{"id":29339,"date":"2024-12-12T17:54:09","date_gmt":"2024-12-12T15:54:09","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=29339"},"modified":"2025-10-30T00:02:33","modified_gmt":"2025-10-29T22:02:33","slug":"29339-2","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=29339","title":{"rendered":"Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden p\u00e5 Strandgatan 18"},"content":{"rendered":"
\"\"
Den s\u00f6dra delen av denna g\u00e5rd uppf\u00f6rdes av skepparen Petter Brunstr\u00f6m \u00e5r 1815. Den tillbyggdes i den norra \u00e4ndan \u00e5r 1839 och 1874 och den byggdes till p\u00e5 g\u00e5rdssidan \u00e5r 1904. Fr\u00e5n b\u00f6rjan anv\u00e4ndes g\u00e5rden som bostad, sedan som barnhem och efter det som hemsl\u00f6jdsskola.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i december 2024. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla lagfarter, mantalsl\u00e4ngder, kyrkb\u00f6cker och gamla tidningar. Susanne Bodman har hj\u00e4lpt till med information om verksamheten p\u00e5 Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden.<\/strong><\/span><\/p>\n

G\u00e5rdens historia<\/strong><\/h2>\n

\u00c5r 1810<\/strong> fanns inte denna tomt, som under den svenska tiden l\u00e5g just utanf\u00f6r tullstaketet. Omkring 1813 -1814 f\u00f6rv\u00e4rvade cofferdieskepparen Petter Brunstr\u00f6m den obebyggda tomten nere vid stranden.<\/p>\n

\u00c5r 1815<\/strong> uppf\u00f6rde skepparen Petter Brunstr\u00f6m (1763-1837) f\u00f6rsta delen av den g\u00e5rd p\u00e5 den nya tomten nr 46 i det fj\u00e4rde kvarteret, som fortfarande st\u00e5r kvar. Petter var f\u00f6dd i Jakobstad och som skeppare bes\u00f6kte han troligen Kristinestad, d\u00e4r han tr\u00e4ffade Anna Maria Backman (f.1762). Det finns inga uppgifter p\u00e5 vilka fartyg, som Petter skulle ha varit skeppare. Petter och Anna Maria gifte sig \u00e5r 1786 och de fick fyra barn men endast tv\u00e5 d\u00f6ttrar levde till vuxen \u00e5lder. Familjen bodde d\u00e5 p\u00e5 Strandgatan 59,<\/a> s\u00f6der om torget.<\/p>\n

Anna Maria dog n\u00e5gon g\u00e5ng mellan 1793 och 1798 och \u00e5r 1798 gifte Petter om sig med f\u00e4rgaredottern Clara Charlotta Bultz (1779-1799) fr\u00e5n Kristinestad. D\u00e5 Clara Charlotta avled gifte Petter om sig med hennes \u00e4ldre syster Anna <\/u>Elisabeth Bultz (1767-1838). N\u00e5gra barn med systrarna Bultz blev det inte.<\/p>\n

\u00c5ren 1815 – 1825<\/strong> \u00e4gdes tomten nr 46 i det fj\u00e4rde kvarteret av skepparen Petter Brunstr\u00f6m och hans hustru Anna. Hos dem bodde ocks\u00e5 pigan Rebecka och en dr\u00e4ng, som byttes varje \u00e5r. Petters barn fr\u00e5n det f\u00f6rsta giftet var d\u00e5 redan bortgifta.<\/p>\n

\u00c5r 1824<\/strong> uppf\u00f6rde Petter Brunstr\u00f6m en dr\u00e4ngstuga som stod l\u00e4ngs med Brunstr\u00f6mskagatan.<\/p>\n

\u00c5r 1830<\/strong> hade den nya stadsplanen fr\u00e5n 1825 tagits i bruk och tomten hade d\u00e5 f\u00e5tt numret 178 och den \u00e4gdes av skepparen Petter Brunstr\u00f6m, som bodde med hustrun Anna och hos dem bodde ocks\u00e5 pigan Rebecka. Detta \u00e5r byggde Brunstr\u00f6m en l\u00e5ng uthusrad l\u00e4ngs med Brunstr\u00f6mskagatan och uthuset var 24 meter l\u00e5ngt. Samma \u00e5r byggde han ett annat uthus med stall och f\u00e4hus i den norra r\u00e5n och det var 19 meter l\u00e5ngt.<\/p>\n

\u00c5r 1837, den 27 februari<\/strong> avled skepparen, \u00e4nklingen Petter Brunstr\u00f6m och g\u00e5rden och tomt nr 178 \u00f6vertogs d\u00e5 av arvingarna, fr\u00e4mst d\u00e5 enda levande barnet, dottern Maria Rebecca Holmstr\u00f6m (1812-1840).<\/p>\n

Johan Holstius tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1839, den 19 januari<\/strong> s\u00e5lde Petter Brunstr\u00f6ms arvingar g\u00e5rden \u00e5t krono- och stadskass\u00f6ren Johan Holstius (1805-1852). K\u00f6pesumman var 2\u00a0000 riksdaler, motsvarande 2\u00a0340 rubel silver. Holstius var f\u00f6dd i Vasa men flyttade till Kristinestad 1833, d\u00e5 han gifte sig med Christina Holmstr\u00f6m (1813-1848). F\u00f6rsta \u00e5ren i staden bodde de i Parmans g\u00e5rd p\u00e5 Strandgatan 55<\/a>. De fick 8 barn och av dem levde 7 till vuxen \u00e5lder.<\/p>\n

Holstius byggde genast till g\u00e5rden i den norra \u00e4ndan, s\u00e5 att den blev 44 \u00bd alnar l\u00e5ng, lite \u00f6ver 26 meter.<\/p>\n

\u00c5r 1840<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden av Johan Holstius och hustrun Christina, som bodde d\u00e4r med tre sm\u00e5 barn. Hos dem bodde ocks\u00e5 dr\u00e4ngen Matts och pigorna Gustafva, Brita och Catharina.<\/p>\n

\u00c5r 1842<\/strong> byggde Johan Holstius en bagarstuga med en spis och inmurad kopparkittel p\u00e5 tomten. Stugan var 8,70 meter l\u00e5ng och 5,40 meter bred och den l\u00e5g vid den norra r\u00e5n, nere vid stranden. Han byggde ocks\u00e5 ett vedlider och ett vagnslider detta \u00e5r.<\/p>\n

\u00c5r 1845<\/strong> tecknade r\u00e5dman Johan Holstius en brandf\u00f6rs\u00e4kring p\u00e5 alla byggnader p\u00e5 tomten och han l\u00e4t d\u00e5 rita upp en tomtkarta, som visade hur byggnaderna var placerade.<\/p>\n

\"\"
P\u00e5 tomtkartan s\u00e5 ser man att huvudbyggnaden nr 1 hade en l\u00e5ng inbyggd veranda p\u00e5 g\u00e5rdssidan och att g\u00e5rden var kortare \u00e4n vad den \u00e4r i dag. Byggnad nr 2 var bagarstugan och nr 3 var dr\u00e4ngstugan och de andra byggnaderna alla m\u00f6jliga uthus. Fr\u00e5n uthuset nr 4 gick en landg\u00e5ng ner till stranden som slutade med en brygga l\u00e5ngt ut i Stadsfj\u00e4rden. Efter att Stenbron togs i bruk \u00e5r 1845 blev denna brygga oanv\u00e4nd.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1848, den 29 april<\/strong> avled Christina Holstius och g\u00e5rden \u00f6vertogs av arvingarna. Johan fick halva g\u00e5rden genom sin giftor\u00e4tt och de sju barnen delade p\u00e5 den andra halvan.<\/p>\n

\u00c5r 1851<\/strong> gifte Johan om sig med Maria Rebecka Sundman (1811-1907) och de bodde d\u00e5 i g\u00e5rden p\u00e5 tomt 178. Maria Rebecka var f\u00f6r \u00f6vrigt syster till handlanden Erik Nils Sundman, som bodde i \u201dGlassbarshuset\u201d.<\/a><\/p>\n

\u00c5r 1852, den 27 april<\/strong> avled r\u00e5dmannen och handelsmannen Johan Holstius och han \u00e4r begravd utanf\u00f6r Ulrika Eleonorakyrkan<\/a> bredvid sin f\u00f6rsta hustru Christina. G\u00e5rden \u00f6vertogs d\u00e5 av Holstius sterbhus, med andra ord \u00e4nkan Maria Rebecka en fj\u00e4rdedel och de sju barnen tre fj\u00e4rdedelar.<\/p>\n

H\u00e4radsh\u00f6vding Roos tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1853, den 29 december<\/strong> s\u00e5lde Holstius sterbhus tomten nr 178 med alla byggnader \u00e5t Lagmannen i Wasa Lagsaga, h\u00e4radsh\u00f6vdingen Anders Jakob Roos (1795-1862) f\u00f6r 2\u00a0000 rubel silver. A. J. Roos var f\u00f6dd i Lappfj\u00e4rd och var son till Johan och Maria Roos. Anders Jacob var gift med Anna Christina (1794-1875), som var f\u00f6dd Wenman i N\u00e4rpes.<\/p>\n

A. J. Roos hade under \u00e5ren 1823 \u2013 1841 verkat som borgm\u00e4stare i Kristinestad och bodde d\u00e5 i den g\u00e5rd p\u00e5 Strandgatan 42<\/a>, som han s\u00e5lde \u00e5t Fremdeling. Han blev d\u00e5 utn\u00e4mnd till landsh\u00f6vding i Kajana, d\u00e4r han verkade i flera \u00e5r men \u00e5terv\u00e4nde sedan till Kristinestad.<\/p>\n

\u00c5r 1855<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden av lagmannen A. J. Roos och hans hustru Anna. Hos dem bodde mamsellen Augusta Bergman, dr\u00e4ngen Erik och pigorna Sofia och Stina.<\/p>\n

\"\"
Den 5 juli 1856 annonserade lagmannen A. J. Roos i Vasabladet att han ville s\u00e4lja sin strandg\u00e5rd f\u00f6r 2 000 rubel silver. Dessv\u00e4rre hamnade han att pruta p\u00e5 priset och kunde f\u00f6ljande \u00e5r s\u00e4lja den f\u00f6r 1 800 rubel.<\/figcaption><\/figure>\n

Skr\u00e4ddare\u00e4nkan Lundberg tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1857, den 12 januari<\/strong> s\u00e5lde lagmannen A. J. Roos g\u00e5rden med d\u00e4rtill h\u00f6rande donationsjordjord \u00e5t skr\u00e4ddare\u00e4nkan Catharina Lundberg (f.1800 i Vasa) f\u00f6r 1 800 rubel silver. Hon var \u00e4nka efter skr\u00e4ddaren Carl Gustaf Lundberg (1802-1847) och fick flera barn men det var endast tre d\u00f6ttrar, som levde till vuxen \u00e5lder. Catharina bodde f\u00f6ljande \u00e5r d\u00e4r med sin dotter Hedvig (f.1839), sin syster Ulrika och pigorna Erika och Greta. P\u00e5 hyra bodde f.d. studeranden Carl Sj\u00f6berg, som hade alkoholproblem och d\u00e4r bodde ocks\u00e5 skomakare\u00e4nkan Wilhelmina Asplund och en musikdirekt\u00f6r och dennes bror.<\/p>\n

\u00c5r 1864, den 2 april<\/strong> avled skr\u00e4ddare\u00e4nkan Catharina Lundberg och g\u00e5rden \u00f6vertogs d\u00e5 av sterbhuset. I g\u00e5rden bodde d\u00e5 hennes dotter Hedvig och Catharinas syster Ulrika Eleonora Solfvin (f.1805) och som hade flyttat till staden \u00e5r 1851.<\/p>\n

\u00c5r 1870<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden och tomten av Catharina Lundbergs arvingar och d\u00e4r bodde hela tiden hyresg\u00e4ster. \u00c5r 1870 bodde Catharinas dotter Maria (1824-1901) d\u00e4r med sin man, handlanden Isak Adrian \u00c5berg (1823-1874) d\u00e4r och n\u00e5gra \u00e5r tidigare bodde skeppare\u00e4nkan Johanna Samulin (1813-1869) d\u00e4r med dottern Sofia. Johanna Samulin var f\u00f6dd i Gamlakarleby och var \u00e4nka efter skepparen Carl Henric Samulin (1811-1851). Kompositionsarbetaren Johan Tillgren bodde d\u00e4r en tid med hustrun Johanna och flera barn.<\/p>\n

Bokh\u00e5llare \u00c5kerman tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1874<\/strong> avled handlanden Isak Adrian \u00c5berg och d\u00e5 passade de andra sterbhusdel\u00e4garna p\u00e5 att s\u00e4lja g\u00e5rden p\u00e5 offentlig auktion. Auktionen utannonserades i Allm\u00e4nna Tidningen, kungjordes i stadens kyrka och utropades i gath\u00f6rnen. Vid auktionen gavs det h\u00f6gsta budet av handelsbokh\u00e5llaren Gustaf \u00c5kerman genom ombudet Otto Wendelin, som bj\u00f6d 3\u00a0100 mark. \u00c5kerman byggde d\u00e5 ut huvudbyggnaden i den norra \u00e4ndan, s\u00e5 att den fick den l\u00e4ngd som den har i dag.<\/p>\n

\u00c5r 1880<\/strong> \u00e4gdes tomten nr 178 och g\u00e5rden av handelsbokh\u00e5llaren Gustaf<\/u> Engelbert \u00c5kerman (f\u00f6dd i \u00c5bo 1823-1881) med hustrun Wilhelmina (f\u00f6dd Siljander i Jakobstad 1827-1886) och barnen Olga (1855-1939),\u00a0 Otto (1857-1896), Gustaf (1861-1918) och Ida Mathilda (1866-1941). Hos dem bodde ocks\u00e5 pigan Anna Sm\u00e5tr\u00e4sk (f.1853). P\u00e5 hyra bodde jungfrun Sofia Moliis och garvare\u00e4nkan Alexandra Renfors (f.1825) och hennes syster Amanda Starcke (f.1830). D\u00e4r bodde ocks\u00e5 f\u00f6rre folkskoll\u00e4raren Gustaf ”Faffin” Stenberg (1816-1896) med hustrun Ulrika f. Fahler i Vasa, som kallades Ulla och styvdottern Maria (f.1843).<\/p>\n

\u00c5r 1881, den 24 februari<\/strong> avled bokh\u00e5llaren \u00c5kerman och g\u00e5rden och tomten \u00f6vertogs av \u00e4nkan Wilhelmina, som tack vare ett inb\u00f6rdes testamente kunde sitta i orubbat bo.<\/p>\n

\u00c5r 1885<\/strong> hade ju tomten och g\u00e5rden \u00f6vertagits av handlande\u00e4nkan Wilhelmina \u00c5kerman (1827-1886) och med henne bodde de 4 barnen. Hos dem bodde ocks\u00e5 pigan Wilhelmina Frisk (f.1857). L\u00e4rare Stenberg och jungfrun Moliis bodde ocks\u00e5 kvar.<\/p>\n

\u00c5r 1889<\/strong> avled g\u00e5rds\u00e4garen Wilhelmina \u00c5kerman och g\u00e5rden \u00f6vertogs d\u00e5 av arvingarna och d\u00e4r bodde endast dottern Olga (f.1855). P\u00e5 hyra bodde folkskoll\u00e4raren Gustaf Stenberg med sin styvdotter Maria (f.1843) och jungfrun Sofia Moliis (f.1808). P\u00e5 hyra bodde ocks\u00e5 bryggm\u00e4staren Jakob Lindqvist (1852-1904) med hustrun Ida (f. Hjulman 1860-1935) och de hade en piga som ocks\u00e5 hette Ida.<\/p>\n

Barnhemmet i Kristinestad tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1889, den 28 oktober<\/strong> s\u00e5lde \u00c5kermans arvingar g\u00e5rden och tomten 178 f\u00f6r 3 300 mark \u00e5t f\u00f6reningen \u201dBarnhemmet i Kristinestad\u201d. Den h\u00e4r f\u00f6reningen hade varit verksam i hyrda utrymmen sedan 1887. Fr\u00e5n f\u00f6reningens sida undertecknades k\u00f6pebrevet av dess sekreterare, Charles Nordlund. F\u00f6reningens \u00e4ndam\u00e5l var att i sitt hem underh\u00e5lla och kristligen uppfostra v\u00e4rnl\u00f6sa eller i olyckliga f\u00f6rh\u00e5llanden uppv\u00e4xande fattiga barn.<\/p>\n

S\u00e5 gott som genast inr\u00e4ttade f\u00f6reningen ett barnhem i g\u00e5rden. Till f\u00f6rest\u00e5ndarinna antogs Maria Brommels (f.1847) som ocks\u00e5 bodde i g\u00e5rden. Hon hade tidigare bott p\u00e5 \u00d6stra L\u00e5nggatan 74. \u00c5r 1892 fanns d\u00e4r 12 pojkar och 14 flickor intagna. P\u00e5 hyra bodde tidigare \u00e4garen Olga \u00c5kerman (f.1865).<\/p>\n

Staden subventionerade det Norra barnhemmet \u00e5rliga med stora bidrag. F\u00f6rutom detta barnhem fanns det i s\u00f6derstan ocks\u00e5 det privata Swanstr\u00f6ms barnhem.<\/p>\n

\u00c5r 1897 skrev direktrisen Albina T\u00f6tterman en redog\u00f6relse \u00f6ver barnhemmets 10-\u00e5riga verksamhet och vill du l\u00e4sa den, skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

\"\"
Fotot som \u00e4r l\u00e5nat av Weckstr\u00f6m \u00e4r taget efter \u00e5r 1900 eftersom det finns elstolpar l\u00e4ngs med Strandgatan men f\u00f6re renoveringen 1904. Det var ju det \u00e5ret d\u00e5 Norra barnhemmet till h\u00f6ger fick ny stenfot och br\u00e4dfodring. Verandan p\u00e5 g\u00e5rdssidan byggdes ocks\u00e5 in och barnhemmet fick d\u00e5 mera utrymme.<\/figcaption><\/figure>\n

I b\u00f6rjan av 1900-talet<\/strong> konstaterade Norra barnhemmets direktion att deras utrymmen inte r\u00e4ckte till f\u00f6r dess verksamhet. Som mest hade barnhemmet – \u00e5r 1895 – haft 44 barn och trots att antalet minskade efter det, beh\u00f6vdes mera utrymmen.<\/p>\n

Stadsbyggm\u00e4stare Holmstr\u00f6m fick \u00e5r 1904 i uppdrag att uppg\u00f6ra ritningar f\u00f6r en tillbyggnad och att uppg\u00f6ra kostnadsf\u00f6rslag. Han f\u00f6reslog d\u00e5 att en ny byggnad skall uppf\u00f6ras p\u00e5 tomten i den norra r\u00e5n och att verandan p\u00e5 huvudbyggnaden skall byggas in.<\/p>\n

Holmstr\u00f6m r\u00e4knade ut att tillbyggnaderna skulle kosta 20\u00a0650 mark men f\u00f6r den goda sakens skulle s\u00e5 kunde han t\u00e4nka sig att sj\u00e4lv uppf\u00f6ra byggnaderna f\u00f6r 17\u00a0000 mark. Stadsfullm\u00e4ktige godk\u00e4nde hans anbud och tog pengarna ur br\u00e4nnvinsvinstmedelsfonden. H\u00f6gst troligt var det vid denna renovering, som byggnaden f\u00f6rs\u00e5gs med en ordentlig stenfot av kilade stenar.<\/p>\n

\"\"
Fotot av g\u00e5rden taget p\u00e5 1920-talet och det finns i Alvar Utters samlingar i stadens arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
S\u00e5 h\u00e4r tyckte byggm\u00e4stare Emil Holmstr\u00f6m att fasaden mot Strandgatan skulle se ut, efter att utbyggnaderna och renoveringar var genomf\u00f6rda. Ritningen finns p\u00e5 Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Stadens byggm\u00e4stare Emil Holmstr\u00f6m uppf\u00f6rde denna bostadsbyggnad f\u00f6r barnhemmets r\u00e4kning \u00e5r 1904. I dag anv\u00e4nds byggnaden av Psykosociala f\u00f6reningen Primula, f\u00f6r dess dagverksamhet f\u00f6r samh\u00e4llets utst\u00f6tta.<\/figcaption><\/figure>\n

Barnhemmets brandf\u00f6rs\u00e4kringen 1905.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1905, den 2 januari<\/strong> tecknade f\u00f6reningens viceordf\u00f6rande Alfred Carlstr\u00f6m<\/a> en ny brandf\u00f6rs\u00e4kring, eftersom huvudbyggnaden hade renoverats och byggts till. Alla andra byggnader hade nyligen uppf\u00f6rts och till f\u00f6rs\u00e4kringen bifogade han denna tomtkarta.<\/p>\n

\"\"
Alla uthus l\u00e4ngs med den norra r\u00e5n och bagarstugan nere vid stranden revs och i st\u00e4llet uppf\u00f6rdes ett nytt bostadshus, allts\u00e5 det som fortfarande st\u00e5r kvar. Nedanf\u00f6r denna nya byggnad uppf\u00f6rdes 1904 ett spillningskast, inrymt i en mindre byggnad. Verandan p\u00e5 huvudbyggnaden byggdes in och blev en l\u00e5ng korridor och d\u00e4r finns i dag ett k\u00f6k och kl\u00e4df\u00f6rvaringen. P\u00e5 samma g\u00e5ng revs uthuset mot Brunstr\u00f6mska gatan och i st\u00e4llet uppf\u00f6rdes ett nytt, delvis av stock och delvis av br\u00e4der och korsvirke. Det nya uthuset var 23 meter l\u00e5ngt och 6 meter brett och d\u00e4r fanns tv\u00e5 f\u00f6rr\u00e5dsbodar, f\u00e4hus med f\u00f6rstuga och vedlider. Samtliga byggnader f\u00f6rs\u00e5gs med tak av asfaltfilt.
Alla byggnader, planken och ink\u00f6rsportarna f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 25 100 mark tillsammans.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1905<\/strong> avgick barnhemmets f\u00f6rest\u00e5ndarinna Maria Brommels med pension och direktionen valde d\u00e5 Ida Holmberg till hennes eftertr\u00e4dare. Hon var hemma fr\u00e5n Helsingfors men var just d\u00e5 f\u00f6rest\u00e5ndarinna f\u00f6r ett barnhem i Suomussalmi. Ida var tj\u00e4nstledig ett par m\u00e5nader \u00e5r 1907 och vikarierades d\u00e5 av Blondina Sundqvist.<\/p>\n

Ida Holmberg stannade bara till november 1907 och d\u00e5 valde direktionen Fanny Berg till f\u00f6rest\u00e5ndarinna, bland 17 s\u00f6kande.<\/p>\n

\u00c5r 1910, i augusti<\/strong> fick det Norra barnhemmet ekonomiska problem, d\u00e5 det visade sig att dess ekonom och bokf\u00f6rare Emil Axelin<\/a> hade f\u00f6rsnillat en stor del av dess pengar. Vid en revision kom det fram att f\u00f6reningen hade ov\u00e4ntade skulder p\u00e5 13\u00a0880 mark, en stor summa den tiden. Axelin p\u00e5stod att han hade l\u00e5nat pengar \u00e5t barnhemmet ur egen ficka och d\u00e4rf\u00f6r hade stora fordringar p\u00e5 barnhemmet. Trots stadens \u00e5rliga bidrag meddelade f\u00f6reningens direktion att de inte kan forts\u00e4tta verksamheten d\u00e5 pengar saknas.<\/p>\n

P\u00e5 n\u00e5got vis lyckade de \u00e4nd\u00e5 h\u00e5lla verksamheten i g\u00e5ng. Det var n\u00e4ra att staden skulle tvingas ta \u00f6ver barnhemmet men direktionen lyckades g\u00f6ra en rekonstruktion av verksamheten, s\u00e5 att barnhemmet kunde forts\u00e4tta.<\/p>\n

\u00c5r 1914<\/strong> anst\u00e4lldes Helmi Forsman fr\u00e5n Kristinestad som f\u00f6rest\u00e5ndarinna och till sin hj\u00e4lp hade hon hela tiden \u201dn\u00e5gon hj\u00e4lpreda eller piga\u201d. Helmi hade tidigare sk\u00f6tt b\u00e5de Nykterhetskaf\u00e9 och l\u00e4sesalen, s\u00e5 l\u00e4nge de fanns. Barnhemmet hade d\u00e5 endast 9 barn intagna, det l\u00e4gsta antalet under hela dess historia. Mot slutet av \u00e5rtiondet fanns det omkring 15-20 barn intagna. En orsak till \u00f6kningen var att sommaren 1917 upph\u00f6rde Svanstr\u00f6m med det s\u00f6dra barnhemmet och en del av barnen d\u00e4rifr\u00e5n placerades d\u00e5 p\u00e5 det norra. Det stora problemet var att norra barnhemmet inte tog emot sm\u00e5 barn under 5 \u00e5r och s\u00e5dana fanns det m\u00e5nga av p\u00e5 det s\u00f6dra.<\/p>\n

\u00c5r 1915, den 29 november<\/strong> tecknade direktionsordf\u00f6rande Josefine Lund en ny brandf\u00f6rs\u00e4kring p\u00e5 de fyra byggnaderna, eftersom dess v\u00e4rde har stigit sedan f\u00f6rra g\u00e5ngen. Byggnaderna f\u00f6rs\u00e4krades nu f\u00f6r 35\u00a0700 mark och f\u00f6rs\u00e4kringen tecknade hon i stadens namn. Detta fick borgm\u00e4stare Elis Granfelt att reagera och han skrev ett brev till f\u00f6rs\u00e4kringsbolaget att byggnaderna inte \u00e4r stadens, utan tillh\u00f6r barnhemsf\u00f6reningen.<\/p>\n

\u00c5r 1924, i april<\/strong> anst\u00e4lldes Hilja Fagerstr\u00f6m fr\u00e5n Gamlakarleby till f\u00f6rest\u00e5ndarinna och barnhemmet hade vid denna tid omkring 25 barn i v\u00e5rd. I b\u00f6rjan av 1930-talet fanns det omkring 15-20 barn i v\u00e5rd men antalet sj\u00f6nk och mot slutet av \u00e5rtiondet \u00f6vertog staden v\u00e5rden av utslagna barn.<\/p>\n

Kristinestadsnejdens Hemsl\u00f6jdsf\u00f6rening tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1938, den 8 augusti<\/strong> s\u00e5lde Norra Barnhemmet i Kristinestad r.f. tomten nr 178 med alla byggnader \u00e5t Kristinestadsnejdens Hemsl\u00f6jdsf\u00f6rening r.f. F\u00f6r barnhemmets del undertecknades k\u00f6pebrevet av Anni Cedervall och dess ekonom Henrik Sandlund och f\u00f6r Hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningen av Frans Henrikson och Lennart Norrvik. K\u00f6peskillingen var 100\u00a0000 mark och den skulle betalas f\u00f6re tilltr\u00e4det den 1 september. Aff\u00e4ren finansierades genom att uppta inteckningsl\u00e5n i Kristinestads sparbank.<\/p>\n

Hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningen hade till uppgift att grunda och uppr\u00e4tth\u00e5lla en eller flera svenska hemsl\u00f6jdsskolor, s\u00e5v\u00e4l manliga som kvinnliga.<\/p>\n

\u00c5r 1938, den 10 oktober<\/strong> kunde \u00d6sterbottens ambulatoriska manliga sl\u00f6jdskola starta sin verksamhet i Hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningen utrymmen, som d\u00e5 hade renoverats f\u00f6r dem.<\/p>\n

Den h\u00e4r verksamheten ser inte ut att ha blivit l\u00e5ngvarig f\u00f6r p\u00e5 1940-talet bodde det flera hyresg\u00e4ster i g\u00e5rdarna.<\/p>\n

Under och efter kriget bodde bland annat chauff\u00f6ren Arne Bj\u00f6rs (f.1903) d\u00e4r med hustrun Hilja Onerva (f.1911i Kymi) och sonen Bror, Amanda Hannus bodde d\u00e4r med sin fosterdotter Karin Elisabeth (f.1927) och arbetaren Yrj\u00f6 Latvatalo (f.1912) fr\u00e5n Storkyro bodde d\u00e4r med sin hustru, som var hemma fr\u00e5n Sideby. \u00c5r 1947<\/strong> annonserar ”Kristinestads Snickeriverkstad” att de tillverkar d\u00f6rrar, f\u00f6nster och k\u00f6ksm\u00f6bler p\u00e5 best\u00e4llning och de utf\u00f6r ocks\u00e5 m\u00e5lningsarbeten.<\/p>\n

\u00c5r 1950, i oktober<\/strong> best\u00e4mdes det att Hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningen skall \u00f6verta den kvinnliga \u201dV\u00e4v- och handarbetsskolan\u201d i Kristinestad, som d\u00e5 var inrymd i \u00f6vre v\u00e5ningen p\u00e5 Castr\u00e9nska g\u00e5rden p\u00e5 Strandgatan 55<\/a>. Det var Fruntimmersf\u00f6reningen som redan \u00e5r 1895 hade startat denna v\u00e4vskola, som under en l\u00e5ng tid verkade i Arbetets V\u00e4nners lokal p\u00e5 \u00d6stra L\u00e5nggatan.<\/p>\n

Utrymmena skulle genast renoveras f\u00f6r att passa hemsl\u00f6jdsskolans verksamhet, som kunde inledas f\u00f6ljande \u00e5r. Renoveringen blev att kosta 1,3 miljoner mark och det var stadsbyggm\u00e4stare Hjalmar Nylind, som \u00f6vervakade arbetet. Skolan som var 1-\u00e5rig kallades i folkmun \u201dV\u00e4vskolan\u201d tog efter detta emot endast kvinnliga elever fr\u00e5n hela svenska \u00d6sterbotten.<\/p>\n

Huvudbyggnaden togs i bruk f\u00f6r sj\u00e4lva v\u00e4vskolan medan g\u00e5rdsbyggnaden, som var uppf\u00f6rd \u00e5r 1904, kunde anv\u00e4ndas som elevhem efter en renovering. \u00c5r 1953 i maj kom inspektor Toini-Inkeri Kankkonen p\u00e5 ett 2-dagars granskningsbes\u00f6k. Hon hade inget negativt att s\u00e4ga och hon ber\u00f6mde b\u00e5de v\u00e4vskolan och byggnaderna. Speciellt glad var hon f\u00f6r det trivsamma elevhemmet och f\u00f6r de fina arbeten som eleverna kunde visa upp.<\/p>\n

L\u00e4s\u00e5ret 1952-1953<\/strong> blev n\u00e5got av ett rekord\u00e5r f\u00f6r v\u00e4vskolan och f\u00f6rest\u00e5ndarinnan Martha Nurmio kunde gl\u00e4da sig \u00e5t att 15 elever fick avg\u00e5ngsbetyg. Av dessa 15 hade 9 elever bott i det trivsamma elevhemmet. Med hemsl\u00f6jdsl\u00e4rarinnan Signe Salminens hj\u00e4lp fick elevernas arbeten ett v\u00e4rde p\u00e5\u00a0 hela 1,2 miljoner mark. Sju elever fick stipendier uppg\u00e5ende till totalt 190 000 mark.<\/p>\n

N\u00e5gra stora m\u00e4ngder elever fick inte v\u00e4vskolan i forts\u00e4ttningen och till p\u00e5 k\u00f6pet var de flesta fr\u00e5n andra orter. Till exempel \u00e5r 1966 hade skolan bara fem elever men kunde ha haft plats f\u00f6r ett par till. Av de h\u00e4r fem eleverna var tv\u00e5 fr\u00e5n P\u00e5skmark by och tre fr\u00e5n Malax.<\/p>\n

\u00c5r 1968<\/strong> kunde nya f\u00f6rest\u00e5ndaren Anna-Maj Andlin \u201dvarmt\u201d rekommendera v\u00e4vskolan, eftersom byggnaden just hade f\u00e5tt centralv\u00e4rme. F\u00f6r undervisningen m\u00e5ste eleven betala 35 mark och att bo i elevhemmet kostade 5 mark och Andlin tyckte att v\u00e4vskolan gav en bra grund f\u00f6r vidare utbildning.<\/p>\n

F\u00f6rutom den teoretiska och praktiska undervisningen i v\u00e4vning och s\u00f6mnad, gavs ocks\u00e5 lektioner i aff\u00e4rsl\u00e4ra, bokf\u00f6ring, samh\u00e4llsl\u00e4ra och svenska.<\/p>\n

\u00c5r 1971 p\u00e5 v\u00e5ren <\/strong>fick 8 flickor sina betyg och av dem var 2 fr\u00e5n B\u00f6tom, 3 fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, en fr\u00e5n Tj\u00f6ck och resten var hemma fr\u00e5n andra orter. F\u00f6rest\u00e5ndaren Gun-Britt H\u00e4ggblom gladde sig \u00e5t att yrkeutbildningsstyrelsen hade gett dem \u00e4nnu ett n\u00e5de\u00e5r. Men p\u00e5 h\u00f6sten var hon igen bekymrad, f\u00f6r d\u00e5 h\u00f6stterminen inleddes fanns d\u00e4r bara tre elever. Tre elever till hittades, s\u00e5 p\u00e5 v\u00e5ren kunde sex flickor utdimitteras och samtliga var fr\u00e5n n\u00e4romr\u00e5det.<\/p>\n

\u00c5r 1972 p\u00e5 h\u00f6sten<\/strong> var Gun-Britt, som nu hade gift sig med Per Thomasfolk fr\u00e5n Tj\u00f6ck orolig att skolan inom en n\u00e4ra framtid kommer att sammansl\u00e5s med den i Kvevlax. Undervisningen kommer d\u00e5 att ske d\u00e4r medan endast kortare kurser kan h\u00e5llas i Kristinestad. Hon v\u00e4djade till flickf\u00f6r\u00e4ldrar att skicka dem till v\u00e4vskolan, som hade utbildning 38 timmar per vecka. Av dessa var 19 v\u00e4vning, 6 var s\u00f6mnad medan resten handlade om allm\u00e4nna \u00e4mnen. Endast 10 mark i m\u00e5naden kostade det att bo p\u00e5 internatet, redan det var en orsak att g\u00e5 i skolan.<\/p>\n

Senare p\u00e5 h\u00f6sten h\u00f6lls ett m\u00f6te i Helsingfors d\u00e4r representanterna fr\u00e5n Kristinestad ville ha \u00e5tminstone en filial under Kvevlax, eftersom det var enda yrkesutbildningen s\u00f6der om Vasa. Ett visst samarbete med Syd\u00f6sterbottens medborgarinstitut hade inletts.<\/p>\n

\u00c5r 1973 i januari<\/strong> meddelade representanter fr\u00e5n hemsl\u00f6jdsskolorna i Terj\u00e4rv och Kristinestad att de snart kommer att g\u00e5 samman med den st\u00f6rre skolan i Kvevlax. Detta eftersom myndigheterna hade meddelat att de inte l\u00e4ngre godk\u00e4nner bidrag till n\u00e5gra enl\u00e4rarskolor. Till h\u00f6stterminen 1973 hade tolv elever anm\u00e4lt sig, s\u00e5 l\u00e4get var b\u00e4ttre \u00e4n tidigare \u00e5r.<\/p>\n

Den tillf\u00e4lliga uppg\u00e5ngen blev kortvarig och till exempel \u00e5r 1974 var f\u00f6rest\u00e5ndaren Gun-Britt Thomasfolk m\u00e4rkbart bekymrad, d\u00e5 sex elever hade anm\u00e4lt sig med bara fem b\u00f6rjade. Nu fattades 3-4 elever och hon v\u00e4djade till Marthaf\u00f6reningar i byarna att de skall uppmana flickorna att b\u00f6rja i v\u00e4vskolan.<\/p>\n

Hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningen fick 75 % i statligt bidrag f\u00f6r verksamheten men kravet p\u00e5 \u00e5tta elever var sv\u00e5rt att fylla. N\u00e4rpes Tidning skrev vid avslutningen i maj 1975 att skolan nu \u00e4r p\u00e5 fallrepet. Skolan hade d\u00e5 haft elever fr\u00e5n Kristinestad och Tj\u00f6ck men ocks\u00e5 fr\u00e5n N\u00e4rpes, som saknade dylik skola.<\/p>\n

\u00c5r 1975 i april<\/strong> besl\u00f6t skolans direktion att skolan skall f\u00e5 \u00e4nnu ett n\u00e5de\u00e5r, ifall \u00e5tta elever anm\u00e4ler sig inom maj m\u00e5nad. Om inte tar de till alternativ 2, som betyder att skolan l\u00e4ggs ned, undervisningen flyttas till Kvevlax och att i Kristinestad kommer att inr\u00e4tta en r\u00e5dgivningsstation f\u00f6r hemsl\u00f6jd.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e5ren 1976<\/strong> slutade v\u00e4vskolan i Kristinestad sin verksamhet. I st\u00e4llet ordnades det kortare kurser, till exempel i medborgarinstitutets regi eller i hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningens regi i v\u00e4vskolans tidigare utrymmen.<\/p>\n

Svenska Litteraturs\u00e4llskapet tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1984, den 14 mars<\/strong> p\u00e5 ett andra \u00e5rsm\u00f6te besl\u00f6t m\u00f6tesdeltagarna att Hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningens tomt och g\u00e5rd skall s\u00e4ljas \u00e5t Svenska Litteraturs\u00e4llskapet f\u00f6r 30 000 mark. K\u00f6pebrevet uppgjordes den 26 april och fr\u00e5n f\u00f6reningens sida undertecknades det av nyvalda ordf\u00f6randen Lars Ax\u00e9n och tidigare ordf\u00f6randen Annel Ax\u00e9n, som nu var kass\u00f6r. Fr\u00e5n Litteraturs\u00e4llskapets sida undertecknades k\u00f6pebrevet av dess ombud Stig Forsstr\u00f6m. Litteraturs\u00e4llskapet finansierade aff\u00e4ren och den efterf\u00f6ljande renoveringen med pengar \u2013 mellan 200 \u2013 300 000 mark – ur Frans Henriksons fond.<\/p>\n

Under hembygdsr\u00e5det Lars Ax\u00e9ns ledning inledde Litteraturs\u00e4llskapet en omfattande renovering av byggnaderna och till sin hj\u00e4lp hade han bland annat m\u00e5larm\u00e4staren Rune Wickl\u00e9n. Efter renoveringen hyrde och anv\u00e4nde hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningen och medborgarinstitutet byggnaderna f\u00f6r sin verksamhet. De allm\u00e4nna \u201dv\u00e4vstugorna\u201d blev snabbt popul\u00e4ra med handledaren Gun Mannfolk och de 13 v\u00e4vstolarna var i flitig anv\u00e4ndning i slutet av 1980-talet. Byggnaderna hyrdes ocks\u00e5 ut \u00e5t andra beh\u00f6vande.<\/p>\n

\u00c5r 1991, i juli<\/strong> startade \u00d6sterbottens svenska hemsl\u00f6jdsf\u00f6rening ett projekt som skulle g\u00f6ra Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden i Kristinestad till ett centrum f\u00f6r hemsl\u00f6jd och konsthantverk. En arbetsgrupp best\u00e5ende av Kaj Bj\u00f6rni, Lars Ax\u00e9n, Kurt Gullberg fr\u00e5n landskapsf\u00f6rbundet, Valdemar Back, Gun-Britt Thomasfolk och Anna-Maija Backman vidtalade m\u00e5larm\u00e4stare Rune Wickl\u00e9n att han skulle bli r\u00e5dgivare vid centret. Utbildningsstyrelsen beviljade statsbidrag f\u00f6r Wickl\u00e9ns anst\u00e4llning under ett halv \u00e5rs tid. Uthuset m\u00e5ste renoveras och byggas om till snickarverkstad och s\u00e5 skulle en renoveringsbank inr\u00e4ttas.<\/p>\n

\u00c5r 2003<\/strong> tyckte Lars Ax\u00e9n och Matts Eklund att Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden kunde g\u00f6ras till ett turistcenter f\u00f6r Syd\u00f6sterbottens tre st\u00e4der och de omkring liggande kommunerna. De hoppades att Svenska kulturfonden skulle st\u00e5 f\u00f6r finansiering och kulturdelegationens ordf\u00f6rande Alice Lillas tyckte \u201datt det var ett intressant och sp\u00e4nnande projekt”.<\/p>\n

Nya \u00e4gare<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 2011<\/strong> \u00f6verl\u00e4t Svenska Litteraturs\u00e4llskapet tomten och alla byggnader \u00e5t dess underf\u00f6rening Svenska Kulturfonden.<\/p>\n

\u00c5r 2013<\/strong> bildade Svenska Kulturfonden en fastighetsstiftelse, som fick i uppgift att \u00e4ga och f\u00f6rvalta Kulturfondens fastigheter. Dit h\u00f6rde bland annat Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden i Kristinestad.<\/p>\n

\u00c5r 2017<\/strong> inledde stiftelsen en total och genomgripande renovering av byggnaderna p\u00e5 Hemsl\u00f6jdg\u00e5rdens tomt och f\u00f6ljande \u00e5r kunde v\u00e4nstugan Primula och Hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningen ta i bruk de nya utrymmena.<\/p>\n

I dag \u00e4r det Svenska Kulturfondens Fastighetsstiftelse som \u00e4ger alla byggnader och hyr ut dem \u00e5t Kristinestadsnejdens hemsl\u00f6jdsf\u00f6rening r.f. som bedriver en livlig verksamhet. Byggnaderna \u00e4r alla i gott skick och i daglig anv\u00e4ndning.<\/p>\n

F\u00f6rutom f\u00f6r den egna verksamheten hyr f\u00f6reningen ocks\u00e5 ut g\u00e5rden \u00e5t andra f\u00f6reningar och ocks\u00e5 \u00e5t Medborgarinstitutet. F\u00f6reningens styrelse planerar verksamheten och ordnar i detta nu kurser i v\u00e4vning som \u00e4r husets varum\u00e4rke, folkdr\u00e4kts\u00f6mnad,\u00a0broderigrupp och har varje vecka handarbetscaf\u00e9.,<\/p>\n

F\u00f6reningens\u00a0ledord \u00e4r \u201dHantverk, Kreativitet och V\u00e4lm\u00e5ende\u201d och \u00e4nnu i dag anv\u00e4nds stadgarna som f\u00f6reningens grundare, kommerser\u00e5det Frans Henrikson instiftade.<\/p>\n

\u00d6vrigt<\/strong><\/h2>\n

V\u00e4nstugan Primula i g\u00e5rdsbyggnaden<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 2007<\/strong> inledde V\u00e4nstugan Primula social verksamhet i g\u00e5rdsbyggnaden. Dess uppgift \u00e4r att erbjuda psykosocial verksamhet och att f\u00f6rebygga mental oh\u00e4lsa och kunna erbjuda social samvaro f\u00f6r de enskilda individerna. \u00c5r 2015 grundades Psykosociala f\u00f6reningen Primula r.f. som \u00e4r en underf\u00f6rening till Psykosociala f\u00f6rbundet.<\/p>\n

Primula bedriver sin verksamhet p\u00e5 bidrag fr\u00e5n olika fonder och fr\u00e5n staden Kristinestad.<\/p>\n

\"\"
Stadens byggm\u00e4stare Emil Holmstr\u00f6m uppf\u00f6rde denna bostadsbyggnad f\u00f6r barnhemmets r\u00e4kning \u00e5r 1904. I dag anv\u00e4nds byggnaden av Psykosociala f\u00f6reningen Primula, f\u00f6r dess dagverksamhet f\u00f6r samh\u00e4llets utst\u00f6tta.<\/figcaption><\/figure>\n

Frans Henriksons uterum<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 2017 planerade konstn\u00e4r Maria Nordb\u00e4ck ett uterum f\u00f6r att hedra Frans Henrikson.<\/p>\n

\"\"
Vid utescenen g\u00e5r det att sommartid ordna konserter och andra publika tillst\u00e4llningar. Till exempel \u00e5r 2018 vid Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rdens \u00e5terinvigning ordnades en stor fest, d\u00e5 det g\u00e5tt 80 \u00e5r sedan hemsl\u00f6jdsskolan startade i Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden. Fotot fr\u00e5n 2018.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I stens\u00e4ttningen invid utescenen finns inf\u00e4llda metallplattor med ekonomier\u00e5det Frans Henriksons vackra ingraverade text. Fotot fr\u00e5n 2018.<\/figcaption><\/figure>\n

Yttergrunds fyr som miniatyr<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 2021 fick Mikael Ekholm en id\u00e9 att han skulle tillverka en miniatyrmodell av fyren p\u00e5 Yttergrund i Sideby. Tillsammans med Rolf Mattfolk och Mikael Bodman fr\u00e5n Kristinestad tillverkade de den f\u00f6rsta miniatyren i verkstaden p\u00e5 Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden, och den placerades sedan d\u00e4r ute p\u00e5 g\u00e5rdsplanen. Den v\u00e4ckte s\u00e5 pass mycket uppseende med sina blinkande lampor att fyrarna b\u00f6rjade tillverkas p\u00e5 kurser i verkstaden. Ca 7 personer kan delta i en kurs och hittills har ett 20-tal fyrar tillverkats och de finns i dag p\u00e5 m\u00e5nga privata och allm\u00e4nna strandtomter och g\u00e5rdsplaner.<\/p>\n

Originalfyren finns p\u00e5 Yttergrund i Sideby och den togs i bruk \u00e5r 1892 och var d\u00e5 Finlands h\u00f6gsta fyr. Med sina 43 meter \u00e4r den i dag den n\u00e4sta h\u00f6gsta fyren. Miniatyrerna g\u00f6rs i skala 1:20.<\/p>\n

\"\"
Likheten mellan originalet till h\u00f6ger och miniatyren till v\u00e4nster \u00e4r sl\u00e5ende.<\/figcaption><\/figure>\n

Det Wendelinska julkorset<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 2009 besl\u00f6ts i Hemsl\u00f6jdsf\u00f6reningen att de skall ta reda p\u00e5 om ett exemplar av det Wendelinska julkorset m\u00f6jligtvis finns p\u00e5 ett museum i Jakobstad, som Hilma Stockhammar hade skrivit i sin bok \u201dFlydda tider\u201d. N\u00e5got s\u00e5dant fanns inte i Jakobstad men d\u00e4remot fanns p\u00e5 \u00d6sterbottens museum ett julkors i d\u00e5ligt skick.<\/p>\n

Unders\u00f6kningarna bekr\u00e4ftade att det \u00e4r just det, som Hilma Stockhammar i boken beskriver som \u201dett uts\u00f6kt vackert, stort julkors\u201d. Med stor s\u00e4kerhet best\u00e4mdes att det m\u00e5ste vara kommerser\u00e5det Simon Anders Wendelins dotter Ida, som p\u00e5 egen hand hade tillverkat originalet. Noggranna ritningar av Idas julkors gjordes och det har efter det tillverkats omkring 20 nya julkors i snickeriverkstaden p\u00e5 Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden.<\/p>\n

\"\"
Fotografiet med det Wendelinska julkorset utanf\u00f6r snickeriet \u00e4r l\u00e5nat fr\u00e5n Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Snickarverkstaden uppf\u00f6rdes som uthus \u00e5r 1904 och har blivit renoverad flera g\u00e5ngen och h\u00e4r har byggts allt fr\u00e5n Olgasoffor till julkors och miniatysfyrar. Fotot fr\u00e5n sommaren 2012.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Utescenen, snickarverkstaden och huvuding\u00e5ngen till Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden. Fotot fr\u00e5n sommaren 2021.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Till v\u00e4nster Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden och till h\u00f6ger byggnaden d\u00e4r V\u00e4nstugan Primula h\u00e5ller sin dagverksamhet. Frans Henriksons utescen p\u00e5 g\u00e5rden \u00e4r en trivsam viloplats. Fotot fr\u00e5n 2021.<\/figcaption><\/figure>\n

\"\"<\/p>\n

\"\"
G\u00e5ngporten mot Strandgatan inbjuder till ett bes\u00f6k p\u00e5 g\u00e5rdsplanen, med utsikt mot Norrfj\u00e4rden. Portarna och planket \u00e4r tillverkat av Fred Berg fr\u00e5n Skaftung.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Fr\u00e5n Brunstr\u00f6msgatan g\u00e5r det att k\u00f6ra in p\u00e5 g\u00e5rdsplanen med bil. Den r\u00f6da byggnaden till v\u00e4nster uppf\u00f6rdes \u00e5r 1904 som ett uthus med magasin, f\u00e4hus och foderlada.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden \u00e4r vackert bel\u00e4gen i Norrstan i korsningan av Strandgatan och Brunstr\u00f6msgatan.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I g\u00e5ngna tider skulle det finnas t\u00e4ta och stadiga plank runt alla tomter i staden. H\u00f6jden skulle vara minst 3 alnar, allts\u00e5 1,80 meter. Med andra ord fanns det inte n\u00e5gon m\u00f6jlighet att kika in p\u00e5 folks g\u00e5rdar.<\/figcaption><\/figure>\n

\"\"<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1956, den 26 maj publicerade Syd-\u00d6sterbotten en dikt eller s\u00e5ng, med melodin ”En sj\u00f6man \u00e4lskar havets v\u00e5g”.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i december 2024. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla lagfarter, mantalsl\u00e4ngder, kyrkb\u00f6cker och gamla tidningar. Susanne Bodman har hj\u00e4lpt till med information om verksamheten p\u00e5 Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden. G\u00e5rdens historia \u00c5r 1810 fanns inte denna tomt, som under den Forts\u00e4tt l\u00e4sa Hemsl\u00f6jdsg\u00e5rden p\u00e5 Strandgatan 18<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":18658,"menu_order":18,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-29339","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/29339","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29339"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/29339\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30384,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/29339\/revisions\/30384"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18658"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29339"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}