{"id":6316,"date":"2017-10-26T07:50:52","date_gmt":"2017-10-26T05:50:52","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6316"},"modified":"2023-07-08T09:07:01","modified_gmt":"2023-07-08T06:07:01","slug":"nar-ryssen-kom-till-lappfjard","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=6316","title":{"rendered":"N\u00e4r Ryssen kom till Lappfj\u00e4rd."},"content":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse \u00e4r skriven av Karl Johan Roos (1815-1886) som var kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd under \u00e5ren 1876 \u2013 1886. Vid renskrivningen i oktober 2017 har jag litet moderniserat texten, s\u00e5 att den blir mera l\u00e4sbar f\u00f6r dagens l\u00e4sare.<\/span><\/p>\n

Karl Johan var son till Johan Henrik Roos, som var f\u00f6dd i Lappfj\u00e4rd men som verkade som kapellan i Kristinestad. Karl Johan var under en l\u00e5ng tid kapellan p\u00e5 Replot men \u00e5terv\u00e4nde till Lappfj\u00e4rd d\u00e5 han blev kyrkoherde h\u00e4r, han var redan d\u00e5 \u00f6ver 60 \u00e5rs gammal. Karl Johan skrev under Replottiden flera skrifter om livet i sk\u00e4rg\u00e5rden, bland annat \u201dSjelskytte i Quarken\u201d. Han skrev ocks\u00e5 ett dialektlexikon \u00f6ver dialekterna i sk\u00e4rg\u00e5rden och i N\u00e4rpes.<\/span><\/p>\n

Karl Johans bror Wilhelm Roos (1824-1895) flyttade till Sverige \u00e5r 1845 och \u00e4r k\u00e4nd som ”det moderna svenska postv\u00e4sendets grundl\u00e4ggare” och som riksdagsman. Vill du l\u00e4sa lite mera om honom, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n

Karl Johan var den sista av sl\u00e4kten Roos, som var en andlig ledare i Lappfj\u00e4rd. Hans far var ju kapellan i Kristinestad och hans farfar Johan Roos (f\u00f6dd i Jakobstad 1753-1808) var kapellan i Lappfj\u00e4rd men dog i sviterna efter den h\u00e5rda behandlingen han r\u00e5kade ut f\u00f6r under det finska kriget. Johan Roos var gift med Agata Kristina (1757-1808) som var dotter till Daniel Danielsson Roos (f\u00f6dd i Lappfj\u00e4rd 1710-1786. Daniel Danielsson blev kapellan i Lappfj\u00e4rd 1734 men var ocks\u00e5 storbonde. Det var han som var nybyggare p\u00e5 Alkulla hemman nr 38 i Lappfj\u00e4rd, som var p\u00e5 1\/6 mantal.<\/span><\/p>\n

Daniel Danielsson far Daniel Eliasson Roos kom till Lappfj\u00e4rd fr\u00e5n L\u00e4ngelm\u00e4ki \u00e5r 1703, d\u00e5 han blev kapellan h\u00e4r. Det \u00e4r allts\u00e5 Daniel Eliassons barnbarns barnbarn Karl Johan Roos som nedtecknat detta:<\/span><\/p>\n

”Min faders f\u00f6r\u00e4ldrahus nj\u00f6t p\u00e5 sin tid av ett anst\u00e4ndigt v\u00e4lst\u00e5nd, f\u00f6r vilket det sannolikt till icke ringa del hade att tacka den hemgift, som farmor Agata Kristina hade medf\u00f6rt fr\u00e5n sitt f\u00f6r\u00e4ldrahus eller \u00e4rvt efter sin gamla far Daniel Danielsson Roos. Man levde dessutom gott med kapellansl\u00f6nen i Lappfj\u00e4rd i anseende till tidens enkla seder och \u00e4nnu fanns i g\u00e5rden arvegods efter husets morfars far Daniel Eliasson, som synes ha varit en o\u00e4ndligen lugn och stadig man.<\/p>\n

Men oaktat s\u00e5ledes yttre omst\u00e4ndigheter icke f\u00f6reskrev n\u00e5gon f\u00f6rknappning i avseende av de medel, som anv\u00e4ndes till barnens uppfostran, blev min far Johan Henrik Roos och hans b\u00e5da br\u00f6ders handledning vid studier icke anf\u00f6rtrodd n\u00e5gon besynnerligt l\u00e4rd man, icke heller \u00e5t offentligt l\u00e4roverk, utan ombes\u00f6rjd till en b\u00f6rjan hemma hos fadern Johan Roos och morbror Daniel och d\u00e4refter p\u00e5 Kurikka pr\u00e4stg\u00e5rd av en d\u00e4rst\u00e4des anst\u00e4lld adjunkt eller informator, deras sedermera vordne sv\u00e5ger Daniel Theophilus Alcenius, som sedan blev kyrkoherde i Ilmajoki. Men huru denne Daniel undervisade, s\u00e5 blev min fader Johan Henrik vid femton \u00e5rs \u00e5lder student och inskriven vid \u00c5bo akademi. Han k\u00e4nde sig kallad att bli jurist och torde \u00e4ven n\u00e5gon tid d\u00e4refter ha tagit en f\u00f6rberedande s.k. logices examen. Men \u00f6det ville inte som han.<\/p>\n

Emellertid blev det ansett n\u00f6digt, att han f\u00f6r n\u00e5gon tid skulle \u201dtaga condition\u201d f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e5som reformator och f\u00f6rtj\u00e4na lite penningar eller kanske snarare fina seder, s.k. \u201dmores\u201d i ett finare hus, kanske b\u00e4gge delarna. Var det senare i n\u00e5gon m\u00e5tto \u00e4ndam\u00e5l, s\u00e5 m\u00e5ste det ansetts skola vinnas d\u00e5, p\u00e5 rekommendation av Porthan, anst\u00e4llning erbj\u00f6ds honom hos f-d- kapitenen baron Boije p\u00e5 Lahdentaka egendom i Tavastland. Han presterade pedagogice-examen och avreste dit.<\/p>\n

Jag har m\u00e5nga g\u00e5nger begrundat hur han, den \u00f6sterbottniske pr\u00e4stsonen fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, m\u00e5 hava tagit sig ut bland de tavastl\u00e4ndska h\u00f6gadliga f\u00f6rn\u00e4mheterna, p\u00e5 samma g\u00e5ng tackade jag Gud och honom, att inte n\u00e5gon tavastl\u00e4ndsk fr\u00f6ken av halvrysk extraktion blev min mor. Gubben Johan Henrik, d\u00e5 en sm\u00e4rt och h\u00f6gv\u00e4xt vacker yngling, stod dock v\u00e4l hos de n\u00e5diga damerna p\u00e5 egendomen och hade f\u00f6r \u00f6vrigt inget att beklaga sig \u00f6ver, f\u00f6rutom det att han i b\u00f6rjan av sin vistelse d\u00e4rst\u00e4des inte erh\u00f6ll frukost i vanlig \u00f6sterbottnisk ordning. Men sedan de unga baronerna som var min fars elever, varit med honom p\u00e5 en julresa till Lappfj\u00e4rd och set hur d\u00e4r levdes, avhj\u00e4lptes \u00e4ven denna brist. Det st\u00e5tliga levnadss\u00e4ttet p\u00e5 Lahdentaka levde f\u00f6r \u00f6vrig hos min far \u00e4nnu p\u00e5 hans senare dagar i k\u00e4rt minne och jag tror att just detta hade p\u00e5 hans lynne och karakt\u00e4r haft ett menligt inflytande, emedan det allt f\u00f6r stora avseende, han merendels f\u00e4stade vid skenet, icke s\u00e4llan tycktes st\u00e5 i direkt f\u00f6rbindelse med dessa k\u00e4ra minnen.<\/p>\n

Men som v\u00e4gen till \u00e4mbeten och framtida sj\u00e4lvbest\u00e5nd icke gick gent fram genom Lahdentaka, var det icke sk\u00e4l att f\u00f6r l\u00e4nge dr\u00f6ja d\u00e4r. De unga baronerna ans\u00e5gs dessutom omsider mogna att intr\u00e4da vid Carlbergs krigsakademi och det kom en dag, d\u00e5 min far Johan Henrik \u00e5ter fick se sig om efter frukostar i \u00c5bo. P\u00e5 vilket v\u00e4rdshus dessa serverades f\u00f6rm\u00e4ler historien inte, men starka sk\u00e4l talar f\u00f6r den \u00e5sikten att serveringen till det mesta skedde hemma i egen kammare och att anr\u00e4ttningarna till en stor del var h\u00e4mtade fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, s\u00e5ledes inte alltf\u00f6r varma.<\/p>\n

Kv\u00e4llarna d\u00e4remot tillbringade min far ofta vid Kuppis k\u00e4gelbana, d\u00e4r han vid m\u00e5nga tillf\u00e4llen avlade prov p\u00e5 styrkan i sin arm, trots att han alltid \u00f6vertr\u00e4ffades av en Tandefelt och av Otto Fleming, den s.k. starke baronen. Sup\u00e9n intogs p\u00e5 st\u00e4llet och kostade \u201den pl\u00e5t\u201d som oftast utgjorde en del av min fars vinst f\u00f6r kv\u00e4llen vid k\u00e4gelspelet. Det var andra tider d\u00e5 \u00e4n nu, vilket \u00e4r en h\u00f6gst naturlig sak, emedan f\u00f6r n\u00e4rvarande inga 16-skillings sup\u00e9er serveras vid Kuppis. Men skulle de serveras de dock serveras, s\u00e5 skulle likv\u00e4l farsgubben st\u00e5 fast vid sin djupt inrotade mening att det var andra tider d\u00e5 och nu.<\/p>\n

Vem ville ock f\u00f6r denna hans menings skull klandra honom, d\u00e5 man vet hur han i likhet med m\u00e5nga andra, pl\u00f6tsligt blev f\u00f6rdriven fr\u00e5n Auras klassiska str\u00e4nder och avbruten i den fredliga utvecklingen av sitt liv genom utbrottet av 1808 och 1809 \u00e5rs krig! Dessa \u00e5r skulle f\u00f6r alltid ligga som ett kaos mellan d\u00e5 och nu.<\/p>\n

Man hade intet ov\u00e4der anat \u00f6ver egna bygder, trots att makternas \u00e5skmoln just nyligen laddat ur sig \u00f6ver Tyskland, Italien och Gud vet var och horisonten \u00e4nnu var m\u00f6rk. Den f\u00f6rsta brandfacklan kom \u00f6ver det d\u00e5 levande unga sl\u00e4ktet fr\u00e5n skyarna. Studierna i \u00c5bo hade just kommit i g\u00e5ng f\u00f6r v\u00e5rterminen 1808, d\u00e5 n\u00e5gra \u00f6sterbottningar, bland dem min far Johan Henrik Roos, en vacker vinterdag sammantr\u00e4ffade p\u00e5 n\u00e5got st\u00e4lle i staden, p\u00e5 n\u00e5gon backe eller bro s\u00e5 d\u00e4r h\u00e4ndelsevis, och m\u00e4rkligt nog, allas uppm\u00e4rksamhet v\u00e4ndes mot den skara timmerm\u00e4n, som f\u00f6rsedda med yxor och t\u00e5g hastade fram p\u00e5 gatan som g\u00e5r mot slottet och svenska fortifikationsofficerare med sina vita plymer, f\u00f6ljde dem efter dem. Man b\u00f6rjade ana att n\u00e5got allvarsamt var \u00e5 bane. D\u00e5 de fr\u00e5gade fick de veta att den i \u00c5bo stationerade avdelningen av den svenska sk\u00e4rg\u00e5rdsflottan skall br\u00e4nnas, d\u00e4rf\u00f6r att ryssarna \u00e4r i ant\u00e5gande. Man kunde d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande natt, om man inte sov vilket m\u00e5nga gjorde just d\u00e5, f\u00e5 se staden upplyst av det hemska skenet fr\u00e5n v\u00e5r brinnande flotta.<\/p>\n

F\u00f6r ynglingarna \u00e5terstod f\u00f6r tillf\u00e4llet inget annat \u00e4n att resa bort, var och en till sin hemort. N\u00e5gra mil norr om \u00c5bo upphanns min far Johan Henrik och hans resekamrat av en rysk husar-\u00f6verste. Han sade att han skall f\u00f6ra sin herres krigsf\u00f6rklaring till den svenska kungen, naturligtvis l\u00e4ngs Torne\u00e5v\u00e4gen. Han kom i samspr\u00e5k med min far och dennes kamrat, d\u00e5 han tr\u00e4ffade dem p\u00e5 en g\u00e4stgivareg\u00e5rd. P\u00e5 tyska fr\u00e5gade han efter varmt vatten men folket i g\u00e5rden f\u00f6rstod inte detta spr\u00e5k. Min far erbj\u00f6d sig att tolka vad denne \u00f6nskade. Det varma vattnet skulle han anv\u00e4nda till toddy, som i v\u00e5rt land var helt obekant. D\u00e5 toddyn var tillredd bj\u00f6d han den ocks\u00e5 \u00e5t studenterna, ocks\u00e5 \u00e5t min far.<\/p>\n

Ryssen f\u00f6reslog \u00e4ven reses\u00e4llskap p\u00e5 v\u00e4g norrut och detta passade studenterna bra. Allmogen som f\u00e5tt nys om det f\u00f6rest\u00e5ende kriget, ville og\u00e4rna l\u00e5na ut sina h\u00e4star men med den gode \u00f6versten och hans reses\u00e4llskap borde vara resonabel, eftersom han p\u00e5 varje g\u00e4stgiveri l\u00e4mnade en svensk tv\u00e5bancosedel f\u00f6r skjutsen.<\/p>\n

Under en m\u00f6rk och kall natt, d\u00e5 det var yrv\u00e4der, \u00e5kte studenterna omkull i sin k\u00e4ppskrinda. Tomma sm\u00f6rbyttor och diverse annat rullade hit och dit i sn\u00f6drivan. Skjutskalren svor och f\u00f6rbannade sig \u00f6ver det om\u00e5ttligt str\u00e4nga \u00e5kandet. Byttor och kapps\u00e4ckar, knyten och p\u00e5sar \u00e5ters\u00f6ktes i den djupa sn\u00f6n och man fortsatte resan. Den ryska \u00f6versten hade rest iv\u00e4g men \u00e5ters\u00e5gs inte bland dem, som inom kort skulle v\u00e5ldg\u00e4sta p\u00e5 Alkulla i Lappfj\u00e4rd, som min farfar Johan Roos \u00e4gde och d\u00e4r han bodde.<\/p>\n

Den evigt v\u00f6rdnadsbjudande prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd var vid denna tid illa bebyggd och var inte s\u00e5 bra bel\u00e4gen att den skulle ha passat som h\u00f6gkvartet f\u00f6r vare sig de svenska eller ryska truppernas \u00f6verbef\u00e4l. Det hade nu med avseende d\u00e4rp\u00e5 varit en f\u00f6rdel att inneha denna g\u00e5rd \u2013 andra d\u00e4rmed f\u00f6renade f\u00f6rdelar att f\u00f6rtiga.<\/p>\n

Min farfar Johan Roos hade l\u00e5tit ett genom prosten R. J. Estlanders \u00e5r 1807 timade d\u00f6d sig erbjudande tillf\u00e4lle att bli pastor i socknen g\u00e5 obegagnat sig ur h\u00e4nderna och bodde p\u00e5 Alkulla g\u00e5rd som f\u00f6rut. Men just vid detta Alkulla hopade sig krigets fasor, d\u00e4rf\u00f6r att det gjordes till h\u00f6gkvarter f\u00f6r de ryska generalerna. N\u00e5gra av dessa s\u00e5g ut som att de l\u00e4rt sig seder och uppf\u00f6rande vid n\u00e5gon tatarisk r\u00f6varehord. Hela sl\u00e4kten Roos var vid dessa tillf\u00e4llen undantr\u00e4ngda till en liten och l\u00e5g vindskammare. Det fanns knappt rum f\u00f6r alla att f\u00e5 en viloplats p\u00e5 golvet.<\/p>\n

I kammaren tillbringade de flera veckor medan g\u00e5rdens egendom, kreatur, silver, m\u00f6bler, duktyger m.m. var allt l\u00e4mnat \u00e5t er\u00f6vrarna. G\u00e5rden uthus tj\u00e4nade som f\u00e4ngelse f\u00f6r de ortsbor, som av vilddjuren misst\u00e4nktes hysa ett fientligt tankes\u00e4tt och den behandling som f\u00e5ngarna fick var oftast den mest uppr\u00f6rande. N\u00e5gra N\u00e4rpesbor, olycklige genom sina socknebors trohet och patriotism, blev piskade till d\u00f6ds p\u00e5 blotta misstanken att de hade deltagit i det s.k. upproret. Deras s\u00e5 sm\u00e5ningom bortd\u00f6ende \u00e5ngestskrik tr\u00e4ngde upp till de b\u00e4vande inv\u00e5narna i vindskammaren. Andra st\u00e4lldes att i timtal st\u00e5 bakbundna med f\u00f6rbundna \u00f6gon och v\u00e4nta p\u00e5 att bli skjutna. Bland annat magister Eliel Lagus som sedermera blev kapellan i Lappfj\u00e4rd och pr\u00e4st i Lillkyro.<\/p>\n

\"Greven
Greven och generalen Orloff-Denisoff vistades i Lappfj\u00e4rd under det finska kriget 1808-09 tillsammans med sina kosacker.<\/figcaption><\/figure>\n

Det var i synnerhet under bef\u00e4let av Orloff-Denisoff, som dessa skr\u00e4ckscener h\u00f6rde till ordningen f\u00f6r dagen. Denna ryss hade n\u00e4mligen efter f\u00f6rlusten av sina i N\u00e4rpes tillf\u00e5ngatagna kosacker att se emot att hamna i on\u00e5d hos kejsaren. Han s\u00f6kte d\u00e4rf\u00f6r tr\u00f6st i ett vilt supande och han begick i sitt rusiga tillst\u00e5nd vad han som nykter m\u00e5h\u00e4nda icke skulle till\u00e5tit sig. Hans till grymhet mest villiga kreatur var en tysk vid namn Kniper, \u00f6verste eller general. Med honom var alla f\u00f6rs\u00f6k till underhandling \u00e4ndam\u00e5lsl\u00f6sa, eftersom han vanligen \u00e4ven i berusat tillst\u00e5nd bibeh\u00f6ll redig sinnesf\u00f6rfattning. En enda person i g\u00e5rden kunde meddela sig med barbarerna, n\u00e4mligen min far Johan Henrik. Det var d\u00e4rf\u00f6r han underkastades dagliga f\u00f6rh\u00f6r om vad som h\u00e4nt eller kommer att h\u00e4nda med de i grannskapet kampererande svenskarna.<\/p>\n

Vid ett av dessa f\u00f6rh\u00f6r h\u00e4nde f\u00f6ljande. Till Kristinestad hade anl\u00e4nt en svensk fregatt med 110 mans landstigningstrupper ombord och detta skulle ber\u00e4ttas f\u00f6r generalen Orloff-Denisoff. Som vanligt var han berusad och l\u00e5g med av vrede gnistrande \u00f6gon utstr\u00e4ckt p\u00e5 en s\u00e4ng. Han fr\u00e5gade att hur m\u00e5nga man det fanns p\u00e5 den svenska fregatten. Min far kunde inte s\u00e4ga annat \u00e4n vad som ryssarna redan visste efter alla rykten. Men den ursinnige Orloff v\u00e4nde \u201dhundert und zehn\u201d till \u201dzehn hundert\u201d \u2013 \u201dda sist tausend\u201d och p\u00e5stod att ber\u00e4ttaren med denna uppgift ville f\u00f6ra honom bakom ljuset. De f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 samtala p\u00e5 franska men det gick lika d\u00e5ligt. Min far f\u00f6rklarades f\u00f6r f\u00e5nge med antydan att observera att en galge stod upprest utanf\u00f6r f\u00f6nstret. Min farfar Johan Roos, som var fullkomligt obekant med dessa spr\u00e5k som talades, kallades d\u00e4rmed till f\u00f6rh\u00f6r och han blev slagen och misshandlad.<\/p>\n

Man v\u00e4ntade det v\u00e4rsta men pl\u00f6tsligt \u00e4ndrade vilddjuret Orloff ton. Han bad b\u00e5de min far och farfar om f\u00f6rl\u00e5telse och ville beg\u00e4ra dem att dricka toddy i hans s\u00e4llskap. N\u00e5gra andra av bef\u00e4let omtalas med vitsord f\u00f6r m\u00e4nsklighet och moderation och ofta var min far Johan Henrik p\u00e5 grund av sin lilla spr\u00e5kkunskap i tillf\u00e4lle att hos dessa utverka n\u00e5gon lindring f\u00f6r allmogen och andra bekanta, som led av underbef\u00e4lets och soldaternas \u00f6verv\u00e5ld.<\/p>\n

Stormen avl\u00e4gsnade sig men g\u00e5rdens egendom var f\u00f6rskingrad och dess inv\u00e5nare var nedtryckta av lidanden. Den ryss, som farsgubben annars ber\u00f6mde, allts\u00e5 general Alexejeff, hade enligt vad min mor visserligen inte bidragit till att lindra familjens bekymmer och sorg. Husets f\u00f6rluster f\u00f6r \u00e5ret 1808 slutade d\u00e4rmed att f\u00f6rst farfar Johan Roos och kort d\u00e4refter farmor Agata Kristina, b\u00e4gge brustna i sitt v\u00e4sendes innersta, vandrade \u201dall v\u00e4rldens v\u00e4g\u201d. Stunden var kommen att man skulle flytta, man hade ock redan i hundrade \u00e5r bott kvar.<\/p>\n

Med anledning av kriget var det f\u00f6r \u00f6vrigt min fars favorit\u00e4mne att omtala de h\u00e4ndelser, som han under den olyckliga tiden upplevt och bevittnat. I flera detaljer kan hans ber\u00e4ttelser var av allm\u00e4nt intresse. H\u00e4r \u00e4r likv\u00e4l icke st\u00e4llet att ing\u00e5 p\u00e5 en unders\u00f6kning d\u00e4rom. Min far var \u00e4ven rik p\u00e5 anekdoter och jag p\u00e5minner mig h\u00e4ndelsevis vad han ber\u00e4ttade fr\u00e5n tillf\u00e4llet av ryssarna int\u00e5gande i Lappfj\u00e4rds by.<\/p>\n

D\u00e5 ryska trupper f\u00f6rsta g\u00e5ngen under kriget int\u00e5gade i denna by, var det inte m\u00e5nga inv\u00e5nare som v\u00e5gade stanna vid v\u00e4gen och besk\u00e5da dessa. Men vid ink\u00f6rsporten till en g\u00e5rd stod en gammal gumma, som med sammankn\u00e4ppta h\u00e4nder oupph\u00f6rligen ned och varje g\u00e5ng hon neg frammumlade hon dessa ord: \u201dJesus n\u00e4pse dig, satan!\u201d Gumman b\u00f6jde sina kn\u00e4n vid n\u00e4mnandet av Jesu namn. Ryssarna menade att det vore en \u00f6verm\u00e5ttan god och v\u00e4lmenande gumma. Det var hon sannolikt ocks\u00e5 men n\u00e5gon v\u00e4n av ryssarna var hon inte.<\/p>\n

F\u00f6r teckning av det tidsskede som f\u00f6ljde efter kriget, \u00e4r jag helt och h\u00e5llet i avsaknad av autentiska k\u00e4llor. N\u00e5gra brev fr\u00e5n den tiden f\u00f6rekommer inte i den lilla brevsamling som jag har kommit \u00f6ver, som ber\u00f6r min sl\u00e4kts gamla familjef\u00f6rh\u00e5llanden. Min far har utf\u00f6rligt ber\u00e4ttat hur allt var i oordning p\u00e5 Alkulla g\u00e5rd men inte alls hur man d\u00e4refter s\u00e5 sm\u00e5ningom b\u00f6rjade ordna upp sakerna. Vad arvet efter farf\u00f6r\u00e4ldrarna vidg\u00e5r s\u00e5 erh\u00f6ll min farbror Jakob p\u00e5 sin lott en gammal mangel, ett bord och ett silverur. Min far Johan Henrik fick likas\u00e5 ett ur, en koffert med gammelfarfar Daniel Eliasson Roos\u00b4namn m\u00e5lat i r\u00f6tt och den tebricka som Orloff-Denisoff anv\u00e4nde d\u00e5 han bj\u00f6d p\u00e5 toddy \u00e5t min far och farfar och kanske n\u00e5got annat sm\u00e5tt. Hemmet torde ha bortg\u00e5tt f\u00f6r skuld.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse \u00e4r skriven av Karl Johan Roos (1815-1886) som var kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd under \u00e5ren 1876 \u2013 1886. Vid renskrivningen i oktober 2017 har jag litet moderniserat texten, s\u00e5 att den blir mera l\u00e4sbar f\u00f6r dagens l\u00e4sare. Karl Johan Forts\u00e4tt l\u00e4sa N\u00e4r Ryssen kom till Lappfj\u00e4rd.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6292,"menu_order":2,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6316","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6316","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6316"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6316\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":26785,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6316\/revisions\/26785"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6292"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6316"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}