{"id":29512,"date":"2025-02-10T17:38:54","date_gmt":"2025-02-10T15:38:54","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=29512"},"modified":"2025-05-23T09:36:07","modified_gmt":"2025-05-23T06:36:07","slug":"stadslakaren-lorenzo-runeberg","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=29512","title":{"rendered":"Stadsl\u00e4karna Runeberg"},"content":{"rendered":"

Nationalskaldens son stadsl\u00e4kare i Kristinestad<\/strong><\/h3>\n

L\u00e4karen Lorenzo Runeberg f\u00f6ddes i Helsingfors 8 december 1836, som son till nationalskalden Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) och Fredrika (f. Tengstr\u00f6m 1809-1879).<\/p>\n

\u00c5r 1870, i en \u00e5lder av 34 \u00e5r blev han utsedd till stadsl\u00e4kare i Kristinestad. Han var d\u00e5 ogift och bodde p\u00e5 hyra i E. N. Sundmans g\u00e5rd, i den g\u00e5rd som i dag kallas Glassbarshuset.<\/a><\/p>\n

Under sin relativt korta vistelse i Kristinestad, fick han Anna Lisa Pellas fr\u00e5n \u00d6ster-Yttermark i N\u00e4rpes som patient. Efter en tid anst\u00e4llde Lorenzo denna Anna Lisa som piga i sin hyresl\u00e4genhet. Inom kort blev Anna Lisa gravid och hon m\u00e5ste d\u00e5 flytta tillbaka till \u00d6ster-Yttermark. Den 10 juni 1874 f\u00f6dde Anna Lisa en dotter, som fick namnet Anna<\/span> Irene.<\/p>\n

Ungef\u00e4r vid samma tid flyttade stadsl\u00e4karen Lorenzo Runeberg till Vasa, d\u00e4r han fick samma tj\u00e4nst som i Kristinestad. Efter en tid blev han utsedd till lasarettsl\u00e4kare. \u00c5r 1875 gifte han sig med Gabriella Lev\u00f3n, som var 20 \u00e5r yngre \u00e4n han sj\u00e4lv och de fick flera barn under tiden i Vasa.<\/p>\n

\u00c5r 1882 avled Anna Lisa Pellas i N\u00e4rpes och d\u00e5 var dottern Anna 8 \u00e5r gammal. Anh\u00f6riga tog d\u00e5 kontakt med Lorenzo Runeberg i Vasa, som adopterade henne och hon b\u00f6rjade d\u00e5 kallas Anna Runeberg. Anna gifte sig \u00e5r 1900 med \u00f6verl\u00e4karen vid Hyvinge sanatorium V\u00e4in\u00f6 Sandelin, som var f\u00f6dd i Ikalis \u00e5r 1871. Det \u00e4r oklart om Anna och V\u00e4in\u00f6 fick n\u00e5gra barn.\u00a0 Anna Sandelin avled 3 mars 1958, i en \u00e5lder av 83 \u00e5r.<\/p>\n

\"\"
L\u00e4karen, kirurgen Lorenzo Runeberg,<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Lorenzo Runebergs d\u00f6dsannons i Hbl 10.4. 1919.<\/figcaption><\/figure>\n

Lorenzo Runebergs nekrolog i Hufvudstadsbladet 10 april 1919.<\/strong><\/h4>\n

I g\u00e5r avled i Helsingfors medicine och kirurgiedoktorn Lorenzo Runeberg i den h\u00f6ga \u00e5ldern av 82 \u00e5r. Dr Runeberg var den n\u00e4st \u00e4ldste av Johan Ludvig Runebergs s\u00f6ner, den \u00e4ldste kvarlevande.<\/p>\n

Lorenzo Runeberg f\u00f6ddes den 8 december 1836 i Helsingfors, blev student \u00e5r 1854 och fysicomatematices kandidat 1860. Han \u00e4gnade sig \u00e5t medicinska studier och blev medicinekandidat 1864 samt medicinelicentiat 1867. Efter att som medicinekandidat ha disputerat f\u00f6r doktorsgraden med en avhandling om behandlingen av inre barnsjukdomar blev han medicine och kirurgie doktor sistn\u00e4mnda \u00e5r.<\/p>\n

Han tj\u00e4nstgjorde som l\u00e4kare p\u00e5 olika orter i landet och blev stadsl\u00e4kare i Kristinestad 1870. N\u00e5gra \u00e5r senare blev han stadsl\u00e4kare i Vasa och utn\u00e4mndes till provinsiall\u00e4kare i Vasa distrikt 1892. Utn\u00e4mnd till provinsiall\u00e4kare i Helsingfors distrikt \u00f6verflyttade han dit \u00e5r 1897 och har sedan dess, \u00e4ven efter avskedstagandet, varit bosatt i Helsingfors.<\/p>\n

Under vistelsen i Vasa deltog Runeberg i stadens kommunala liv med framg\u00e5ng och intresse. Han var under n\u00e4stan tv\u00e5 decennier medlem av Vasa stadsfullm\u00e4ktige och d\u00e4runder \u00e4ven fullm\u00e4ktigas viceordf\u00f6rande. Vid lantdagen \u00e5r 1897 representerade han Vasa stad i borgarst\u00e5ndet. Han var ocks\u00e5 verksam p\u00e5 det ekonomiska omr\u00e5det och fungerade under en f\u00f6ljd av \u00e5r som direkt\u00f6r vid Vasa Bomullsmanufakturaktiebolag och vid Vasa \u00e5ngkvarn. Efter det Runeberg tagit avsked fr\u00e5n provinciall\u00e4kartj\u00e4nsten i Helsingfors distrikt drog han sig tillbaka till privatlivet.<\/p>\n

Dr. Runeberg var en fin, harmonisk personlighet, f\u00f6r vilken man kan s\u00e4ga att intet m\u00e4nskligt var fr\u00e4mmande. Ett utm\u00e4rkande drag hos honom, trots den tillbakadragenhet han i synnerhet p\u00e5 senare \u00e5r iakttog i f\u00f6rh\u00e5llande till det offentliga livet, var den l\u00e4tthet han \u00e4gde att umg\u00e5s med m\u00e4nniskor och f\u00f6r var och en, som kom i ber\u00f6ring med honom, \u00e4gna ett direkt intresse. H\u00e4ri, liksom i m\u00e5nga andra karakt\u00e4rsdrag, sp\u00e5rar man uppenbarligen ett arv fr\u00e5n hans store faders djupa humanitet, och en inverkan av den erfarne l\u00e4karens m\u00e5ngsidiga m\u00e4nniskok\u00e4nnedom.<\/p>\n

\u00c5t n\u00e5got slag av konstn\u00e4rlig verksamhet \u00e4gnade han sig inte, men han \u00e4gde ett mycket gott naturligt konstn\u00e4rligt omd\u00f6me och starka konstn\u00e4rliga intressen, i synnerhet riktade p\u00e5 m\u00e5leriet. Ett arv av fadern var likas\u00e5 hans av naturvetenskapliga studier ytterligare n\u00e4rda intresse f\u00f6r naturens f\u00f6reteelser, s\u00e4rskilt f\u00e5gelv\u00e4rlden. In i sin sena \u00e5lderdom f\u00f6ljde han, andligt sp\u00e4nstig och vaken, allt som h\u00e4nde och skedde i v\u00e4rlden och bevarade en fysisk sundhet, som svek f\u00f6rst under de allra sista m\u00e5naderna av hans liv. Lorenzo Runeberg s\u00f6rjes n\u00e4rmast av maka, f\u00f6dd Lev\u00f3n, barn, bland dem doktorinnan, fil. mag. Estrid Furuhjelm, och br\u00f6der.<\/p>\n

Nationalskaldens barnbarn stadsl\u00e4kare i Kristinestad<\/strong><\/h3>\n

Johan Ludvig Runebergs barnbarn, Lorenzos brorson Einar Runeberg (1877-1938) uts\u00e5gs till stadsl\u00e4kare i Kristinestad \u00e5r 1922 och han bosatte sig d\u00e5 i Nordiska F\u00f6reningsbankens g\u00e5rd vid torget. Einar var gift med Enni Salin (1878-1958) som fick tj\u00e4nst som l\u00e4rarinna vid svenska samskolan. Under \u00e5ren 1923-1928 undervisade hon i teckning och kalligrafi. Enni avled den 12 juni 1958 i Helsingfors och \u00e4r begravd p\u00e5 Sandudd.<\/p>\n

Einar och Enni bodde i Kristinestad i n\u00e5gra \u00e5r och Einar blev till och med invald i stadsfullm\u00e4ktige,.<\/p>\n

Einar var son till professorn och statsr\u00e5det Johan Wilhelm Runeberg i Helsingfors och han blev student d\u00e4r 1895. I Kristinestad verkade han som stadsl\u00e4kare till 1930 d\u00e5 han fick motsvarande tj\u00e4nst i Eken\u00e4s. Bland 9 s\u00f6kande valde fullm\u00e4ktige i Eken\u00e4s Einar till stadsl\u00e4kare i augusti 1930 och han hade sin mottagning i H\u00e4llfors g\u00e5rd. Samma \u00e5r blev han ocks\u00e5 utsedd till j\u00e4rnv\u00e4gsl\u00e4kare.<\/p>\n

Einar Runebergs nekrolog<\/strong><\/h4>\n

Einar Runeberg avled 1938 i Eken\u00e4s och s\u00e5 h\u00e4r skrev tidningen V\u00e4stra Nyland den 7 maj:<\/strong><\/span><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Sent p\u00e5 onsdagskv\u00e4llen avled i Helsingfors f\u00f6rste stadsl\u00e4karen i Eken\u00e4s dr Einar Runeberg. Med Einar Runeberg har en m\u00e4nniska och personlighet av en s\u00e4llsynt \u00e4del resning g\u00e5tt \u00f6ver gr\u00e4nsen till skuggornas tysta land. Med den yttre gestaltens st\u00e5tlighet f\u00f6renades hos honom en sj\u00e4lens nobless, en k\u00e4nslans v\u00e4rme och en intellektets r\u00f6rlighet och klarhet som imponerade och fascinerade.<\/p>\n

Intet m\u00e4nskligt var honom fr\u00e4mmande, f\u00f6r hans intressen sp\u00e4nde \u00f6ver vidare vidder och s\u00f6kte sig fram l\u00e4ngs flera stigar \u00e4n vad som \u00e4r regel bland oss m\u00e4nniskor. Hans yrke var l\u00e4karens, och han gick med stor h\u00e4ngivenhet upp i sitt kall, f\u00f6r vilket han \u00e4gde utomordentliga f\u00f6ruts\u00e4ttningar sedermera kompletterade med gedigna kunskaper och vidstr\u00e4ckt erfarenhet.<\/p>\n

Men hans vitala intellekt n\u00f6jde sig icke med det begr\u00e4nsade utrymme som yrket och dess ut\u00f6vning utstakade. I Einar Runebergs andliga utrustning fanns som ett \u00e4delt sl\u00e4ktarv ett starkt konstn\u00e4rligt inslag, som riktade hans intressen \u00e5t m\u00e5nga vitt skilda h\u00e5ll. Hans litter\u00e4ra bel\u00e4senhet var av mindre vanligt omf\u00e5ng, hans historiska kunskaper gick p\u00e5 djupet i fr\u00e5ga om de tidsepoker, som s\u00e4rskilt f\u00e4ngslat hans intresse. Han kunde med sakk\u00e4nnedom sk\u00e4rsk\u00e5da ett psykologiskt problem likav\u00e4l som en teori inom f\u00e4rgl\u00e4ran eller talkonstens teknik. Hans konversation, som ofta bl\u00e4ndade, och alltid var intressant, kunde likav\u00e4l g\u00e4lla aktuell dagspolitik som Napoleons sjukdom, likav\u00e4l den diplomatiska etikettens finesser som en kommunal budgetfr\u00e5ga.<\/p>\n

Alla de, som i livet l\u00e4rde sig k\u00e4nna Einar Runeberg kan vittna om hans andes rikedom och hans tankes flykt. Hans v\u00e4nner skall med sorg i sitt hj\u00e4rta t\u00e4nka, att de aldrig mer i livet ska m\u00f6ta en m\u00e4nniska lik honom.<\/p>\n

Genom sina kunskaper, sin intelligens och den goda och redbara medborgaranda som var karakt\u00e4ristisk f\u00f6r honom, f\u00f6rdes Einar Runeberg fram till en t\u00e4tposition i de samh\u00e4llen, i vilka han under sin levnad kom att verka. I Villmanstrand, i Kristinestad och i Eken\u00e4s under sin levnads sista \u00e5r gjorde han betydande insatser i det kommunala livet. Vidsynthet, sj\u00e4lvst\u00e4ndighet i \u00e5sikter, praktisk blick och f\u00f6rdomsfrihet voro egenskaper hos honom, som kom till synes i hans verksamhet p\u00e5 kommunalpolitikens gebit.<\/p>\n

H\u00e4r i Eken\u00e4s har man sk\u00e4l att s\u00e4rskilt erinra sig de stora f\u00f6rtj\u00e4nster han inlade i fr\u00e5ga om sjukhusets utbyggande och modernisering. Gl\u00f6mmas skall inte heller, att initiativet till resande av ett minnesm\u00e4rke \u00f6ver v\u00e5ra p\u00e5 haven omkomna sj\u00f6m\u00e4n var hans, trots att \u00f6det inte ville, att honom skulle beviljas gl\u00e4djen att se denna tanke, som dagligen sysselsatte honom under hans sjukdoms sista sv\u00e5ra \u00e5r, definitivt f\u00f6rverkligad.<\/p>\n

I Raseborgs Gilles h\u00e4vder skall likas\u00e5 Einar Runebergs namn bevaras med v\u00f6rdnad och tacksamhet. Trots en vacklande h\u00e4lsa \u00f6vertog han vid Gillets tillblivelse befattningen som f\u00f6rste \u00e5lderman, och de resultat som gillet under \u00e5ren n\u00e5tt, kan till stor del tillskrivas den entusiasm, den v\u00e4rme och det levande intresse varmed Einar Runeberg omfattade Gillet och dess str\u00e4vanden.<\/p>\n

Det \u00e4r tungt att rista d\u00f6dsrunan \u00f6ver en man som Einar Runeberg d\u00e5 man vet att de rika resurser i fr\u00e5ga om sj\u00e4l och karakt\u00e4r, som bodde inom honom, aldrig mera ska komma till utveckling. Och dock kom d\u00f6dsbudet inte alldeles ov\u00e4ntat. Sedan flera \u00e5r tillbaka var han m\u00e4rkt av en sv\u00e5r oh\u00e4lsa, vilken han dock bar med ett t\u00e5lamod och en tapperhet, som var enast\u00e5ende. In i det sista fyllde han sin plikt och gjorde sin l\u00e4karg\u00e4rning trots att hans eget h\u00e4lsotillst\u00e5nd var s\u00e5dant, att han sj\u00e4lv borde ha intagit sjukb\u00e4dden. Han h\u00f6lls uppr\u00e4tt av sin starka ande och viljan att leva och verka.<\/p>\n

Nu, n\u00e4r han g\u00e5tt bort, k\u00e4nnes f\u00f6rlusten sv\u00e5r och bekl\u00e4mmande tung att b\u00e4ra.<\/p>\n

Einar Runeberg blev student 1895 och medicinelicentiat 1907 samt utn\u00e4mndes samma \u00e5r till stads- och f\u00e4ngelsel\u00e4kare i Villmanstrand. \u00c5ren 1912\u20141918 var han \u00e4gare av och \u00f6verl\u00e4kare vid Bad Grankulla. Sistn\u00e4mnda \u00e5r anst\u00e4lldes han vid Finlands legation i K\u00f6penhamn som attach\u00e9. Han \u00f6vergav likv\u00e4l snart den diplomatiska banan och \u00e5terupptog sin l\u00e4karverksamhet. I sju \u00e5r verkade han som stadsl\u00e4kare i Kristinestad och fr\u00e5n \u00e5r 1930 var han stadsl\u00e4kare i Eken\u00e4s.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nationalskaldens son stadsl\u00e4kare i Kristinestad L\u00e4karen Lorenzo Runeberg f\u00f6ddes i Helsingfors 8 december 1836, som son till nationalskalden Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) och Fredrika (f. Tengstr\u00f6m 1809-1879). \u00c5r 1870, i en \u00e5lder av 34 \u00e5r blev han utsedd till stadsl\u00e4kare Forts\u00e4tt l\u00e4sa Stadsl\u00e4karna Runeberg<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22412,"menu_order":175,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-29512","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/29512","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29512"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/29512\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":29805,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/29512\/revisions\/29805"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22412"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29512"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}