![\"\"](\"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/19490730-Walter-Sjobloms-rubrik.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Denna artikel skriven av Walter Sj\u00f6blom publicerades i Syd-\u00d6sterbotten 30 juli 1949, i samband med firandet av stadens 300-\u00e5riga historia. Renskriven av Lasse Backlund i augusti 2024.<\/strong><\/span><\/p>\n Till borgerskapets skyldigheter i konungariket Sveriges st\u00e4der h\u00f6rde redan tidigt f\u00f6rpliktelsen att vaka \u00f6ver den allm\u00e4nna s\u00e4kerheten p\u00e5 respektive orter. I 1619 \u00e5rs stadga om st\u00e4dernas organisation l\u00e4ses om borgerskapets lokala v\u00e4rnplikt f\u00f6ljande: \u201dAlla de, som i staden bygga och bo, skola vara f\u00f6rsedde med \u00f6ver- och underv\u00e4rjor och \u00e5rligen en g\u00e5ng om \u00e5ret den 1 april l\u00e5ta sig finna tillst\u00e4des vid m\u00f6nstringen. Eljest, d\u00e4r han p\u00e5 sina torftiga \u00e4renden f\u00f6rrest \u00e4r, l\u00e5ta sig d\u00e4rhos hos m\u00f6nstringen enskylla; d\u00e4r sina vapen icke dess mindre sk\u00e5da l\u00e5te vid 40 marks straff oss och staden till treskifte.\u201d <\/em><\/strong><\/p>\n \u00a0<\/em><\/strong>Dessa best\u00e4mmelser blev efter hand sk\u00e4rpta. Med 30-\u00e5riga kriget bl\u00e5ste friska, krigiska vindar in \u00f6ver det svenska v\u00e4ldet. Med sv\u00e4rd i hand dikterade segerrika svenska krigare villkoren f\u00f6r Westfaliska freden och skapade d\u00e4rmed den svenska stormakten. Men Sverige, som h\u00e4danefter mot avundsamma, folkrika l\u00e4nder m\u00e5ste v\u00e4rna sin nyvunna maktst\u00e4llning, var geografiskt sett litet, dess besittningar l\u00e5g spridda, och dess folk var f\u00e5taligt. Dess enda m\u00f6jlighet att i det l\u00e5nga loppet framg\u00e5ngsrikt kunna v\u00e4rna sin position l\u00e5g i att det, v\u00e4pnat till t\u00e4nderna, i varje \u00f6gonblick vapen\u00f6vat st\u00e5 redo att blodigt tillbakavisa varje fiende, som f\u00f6rs\u00f6kte komma det till livs.<\/p>\n Man f\u00f6rv\u00e5nar sig d\u00e4rf\u00f6r inte \u00f6ver att ocks\u00e5 de fredliga svenska k\u00f6pst\u00e4derna fick en s\u00e5 krigisk organisation, som f\u00f6rh\u00e5llandena rimligtvis medgav.<\/p>\n \u00c4ven Kristinestads borgerskap underkastades tidens och tidsandans civila v\u00e4rnplikt.<\/p>\n Om den genomf\u00f6rdes d\u00e4r omedelbart efter stadens grundl\u00e4ggning har jag inte haft m\u00f6jlighet att utr\u00f6na. I stadens arkiv saknas tyv\u00e4rr domb\u00f6ckerna fr\u00e5n de f\u00f6rsta \u00e5ren av samh\u00e4llets tillvaro. S\u00e4kert hade de, om de funnits att tillg\u00e5, kunnat l\u00e4mna v\u00e4rdefulla upplysningar i ber\u00f6rt avseende. I viss grad sannolikt f\u00f6refaller det mig dock, att staden under sina f\u00f6rsta \u00e5r var befriad fr\u00e5n denna civila milit\u00e4ra besv\u00e4rlighet och att en s\u00e5dan f\u00f6rst \u00e5r 1658 p\u00e5lades densamma.<\/p>\n Den \u00e4ldsta i stadens \u00e4go befintliga domboken \u00e4r av nyss n\u00e4mnda \u00e5r, och den meddelar f\u00f6ljande:<\/p>\n Den 9 januari 1658 publicerades p\u00e5 r\u00e5dstugan ett brev fr\u00e5n stadens borgm\u00e4stare, som f\u00f6r tillf\u00e4llet befann sig p\u00e5 resa. Borgm\u00e4staren h\u00e4nvisade till en fr\u00e5n landsh\u00f6vdingen tidigare anl\u00e4nd skrivelse r\u00f6rande h\u00e4r ifr\u00e5gavarande sak, och framh\u00f6ll, att borgerskapet ovillkorligen skulle med sina dr\u00e4ngar g\u00f6ra sig redo att \u201el\u00e5ta sig tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan exerceras av gamla officerare och att f\u00f6rskaffa sig musket\u00f6rer, pikar, undergev\u00e4r och ammunition, detta inom en m\u00e5nads tid.\u201d <\/em><\/strong><\/p>\n Tredska skulle straffas med 40 marks b\u00f6ter. I samma skrivelse \u00e5l\u00e4ggs ocks\u00e5 stadens donationsb\u00f6nder i Tj\u00f6ck att med gev\u00e4r, \u201esom de hava kunna<\/em><\/strong>\u201d infinna sig till dessa krigiska \u00f6vningar.<\/p>\n \u201dMen”,<\/em><\/strong> heter det i forts\u00e4ttningen, \u201dr\u00e5det och det n\u00e4rvarande borgerskapet, som var f\u00e5taligt, kunde dock ej annorlunda sluta \u00e4n att f\u00f6rbida borgm\u00e4starens hemkomst, och sedan \u00e4r meningen att skriva v\u00e4lborne herr landsh\u00f6vdingen till och herr landsh\u00f6vdingen giva tillk\u00e4nna, att om rytteri f\u00f6refaller det alltf\u00f6r sv\u00e5rt.\u201d<\/em><\/strong><\/p>\n Det n\u00e4rvarande borgerskapet sade sig dock g\u00e4rna \u201ealla vara i parat och beredskap, d\u00e4r n\u00e5got p\u00e5 f\u00e4rde komme, s\u00e5som ville de ock g\u00e4rna f\u00f6rskaffa sig s\u00e5dana gev\u00e4r, som h\u00e4r kan finnas att bekomma. Till exrceitien nekade de icke. Men ammunition fanns h\u00e4r intet att f\u00e5. Dock avsades, att samtelige borgerskapet och b\u00f6nderna fr\u00e5n Tj\u00f6ck skulle vara tillst\u00e4des att l\u00e5ta rotera sig.\u201d<\/em><\/strong><\/p>\n Av inneh\u00e5llet i dombokens h\u00e4r \u00e5tergivna paragraf, synes det mig tydligt framg\u00e5 att dittills n\u00e5gon borgarmilis, n\u00e5got \u201dborgargarde\u201d inte existerat i Kristinestad.<\/p>\n Intressant \u00a0hade det varit att ta del av inneh\u00e5llet i landsh\u00f6vdingens tidigare \u00e5beropade skrivelse till borgerskapet. D\u00e4r talas ju ocks\u00e5 om \u00f6nskv\u00e4rdheten av att borgerskapet uppst\u00e4ller ett rytteri, s\u00e5ledes inte bara infanteri, s\u00e5som varit att v\u00e4nta. Att borgerskapet i det lilla, fattiga samh\u00e4llet, vars hela inv\u00e5narantal vid denna tid inte uppgick till mera \u00e4n h\u00f6gst 150 personer och donationsb\u00f6nderna sannolikt till f\u00f6ga mer \u00e4n ett 70-tal, skulle m\u00e4kta uppst\u00e4lla b\u00e5de en infanteri- och en kavalleritrupp i n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r tillfredsst\u00e4llande milit\u00e4rutrustning, var naturligtvis ot\u00e4nkbart.<\/p>\n Av en f\u00f6ljande brevv\u00e4xling mellan staden och landsh\u00f6vdingen framg\u00e5r emellertid, att borgerskapet \u201df\u00f6r sin fattigdoms skull tillsvidare befriades fr\u00e5n skyldigheten att g\u00f6ra tj\u00e4nst till h\u00e4st\u201d.<\/em><\/strong> En k\u00e4nnbar l\u00e4ttnad allts\u00e5!<\/p>\n Den 11 februari 1658 \u201eroterades borgerskapets samtliga dr\u00e4ngar, som hemma stadde vore och nu tillst\u00e4des, samt tj\u00f6ckb\u00f6nderna med sina s\u00f6ner, som dugliga \u00e4ro att b\u00e4ra gev\u00e4r<\/em><\/strong>.\u201d<\/p>\n Tyv\u00e4rr upplyser f\u00f6refintliga handlingar inte oss om storleken av den kontingent borgarmilis, som Kristinestad h\u00e4rmed st\u00e4llde upp. Att den inte var n\u00e4mnv\u00e4rt respektingivande v\u00e5gar vi ta f\u00f6r givet.<\/p>\n Upplysningarna om borgargardets i Kristinestad upps\u00e4ttning. organisation och verksamhet \u00e4r sparsamma och bristf\u00e4lliga. Med s\u00e4kerhet kan dock p\u00e5st\u00e5s, att dess roll blev anspr\u00e5ksl\u00f6s och ringa.<\/p>\n Vi vet emellertid, att det stod under direkt bef\u00e4l av magistraten, som utf\u00e4rdade order om dess samling och utn\u00e4mnde dess officerare.<\/p>\n Bef\u00e4let utgjordes v\u00e4l h\u00e4r som vid motsvarande borgargarden i rikets \u00f6vriga st\u00e4der av en kapten, en l\u00f6jtnant, en f\u00e4nrik, en f\u00e4ltv\u00e4bel, en sergeant, en \u201df\u00f6rare\u201d,<\/em><\/strong> en rotem\u00e4stare och n\u00f6digt antal korpraler.<\/p>\n Entusiasmen f\u00f6r denna civilmilit\u00e4ra institution var i fredstid inte stor i Kristinestad. Exercisen tog i anspr\u00e5k en dyrbar tid, som kunde anv\u00e4ndas till nyttigare arbete. Och utrustningen blev pekuni\u00e4rt betungande f\u00f6r det fattiga borgerskapet. Synnerligen sv\u00e5rt blev det f\u00f6r menige man att anskaffa de n\u00f6diga vapnen. St\u00e4ndiga, \u00e5r efter \u00e5r, av bef\u00e4let hos magistraten f\u00f6rda klagom\u00e5l h\u00e4r\u00f6ver \u00e5dagal\u00e4gger, att s\u00e5 var fallet.<\/p>\n N\u00e5gra exempel ur domboken:<\/p>\n \u00c5r 1666 den 17 september \u201ef\u00f6rmantes borgerskapet att skaffa sig gev\u00e4r, att de kunna st\u00e5 i beredskap, n\u00e4r n\u00e5gon h\u00f6g herre anl\u00e4nder<\/em><\/strong>.\u201d<\/p>\n Ar 1668 den 3 januari \u201ef\u00f6rmantes borgerskapet att hava sina gev\u00e4r f\u00e4rdig att prestera till tj\u00e4nst emot de h\u00f6gv\u00e4lborne Herrar Sveriges Rikes R\u00e5d, vilka hit f\u00f6rv\u00e4ntade \u00e4ro, och tillsades borgerskapet att l\u00e5ta sig finna tillst\u00e4des vid drillingen (exercisen), n\u00e4r med trumma omkringg\u00e5s.\u201d <\/em><\/strong><\/p>\n P\u00e5buden fick dock f\u00f6ga verkan. Bef\u00e4lhavande h\u00f6gste officeren vid borgargardet mots\u00e5g skandal om hans trupp vid det v\u00e4ntade h\u00f6ga bes\u00f6ket saknade n\u00f6dig milit\u00e4r utrustning och p\u00e5 denna grund gjorde ett bedr\u00f6vligt intryck! Nu ingrep han med hela sin milit\u00e4ra auktoritet.<\/p>\n I domboken l\u00e4ser vi: \u00c5r 1668, den 26 april \u201ef\u00f6retog stadskaptenen Jakob Andersson och besv\u00e4rade sig \u00f6ver en del av borgerskapet, som motvilligtvis ifr\u00e5n drillingen absentera s\u00e5som ock icke f\u00f6rse sig med tillb\u00f6rliga gev\u00e4r, ej heller hava krut och lunta med sig, att han dem exercera kan Bad, att de f\u00f6r s\u00e5dan sin olydno plikta m\u00e5tte<\/em><\/strong>.\u201d<\/p>\n Med anledning h\u00e4rav besl\u00f6ts, \u201eatt den, som utan f\u00f6rfall sig absenterat haver, skall b\u00f6ta 3 mark silvermynt, varmed skall krut uppk\u00f6pas. Skola ock borgerskapet sj\u00e4lve hava med sig krut och lunta.\u201d <\/em><\/strong><\/p>\n Skandalen uteblev, inte d\u00e4rf\u00f6r att de tredskande borgargardisterna skulle ha b\u00f6jt sig f\u00f6r \u00f6verheten och kompletterat bristerna i sin utrustning ty detta gjorde de inte utan d\u00e4rf\u00f6r att det v\u00e4ntade bes\u00f6ket uteblev och paraden p\u00e5 denna grund inst\u00e4lldes.<\/p>\n Borgargardets bev\u00e4pning l\u00e4mnar fortfarande och under en l\u00e5ng f\u00f6ljd av \u00e5r \u00e5tskilligt \u00f6vrigt att \u00f6nska.<\/p>\n Domboken talar sitt tydliga spr\u00e5k:<\/p>\n \u201d\u00c5r 1675 den 12 juli \u00e5lades borgerskapet att skaffa sig gev\u00e4r vid 40 marks vite.\u201d<\/p>\n \u201e\u00c5r 1676 den 10 juli f\u00f6rst\u00e4ndigades borgerskapet att \u00e4ntligen f\u00f6rskaffa sig krut och lod \u00e4vensom gev\u00e4r.\u201d<\/p>\n \u00c5r 1692 upprepades p\u00e5minnelsen, likas\u00e5 \u00e5r 1694.<\/p>\n De frihets\u00e4lskande Kristinestadsborgarna var i fredstid inte n\u00e5gra beundrare av milit\u00e4risk drill med d\u00e4rtill h\u00f6rande milit\u00e4risk disciplin, allra minst da allt detta \u00e5stadkom b\u00e5de dryga penningutgifter och on\u00f6dig, dyrbar tidsspillan. Deras tredska var d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elig.<\/p>\n Men st\u00e4mningen i staden slog helt om d\u00e5 f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen fara f\u00f6r fiende\u00f6verfall i ofredstid f\u00f6rel\u00e5g. D\u00e5 drog sig inte l\u00e4ngre n\u00e5gon f\u00f6r att, s\u00e5 gott sig g\u00f6ra l\u00e4t, f\u00f6rbereda sig till att effektivt f\u00f6rsvara konung och rike, hem och h\u00e4rd.<\/p>\n Det \u201estora nordiska krigets\u201d<\/em><\/strong> utbrott gav v\u00e4ckelsesignalen och d\u00e5 fienden senare h\u00e4rjande inbr\u00f6t i landet, och sist och slutligen n\u00e5dde och \u00f6verskred den egna, \u00f6sterbottniska l\u00e4nsgr\u00e4nsen, hade varje sp\u00e5r av likgiltighet f\u00f6rsvunnit. Kristinestads borgargarde hade \u00e4ntligen sett till, att det f\u00e5tt vapen i h\u00e4nderna, vapen, som det med gl\u00e4dje skulle anv\u00e4nda vid hembygdens f\u00f6rsvar. S\u00e5som landsh\u00f6vding i \u00d6sterbotten fungerade vid denna tid den plikttrogne energiske och fosterlands\u00e4lskande Lorenz Clerck. som gjorde allt, vad i m\u00e4nsklig f\u00f6rm\u00e5ga stod, f\u00f6r att st\u00e4rka sitt h\u00f6vdinged\u00f6mes f\u00f6rsvar. Brev efter brev med utf\u00f6rliga instruktioner avs\u00e4nde han till l\u00e4nets inbyggare b\u00e5de i st\u00e4derna och p\u00e5 landsbygden. Fr\u00e5n och med \u00e5r 1706 blev denna korrespondens livligare \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare.<\/p>\n Ar 1706, den 2 mars \u201euppr\u00e4ttades och st\u00e4lldes uti rotar en rulla p\u00e5 stadens manskap och gev\u00e4r.\u201d<\/em><\/strong> Detta i \u00f6verensst\u00e4mmelse med landsh\u00f6vdingens befallning.<\/p>\n Den 27 oktober samma \u00e5r anl\u00e4nde fr\u00e4n landsh\u00f6vdingen en skrivelse och inneh\u00e5ll \u201eatt man b\u00f6r vara omt\u00e4nkt, vad till beh\u00f6rig motv\u00e4rn och landets f\u00f6rsvar under Guds n\u00e5diga bist\u00e5nd tj\u00e4na kan.<\/em><\/strong>\u201d Borgm\u00e4stare och r\u00e5d \u00e5lades. \u201eatt allvarligen f\u00f6rest\u00e4lla samtliga borgerskapet att i farans stund behj\u00e4rtade patrioter vara samt att, om det beh\u00f6vdes, med beh\u00f6rig manlighet och of\u00f6rskr\u00e4ckt mod tr\u00e4da fienden under \u00f6gonen.” <\/em><\/strong><\/p>\n Likas\u00e5 betonades f\u00f6r borgerskapet, att \u201dalla de, som icke av \u00e5lder eller sjukdom och br\u00e4cklighet of\u00f6rm\u00f6gne \u00e4ro, nu strax m\u00e5tte flitigt och ov\u00e4ders\u00e4gligen infinna sig till de vanliga krigsexercitier, vartill de av vederb\u00f6rande stadsofficerare och andra, som av borgm\u00e4stare och r\u00e5d d\u00e4rtill kunna best\u00e4llte bliva, undervisas skola.”<\/em><\/strong><\/p>\n Ytterligare l\u00e4ses i brevet f\u00f6ljande passus, av intresse d\u00e4rf\u00f6r att det nu f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen blir fr\u00e5ga om Kristinestads borgargardes ut\u00f6kande med ett kavalleridetachement.<\/p>\n \u201e\u00c4n m\u00e5ste de f\u00f6rm\u00f6gnaste i staden p\u00e5 manskap och h\u00e4star utses och ans\u00e4gas att f\u00f6rse sig med dugliga sadlar och annat tillbeh\u00f6r, som f\u00f6r en gemen dragons mundering tj\u00e4na kan och d\u00e4rtill i n\u00f6dfall brukas m\u00e5.\u201d <\/em><\/strong><\/p>\n N\u00e5gon dragonskvadron uppr\u00e4ttas visserligen inte i Kristinestad. Men helt och h\u00e5llet utan beridet folk blev, som i forts\u00e4ttningen skall ber\u00e4ttas, borgargardet inte.<\/p>\n Den 14 juni 1710 f\u00f6ll Viborg efter tappert f\u00f6rsvar i ryssarnas h\u00e4nder, och d\u00e4rmed var hela landet \u00f6ppnat f\u00f6r rysk invasion. Landsh\u00f6vdingen i \u00d6sterbotten ins\u00e5g, att faran ocks\u00e5 f\u00f6r hans h\u00f6vdinged\u00f6me nu var \u00f6verh\u00e4ngande. Redan den 2 februari \u00e5r 1710, allts\u00e5 omkring 4 m\u00e5nader f\u00f6re Viborgs fall f\u00f6rberedde han i brev till Kristinestads borgare p\u00e5 det v\u00e4rsta, som under f\u00f6revarande omst\u00e4ndigheter kunde v\u00e4ntas ske, och p\u00e5bj\u00f6d i anslutning d\u00e4rtill n\u00f6diga mot\u00e5tg\u00e4rder.<\/p>\n \u201eS\u00e5som man ur dessa konjunkturer m\u00e5ste vara p\u00e5 allting ombet\u00e4nkt, d\u00e4r n\u00e5got intr\u00e5ng skulle ske av fienden i detta h\u00f6fdinged\u00f6met. och i s\u00e5 m\u00e5tto draga f\u00f6rsorg av n\u00e5gra beridne av borgerskapet f\u00f6rordnas allts\u00e5 \u00e4r min beg\u00e4ran, att borgm\u00e4stare och r\u00e5d m\u00e5 utse tre stycken uti sin stad, som kunna sig mundera med goda klippare, pistoler och karbiner eller god b\u00f6ssa m.m. som h\u00f6rer till att vara beriden.\u201d <\/strong><\/p>\n I brev av den 13 maj 1710 uppmanade landsh\u00f6vdingen stadens myndigheter att \u201defterse, att alla m\u00e4n mellan 18 och 60 \u00e5r skola f<\/em><\/strong>\u00f6<\/em><\/strong>rse sig med n\u00f6diga gev<\/em><\/strong>\u00e4<\/em><\/strong>r av \u201dmusquen<\/em><\/strong>\u201d<\/em><\/strong> el<\/em><\/strong>l<\/em><\/strong>er goda b<\/em><\/strong>\u00f6<\/em><\/strong>ssor, v<\/em><\/strong>\u00e4<\/em><\/strong>rjor och <\/em><\/strong>\u201d<\/em><\/strong>p<\/em><\/strong>\u00e4<\/em><\/strong>rdusker<\/em><\/strong>\u201d<\/em><\/strong> f<\/em><\/strong>\u00f6<\/em><\/strong>r att, om s<\/em><\/strong>\u00e5<\/em><\/strong> h<\/em><\/strong>\u00f6<\/em><\/strong>ves, kunna g<\/em><\/strong>\u00e5<\/em><\/strong> man ur huset motfienden.<\/em><\/strong>\u201d<\/em><\/strong><\/p>\n I brev av den 6 december 1710 \u00e5lade landsh\u00f6vdingen vederb\u00f6rande myndigheter \u201d<\/em><\/strong>att l<\/em><\/strong>\u00e5<\/em><\/strong>ta f<\/em><\/strong>\u00f6<\/em><\/strong>rf<\/em><\/strong>\u00e4<\/em><\/strong>rdiga rullor med varuti uppf<\/em><\/strong>\u00f6<\/em><\/strong>ras namnen p\u00e5 alla dem, som kunna b\u00e4ra gev\u00e4r, fr\u00e5n de f\u00f6rn\u00e4msta till s\u00e4msta, inhysesm\u00e4n eller torpare, ingen undantagandes, det m\u00e5 vara pr\u00e4sterskapets eller civilbetj\u00e4ntes s\u00f6ner, studenter, dj\u00e4knar och dr\u00e4ngar, l\u00e4nsmans-, post- och g\u00e4stgivarbetj\u00e4nter med deras m\u00e5gar och barn, som alla skola vara bev\u00e4rade med \u201emusqucter, b\u00f6ssor och v\u00e4rjor, och de, som intet skjutgev\u00e4r kunna sig f\u00f6rskaffa, f\u00f6rses med perduschker<\/em><\/strong>.\u201d (Med \u201ep\u00e4rduskar\u201d eller \u201eperduchker\u201d, ordet f\u00f6rekommer i domboken p\u00e5 b\u00e5da s\u00e4tten skrivet menades spjut med c. 3\u00bd aln l\u00e5nga skaft.)<\/p>\n \u201dRullorna b\u00f6r vara f\u00e4rdiga till ny\u00e5ret, d\u00e5 m\u00f6nstring h\u00e5lles\u201d, betonar landsh\u00f6vdingen i slutet av sin skrivelse.<\/p>\n I brev av den 30 december samma \u00e5r f\u00f6rst\u00e4ndigade landsh\u00f6vdingen borgm\u00e4stare och r\u00e5d att enligt \u00f6verbef\u00e4lhavarens greve Nieroths befallning \u201dstrax l\u00e5ta tillsammans tre man, en h\u00e4st och en sl\u00e4de att hava i beredskap, om n\u00e5got hastigt uppbrott ske skulle, och h\u00e5lla s\u00e5dant till reds hela n\u00e4tterna.”<\/p>\n \u201dVid h\u00e5rt straff tillg\u00f6randes dem, som detta f\u00f6rsummar<\/em><\/strong>\u201d, till\u00e4gges med sk\u00e4rpa och hot i brevet. Ytterligare f\u00f6rst\u00e4ndigas borgm\u00e4stare och r\u00e5d att noga inquirera om att hava tvenne m\u00e5naders kost i f\u00f6rr\u00e5d och torrt br\u00f6d och sovel d\u00e4rtill f\u00f6r var mansperson, som blir intecknad i rullorna, s\u00e5 att s\u00e5dant \u00e4r till redo att m\u00f6ta fienden d\u00e4r denna p\u00e5tr\u00e4nga skulle.\u201d<\/p>\n \u00c5r 1711 omn\u00e4mner stadens dombok endast en skrivelse fr\u00e5n landsh\u00f6vdingen och \u00e5r 1712 mig veterligen ingen.<\/p>\n P\u00e5 grund av greve Nieroths order, att 2 000 man omedelbart skulle fr\u00e5n \u00d6sterbotten utmarschera till finska arm\u00e9n, \u00e5lade landsh\u00f6vdingen i brev av den 21 januari \u00e5r 1712 ber\u00f6rda \u00e5r borgm\u00e4stare och r\u00e5d \u201eatt utkommendera av borgerskapet 3 goda karlar, som kunna brukas till underofficerare hos allmogen\u201d.<\/em><\/strong> Dessa skulle vara f\u00f6rsedda med fem veckors kost.<\/p>\n Faran v\u00e4xte emellertid f\u00f6r var dag som gick. Ryssarna hade utan att hejdas av n\u00e4mnv\u00e4rt motst\u00e5nd er\u00f6vrat s\u00f6dra Finland. Helsingfors hade den 11 maj \u00e5r 1713 fallit i deras h\u00e4nder, och \u00c5bo togs av dem samma \u00e5r den 28 augusti. Nu kom turen till mellersta Finland och till \u00d6sterbotten. Kristinestadsbornas natts\u00f6mn begynte st\u00f6ras av onda dr\u00f6mmar.<\/p>\n I b\u00f6rjan av september 1713 anl\u00e4nde fr\u00e5n landsh\u00f6vdingen \u00e5tskilliga brev av direkt alarmerande inneh\u00e5ll. Borgerskapet tillh\u00f6lls att, f\u00f6rsett med gev\u00e4r och ammunition h\u00e5lla sig berett p\u00e5 alla eventualiteter, ty fienden kunde n\u00e4r som helst uppenbara sig i stadens n\u00e4rhet. Stadskaptenen fick befallning \u201datt flitigt exercera borgerskapet och isynnerhet undervisa det att ladda och skjuta.\u201d<\/em><\/strong><\/p>\n Krut och kulor utlovades med det f\u00f6rsta.<\/p>\n D\u00e4rj\u00e4mte underh\u00f6ll staden en tr\u00e4gen korrespondens med s\u00f6derut bel\u00e4gna orter. Stadsnotarien och stadsfiskalen uts\u00e4ndes s\u00f6derut l\u00e4ngs strandv\u00e4gen f\u00f6r att rekognoscera. F\u00f6r att f\u00f6rebygga att bland de m\u00e5nga flyktingar, som \u00f6versv\u00e4mmade trakten, spioner skulle insmyga sig h\u00f6ll tre eller fyra av borgerskapet, d\u00e4ribland en skrivkunnig, varje dygn vakt vid tullportarna. Dessa vakter hade i uppdrag att anteckna alla personer, som anl\u00e4nde, och avfordra deras pass.<\/p>\n \u00c5ret 1713 gick emellertid till \u00e4nda utan att fienden visade sig i Kristinestadstrakten. En rysk styrka hade visserligen i december detta \u00e5r bem\u00e4ktigat sig den s\u00f6derut bel\u00e4gna grannstaden Bj\u00f6rneborg. Den hade sedan fortsatt sin marsch norrut l\u00e4ngs kusten i riktning mot Kristinestad. men hejdats av syd\u00f6sterbottniskt uppb\u00e5d, tvungits att v\u00e4nda. Av de urkunder, som st\u00e5tt till buds, har tyv\u00e4rr inte framg\u00e5tt, om Kristinestads borgerskap tog del i denna strid. Men sannolikt synes det mig, att \u00e5tminstone en mindre kontingent av borgargardet aktivt medverkat. Fienden n\u00e4rmade sig ju borgargardets egen stad. Ot\u00e4nkbart f\u00f6refaller, det att Kristinestadsbor skulle ha h\u00e5llit sig borta nu, d\u00e5 det g\u00e4llde att v\u00e4rna den egna h\u00e4rden.<\/p>\n Denna artikel skriven av Walter Sj\u00f6blom publicerades i Syd-\u00d6sterbotten 30 juli 1949, i samband med firandet av stadens 300-\u00e5riga historia. Renskriven av Lasse Backlund i augusti 2024. Till borgerskapets skyldigheter i konungariket Sveriges st\u00e4der h\u00f6rde redan tidigt f\u00f6rpliktelsen att vaka Forts\u00e4tt l\u00e4sa D\u00e5 stadens borgare tog till vapen<\/span>![\"\"](\"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/Parmbild-Kristinestads-Historia.jpg\")