{"id":30138,"date":"2025-08-16T15:10:39","date_gmt":"2025-08-16T12:10:39","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=30138"},"modified":"2025-08-16T23:22:31","modified_gmt":"2025-08-16T20:22:31","slug":"kristinestadsminnen-av-walter-sjoblom","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=30138","title":{"rendered":"Kristinestadsminnen, av Walter Sj\u00f6blom"},"content":{"rendered":"

Lektor Walter Sj\u00f6blom bodde i Kristinestad under \u00e5ren 1897 \u2013 1903 och han skrev efter\u00e5t ner m\u00e5nga av sina minnen fr\u00e5n staden. \u00c5r 1938 publicerade han i fyra nummer i Syd-\u00d6sterbotten \u201dKristinestadsminnen fr\u00e5n tider som flytt\u201d och Lasse Backlund renskrev dessa i augusti 2025:<\/strong><\/span><\/p>\n

Del 1, 18 oktober 1938.<\/strong><\/h3>\n

Sj\u00f6- och stapelstaden Kristinestad hade \u00e4nnu under slutet av 1800-talet en l\u00e5ngt st\u00f6rre betydelse, \u00e4n vad dess nuvarande inv\u00e5nare i allm\u00e4nhet vet eller kan f\u00f6rest\u00e4lla sig. H\u00e4r florerade en livlig handel, fr\u00e4mst bedriven av ett flertal aktade handelshus, vilkas namn hade klang l\u00e5ngt utom landets gr\u00e4nser. Och som redarstad var Kristinestad en av landets fr\u00e4msta.<\/p>\n

Allt h\u00e4r i v\u00e4rlden \u00e4r underkastat f\u00f6r\u00e4nderlighetens orubbliga lagar. Tiden rider fram\u00e5t utan att l\u00e5ta sig hejdas. Under hovarna av dess springare utpl\u00e5nas det gamla och i dess sp\u00e5r v\u00e4xer det nya upp. Huruvida omdaningsprocessen i varje fall l\u00e4nder m\u00e4nniskorna till b\u00e5tnad och gl\u00e4dje, \u00e4r sedan en annan sak, vid vilken jag emellertid inte i detta sammanhang har anledning att dr\u00f6ja.<\/p>\n

Den \u00e5ldriga lilla sj\u00f6- och stapelstaden Kristinestad utg\u00f6r givetvis inte n\u00e5got undantag fr\u00e5n regeln. Visserligen m\u00e5ste det medges, att samh\u00e4llet h\u00f6r till dem, som l\u00e4ngst bevarade sin ursprungliga och, \u00e5tminstone enligt min uppfattning, trevna pr\u00e4gel av \u00e5ldrigt och fornt. Fr\u00e5n tiden f\u00f6r dess grundl\u00e4ggning \u00e4nda intill senaste sekelskifte undergick dess karakt\u00e4r inte n\u00e5gra genomgripande och st\u00f6rre metamorfoser vare sig i yttre avseende eller till sitt inre liv. Men s\u00e5 fick den i sinom tid sin l\u00e4nge n\u00e4rda dr\u00f6m och ivrigt \u00e5tr\u00e5dda j\u00e4rnv\u00e4g. Det var f\u00f6rst med denna tilldragelse den gamla, trevliga patinan b\u00f6rjade utpl\u00e5nas f\u00f6r att efter hand n\u00f6dtorftigt ers\u00e4ttas med det tjugonde seklets enformiga, mer eller mindre tilltalande nym\u00e5lning.<\/p>\n

I forts\u00e4ttningen skall jag i en serie artiklar f\u00f6rs\u00f6ka teckna n\u00e5gra bilder av stadens liv, s\u00e5dant detta tedde sig under de sista \u00e5ren av 1800-talet och under de f\u00f6rsta av innevarande sekel. De flesta av de kristinestadsbor, som d\u00e5 var med om att gestalta samh\u00e4llets \u00f6den, \u00e4r d\u00f6da. De f\u00e5, som \u00e4nnu lever, n\u00e4rmar sig m\u00e5let f\u00f6r sin jordevandring. D\u00e5 jag \u00e4r en av de sistn\u00e4mnda, m\u00e5 det till\u00e5tas mig att, innan minnet helt och h\u00e5llet slocknar och pennan f\u00f6r alltid faller ur min hand, nedskriva och d\u00e4rmed \u00e5t yngre sl\u00e4kten bevara n\u00e5gra trevande h\u00e5gkomster fr\u00e5n den tiden.<\/p>\n

\u00c5ret 1897 var f\u00f6r staden Kristinestad m\u00e4rkligt i tv\u00e5 avseenden. Den 1 augusti detta \u00e5r utkom om jag minns r\u00e4tt provnumret av \u201dKristinestads Tidning\u201d, f\u00f6reg\u00e5ngaren till tidningen \u201dSyd-\u00d6sterbotten\u201d. Och den 1 september samma \u00e5r b\u00f6rjade stadens svenska samskola med de tv\u00e5 l\u00e4gsta klasserna sin verksamhet. Ledam\u00f6terna i samskolans direktion hade utn\u00e4mnt mig, som dittills sk\u00f6tt en l\u00e4rartj\u00e4nst vid ett 8-klassigt l\u00e4roverk i \u00f6stra Nyland, till l\u00e4rare och rektor f\u00f6r samskolan.<\/p>\n

Och d\u00e5 jag tidigare sysslat med journalistik, fann man det l\u00e4mpligt att \u00e5t mig anf\u00f6rtro ocks\u00e5 redigeringen av tidningen. Jag hade aldrig f\u00f6rr varit i Kristinestad, d\u00e5 jag i solnedg\u00e5ngen en vacker h\u00f6gsommarkv\u00e4ll \u00e5r 1897 med den lilla, men propra kustb\u00e5ten \u201dNorden\u201d anl\u00e4nde till orten f\u00f6r att nu f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r fram\u00e5t sl\u00e5 mig ned d\u00e4r. Under resan hade jag inte utan en viss oro mediterat \u00f6ver min blivande vistelse i det f\u00f6r mig s\u00e5 l\u00e4nge fullst\u00e4ndigt ok\u00e4nda och fr\u00e4mmande samh\u00e4llet.<\/p>\n

De \u00f6sterbottniska studenter, med vilka jag under mina studie\u00e5r vid universitetet mer eller mindre flyktigt kommit i ber\u00f6ring med hade alla varit i h\u00f6gsta grad landskapsbetonade. I envis isolering h\u00f6ll de sig f\u00f6r sig sj\u00e4lva. \u00d6sterbotten tycktes f\u00f6r dem vara allt och \u00f6sterbottningarna vida f\u00f6rmer \u00e4n andra m\u00e4nniskor. P\u00e5 nyl\u00e4nningar och \u00f6vriga sydfinl\u00e4ndare s\u00e5g de med uppenbar ringaktning. Skulle v\u00e4l den \u00f6sterbottniska mentaliteten ge sig samma uttryck ocks\u00e5 nu och g\u00f6ra den unga nyl\u00e4ndska magisterns st\u00e4llning oh\u00e5llbar, fr\u00e5gade jag mig.<\/p>\n

Det visade sig emellertid, att mina farh\u00e5gor i ovanber\u00f6rt avseende saknade varje grund. Fr\u00e5n alla h\u00e5ll m\u00f6ttes jag vid min ankomst till Kristinestad av en \u00f6versvallande hj\u00e4rtlighet, som inte kunde missf\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n

Vid b\u00e5ten v\u00e4lkomnades jag av stadens borgm\u00e4stare, den fryntlige och spr\u00e5ksamme Elis Granfelt, den distingerade, sympatiske stadsl\u00e4karen Ernst Wendelin, dennes lika tilldragande \u00e4ldre bror, konsul Bruno Wendelin, ordf\u00f6randen i samskolans direktion, kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m, ocks\u00e5 han en typisk personifikation av v\u00e4lvilja och \u00e4lskv\u00e4rdhet, samt min gamla goda v\u00e4n fr\u00e5n student\u00e5ren Walter Enqvist, sedan n\u00e5gra \u00e5r tillbaka tullf\u00f6rvaltare i staden.<\/p>\n

Herrarna inbj\u00f6d mig till en i hast improviserad sup\u00e9 ombord p\u00e5 b\u00e5ten. Man informerade mig ing\u00e5ende om ortsf\u00f6rh\u00e5llandena och uttalade enst\u00e4mmigt den fasta f\u00f6rhoppningen, att jag skulle komma att trivas. Under animerat och kordialt samspr\u00e5k kn\u00f6ts mellan oss redan denna f\u00f6rsta afton ett v\u00e4nskapsband, som inte mer skulle brytas. D\u00e5 tiden f\u00f6r uppbrott var inne, meddelade mina nyf\u00f6rv\u00e4rvade v\u00e4nner mig, att de f\u00f6r min r\u00e4kning best\u00e4llt rum p\u00e5 stadens hotell, d\u00e4r jag tillr\u00e5ddes att bo, tills jag hunnit se mig om efter egen lokal. Sedan f\u00f6ljdes vi alla \u00e5t till hotellet. Innehavarinnan, den bestyrsamma och tillm\u00f6tesg\u00e5ende fr\u00f6ken Matilda Berg, tillkallades och anmodades att hedersamt sk\u00f6ta om min v\u00e4rda person. Och s\u00e5 sade vi varandra god natt och skildes f\u00f6r den g\u00e5ngen.<\/p>\n

F\u00f6r mig tedde sig denna angen\u00e4ma f\u00f6rsta kv\u00e4ll i Kristinestad som en god och lovande b\u00f6rjan. Det skulle snart visa sig, att ocks\u00e5 forts\u00e4ttningen skulle gestalta sig s\u00e5 bra, som jag rimligtvis v\u00e5gade \u00f6nska. F\u00f6ljande morgon fann jag p\u00e5 kaffebrickan ett till mig adresserat kort med inbjudan till segelf\u00f6reningens i staden samma dag f\u00f6rsigg\u00e5ende kappsegling och sedan till den sup\u00e9 som f\u00f6reningens medlemmar skulle inta p\u00e5 \u201dKvarnbackens” lantligt idylliska restaurang. \u00c5ter hade man visat mig en r\u00f6rande v\u00e4nlighet, som jag naturligtvis tacksamt och till dess fulla vidd uppskattade. Under den trevliga samvaron vid sup\u00e9bordet blev jag i ett slag bekant med i det n\u00e4rmaste h\u00e4lften av stadens till mogen \u00e5lder hunna befolkning p\u00e5 sv\u00e4rdssidan.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag gav kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m p\u00e5 sin vackra sommarvilla \u201dCarlsro\u201d middag f\u00f6r husets umg\u00e4ngeskrets. Trots att jag \u00e4nnu inte hunnit g\u00f6ra min uppvaktning hos kommerser\u00e5dets familj, inbj\u00f6ds ocks\u00e5 jag till middagen. Men kommerser\u00e5det utstr\u00e4ckte sin v\u00e4nliga uppm\u00e4rksamhet \u00e4n l\u00e4ngre. I hans vagn, som avh\u00e4mtade hans sv\u00e5ger, doktor Ernst Wendelin och en av dennes systrar till middagen, hade med vinnande \u00e4lskv\u00e4rdhet beretts plats \u00e4ven \u00e5t mig.<\/p>\n

P\u00e5 \u201dCarlsro” utvidgades min bekantskapskrets ocks\u00e5 till kristinestadssocietetens spinnsida. D\u00e4rmed hade jag efter endast tv\u00e5 dagars vistelse i samh\u00e4llet kommit i ber\u00f6ring med, s\u00e5som man med en viss frihet uttryckte sig, \u201dhela staden\u201d. Jag var inte l\u00e4ngre en fr\u00e4mling, som k\u00e4nde sig os\u00e4ker och bortkommen. Sympatin, som m\u00f6tte mig, var \u00e4kta, det s\u00e5g jag, och jag var d\u00e4rmed f\u00f6rvissad om att jag skulle komma att k\u00e4nna mig hemmastadd i min nya omgivning.<\/p>\n

Nu n\u00e5gra ord om mina intryck av staden och m\u00e4nniskorna d\u00e4r i \u00f6vrigt.<\/p>\n

Kristinestad bar \u00e4nnu i slutet av det g\u00e5ngna seklet den omissk\u00e4nnliga pr\u00e4geln av v\u00f6rdnadsv\u00e4rd \u00e5lder, inte av en s\u00e5dan \u00e5lderdomlighet, som skulle ha tytt p\u00e5 tillbakag\u00e5ende, allra minst p\u00e5 f\u00f6rfall, men av en s\u00e5dan, som anar till aktning. Jag skulle n\u00e4rmast ha velat f\u00f6rlikna staden vid en soignerad gr\u00e5h\u00e5rsman, den d\u00e4r i gammaldags, men v\u00e5rdad dr\u00e4kt och st\u00f6dd p\u00e5 sitt med guldknapp prydda spanskr\u00f6r, gravitetiskt och v\u00e4rdigt vandrar fram p\u00e5 sin k\u00e4ra, v\u00e4lbekanta gata, eller vid en f\u00f6rn\u00e4m, gammal dam, som med den prydliga spetsm\u00f6ssan p\u00e5 silvervitt h\u00e5r och mantiljen \u00f6ver insjunkna, lutande skuldror sitter vid sitt f\u00f6nster och i \u201dskvallerspegeln\u201d vemodigt sm\u00e5leende betraktar en ny tids j\u00e4ktande m\u00e4nniskomyller d\u00e4r utanf\u00f6r.<\/p>\n

Om \u00e5ldrigt och fornt erinrade m\u00e5ngt och mycket. Den trehundra \u00e5r gamla r\u00f6dm\u00e5lade tr\u00e4kyrkan, som rusiga kosacker under stora ofreden utplundrade och d\u00e4refter begagnade som stall f\u00f6r sina h\u00e4star, men som sedan \u00e5ter renoverades och togs i bruk f\u00f6r sitt heliga \u00e4ndam\u00e5l, anv\u00e4ndes \u00e4nnu, d\u00e5 jag inflyttade till staden.<\/p>\n

Den tv\u00e5 v\u00e5ningar h\u00f6ga hotellbyggnaden med sitt brutna tegeltak, torget med sin knaggliga stenl\u00e4ggning, de tr\u00e5nga, krokiga gr\u00e4nderna med sina sm\u00e5, gammalmodiga k\u00e5kar i stadens utkanter, de mossbelupna gr\u00e5 sj\u00f6bodarna vid stranden, k\u00f6pm\u00e4nnens omoderna \u201dgatbodar\u201d och k\u00f6pmansg\u00e5rdarnas \u201dfinnstugor\u201d, d\u00e4r de l\u00e5ngv\u00e4ga b\u00f6nderna fr\u00e5n Kauhajoki och Kurikka hade sina givna nattkvarter, d\u00e5 de kom med sin havre och tj\u00e4ra, lappfj\u00e4rds- och tj\u00f6ckkvinnornas granna bygdedr\u00e4kter, i vilka de var skrudade, d\u00e5 de bes\u00f6kte staden, allt detta gav \u00e5t samh\u00e4llet en typisk gammaldags st\u00e4mning, som ytterligare sk\u00e4rptes av medvetandet, om att man, om man var tvungen att landv\u00e4gen resa till n\u00e4rmaste st\u00f6rre st\u00e4der, Vasa eller Bj\u00f6rneborg, hade att f\u00e4rdas tio besv\u00e4rliga mil med h\u00e4st och k\u00e4rra eller sl\u00e4de. Men i stadens centralare delar m\u00f6ttes blicken ocks\u00e5 av \u00e5tskilligt, i vilket en modernare tidsanda hade s\u00f6kt sig och funnit uttryck.<\/p>\n

De stora k\u00f6pmansg\u00e5rdarna, kommerser\u00e5det Erik T\u00f6ttermans, kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6ms, konsul Bruno Wendelins, konsul Ludvig Wendelins, konsul Gustaf Hyd\u00e9ns och m\u00e5nga andras dessutom, bar b\u00e5de ut- och inv\u00e4ndigt en i allo fullt tidsenlig pr\u00e4gel.<\/p>\n

Det nya badhuset erbj\u00f6d all den komfort som man rimligtvis kunde \u00f6nska sig. De talrika sommarvillorna vid \u201dTr\u00e4sket” och vid saltsj\u00f6n \u00e4vensom \u201dSegelpaviljongen” p\u00e5 H\u00f6gholmen var samtliga uppf\u00f6rda och inredda i enlighet med v\u00e5r tids fordringar och smak. Stadens nuvarande nya och imponerande stenkyrka var, d\u00e5 jag kom till orten, \u00e4nnu under uppf\u00f6rande, varf\u00f6r jag i detta sammanhang inte har sk\u00e4l att uppeh\u00e5lla mig vid den.<\/p>\n

I umg\u00e4nget r\u00e5dde goda, gammaldags seder. G\u00e4stfriheten k\u00e4nde inga gr\u00e4nser. Vid g\u00e4stabuden f\u00f6rs\u00f6kte husm\u00f6drarna \u00f6vertr\u00e4ffa varandra med massor av l\u00e4ckra anr\u00e4ttningar, medan deras \u00e4kta m\u00e4n p\u00e5 sitt h\u00e5ll s\u00e5g till, att glasen inte f\u00f6rsummades.<\/p>\n

Inom de tongivande kretsarna, till vilka fr\u00e4mst medlemmarna av familjerna Carlstr\u00f6m, T\u00f6tterman, Wendelin, Estlander, Enqvist och senare von Willebrand samt den inbitne ungkarlen, borgm\u00e4staren Elis Granfelt, och \u00e4nkemannen, den n\u00e5got originelle provinciall\u00e4karen Torsten Munsterhielm r\u00e4knades, gav den fina bildning som h\u00f6rde dem till, lyftning och flykt \u00e5t samvaron. S\u00e4rskilt anm\u00e4rkningsv\u00e4rt \u00e4r, att alla de gamla k\u00f6pmanssl\u00e4kterna i Kristinestad var i mycket h\u00f6g grad kulturbetonade. Mer \u00e4n en g\u00e5ng v\u00e4ckte de just i detta avseende hos mig en livlig erinran om Hansans och de medeltida italienska st\u00e4dernas m\u00e4ktiga, storvulna och f\u00f6r allt sm\u00e5sinne fr\u00e4mmande handelsfurstar.<\/p>\n

M\u00e4ktiga och p\u00e5 samma g\u00e5ng h\u00f6gsinta, naturligtvis m\u00e4tta med sin tids m\u00e5tt var de i sj\u00e4lva verket. Kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m ensam disponerade vid r\u00e5dhusst\u00e4mmorna \u00f6ver flera r\u00f6ster, \u00e4n alla \u00f6vriga kristinestadsbor tillsammans. I f\u00f6rbig\u00e5ende b\u00f6r dock framh\u00e5llas det faktum, att han aldrig vid dessa val ut\u00f6vade sin r\u00f6str\u00e4tt. Att han det oaktat enh\u00e4lligt kallades att vid samtliga st\u00e4nderm\u00f6ten i Helsingfors representera staden, \u00e5dagal\u00e4gger till fullo, att vid ifr\u00e5gavarande tillf\u00e4llen enbart stadsbornas respekt f\u00f6r hans kapacitet och aktning f\u00f6r hans personlighet f\u00e4llde utslaget.<\/p>\n

\u201dRikedom f\u00f6rpliktar” var dessa kristinestadsk\u00f6pm\u00e4ns av den gamla stammen stolta valspr\u00e5k, och detta f\u00f6rblev de \u00e4nda till det sista trogna. F\u00f6r fosterl\u00e4ndska och allm\u00e4nnyttiga \u00e4ndam\u00e5l stod deras kassask\u00e5p alltid \u00f6ppna. Huvudm\u00e4nnen f\u00f6r handelshusen Carlstr\u00f6m, T\u00f6tterman och Wendelin drog sig aldrig undan, d\u00e5 deras bist\u00e5nd i s\u00e5dant syfte kr\u00e4vdes. Otaliga bel\u00e4gg f\u00f6r mitt p\u00e5st\u00e5ende kunde anf\u00f6ras.<\/p>\n

Sj\u00e4lv var jag n\u00e4rvarande vid ett tillf\u00e4lle, som jag sent kommer att gl\u00f6mma. H\u00e4ndelsen tilldrog sig p\u00e5 kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6ms kontor n\u00e5gon av de dagar i skrivande stund kan jag tyv\u00e4rr ej erinra mig dagens datum d\u00e5 de historiskt m\u00e4rkliga \u201dgraftongev\u00e4ren” i hemlighet lossades i den \u00f6sterbottniska sk\u00e4rg\u00e5rden. Kommerser\u00e5det Carlstr\u00f6m hade just gett order om att hans bogserb\u00e5t \u201dTriton\u201d skulle avg\u00e5 f\u00f6r att delta i lossningen, d\u00e5 ett brev anl\u00e4nde inneh\u00e5llande en lista f\u00f6r antecknande av bidrag till fr\u00e4mjande av det passiva motst\u00e5nd som i landet rests mot det ryska v\u00e5ldet.<\/p>\n

Kommerser\u00e5det l\u00e4ste det n\u00e4rslutna brevet, tecknade d\u00e4rp\u00e5 omedelbart, och s\u00e5som det tycktes, utan minsta bet\u00e4nkande, 50,000 mark p\u00e5 listan, skrev ut en check p\u00e5 detta f\u00f6r tidsf\u00f6rh\u00e5llandena mycket ansenliga belopp, innesl\u00f6t lista och check i ett kuvert och avs\u00e4nde brevet med dess dyrbara inneh\u00e5ll till uppgiven adress.<\/p>\n

\u00c5t mig sade han sm\u00e5leende: \u201dSina plikter mot fosterlandet m\u00e5ste man fylla”. St\u00f6rre aff\u00e4r gjordes inte av den saken. Storvulenhet h\u00f6rde de rika herrarna i Kristinestad till p\u00e5 den tiden. Sm\u00e5folket besj\u00e4lades av samma anda. Man nedlade var och en, s\u00e5 l\u00e4nge ens mer eller mindre begr\u00e4nsade resurser medgav, villigt sitt offer p\u00e5 fosterlandets och det allm\u00e4nna b\u00e4stas altare. Stadsbilden, s\u00e5dan jag \u00e4nnu erinrar mig den, skulle vara ofullst\u00e4ndig, om jag inte kompletterade den med det staffage som utgjordes av dess inbyggare i de n\u00e5got l\u00e4gre planen.<\/p>\n

F\u00e5ordig och k\u00e4rv, men r\u00e4ttfram och i alla skiften den bergfast p\u00e5litlige kamraten satt, d\u00e5 arbetet f\u00f6r dagen avslutats, den sympatiske, men h\u00f6gst originelle ungkarlen kapten Severin Kepplerus, omgiven av sin intimaste v\u00e4nkrets, i sin lya innanf\u00f6r den butik som han \u00e4gde och tillsammans med sitt faktotum, \u201dfr\u00f6ken Malla” Cederwall ensam sk\u00f6tte.<\/p>\n

Glas, fyllda med av honom egenh\u00e4ndigt bryggd punsch, stod p\u00e5 bordet. Medan man smuttade p\u00e5 drycken, l\u00e4t man dagens sm\u00e5 h\u00e4ndelser passera revy eller diskuterade politiska, filosofiska eller metafysiska fr\u00e5gor. V\u00e4rden var merendels tyst och likgiltig, d\u00e5 dagsskvallret dryftades. F\u00f6r s\u00e5dant hade han inte ringaste intresse. Men han vaknade omedelbart till sprudlande liv, kunde n\u00e5gon g\u00e5ng mot sin vana t. o. m. bli taltr\u00e4ngd, d\u00e5 \u00e4mnen av allm\u00e4n natur avhandlades. Kv\u00e4llarnas pratstunder hos Kepplerus satte man i den vardagliga enformigheten stort v\u00e4rde p\u00e5.<\/p>\n

P\u00e5 sin \u201dgatbods” trappa stod ofta dagarna i \u00e4nda den spr\u00e5ksamme, alltid livligt gestikulerande, kortvuxne handelsmannen Otto Holm i sin subbiga vardagshabit och inledde samtal med varje f\u00f6rbig\u00e5ende bekant, medan den fete och jovialiske handelsman Emil Axelin p\u00e5 sitt h\u00e5ll ocks\u00e5 i regel antr\u00e4ffades p\u00e5 sin bodtrappa, d\u00e4r han en smula fram\u00e5tlutad och med h\u00e4nderna p\u00e5 sitt sv\u00e4llande ryggslut, frikostigt str\u00f6dde ut sina vitsar till f\u00f6rn\u00f6jelse f\u00f6r dem, som gavsig tid att stanna och h\u00f6ra p\u00e5.<\/p>\n

Sk\u00e4ggig och m\u00f6rk som en spansk konkvistador skymtade i gatbilden handelsman Vilhelm Parmanen, h\u00f6vdingen f\u00f6r stadens d\u00e5 \u00e4nnu l\u00e4tt r\u00e4knade fennomaner.<\/p>\n

I s\u00e4llsynta fall kunde man f\u00e5 se ocks\u00e5 pressombudsmannen, f\u00f6re detta r\u00e5dmannen Adolf Wallenius visa sig ute. Wallenius hade i tiden varit en framst\u00e5ende och uppburen s\u00e5ngare och s\u00e5som s\u00e5dan st\u00e5tt stadens societet n\u00e4ra. Sedan hade det i m\u00e5nga avseenden g\u00e5tt honom illa. D\u00e5 han blev pressombudsman \u00f6vergav de gamla v\u00e4nnerna honom. Och nu var han en ensam och folkskygg man.<\/p>\n

Stadsfiskalen Ernst Forsberg gjorde med l\u00e5ngsamma gravitatiska steg och med den respektingivande uniformsm\u00f6ssan p\u00e5 huvudet sin \u00e4mbetsrond och s\u00e5g till, att hans poliskonstaplar \u00f6vervakade ordningen i staden.<\/p>\n

Ett glatt och i\u00f6gonenfallande inslag i det hela bildade den oskiljaktiga klicken av levnadsglada, sysslol\u00f6sa ungdomar, som f\u00f6rdrev tiden med att promenerande eller p\u00e5 cykel m\u00e4ta gatorna.<\/p>\n

Var det torgdag. hade talrika skaror av s\u00e4ljande landsbor, k\u00f6pande fruar eller hembitr\u00e4den, sk\u00e4llande hundar och kuttrande duvor samlats p\u00e5 torget. I stora drag var detta de yttre konturerna av Kristinestad, s\u00e5dant samh\u00e4llet i slutet av 1890-talet tedde sig f\u00f6r mig.<\/p>\n

Del 2, 20 oktober 1938.<\/strong><\/h3>\n

Kristinestads historia \u00e5dagal\u00e4gger, att samh\u00e4llets inbyggare i alla tider varit ett segt och str\u00e4vsamt folk. Naturligtvis har man fr\u00e4mst arbetat f\u00f6r egen b\u00e4rgning. Detta h\u00f6r m\u00e4nniskonaturen till. Men man har \u00e5 andra sidan inte heller skytt att j\u00e4msides d\u00e4rmed offra tid, m\u00f6da och krafter, d\u00e5 det g\u00e4llt att hedersamt fr\u00e4mja hemstadens livsintressen. S\u00e5 var det ocks\u00e5 under de \u00e5r som inspirerat min anspr\u00e5ksl\u00f6sa skildring, d. v. s. under \u00e5ren n\u00e4rmast f\u00f6re och n\u00e4rmast efter senaste sekelskifte 1800-1900.<\/p>\n

Arbetet sj\u00f6d d\u00e5 inom alla samh\u00e4llskretsar.<\/p>\n

Representanterna f\u00f6r de merkantila intressena gick i spetsen. Handelshusen Erik T\u00f6tterman senior, Alfred Carlstr\u00f6m och Ludvig Wendelin k\u00f6pte upp v\u00e4ldiga massor av tr\u00e4varor, havre och tj\u00e4ra av de kringliggande socknarnas b\u00f6nder och exporterade sedan med god vinst dessa produkter till utlandet. Handelshuset Carlstr\u00f6m drev dessutom en s\u00e5 omfattande importr\u00f6relse, att det ensamt kunde f\u00f6rse s\u00e5 gott som alla Syd\u00f6sterbottens lanthandlare med det handelslager, varmed dessa i sin tur tillgodos\u00e5g sina kunders dagliga behov. N\u00e4r b\u00f6nderna med sina produkter infunnit sig i staden och d\u00e4r hade uppburit likvid f\u00f6r det, som de haft att avyttra, insatte de givetvis en del av pengarna p\u00e5 sina sparkonton i bankerna, men kunde naturligtvis inte heller motst\u00e5 frestelsen att g\u00f6ra p\u00e5h\u00e4lsningar i handelsbutiker, bagarbodar och varf\u00f6r skulle jag v\u00e4l f\u00f6rtiga det – \u00a0utminuterings- och utsk\u00e4nkningslokaler. Alla dessa aff\u00e4rer hade d\u00e4rav sin betydande profit. I l\u00e4karnas v\u00e4ntrum var under mottagningstiderna i regel alla tillg\u00e4ngliga sittplatser upptagna av hj\u00e4lps\u00f6kande sjuklingar fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran, kranka landsbor, som begagnat sig av det gynnsamma tillf\u00e4llet att gratis f\u00e5 f\u00f6lja med b\u00f6nderna till staden f\u00f6r att d\u00e4r konsultera doktorn.<\/p>\n

Samh\u00e4llets och omnejdens enda apotekare, Henrik Sandlund, tog sj\u00e4lvfallet in stora summor f\u00f6r de \u201ddroppar\u201d, piller och salvor, som herrar medici ordinerat. Det ena gav det andra. Staden hade i tiden idkat en omf\u00e5ngsrik och l\u00f6nande rederir\u00f6relse. I stort sett hade intresset f\u00f6r denna aff\u00e4rsgren i slutet av 1800-talet svalnat. Men slocknat hade det inte. Gamla kristinestadsskeppet \u201dAlma\u201d pl\u00f6jde \u00e4nnu, d\u00e5 jag kom till orten, b\u00f6ljorna de bl\u00e5 och under min vistelse i staden sj\u00f6sattes de stora last\u00e5ngarna \u201dHeros\u201d och \u201dNavigat\u00f6r”. \u00a0Rederir\u00f6relsen gav ocks\u00e5 den utkomst \u00e5t m\u00e5nga stadsbor. Att den p\u00e5 de ovanber\u00f6rda h\u00e5llen livliga penningoms\u00e4ttningen indirekt \u00e4ven kom ortens n\u00e4ringsidkare i andra eller tredje planet, hantverkare, sm\u00e5handlare, fiskare, fiskuppk\u00f6pare och dagl\u00f6nare, till godo, l\u00e5g i sakens natur.<\/p>\n

Medan s\u00e5lunda n\u00e4ringslivet pulserade, satt inte heller m\u00e5lsm\u00e4nnen f\u00f6r de intellektuella str\u00e4vandena i staden med h\u00e4nderna i kors. P\u00e5 sina respektive omr\u00e5den \u00e5dagalade ocks\u00e5 de en intensitet, som i styrka fullt kunde m\u00e4ta sig uppb\u00e4rarnas av det materiellt betonade arbetet.<\/p>\n

Den tv\u00e5klassiga realskolan, som n\u00e4rmast ledde sina anor till den tv\u00e5klassiga elementarskolan och l\u00e4ngst bort \u00e4nda till den p\u00e5 drottning Kristinas tid grundade \u201dpedagogien\u201d, kunde med sin sn\u00e4vt begr\u00e4nsade l\u00e4rokurs och sina f\u00f6r\u00e5ldrade metoder inte locka till sig m\u00e5nga elever. Ortens femklassiga privata fruntimmersskola hade, ocks\u00e5 den, \u00f6verlevat sig sj\u00e4lv och motsvarade inte l\u00e4ngre tidens stegrade bildningskrav. De intellektuellt betonade bland stadsborna genomdrev under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden, att de b\u00e5da nyssn\u00e4mnda i h\u00f6g grad antikverade skolorna indrogs och ersattes med en privat svensk samskola. Denna, som nu sedan l\u00e4nge \u00e4r ett fullst\u00e4ndigt 8-klassigt, till universitetet ledande l\u00e4roverk, b\u00f6rjade sin verksamhet den 1 september 1897 med de tv\u00e5 l\u00e4gsta klasserna. Huvudkontingenten av dess f\u00f6rsta elever utgjordes av barn, som b\u00f6rjat sin skolg\u00e5ng i n\u00e5gondera av de b\u00e5da indragna l\u00e4roanstalterna.<\/p>\n

Samskolan \u00e4rvde av fruntimmersskolan tre av deras l\u00e4rarinnor och av realskolan deras lokal, materielsamlingar och stipendiemedel. Dess tv\u00e5 f\u00f6rsta manliga l\u00e4rare, av vilka rektorn var den ena, hade tidigare varit anst\u00e4llda vid svenskt privatlyceum i s\u00f6dra Finland. Under \u00e5rens lopp tillkom successivt klass efter klass, och i f\u00f6rh\u00e5llande d\u00e4rtill skedde \u00e4ven beh\u00f6vlig \u00f6kning av l\u00e4rarkrafterna. M\u00e5nga och stora var de sv\u00e5righeter som l\u00e4roverket under sina f\u00f6rsta \u00e5r hade att \u00f6vervinna. Lokalen var tr\u00e5ng, ohygienisk och otidsenligt inredd.<\/p>\n

Egen gymnastiksal hade skolan till en b\u00f6rjan inte. Undervisningsmaterialen h\u00e4rstammade fr\u00e5n \u201d\u201eKung Orres\u201d tider. Men direktionen med sin ordf\u00f6rande, kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m, i spetsen var f\u00f6rst\u00e5ende och anstr\u00e4ngde sig till det yttersta f\u00f6r att avhj\u00e4lpa bristerna. Och s\u00e5 ljusnade det ju sm\u00e5ningom.<\/p>\n

Tidens l\u00f6sen var: \u201dArbeta!\u201d Denna l\u00f6sen var fr\u00e5n f\u00f6rsta stunden ocks\u00e5 samskolans. Denna var ny och \u00e4nnu utan traditioner. Det g\u00e4llde f\u00f6r den att l\u00e4gga grunden till ett gott anseende. Medvetna om detta och om sitt speciella ansvar h\u00e4rutinnan var b\u00e5de l\u00e4rare och elever, b\u00e5de direktionen och barnens hem. L\u00e4rarna gjorde sitt b\u00e4st, eleverna likas\u00e5. Man tog p\u00e5 b\u00e5da h\u00e5llen saken p\u00e5 allvar. L\u00e4rark\u00e5ren h\u00e4ngav sig med varmaste intresse \u00e5t sin uppgift. Eleverna var plikttrogna och flitiga och vinnlade sig om att uppf\u00f6ra sig m\u00f6nstergillt.<\/p>\n

Under de sex \u00e5r jag hade n\u00f6jet att tillh\u00f6ra skolan, gjorde inte en enda l\u00e4rjunge sig skyldig till n\u00e5gon sv\u00e5rare disciplin\u00e4r f\u00f6rseelse. Mellan skolan \u00e5 ena sidan och direktionen och f\u00f6r\u00e4ldrahemmen \u00e5 den andra r\u00e5dde st\u00e4dse det b\u00e4sta samf\u00f6rst\u00e5nd, n\u00e5got som naturligtvis p\u00e5 angen\u00e4maste s\u00e4tt underl\u00e4ttade arbetet.<\/p>\n

Eleverna distraherades vid denna tid lyckligtvis \u00e4nnu inte vare sig av biograf eller av \u00f6verdriven passion f\u00f6r idrottst\u00e4vlingar. Inte heller drogs deras h\u00e5g bort fr\u00e5n boken och l\u00e4xorna av n\u00f6jesf\u00f6rstr\u00f6elser inom skolan. En eller h\u00f6gst ett par utf\u00e4rder varje \u00e5r till Alesundet eller Strandkroken och den enkla, \u00e5rligen \u00e5terkommande julfesten, d\u00e4r eleverna sj\u00f6ng, deklamerade, spelade n\u00e5gon av Z. Topelius’ barnpj\u00e4ser eller uppf\u00f6rde en tabl\u00e5 samt till Paul Kaetsch’ och hans orkesters toner lekte ringlekar eller dansade, detta var allt, som under de f\u00f6rsta \u00e5ren kom i fr\u00e5ga i skolungdomens n\u00f6jesliv. Men ingen gjorde heller anspr\u00e5k p\u00e5 mer.<\/p>\n

D\u00e5 eleverna n\u00e5tt gymnasialklasserna tillkom sedermera konventen med sina m\u00f6ten en g\u00e5ng i m\u00e5naden. H\u00f6sten 1897 startade \u201d\u201eKristinestads Tidning”. Tack vare intresse och offervilja hos spetsarna av det svenska borgerskapet fick man detta v\u00e4lbeh\u00f6vliga tidningsf\u00f6retag till st\u00e5nd.<\/p>\n

Tidningens liv blev emellertid inte l\u00e5ngt. \u201dKristinestads Tidning\u201d f\u00f6ddes i politisk orostid. Finlands fiender i Ryssland hade p\u00e5 allvar b\u00f6rjat visa klorna. Under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden hade v\u00e5rt lands fosterl\u00e4ndskt betonade tidningspress sin st\u00e4llning given och talade rent spr\u00e5k. Sj\u00e4lvfallet teg inte heller det lilla kristinestadsbladet.<\/p>\n

Repressalier uteblev inte. Indragningar f\u00f6ljde p\u00e5 indragningar. \u00c5r 1899 indrogs f\u00f6r alltid tidningarna \u201d\u00d6stra Finland\u201d, \u201dHaminan Sanomat\u201d, \u201dMatti Meik\u00e4l\u00e4inen\u201d och \u201dUusi Savo\u201d.<\/p>\n

\u00c5r 1900 avlivades efter varandra i uppr\u00e4knad ordning \u201dNya Pressens\u201d dagupplaga, \u201dAftonposten\u201d, \u201dVasa Nyheter\u201d, \u201dUle\u00e5borgsbladet\u201d, \u201dKristinestads Tidning\u201d, \u201dNya pressens\u201d veckoupplaga och \u201dIs\u00e4nmaan Yst\u00e4v\u00e4”. Endast tv\u00e5 \u00e5r och fyra m\u00e5nader gammal hade \u201dKristinestads Tidning\u201d m\u00f6tt sitt \u00f6de, d\u00f6tt p\u00e5 sin post.<\/p>\n

I regel hade de totala indragningarna f\u00f6reg\u00e5tts av varningar, en eller flera, eller av indragningar f\u00f6r kortare tidsperioder. \u201dKristinestads Tidning\u201d stupade utan n\u00e5gra s\u00e5dana varningar. Det bedr\u00f6vligaste i denna tragedi var emellertid inte indragningen som s\u00e5dan, utan det, att bladet hade fallit offer f\u00f6r en anonym angivelse.<\/p>\n

Undertecknad, som fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut haft sig ombetrodd redigeringen av tidningen, fick senare av en anf\u00f6rvant, vars fru p\u00e5 avst\u00e5nd var befryndad med den d\u00e5varande presschefen och som genom henne p\u00e5 hemliga v\u00e4gar lyckats uppdaga r\u00e4tta f\u00f6rh\u00e5llandet, veta, att den f\u00f6rgripliga artikeln f\u00f6rprickad med bl\u00e5krita i korsband och per post kommit pressmyndigheterna i Helsingfors tillhanda. Korsbandet bar Kristinestads postst\u00e4mpel.<\/p>\n

Vem den b\u00e5lde angivaren numret med den \u201driksv\u00e5dliga\u201d var, kunde inte ledas i fullt bindande bevis. R\u00e4tt tydliga sp\u00e5r ledde dock \u00e5t ett h\u00e5ll, d\u00e4r stadens svenskar och svensksinnade tidning inte hade att p\u00e5r\u00e4kna sympatier.<\/p>\n

De lokala pressombudsm\u00e4nnen i Finland var vid denna tid i regel den moskovitiska regimens handg\u00e5ngne m\u00e4n. Utan ringaste sp\u00e5r av sj\u00e4lvaktning f\u00f6ljde de slaviskt varje order, som av generalguvern\u00f6ren och hans hejdukar gavs. Men enstaka undantag fanns dock, hos vilka fosterlandsk\u00e4rlek och anst\u00e4ndighetsk\u00e4nsla \u00e4nnu levde kvar.<\/p>\n

I detta sammanhang \u00e4r det f\u00f6r mig en samvetssak att uttryckligen betona, att pressombudsmannen i Kristinestad, f\u00f6re detta justitier\u00e5dmannen Adolf Wallenius, h\u00f6rde till dessa sistn\u00e4mnda. I min egenskap av redakt\u00f6r f\u00f6r \u201dKristinestads Tidning” beh\u00f6vde jag aldrig befara, att herr Wallenius skulle l\u00e4gga stenar i min v\u00e4g. Trots att hans och hans familjs enda utkomstm\u00f6jligheter grundade sig p\u00e5 den ytterst knappa l\u00f6n han som pressombudsman uppbar, satte han vid flera tillf\u00e4llen modigt sin befattning p\u00e5 spel genom att of\u00f6rbeh\u00e5llsamt godk\u00e4nna artiklar, som p\u00e5 intet s\u00e4tt kunde anses vara behagliga f\u00f6r den ryssv\u00e4nliga press\u00f6verstyrelsen.<\/p>\n

Att \u201dKristinestads Tidning\u201d indrogs r\u00e5dde inte han f\u00f6r.<\/p>\n

Den anda som pr\u00e4glat den avlidna tidningen, kunde emellertid intet maktspr\u00e5k av ryska satraper kv\u00e4va till d\u00f6ds. Den andan upplevde snart p\u00e5 nytt och h\u00e5lls fortfarande vid liv av tidningen \u201dSyd-\u00d6sterbotten”.<\/p>\n

Under stadsl\u00e4karen doktor Ernst Wendelins energiska och m\u00e5lmedvetna ledning f\u00f6rde den lokala kulturf\u00f6reningen \u201dSvenska Odlingens V\u00e4nner” en mycket livskraftig tillvaro. F\u00f6reningen satte inte sin \u00e4ra i att vare sig ut\u00e5t eller in\u00e5t g\u00f6ra v\u00e4sen av sig i stora och braskande ord och later. De flesta av dem, som stod utanf\u00f6r densamma, hade d\u00e4rf\u00f6r knappast ens reda p\u00e5 att den fanns till. Of\u00f6rtrutet arbetade den likv\u00e4l i det tysta. D\u00e4r en svensk folkskola i Syd\u00f6sterbotten var i tr\u00e4ngande behov av ekonomisk hj\u00e4lp eller d\u00e4r ett svenskt folkbibliotek ute i bygderna skulle grundl\u00e4ggas eller underst\u00f6das, kunde man vara f\u00f6rvissad om att finna st\u00f6d hos f\u00f6reningen. Den fattiga svenska folkskolan i M\u00f6rtmark var dess speciella sk\u00f6tebarn och fick i brydsamma tider av den mottaga k\u00e4nnbara penningef\u00f6rstr\u00e4ckningar.<\/p>\n

P\u00e5 f\u00f6reningens initiativ och bekostnad anordnades en sommar i slutet av 1890-talet om det var sommaren 1898 eller sommaren 1899 kan jag i skrivande stund inte med s\u00e4kerhet erinra mig av samskolans manliga l\u00e4rare, f\u00f6rst\u00e4rkta med ett par f\u00f6r saken intresserade kristinestadsstudenter, jurisstuderandena John Lind och Jon Hartman, en kort svensk folkh\u00f6gskolkurs i Lappfj\u00e4rd, betydelsefull fr\u00e4mst d\u00e4rf\u00f6r att folkh\u00f6gskolid\u00e9n d\u00e4rmed slog rot i de syd\u00f6sterbottniska bygderna.<\/p>\n

Jag n\u00e4mnde redan, att doktor Ernst Wendelin stod i spetsen f\u00f6r \u201dSvenska Odlingens V\u00e4nners” arbete. Jag vill till\u00e4gga, att han inte saknade hj\u00e4lp. Hans syster, fr\u00f6ken Emmy Wendelin, kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m, flera av samskolans l\u00e4rare, borgm\u00e4stare Elis Granfelt. bankdirekt\u00f6r Hans Estlander och m\u00e5nga andra stadsbor deltog flitigt i f\u00f6reningens verksamhet, likas\u00e5 p\u00e5 landsbygden bl. a. folkskoll\u00e4rarna Hannus i M\u00f6rtmark, Hummelg\u00e5rd i Tj\u00f6ck, Wadstr\u00f6m i Dagsmark och Grahn i Sideby, d\u00e5 deras medverkan kr\u00e4vdes. Dessa varma svenskhetsv\u00e4nner f\u00e5r i detta sammanhang inte gl\u00f6mmas. De kulturella intressena saknade, s\u00e5som synes, inte nitiska m\u00e5lsm\u00e4n i Kristinestad och dess omnejd. Jag kunde till\u00e4gga, att stadens fullm\u00e4ktige vid denna tid besl\u00f6t tr\u00e4da i f\u00f6rfattning om att Kristinestads historia skulle utarbetas. P\u00e5 tal om detta vill jag till sist omn\u00e4mna en h\u00e4ndelse, som n\u00e4ra sammanh\u00e4nger med den arkivforskning undertecknad p\u00e5 grund av nyss ber\u00f6rda beslut utf\u00f6rde vid riksarkivet i Stockholm.<\/p>\n

Under \u201dstora ofredens” villervalla hade stadens sigill f\u00f6rsvunnit, det som f\u00f6rde en bild av Kristinestads vapen, \u201dEen Skogstrand, och Hafvet Uthan f\u00f6re\u201d, s\u00e5som det i drottning Kristinas den 9 mars \u00e5r 1652 utf\u00e4rdade privilegiebrev heter och skrives.<\/p>\n

Stadens myndigheter l\u00e4t d\u00e5 f\u00f6rf\u00e4rdiga nya sigillst\u00e4mplar, och eftersom herrarna d\u00e5f\u00f6rtiden synbarligen saknade sinne f\u00f6r gamla traditioner och det d\u00e4rf\u00f6r i det stora hela f\u00f6r dem var fullkomligt likgiltigt, vad sigillen avbildade, l\u00e4t de kopiera bilden i f\u00f6rsta b\u00e4sta h\u00e4ndelsevis till hands varande st\u00e4mpel, som r\u00e5kade vara ett tullsigill!<\/p>\n

Detta f\u00f6rde i st\u00e4mplingen bilden av ett kattdjur, en leopard eller en panter eller en tiger eller vad det m\u00f6jligen kunde vara. Och d\u00e4rmed hade Kristinestad f\u00f6r inte mindre \u00e4n 175 \u00e5r fram\u00e5t f\u00e5tt det mystiska sigillet med den exotiska katten. Det gamla vackra stadsvapnet f\u00f6ll i gl\u00f6mska, och tiden gick ober\u00f6rd sin g\u00e5ng.<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4nde det, att jag sommaren \u00e5r 1900 i svenska riksarkivet uppt\u00e4ckte ett av \u00e5lder gulnat aktstycke med det ursprungliga sigillet av \u00e5r 1652. Jag l\u00e4t sj\u00e4lvfallet fotografera detta fynd och f\u00f6rde bilden med mig till Kristinestad.<\/p>\n

\u00c5r 1901 v\u00e4ckte jag vid ett stadsfullm\u00e4ktigsammantr\u00e4de f\u00f6rslag om att den \u00e4ldsta sigilltypen \u00e5ter skulle komma till heders. Stadsfullm\u00e4ktige godk\u00e4nde enh\u00e4lligt f\u00f6rslaget. Och fr\u00e5n och med \u00e5r 1903 har det gamla sigillet sedan dess anv\u00e4nts.<\/p>\n

Ocks\u00e5 denna h\u00e4ndelse vittnar v\u00e4ltaligt om de kulturbetonade intressen, som gav en s\u00e5 vacker pr\u00e4gel \u00e5t Kristinestad vid sekelskiftet.<\/p>\n

Del 3, 22 oktober 1938.<\/strong><\/h3>\n

Det vilade ingen f\u00f6rsoffande ledsnad och tung tr\u00e5kighet \u00f6ver Kristinestad vid sekelskiftet 1800\u20131900. En bes\u00f6kare fann n\u00f6jeslivet i den avsides liggande sm\u00e5staden vara \u00f6verraskande livligt. \u201dS\u00e4llskapsklubben\u201d anordnade tv\u00e5 g\u00e5nger i m\u00e5naden v\u00e4lbes\u00f6kta och trevliga soar\u00e9er med gediget program i r\u00e5dhussalen, och amat\u00f6rteatern stod p\u00e5 en s\u00e4llsynt h\u00f6g niv\u00e5. R\u00e4tt s\u00e4llan var det dock, som artister fr\u00e5n andra orter upptr\u00e4dde h\u00e4r, men d\u00e5 mottogs de med s\u00e5 mycket st\u00f6rre hj\u00e4rtlighet och g\u00e4stfrihet. P\u00e5 vintrarna f\u00f6retogs animerade sl\u00e4dpartier \u00f6ver isen till Kask\u00f6, d\u00e4r man dansade p\u00e5 det k\u00e4nda v\u00e4rdshuset \u201dKr\u00e5kan\u201d och \u00e5t dess ber\u00f6mda, j\u00e4ttestora k\u00f6ttbullar. Umg\u00e4ngeslivet i staden var mycket livligt med middagar och andra bjudningar, och \u201dborgm\u00e4starmiddagen\u201d var ett verkligt remarkabelt evenemang.<\/p>\n

Jag skisserade i min f\u00f6reg\u00e5ende artikel Kristinestad och dess inbyggare i det idoga arbetets tecken. F\u00f6r fullst\u00e4ndighetens skull m\u00e5 det nu till\u00e5tas mig att skildra mina intryck av samh\u00e4llets n\u00f6jesliv och f\u00f6rstr\u00f6elser vid samma tid. Lika intensivt som man arbetade, d\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandena s\u00e5dant kr\u00e4vde, lika intensivt roade man sig \u00e5 andra sidan och bragte sin offerg\u00e4rd \u00e5t livsgl\u00e4djen, d\u00e5 det allvarstyngda j\u00e4ktet f\u00f6r dagen eller f\u00f6r veckan var avslutat.<\/p>\n

\u00d6ver denna pigga syd\u00f6sterbottniska sm\u00e5stad ruvade aldrig den f\u00f6rsoffande ledsnad och tunga d\u00e5sighet, som man ju kunde v\u00e4nta sig sammanh\u00f6ra med orter, de d\u00e4r av milsvida \u00f6demarker avgr\u00e4nsas fr\u00e5n den \u00f6vriga kulturv\u00e4rlden.<\/p>\n

Stadens livaktiga \u201dS\u00e4llskapsklubb\u201d anordnade tv\u00e5 g\u00e5nger i m\u00e5naden i r\u00e5dhussalen talrikt och g\u00e4rna bes\u00f6kta soar\u00e9er med goda och underh\u00e5llande program, f\u00f6r vilka klubbens \u201dn\u00f6jessektioner\u201d svarade. Man bj\u00f6ds p\u00e5 f\u00f6redrag. Man fick njuta av god musik. Man bereddes tillf\u00e4lle att se omsorgsfullt in\u00f6vad och graci\u00f6st utf\u00f6rd kostymdans. Det spelades teater. Det arrangerades vackra och ansl\u00e5ende tabl\u00e5er. Och sist sv\u00e4ngde de unga och de \u00e4ldre, som k\u00e4nde sig unga, med liv och lust om i den allm\u00e4nna dansen, till vilken den av Paul Kaetsch dirigerade stadsorkestern exekverade musiken.<\/p>\n

Naturligtvis saknades inte heller materiell f\u00f6rpl\u00e4gnad b\u00e5de i fast och i flytande form. Till de \u00e5rligen \u00e5terkommande festerna och n\u00f6jestillst\u00e4llningarna r\u00e4knades ocks\u00e5 den stora \u201dny\u00e5rsbalen\u201d den 1 januari p\u00e5 kv\u00e4llen och d\u00e4rj\u00e4mte givetvis den solenna och st\u00e4mningsm\u00e4ttade \u201dRunebergsfesten\u201d, den 5 februari, \u00e4ven de f\u00f6rsigg\u00e5ende i r\u00e5dhussalen, stadens enda rymliga allm\u00e4nna festlokal.<\/p>\n

Den sceniska konstens intressen tillvaratogs och omhuldades varmt av samh\u00e4llets \u201dTeaterf\u00f6rening”. Kristinestad kunde vid denna tid uppvisa \u00e5tskilliga framst\u00e5ende sceniska f\u00f6rm\u00e5gor, amat\u00f6rer givetvis, men amat\u00f6rer av vilka \u00e5tminstone tre eller fyra n\u00e4r som helst med framg\u00e5ng hade kunnat uppta t\u00e4vlan med goda sceniska yrkesartister.<\/p>\n

N\u00e4r doktor Ernst Wendelin, hans systrar Emmy och Hanna Wendelin och borgm\u00e4stare Elis Granfelt spelade teater och det gjorde de ofta presterade de gedigen konst och tog varje g\u00e5ng den \u00f6verf\u00f6rtjusta publiken med storm. Men \u00e4ven m\u00e5nga andra stadsbor s\u00e5g man reda sig bra p\u00e5 scenen.<\/p>\n

I detta sammanhang f\u00f6rtj\u00e4na bland andra fr\u00f6ken Maria Feodoroff, bankdirekt\u00f6r Hans Estlander, tullf\u00f6rvaltare Walter Enqvist, kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m och herr Erik T\u00f6tterman junior att med ber\u00f6m omn\u00e4mnas. Som synnerligen skicklig och d\u00e4rf\u00f6r sj\u00e4lvskriven regiss\u00f6r fungerade undantagsl\u00f6st doktor Ernst Wendelin. Suffl\u00f6rens ansvarsfulla \u00e5ligganden sk\u00f6ttes av fr\u00f6ken Betty Parman. Teateraftnarna i Kristinestad var d\u00e5f\u00f6rtiden stora upplevelser, som man sent gl\u00f6mde och som tillfredsst\u00e4llde \u00e4ven mycket str\u00e4nga kritiker.<\/p>\n

N\u00e5gon g\u00e5ng, om ocks\u00e5 f\u00f6r de besv\u00e4rliga kommunikationernas skull ganska s\u00e4llan, kunde det ju h\u00e4nda, att yrkesartister fr\u00e5n scenerna i Helsingfors eller Stockholm gav f\u00f6rest\u00e4llningar i staden eller att n\u00e5gon celeber musiker eller s\u00e5ngerska p\u00e5 grund av \u00f6dets outrannsakliga nycker hamnade i samh\u00e4llet och d\u00e4r gav en konsert. De konst\u00e4lskande kristinestadsborna underl\u00e4t d\u00e5 aldrig att i materiell form ge uttryck \u00e5t sin tacksamhet genom att efter den sista teaterf\u00f6rest\u00e4llningen eller efter konserten invitera vederb\u00f6rande till en splendid och animerad sup\u00e9 p\u00e5 Stadshotellet.<\/p>\n

Men \u00e4ven andra m\u00f6jligheter till festivitas och f\u00f6rstr\u00f6else gavs.<\/p>\n

F\u00f6rsta maj p\u00e5 morgonen vandrade man ut till \u201dKvarnen\u201d och \u00e5h\u00f6rde d\u00e4r s\u00e5ng, d\u00e5 en kvartett eller blandad k\u00f6r kunnat uppbringas, n\u00e5got som dock ingalunda alltid var fallet, eller lyssnade till stadsorkesterns toner. Om kv\u00e4llen samlades d\u00e4r stadens f\u00f6rsta majfirande herrar till festligt samkv\u00e4m. Var sl\u00e4df\u00f6ret gott om vintern, havsisen stark och v\u00e4dret vackert, arrangerades ett sl\u00e4dparti med v\u00e4rdshuset \u201dKr\u00e5kan\u201d i grannstaden Kask\u00f6 som m\u00e5l. Under munter bj\u00e4llerklang k\u00f6rde man till ort och st\u00e4lle n\u00e4rmaste v\u00e4gen \u00f6ver isen. F\u00f6rs\u00e5tliga r\u00e5kar kunde visserligen lura under sn\u00f6t\u00e4cket. Men man tog den saken lugnt. K\u00f6rsvennerna var vana att taga sig fram \u00f6ver isarna, och man litade p\u00e5 dem. Vid framkomsten v\u00e4rmde man sig med en kopp rykande hett kaffe, damerna d\u00e4refter ytterligare med ett glas gl\u00f6gg, herrarna med en \u201dhederlig toddy\u201d. Och sedan tr\u00e5ddes dansen.<\/p>\n

Innan man satte sig i sl\u00e4darna f\u00f6r att antr\u00e4da hemresan, \u00e5t man en i hast framdukad sup\u00e9, vars huvudr\u00e4tt utgjordes av \u201dKr\u00e5kans\u201d specialit\u00e9, de i hela Syd\u00f6sterbotten p\u00e5 den tiden k\u00e4nda och omtalade volumin\u00f6sa k\u00f6ttbullarna, om man f\u00e5r tro elaka tungor, den enda njutbara varmr\u00e4tt som k\u00f6ket p\u00e5 sagda n\u00e4ringsst\u00e4lle m\u00e4ktade \u00e5stadkomma.<\/p>\n

Varje \u00e5r n\u00e5gon kv\u00e4ll i b\u00f6rjan av januari gick den glada \u201dborgm\u00e4starmiddagen\u201d hos borgm\u00e4stare Elis Granfelt, \u201dstadens huvud\u201d, s\u00e5som han g\u00e4rna och ofta inte utan en avsev\u00e4rd portion skrytsamhet kallade sig, av stapeln. Granfelt levde och dog som inbiten och typisk ungkarl, varf\u00f6r endast hans maskulina v\u00e4nner fick vara med om den tillst\u00e4llningen. Den f\u00f6rsiggick i hans hem vid \u00d6stral\u00e5nggatan.<\/p>\n

Borgm\u00e4staren hade visserligen, s\u00e5som av det f\u00f6reg\u00e5ende framg\u00e5r, ingen fru, som kunde representera v\u00e4rdinneskapet och ha uppsikt \u00f6ver skafferier, k\u00f6k och matlagning. Men han hade i st\u00e4llet \u201dEmma\u201d, en redan n\u00e5got till \u00e5ren kommen, p\u00e5 samma g\u00e5ng trotj\u00e4narinna och hush\u00e5llerska, en r\u00e4tt amper s\u00e5dan, som \u00e4gde en respektabel f\u00f6rm\u00e5ga att h\u00e5lla b\u00e5de hans hem och om s\u00e5 erfordrades ocks\u00e5 honom sj\u00e4lv i styr. Men hon var d\u00e4rj\u00e4mte kapabel att, d\u00e5 det g\u00e4llde, duka ett festligt bord och tillreda l\u00e4cker mat.<\/p>\n

Granfelts \u201dborgm\u00e4starmiddagar\u201d var i s\u00e5dant avseende h\u00f6gt prisade. Vid dessa remarkabla tillf\u00e4llen dignade hans bord under massor av uts\u00f6kta anr\u00e4ttningar. Sm\u00f6rg\u00e5sbordet \u00f6verfl\u00f6dade av delikatesser. Soppr\u00e4tten, den v\u00e4ldiga kokta laxen, f\u00e5gelsteken och desserten h\u00e4nryckte till och med de kr\u00e4snaste gourm\u00e9er.<\/p>\n

\u201dEmma” seglade stolt som en drottning av och till och p\u00f6ste av allt det ber\u00f6m hon fick uppb\u00e4ra f\u00f6r sin eminenta kokkonst. Att vinerna, som serverades, bar de finaste m\u00e4rken och d\u00e4rj\u00e4mte var lagom temperade, s\u00e5g v\u00e4rden sj\u00e4lv till. D\u00e5 v\u00e4rdskapet ocks\u00e5 i \u00f6vrigt sk\u00f6ttes charmfullt och p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt, var, s\u00e5som man torde f\u00f6rst\u00e5, trevnaden stor, ja, i regel s\u00e5 stor, att g\u00e4sterna endast med st\u00f6rsta sv\u00e5righet kunde f\u00f6rm\u00e5 sig att och alltid f\u00f6rst i mycket sen morgontimme bryta upp och g\u00e5 hem.<\/p>\n

B\u00e5de st\u00f6rre bjudningar och enklare \u201dkafferep” arrangerades med korta intervaller i borgarhemmen, d\u00e4r d\u00e5 alltid \u00e4kta gammaldags g\u00e4stv\u00e4nlighet tronade i h\u00f6gs\u00e4tet. Umg\u00e4ngeslivet i staden stod p\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5. Naturligtvis kunde det heller inte helt och h\u00e5llet undvikas att somliga herrar n\u00e5gon g\u00e5ng helt aprop\u00e5 hittade v\u00e4gen till \u201dfr\u00f6ken Matildas\u201d hotell eller till \u201dfr\u00f6ken Amandas\u201d idylliska utv\u00e4rdshus \u201dKvarnen”, d\u00e4r man d\u00e5 pratade vid toddyglaset eller drog sin spader.<\/p>\n

Del 4, 25 oktober 1938.<\/strong><\/h3>\n

Senast redogjorde jag f\u00f6r g\u00e5ngna tiders n\u00f6jen och f\u00f6rstr\u00f6elser i Kristinestad. Men jag utt\u00f6mde inte \u00e4mnet. Det \u00e5terst\u00e5r \u00e4nnu f\u00f6r mig att, s\u00e5som jag f\u00f6r \u00f6vrigt redan tidigare antytt, tala om de uppfriskande, glada str\u00f6vt\u00e5g, som om h\u00f6starna regelbundet en g\u00e5ng i veckan, stundom oftare av \u201dstadssocietetens\u201d j\u00e4gare f\u00f6retogs p\u00e5 Dianas barrmjuka stigar. Det var visserligen endast ett mycket exklusivt kotteri, som fick deltaga i dem. Men i detta kotteris n\u00f6jesliv spelade de i st\u00e4llet en vida mer betydande roll \u00e4n alla andra f\u00f6rstr\u00f6elser, som m\u00f6jligen kunde komma i fr\u00e5ga.<\/p>\n

Kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m, konsul Bruno Wendelin och dennes br\u00f6der, kontoristerna Rudolf och Otto Wendelin, samtliga dessa h\u00e4ngivna dyrkare av naturen och p\u00e5 samma g\u00e5ng ivriga j\u00e4gare, f\u00f6rfogade \u00f6ver, bildligt sagt, \u00e4ndl\u00f6sa marker, omfattande stora delar av Lappfj\u00e4rds, B\u00f6tom och N\u00e4rpes socknar.<\/p>\n

De h\u00f6ll sig d\u00e4rj\u00e4mte med en hundg\u00e5rd, som hyste utm\u00e4rkta st\u00f6vare. J\u00e4garlagets k\u00e4rna utgjordes under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden sj\u00e4lvfallet av ifr\u00e5gavarande herrar. Men \u00e4ven j\u00e4garna bland deras umg\u00e4ngesv\u00e4nner \u00e5tnj\u00f6t den oskattbara f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00e5 f\u00f6lja med p\u00e5 deras expeditioner.<\/p>\n

Till g\u00e4nget h\u00f6rde p\u00e5 denna grund \u00e4ven borgm\u00e4stare Elis Granfelt, stadsfiskal Ernst Forsberg, bankdirekt\u00f6r Gustaf Moberg, tullf\u00f6rvaltare Walter Enqvist och undertecknad. D\u00e5 tullf\u00f6rvaltare Enqvist bortflyttat fr\u00e5n orten, tillkom senare i hans st\u00e4lle den nyutn\u00e4mnde tullf\u00f6rvaltaren August von Willebrand.<\/p>\n

Jag kunde till\u00e4gga, att i enstaka fall \u00e4ven den 80-\u00e5rige r\u00e5dmannen Adam Savander, i sin krafts dagar en v\u00e4ldig \u201dNimrod\u201d, nu styv och stelbent av \u00e5lderdomskr\u00e4mpor, men alltj\u00e4mt levnadsglad och ung i sin sj\u00e4l, gjorde oss s\u00e4llskap. Men d\u00e5 s\u00e5 skedde, medf\u00f6rdes alltid en stol f\u00f6r gubbens r\u00e4kning och placerades p\u00e5 det pass, d\u00e4r han ville inv\u00e4nta villebr\u00e5det. P\u00e5 den satt han och sk\u00f6t, om tillf\u00e4lle gavs, sina skott bomskott naturligtvis, ty de gamla och tr\u00f6tta \u00f6gonen f\u00f6rm\u00e5dde inte l\u00e4ngre finna kornet p\u00e5 b\u00f6ssan.<\/p>\n

Kontoristen Rudolf Wendelin, \u201dj\u00e4gm\u00e4staren”, s\u00e5som vi sk\u00e4mtsamt brukade kalla honom, hade uppsikt \u00f6ver hundarna och arrangerade och ledde jakterna. Under hans kommando stod s\u00e5som v\u00e4gvisare i markerna och b\u00e4rare av v\u00e4gkost och f\u00e4llt villebr\u00e5d den unge och raske bondsonen Konrad S\u00f6derlund fr\u00e5n Svalskulla, d\u00e5 vi jagade inom N\u00e4rpes sockenr\u00e5r och d\u00e5 v\u00e5ra v\u00e4gar f\u00f6rde till Lappfj\u00e4rd eller B\u00f6tom, den hejdl\u00f6st spr\u00e5ksamme och h\u00f6gst originelle allmogemannen \u201d Robert\u201d hans tillnamn kan jag inte erinra mig – fr\u00e5n L\u00e5lby.<\/p>\n

Fr\u00e5n den dag, d\u00e5 st\u00f6varjakten f\u00f6r \u00e5ret blev lovlig, \u00e4nda till l\u00e5ngt in p\u00e5 h\u00f6stvintern jagade vi s\u00e5 gott som regelbundet varje s\u00f6ndag. En eller annan i s\u00e4llskapet kunde ju n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 grund av tillst\u00f6tande o\u00f6verkomligt hinder av ett eller annat slag kvarh\u00e5llas i staden. Men g\u00e4rna stannade ingen av oss hemma. Nog reste man ut till jaktmarkerna, om blott n\u00e5gon m\u00f6jlighet fanns.<\/p>\n

D\u00e5 v\u00e4gen ut till den terr\u00e4ng som skulle \u201davverkas\u201d f\u00f6r det mesta var l\u00e5ng och vi naturligtvis \u00f6nskade befinna oss i skogen, s\u00e5 snart det tidigt p\u00e5 morgonen dagades och medan villebr\u00e5dets nattsp\u00e5r \u00e4nnu var f\u00e4rska, skedde avf\u00e4rden fr\u00e5n staden redan l\u00f6rdag eftermiddag.<\/p>\n

B\u00e5de glans och romantik l\u00e5g det \u00f6ver dessa jakter, st\u00e4dse, och i minsta detalj anordnade i \u00f6verensst\u00e4mmelse med \u00e5ldrig lokal j\u00e4gartradition. I god tid hade under f\u00f6rloppet av veckan deltagarna av \u201dj\u00e4gm\u00e4staren\u201d f\u00e5tt sina instruktioner betr\u00e4ffande kosth\u00e5llet under den stundande utflykten.<\/p>\n

Det \u00e5l\u00e5g n\u00e4mligen varje j\u00e4gare att ansvara f\u00f6r ett visst av jaktledaren anvisat avsnitt i matsedeln. D\u00e5 vi var m\u00e5nga, fordrades det massor av mat och naturligtvis dryck. Och d\u00e5 dessa \u201dstorjakter\u201d traditionsenligt m\u00e5ste pr\u00e4glas av verklig festivitas, godk\u00e4ndes inte vilken enkel, sm\u00e5borgerlig matsedel som helst.<\/p>\n

Under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden kunde ansvarsb\u00f6rdan rimligtvis inte l\u00e4ggas p\u00e5 en endas skuldra. R\u00e4ttvisan kr\u00e4vde, att denna b\u00f6rda f\u00f6rdelades p\u00e5 flera.<\/p>\n

L\u00f6rdag eftermiddag \u00e5kte vi alla i en l\u00e5ng karavan, k\u00e4rra efter k\u00e4rra, d\u00e5 marken var bar, sl\u00e4de efter sl\u00e4de, om sn\u00f6f\u00f6re r\u00e5dde, tross- och hundfordonen sist i raden, ut till den bondg\u00e5rd som J\u00e4gm\u00e4staren utsett till \u201dh\u00f6gkvarter\u201d och d\u00e4r man f\u00e5tt i uppdrag att ha det f\u00f6r natten n\u00f6diga antalet b\u00e4ddar i beredskap.<\/p>\n

Den av oss, som stod f\u00f6r l\u00f6rdagskv\u00e4llens lekamliga f\u00f6rpl\u00e4gnad, tr\u00e4dde omedelbart efter framkomsten i aktivitet. Toddy serverades och avnj\u00f6ts, skjutgrejorna \u00f6vers\u00e5gs och hundarna omsk\u00f6ttes, medan \u201ek\u00f6ksm\u00e4staren\u201d, v\u00e4lvilligt assisterad av v\u00e4rdinnan p\u00e5 g\u00e5rden, sysslade med f\u00f6rberedelserna f\u00f6r aftonvarden.<\/p>\n

Potatis och salt str\u00f6mming kokades. Denna h\u00f6gst vardagliga anr\u00e4ttning m\u00e5ste ovillkorligen finnas p\u00e5 l\u00f6rdagens kv\u00e4llsvardsbord. Den h\u00f6rde till traditionen. Men d\u00e4rj\u00e4mte ocks\u00e5 \u00e5tskilligt sm\u00e5tt och gott, som hade en solennare pr\u00e4gel: snaps och kall pilsner, gravad lax, br\u00e4ckt lax, kall k\u00f6ttpastej, kall f\u00e5gelstek, inlagd hummer, ost och l\u00f6skokta \u00e4gg. P\u00e5 slaget 9 satte man sig till bords. S\u00e5 snart man \u00e4tit, gick man till kojs. Natts\u00f6l f\u00f6rekom inte. Alla ville vara krya och utvilade f\u00f6ljande dag, d\u00e5 man skulle betr\u00e4da jaktstigen.<\/p>\n

I dagningen s\u00f6ndag morgon vandrade vi j\u00e4gare med v\u00e5r v\u00e4gvisare i spetsen till skogs. Den sistn\u00e4mnde bar i sin ryggs\u00e4ck v\u00e4gkosten och ledde i koppel de fyra st\u00f6varna, av vilka de tv\u00e5 starkaste och uth\u00e5lligaste skulle g\u00f6ra tj\u00e4nst p\u00e5 morgonen, medan de tv\u00e5 \u00e5terst\u00e5ende fungerade som reserv och skulle avkopplas f\u00f6rst d\u00e5 de andra tr\u00f6ttnat.<\/p>\n

D\u00e5 vi n\u00e5tt fram till de marker som skulle avjagas, gjordes halt, varefter \u201dlillfrukosten”, som bestod av en snaps, den s\u00e5 kallade \u201dupp tagaren”, ett par sm\u00f6rg\u00e5sar och ett glas \u00f6l p\u00e5 st\u00e5ende fot och i st\u00f6rsta hast inmundigades. S\u00e5 sl\u00e4pptes de tv\u00e5 hundar, som skulle \u201db\u00f6rja trallen”, ut i terr\u00e4ngen.<\/p>\n

En klingande hornsignal gav tillk\u00e4nna, att jakten hade vidtagit.<\/p>\n

Det fanns d\u00e5f\u00f6rtiden rikligt av b\u00e5de hare och r\u00e4v i de syd\u00f6sterbottniska markerna, och det dr\u00f6jde d\u00e4rf\u00f6r i regel inte m\u00e5nga minuter, innan skallet var i g\u00e5ng. Och vanligen stod det heller inte l\u00e4nge p\u00e5, innan haren stupat. R\u00e5kade h\u00e4ndelsevis \u201dden r\u00f6de” vara i farten, kunde det ju h\u00e4nda, att vi fick v\u00e4nta en timme eller tv\u00e5 till och med tre, innan den plymsvansade marod\u00f6ren l\u00e5g i sitt blod. Men f\u00f6rr eller senare n\u00e5dde ocks\u00e5 den trots av sin knipslughet och alla rackerier sitt \u00f6de. Vi var m\u00e5nga j\u00e4gare. De flesta av oss var fullt hemmastadda i terr\u00e4ngen. Sk\u00e4ligen goda skyttar var vi d\u00e4rj\u00e4mte.<\/p>\n

Det betraktades som ett rent under, d\u00e5 villebr\u00e5det i mycket s\u00e4llsynta undantagsfall klarade sig. S\u00e5 p\u00e5gick jakten oavbrutet i n\u00e5gra timmar. Dreven avl\u00f6ste varandra, skotten knallade, j\u00e4garhornen signalerade. B\u00f6rdan av f\u00e4llt villebr\u00e5d v\u00e4xte och blev tyngre.<\/p>\n

Middagstiden, i detta fall klockan 12 eller 1, kopplades de tr\u00f6ttk\u00f6rda hundarna. J\u00e4garna slog sig ned under tr\u00e4den och unnade sig en v\u00e4lbeh\u00f6vlig vila. Lunchen \u201dframdukades”. Man tog sin snaps och \u00e5t med god aptit av den medf\u00f6rda \u201dtorrskaffningen”.<\/p>\n

Upplevelserna under morgontimmarnas jakt diskuterades och synades i s\u00f6mmarna. Skyttar, som gjort sig skyldiga till bomskott, utsattes f\u00f6r godmodigt gyckel. Hundarnas eventuella f\u00f6rsyndelser avhandlades. Om \u00e5rstiden, v\u00e4dret och markens beskaffenhet medgav det, tog sig en eller annan av oss en liten lur.<\/p>\n

Klockan 2 var man emellertid \u00e5ter p\u00e5 benen, l\u00f6ste reservhundarna och l\u00e4t nu dessa i sin tur visa, vad de kunde \u00e5stadkomma. Eftermiddagsjakten fortgick tills skymningen avbr\u00f6t den, d\u00e5 man \u00e5terv\u00e4nde till \u201dh\u00f6gkvarteret”. D\u00e4r v\u00e4ntade oss en lukullisk middag. Var och en av oss bidrog med sin detalj i matsedeln. En svarade f\u00f6r sm\u00f6rg\u00e5sbordets delikatesser. En annan stod f\u00f6r soppr\u00e4tten, vanligen uppv\u00e4rmd oxsvanssoppa eller k\u00e5lsoppa, kokad i vederb\u00f6randes hem om han var gift, men p\u00e5 Stadshotellet, om han var ungkarl och utan eget hush\u00e5ll. En tredje hade medf\u00f6rt en l\u00e4cker f\u00e5gelstek med till denna h\u00f6rande sallad. En fj\u00e4rde sk\u00f6tte om att inte heller dessert, oftast kalla pl\u00e4ttar, saknades. Alla dessa godsaker hade givetvis en strykande \u00e5tg\u00e5ng. Sedan f\u00f6ljde kaffe med punsch eller konjak. Efter avslutad jakt var det, s\u00e5som av det ovansagda framg\u00e5r, till\u00e5tet att i n\u00e5gon m\u00e5n, dock aldrig om\u00e5ttligt, offra ocks\u00e5 \u00e5t Backus.<\/p>\n

Kristinestadsjakternas tradition kr\u00e4vde ytterligare en beaktansv\u00e4rd punkt i programmet. J\u00e4garna hade f\u00f6r sed att, innan de l\u00e4mnade \u201dh\u00f6gkvarteret”, bereda \u00e4ven byns inbyggare en liten gl\u00e4djestund. De \u00e4ldre skulle undf\u00e4gnas med kaffe och \u201ddopp\u201d, och ungdamen skulle f\u00e5 dansa.<\/p>\n

Medan vi \u00e5t v\u00e5r middag, b\u00e4nkade sig husb\u00f6nderna och bondv\u00e4rdinnorna kring kaffebordet, dukat vid ena l\u00e5ngv\u00e4ggen i storstugan, under det att j\u00e4ntor och svenner till tonerna av fiol eller dragharmonika tr\u00e5dde dansen p\u00e5 det rymliga golvet i samma stuga.<\/p>\n

L\u00e4nge hade vi v\u00e4rdar dock inte tid att \u00e5se dessa lustbarheter. Kv\u00e4llen hade blivit sen, och vi m\u00e5ste t\u00e4nka p\u00e5 hemf\u00e4rden. N\u00e4r gl\u00e4djen i storstugan stod som h\u00f6gst i tak, s\u00e5g vi oss d\u00e4rf\u00f6r n\u00f6dsakade att bryta upp, n\u00e5got som dock inte hindrade v\u00e5ra g\u00e4ster att \u00e4ven oss f\u00f6rutan roa sig, s\u00e5 l\u00e4nge de \u00f6nskade, det vill s\u00e4ga s\u00e5 l\u00e4nge en kaffeskv\u00e4tt fanns kvar i pannorna och spelm\u00e4nnen orkade traktera sina instrument.<\/p>\n

Vi lastade allts\u00e5 v\u00e5ra tillh\u00f6righeter och det f\u00e4llda villebr\u00e5det p\u00e5 trossk\u00e4rran, placerade hundarna i hundvagnen, tog plats i v\u00e5ra respektive \u00e5kdon och \u00e5kte i v\u00e4g. Dessa s\u00f6ndagsjakter var \u00e5tminstone f\u00f6r mig upplevelser, som jag aldrig gl\u00f6mmer. Strapatsrika, vederkvickande, dagsl\u00e5nga str\u00f6vt\u00e5g i Syd\u00f6sterbottens trolska \u00f6demarksskogar, pr\u00e4ktiga, v\u00e4ns\u00e4lla jaktkamrater, ypperliga st\u00f6vare, massor av villebr\u00e5d och sist som v\u00e4rdig avslutning p\u00e5 det hela l\u00e4cker mat och goda drycker, vad kunde v\u00e4l en levnadsglad, ung j\u00e4gare mer beg\u00e4ra!<\/p>\n

Ett halvt sekel har snart runnit bort i tidens str\u00f6m sedan jag deltog i dessa jakter, och mycket har hunnit f\u00f6r\u00e4ndras sedan dess. Kristinestads gamla j\u00e4garelit \u00e4r inte mer. Av den \u00e5terst\u00e5r i livet endast jag, och \u00e4ven jag l\u00e4mnade f\u00f6r \u00e5rtionden sedan orten. Om de vackra j\u00e4gartraditionerna fortfarande v\u00e5rdas d\u00e4ruppe i den lilla, men \u00e5tminstone f\u00f6rr s\u00e5 trevna syd\u00f6sterbottniska staden, vet jag inte.<\/p>\n

Om ej, har h\u00e4rmed en gammal gubbe, som \u00e4nnu bevarar dem i k\u00e4r h\u00e5gkomst, velat v\u00e4cka det bleknande, d\u00e4r borta i \u00d6sterbotten kanske redan slocknade minnet av dem till liv.<\/p>\n

S\u00e5 avslutade lektor Walter Sj\u00f6blom sin artikelserie som publicerades i fyra nummer i Syd-\u00d6sterbotten i oktober 1938.<\/strong><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lektor Walter Sj\u00f6blom bodde i Kristinestad under \u00e5ren 1897 \u2013 1903 och han skrev efter\u00e5t ner m\u00e5nga av sina minnen fr\u00e5n staden. \u00c5r 1938 publicerade han i fyra nummer i Syd-\u00d6sterbotten \u201dKristinestadsminnen fr\u00e5n tider som flytt\u201d och Lasse Backlund renskrev Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kristinestadsminnen, av Walter Sj\u00f6blom<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":17724,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-30138","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/30138","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=30138"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/30138\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30150,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/30138\/revisions\/30150"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17724"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=30138"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}