{"id":30497,"date":"2025-11-10T18:29:15","date_gmt":"2025-11-10T16:29:15","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=30497"},"modified":"2025-11-10T21:10:30","modified_gmt":"2025-11-10T19:10:30","slug":"ett-trettioarigt-arbete-for-varnlosa-sma","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=30497","title":{"rendered":"Ett trettio\u00e5rigt arbete f\u00f6r v\u00e4rnl\u00f6sa sm\u00e5"},"content":{"rendered":"

Rosa Invenius skrev s\u00e5 h\u00e4r \u00e5r 1916 i tidskriften Samtid nr 9\u201310. Texten har lite moderniserats men ingenting v\u00e4sentligt har bortl\u00e4mnats.<\/strong><\/span><\/p>\n

Liksom den ena tanken ger upphov \u00e5t den andra, s\u00e5 att slutligen en hel tankef\u00f6rbindelse uppst\u00e5r, s\u00e5 \u00e4r \u00e4ven ofta nog fallet med livets tilldragelser, trots att de m\u00e5h\u00e4nda ej tycks st\u00e5 i n\u00e5got sammanhang med varandra, ytligt betraktade. Den t\u00e4nkande m\u00e4nniskan sp\u00e5rar dock i h\u00e4ndelsernas g\u00e5ng, hur en l\u00e4nk fogas till l\u00e4nk liksom av en osynlig, m\u00e4ktig hand, till dess ett resultat f\u00f6religger.<\/p>\n

F\u00f6r femtio \u00e5r sedan i november 1866 \u00e5terkom tv\u00e5 unga sj\u00f6m\u00e4n, br\u00f6derna Gustaf och Wilhelm B\u00e4rnlund till sin f\u00f6delsestad Kristinestad. De hade i Amerika blivit omv\u00e4nda till Gud i \u201dBetelskeppet\u201d.<\/p>\n

I New-York hade n\u00e4mligen ett gammalt skeppsskrov inretts s\u00e5v\u00e4l till predikolokal som till en tillflyktsort, s\u00e4rskilt f\u00f6r de skandinaviska sj\u00f6m\u00e4nnen, undan storstadens otaliga krogar och andra frestelser.<\/p>\n

Br\u00f6derna B\u00e4rnlund ansl\u00f6t sig till metodistkyrkan och b\u00f6rjade, redan dagen efter sin ankomst till Kristinestad, med ungdomlig entusiasm f\u00f6rkunna f\u00f6r andra den lycka de genom sin omv\u00e4ndelse var i besittning av. De torde ha varit de f\u00f6rsta som i v\u00e5rt land f\u00f6rkunnade metodismens l\u00e4ra. En v\u00e4ckelse uppstod oaktat alla f\u00f6rs\u00f6k som gjordes att motarbeta vad man d\u00e5 ans\u00e5g f\u00f6r en skadlig villfarelse.<\/p>\n

Bland dem som sl\u00f6t sig till den nybildade f\u00f6rsamlingen var \u00e4ven fru Kristina Svanstr\u00f6m. Och man kan m\u00e5h\u00e4nda s\u00e4ga att hennes barnhem \u00e4r en indirekt frukt av br\u00f6derna B\u00e4rnlunds verksamhet eller med andra ord ett barn av metodistkyrkan. Ty med den nya livssyn fru Svanstr\u00f6m erh\u00e5llit var det klart, att hon inte ville st\u00e5 overksam i den m\u00e4stares tj\u00e4nst, \u00e5t vilken hon helt gett sig.<\/p>\n

Och vart\u00e5t hennes h\u00e5g stod, s\u00e5g man d\u00e5 hon redan \u00e5r 1868 upptog som fosterdotter en liten fem\u00e5rig flicka, vars fader hade d\u00f6tt och efterl\u00e4mnat fem barn i n\u00f6d och el\u00e4nde.<\/p>\n

L\u00e4nge l\u00e5g dock den tanken och grodde hos fru Svanstr\u00f6m att kunna g\u00f6ra n\u00e5got mera, n\u00e5got f\u00f6r de m\u00e5nga, sm\u00e5 v\u00e4rnl\u00f6sa barn, som utan egen f\u00f6rskyllan fick utst\u00e5 vanv\u00e5rd, sv\u00e4lt och misshandel, utackorderade som de den tiden var, ofta hos samvetsl\u00f6sa personer. Det var dock inte l\u00e4tt att med tv\u00e5 tomma h\u00e4nder grunda ett barnhem, helst som fru Svanstr\u00f6m f\u00f6rstod, att hon inte kunde p\u00e5r\u00e4kna mycken f\u00f6rst\u00e5else eller egentligt underst\u00f6d fr\u00e5n samh\u00e4llets sida.<\/p>\n

Men maningen att \u201dsamla de sm\u00e5\u201d blev henne \u00f6verm\u00e4ktig och h\u00f6sten 1886 tog verksamheten sin b\u00f6rjan. H\u00e4rom s\u00e4ger fru Svanstr\u00f6m i sin lilla tio\u00e5rsskrift. \u201dUnder b\u00f6n till Gud, de v\u00e4rnl\u00f6sas fader\u201d, fattade jag och min dotter Ida beslutet, tillsammans med Amanda Henriksdal, att s\u00e5 fort sig g\u00f6ra l\u00e4t f\u00e5 till st\u00e5nd ett hem f\u00f6r de sm\u00e5. Denna medhj\u00e4lparinna Amanda kvarstod i 20 \u00e5r i trofast arbete vid barnhemmet.<\/p>\n

Fattiga som vi var v\u00e5gade vi dock s\u00e4tta beslutet i verkst\u00e4llighet, emedan vi var \u00f6vertygade om, att Herren var f\u00f6r saken.<\/p>\n

Bagare Rosengrens g\u00e5rd p\u00e5 Strandgatan upphyrdes f\u00f6r 300 mark. De f\u00f6rsta, som togs in i hemmet var en 11-\u00e5rig misshandlad gosse och tv\u00e5 sm\u00e5 moderl\u00f6sa flickor. Fadern var drinkare och de sm\u00e5 flickorna tvingades genom tiggeri livn\u00e4ra honom och sig sj\u00e4lva. Han ville p\u00e5 inga villkor l\u00e4mna sina \u201dinkomstk\u00e4llor\u201d ifr\u00e5n sig. M\u00e5h\u00e4nda var barnen \u00e4ven sj\u00e4lva r\u00e4dda att komma till nya f\u00f6rh\u00e5llanden, eftersom d\u00e5varande ordf\u00f6randen i fattigv\u00e5rdsstyrelsen handlanden Oskar Fontell, lovade att de skulle f\u00e5 \u00e5ka i hans vagn blott de kom.<\/p>\n

Detta var n\u00e5got som de sm\u00e5 inte kunde motst\u00e5 och de kom verkligen helt storst\u00e5tligt \u00e5kande i vagn till barnhemmet, d\u00e4r de sedan trivdes s\u00e5 v\u00e4l, att de innerligt bad fru Svanstr\u00f6m att inte bli \u00e5terf\u00f6rda till fadern.<\/p>\n

Om deras intagning i barnhemmet s\u00e4ger fru Svanstr\u00f6m: \u201dKnappast hade en kam anv\u00e4nts p\u00e5 deras h\u00e5r, vilket m\u00e5ste totalt bortklippas. De var fulla av ohyra, smuts och s\u00e5r, men sedan de blivit avkl\u00e4dda trasorna, badade och rengjorda samt ikl\u00e4dda nya dr\u00e4kter, s\u00e5g de r\u00e4tt n\u00e4tta och trevliga ut\u201d.<\/p>\n

\u00c4nnu sorgligare var det best\u00e4llt med andra barn, som togs in. Nog fanns d\u00e4r arbete f\u00f6r de tre varmhj\u00e4rtade kvinnorna. Och s\u00e5 gick det \u00e5r efter \u00e5r, visserligen med n\u00e5gon uppmuntran fr\u00e5n andra m\u00e4nniskor ibland, och det \u00e4r r\u00f6rande att i fru Svanstr\u00f6ms ber\u00e4ttelser l\u00e4sa om, hur innerligt tacksamma de var, n\u00e4r n\u00e5gon t\u00e4nkte p\u00e5 dem och deras stora arbete p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Men hur ofta blev inte verksamheten f\u00f6rh\u00e5nad och motarbetad endast p\u00e5 grund av att fru och fr\u00f6ken Svanstr\u00f6m tillh\u00f6rde metodistkyrkan!<\/p>\n

Ja, det h\u00e4nde att de sm\u00e5, som skulle tas in, skr\u00e4mdes f\u00f6r hemmet, s\u00e5 att de vid ankomsten var formligen vettskr\u00e4mda. S\u00e5 satt en liten gosse, ber\u00e4ttar fru Svanstr\u00f6m, en hel dag p\u00e5 en stol och suckade. Slutligen sade han: \u201dSka’ ni ta’ live’ \u00e5 mej? Ska’ ni dr\u00e4nk mej eller ska’ ni h\u00e4ng mej\u201d?<\/p>\n

F\u00f6ljande dag var dock redan all fruktan f\u00f6rsvunnen. Gossen blev helt glad och n\u00f6jd och trivdes sedan v\u00e4l i hemmet.<\/p>\n

De f\u00f6rsta \u00e5ren av barnhemmets tillvaro var nog s\u00e5 bekymmersamma b\u00e5de av antydd orsak, och i ekonomiskt avseende. Mor och dotter arbetade med s\u00f6mnad, ofta \u00e4ven om n\u00e4tterna f\u00f6r att kunna fylla de n\u00e4rmaste behoven. Ofta gl\u00e4ntade dock n\u00f6den p\u00e5 det lilla hemmets d\u00f6rr, men d\u00e5 var ocks\u00e5 i regel hj\u00e4lpen n\u00e4rmast. \u00a0H\u00e4rom ber\u00e4ttar fru Svanstr\u00f6m m\u00e5nga sm\u00e5 r\u00f6rande omst\u00e4ndigheter. \u201dDe kunna ju f\u00f6refalla l\u00e4saren barnsliga\u201d, s\u00e4ger hon, \u201dmen f\u00f6r oss ha de varit stora ting\u201d. \u00a0En dag var till exempel kassan slut och man beh\u00f6vde 75 p. Sparb\u00f6ssan, som var utsatt f\u00f6r frivilliga bidrag vittjades men befanns vara tom. Strax d\u00e4rp\u00e5 fanns d\u00e4r dock 1 mk, som kom v\u00e4l till pass. En g\u00e5ng hittades d\u00e4r 10 mk, en annan g\u00e5ng 20 mk och s\u00e5 vidare.<\/p>\n

En dag i februari 1891 s\u00e5g det ovanligt m\u00f6rkt ut. \u201dKassan var tom och m\u00e5nga f\u00f6rr\u00e5d fattades. \u00c4nnu en g\u00e5ng gick vi alla tre till k\u00f6ket f\u00f6r att be\u201d, ber\u00e4ttar fru Svanstr\u00f6m. \u201dKnappt hade vi slutat, f\u00f6rr\u00e4n d\u00f6rren \u00f6ppnades och en gosse kom in, som sl\u00e4pade och bar p\u00e5 en stor grynp\u00e5se. Vi fr\u00e5gade vem som s\u00e4nt den. Han svarade: En herre, men jag \u00e4r f\u00f6rbjuden att s\u00e4ga vem och s\u00e5 f\u00f6rsvann han. Efter en stund kom han igen med en likadan p\u00e5se, men med annat slags gryn.\u201d<\/p>\n

En dag k\u00f6rdes d\u00e4r in p\u00e5 g\u00e5rden ett lass ved, \u00e4ven av ok\u00e4nd givare. I juli m\u00e5nad samma \u00e5r kom fr\u00e5n Helsingfors en stor s\u00e4ck med begagnade barnkl\u00e4der, vilka i l\u00e5ng tid voro barnen till stor nytta. \u00a0En g\u00e5ng d\u00e5 hyran p\u00e5 300 mk skulle betalas, fanns d\u00e4r veckan f\u00f6rut ej en penni i kassan. D\u00e5 \u00f6verraskades fru Svanstr\u00f6m genom underr\u00e4ttelsen att barnhemmet tilldelats ett anslag av sparbanksvinsten. Och befanns denna summa utg\u00f6ra 300 mk, just den summa som beh\u00f6vdes.\u00a0\u201dN\u00e4r vi beh\u00f6vde n\u00e5got, visste Herren utv\u00e4gar \u00e5t oss\u201d, s\u00e4ger fru Svanstr\u00f6m.\u00a0 Med k\u00e4rleksfull f\u00f6rst\u00e5else av barnasinnet har mor och dotter, oaktat tillg\u00e5ngarna varit knappa, s\u00f6kt st\u00e4lla julen s\u00e5 glad och trevlig som m\u00f6jligt f\u00f6r de v\u00e4rnl\u00f6sa sm\u00e5. Julgran med ljus och gott fick ej saknas. Sm\u00e5 g\u00e5vor har utdelats.<\/p>\n

Julen 1887 sattes dock f\u00f6rest\u00e5ndarinnornas tro p\u00e5 h\u00e5rt prov.\u00a0\u00a0Dagen f\u00f6re julaftonen fattades \u00e4nnu det n\u00f6dv\u00e4ndigaste och kassan var absolut tom. Inga julf\u00f6rberedelser kunde g\u00f6ras och modet b\u00f6rjade svikta. D\u00e5 h\u00f6rdes klockan \u00e5tta tiden p\u00e5 kv\u00e4llen en knackning p\u00e5 d\u00f6rren. En person avl\u00e4mnade 50 mk till barnhemmet, som ett tackoffer f\u00f6r en ny tj\u00e4nst, som han hade erh\u00e5llit. \u00a0P\u00e5 sj\u00e4lva julaftonen kom ett par av stadens fruntimmer med julgubbar och t\u00e5rtor. B\u00f6rdan hade lyfts av. Det blev en glad och god jul. Som g\u00e4st inbj\u00f6ds en fattig kvinna med sitt barn. Om en av stadens handlande, som s\u00e4rskilt under de f\u00f6rsta \u00e5ren av barnhemmets tillvaro bistod genom b\u00e5de r\u00e5d och d\u00e5d, s\u00e4ger fru Svanstr\u00f6m: \u201dHan hade mod att vara barnhemmets v\u00e4n, trots att m\u00e5nga var emot. Gud m\u00e5 bel\u00f6na honom f\u00f6r allt!\u201d<\/p>\n

\u00c5r 1893 kunde den g\u00e5rd som barnhemmet var inrymt i, ink\u00f6pas genom att tv\u00e5 borgensm\u00e4n, oombedda, erbj\u00f6d sig. N\u00e5gra \u00e5r senare tillbyggdes den med tillhj\u00e4lp av ett anslag av tusen mark, som beviljades av stadsfullm\u00e4ktige. Flera barn kunde d\u00e5 intagas. \u00a0Ovanst\u00e5ende enkla skildringar \u00e4r till st\u00f6rsta delen h\u00e4mtade fr\u00e5n fru Svanstr\u00f6ms 10-\u00e5rs minnesskrift av barnhemmets tillvaro. Sen dess har tio \u00e5r vuxit till tjugo och dessa till trettio \u00e5r. \u00a0Den 20 oktober 1916 firade Kristina Svanstr\u00f6ms barnhem sitt 30-\u00e5rsjubileum. H\u00e4rom s\u00e4ger ortsorganet tidningen Syd-\u00d6sterbotten: \u201dDen \u00e5ldriga \u00e4garinnan av hemmet kan nu blicka tillbaka p\u00e5 en l\u00e5ng och skiftesrik verksamhet, framsprungen av en m\u00e4nniskok\u00e4rlek, som f\u00f6r nutida m\u00e4nniskor, vilka sp\u00e4nna sina krafter f\u00f6r materiell vinning, f\u00f6refaller ofattbar\u201d.<\/p>\n

Under \u00e5ren har i hemmet mottagits och uppfostrats 93 barn i \u00e5ldern 6 dagar \u201413 \u00e5r. De st\u00f6rsta underst\u00f6d som barnhemmet erh\u00e5llit har under 20 \u00e5rs tid varierat mellan 300 och 900 mk. Under \u00e5ren 1908\u20131911 erh\u00f6ll dock hemmet ej annat underst\u00f6d \u00e4n fattigv\u00e5rdens 13 mark f\u00f6r varje barn i m\u00e5naden. \u00a0\u201dEndast genom frivilliga g\u00e5vor och \u00e4garinnornas flit och omtanke har hemmet kunnat uppr\u00e4tth\u00e5llas\u201d, skriver Syd-\u00d6sterbotten.<\/p>\n

Den som skriver detta har en stund suttit och gett akt p\u00e5 en novembersolstr\u00e5le, som s\u00f6kt sig v\u00e4g \u00f6ver regnmolnet. Nu blickar den helt livligt in mellan v\u00e4xterna i f\u00f6nstret och p\u00e5minner mig om ett uttryck av barnhemmets f\u00f6rest\u00e5ndarinna p\u00e5 tal om de g\u00e5ngna \u00e5ren: \u201dAlltid ha molnen \u00e4nd\u00e5 haft n\u00e5gon silverkant\u201d. Och jag tycker mig se den \u00e5lderdomliga, f\u00f6r mig s\u00e5 v\u00e4lbekanta sl\u00e4den och det hem, d\u00e4r \u00f6vergivna, i livet utkastade sm\u00e5, f\u00e5tt, ej allenast tak \u00f6ver huvudet utan ock \u00f6m omv\u00e5rdnad samt en k\u00e4rlek, som under alla dessa \u00e5r varit s\u00e5 t\u00e5lig, s\u00e5 rik och varm, som den k\u00e4rlek \u00e4r, vilken \u00e4r en \u00e5terglans av Guds k\u00e4rlek till m\u00e4nniskors barn. \u00a0D\u00e4r m\u00f6ter bekymmer, m\u00f6dor, pr\u00f6vningar, of\u00f6rst\u00e5else ja, f\u00f6rf\u00f6ljelse, men de kvinnor som lagt hand vid verket st\u00e5r kvar. Tio \u00e5r f\u00f6rg\u00e5, och tio \u00e5r \u00e4nnu.<\/p>\n

Skall de ej tr\u00f6ttna dessa kvinnor och s\u00f6ka en v\u00e4lbeh\u00f6vlig vila? \u00a0Nej, de st\u00e5r kvar. \u00c4nnu tio \u00e5r? De st\u00e5r kvar i stund som \u00e4r. Det trettio\u00e5riga arbetet i och f\u00f6r barnhemmet har ej f\u00f6rm\u00e5tt bryta f\u00f6rest\u00e5ndarinnans krafter. 84 \u00e5r gammal arbetar hon j\u00e4mte dotter alltfort f\u00f6r hemmets best\u00e5nd. D\u00e5 tillg\u00e5ngarna st\u00e4dse varit knappa har hemmet i ekonomiskt avseende ej g\u00e5tt synnerligt fram\u00e5t. S\u00e4rskilt har de senaste \u00e5ren och dyrtiden varit synnerligt pr\u00f6vande f\u00f6r hemmet och \u00e5samkat det skuld. Skall v\u00e4l silverkanten p\u00e5 det m\u00f6rka molnet n\u00e5gon g\u00e5ng vidgas, s\u00e5 att \u00e5ttiofyra\u00e5ringen fick det ljusare i aftonens tid?<\/p>\n

Hur skall v\u00e4l barnhemmets trettiof\u00f6rsta jul gestalta sig?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rosa Invenius skrev s\u00e5 h\u00e4r \u00e5r 1916 i tidskriften Samtid nr 9\u201310. Texten har lite moderniserats men ingenting v\u00e4sentligt har bortl\u00e4mnats. Liksom den ena tanken ger upphov \u00e5t den andra, s\u00e5 att slutligen en hel tankef\u00f6rbindelse uppst\u00e5r, s\u00e5 \u00e4r \u00e4ven Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ett trettio\u00e5rigt arbete f\u00f6r v\u00e4rnl\u00f6sa sm\u00e5<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":30494,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-30497","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/30497","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=30497"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/30497\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30514,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/30497\/revisions\/30514"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/30494"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=30497"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}