{"id":29794,"date":"2025-05-22T20:42:34","date_gmt":"2025-05-22T17:42:34","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=29794"},"modified":"2025-05-22T20:49:37","modified_gmt":"2025-05-22T17:49:37","slug":"sma-stadsbilder-fran-forr","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=29794","title":{"rendered":"Sm\u00e5 stadsbilder fr\u00e5n f\u00f6rr"},"content":{"rendered":"

Av G\u00f6sta Lindqvist, publicerat i Syd-\u00d6sterbotten 24 april 1958 och renskrivet av Lasse Backlund i maj 2025.<\/strong><\/span><\/p>\n

\u201dMan \u00e4r aktningsv\u00e4rd s\u00e5tillvida som man har aktning f\u00f6r andra\u201d har Goethe en g\u00e5ng sagt. L\u00e4nge och v\u00e4l har mina tankar kretsat kring sm\u00e5 stadsbilder fr\u00e5n f\u00f6rr. Och n\u00e5gra av dem har jag nu f\u00f6rs\u00f6kt framkalla, tagna med minnenas kamera. Och \u00e4ldre generationer i v\u00e5r stad vet s\u00e5 v\u00e4l, att h\u00e4r har en och annan beg\u00e5vats med ett \u201dsn\u00e4llt\u201d eller \u201dosn\u00e4llt\u201d \u00f6knamn, beroende p\u00e5 b\u00e4rarens f\u00e4rgstarka originalitet. Det \u00e4r med v\u00f6rdnad som jag nu vill skildra n\u00e5gra fr\u00e5n tiden kring sekelskiftet.<\/p>\n

\"\"
Axel och Olof p\u00e5 samma foto, st\u00e5ende p\u00e5 stadens torg.<\/figcaption><\/figure>\n

\u201dHellmans Olof\u201d<\/strong><\/h4>\n

-stadsbudet som vilket mycket kan ber\u00e4ttas, var en s\u00e4rling i ord och bild. P\u00e5 honom kan man gott till\u00e4mpa Bo Bergmans ord \u201dl\u00e5t bli att g\u00f6ra dig originell och du bli det \u2013 om du \u00e4r det\u201d.<\/p>\n

Stadsbudet Hellman var originell, utan att veta om det. Han h\u00f6rde till de fria yrkenas grupp men titeln stadsbud var den han i allm\u00e4nhet lystrade till. I god tid p\u00e5 f\u00f6rmiddagen hade han intagit sin plats p\u00e5 torget f\u00f6r att passa p\u00e5 vinkar fr\u00e5n k\u00f6pmanshusen. Ofta skulle han f\u00f6ra brev till posten, b\u00e4ra ut r\u00e4kningar eller springa med listor till sammantr\u00e4den.<\/p>\n

Men han var ocks\u00e5 en mycket diskret herre, f\u00f6r d\u00e5 och d\u00e5 gick han p\u00e5 \u00e4renden \u00e5r Amor. Och reklamtexten f\u00f6r hans \u201dfirma\u201d var \u201dprompt och liberalt\u201d. Dessa ord \u00e4r inte gl\u00f6mda av f\u00f6re detta kristinestadsbarn i f\u00f6rskingringen, det har man m\u00e5ngen g\u00e5ng f\u00e5tt erfara.<\/p>\n

De talar \u00e4nnu med s\u00e5dan v\u00e4rme om m\u00e4nniskan Olof. Men alla dagar var inte \u201doms\u00e4ttningen\u201d lika bra och det b\u00f6rjade k\u00e4nnas kyligt p\u00e5 kroppen. Det r\u00e5kade ibland att han tr\u00e4ffade en bekant och d\u00e5 passade Olof p\u00e5 att s\u00e4ga \u201dhe fatas tjugofem penn\u201d och man visste vad han menade \u2013 bristen i kassan kunde ofta t\u00e4ckas.<\/p>\n

Bland de h\u00f6gre samskolpojkarna var Hellmans Olof i goda papper. En g\u00e5ng skulle de st\u00e4lla till med \u201dkollfej\u201d och borde snabbt f\u00e5 bud till en av pojkarna, som var inackoderad hos tv\u00e5 damer. Inkommen i tamburen tappade han bort namnen p\u00e5 dem, som hade skickat honom men fann sig med orden \u201dherran sa att herrin sku kom ti herran klockon sju\u201d. Och d\u00e5 f\u00f6rstod herrn vilka uppdragsgivarna var. Att det var Olof blev en b\u00e4ttre kv\u00e4ll, faller av sig sj\u00e4lvt.<\/p>\n

\u201dKimpin\u201d<\/strong><\/h4>\n

P\u00e5 det h\u00e4r fotografiet, som f\u00f6rresten \u00e4r ett fynd, st\u00e5r Hellman Olof med en god bekant och det \u00e4r forman Axel, som i dagligt tal kallades \u201dKimpin\u201d. Han bodde i sitt f\u00f6r\u00e4ldrahem vid Kvarnberget. Under sin h\u00e4lsas dagar var han k\u00f6rkarl i staden. Han sk\u00f6tte bra om det lilla pund som han f\u00e5tt att f\u00f6rvalta. Alla dagar, utom l\u00f6rdagen, sk\u00f6tte Kimpin om sina kunder men veckans sista dag fanns ocks\u00e5 han i stadsbilden, d\u00e4r han stod p\u00e5 torget med sin lilla korg att g\u00f6ra sina sm\u00e5 ink\u00f6p.<\/p>\n

Annars var det hans duktiga hustru Mina som sk\u00f6tte det hela. D\u00e4remellan bykte hon hos stadens familjer. Men varf\u00f6r kallades han \u201dKimpin\u201d d\u00e5, namnet han fick beh\u00e5lla livet ut? De \u00e4ldre ber\u00e4ttade i mina uppv\u00e4xt\u00e5r att Axel en g\u00e5ng s\u00f6rplat i sig ett fat med mj\u00f6lk men b\u00e4st som det var k\u00e4nde han n\u00e5got tjockt i munnen. D\u00e5 b\u00f6rjade han tugga men snart spottade han ut tuggan och det var ett dr\u00e4nkt m\u00f6ss. Och d\u00e5 l\u00e4r den illa grinande Axel sagt \u201dvoj voj, kimpin har umpon \u00e5 smaka s\u00e5 ill\u201d. Ja, s\u00e5 var den historien slut.<\/p>\n

\u201dFiffi\u201d<\/strong><\/h4>\n

\u00c5tminstone de som har sett dagens ljus i v\u00e5r stad vet var \u201dBl\u00e5b\u00e4rsskogen\u201d finns. Och jag g\u00e5r nu tillbaka till n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 detta sekels b\u00f6rjan d\u00e5 \u00e4nnu de ljuva, varma somrarna existerade. Till Bl\u00e5b\u00e4rsskogen s\u00f6kte sig m\u00e5ngen f\u00f6r att plocka b\u00e4r eller roskved. Men platsen var ocks\u00e5 ett omtyckt st\u00e4lle f\u00f6r \u201dFiffi\u201d och hennes umg\u00e4ngesv\u00e4nner. D\u00e4r hade de sina \u201dsitsar\u201d som kunde sluta med en svallande st\u00e4mning.<\/p>\n

Och b\u00e4st man s\u00e5g allt s\u00e5 rosenr\u00f6tt kom man in p\u00e5 den olyckliga k\u00e4rleken som utmynnade i \u201dFiffis\u201d dramatiska visa \u201doch gossen drager fram dolken sin och s\u00e4g vart f\u00f6rer han den. Den f\u00f6rer han in i sitt eget br\u00f6st och d\u00f6r i sin \u00e4lskades famn\u201d.<\/p>\n

Ja, s\u00e5 gick det till i \u201df\u00e5f\u00e4ngans\u201d skog p\u00e5 den tiden. Om ocks\u00e5 \u201dFiffi\u201d var en vinddriven seglare p\u00e5 livets byiga hav n\u00e5dde hon till sist den lugna hamnen.<\/p>\n

\u201dSnuspj\u00e4xon\u201d<\/strong><\/h4>\n

Skomakarges\u00e4llen Petter \u00d6sterman, var f\u00f6dd 1817 i Sverige inflyttade fr\u00e5n \u00c5bo 1851 till Kristinestad. S\u00e4llan kallades han vid sitt r\u00e4tta namn, utan r\u00e4tt och sl\u00e4tt kallades han \u201dSnuspj\u00e4xon\u201d. \u00c5ter en g\u00e5ng hade n\u00e5gon i staden varit framme. Han tuggade snus ocj lagade pj\u00e4xor och s\u00e5 tyckte n\u00e5gon att namnet passade precis. Och det namnet var som fastklistrat till d\u00f6d dag.<\/p>\n

Petter \u00d6stman l\u00e4r ha varit skicklig i sitt yrke. En gammal stadsbo vet ber\u00e4tta att han till och med kunde laga l\u00e4dergaloscher. Han hustru var en s\u00e5 kallade herrskr\u00e4ddare och d\u00e5 och d\u00e5 f\u00f6rtj\u00e4nade hon en slant p\u00e5 myrtenkvistar, som brudarnas kronor och sl\u00f6jor p\u00e5 den tiden skulle prydas med. Personligen har jag honom i gott och saknadens minne. En gammaldags fin hantverkare var han med sitt silvervita, v\u00e4lv\u00e5rdade sk\u00e4gg. Med sp\u00e4nst och en viss elegans r\u00f6rde han sig trots sina i det n\u00e4rmaste etthundra \u00e5r. Han gick bort den 15 mars 1916, som varande stadens \u00e4ldsta inv\u00e5nare.<\/p>\n

\u201dLihron\u201d<\/strong><\/h4>\n

Uppe p\u00e5 den vackra bj\u00f6rkbacken mittemot \u00e5lderdomshemmet bodde tant Lihra, allts\u00e5 Katarina Sofia Sild\u00e9n (1852\u20131924) i sin lilla r\u00f6da stuga, som fortfarande st\u00e5r kvar. Hon var en liten, str\u00e4vsam gumma, omtyckt av alla. Det sn\u00e4lla namnet \u201dLihron\u201d hade hon f\u00e5tt efter sitt f\u00f6rsta \u00e4ktenskap. Tant Lihra, som jag kallade henne spelade sin egen roll i stadens sj\u00f6fart p\u00e5 Stockholm.<\/p>\n

Man visste s\u00e5 v\u00e4l vilken dag \u00e5ngfartyget \u201dCarl von Linn\u00e9\u201d inv\u00e4ntades, f\u00f6r d\u00e5 satt hon med sin kikare p\u00e5 h\u00f6gsta kr\u00f6net f\u00f6r att kunna se d\u00e5 den bl\u00e4ndvita drottningen d\u00f6k upp vid \u00c5dgrundet. Och d\u00e5 fick tant Lihra skyndsamt att stassa upp sig f\u00f6r att i god tid hinna till \u00e5ngb\u00e5tsbryggan. Jag ser henne f\u00f6r mig i sin blommiga sommarkofta, vita duk och st\u00e4rkta bl\u00e5- och vitrandiga f\u00f6rkl\u00e4de. Men till hennes utrusning h\u00f6rde ocks\u00e5 den utl\u00e4ndska rotkorgen och den gr\u00f6nm\u00e5lade handk\u00e4rran med sina r\u00f6da hjul.<\/p>\n

Men vad hade tant Lihra med Stockholm att g\u00f6ra? Jo, hon var import\u00f6r av gr\u00f6nsaker, s\u00e5som blomk\u00e5l, gurka med mera. Kanske var det den svenska pepparroten, som var mest favoriserad av stadens husm\u00f6drar. En g\u00e4dda till middag, utan \u201dLihronas\u201d pepparrot till s\u00e5sen, var ju ot\u00e4nkbart.<\/p>\n

Vi hade d\u00e5 och d\u00e5 sm\u00e5 samtal med varandra. N\u00e4r jag brukade fr\u00e5ga henne \u201dhuru det st\u00e5r till med tant\u201d blev svaret alltid \u201dja, ja h\u00f6r du vi lever i ett tidevarv\u201d. Redan d\u00e5 tyckte hon att v\u00e4rlden s\u00e5g ruskig ut. Jag \u00e4r lycklig att den goda \u201dLihron\u201d besparades fr\u00e5n v\u00e5rt tidevarv, de kalla krigen i en omkullk\u00f6rd v\u00e4rld.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av G\u00f6sta Lindqvist, publicerat i Syd-\u00d6sterbotten 24 april 1958 och renskrivet av Lasse Backlund i maj 2025. \u201dMan \u00e4r aktningsv\u00e4rd s\u00e5tillvida som man har aktning f\u00f6r andra\u201d har Goethe en g\u00e5ng sagt. L\u00e4nge och v\u00e4l har mina tankar kretsat kring Forts\u00e4tt l\u00e4sa Sm\u00e5 stadsbilder fr\u00e5n f\u00f6rr<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22496,"menu_order":7,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-29794","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/29794","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29794"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/29794\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":29798,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/29794\/revisions\/29798"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29794"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}