{"id":28790,"date":"2024-07-27T23:18:56","date_gmt":"2024-07-27T20:18:56","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28790"},"modified":"2026-04-17T08:49:10","modified_gmt":"2026-04-17T05:49:10","slug":"28790-2","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28790","title":{"rendered":"\u00c4mbetshuset p\u00e5 Staketgatan 10 eller Parmansgatan 11"},"content":{"rendered":"
\"\"
Under \u00e5ren 1973-1975 byggde finska staten, f\u00f6retr\u00e4dd av Post- och telegrafstyrelsen denna del av \u00e4mbetshusen, som st\u00e5r p\u00e5 tomterna nr 116 och 117, i h\u00f6rnet av Parmansgatan och Staketgatan. I denna del fanns flera inr\u00e4ttningar, bland annat telegrafen och telefondistriktet. Redan i mars 1958 hade staden Kristinestad donerat dessa tomter \u00e5t staten f\u00f6r att anv\u00e4ndas f\u00f6r en offentlig byggnad. Fotot fr\u00e5n sommaren 2020 \u00e4r taget fr\u00e5n nordv\u00e4st.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00a0<\/strong>Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i juli 2024. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla mantalsl\u00e4ngder, lagfartsregister, kyrkb\u00f6cker och gamla tidningar.<\/strong><\/span><\/p>\n

Tomten 116 och g\u00e5rdens historia.<\/strong><\/h2>\n
\"\"
P\u00e5 stadsplanen fr\u00e5n 1751 s\u00e5 hade tomten numret 23 i det andra kvarteret. G\u00e5rdsbyggnaden l\u00e5g i tomtens v\u00e4stra \u00e4nda, l\u00e4ngs med Staketgatan. Tomtens \u00f6stra \u00e4nda var obebyggd, eftersom den delen var en vattendr\u00e4nkt sumpmark.<\/figcaption><\/figure>\n

Familjen Wikmans tomt<\/strong><\/h4>\n

\u00c5ren 1751 \u2013 1769 <\/strong>\u00e4gdes tomten nr 23 av fiskaren Johan \u00d6sterstr\u00f6m.<\/p>\n

\u00c5r 1770<\/strong> \u00f6vertogs tomten nr 23 i andra kvarteret av \u00e4nkan Maria Wikman.<\/p>\n

\u00c5ren 1772-1774<\/strong> \u00e4gdes tomten, som d\u00e5 hade f\u00e5tt numret 30 i andra kvarteret av \u00e4nkan Maria Wikman.<\/p>\n

\u00c5r 1780 <\/strong>\u00e4gdes tomt nr 35 av sj\u00f6mannen Matts Wikman, som ser ut att vara Marias son.<\/p>\n

\u00c5ren 1790 – 1800 <\/strong>\u00e4gdes tomten nr 35 av sj\u00f6mannen Carl Wikman och hans hustru Sara. S\u00e5 gott som alla granntomter var lediga och obebyggda.<\/p>\n

\u00c5r 1810 <\/strong>\u00e4gdes tomten nr 35 och g\u00e5rden av sj\u00f6mannen Carl Wikman. Hos honom bodde hustrun och barnen Maija, Zacharias och Cajsa. I g\u00e5rden bodde ocks\u00e5 sv\u00e4gerskan Anna Brita och krymplingen Gustaf.<\/p>\n

\u00c5r 1814 <\/strong>\u00e4gdes tomten nr 35 av sj\u00f6mannen Carl Wikman (1749-1821) , som bodde med hustrun Sara, f\u00f6dd 1759 i Nykarleby, sonen Zacharias (f.1794) och dottern Catharina, som kallades Cajsa. Hos dem bodde ocks\u00e5 \u201dsv\u00e4gerskan Anna Brita o. of\u00e4rdiga Gustaf krympling\u201d.<\/p>\n

\u00c5r 1821<\/strong> avled sj\u00f6mannen Carl Wikman och g\u00e5rden \u00f6vertogs d\u00e5 av hustrun Sara och barnen Zacharias och Catharina.<\/p>\n

\u00c5r 1825<\/strong> fick staden sin nya stadsplan och tomten nr 35 fick d\u00e5 det nya numret 116.<\/p>\n

\"\"
I stadsplanen 1825 s\u00e5 hade h\u00f6rntomten f\u00e5tt numret 116 och den \u00e4gdes d\u00e5 av familjen Wikman.<\/figcaption><\/figure>\n

M\u00e5gen Ahlberg tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1830<\/strong> \u00e4gdes tomten och halva g\u00e5rden av Catharina (f. Wikman 1785-1854) som hade gift sig med arbetskarlen Carl Ahlberg. P\u00e5 hyra bodde skomakaren Gustaf \u00d6sterholm. F\u00f6ljande \u00e5r bodde ocks\u00e5 sj\u00f6mannen Josef S\u00f6derqvist p\u00e5 med sin hustru Lena p\u00e5 hyra i Ahlbergs g\u00e5rd. \u00c5r 1833 hade sj\u00f6mannen S\u00f6derqvist flyttat och arbetskarlshustrun Maria Br\u00e4nnb\u00e4ck bodde d\u00e4r i st\u00e4llet.<\/p>\n

\u00c5r 1835<\/strong> \u00e4gdes tomten och halva g\u00e5rden av arbetskarlen Carl Ahlberg och hans hustru Catharina. P\u00e5 hyra bodde sj\u00f6mannen Carl H\u00e4ll med sin hustru Stina.<\/p>\n

Den andra h\u00e4lften \u00e4gdes av hustrun Catharinas bror, sj\u00f6mannen Zachris Wikman men det \u00e4r oklart om denne \u00f6ver huvud taget bodde p\u00e5 tomten.<\/p>\n

\u00c5r 1836<\/strong> avled arbetaren Carl Ahlberg och hans \u00e4gande halva tomt \u00f6vertogs av \u00e4nkan Catharina \u201dCajsa\u201d Ahlberg (f.1785) och deras tv\u00e5 barn. Den andra halva \u00e4gdes av Catharinas bror Zachris Wikman.<\/p>\n

\u00c5r 1840<\/strong> \u00e4gdes halva tomten av Catharina, som bodde med sonen Gustaf (f.1823) och dottern Greta (f.1819). I juli 1840 fick dottern Greta den o\u00e4kta sonen Carl Oskar.<\/p>\n

\u00c5r 1845<\/strong> \u00e4gdes halva tomten och g\u00e5rden av arbetar\u00e4nkan Catharina Ahlberg. Hos henne bodde sonen Gustaf, som var sj\u00f6man och som f\u00f6r det mesta var ute p\u00e5 sj\u00f6n. I g\u00e5rden bodde ocks\u00e5 Catharinas dotter Helena Greta<\/u>, som \u00e5r 1841 hade gift sig med arbetskarlen Johan Mickelsson Martens (f.1807 i N\u00e4rpes). De fick ocks\u00e5 tv\u00e5 egna barn som dog i unga \u00e5r, s\u00e5 det var endast Gretas son Carl Gustaf, som bodde hos dem som fosterson. P\u00e5 hyra bodde sj\u00f6mannen Wilhelm Fant med hustrun Lina.<\/p>\n

\u00c5r 1850<\/strong> \u00e4gdes halva norra tomten och g\u00e5rden av \u00e4nkan Catharina Ahlberg. Den andra s\u00f6dra tomthalvan \u00e4gdes av Catharinas brorsdotter Lisa Christina Wikman, som var omyndig. Ogifta sonen Gustaf var skriven i g\u00e5rden men denne hade rymt till sj\u00f6ss \u00e5r 1848. Dottern Greta och hennes man, arbetskarlen Johan Martens bodde dock i g\u00e5rden. P\u00e5 hyra bodde timmermannen Matts Bergman med hustrun Maria.<\/p>\n

Sj\u00f6man Rosenberg tar \u00f6ver och bygger ny g\u00e5rd<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1850, den 17 maj<\/strong> s\u00e5lde of\u00f6rs\u00f6rjda sj\u00f6mansdottern Lisa Christina Wikman, genom sin f\u00f6rmyndare Eric Str\u00f6m den s\u00f6dra halvan av tomten 116 \u00e5r sj\u00f6mannen Johan Henrik Rosenberg f\u00f6r 100 rubel silver.<\/p>\n

\u00c5r 1854, i februari<\/strong> avled \u00e4nkan Catharina Ahlberg och hon hade i januari skrivit i sitt testamente att hennes halva andel i g\u00e5rden skall tillfalla dottern Greta och hennes son, till h\u00e4lften var.<\/p>\n

\u00c5r 1855, den 23 augusti<\/strong> s\u00e5lde Greta och hennes man Johan Martens deras\u00bc del av g\u00e5rden \u00e5t stadsbetj\u00e4nten Wilhelm Renfors f\u00f6r 30 rubel. Den 9 september samma \u00e5r s\u00e5ldes fostersonen Carl Oskars \u00bc del av g\u00e5rden \u00e5t samma Wilhelm Renfors f\u00f6r 45 rubel. Carl Oskar var omyndig men hans f\u00f6rmyndare, skepparen Fredrik Anton \u00c5kervall genomf\u00f6rde aff\u00e4ren med r\u00e5dhusr\u00e4ttens godk\u00e4nnande.<\/p>\n

\u00c5r 1856, den 8 februari<\/strong> s\u00e5lde stadsbetj\u00e4nten sin \u00e4gande halva andel av g\u00e5rden nr 116 \u00e5t stadsfogden Gustaf Adam Romstr\u00f6m f\u00f6r 100 rubel silver.<\/p>\n

\u00c5r 1857, den 13 februari<\/strong> s\u00e5lde stadsfogden Romstr\u00f6m sin \u00e4gande norra halva av g\u00e5rden \u00e5t sj\u00f6mannen och torparen Johan Henrik Rosenberg f\u00f6r 120 rubel, s\u00e5 att denne d\u00e5 \u00e4gde hela tomten och g\u00e5rden.<\/p>\n

Sj\u00f6mannen Rosenberg bygger ny g\u00e5rd<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1858<\/strong> byggde sj\u00f6mannen Rosenberg den g\u00e5rd som sedan stod i h\u00f6rnet av Staketgatan och med l\u00e5ngsidan mot Parmansgatan. En del av stockarna togs fr\u00e5n det gamla r\u00e5dhuset, som fram till 1856 hade st\u00e5tt p\u00e5 stadens torg. Den nya byggnaden var 19,90 meter l\u00e5ng och 8,91 meter bred och d\u00e4r fanns \u00e5tta boningsrum. I dessa rum fanns det sex kakelugnar och tv\u00e5 spisar, varav den ena hade en bakugn. Samma \u00e5r uppf\u00f6rdes en uthusbyggnad av stock, som var 20,78 meter l\u00e5ng och 5,34 meter bred. I uthusbyggnaden fanns tv\u00e5 magasin, ett stall, latrin med spillningskast, f\u00e4hus och en foderlada.<\/p>\n

Avst\u00e5ndet mellan huvudbyggnaden och uthusbyggnaden var hela 23,60 meter och det omr\u00e5det bestod av vattensjuk sumpmark.<\/p>\n

\"\"
Rosenbergs g\u00e5rd som uppf\u00f6rdes \u00e5r 1858 fotograferad fr\u00e5n \u00f6ster n\u00e5gon g\u00e5ng efter sekelskiftet. Fotot l\u00e5nat fr\u00e5n stadens museum Carlsro.<\/figcaption><\/figure>\n

Rosenbergs g\u00e5rd som uppf\u00f6rdes \u00e5r 1858 fotograferad fr\u00e5n \u00f6ster n\u00e5gon g\u00e5ng kring sekelskiftet. Fotot l\u00e5nat fr\u00e5n stadens museum Carlsro.<\/p>\n

\u00c5r 1860<\/strong> \u00e4gdes tomten nr 116 och den nybyggda g\u00e5rden av formannen Johan Rosenberg, som var f\u00f6dd \u00e5r 1822 i \u00d6stermark. Han var gift med Magdalena Henrika (f\u00f6dd R\u00f6nnlund \u00e5r 1820) och de hade fem barn f\u00f6dda mellan \u00e5ren 1847 och 1855). Hos dem bodde ocks\u00e5 hennes far, den fiskande \u00e4nklingen Hans R\u00f6nnlund, som var f\u00f6dd \u00e5r 1792 i N\u00e4rpes. P\u00e5 hyra bodde postf\u00f6rvaltaren Henric Peron med sin hustru Olga och tv\u00e5 pigor.<\/p>\n

\u00c5r 1865<\/strong> \u00e4gdes tomten nr 116 av formannen Johan Rosenberg, som bodde med hustrun Magdalena och dottern Johanna. Fem \u00e5r senare var situationen densamma, Johan och Magdalena bodde i g\u00e5rden med vuxna barnen Johanna och Mina och tv\u00e5 minder\u00e5riga barn.<\/p>\n

\u00c5r 1873<\/strong> bodde det flera hyresg\u00e4ster i Rosenbergs g\u00e5rd.\u00a0 D\u00e4r bodde matrosen Josef Nixholm med hustrun Hanna och tv\u00e5 sm\u00e5 barn, skepparen Anders Sj\u00f6gren med hustrun Ulla och tre mindre barn och d\u00e4r bodde ocks\u00e5 sj\u00f6m\u00e4nnen Johan och Anders Sj\u00f6gren.<\/p>\n

\u00c5r 1880<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden och tomten 116 av formannen Rosenberg. P\u00e5 hyra bodde sj\u00f6tullvaktm\u00e4staren Edvard Backman (f.1834) med hustrun Hilda (f.1863) och 4 mindre barn. Julius B\u00e4ckman (f.1839) som ocks\u00e5 var sj\u00f6tullvaktm\u00e4staren bodde i g\u00e5rden med en liten dotter. Uppk\u00f6paren Josef Wallenius (f.1836) bodde med hustrun Maria (f.1840) och fyra mindre barn.<\/p>\n

\u00c5r 1882, <\/strong>gjorde formannen Rosenberg konkurs och g\u00e5rden s\u00e5ldes den 15 augusti p\u00e5 auktion. Den var utannonserad i Allm\u00e4nna tidningen, genom kung\u00f6relse i kyrkan och genom utringning i gath\u00f6rnen. Auktionen ordnades av stadens auktionskammare p\u00e5 r\u00e5dhuset och h\u00f6gsta godk\u00e4nda budet gavs av postiljonen Gustaf Laur\u00e9n, som bj\u00f6d 2\u00a0100 mark.<\/p>\n

Postiljon Laur\u00e9n tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1890<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden p\u00e5 tomt 116 av postiljonen Gustaf Laur\u00e9n, som bodde d\u00e4r med hustrun Maria (f.1841), vuxna d\u00f6ttrarna Maria och Marta och tre minder\u00e5riga d\u00f6ttrar.<\/p>\n

Skomakare Erkkil\u00e4 tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1896, den 16 maj<\/strong> s\u00e5lde postiljonen Gustaf Adolf och Ulrika Laur\u00e9n g\u00e5rden p\u00e5 tomt 116 \u00e5t skomakaren Abraham Erkkil\u00e4 f\u00f6r 3\u00a0000 mark.<\/p>\n

Snickaren Fredriksson tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1897, den 30 november<\/strong> s\u00e5lde Abraham och hustrun Edla Mathilda Erkkil\u00e4 g\u00e5rden p\u00e5 tomt 116 \u00e5t snickaren Frans Fredriksson f\u00f6r 4\u00a0500 mark, som sedan inr\u00e4ttade ett snickeri p\u00e5 tomten.<\/p>\n

Arbetaren Johan S\u00f6derberg tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1899, den 30 maj<\/strong> s\u00e5lde snickaren Frans och Josefina Fredriksson g\u00e5rden \u00e5t arbetaren Juho eller Johan S\u00f6derberg (f.1849) och arbetaredottern Karolina Vahlberg (f.1862) f\u00f6r 5\u00a0500 mark. M\u00f6jligtvis fortsatte S\u00f6derberg med snickeriverksamheten.<\/p>\n

\u00c5r 1900<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden av Johan S\u00f6derberg och Karolina Vahlberg, som ser ut att ha gift sig i b\u00f6rjan av 1900-talet. P\u00e5 hyra bodde hyrkusken Erik Karlsson (f.1864) som var svensk medborgare, arbetaren Jakob Rajam\u00e4ki (f.1876) med hustrun Sofia (f.1870), arbetaren Josef H\u00e4ggqvist (f.1832) och arbetaren Karl Johan Nordberg (f.1844). Efter ett par \u00e5r bodde ocks\u00e5 boktryckarfaktorn Johan Vartiainen (f.1858) d\u00e4r med hustrun Gustafva\u00a0 (f.1858) och fem barn.<\/p>\n

\u00c5r 1903 den 7 november<\/strong> skrev Syd-\u00d6sterbotten att Rauha Beliz (f.1872) kommer att \u00f6ppna \u201dFruntimrens kappaff\u00e4r\u201d i S\u00f6derbergs g\u00e5rd. Hon bodde i g\u00e5rden p\u00e5 hyra med sin man, mekanikern Johan Belitz (f.1874) och tv\u00e5 mindre barn. Snickaren Heikki Koski (f.1863) bodde ocks\u00e5 p\u00e5 hyra med hustrun Alma (f.1869) och det gjorde ocks\u00e5 hyrkusken Karlsson. \u00c5r 1905 i september s\u00e5lde Nya Auktionsverket i Kristinestad en snickeriaff\u00e4r med tillh\u00f6rande verktyg och mycket annat p\u00e5 auktion.<\/p>\n

\u00c5r 1906<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden av arbetaren Johan S\u00f6derberg, som bodde d\u00e4r med hustrun Karolina. P\u00e5 hyra bodde bleckslagaren Juho Korpi (f.1884) med hustrun Johanna (f.1877), skomakaren Fredrik Malmberg (f.1836) och skomakaren Frans Oskar Tuominen (f.1876) med hustrun Justiina (f.1871) och tv\u00e5 barn. Hyrkusken Erik Karlsson bodde \u00e4nnu i g\u00e5rden och det gjorde ocks\u00e5 fiskare\u00e4nkan Sofia Nyqvist (f.1841). Hennes barn Frans (f.1880) och Bertha (f.1883) hade flyttat till Amerika.<\/p>\n

1906 i december<\/strong> avled arbetarehustrun Karolina S\u00f6derberg i en \u00e5lder av 44 \u00e5r.<\/p>\n

Skr\u00e4ddarm\u00e4stare Hahkala tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1907, den 18 februari<\/strong> s\u00e5lde \u00e4nklingen Johan S\u00f6derberg g\u00e5rden p\u00e5 tomt 116 \u00e5t skr\u00e4ddarm\u00e4staren Frans Henrik Hahkala (1856-1914) f\u00f6r 6\u00a0800 mark. Denne var f\u00f6dd i Stor\u00e5 men flyttade via B\u00f6tom till Kristinestad \u00e5r 1903. Han hade \u00e5r 1883 gift sig med Engla Johansdotter (1854-1922) fr\u00e5n B\u00f6tom. De hade f\u00e5tt tv\u00e5 barn, dottern Maria Elvira (1886-1912) och Fredrik Konstantin (f.1884) som hade flyttat till Amerika.<\/p>\n

En m\u00e5nad efter f\u00f6rs\u00e4ljningen avled Johan S\u00f6derberg i en \u00e5lder av 57 \u00e5r. \u00c5r 1910 \u00f6ppnade Frans Hahkala ett resandehem i sin g\u00e5rd vid Staketgatan.<\/p>\n

\u00c5r 1910 <\/strong>\u00e4gdes g\u00e5rden av skr\u00e4ddarm\u00e4staren Hahkala och han bodde d\u00e4r med hustrun Engla och dottern Maria. Sonen Fredrik var skriven i g\u00e5rden men vistades i Amerika. Arbetaren Gustaf Myllykoski (f.1857) bodde p\u00e5 hyra och det gjorde ocks\u00e5 hyrkusken Karlsson.<\/p>\n

\"\"
I december 1912 ville skr\u00e4ddare Hahkala f\u00f6rnya brandf\u00f6rs\u00e4kringen p\u00e5 sina tv\u00e5 byggnader. Han uppgav d\u00e5 att huvudbyggnaden nr 1 bestod av 8 rum i en v\u00e5ning och att den var uppf\u00f6rd \u00e5r 1858. Uthuset nr 2 var uppf\u00f6rt samma \u00e5r och d\u00e4r fanns magasin, stall och f\u00e4hus. Till brandf\u00f6rs\u00e4kringen bifogades en planteckning som visade var byggnaderna fanns och o nedre kanten syns skr\u00e4ddare Hahkalas egenh\u00e4ndiga underskrift.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1914<\/strong> avled skr\u00e4ddarm\u00e4staren Hahkala och g\u00e5rden \u00f6vertogs d\u00e5 av \u00e4nkan Engla. Hyrkusken Karlsson fortsatte att bo p\u00e5 hyra och p\u00e5 hyra bodde ocks\u00e5 Hilja Westerback (f.1897). \u00c5r 1916 bodde ocks\u00e5 arbetaren Viktor Heden (f.1877) p\u00e5 hyra med hustrun Wilhelmina (f.1863) och sonen Urho Heden (f.1899). \u00c5r 1918 bodde arbetaren Jonas Hirvonen (f.1864) p\u00e5 hyra med hustrun Erika (f.1870) och vuxna barnen Elvira, Toini och Nikolai.<\/p>\n

Mellan \u00e5ren 1915 till 1921<\/strong> bedrev Emil Pohjavirta (f.1881) handel i Hahkalas resandehem. Han var gift med Amanda (f.Lintula \u00e5r 1882) och de handlade mest med l\u00e4dervaror men ocks\u00e5 allt annat m\u00f6jligt. Paret Pohjavirta bodde sj\u00e4lva p\u00e5 Staketgatan 42 \u00e4nda till juli 1922 d\u00e5 de k\u00f6pte g\u00e5rden \u00d6stra L\u00e5nggatan 60 av Kalle Fallenius. \u00c5r 1924 flyttade Pohjavirta sin aff\u00e4r till Fallenius g\u00e5rd p\u00e5 \u00d6vre torget, nuvarande Corner. En del av Pohjavirtas annonser ser du h\u00e4r l\u00e4ngst ner.<\/p>\n

\u00c5r 1920<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden av \u00e4nkan Engla Hahkala och samtliga tidigare hyresg\u00e4ster bodde \u00e4nnu kvar.<\/p>\n

\u00c5r 1922, den 11 juni<\/strong> avled \u00e4nkan Engla Hahkala och g\u00e5rden \u00f6vertogs d\u00e5 av sterbhuset.<\/p>\n

Folkskoll\u00e4rare Haaramo tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1924<\/strong> s\u00e5lde \u00e4nkan Engla Hahkalas sterbhusdel\u00e4gare g\u00e5rden p\u00e5 tomt nr 116 \u00e5t folkskoll\u00e4raren Oskari Haaramo (f.1878 i Stor\u00e5). Denne var sedan 1903 gift med Fanni (f.Valo i Eura \u00e5r 1878) och han fick lagfart den 2 mars 1925.<\/p>\n

I slutet av 1920-talet<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden av folkskoll\u00e4raren Oskari Haaramo men det \u00e4r oklart om han ocks\u00e5 bodde i g\u00e5rden. Hyrkusken Karlsson bodde d\u00e4r och det gjorde fr\u00f6ken Amanda Tapio ocks\u00e5.<\/p>\n

Krestjaninow tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1937, den 5 augusti<\/strong> s\u00e5lde l\u00e4raren Haaramo g\u00e5rden och tomt nr 116 \u00e5t finska medborgaren, handlanden Konstantin Krestjaninow f\u00f6r 30 000 mark. Denne var f\u00f6dd i Helsingfors \u00e5r 1883 och \u00e5r 1914 gifte han sig f\u00f6r andra g\u00e5ngen, nu med Serafiina Kiseleff (f.1888 i St. Petersburg). \u00c5r 1918 fick de dottern Kira och de bodde d\u00e5 i Kuopio. Mot slutet av 1930-talet bodde aff\u00e4rsmannen Sylvester Risku (f.1887) p\u00e5 hyra med hustrun Hilja (f.1891) med flera barn.<\/p>\n

Handlanden Konstantin Krestjaninow var en m\u00e5ngsysslande aff\u00e4rsman, som i flera \u00e5rs tid hade en kiosk i R\u00e5dhusparken och en annan p\u00e5 \u00d6stra sidan. Han hade en egen vattenfabrik d\u00e4r han tillverkade olika lemonader och han hade ocks\u00e5 en glassfabrik. \u00c5r 1936 \u00f6ppnade han en charkuteriaff\u00e4r i hotellbyggnadens<\/a> nedre v\u00e5ning vid Salutorget.<\/p>\n

\"\"
P\u00e5 g\u00e5rdssidan fanns en veranda med tv\u00e5 ing\u00e5ngar och bakom d\u00f6rrarna fanns trappor upp till de b\u00e5da vindsrummen, som hade f\u00f6nster i varsin gavel. I den \u00f6stra gaveln fanns en ing\u00e5ng till k\u00e4llaren d\u00e4r pannrummet, vedlidret och flera f\u00f6rr\u00e5d fanns. Fasadritningen l\u00e5nad fr\u00e5n Kristinestads digitala arkiv – KRSDigiArc.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1939<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden av Krestjaninow och p\u00e5 hyra bodde l\u00e4rarinnan Tellervo T\u00f6yry (f.1913 i H\u00e4meenkyro). Gunnar Palmroth fr\u00e5n Kotka bodde p\u00e5 hyra och det gjorde ocks\u00e5 familjen Lilius. Karl Rafael Lilius (f.1887 i Larsmo) var postf\u00f6rvaltare och han var gift med Agnes Wilhemina (f.Molander 1887\u00a0 i Helsningfors) och de hade en dotter Rakel. Folkskoll\u00e4rarinnan Ragnhild Pettersson (f.1894 i Ylistaro) bodde ocks\u00e5 i g\u00e5rden p\u00e5 hyra.<\/p>\n

Muraren Hakala tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1941, den 10 juni<\/strong> s\u00e5lde Krestjaninow g\u00e5rden p\u00e5 tomt 116 \u00e5t \u00e4nklingen, muraren Malakias Hakala (f.1872) f\u00f6r 300 000 mark. Malakias var f\u00f6dd i Lavia och han hade varit gift med Emilia Lindroos. Med henne hade han sonen Heikki, som bodde i Ulvila och dottern Ellen Esteri, som var gift med Yrj\u00f6 Jernstedt. H\u00f6gst troligt var det Krestjaninow som grundligt renoverade g\u00e5rden och byggde tv\u00e5 boningsrum ocks\u00e5 p\u00e5 vinden. D\u00e5 installerades centralv\u00e4rme i byggnaden och varmvattenberedare i k\u00e4llarutrymmet.<\/p>\n

\"\"
Krestjaninow annonserade flitigt i lokaltidningar.<\/figcaption><\/figure>\n

I b\u00f6rjan av 1940-talet<\/strong> bodde det flera hyresg\u00e4ster i g\u00e5rden, bland annat kontoristen Aino M\u00e4\u00e4tt\u00e4nen fr\u00e5n Karelen med m\u00e5nga barn, hush\u00e5llerskan Senja Koskinen, som var f\u00f6dd Ojala i Ulvila \u00e5r 1893. Kontoristen Anna Vallin (f.1882 i Kontiolahti) bodde en tid d\u00e4r med en dotter och ett barnbarn. Erik och Majlis Lindholm fr\u00e5n Helsingfors bodde d\u00e4r, liksom skogsvakten Hugo Hannus fr\u00e5n N\u00e4rpes med sin familj.<\/p>\n

Syskonen Vesanko tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1943, den 13 maj<\/strong> s\u00e5lde muraren Hakala g\u00e5rden p\u00e5 tomt nr 116 \u00e5t timmermannen, f\u00e4nriken Kauko Vesanko (f.1911) och hans syster, ogifta sjuksk\u00f6terskan Aili Vesanko (f.1898) f\u00f6r 300\u00a0000 mark. Kauko, som var bosatt i byn Palus i Kullaa n\u00e4ra Bj\u00f6rneborg hade \u00e5r 1936 gift sig med Aino Edit Tuominen (f.1912). Kauko stupade som l\u00f6jtnant i krigets slutskede i juli 1944 och hans andel av g\u00e5rden \u00f6vertogs d\u00e5 av d\u00f6dsboet.<\/p>\n

\u00c5r 1946<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden av Kauko Vesantos sterbhus och Kaukos syster Aili Vesanko, som inte bodde i g\u00e5rden. P\u00e5 hyra i nedre v\u00e5ningen bodde Saima Joonas, som var f\u00f6dd 1918 i Sideby och hos henne bodde barnen, f\u00f6dda 1940 och 1942. D\u00e4r bodde ocks\u00e5 busstationsf\u00f6rest\u00e5ndaren Rudi Nyg\u00e5rd (f.1916) med hustrun Tora Margareta (f.Norrback i Sideby 1922). I nedre v\u00e5ningen bodde ocks\u00e5 arbetsf\u00f6rmannen Bertel Wiik, som var f\u00f6dd 1918 i Terj\u00e4rv och han var gift med Anni Elise (f. Sundqvist i Maxmo \u00e5r 1915) och de hade tv\u00e5 s\u00f6ner. I \u00f6vre v\u00e5ningen bodde modisten Saga Norrback, som var f\u00f6dd 1918 i Sideby. I \u00f6vre v\u00e5ningen bodde ocks\u00e5 l\u00e4rarinnan Tellervo T\u00f6yry (f.1913 i H\u00e4meenkyro).<\/p>\n

\u00c5r 1946, den 13 december<\/strong> f\u00f6rst\u00f6rdes huvudbyggnaden i en h\u00e4ftig brand. Branden fick sin b\u00f6rjan av tv\u00e5 barns lek med t\u00e4ndstickor i tamburen hos modisten Saima Joonas, som bodde i den mittersta l\u00e4genheten. Inom tv\u00e5 timmar hade g\u00e5rden brunnit ner till grunden med s\u00e5 gott som allt l\u00f6s\u00f6re. L\u00f6s\u00f6ret i Rudi Nyg\u00e5rds l\u00e4genhet i byggnadens \u00f6stra \u00e4nda kunde till stor del r\u00e4ddas. Tellervo T\u00f6yry som bodde i den ena vindsl\u00e4genheten m\u00e5ste r\u00e4ddas genom ett vindsf\u00f6nster.<\/p>\n

\"\"
Branden fick sin b\u00f6rjan i tamburen i Joonas l\u00e4genhet, mitt i byggnaden i en hatthylla m\u00e5lad med r\u00f6d f\u00e4rg. Modisten Joonas tv\u00e5 barn hade lekt med t\u00e4ndstickor och d\u00e4rmed orsakat branden. Inga personer skadades vid branden men de materiella skadorna uppgick till \u00f6ver en miljon. G\u00e5rden var f\u00f6rs\u00e4krad i tv\u00e5 olika bolag f\u00f6r tillsammans 530 000 mark, vilket gjorde att \u00e4garen Vesanko led en stor f\u00f6rlust. Ritningen l\u00e5nad fr\u00e5n Nationalbibliotekets brandf\u00f6rs\u00e4kringsbrev.<\/figcaption><\/figure>\n

P\u00e5 grund av den h\u00e4ftiga branden ant\u00e4ndes granng\u00e5rdarna flera g\u00e5nger men brandk\u00e5ren lyckades sl\u00e4cka dessa. Br\u00e4dfodringar, f\u00f6nster, lister och utskeften fick skador. Igen en g\u00e5ng fick brandk\u00e5ren kritik f\u00f6r att ha varit f\u00f6r l\u00e5ngsamma, s\u00e5 att byggnaden var helt \u00f6vert\u00e4nd n\u00e4r de anl\u00e4nde med sprutorna.<\/p>\n

Efter branden fick hyresg\u00e4sterna flytta till andra l\u00e4genheter och g\u00e5rden byggdes aldrig upp igen. Om vill l\u00e4sa vad Syd-\u00d6sterbotten skrev om branden, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

Staden tar \u00f6ver <\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1948, den 23 februari<\/strong> s\u00e5lde Aili Vesanko och brodern, f.d. l\u00f6jtnanten Kauko Vesankos sterbhus tomten nr 116 \u00e5t staden Kristinestad f\u00f6r 200 mark per m\u00b2. Uthuset och resterna av g\u00e5rden v\u00e4rderades till 30\u00a0000 mark, s\u00e5 hela k\u00f6peskillingen uppgick till 227\u00a0380 mark.<\/p>\n

\u00c5r 1951, den 20 september<\/strong> k\u00f6pte staden Kristinestad ocks\u00e5 norra granntomten nr 117 av J. Peltoniemis d\u00f6dsbo f\u00f6r 400 000 mark. P\u00e5 den tomten fanns ett boningshus, som hyrdes ut \u00e5t beh\u00f6vande. Bland annat f\u00f6re detta stadsbarnmorskan Hilda Wenlin (1873-1960) bodde d\u00e4r f\u00f6re hon blev sjuk och flyttade \u00f6ver till kommunalhemmet. Hon var barnmorska i 30 \u00e5rs tid fram till 1933 d\u00e5 tj\u00e4nsten indrogs.<\/p>\n

Staten tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1958, den 26 mars<\/strong> undertecknades det donationsbrev, som hade uppgjorts mellan staden Kristinestad och det statliga Post- och telegrafverket. Efter f\u00f6rhandlingar hade stadsstyrelsen med fullm\u00e4ktiges medgivande godk\u00e4nt att tomterna 116 och 117 ges gratis men med vissa villkor.<\/p>\n

Post- och telegrafstyrelsen skulle f\u00f6rbinda sig att inom tre \u00e5r uppf\u00f6ra ett \u00e4mbetshus inneh\u00e5llande bland annat utrymmen f\u00f6r Vasa telegraf- och telefondistrikts lokala kretsbyr\u00e5 och lagerutrymmen. Inom ett \u00e5r efter byggnadens i bruk tagande skulle stadens telefoncentral automatiseras. De byggnader som vid \u00f6verl\u00e5tande befann sig p\u00e5 tomterna, skulle f\u00e5 finnas kvar \u00e4nda tills \u00e4mbetshuset b\u00f6rjade byggas.<\/p>\n

Staten \u00e4gde sedan \u00e5r 1929 den s\u00e5 kallade Ekmanska granntomten p\u00e5 V\u00e4stra L\u00e5nggatan, d\u00e4r posten var inrymd, s\u00e5 efter donationen fanns det nu ett stort sammanh\u00e4ngande omr\u00e5de f\u00f6r ett st\u00f6rre posthus.<\/p>\n

Planeringen av ett nytt posthus<\/strong><\/h4>\n

Staten som fr\u00e5n tidigare \u00e4gde granntomten l\u00e4ngs med Parmansgatan p\u00e5b\u00f6rjade planeringen av ett nytt posthus p\u00e5 tomten i b\u00f6rjan av 1960-talet men eftersom det var oklart vilka inr\u00e4ttningar som skall finnas p\u00e5 tomten, drog planeringen ut p\u00e5 tiden.<\/p>\n

\u00c5r 1964<\/strong> fick arkitekterna Martti och Marjatta Jaatinen i uppdrag att planera posthuset men det var fortfarande oklart vad allt som skulle rymmas p\u00e5 tomten. Ett problem var hur dr\u00e4neringen av d\u00e4lden vid Svin\u00e5kerdiket skulle g\u00f6ras och hur man skulle kunna h\u00f6ja Parmansgatan, som p\u00e5 v\u00e5rarna brukade vara \u00f6versv\u00e4mmad.<\/p>\n

\u00c5r 1968<\/strong> kastades det fram ett f\u00f6rslag att en ny gata r\u00e4tt genom R\u00e5dhusparken till det nya posthuset skulle byggas men det f\u00f6rslaget f\u00f6rkastades i staden. N\u00e4r det sedan besl\u00f6ts att staten skall bygga ett nytt garage f\u00f6r sina bilar och ett telelager p\u00e5 ett annat st\u00e4lle i staden gick planeringen vidare. Postbilsgaraget skulle i s\u00e5 fall kombineras med en bilbesiktningsstation.<\/p>\n

Planeringen drog ut p\u00e5 tiden och n\u00e5gon statlig finansiering kunde inte f\u00e5s, trots flera p\u00e5tryckningar av stadens tj\u00e4nstem\u00e4n och riksdagsman Verner Korsb\u00e4ck.<\/p>\n

Telefonn\u00e4tet i Finland hade b\u00f6rjat automatiseras och nu planerades en central i det kommande posthuset, som skulle betj\u00e4na omr\u00e5det Syd\u00f6sterbotten. Tanken var att hela Kristinestad skulle vara automatiserat 1976, sedan skulle B\u00f6tom och Teuva komma i tur och \u00e5r 1978 d\u00e5 N\u00e4rpes blev automatiserat, skulle alla centraler vara automatiserade.<\/p>\n

\u00c5r 1971, den 16 april<\/strong> k\u00f6pte staden Kristinestad den nedlagda elektricitetsbyggnaden p\u00e5 andra sidan Parmansgatan av Irving Bodmans arvingar f\u00f6r 6 500 mark. Byggnaden revs och tomten kunde sedan anv\u00e4ndas som parkeringsplats f\u00f6r posthusets kunder. De ritningar som arkitekterna presenterade godk\u00e4ndes inte av arkeologiska kommission, som tyckte att byggnaden var alltf\u00f6r massiv och inte sm\u00e4lte in i den gamla stadsbilden. Ett nytt och b\u00e4ttre f\u00f6rslag \u00f6nskades.<\/p>\n

\u00c5r 1972<\/strong> presenterade arkitekterna de f\u00f6rb\u00e4ttrade skissritningarna av det kommande posthuset. Tre likadana l\u00e5dformade byggnader skulle uppf\u00f6ras och trots att dessa inte passade in i den gamla stadsmilj\u00f6n, s\u00e5 godk\u00e4ndes de utan n\u00e5gra st\u00f6rre protester. Parmansgatan m\u00e5ste h\u00f6jas hela 1,85 meter p\u00e5 mitten, n\u00e5got som staden sk\u00f6tte om.<\/p>\n

\u00c5r 1973<\/strong> p\u00e5 h\u00f6sten kunde \u00e4ntligen byggnadsarbetet p\u00e5b\u00f6rjas. H\u00f6gst troligt var det minister Grels Teir med r\u00f6tterna i Syd\u00f6sterbotten, som fixade fram de miljoner som beh\u00f6vdes f\u00f6r bygget. Kostnadsf\u00f6rslaget gick p\u00e5 7,5 miljoner men p\u00e5 grund av kostnadsstegringar r\u00e4knades det med h\u00f6gre belopp. Byggnadsvolymen kommer att bli 20 950 m\u00b3 och golvytan 3 678 m\u00b2. Till huvudentrepren\u00f6r valdes Byggnadsbyr\u00e5 Kalevi Ketola fr\u00e5n Teuva, Lakeuden Vesi ja L\u00e4mp\u00f6johtoliike fr\u00e5n Sein\u00e4joki skall st\u00e5 f\u00f6r VVS-installationerna, Are Oy fr\u00e5n Jyv\u00e4skyl\u00e4 f\u00f6r elinstallationen och Koja Oy f\u00f6r ventilationsarbetena.<\/p>\n

\u00c5r 1973<\/strong> p\u00e5b\u00f6rjades ocks\u00e5 byggandet av det nya telelagret och postbussgaraget mellan N\u00e4rpesv\u00e4gen och H\u00e4sthagsv\u00e4gen. I samma byggnad skulle inrymmas en bilbesiktningsstation, bland de f\u00f6rsta som byggdes i landet. Staden Kristinestad donerade ocks\u00e5 den tomten, som var p\u00e5 2,3 ha och g\u00e5vobrevet undertecknades 22 juli 1970. Byggnadsbyr\u00e5 Kalevi Ketola fr\u00e5n Teuva var huvudentrepren\u00f6r ocks\u00e5 f\u00f6r det bygget.<\/p>\n

I januari 1974<\/strong> kunde man ordna taklagsfest p\u00e5 det nya \u00e4mbetshuset. Byggm\u00e4staren Kalevi Ketola kunde stolt visa upp byggplatsen f\u00f6r cheferna p\u00e5 Post- och telegrafbyr\u00e5n och han trodde att bygget kommer att vara klart under \u00e5r 1974. Kostnaderna f\u00f6r sj\u00e4lva bygget ber\u00e4knas nu till n\u00e4rmare 9 miljoner och lika mycket kommer att g\u00e5 \u00e5t till alla installationer.<\/p>\n

\u00c5r 1975 i augusti<\/strong> kunde det nya \u00e4mbetshuset tas i bruk. Posten och skattebyr\u00e5n flyttade in i den gula byggnaden vid V\u00e4stra L\u00e5nggatan. Polisen och arbetskraftsbyr\u00e5n kunde flytta in i den bl\u00e5a, mittersta byggnaden. Telefondistriktet och telegrafen flyttade in den r\u00f6da byggnaden vid Staketgatan och i en k\u00e4llarv\u00e5ning skall den automatiska telefoncentralen placeras i sinom tid. V\u00e5ningsytan uppgick till 3 810 kvm och volymen hela 20 950 kbm.<\/p>\n

Omkring 100 personer b\u00f6rjade arbeta i de nya byggnaderna och arkitekt Marjatta Jaatinen var inte s\u00e4ker men hon trodde att byggnaderna skulle passa bra in i den gamla stadsmilj\u00f6n.<\/p>\n

Statens Senatfastigheter \u00f6vertog senare byggnaderna och efter en tid b\u00f6rjade inr\u00e4ttningarna l\u00e4ggas ned eller s\u00e5 flyttade de bort. Senatsfastigheter hade under en l\u00e4ngre tid byggnaderna till salu och de s\u00e5ldes sedan till investeringsbolaget Nordic Tower East Holding.<\/p>\n

\"\"
\u00c4mbetshusen fotograferade vid Parmansgatans v\u00e4stra \u00e4nda. N\u00e4rmast den r\u00f6da byggnaden, d\u00e4r telegrafen och telefondistriktet fanns, f\u00f6ljande var polisens bl\u00e5a byggnad och l\u00e4ngst bort den gula d\u00e4r posten och skattebyr\u00e5n fanns i tiderna.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Den r\u00f6da byggnaden n\u00e4rmast Staketgatan, d\u00e4r telegrafen och telefondistriktet fanns. I k\u00e4llarv\u00e5ningen finns i dag Christine Playgrounds utrymmen, det s\u00e5 kallade vardagsrummet.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 2022 i februari<\/strong> s\u00e5lde investeringsbolaget \u00e4mbetshusbyggnaderna \u00e5t f\u00f6retaget Colive kodit med Kalle Kroon som VD f\u00f6r 1\u00a0000 euro. Hans tanke var att bjuda ut de olika aff\u00e4rsl\u00e4genheterna p\u00e5 hyra \u00e5t passliga hyresg\u00e4ster. Den enda hyresg\u00e4sten d\u00e5 var polisinr\u00e4ttningen, som ans\u00e5g att de hade allt f\u00f6r stora utrymmen f\u00f6r det lilla antal poliser som fanns i omr\u00e5det.<\/p>\n

\u00c5r 2023, i slutet av juni<\/strong> flyttade polisen ut ur den bl\u00e5a, mittersta byggnaden till en betydligt mindre lokal p\u00e5 \u00d6stra sidan, vid v\u00e4gen till Lappfj\u00e4rd. Efter den flytten finns det inga hyresg\u00e4ster kvar i byggnaderna, f\u00f6rutom bokf\u00f6ringsbyr\u00e5n Habbens Ab Oy som finns i byggnaden vid V\u00e4stra L\u00e5nggatan. Uts\u00f6kningsverket p\u00e5 \u00f6vre v\u00e5ningen blev ocks\u00e5 kvar och de flyttade ut i slutet av \u00e5r 2025.<\/p>\n

\"\"
En f\u00f6rening bakom Christine Playground bildades och dess uppgift var att inreda \u201dett vardagsrum f\u00f6r Kristinestadsborna\u201d, d\u00e4r de kan samlas runt olika sportiga aktiviteter. Utrymmet finns i k\u00e4llarv\u00e5ningen i byggnaden vid Staketgatan och d\u00e4r finns allt fr\u00e5n boulebanor till golfsimulator och biljardbord till darttavlor. Den drivande kraften bakom detta vardagsrum \u00e4r f\u00f6reningens ordf\u00f6rande Roger Langels.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 2023 i november<\/strong> bj\u00f6d Kalle Kroon ut de tre byggnader till f\u00f6rs\u00e4ljning men n\u00e5gon ny \u00e4gare har inte \u00e4nnu h\u00f6rt av sig.<\/p>\n

Foton och annat.<\/strong><\/h3>\n
\"\"
D\u00e5 g\u00e5rden uppf\u00f6rdes \u00e5r 1858 s\u00e5 anv\u00e4ndes bland annat stockar fr\u00e5n stadens gamla r\u00e5dhus, som revs ett par \u00e5r tidigare. Byggnaden f\u00f6rst\u00f6rdes i en brand \u00e5r 1946 och den byggdes inte upp igen. Fotot l\u00e5nat fr\u00e5n stadens museum Carlsro.<\/figcaption><\/figure>\n

\"\" \"\"<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00a0Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i juli 2024. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla mantalsl\u00e4ngder, lagfartsregister, kyrkb\u00f6cker och gamla tidningar. Tomten 116 och g\u00e5rdens historia. Familjen Wikmans tomt \u00c5ren 1751 \u2013 1769 \u00e4gdes tomten nr 23 av fiskaren Johan \u00d6sterstr\u00f6m. \u00c5r 1770 Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u00c4mbetshuset p\u00e5 Staketgatan 10 eller Parmansgatan 11<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":18663,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-28790","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28790","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28790"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28790\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30823,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28790\/revisions\/30823"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18663"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28790"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}