{"id":28767,"date":"2024-07-24T22:07:56","date_gmt":"2024-07-24T19:07:56","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28767"},"modified":"2024-07-24T22:23:26","modified_gmt":"2024-07-24T19:23:26","slug":"doktor-carl-wilhelm-fontell-1794-1862","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28767","title":{"rendered":"Doktor Carl Wilhelm Fontell (1794-1862)"},"content":{"rendered":"

Nekrolog \u00f6ver assessor, doktor C. W. Fontell, publicerad i Vasabladet 1863 och renskrivet av Lasse Backlund i juli 2024:<\/strong><\/span><\/p>\n

Carl Wilhelm Fontell var f\u00f6dd den 16 januari 1794. Hans f\u00f6r\u00e4ldrar var kaplanen i Terij\u00e4rwi kapell av Kronoby socken Swen Abraham Fontell och dennes senare maka, r\u00e5dman Hultmans dotter Anna Catharina. Barn av senare giftet var, utom sonen Carl Wilhelm, en dotter Elisabeth, d\u00f6d 1800 och sonen Sven Adrian, d\u00f6d ogift som sj\u00f6kapten 1834.<\/p>\n

Den Fontellska sl\u00e4kten h\u00e4rstammar p\u00e5 f\u00e4derne fr\u00e5n Ingel Hansson, klockare i Stora Tuna i Dalarna, gift med en fr\u00f6ken Swinhufwud och d\u00f6d 1703. Dennes sonson Abraham Fontell (f. Fontelius ca 1690 \u2013 1748 i Lappfj\u00e4rd) var kapten och regementskvarterm\u00e4stare vid \u00d6sterbottens regemente och gift med en fr\u00f6ken Nordensk\u00f6ld.<\/p>\n

Med honom kom s\u00e5ledes sl\u00e4kten till Finland. Av hans tre s\u00f6ner: Sven Erik Fontell (1721 i Oulainen-1777 i Lappfj\u00e4rd), hovr\u00e4ttsauskultant och jordbrukare i Lappfj\u00e4rd, Abraham Johan (1730 i K\u00e4rk\u00f6l\u00e4 \u2013 1800 i Lappfj\u00e4rd), amiralitetsl\u00f6jtnant, var den mellersta sonen, v\u00e5r Fontells farfar och Mauritz Wilhelm (1727-1766), kaplan i Wasa och Mustasaari. Kaplanen Mauritz Wilhelm Fontells fru var en handelsmans dotter fr\u00e5n Wasa, Elisabeth L\u00f6fgren, som f\u00f6rut varit gift med kaplanen Petter Henrik H\u00e4gg i Nykarleby och med honom haft tv\u00e5 barn, av vilka sonen Carl H\u00e4gg varit kyrkoherde i N\u00e4rpes under 1808 \u00e5rs krig men tvingats fly \u00f6ver till Sverige, s\u00e5som misst\u00e4nkt f\u00f6r att ha deltagit i N\u00e4rpesbornas f\u00f6rsvarsf\u00f6retag.<\/p>\n

I Sverige hugnades Carl H\u00e4gg sedan med Tierps regala pastorat av Uppsala Erkestift, d\u00e4r han dog, som kontraktsprost och honoraire theologie doktor \u00e5r 1829. Det var p\u00e5 denna faders styvbroders doktor Carl H\u00e4ggs inbjudan, som Fontell studerade i Uppsala och i vars g\u00e4stfria hus han oftast tillbringade ferierna.<\/p>\n

Fontell hade ocks\u00e5 tv\u00e5 verkliga farbr\u00f6der, Mauritz Wilhelm, kronofogde i Korsholms s\u00f6dra f\u00f6gderi och Erik, kaplan i Kristinestad, stamfar f\u00f6r Fontellska handelsfirman i denna stad.<\/p>\n

\u2014 Fontells fader hade j\u00e4mte tv\u00e5 andra n\u00e4rboende pr\u00e4stehus engagerat f\u00f6r sina s\u00f6ner en informator, s\u00e5 att v\u00e5r Fontell s\u00e5lunda f\u00f6rst \u00e5tnj\u00f6t privatundervisning, i det informatorn tillbringade 4 m\u00e5nader av \u00e5ret i vardera av de tre husen och hade d\u00e5 alla eleverna med sig. Sedermera kom Fontell in i Wasa Triwialskola, och blev inackorderad hos konrektorn mag. Aspegren, en v\u00e4ldig latinare och pedagog, som knappt unnade sin pupill matro utan st\u00e4ndigt h\u00f6ll honom till extral\u00e4sning hemma, s\u00e5 att Fontell under ett \u00e5r genomgick sina klasser i skolan, vilket den tiden h\u00f6rde till s\u00e4llsynta undantag. \u00a0Man ber\u00e4ttar om samma konrektor, att han n\u00e4stan ensam sk\u00f6tte sin enda, tidigt moderl\u00f6sa son och d\u00e4runder talade med honom blott latin, s\u00e5 att pilten knappt k\u00e4nde annat spr\u00e5k och vid ett tillf\u00e4lle bragte tj\u00e4nstefolket i stor f\u00f6rl\u00e4genhet, d\u00e5 han i faderns fr\u00e5nvaro f\u00f6rg\u00e4ves skrek p\u00e5 \u201dpotus”, emedan man ej f\u00f6rstod att bjuda honom dricka. \u00a0Den 14 februari 1812 blev Fontell student vid \u00c5bo universitet.<\/p>\n

Sedermera \u00f6verflyttade han, som redan blivit n\u00e4mnt, till Uppsala academi, d\u00e4r han i Juni 1818 presterade medicofilosofie candidatexamen \u201dmed distinction”. Redan samma \u00e5r p\u00e5b\u00f6rjade han sin l\u00e5nga medicinska bana i egenskap av amanuens vid Nosocomium Academium. \u00a0Vid denna tid stod han i n\u00e4rmaste ber\u00f6ring med den ber\u00f6mda arkiatern Afzelius, av vars l\u00e4rjungar Fontell v\u00e4l var en av de mest omhuldade och likas\u00e5 med professor Johan Afzelius, vanligen kallad \u201ekemisten Jan” f\u00f6r vilken han presterat en lysande examen, vilken s\u00e5 tillvunnit honom professorns ynnest, att han sj\u00e4lvmant erbj\u00f6d sig till Fontells borgesman, ett faktum, s\u00e5 otroligt, att det v\u00e4ckte allm\u00e4n uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n

I det k\u00e4raste minne f\u00f6rvarade Fontell alltid sin Uppsala studietid, fr\u00e5n vilken hans trogna minne \u00e4nda in till d\u00f6den bevarade de mest intressanta h\u00e4ndelser, som han i f\u00f6rtrogna kretsar g\u00e4rna ber\u00e4ttade med den ovanliga v\u00e4rme och liv, som var hans karakt\u00e4r egen. F\u00f6r arkiater Afzelius hyste han en till dyrkan gr\u00e4nsande v\u00f6rdnad och beundran och Fontells utm\u00e4rkta l\u00e4karpraktik \u00e5dagalade, huru rik frukt hans studier burit under en s\u00e5 celeber l\u00e4rare. Den gemensamma k\u00e4rleken till l\u00e4raren var det v\u00e4l, som f\u00f6rst kn\u00f6t mellan Fontell och professor Ilmoni denna djupa v\u00e4nskap, som mellan dem r\u00e5dde allt till Ilmonis d\u00f6d.<\/p>\n

Hur nitiskt Fontell sk\u00f6tte sina medicinska studier, kan man sluta \u00e4ven d\u00e4rav. att han aldrig f\u00f6rsummade att bes\u00f6ka de av andra medicinestuderande f\u00f6raktade kollegier, som h\u00f6lls av skild professor f\u00f6r de s. k. medicotheologerna p\u00e5 den tid, d\u00e5 man ville \u00e5t varje pr\u00e4st meddela n\u00f6dtorftig medicinsk kunskap, f\u00f6r att p\u00e5 fr\u00e5n l\u00e4kare avl\u00e4gsna orter bispringa sina f\u00f6rsamlingsbor. Fr\u00e5n dessa kollegier sade sig Fontell ha dragit m\u00e5ngen god l\u00e4rdom, emedan professorn hade att meddela en m\u00e4ngd r\u00f6n och erfarenheter ur den s. k. \u201efolkmedicin”, som ingalunda var att f\u00f6rakta och ur vilken Fontell ofta begagnade l\u00e4kemedel med den b\u00e4sta framg\u00e5ng. \u00a0Vi vill tro, att Fontells storhet som sann l\u00e4kare \u00e4ven r\u00f6jde sig d\u00e4ri, att han aldrig med l\u00e4rt f\u00f6rakt blickade ned p\u00e5 inom folket g\u00e4ngse l\u00e4kemetoder, utan, i likhet med Hast och andra \u00e4ldre l\u00e4kare, vars namn aldrig d\u00f6 r ut i \u00d6sterbotten, f\u00f6rdomsfritt begagnade och anlitade allt, som visat sig gott, utan avseende p\u00e5, om det ledde sitt ursprung fr\u00e5n den privilegierade fakulteten eller fr\u00e5n naturl\u00e4kekonsten (ordet dock ej tagit i den nu moderna betydelsen).<\/p>\n

Exempelvis vill vi n\u00e4mna hans inst\u00e4llning till de \u201eMorisonska pillerna”.<\/em><\/strong> Fontell kunde inte annat \u00e4n hysa misstroende till dem, d\u00e5 de upptr\u00e4dde med anspr\u00e5k p\u00e5 att vara en universalmedicin och f\u00f6r den hemlighetsfullhet, varmed deras sammans\u00e4ttning omh\u00f6ljdes, men s\u00e5 snart han funnit, att de i vissa fall t. ex. i \u201ewatten p\u00e5 hjernan”<\/strong><\/em> hos barn visade sig som ofelbart laxativ, ans\u00e5g han ej under sin v\u00e4rdighet att rekommendera deras bruk och d\u00e5 under orientaliska kriget deras inf\u00f6rsel var f\u00f6rsv\u00e5rad, gav han sj\u00e4lv formel till piller, som i det huvudsakligaste verkade p\u00e5 samma s\u00e4tt. \u00a0Patienter, som ville begagna vattenbehandling j\u00e4mte medicin, till\u00e5t han det g\u00e4rna, trots att han beklagade, att hans framskridna \u00e5lder ej till\u00e5tit honom, att ta den noggranna notis, han \u00f6nskade om hydropathin. S\u00e5lunda var f\u00f6r Fontell, i allt den sjukes botande huvudsaken.<\/p>\n

Vi \u00e5terg\u00e5r fr\u00e5n denna utflykt till biografins data. Under sin studietid i Uppsala var han \u00e4ven p\u00e5 slutet Curator f\u00f6r den finska nationen. \u00c5r 1822 avlade han i \u00c5bo med.candidatexamen med omd\u00f6met approbatur cum laude och blev d\u00e4rvid en \u00e4lskad l\u00e4rjunge av Hwasser. Ung, livlig och glad deltog Fontell d\u00e4r i studentlivets skiftande \u00e4ventyr och kunde v\u00e4l nu och d\u00e5 bli invecklad i yra f\u00f6retag, som \u00e5drog sig den disciplin\u00e4ra maktens bekymmer men vi har h\u00f6rt av en landsman, som r\u00e5kade Hwasser kort f\u00f6re hans d\u00f6d, att Hwasser med varm tillgivenhet p\u00e5minde sig Fontell och yttrade, att man aldrig kunde bli allvarsamt missn\u00f6jd p\u00e5 honom utan st\u00e4ndigt gl\u00f6mde varje harm f\u00f6r hans i allo s\u00e5 \u00e4lskliga, \u00f6ppna och varma karakt\u00e4r.<\/p>\n

Under sin tid i \u00c5bo tid var Fontell p\u00e5 Hwassers rekommendation husl\u00e4kare hos den bekanta juris professor Afzelius, sedermera f\u00f6rvisad fr\u00e5n universitetet och internerad p\u00e5 flera st\u00e4llen i Ryssland. Mot hans benlidande begagnade Fontell den d\u00e5 helt nya \u201er\u00f6kkuren”<\/strong><\/em> dagligen och tillbringade d\u00e4rf\u00f6r alla kv\u00e4llar hos honom. Om Afzelius och hans handsekreterare f. d. l\u00f6jtnanten Fryxell visste Fontell att ber\u00e4tta tusende intressanta anekdoter och deras genialiska samtal och uppt\u00e5g reproducerade Fontell ofta med f\u00f6rv\u00e5nande minne och livlighet.<\/p>\n

1823 fr\u00e5n juni till \u00e5rets slut var Fontell f\u00f6rordnad att f\u00f6rest\u00e5 provisionella kurhuset p\u00e5 Koivisto i Ilmola, d\u00e4r han f\u00f6rv\u00e4rvade sig en s\u00e5dan skicklighet och rutin i behandlande av syfilitiska \u00e5kommor, att han allt till senaste tider r\u00e5dfr\u00e5gades av patienter fr\u00e5n alla delar av landet och ofta hade under sin behandling i Jakobstad personer av alla samh\u00e4llsklasser, vars namn han i trognaste tystl\u00e5tenhet g\u00f6mde, s\u00e5 att de \u00e4ven i en s\u00e5 liten stad, som denna var, kunde bevara sitt inkognito. Blott fr\u00e5n denna branche av sin praktik ensam torde Fontell ha kunnat anf\u00f6ra de mest f\u00f6rv\u00e5nande och v\u00e4lsignelserikaste resultat. Samma \u00e5r f\u00f6restod \u00e4ven Fontell stadsl\u00e4karetj\u00e4nsten tre m\u00e5nader i Bj\u00f6rneborg.<\/p>\n

2 december 1823 avlade han medicinelicentiatexamen med omd\u00f6met cum laude. Till bevis p\u00e5, hur han var avh\u00e5llen av t. f. generaldirekt\u00f6ren arkiater v. Bonsdorff kan n\u00e4mnas, att arkiatern f\u00f6rbeh\u00f6ll sig att h\u00e5lla hans licentiatkalas och senare h\u00f6ll en \u201eresfrukost” f\u00f6r honom, d\u00e5 han avgick till bestridande av Lasaretts- och Kurhustj\u00e4nsten i Wasa, som han sk\u00f6tte fr\u00e5n 13 mars 1824 till 11 januari 1826, under vilken tid han \u00e4ven var f\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r vaccinationsdepoten i Wasa.<\/p>\n

Fontell hade \u00e4ven \u00e4mnat att kvarstanna i \u00c5bo, s\u00e5som sekreterare vid collegium medicum, men hans l\u00e4rare, som k\u00e4nde hans utm\u00e4rkta anlag f\u00f6r att vara praktiserande l\u00e4kare till\u00e4t inte detta. Under sin vistelse i Wasa var Fontell mycket uppburen av alla betydande personer, husl\u00e4kare och st\u00e4ndig g\u00e4st hos presidenten Rotkirch, i vars hus Fontell s\u00e5som skicklig violinist flera g\u00e5nger i veckan deltog i kvartetter. S\u00e4rdeles ivrig v\u00e4n av jakt deltog Fontell denna tid i talrika jaktpartier, som d\u00e5 tillst\u00e4lldes av yngre ledam\u00f6ter i hovr\u00e4tten. Envar vet, hur dylika partier oftast beledsagas av stormande g\u00e4stabud, och Fontells m\u00e4nniskov\u00e4rde \u00e4r s\u00e5 stort, att vi utan tvekan kunde n\u00e4mna, vad \u00e4ven sanningen uppmanar oss till, att han d\u00e5, till f\u00f6lje av sitt livliga och glada lynne, deltog i de glada lagen p\u00e5 ett stormande s\u00e4tt, som han aldrig skydde att erk\u00e4nna och sj\u00e4lv omtala \u2014 \u201dwi s\u00f6po dugtigt”, pl\u00e4gade han s\u00e4ga okonstlat.<\/p>\n

Men Fontell var inte skapad att duka under i s\u00e5dana backanalier. Med den erfarne l\u00e4karens kloka f\u00f6rsiktighet gjorde han sig sm\u00e5ningom fri fr\u00e5n vanan att f\u00f6rt\u00e4ra spirituosa s\u00e5lunda, att han i den vanliga morgonsupen f\u00f6r var dag lade n\u00e5gra \u00f6rter mera, tills glaset d\u00e4rav blev s\u00e5 fullt, att denna efter hand utgjordes blott av n\u00e5gra droppar och till slut blev \u2014 ingen. L\u00e4saren b\u00f6r p\u00e5minna sig, att detta skedde under en tid, d\u00e5 det ingalunda ans\u00e5gs f\u00f6r n\u00e5got klanderv\u00e4rt, utan tv\u00e4rtom h\u00f6rde till kutymen vid en \u201ecollation f\u00f6r herrar”, att man ivrigare dyrkade Backus, och till\u00e4t sig rikligare libationer, \u00e4n \u201edoktorn f\u00f6reskrivit”, f\u00f6r att begagna en vanlig konstterm.<\/p>\n

Att Fontells yra deltagande i den tidens dryckeslag inte var en f\u00f6r spirituosa ben\u00e4gen mans, utan en livlig sj\u00e4ls, gav ett glatt s\u00e4llskapslivs d\u00e5 r\u00e5dande bruk f\u00f6ranledda extravagans, bevisar det, att han, trots sin klena kropp, uppn\u00e5dde en s\u00e5 h\u00f6g \u00e5lder och till slutet bibeh\u00f6ll en f\u00f6rv\u00e5nande energi och sj\u00e4lskraft och ett s\u00e5 utm\u00e4rkt minne, att han \u00e4nnu p\u00e5 senaste tider bland den talrika barnskara, han i det barnrika Jakobstad v\u00e5rdade, ih\u00e5gkom alla deras f\u00f6reg\u00e5ende sjukdomar och den behandling, de d\u00e5 f\u00e5tt, och under \u00e5ratals v\u00e5rdande av en patient, \u00e5t vilken han f\u00f6reskrivit o\u00e4ndligt m\u00e5nga l\u00e4kemedel, aldrig gl\u00f6mde ett enda, som han begagnat, samt att han under samtal med kolleger med s\u00e5dan s\u00e4kerhet anf\u00f6rde en otrolig m\u00e4ngd medicinska f\u00f6rfattare och deras skilda behandling av olika sjukdomar, att han satte alla i st\u00f6rsta f\u00f6rv\u00e5ning.<\/p>\n

\u2014 1826 i april blev Fontell stadsl\u00e4kare i Kristinestad. 1831 f\u00f6rordnades Fontell att bitr\u00e4da provinciall\u00e4karna i hela Wasa l\u00e4n i h\u00e4mmande av g\u00e4ngse farsoter inom l\u00e4net, \u2014 ett f\u00f6rordnande, som visar, hur h\u00f6gt hans skicklighet skattades, d\u00e5 han erh\u00f6ll ett s\u00e5dant f\u00f6rtroende, som g\u00e4llde hela l\u00e4net. Fr\u00e5n 1824\u20141832 blev han ocks\u00e5 ofta f\u00f6rordnad att anst\u00e4lla obduktioner och besiktningar i provinsiall\u00e4karnas st\u00e4lle. \u00a0Fontell kvarstod i Kristinestad som stadsl\u00e4kare till 1832, samma \u00e5r, som han blev promonerad medicinedoktor. Under sin vistelse i Kristinestad gjorde sig Fontell, utom i andra h\u00e4nseenden, ett utm\u00e4rkt namn som \u00f6gonl\u00e4kare och operat\u00f6r av \u00f6gonlidanden.<\/p>\n

1833 blev han stadsl\u00e4kare i Jakobstad och 1839 provinciall\u00e4kare i Jakobstad. Detta distrikt omfattade under st\u00f6rsta delen av hans tj\u00e4nstetid nuvarande Gamla Karleby, Nykarleby och Alavo distrikt och var s\u00e5ledes det vidstr\u00e4cktaste och folkrikaste i landet. Tj\u00e4nstg\u00f6ringen d\u00e4ri f\u00f6r en man, som tog sin plikt s\u00e5 allvarligt, som Fontell, var ingalunda l\u00e4tt, men han var alltid f\u00e4rdig, d\u00e5 det g\u00e4llde att resa i norr och s\u00f6der, i \u00f6ster och v\u00e4ster och det vid varje \u00e5rstid, trots att distriktet innefattade orter, s\u00e5dana som Perho, Halso, Lestij\u00e4rvi, dit inga ordentliga v\u00e4gar ledde, d\u00e4r man i miltal f\u00e4rdades \u00f6ver illa lagda kavelbroar eller d\u00e4r det g\u00e4llde att f\u00e4rdas \u00f6ver moar, d\u00e4r man genom ett litet steg p\u00e5 sidan kunde riskera att drunkna i gungfly, d\u00e4r det inte fanns ordentliga g\u00e4stgiverier och d\u00e4r fattigdomen var s\u00e5 stor, att l\u00e4karen ofta kunde f\u00e5 umb\u00e4ra allt, till och med br\u00f6d, om han ej d\u00e4rmed f\u00f6rsett sig hemifr\u00e5n.<\/p>\n

De tall\u00f6sa m\u00f6dor och anstr\u00e4ngningar, som Fontell under sin l\u00e5nga tj\u00e4nstetid fick vidk\u00e4nnas, kunna knappt fattas och hans enkla ber\u00e4ttelser d\u00e4rom hade f\u00f6rtj\u00e4nat upptecknas till ett minne av de f\u00f6rsakelser och uppoffringar, som en l\u00e4kare h\u00e4r i norden f\u00e5r underkasta sig. Men Fontell r\u00e4knade aldrig m\u00f6dan f\u00f6r n\u00e5got, blott han fyllde sin plikt och kunde hj\u00e4lpa och lindra.<\/p>\n

S\u00e4rdeles sv\u00e5rt var hans kall en sommar, d\u00e5 r\u00f6tsoten h\u00e4rjade i Wasa l\u00e4n s\u00e5 f\u00f6rf\u00e4rligt, att han fick bes\u00f6ka g\u00e5rd p\u00e5 g\u00e5rd, d\u00e4r alla innev\u00e5nare l\u00e5g p\u00e5 golvet bredvid varandra och knappt n\u00e5gon fanns i st\u00e5nd att sk\u00f6ta de andra, utan l\u00e4karen n\u00f6dgades sj\u00e4lv tillreda och r\u00e4cka de sjuka l\u00e4kemedel och svalkande drycker. Vad hans varma, k\u00e4nsliga hj\u00e4rta d\u00e4rvid led, \u00e4r otroligt och minnet d\u00e4rav gjorde hans blick alltid t\u00e5rad, n\u00e4r han l\u00e5ngt senare kom p\u00e5 tal d\u00e4rom. Trots de otroliga anstr\u00e4ngningar, hans tj\u00e4nst \u00e5lade honom, trots att hans distrikt omfattade det nuvarande Nykarleby-Lappo distriktet, d\u00e4r beklagligen s\u00e5 ofta obduktioner till f\u00f6lje av mord och dr\u00e5p f\u00f6refalla, kunde Fontell dock under rubriken i sin tj\u00e4nstef\u00f6rteckning \u201ekort uppgift \u00e5 laga tilltal och tjenstem\u00e5lets beskaffenhet” \u00e4nda till sista slutet skrivna: \u201eEj warit st\u00e4lld under laga tilltal.”<\/p>\n

Med s\u00e5dan outtr\u00f6ttlig iver sk\u00f6tte han \u00e4ven de vidlyftiga kansliarbetena, att han hade allt f\u00e4rdigt i r\u00e4ttan tid, trots att hans syn var s\u00e5 svag, att han m\u00e5ste anv\u00e4nda mycken tid p\u00e5 nedskrivande av de vidlyftiga akterna. Herrar l\u00e4kare, som b\u00e4st k\u00e4nna, huru kinkiga dylika obduktioner \u00e4ro, \u00e4r de enda, som r\u00e4tt kunna fatta betydelsen d\u00e4rav, att Fontell aldrig fick n\u00e5gon anm\u00e4rkning mot sina \u00e5tg\u00f6randen och protokoll. En kort tid, ungef\u00e4r f\u00f6r tio \u00e5r sedan, vid provinciall\u00e4karens fr\u00e5nf\u00e4lle i Wasa sk\u00f6tte Fontell provinciall\u00e4karetj\u00e4nsten i hela Wasa l\u00e4n, med undantag av Jyv\u00e4skyl\u00e4 distriktet, en uppgift, som det beh\u00f6vdes en Fontells uppoffrande nit och s\u00e4llsporda arbetsf\u00f6rm\u00e5ga, f\u00f6r att utan klagan kunna l\u00f6sa.<\/p>\n

Och vilka bevis erfor Fontell p\u00e5 styrelsens erk\u00e4nnande av hans ovanliga tj\u00e4nstenit och f\u00f6rtj\u00e4nster? \u00c5r 1841 hugnades han med Assessors titel, 1852 fick han 25 \u00e5rs tj\u00e4stesp\u00e4nne, 1855 f\u00f6rklarades honom n\u00e5digt v\u00e4lbehag, d\u00e4rf\u00f6re att den gamle l\u00f6nl\u00f6st v\u00e5rdat i Jakobstad f\u00f6rlagda kompaniet av 2:dra Indelta Finska Skarpskyttebataljon, 1856 blev han riddare av Stanislai ordens 3:dje klass efter 23 \u00e5rs tj\u00e4nstetid och d\u00e5 han 1860 erh\u00f6ll avsked fr\u00e5n provinciall\u00e4kare tj\u00e4nsten som emeritus med hela l\u00f6n i pension \u2014 intet.<\/p>\n

Detta var visst icke mycket. Fontell hade ocks\u00e5 kunnat vara utan detta ringa, ty ett erk\u00e4nnande, s\u00e5dant han vunnit av envar, som f\u00f6rst\u00e5r uppskatta en verksamhet, s\u00e5 uppoffrande, s\u00e5 v\u00e4lsignelserik, s\u00e5 omfattande, som hans, uppv\u00e4ger o\u00e4ndligt alla titlar och granna band. Visserligen kunde man dock ha sk\u00e4l, att harmas, d\u00e5 man ser stj\u00e4rnor h\u00e4ngas den ena \u00f6ver den andra p\u00e5 m\u00e5nget br\u00f6st, vars respektive \u00e4gare oklanderligt f\u00f6rt en kronans uppb\u00f6rdskladd eller d\u00e5 man ser en milit\u00e4r befordras, betitlas och smyckas f\u00f6r s\u00e5 kallade \u201dutm\u00e4rkelse i tj\u00e4nsten”, som f\u00f6r vanligt m\u00e4nskligt f\u00f6rst\u00e5nd ofta torde besticka sig i \u2014 nitisk inspektion av manskapets \u2014 knappars r\u00e4tta polerande.<\/p>\n

Det chefskap, som p\u00e5 Fontell meriter ej aktade n\u00f6digt f\u00e4sta styrelsens uppm\u00e4rksamhet, vill vi ej d\u00f6ma, vi vill endast tr\u00f6sta det, om det funne sig generat av en anm\u00e4rkning som denna, d\u00e4rmed att det ingalunda ofta skall vara i tillf\u00e4lle att l\u00e5ta dylik f\u00f6rsummelse komma sig till last, ty en tj\u00e4nsteman i ett kall, av s\u00e5 riksgagneligt v\u00e4rde, som l\u00e4karens, s\u00e5dan som Fontell var, skall en chef under m\u00e5nga decennier ej \u00e4ga \u2014 att negligera.<\/p>\n

Fontell var inte f\u00e5f\u00e4ng, men som varje t\u00e4nkande m\u00e4nniska, satte han v\u00e4rde p\u00e5 sina medm\u00e4nniskors erk\u00e4nnande och intet gladde honom s\u00e5 mycket, som varje, om \u00e4n aldrig s\u00e5 ringa bevis p\u00e5 patientens tacksamhet. Han s\u00e5g d\u00e4ri, den anspr\u00e5ksl\u00f6sa, blygsamme gamle, ett vittnesb\u00f6rd, att hans verksamhet ej varit utan frukt och detta gjorde honom, som s\u00e5 djupt k\u00e4nde, hur vanm\u00e4ktig \u00e4ven hans konst var, s\u00e5 gott. D\u00e5 Jakobstads stadsbor f\u00f6r tio \u00e5r sen f\u00f6r\u00e4rade honom en m\u00e4ngd silverpj\u00e4ser, var d\u00e4rf\u00f6re ocks\u00e5 hans gl\u00e4dje och tacksamhet stor och den dagen, d\u00e5 sk\u00e4nkerna \u00f6verl\u00e4mnades, var i hans minne, liksom den \u00e4r i stadsbornas, en dag, s\u00e5dan ett vanligt m\u00e4nniskoliv ej r\u00e4knar m\u00e5nga.<\/p>\n

Efter att n\u00e4stan till det sista ha sysselsatt sig med sitt kall, insomnade Fontell den 2 September 1862 s\u00e5 lugnt, s\u00e5 utan all d\u00f6dskamp, som ett barn leende somnar in efter dagens lekar vid modersbarmen. Han somnade s\u00e5 lugnt, som solen stilla g\u00f6mmer sin fackla i havet, efter att ha glatt och lyckliggjort en v\u00e4rld.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nekrolog \u00f6ver assessor, doktor C. W. Fontell, publicerad i Vasabladet 1863 och renskrivet av Lasse Backlund i juli 2024: Carl Wilhelm Fontell var f\u00f6dd den 16 januari 1794. Hans f\u00f6r\u00e4ldrar var kaplanen i Terij\u00e4rwi kapell av Kronoby socken Swen Abraham Forts\u00e4tt l\u00e4sa Doktor Carl Wilhelm Fontell (1794-1862)<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22473,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-28767","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28767","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28767"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28767\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":28773,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28767\/revisions\/28773"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22473"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28767"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}