{"id":31103,"date":"2026-07-02T17:24:27","date_gmt":"2026-07-02T14:24:27","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=31103"},"modified":"2026-07-02T17:26:08","modified_gmt":"2026-07-02T14:26:08","slug":"minnen-fran-det-gamla-kristinestad","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=31103","title":{"rendered":"Minnen fr\u00e5n det gamla Kristinestad"},"content":{"rendered":"

Pelle Schl\u0171ters text, som tidningen Syd-\u00d6sterbotten publicerade 4.7.1939. Texten renskrevs av Lasse Backlund i juli 2026.<\/strong><\/span><\/p>\n

I de gamla goda historierna fr\u00e5n studentlivet i Uppsala spelade som k\u00e4nt stadsbuden en framtr\u00e4dande roll. \u00c4ven i Helsingfors existerade \u00e4nnu vid sekelskiftet denna sympatiska institution, vars medlemmar kunde r\u00e4knas till s\u00e4rskilt studenternas b\u00e4sta, plikttrognaste och mest f\u00f6rst\u00e5elsefulla v\u00e4nner. I n\u00f6dens stund kunde man alltid r\u00e4kna p\u00e5 ett gott r\u00e5d, oftast nog utfunderade r\u00e4ddande utv\u00e4gar av dessa erfarna och snarr\u00e5diga medlemmar av det hederv\u00e4rda skr\u00e5et. I pantbankerna upptr\u00e4dde de ideligen som studenternas p\u00e5litliga advokater och lyckades alltid avpressa en st\u00f6rre summa \u00e4n uppdragsmannen kunnat dr\u00f6mma om, och en och annan g\u00e5ng h\u00e4nde det t. o. m. att en s\u00e5dan hedersgubbe tryggt genomdrev en diskontering i en bank, d\u00e4r studenten sj\u00e4lv g\u00e5tt bet med sin \u00f6vertalningsf\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n

I sekelskiftets Kristinestad h\u00f6rde \u00e4ven ett stadsbud till stadsvyn. Det var gamle Hellman, som f\u00f6r det mesta fanns till hands i det ena torgh\u00f6rnet och flitigt anlitades vid allehanda uppdrag. I hans h\u00e4nder kunde med fullt f\u00f6rtroende ett \u00e4rende l\u00e4mnas. Det klickade aldrig f\u00f6r Hellman. Skulle han f\u00e5 tag p\u00e5 en person, s\u00e5 nog fick han det ock, s\u00e5vida den s\u00f6kta \u00f6verhuvud fanns i staden. Han drog sig ej ens f\u00f6r att upps\u00f6ka den efterletade i privat familj vid en st\u00f6rre bjudning. D\u00e5 kunde han till alla g\u00e4sters stora f\u00f6rn\u00f6jelse dundra fram sitt: \u201eGudda i k\u00e4rlek”, som var hans vanliga v\u00e4lkomsth\u00e4lsning, d\u00e5 han var p\u00e5 gott hum\u00f6r.<\/p>\n

Originell var han, gamle Hellman, som man gjorde klokast i att icke inl\u00e5ta sig i ordtvist med, ty han skr\u00e4dde ej orden, d\u00e5 han blev f\u00f6rargad. Men ett uppskattat och anlitat faktotum var han f\u00f6rvisso. Hans taxa f\u00f6r varje fullgjort uppdrag var 15 penni, men han misstyckte alls icke om man uppskattade hans v\u00e4rv till 30 penni. Att beg\u00e5va honom med en 25-pennisslant var d\u00e4remot en kapital intrampning. N\u00e4r eng\u00e5ng p\u00e5 T\u00f6ttermans kontor en i hans vanor obevandrad person r\u00e4ckte honom en blank 25 pennis silverslant, tittade Hellman p\u00e5 den och fnyste full av f\u00f6rakt: \u201dN\u00e5, den d\u00e4r 5 pennin kan jag full l\u00e4gga till sj\u00e4lv!”<\/p>\n

Saken var n\u00e4mligen den, att supen p\u00e5 stadens \u201etillikka”, som br\u00e4nnvinsutminuteringsst\u00e4llena den tiden kallades, kostade 15 penni stycket med tillh\u00f6rande sm\u00f6rg\u00e5s. F\u00f6r 30 penni fick han allts\u00e5 tv\u00e5 supar och d\u00e4rav hans missn\u00f6je med den f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let otillr\u00e4ckliga 25-pennisslanten. Gamle Hellman var, som av ovanst\u00e5ende framg\u00e5r, ett original \u00e4ven han, vilket ju inte \u00e4r \u00e4gnat att f\u00f6rv\u00e5na, d\u00e5 i denna lilla, halvt isolerade sm\u00e5stad snart sagt varenda m\u00e4nniska var ett original, inte i den ytliga bem\u00e4rkelsen, att de skulle varit skrattretande undantagsm\u00e4nniskor, men i den djupare betydelsen av m\u00e4nniskor, som var sig sj\u00e4lva och som icke l\u00e4t sig forma efter fastslagna m\u00f6nster.<\/p>\n

En m\u00e4rklig undantagsm\u00e4nniska var konsul Gustaf Hyd\u00e9n. P\u00e5 den tid mina skildringar r\u00f6rt sig om deltog han inte l\u00e4ngre s\u00e5 flitigt i umg\u00e4ngeslivet, men undandrog sig inte heller detsamma. Vid alla remarkablare tillf\u00e4llen s\u00e5g man den lille, sirlige mannen g\u00e5 omkring och tala med snart sagt alla, st\u00e4dse f\u00f6rbindlig, intresserad och v\u00e4nligt sk\u00e4mtsam. Han var en intellektuell sj\u00e4l och trivdes utm\u00e4rkt i s\u00e4llskap, d\u00e4r konst och litteratur dryftades. Sj\u00e4lv var han en varm konstv\u00e4n och stor konstk\u00e4nnare, som skaffat sig en vacker liten samling gamla m\u00e4stares verk. Det beredde honom \u00e4ven en stor gl\u00e4dje att f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elsefulla g\u00e4ster f\u00e5 demonstrera sin samling och d\u00e5 kom det sprudlande liv i det annars tillbakah\u00e5llna temperamentet. Jag hade trots min ungdom tillf\u00e4lle att ofta lyssna till den livlige och i grund och botten entusiastiske sk\u00f6nsj\u00e4lens utl\u00e4ggningar om snart sagt allt mellan himmel och jord och trivdes utm\u00e4rkt i hans kultiverade s\u00e4llskap.<\/p>\n

Jag gick heller aldrig f\u00f6rbi hans f\u00f6nster utan att f\u00f6rv\u00e4ntansfullt blicka upp f\u00f6r att se efter om konsuln st\u00e4llt ut i f\u00f6nstret signal att vika in. Han f\u00f6rtalde mig n\u00e4mligen eng\u00e5ng, att en gammal kristinestadssed bj\u00f6d, att d\u00e5 man ville locka in v\u00e4nner och bekanta p\u00e5 en grogg eller aftontoddy, s\u00e5 st\u00e4llde man ut ett brinnande ljus i f\u00f6nstret. Den seden hade fallit i gl\u00f6mska eller kanske av andra orsaker \u00f6vergivits, men gubben Hyd\u00e9n lovade att f\u00f6r mitt vidkommande \u00e5teruppliva den. Ett l\u00f6fte, som han \u00e4ven infriade. Trots att min vistelse i Kristinestad inte omspann s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r, f\u00f6refaller det mig nu efter\u00e5t som om man d\u00e4r hann med s\u00e5 otroligt mycket. Redaktionsarbetet var ju heller inte s\u00e5 v\u00e4rst betungande och viljan att leva livet intensivt synnerligen framtr\u00e4dande. Som tidningsman deltog man naturligtvis livligt i f\u00f6renings- och n\u00f6jeslivet. Men d\u00e4rut\u00f6ver skapade man sj\u00e4lv j\u00e4mte andra ungdomar sitt privata n\u00f6jesliv av de mest skiftande, men undantagsl\u00f6st anspr\u00e5ksl\u00f6sa och oskyldiga former.<\/p>\n

Ett jublande n\u00f6je, som p\u00e5 det h\u00f6gsta tilltalade v\u00e5rt sinne f\u00f6r humor, bereddes oss n\u00e4r vi i galopp jagade efter kaptenskan Starcks g\u00e4ss, som pl\u00f6tsligt begett sig p\u00e5 rymmarf\u00e4rd. Som furier fl\u00f6g vi fram under indianvilda hejarop l\u00e4ngs den l\u00e5nga Strandgatan. Den vilda jakten v\u00e4ckte en mindre vanlig sensation bland intresserade stadsbor, som i m\u00e4ngd och massor lockats till torget f\u00f6r att avvakta det sp\u00e4nnande resultatet.<\/p>\n

P\u00e5 torget inf\u00e5ngades g\u00e4ssen \u00e4ntligen under publikens appl\u00e5der, och upphettade men segerstolta bar vi de h\u00e4ktade rymlingarna l\u00e4ngs hela Strandgatan hem igen. Ett gouterat n\u00f6je under de vackra sommarkv\u00e4llarna var tennisspelet i Badhusparken. Ibland utbyttes det \u00e4ven mot krokett. Under sensommaren d\u00e5 kv\u00e4llsskymningen s\u00e4nkt sig \u00f6ver park och strand t\u00e4ndes marschaller runt planen, och d\u00e5 till\u00e4ventyrs kr\u00e4ftkalas arrangerats i parkbers\u00e5n, bidrog kul\u00f6rta lyktor till att f\u00f6rt\u00e4ta den st\u00e4mning av festivitas, som den sympatiska augustim\u00e5nen kastade \u00f6ver v\u00e5r vackra festplats. Det gick kanske icke s\u00e5 bra att tr\u00e4ffs\u00e4kert mota de flygande bollarna i den os\u00e4kra belysningen, men roligt och st\u00e4mningsfullt var det och det r\u00e4ckte f\u00f6r v\u00e5rt vidkommande.<\/p>\n

Ett originellt tennisparti utspelades bittida en morgon mellan fr\u00f6ken Sigrid Brus\u00e9n och mig. P\u00e5 sk\u00e4mt hade jag utmanat henne p\u00e5 en match kl. 6 f\u00f6ljande morgon i den naiva tron, att hon inte skulle orka upp. Sj\u00e4lv kr\u00e5nglade jag mig upp i god tid f\u00f6re 6, allt annat \u00e4n bel\u00e5ten med utmaningen. Det h\u00e4llregnade ute, varf\u00f6r jag vid b\u00e4ttre hum\u00f6r tog paraply och racket i handen och begav mig till Badhusparken f\u00f6r att f\u00f6rs\u00e4kra mig om att fr\u00f6ken Brus\u00e9n ej varit tassig nog att infinna sig.<\/p>\n

Min k\u00e4nnedom om kvinnan var, som m\u00e4rkes, vid denna tid inte vidare stor. Naturligtvis kom fr\u00f6ken Brus\u00e9n ikl\u00e4dd regnrock och paraply och morgonpigg och segerviss som aldrig den. Och d\u00e5 var det ej annan r\u00e5d \u00e4n spela p\u00e5 f\u00f6r kung och land med paraplyet i ena handen och racketen i den andra. Allt medan regnet \u00f6ste som om himlen st\u00e5tt \u00f6ppen. Lyckligtvis hade vi inga \u00e5sk\u00e5dare till det d\u00e5rhusm\u00e4ssiga spelet, och jag kan inte heller p\u00e5st\u00e5 annat \u00e4n att vi hade utomordentligt roligt.<\/p>\n

N\u00e5gon s\u00e4llsynt g\u00e5ng kunde det studentikosa sk\u00e4mtlynnet missuppfattas och skapa konflikt. S\u00e5 intr\u00e4ffade, d\u00e5 vi eng\u00e5ng inl\u00e4t oss p\u00e5 att falskeligen skaffa Kristinestad j\u00e4rnv\u00e4g. Det var under lantdagen 1906 eller 1907, d\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsutskottet i f\u00f6rsta l\u00e4sningen godk\u00e4nt f\u00f6rslaget om j\u00e4rnv\u00e4g till Kristinestad och Kask\u00f6. Kristinestads representant i lantdagen, kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m, som \u00e4ven var medlem i j\u00e4rnv\u00e4gsutskottet, hade telegrafiskt underr\u00e4ttat hemstaden om resultatet av utskottsbehandlingen och meddelat, att f\u00f6ljande utskottssammantr\u00e4de skulle f\u00f6rsigg\u00e5 efter s\u00e5 och s\u00e5 m\u00e5nga dagar. Med anledning av det glada budskapet var vi en stor del av stadens herrar inviterade till Emil Axelin p\u00e5 hans villa vid Stortr\u00e4sket. P\u00e5 kv\u00e4llen besl\u00f6t Axelin, d\u00e5 efter vad jag vill minnas hans skafferi var t\u00f6mt, inbjuda samtliga g\u00e4ster till Stadshotellet p\u00e5 kv\u00e4llsvard f\u00f6r att forts\u00e4tta samvaron.<\/p>\n

Vi begav oss allts\u00e5 i skilda grupper med h\u00e4st till staden. Axelin hade p\u00e5 f\u00f6rhand gett telefonbest\u00e4llning ang\u00e5ende trakteringen till hotellet. Men n\u00e4r vi alla samlats p\u00e5 hotellet, observerade vi till v\u00e5r \u00f6verraskning och f\u00f6rtrytelse, att v\u00e4rden sj\u00e4lv saknades. En telefonp\u00e5ringning hem till Axelin gav beskedet, att han var hemma, men att han redan lagt sig, varf\u00f6r hush\u00e5llerskan ej v\u00e5gade st\u00f6ra honom.<\/p>\n

Det var d\u00e5 verkligen h\u00f6jden, tyckte vi, och \u00f6verlade om vilka \u00e5tg\u00e4rder denna h\u00e4pnadsv\u00e4ckande inkorrekthet borde ge anledning till. Det besl\u00f6ts att till Axelin s\u00e4nda en deputation med \u00f6ppen fullmakt att med vilka medel som helst bringa honom till hotellet. Till deputerade uts\u00e5gs viceh\u00e4radsh\u00f6vding John Gideon Rafael Lind, kass\u00f6r Einar Hedstr\u00f6m och undertecknad.<\/p>\n

Sv\u00e4llande av energi och handlingsvilja t\u00e5gade vi i v\u00e4g. Men in slapp vi inte. Axelins hush\u00e5llerska vaktade troget som en Cerberus entr\u00e9n till husbondens helgedom och vi fick sn\u00f6pligen avt\u00e5ga. Men v\u00e4l ute p\u00e5 gatan ans\u00e5g vi, att Axelin i varje fall borde f\u00e5 en n\u00e4pst, och till den \u00e4ndan raderade vi ut texten p\u00e5 en gammal telegramblankett och ritade dit i st\u00e4llet ett meddelande om att lantdagen beslutit godk\u00e4nna f\u00f6rslaget om j\u00e4rnv\u00e4g fr\u00e5n Sein\u00e4joki till Kristinestad.<\/p>\n

Efter en stund ringde vi \u00e5ter p\u00e5 hos Axelin och bad hush\u00e5llerskan l\u00e4mna Axelin telegrammet. D\u00e4rp\u00e5 \u00e5terv\u00e4nde vi till hotellet och redogjorde f\u00f6r handhavandet av v\u00e5rt uppdrag. V\u00e5rt handlingss\u00e4tt godk\u00e4ndes med acklamation av de samlade herrarna.<\/p>\n

Men n\u00e4sta morgon br\u00f6t stormen l\u00f6s. Rudolf Wendelin hade tidigt infunnit sig hos Axelin, och denne som mycket v\u00e4l begrep att telegrammet var falskt och blott utgjorde en h\u00e4mndeakt fr\u00e5n de lurade g\u00e4sternas sida, r\u00e4ckte med instuderat menl\u00f6s min telegrammet \u00e5t Rudolf och v\u00e4nde sig d\u00e4rp\u00e5 p\u00e5 andra sidan och fortsatte den avbrutna s\u00f6mnen.<\/p>\n

Rudolf Wendelin, som i sin entusiasm inte gav sig tid att n\u00e4rmare reflektera \u00f6ver saken, skyndade sig till \u00e5ngb\u00e5tskontoret och b\u00f6rjade i telefon utbasunera det glada budskapet till sl\u00e4kt och v\u00e4nner. Tills pl\u00f6tsligt n\u00e5gon mera skeptisk person n\u00e4rmare granskade telegrammet och m\u00e4rkte f\u00f6rfalskningen. D\u00e5 tog det som eld i bl\u00e5r, och s\u00e4rskilt Hedstr\u00f6m och jag blev f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en h\u00e4ftig kritik. Varf\u00f6r v\u00e4nnen John Gideon Rafael, som ju var fullt ut lika ansvarig f\u00f6r sk\u00e4mtet, undgick indignationen. f\u00f6rblir \u00e4n i dag en g\u00e5ta f\u00f6r mig.<\/p>\n

I de dagarna gick Hedstr\u00f6m och jag omkring som svarta f\u00e5r i staden, och de enda som egentligen demonstrativt st\u00e4llde sig p\u00e5 v\u00e5r sida var Axelin, som tydligen k\u00e4nde sig medansvarig i det falska budskapets spridning, och Kepplerus, som av princip h\u00f6gt och rent gillade varje lyckat sk\u00e4mt och f\u00f6r resten betraktade varje kalamitet som en bagatell. Men krigstillst\u00e5ndet, om uttrycket till\u00e5tes, mellan oss och opinionen i staden varade dess b\u00e4ttre inte l\u00e4nge. D\u00e4rtill var man i den goda staden Kristinestad p\u00e5 den tiden alltf\u00f6r impulsiv och f\u00f6r litet l\u00e5ngsint. Temperament fanns det och det blossade hastigt upp, men v\u00e5gorna lugnade sig snart igen och frid och f\u00f6rsoning lade sig stilla och varmt \u00f6ver de stormr\u00f6rda sinnena.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pelle Schl\u0171ters text, som tidningen Syd-\u00d6sterbotten publicerade 4.7.1939. Texten renskrevs av Lasse Backlund i juli 2026. I de gamla goda historierna fr\u00e5n studentlivet i Uppsala spelade som k\u00e4nt stadsbuden en framtr\u00e4dande roll. \u00c4ven i Helsingfors existerade \u00e4nnu vid sekelskiftet denna Forts\u00e4tt l\u00e4sa Minnen fr\u00e5n det gamla Kristinestad<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22519,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-31103","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/31103","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=31103"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/31103\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":31105,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/31103\/revisions\/31105"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22519"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=31103"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}