{"id":4410,"date":"2017-06-05T21:33:27","date_gmt":"2017-06-05T19:33:27","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4410"},"modified":"2017-06-05T21:33:27","modified_gmt":"2017-06-05T19:33:27","slug":"artiklar-om-de-stupade-1918","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=4410","title":{"rendered":"Artiklar om de stupade 1918."},"content":{"rendered":"

Under inb\u00f6rdeskriget 1918 skrev tidningen Syd-\u00d6sterbotten l\u00e5nga och k\u00e4nsloladdade artiklar om stupade skyddsk\u00e5rister och deras begravningar. Inte helt ov\u00e4ntat fick de som stupade f\u00f6rst mest publicitet och flera tusen personer kunde n\u00e4rvara vid begravningarna. Ju mer tiden led s\u00e5 avtog intresset, s\u00e5 artiklarna och talen vid begravningarna blev kortare mot slutet av kriget. H\u00e4r under finns samlat\u00a0flera kortare\u00a0artiklar ur Syd-\u00d6sterbotten:<\/span><\/p>\n

16.3.1918. Stupad.<\/strong><\/p>\n

Fr\u00e5n fronten n\u00e4r oss budskapet, att bondesonen Axel Henriksson \u00c4ppel fr\u00e5n Kristinestads landsf\u00f6rsamling ljutit hj\u00e4lted\u00f6den i kampen f\u00f6r lag och r\u00e4tt. F\u00f6dd den 21 maj 1901 i Tj\u00f6ck yttre by utdimitterades han fr\u00e5n Tj\u00f6ck folkskola v\u00e5ren 1914. Yngst bland fem br\u00f6der, av vilka tre \u00e4r i Amerika, var han f\u00f6r\u00e4ldrarnas framtidshopp. D\u00e5 den \u00e4ldre hemmavarande brodern ej var stridsduglig, ans\u00e5g sig unge Axel ovillkorligen skyldig att gripa till vapen f\u00f6r hem och h\u00e4rd. N\u00e4r andra Tj\u00f6ckbor t\u00e5gade ut att rensa fr\u00e5n de r\u00f6das och ryssarnas skr\u00e4ckv\u00e4lde sm\u00f6g sig Axel \u00c4ppel mot f\u00f6r\u00e4ldrarnas vilja att delta i kampen, och d\u00e5 landet beh\u00f6vde rytteri var Axel \u00c4ppel bland de f\u00f6rsta som anm\u00e4lde sig. Inneb\u00f6rden av orden \u201dO, fosterland f\u00f6r dig i alla \u00f6den min b\u00e4sta kraft jag \u00f6dmjukt offra vill” talade m\u00e4ktigare \u00e4n moders r\u00e5d och faderns vilja i den eldiga ynglingens br\u00f6st.<\/p>\n

Van p\u00e5 h\u00e4stryggen fr\u00e5n sp\u00e4dare \u00e5r som Axel \u00c4ppel var, s\u00e5g hans chef af Forselles helt visst vilket dugligt virke han hade i honom och han korade d\u00e4rf\u00f6r honom att vara sig f\u00f6ljaktig, d\u00e5 det g\u00e4llde en farlig rekognosering. B\u00e5da f\u00f6ll och \u201df\u00f6llo f\u00f6r \u00e4dla s\u00e5r, f\u00f6rrn n\u00e5gon dem red f\u00f6rbi.”<\/p>\n

\u201dEj med klagan skall ditt minne firas,<\/em><\/p>\n

ej likt dens som g\u00e5r och snart skall gl\u00f6mmas”.<\/em><\/p>\n

27.3.1918:<\/strong><\/p>\n

Under en f\u00f6rpoststrid i Pitk\u00e4j\u00e4rvi den 18 mars stupade James Blackie fr\u00e5n Tj\u00f6ck, tr\u00e4ffad av en fientlig kula i huvudet. Vid samma tillf\u00e4lle s\u00e5rades sv\u00e5rt Emil \u00c5djers, likaledes fr\u00e5n Tj\u00f6ck. Enligt ing\u00e5ngna uppgifter har Emil \u00c5djers numera avlidit av sina s\u00e5r. Med dessa tv\u00e5 offer har Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r f\u00f6rlorat i stupade inalles fem man.<\/p>\n

3.4.1918. Stupade.<\/strong><\/p>\n

Under den h\u00e5rda striden i Norrmark i l\u00f6rdags stupade bl.a. Eliel Ferm fr\u00e5n H\u00e4rkmeri, Henriksdal, Bruno Karstr\u00f6m fr\u00e5n Sideby, Ivar Wal\u00e9n fr\u00e5n \u00d6vermark, Vals\u00e5s och O. Koskinen fr\u00e5n Stor\u00e5.<\/p>\n

Senare har avlidit av i striden erh\u00e5llna s\u00e5r Lennart H\u00e4ggblom och Lennart Stenback, vardera fr\u00e5n Sideby. Vid Tammerfors har stupat bl.a, f\u00f6ljande N\u00e4rpesbor: Anders Johan Bonde fr\u00e5n Kalax samt Oskar och Alfred Benvik fr\u00e5n Benvik invid Kask\u00f6.<\/p>\n

6.4.1918 Begravning.<\/strong><\/p>\n

Andra dag p\u00e5sk jordf\u00e4stes i stadens nya kyrka stupade frihetsk\u00e4mparna James Blackie och Emil \u00c5djers fr\u00e5n Kristinestads landsf\u00f6rsamling. Akten, som f\u00f6rr\u00e4ttades av kyrkoherden Aug. Tranchant, bar samma h\u00f6gtidliga pr\u00e4gel som tidigare liknande. Kyrkoherden talade h\u00f6gst\u00e4mda ord till de h\u00e4nsovnes minne med ledning av Runebergs ord: \u201dHerren pr\u00f6var blott, han ej f\u00f6rskjuter.” S\u00e5ngk\u00f6ren sj\u00f6ng f\u00f6re jordf\u00e4stningen \u201dJag g\u00e5r mot d\u00f6den var jag g\u00e5r” och efter \u201dJag g\u00e5r mot himlen var jag g\u00e5r.” Kransar nedlades fr\u00e5n skyddsk\u00e5rerna i Kristinestads landskommun och Lappfj\u00e4rd, fr\u00e5n medborgarinnor och medborgare i Kristinestad genom l\u00e4rarinnan Aina Gr\u00f6nlund, som fink\u00e4nsligt och varmt talade om den insats landsf\u00f6rsamlingen i frihetskampen gjort till fosterlandets frihet och lycka, fr\u00e5n Ungdomsf\u00f6reningen i Tj\u00f6ck, fr\u00e5n klasskamrater i Svenska samskolan samt fr\u00e5n anf\u00f6rvanter. Magister V. Lindstr\u00f6m talade st\u00e4mningsfullt om landets frihetskamp och den ljusning vi alla v\u00e4nta och l\u00e4ngta efter. Vid den igenfyllda granen, kring vilken samlats mycket folk, sj\u00f6ng s\u00e5ngk\u00f6ren flera s\u00e5nger, varefter man \u00e5ter l\u00e4mnade frihetshj\u00e4ltarnas grav invid det gamla templet.<\/p>\n

6.4.1918. M\u00f6rdade.<\/strong><\/p>\n

Fr\u00e5n s\u00f6dra Finland har vi varit i tillf\u00e4lle erh\u00e5lla s\u00e4kra uppgifter. Enligt dessa, varom vi vilja meddela utf\u00f6rligare i n\u00e4sta nummer, har r\u00f6dbanditerna i Helsingfors m\u00f6rdat bl.a. verkst\u00e4llande direkt\u00f6ren i bolaget Navigator, jurisstuderanden Gunnar Snellman den 15 februari.<\/p>\n

Efter att mitt p\u00e5 dagen ha blivit h\u00e4ktad p\u00e5 Kyrkogatan och f\u00f6rd till de r\u00f6das h\u00f6gvakt i riddarhuset, underkastades han ett kort f\u00f6rh\u00f6r, varav intet graverande framgick. Man fordrade dock att f\u00e5 anst\u00e4lla husunders\u00f6kning i den f\u00e4ngslades bostad. P\u00e5 natten uttogs han fr\u00e5n h\u00f6gvakten f\u00f6r att medf\u00f6lja till hemmet, men blev antagligen p\u00e5 v\u00e4gen dit skjuten bakifr\u00e5n ett skott genom huvudet.<\/p>\n

Den m\u00f6rdades lik fick hans anf\u00f6rvanter sedan p\u00e5 dagen under h\u00e5n och begabbelse av de r\u00f6da upps\u00f6ka p\u00e5 kolerabaracken. Den p\u00e5 detta sorgliga s\u00e4tt omkomne var f\u00f6dd och uppvuxen i Kristinestad samt son till framlidne konsul G. V. Snellman och hans maka, f\u00f6dd Lacke.<\/p>\n

6.4.1918. Sideby. Krigets offer.<\/strong><\/p>\n

Vid slaget i Norrmark den 30 mars stupade i Sideby kyrkoby hemmah\u00f6rande ynglingarna lanthandlandesonen Bruno Karstr\u00f6m 21 \u00e5r, bondesonen Lennart Stenback 23 \u00e5r och skomakaresonen Lennart H\u00e4ggblom 21 \u00e5r. Alla tre var med om befrielseverket fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan. Till Sastmola- och Vittisbofj\u00e4rdfronten skyndade som frivillig Bruno Karstr\u00f6m fr\u00e5n f\u00f6rsta dagen och de andra omkring en vecka senare. Av deras kamrater vid fronten hade alla tre vitsordats s\u00e5som s\u00e4rdeles duktiga fosterlandsf\u00f6rsvarare. Alla tre har genomg\u00e5tt folkskola och Bruno Karstr\u00f6m dessutom bes\u00f6kt folkh\u00f6gsskola. Han hade f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att bli en god ungdomsledare och med tiden en duktig kommunalman, d\u00e4rest han f\u00e5tt leva. S\u00e5som ensam mansperson i familjen har han redan, ehuru ung, i flera \u00e5r med framg\u00e5ng sk\u00f6tt hemmets jordbruk och d\u00e4rvid uppgjort vackra planer f\u00f6r framtiden, vilka planer nu sannolikt stranda.<\/p>\n

Lennart Stenback var en stark och v\u00e4lutvecklad yngling, duktig jordbruksarbetare och sportsman, just s\u00e5dan man \u00f6nskade en yngling skulle vara.<\/p>\n

Lennart H\u00e4ggblom var enda sonen i familjen och hade som god son genom flitigt arbete bidragit till familjens utkomst. M\u00e4nskligt sett hade han ju bort f\u00e5 leva f\u00f6r att bli st\u00f6d \u00e5t f\u00f6r\u00e4ldrarna p\u00e5 deras \u00e5lderdom. De d\u00f6dande kulorna fr\u00e5gat ej efter v\u00e5ra ber\u00e4kningar.<\/p>\n

I ungdomslaget h\u00f6rde alla tre till de stilla i laget, varf\u00f6r de ocks\u00e5 var omtyckta av alla. Frid, frid vila \u00f6ver deras minne, och m\u00e5 fosterjorden vila l\u00e4tt \u00f6ver dess tappra f\u00f6rsvarare. Av samma skott, en exploderande kanonkula, som d\u00f6dade dessa tre, blev n\u00e5gra \u00e4ven s\u00e5rade, en livsfarligt, andra mindre.<\/p>\n

13.4.1918. Begravning i Sideby.<\/strong><\/p>\n

I tisdags den 9 dennes jordf\u00e4stes i Sideby kyrka de i Norrmark stupade skyddsk\u00e5risterna Bruno Karst\u00f6m, Lennart Stenback, Lennart H\u00e4ggblom och Artur Nordlund. Till den h\u00f6gtidliga akten hade infunnit sig s\u00e5 mycket folk, som kyrkan kunde rymma. Fr\u00e5n predikstolen talade kyrkoherden G. E. Stenfors \u00f6ver texten: Rakel begr\u00e5ter fina barn. Fr\u00e5n koret talade l\u00e4rarna Mikael Gran, Artur Norrback och Frans Teir. En blandad k\u00f6r sj\u00f6ng i kyrkan \u201dJag g\u00e5r mot d\u00f6den var jag g\u00e5r” och \u201dBevara Gud v\u00e5rt fosterland”. P\u00e5 graven invid kyrkan sj\u00f6ngs \u00e4ven n\u00e5gra s\u00e5nger. Ett tjugotal kransar nedlades p\u00e5 graven, bland dem en fr\u00e5n II komp. i Vittisbofj\u00e4rd, en fr\u00e5n staben i Kristinestad fr\u00e4n staben och folkh\u00f6gskolan i Lappfj\u00e4rd, fr\u00e5n staben i Sideby, fr\u00e5n staben i Sideby, fr\u00e5n ungdomsf\u00f6reningen och syf\u00f6reningen i Sideby samt flera fr\u00e5n sl\u00e4ktingar och v\u00e4nner.<\/p>\n

17.4.1918. Stor begravning i Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/p>\n

Senaste s\u00f6ndag begravdes de fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd under striderna om Tammerfors stupade frihetshj\u00e4ltarna Johan Erland Mattfolk, Karl Johan D\u00e5hli, Otto Grannas, Frans Geisor, Frans Granberg och Eug\u00e9n Uusitalo.<\/p>\n

Jordf\u00e4stningen, som f\u00f6rr\u00e4ttades i kyrkan, \u00f6vervars av ett stort antal deltagande medborgare. Knappast torde Lappfj\u00e4rd stora kyrka m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rut inrymt en s\u00e5 stor folksamling. Den svenska jordf\u00e4stningen f\u00f6rr\u00e4ttades av prosten Georg Laur\u00e9n, som, uppeh\u00e5llande sig vid varje hj\u00e4lte skilt, talade tr\u00f6stens ord till anf\u00f6rvanterna. Den finska jordf\u00e4stningen f\u00f6rr\u00e4ttades av pastor W. Ingman, som p\u00e5pekade den finskatalande hj\u00e4ltens bragd f\u00f6r sitt land och f\u00f6r de efterlevande.<\/p>\n

Tal h\u00f6lls av l\u00e4raren A. Appel. som bl.a. p\u00e5pekade samh\u00e4llets och fosterlandets tacksamhetsskuld till hj\u00e4ltarna, men \u00e4ven till hj\u00e4ltarnas f\u00f6r\u00e4ldrar och anf\u00f6rvanter. Lappfj\u00e4rd skyddk\u00e5rs krans frambars av mag. Emil Kr\u00e5kstr\u00f6m, vilken i sitt tal p\u00e5pekade den stora moraliska kraft, v\u00e5rt lands hj\u00e4ltar l\u00e4gger i dagen i det nu p\u00e5g\u00e5ende befrielseverket. F\u00f6rutom av anh\u00f6riga nedlades kransar av flera f\u00f6reningar och enskilda personer. K\u00f6rs\u00e5ng utf\u00f6rdes av Kristinestads och Lappfj\u00e4rds s\u00e5ngk\u00f6rer gemensamt. Kantor Ser\u00e9n fr\u00e5n Kristinestad utf\u00f6rde sorgmarsch p\u00e5 orgeln. Hj\u00e4ltegraven vid Lappfj\u00e4rd kyrka inrymmer tillsvidare 11 stupade.<\/p>\n

20.4.1918. Jordf\u00e4stningar vid nya kyrkan.<\/strong><\/p>\n

I torsdags jordf\u00e4stes i Nya kyrkan under samma h\u00f6gtidlighet som vid liknande tillf\u00e4llen tidigare stupade frihetshj\u00e4ltarna A. Klockars. K. O. Guss och J. H. Granqvist fr\u00e5n landsf\u00f6rsamlingen. Jordf\u00e4stningen f\u00f6rr\u00e4ttades av kyrkoherde Aug. Tranchant, som i h\u00f6gst\u00e4mda ord framh\u00f6ll de stupades livsg\u00e4rning. P\u00e5 uppdrag av stadsfullm\u00e4ktige i Tammerfors framf\u00f6rde talaren \u00e4ven n\u00e4mnda stads tack till de stupade och deras anf\u00f6rvanter. Vid nedl\u00e4ggandet av en krans fr\u00e5n Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r talade handelsf\u00f6rest\u00e5ndare Hinds till de fallnas minne och fr\u00f6ken Aina Gr\u00f6nlund fr\u00e5n medborgare och medborgarinnor i Kristinestad. En m\u00e4ngd kransar nedlades dessutom fr\u00e5n anf\u00f6rvanter och v\u00e4nner.<\/p>\n

24.4.1918. Begravning i Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/p>\n

I s\u00f6ndags begrovs i frihetsstriden stupade bonden Karl Henrik Holm. Under tonerna av en sorgmarsch, utf\u00f6rd p\u00e5 orgel av kantor Ser\u00e9n fr\u00e5n Kristinestad, inbars den stupades lik i kyrkan och nedsattes i koret. Sedan s\u00e5ngk\u00f6ren sjungit: \u201dJag g\u00e5r mot d\u00f6den var jag g\u00e5r\u201d, f\u00f6rr\u00e4ttades jordf\u00e4stningen av prosten G. Laur\u00e9n, som d\u00e4rvid talade h\u00f6gst\u00e4mda ord till den fallnes minne, utg\u00e5ende fr\u00e5n spr\u00e5ket: \u201dDet \u00e4r saligare att giva \u00e4n att taga.” Efter jordf\u00e4stningsakten sj\u00f6ng k\u00f6ren \u00e5ter, varefter blomsterhyllningen vidtog. Bland de nedlagda kransarna m\u00e5 s\u00e4rskilt framh\u00e5llas en fr\u00e5n Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r, framf\u00f6rd av bankdirekt\u00f6ren Frans Teir, som i v\u00e4lvalda ord framh\u00f6ll den stupade frihetsk\u00e4mpens manande f\u00f6red\u00f6me att i sj\u00e4lvuppoffrande handling \u00e5dagal\u00e4gga den r\u00e4tta uppfattningen av begreppet fosterlandsk\u00e4rlek. Den gripande begravningsakten avsl\u00f6ts med avsjungandet av andra versen av psalmen 360. Under orgelmusik utbars sedan kistan ur kyrkan till hj\u00e4ltegraven, d\u00e4r den nedb\u00e4ddades vid sidan av de tidigare fallna kamraterna. Graven g\u00f6mmer nu i sitt sk\u00f6te icke mindre \u00e4n 14 frihetshj\u00e4ltar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Under inb\u00f6rdeskriget 1918 skrev tidningen Syd-\u00d6sterbotten l\u00e5nga och k\u00e4nsloladdade artiklar om stupade skyddsk\u00e5rister och deras begravningar. Inte helt ov\u00e4ntat fick de som stupade f\u00f6rst mest publicitet och flera tusen personer kunde n\u00e4rvara vid begravningarna. Ju mer tiden led s\u00e5 avtog Forts\u00e4tt l\u00e4sa Artiklar om de stupade 1918.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3752,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4410","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4410","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4410"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4410\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4411,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4410\/revisions\/4411"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3752"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4410"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}