \u00f6fver \u00bbgamla bron\u00bb, den skrangliga p\u00e5lbron, som togs upp till vintern och sattes ut p\u00e5 v\u00e5ren af en del byalag, samt Klovus\u00bbh\u00f6lena\u00bb, s\u00e5som man kallade en vidstr\u00e4ckt, af sandt\u00e4kter gropig strandbredd, kunde v\u00e4gen tillryggal\u00e4ggas p\u00e5 tio minuter. Det var verkligen underbart att se hvilket storartadt tegelslageri som h\u00e4r uppst\u00e5tt genom ett s\u00e5dant kommunalt samarbete. Sluttningen l\u00e5ngt nere p\u00e5 sl\u00e4tten vimlade af den lifligaste verksamhet. H\u00e4stvandringar hade anlagts f\u00f6r att sammanarbeta leran och sanden. Den sistn\u00e4mnda ficks p\u00e5 st\u00e4llet, men m\u00e5ste kastas f\u00f6r att reng\u00f6ras fr\u00e5n grus. Leran d\u00e4remot m\u00e5ste framskaffas, hvilket \u00e5l\u00e5g en del byalag; andra hade uppf\u00f6rt de \u00e4ndl\u00f6sa torkladorna, andra \u00e5ter ombes\u00f6rjde ugnarna och br\u00e4nslet f\u00f6r dem. Formningen verkst\u00e4lldes till god del med kvinnodagsverken. N\u00e4r murningen b\u00f6rjade, tillkom beredningen af murbruket och byggnadsmaterialets uppforsling.<\/p>\n

Beundransv\u00e4rdt i sanning, att kunna s\u00e5 ordna ett s\u00e5dant samarbete, att hvad som beh\u00f6fdes fanns tillredt, att det icke hakade och brast, och att enhvar n\u00f6jdes \u00e5t den b\u00f6rda han fick, i synnerhet under den br\u00e5da tiden, d\u00e5 eljest sl\u00e5ttern och sk\u00f6rden kr\u00e4fde all arbetskraft. N\u00e5 ja, klagom\u00e5l kunde ju hafva f\u00f6rekommit, dem jag icke h\u00f6rde om, men det gick i alla fall; och utan en stor och allm\u00e4n god vilja skulle det v\u00e4l icke hafva g\u00e5tt.<\/p>\n

Min syssels\u00e4ttning vid tegelbruket bestod i att forma h\u00e4star, gubbar, bollar och dylikt af lera och br\u00e4nna dem hemma i ugnar efter Mangsbackens modell under Kvarnberget, s\u00e5som vi kallade en n\u00e5gra alnar l\u00e5ng och ett par alnar h\u00f6g klippa i n\u00e4rmaste bol\u00e5ker, m\u00e4rkelig emedan s\u00e5dana klippor voro rara p\u00e5 Lappfj\u00e4rdssl\u00e4tten och s\u00e4rskildt f\u00f6r det att en l\u00e4tt urgr\u00f6pt pl\u00e4tt p\u00e5 dess rygg sades vara sp\u00e5ret efter en v\u00e4derkvarn i fordom tid, hvilket fornminne ju gaf \u00e5t klippan ett mystiskt v\u00e4rde.<\/p>\n

Hvad mina terracotta-arbeten vidkommer, var tyv\u00e4rr tekniken icke b\u00e4ttre \u00e4n formgifningen, s\u00e5 att ej ens bollarna, att icke tala om gubbarnes extremiteter, h\u00f6llo ihop, hvarf\u00f6r jag gr\u00e4fde ner dem i en grop ej l\u00e5ngt fr\u00e5n Kvarnberget med en otydlig f\u00f6rest\u00e4llning om att i de tiden kunde uppgr\u00e4f vas s\u00e5som alster af en l\u00e4ngesedan f\u00f6rsvunnen kulturperiod, f\u00f6rslagsvis fr\u00e5n sten\u00e5ldern. N\u00e4ra intill begrof jag ocks\u00e5 s\u00e4rskilda alster af mitt skriftst\u00e4llen; huruvida jag d\u00e4rvid ocks\u00e5 af s\u00e5g n\u00e5gon viss effekt p\u00e5 kommande skattgr\u00e4fvare, minns jag icke.<\/p>\n

Huru jag kommit att p\u00e5 detta s\u00e4tt arbeta f\u00f6r efterv\u00e4rlden, vet jag icke riktigt. F\u00f6rmodligen v\u00e4cktes tanken f\u00f6rst genom den nedl\u00e4ggning af allehanda mynt, bland dem n\u00e5gra falska, som informatorn och adjunkten tidigare f\u00f6retagit sig p\u00e5 spektakel vid jungfrudansen p\u00e5 B\u00f6tomberget, och d\u00e4r vi pojkar voro med och v\u00e4lte stenar. S\u00e5 h\u00f6rde jag l\u00e4sas under mycken munterhet August Blanches komedi om Bautastenius och hans krukor, och slutligen hade jag ju under bes\u00f6ken vid tegelslageriet ofta st\u00e5tt vid de hemlighetsfulla ryssgrafvarna och sett i tankarna r\u00f6da kosacker och gr\u00f6na j\u00e4gare stiga upp undan den sjunkna torfven, riset och skr\u00e4pet i dessa afl\u00e5nga grafvar, som s\u00e5 mycket sysselsatte min inbillning i ungdomen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse \u00e4r skriven av pr\u00e4stsonen Carl Gustaf Estlander (1834-1910), som i unga \u00e5r bodde i Lappfj\u00e4rd. V\u00e5ra stillsamma aftonsamtal afbr\u00f6tos en vacker julidag 1845, d\u00e5 en eldsv\u00e5da lade prostg\u00e5rdens nyss uppf\u00f6rda uthusrader i aska. Pappas ensitsiga sch\u00e4s stod f\u00f6rsp\u00e4nd Forts\u00e4tt l\u00e4sa N\u00e4r prostg\u00e5rden brann och den nya kyrkan byggdes.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6358","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6358","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6358"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6358\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12673,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6358\/revisions\/12673"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6358"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}