{"id":28548,"date":"2024-06-26T23:32:54","date_gmt":"2024-06-26T20:32:54","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28548"},"modified":"2024-06-29T23:57:16","modified_gmt":"2024-06-29T20:57:16","slug":"28548-2","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28548","title":{"rendered":"Ett hemskt d\u00e5d"},"content":{"rendered":"

Den 6 augusti 1877 hade \u00e4nkan Fougstedt p\u00e5h\u00e4lsningar av v\u00e5ldsamma tjuvar och det h\u00e4r d\u00e5det v\u00e4ckte best\u00f6rtning i staden och fick stor uppm\u00e4rksamhet i landets tidningar. Vasabladet skrev en kort notis om h\u00e4ndelsen den 15 augusti men tidningen lovade att skriva mer om h\u00e4ndelsen i det f\u00f6ljande numret. Denna l\u00e5nga artikel publicerades i Vasabladet den 18 augusti 1877 och \u00e4r renskriven av Lasse Backlund i juni 2024:<\/strong><\/span><\/p>\n

Natten mot den 6 i denne m\u00e5nad, kl. halv 2, v\u00e4cktes \u00e4nkefru Josefina Fougstedt, som bebor g\u00e5rden N:o 152 i denna stads tredje kvarter, av barnarop att tjuvar var i v\u00e5ningen och m\u00e4rkte vid uppvaknandet tv\u00e5 karlar, som f\u00f6rst s\u00f6kte g\u00f6mma sig bakom en av s\u00e4ngarna, men d\u00e5 fru Fougstedt stigit upp, n\u00e4rmade sig henne och den ena med kniv tilldelade fru Fougstedt ett omkring fyra tum l\u00e5ngt s\u00e5r, som str\u00e4cker sig fr\u00e5n h\u00e5rf\u00e4stet tv\u00e4rs \u00f6ver pannan till strax ovanom v\u00e4nstra \u00f6gat, med den p\u00e5f\u00f6ljd att fru F. av vanmakt neddignade, varefter banditerna, som redan f\u00f6rut enligt vad efter\u00e5t erfors gjort sina husvisitationer, ytterligare b\u00f6rjat leta efter n\u00e5got f\u00f6r dem dugligt, samt f\u00f6rst n\u00e4r fru F. tillkvicknat och b\u00f6rjat ropa p\u00e5 \u201eAxel, Matti och Antti” och hj\u00e4lp, best\u00e5ende av husets kvinnliga tj\u00e4nstepersonal, ankommit och f\u00f6renat sina n\u00f6drop med fru F. funnit sig, innan n\u00e4rboende anl\u00e4nt, f\u00f6ranl\u00e5tna att avl\u00e4gsna sig med ett st\u00f6rre bylte kl\u00e4der som de hopbundit till knyte.<\/p>\n

\u2014 Sedermera m\u00e4rkte man att banditerna ifr\u00e5n trappan genom f\u00f6nstret inkommit i en handkammare, d\u00e4r de, att f\u00f6rst\u00e4rka sig, druckit mj\u00f6lk, d\u00e4rifr\u00e5n i tamburen, d\u00e4r ett dukat aftonbord st\u00e5tt och banditerna l\u00e5tit maten sig v\u00e4l smaka, samt d\u00e4rifr\u00e5n begett sig i salen, p\u00e5t\u00e4nt ett ifr\u00e5n ljuskronan nedtaget ljus och begett sig in i f\u00f6rmaket, d\u00e4r de med kniv lyckats uppbryta tv\u00e5 l\u00e5dor till en chiffonier och kringstr\u00f6tt brev och andra papper, men inte lyckats \u00f6verkomma uti samma chiffonier f\u00f6rvarad en st\u00f6rre penningsumma, samt d\u00e4rifr\u00e5n \u00e5terg\u00e5tt samma v\u00e4g till tamburen, d\u00e4r de antagligen bildat det sedan medf\u00f6rda kl\u00e4dknytet och fr\u00e5n tamburen vidare till handkammaren, d\u00e4rifr\u00e5n en tapetd\u00f6rr lett till rummet, d\u00e4r fru F. och sina minder\u00e5riga barn, det \u00e4ldsta omkring sju \u00e5r, och en n\u00e4ra anh\u00f6rig, en t\u00e4rna om sexton \u00e5r, som varit den som f\u00f6rst observerat tjuvarna, nj\u00f6t sin nattvila.<\/p>\n

Banditerna hade ifr\u00e5n Fougstedts s\u00f6kt sig ner till norra stranden av Stadsfj\u00e4rden och d\u00e5 de blivit observerade och eftersatta av bagare\u00e4nkan Packalens ges\u00e4ll \u00d6man, den ena, som haft kl\u00e4dknytet, kastat det i fj\u00e4rden och lyckats sj\u00e4lv komma i en b\u00e5t, varmed han begett sig ut p\u00e5 fj\u00e4rden och den andra begett sig l\u00e4ngs med stranden och d\u00e5 han sett sig eftersatt av \u00d6man, skjutit ett skott emot honom, s\u00e5 att \u00d6man f\u00f6rlorat all vidare lust att f\u00f6rf\u00f6lja karlen, utan \u00e5terv\u00e4nt och uppfiskat kl\u00e4dknytet ifr\u00e5n fj\u00e4rden.<\/p>\n

\u2014 Emellertid begav sig banditerna, den ena i b\u00e5t och den andra \u00f6ver den bro som leder \u00f6ver stadsfj\u00e4rden till \u00f6stra sidan av fj\u00e4rden, men blev d\u00e4r motade av sj\u00f6mannen August Ahlberg, som \u00e4r d\u00e4rst\u00e4des anst\u00e4lld av handelssocieteten f\u00f6r att vakta plankupplagen och handlandes magasiner och som emot banditerna avlossat tv\u00e5 skott, dock utan att tr\u00e4ffa, samt d\u00e5 han inte haft flera skott att avlossa och dessutom varit ensam, hade den ena av banditerna avf\u00e4rdat honom med att \u201edraga blankt\u201d tv\u00e5 knivar, varefter b\u00e5da i \u201egodan ro\u201d avl\u00e4gsnat sig.<\/p>\n

Vid anst\u00e4llda spaningar, lyckades det v\u00e5r nitiske stadsbetj\u00e4nt Sandb\u00e4ck vinna s\u00e5 mycket ljus i saken att den ena av karlarna, som n\u00e5gra dagar tidigare blivit j\u00e4mte en annan synlig i staden och s\u00e5lt galvaniserade (?) j\u00e4rnbleckskedar, var en till namnet ok\u00e4nd Mustasaari- eller Kvevlaxbo och den andra en f\u00f6re detta dr\u00e4ng Gabriel Gabrielsson Pihlajam\u00e4ki, fr\u00e5n Kauhajoki socken och f\u00f6ranledde dessa upplysningar Sandb\u00e4ck, som erfarit att karlarna har begett sig \u00f6sterut, att forts\u00e4tta sina efterspaningar till Kauhajoki och Kurikka socknar och vunnit de upplysningar att Gabriel Pihlajam\u00e4ki d\u00e4r varit synlig men, trots att Sandb\u00e4ck varit honom tre g\u00e5nger p\u00e5 sp\u00e5ren, likv\u00e4l inte lyckats gripa och det av ganska antagliga sk\u00e4l som Sandb\u00e4ck uppgett: \u201enyt on j\u00e4neksell\u00e4 ja warkaalla tyysi\u00e4 joka puskan alla, ja huono niit\u00e4 nyt on saada kiinni” (haren och tjuven har nu husrum i varje buske och sv\u00e5rt \u00e4r att gripa dem nu).<\/p>\n

\u2014 I \u00f6vrigt har man sig om Gabriel Pihlajam\u00e4ki bekant att han f\u00f6r omkring fem \u00e5r tillbaka ifr\u00e5n bonden Jyr\u00e4, i Kurikka socken, d\u00e4r han skall tj\u00e4nat som dr\u00e4ng i flera \u00e5r, kommit och tj\u00e4nat ett \u00e5r hos numera avlidna handlanden Kjellberg i denna stad, varefter han f\u00f6rsvann och hits\u00e4ndes, s\u00e5som av honom uppgiven hemort, sistlidne h\u00f6st, om vi inte missminner oss, ifr\u00e5n \u00c5bo, d\u00e4r han anh\u00e5llits av polis s\u00e5som en l\u00f6s och kringstrykande person, men kunde h\u00e4r, i f\u00f6ljd av sjukdom inte st\u00e4llas p\u00e5 fri fot utan f\u00f6rpassades vidare till allm\u00e4nna sjukhuset i Wasa f\u00f6r att komma p\u00e5 den avdelningen, d\u00e4r genom l\u00e4ttsinne \u00e5samkade sjukdomar botas och, medan Gabriel P. var p\u00e5 sjukhuset, infordrades om honom pr\u00e4stbevis, som h\u00e4r likv\u00e4l inte kunde erh\u00e5llas, utan uppgav vederb\u00f6rande att en s\u00e5dan person h\u00e4rst\u00e4des inte var kyrkskriven.<\/p>\n

\u2014 Nu l\u00e4r Gabriel Pihlajam\u00e4ki emellertid dagarna innan inbrottet hos fru Fougstedt f\u00f6rsett sig ifr\u00e5n denna f\u00f6rsamling med pr\u00e4stbevis, som skall lyda: \u201efrejden utan anm\u00e4rkning och har dessutom den f\u00f6rdelen att vara, som man s\u00e4ger \u201ealldeles f\u00e4rskt\u201d eller med andra ord nyligen daterat.<\/p>\n

\u00c4ven detta bevis kan mycket f\u00f6rsv\u00e5ra gripandet av Gabriel Pihlajamaki, som, d\u00e4r han m\u00f6jligen antastas, i f\u00f6rlitan p\u00e5 sitt pr\u00e4stbevis, framdrager det, under f\u00f6rklaring, emot alla motp\u00e5st\u00e5enden: \u201emutta minulla on puhdas papinkirje” (men jag har ju rent pr\u00e4stbevis).<\/p>\n

S\u00e5som av det anf\u00f6rda framg\u00e5r, torde det ej vara tvivel underkastat att inte Gabriel Pihlajam\u00e4ki varit en av de hemska nattbes\u00f6karna hos fru Fougstedt och att Sandb\u00e4ck \u00e4r den som i v\u00e4sentlig m\u00e5n bidragit till denna uppt\u00e4ckt, skada blott att han, trots att han \u00e4nnu \u00e4r i sin fulla mannakraft, vartill hans mer \u00e4n prisv\u00e4rda rigor\u00f6sa levnad bidragit, b\u00f6rjar bli gammal, ty han \u00e4r n\u00e5gra och femtio \u00e5r och skada att han ej har i v\u00e5ra tv\u00e5 andra stadsbetj\u00e4nter helst f\u00f6r en halv procent att i dylika fall p\u00e5r\u00e4kna bitr\u00e4de.<\/p>\n

(Huru \u00e4r det herrar stadsfullm\u00e4ktige, m\u00e5nne ej magistratens f\u00f6rslag om en fj\u00e4rde stadsbetj\u00e4nt med ordentlig l\u00f6n, \u00e5ter kunde komma p\u00e5 dagordern? Detta s\u00e5 l\u00e4nge inom parentes!)<\/p>\n

\u2014 Nu \u00e5ter till Gabriel Pihlajam\u00e4ki och konsortes. Allt tyder p\u00e5 att en tredje person m\u00e5ste finnas som varit banditerna behj\u00e4lplig med att ordna det nattliga bes\u00f6ket s\u00e5 planm\u00e4ssigt det synes blivit verkst\u00e4llt och uti att l\u00e4mna dem en fullkomlig beskrivning om lokaliteten och beskriva chiffoniern, som, ehuru andra m\u00f6bel, till\u00e5sade, funnits att tillg\u00e5, men inte blivit vidr\u00f6rda, varit husets kassask\u00e5p, och vari f\u00f6r tillf\u00e4llet \u00e4ven, s\u00e5som ovan n\u00e4mnd \u00e4r en st\u00f6rre penningsumma f\u00f6r tillt\u00e4nkt remissa f\u00f6rvarades och \u00e4ven blev r\u00e4ddad undan r\u00f6varnas klor.<\/p>\n

Att fru Fougstedt p\u00e5 grund av det f\u00f6r\u00f6vade v\u00e5ldet besv\u00e4ras av en synnerlig nervretlighet och st\u00e4ndig r\u00e4dsla f\u00f6r vidare v\u00e5ld kan varje l\u00e4sare h\u00e4rav b\u00e4ttre fatta \u00e4n \u2014 jag tolka.<\/p>\n

Annars kan man, p\u00e5 grund av det som h\u00e4nt inte l\u00e4mna ovidr\u00f6rt, varav det kommer sig att en person tidtals st\u00e5r kyrkskriven tidtals inte, helst han inte under \u00e5tminstone de tre senare \u00e5ren finns inom denna goda f\u00f6rsamling mantalsskriven, \u00e4vens\u00e5 vill det falla sig sv\u00e5rt f\u00f6r Eder kr\u00e4mare av gamla nyheter att ej p\u00e5peka det v\u00e5r polisordning stadgar: ”att sj\u00f6m\u00e4n, ges\u00e4ller, l\u00e4rgossar, tj\u00e4nstehjon, arbetare och f\u00f6rsvarsfolk samt deras vederlikar vare f\u00f6rbjudet att efter klockan tio om aftonen fr\u00e5n September m\u00e5nads b\u00f6rjan till April m\u00e5nads slut och efter klockan tolv om natten den \u00f6vriga \u00e5rstiden utan att vara i lagligt och n\u00f6dv\u00e4ndigt \u00e4rende stadde och tj\u00e4nstefolk utan tillst\u00e5nd av sitt husbondsfolk”, samt att en dylik som efter n\u00e4mnda klockslag antr\u00e4ffas p\u00e5 gata eller torg, f\u00f6rutom b\u00f6ter av fem mark, dessutom f\u00f6r natten \u00e4r hemfallen till g\u00e4st i stadsh\u00e4ktet, och vad orsaken kan vara d\u00e4rtill att detta stadgande i polisordningen b\u00e4ttre, \u00e4n vd hos oss verkligen \u00e4r fallet, int efterf\u00f6ljes, \u00e5tminstone vad betr\u00e4ffar alldeles obekanta personer, dem man, d\u00e5 det n\u00e5gon g\u00e5ng h\u00e4nder att man f\u00f6rdr\u00f6jt sig litet l\u00e4ngre p\u00e5 en utf\u00e4rd till n\u00e5gon villa utom staden eller n\u00e5gon villa i sk\u00e4rg\u00e5rden, f\u00e5r ofta tr\u00e4ffa, strykande kring gatorna, utan att veta om de \u00e4r fiskar eller f\u00e5glar.<\/p>\n

Och d\u00e5 ett dylikt, som ovan omtalats, d\u00e5d kunnat intr\u00e4ffa denna ljusa \u00e5rstid, vad har vi d\u00e5 att v\u00e4nta oss den snart instundande m\u00f6rka tiden?<\/p>\n

\u2014 Till f\u00f6rekommande av dylikt och till mera tryggande av liv och egendom, \u00f6nskade vi f\u00f6r framtiden f\u00e5 f\u00f6resl\u00e5: att om n\u00e5gon person som inte \u00e4r f\u00f6rsedd med klanderl\u00f6sa intyg av vederb\u00f6rande pr\u00e4st, l\u00e4nsman och kommunalstyrelse (synnerligast av den sistn\u00e4mnda, som b\u00e4st k\u00e4nner sitt folk) d\u00e4r\u00f6ver att innehavaren \u00e4r ber\u00e4ttigad att bege sig utom sin hemort att s\u00f6ka sig arbetsf\u00f6rtj\u00e4nst och att fullt f\u00f6rtroende f\u00f6r honom kan has, samt att vederb\u00f6rande polismyndighet och de som ut\u00f6var denna makt, inte med likgiltighet l\u00e5ta en \u201eslarvdangel,” passera sig med mindre \u00e4n att tillfr\u00e5ga honom om han \u00e4r beh\u00f6rigen dokumenterad och, d\u00e4r s\u00e5dant inte \u00e5r fallet, utan vidare hemf\u00f6rs\u00e4nda honom p\u00e5 den kommuns bekostnad d\u00e4rifr\u00e5n person \u00e4r. \u00a0D\u00e5 borde staden kunna till stor del befrias ifr\u00e5n den l\u00f6sa befolkningen av vilken den nu \u00e4r \u00f6verhopad, synnerligast, en\u00e4r v\u00e5r polisstyrka \u00e4r s\u00e5 ringa, tack vare v\u00e5ra herrar stadsfullm\u00e4ktige, som h\u00e5ller igen pungen, trots vinster av br\u00e4nnvinsutminuteringen och \u00e4ven andra stadens tillg\u00e5ngar, d\u00e4r den borde vara \u00f6ppen.<\/p>\n

Ocks\u00e5 v\u00e5ra arbetsgivare borde l\u00e4mna polisen liten handr\u00e4ckning och inte alldeles utan vidare anta den f\u00f6rsta, som de eller deras utskickade p\u00e5 torget antr\u00e4ffar, i arbete f\u00f6r dagen, utan d\u00e4remot g\u00f6ra sig underr\u00e4ttad om mannens antecedentia och d\u00e4r behovet s\u00e5dant p\u00e5kallar, genast anlita polis, d\u00e5, s\u00e5 \u00e5tminstone \u00f6nska vi tro, blir livet n\u00e5got tryggare f\u00f6r framtiden. \u00a0M\u00e5ngen kan inv\u00e4nda h\u00e4remot att allt detta \u00e5stadkommer endast besv\u00e4r och det \u00e4r v\u00e4l sanning d\u00e4ri, men det befordrar ocks\u00e5 trygghet till liv och egendom.<\/p>\n

\u2014 Vare detta f\u00f6r denna g\u00e5ng nog sagt i \u00e4mnet. Blir det h\u00e4rmed ej annorlunda \u00e5terkommer vi nog d\u00e4rtill. \u201dPuhuen asiat paranevat, sanoo vanha sananlasku.\u201d<\/p>\n

R\u00e5dstuvur\u00e4ttens behandling i Kristinestad enligt r\u00e4ttens protokoll<\/strong><\/h3>\n

Tjuvarna gripna i \u00c5bo<\/strong><\/h4>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 september 1877 grep polisen i \u00c5bo de misst\u00e4nkta tjuvarna. I dagstidningarna hade poliserna l\u00e4st om d\u00e5det och visste ocks\u00e5 vilka f\u00f6r\u00f6varna var. D\u00e5 de greps hade Gabriel Pihlajam\u00e4ki, som kallades \u201dKaapo\u201d ett par damstrumpor p\u00e5 sig, som han p\u00e5stod att han hade k\u00f6pt f\u00f6r 40 penni \u201dav en qvinna\u201d i Kristinestad. F\u00f6rh\u00f6ren i \u00c5bo inleddes den 4 september och de leddes av stadsfiskalen Mannstr\u00f6m. Vid det f\u00f6rsta f\u00f6rh\u00f6ret uppgav m\u00e4nnen att de redan den 4 augusti hade begett sig till fots fr\u00e5n Kristinestad mot Bj\u00f6rneborg och kan d\u00e4rf\u00f6r inte vara de skyldiga. Kristinestads stadsfiskal Ekl\u00f6f skickade ett telegram till \u00c5bo, d\u00e4r han skrev att de gripna m\u00e4nnen \u00e4r \u201dde efters\u00f6kta v\u00e5ldsverkarna, hits\u00e4nd banditerna\u201d!<\/p>\n

F\u00f6rh\u00f6r med de misst\u00e4nkta<\/strong><\/h4>\n

Den 12 september f\u00f6rpassades de b\u00e5da m\u00e4nnen till stadsh\u00e4ktet i Kristinestad, d\u00e4r fortsatta f\u00f6rh\u00f6r inleddes. De uppvisade d\u00e5 sina pr\u00e4stbevis, som de hade p\u00e5 sig:<\/p>\n

\u201dF\u00f6rre dr\u00e4ngen Gabriel Pihlajam\u00e4ki fr\u00e5n denna stad \u00e4r f\u00f6dd den 8 mars 1852 och har n\u00f6dig kristendomskunskap, god frejd samt r\u00e4ttighet till n\u00e5demedlens bruk. Kristinestad den 3 augusti 1877. E. A. Rikberg, prost\u201d.<\/strong><\/p>\n

Det h\u00e4r pr\u00e4stbeviset var uppvisat och st\u00e4mplat p\u00e5 poliskontoret i Bj\u00f6rneborg den 10 augusti 1877. Den andra mannens pr\u00e4stbevis lydde:<\/p>\n

\u201dBackstugukarlssonen Anders Isaksson Sj\u00f6blom fr\u00e5n \u00d6sterhankmo i denna f\u00f6rsamling \u00e4r f\u00f6dd den 20 oktober 1854 samt v\u00e4lfrejdad och till n\u00e5demedlens bruk ber\u00e4ttigad: Kvevlax den 25 april 1877. Edvin Karsten, kyrkoherde.\u201d<\/strong><\/em><\/p>\n

Detta pr\u00e4stbevis uppvisade Sj\u00f6blom och st\u00e4mplade den 4 augusti d\u00e5 han anl\u00e4nde till Kristinestad och detsamma uppvisades och st\u00e4mplades den 10 augusti, d\u00e5 han anl\u00e4nde till Bj\u00f6rneborg.<\/p>\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen i r\u00e4tten<\/strong><\/h4>\n

Vid den f\u00f6rsta behandlingen i r\u00e5dstuvur\u00e4tten den 19 september uppvisades en del saker, som de b\u00e4gge m\u00e4nnen hade haft p\u00e5 sig vid gripandet. \u201dEtt par finare bomullsstrumpor af blekt garn samt tvenne p\u00e5tagligen s\u00e5som karlahalsdukar begagnade bitar av bl\u00e5rutigt tyg\u201d.<\/strong><\/em><\/p>\n

N\u00e5gra vittnen hade stadsfiskalen inte hunnit inkalla utan den fortsatta behandlingen uppsk\u00f6ts till den 24 september.<\/p>\n

Fortsatt behandling<\/strong><\/h4>\n

Vid den fortsatta behandlingen den 24 september uppgav stadsfiskalen Ekl\u00f6f att Josefine Fougstedt sv\u00e5ger, kontoristen Axel Fougstedt p\u00e5 morgonen den 6 augusti hade anm\u00e4lt inbrottet och misshandeln till stadsfiskalen. Han uppgav d\u00e5 att tv\u00e5 tjuvar hade brutit sig in i g\u00e5rden nr 152 och d\u00e4r av Josefine stulit tv\u00e5 dufflar och en ylle regnkappa, en yllesjal, en \u00e4ldre svart sidenkjol, en siden halsduk, en servett, en silvermedalj, en v\u00e4gkapps\u00e4ck av l\u00e4der och en huggyxa. Axel sj\u00e4lv hade f\u00f6rlorat en sommarpalet\u00e5. Han uppgav ocks\u00e5 att inbrottstjuvarna hade brukat v\u00e5ld mot Josefine och tillfogat henne ett l\u00e5ngt knivs\u00e5r i ansiktet.<\/p>\n

Det mesta tjuvgodset hade hittats vid stranden p\u00e5 bagare\u00e4nkan Alexandra Packal\u00e9ns tomt nr 172, allts\u00e5 p\u00e5 Strandgatan 26.<\/p>\n

Vid den fortsatta behandlingen h\u00f6rdes m\u00e5ls\u00e4gande Josefine Fougstedt. Hon uppgav att hon vid halvtv\u00e5tiden p\u00e5 natten v\u00e4cktes av sin fosterdotter Anna Nordberg, som sov i samma rum. Hon s\u00e5g d\u00e5 att tv\u00e5 fr\u00e4mmande m\u00e4n fanns i sovrummet och de f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6mma sig bakom s\u00e4ngen. Josefine skulle d\u00e5 rusa iv\u00e4g f\u00f6r att be om hj\u00e4lp d\u00e5 den ena mannen st\u00e4llde sig i hennes v\u00e4g och slog henne i ansiktet med ett verktyg. Hon dignade ned p\u00e5 golvet men f\u00f6rlorade inte fattningen.<\/p>\n

Josefine steg upp och ropade p\u00e5 hj\u00e4lp och de b\u00e5da m\u00e4nnen avl\u00e4gsnade sig genast fr\u00e5n rummet. Pigorna Maria Sundqvist och Ida Gr\u00f6nlund kom nu till hj\u00e4lp och Maria \u00f6ppnade ett f\u00f6nster och hoppade ut p\u00e5 V\u00e4stra L\u00e5nggatan. Hon rusade \u00f6ver gatan till m\u00e5larm\u00e4stare Lindqvists g\u00e5rd f\u00f6r att be om hj\u00e4lp och inom kort kom m\u00e5laren tillsammans med ett par m\u00e4n \u00f6ver till Fougstedts g\u00e5rd.<\/p>\n

N\u00e5gra tjuvar s\u00e5g de inte till men de m\u00e4rkte att Josefine bl\u00f6dde fr\u00e5n s\u00e5ret i ansiktet. Hon blev \u201dtvingad att inta s\u00e4ngen under en veckas tid\u201d<\/strong><\/em> och tj\u00e4nstefolket ber\u00e4ttade d\u00e5 att tjuvarna hade brutit sig in genom ett f\u00f6nster i f\u00f6rstugan inne p\u00e5 g\u00e5rden. De hade f\u00f6rst genoms\u00f6kt flera rum och brutit upp en byr\u00e5 och kastat papper omkring sig. Josefine m\u00e4rkte ocks\u00e5 att ett ljus i takkronan fattades. En nyckel till en \u00e4ngslada fattades ocks\u00e5 men den hittades i vedliderl\u00e5set, d\u00e4rifr\u00e5n en huggyxa hade stulits.<\/p>\n

Kontoristen Axel Fougstedt uppgav vid f\u00f6rh\u00f6ret att han bodde i samma g\u00e5rd men i den andra \u00e4ndan och han mitt i natten blev uppv\u00e4ckt av m\u00e5larm\u00e4staren Lindqvist.<\/p>\n

\"\"
Den h\u00e4r ritningen \u00f6ver rumsindelningen bifogades protokollen fr\u00e5n f\u00f6rh\u00f6ren p\u00e5 r\u00e5dhuset i Kristinestad.<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00f6ljande vittne var fosterdottern Anna Nordberg, som hade vaknat av tjuvarnas ljud d\u00e5 de \u00f6ppnade d\u00f6rren till s\u00e4ngkammaren. Josefine hade st\u00e4llt en stol mot d\u00f6rren och ljudet av denna v\u00e4ckte Anna. Anna v\u00e4ckte d\u00e5 Josefine, som rusade upp ur s\u00e4ngen d\u00e5 hon m\u00e4rkte att det fanns tjuvar i rummet. Anna s\u00e5g att den ena mannen slog till Josefine, s\u00e5 att hon f\u00f6ll bakl\u00e4nges ner p\u00e5 golvet.<\/p>\n

Anna ber\u00e4ttade att hon inte kunde se anletsdragen p\u00e5 tjuvarna men vill minnas att hon tidigare hade sett en av m\u00e4nnen p\u00e5 torget d\u00e4r denne stod och s\u00e5lde skedar av jernbleck.<\/p>\n

F\u00f6ljande att h\u00f6ras var den ena misst\u00e4nkta, Anders Isaksson Sj\u00f6blom. Denne uppgav att hans far, backstugusittaren Isak Sj\u00f6blom var d\u00f6d medan modern Anna fortfarande levde och bodde i n\u00e4rheten av Vasa. I tre \u00e5rs tid hade Anders arbetat hos en smed p\u00e5 Roparn\u00e4sbacken och efter det arbetade han p\u00e5 en \u00e5ngb\u00e5t som gick mellan G\u00e4vle och St. Petersburg. Sedan arbetade han p\u00e5 \u00e5ngfartyget \u201dFennia\u201d men under en l\u00e5ng har han arbetat som dagsverkare.<\/p>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 augusti 1877 hade han sammantr\u00e4ffat med Gabriel \u201dKaapo\u201d Pihlajam\u00e4ki och den 4 begav de sig till Kristinestad. De fortsatte genast mot Bj\u00f6rneborg och f\u00f6rsta natten stannade de p\u00e5 g\u00e4stgiveriet i Tr\u00e4skvik och den andra p\u00e5 g\u00e4stgiveriet i L\u00e5ngfors i Sastmola. Till Bj\u00f6rneborg anl\u00e4nde de den 6 augusti d\u00e4r de omkring den 10 uppvisade sina betyg hos polismyndigheten. Han medgav att han p\u00e5 torget i Kristinestad hade f\u00f6rs\u00f6kt s\u00e4lja n\u00e5gra skedar men att dessa var ink\u00f6pta i en aff\u00e4r.<\/p>\n

Den andra misst\u00e4nkta, Gabriel Pihlajam\u00e4ki uppgav att han f\u00f6ddes i Kauhajoki men i unga \u00e5r flyttade till Kurikka med f\u00f6r\u00e4ldrarna Gabriel och Sofia. Fadern Gabriel avled d\u00e4r av hunger under det sista n\u00f6d\u00e5ret men modern lever \u00e4nnu i Kurikka. Omkring 1868 fick sonen Gabriel tj\u00e4nst som dr\u00e4ng hos handlande Reinhold Soltin p\u00e5 Strandgatan 42 men efter en tid blev han dagverkare i Kristinestad, i Bj\u00f6rneborg, i \u00c5bo och i Vasa.<\/p>\n

Av vicepastor Rikberg i Kristinestad fick han ett frejdebevis och tillsammans med Anders Sj\u00f6blom begav de sig mot Bj\u00f6rneborg, dit de anl\u00e4nde den 6 augusti.<\/p>\n

Varken Josefine Fougstedt eller fosterdottern Anna Nordberg kunde med s\u00e4kerhet intyga att de tv\u00e5 m\u00e4nnen var de som varit inne i deras sovrum men att de nog p\u00e5minde om dem.<\/p>\n

Vittnesf\u00f6rh\u00f6ren<\/strong><\/h4>\n

3). Pigan Maria Sundqvist ber\u00e4ttade i f\u00f6rh\u00f6ret att hon och den andra pigan hade sovrummet intill Josefines sovrum. Hon hade vaknat d\u00e5 Josefine hade ropat \u201dHerre Gud flickor, de tar livet av mig\u201d.<\/strong> <\/em>I d\u00f6rren hade hon m\u00f6tt den bl\u00f6dande Josefine och i r\u00e4dslan hade hon \u00f6ppnat sitt sovrumsf\u00f6nster och hoppat ut f\u00f6r att s\u00f6ka hj\u00e4lp hos m\u00e5larm\u00e4stare Lindqvist p\u00e5 andra sidan gatan.<\/p>\n

4). Den andra pigan Ida Gr\u00f6nlund inst\u00e4mde i det tidigare vittnets ber\u00e4ttelse. En tredje piga, Sofia Blomberg uppgav ocks\u00e5 att hon hade vaknat av Josefines rop p\u00e5 hj\u00e4lp men eftersom hon sj\u00e4lv var sjuk just d\u00e5, s\u00e5 l\u00e4mnade hon inte s\u00e4ngen.<\/p>\n

5). Vittnet Malakias Isaksson Pasi kunde vid f\u00f6rh\u00f6ret ber\u00e4tta att han en dag under h\u00f6b\u00e4rgningen vid skr\u00e4ddare\u00e4nkan Saxbergs g\u00e5rd hade tr\u00e4ffat p\u00e5 Gabriel Pihlajam\u00e4ki och att denna d\u00e5 hade haft en halsduk, liknande den som hittades i tamburen hos Josefine Fougstedt efter inbrottet.<\/p>\n

6). Bagarges\u00e4llen Matts Anders Lund, som var i l\u00e4ra hos bagare\u00e4nkan Alexandra Packal\u00e9n (p\u00e5 Strandgatan 26<\/span><\/a>) ber\u00e4ttade att d\u00e5 han tillsammans med bagarges\u00e4llerna Johan Oskar Raukanen och Gustaf \u00d6hman, vid 3-tiden p\u00e5 morgonen var p\u00e5 v\u00e4g till bageriet, s\u00e5g han en mansperson springa f\u00f6rbi den \u00f6stra gaveln p\u00e5 uthuset invid bageriet. Framkomna till bageriet, som l\u00e5g nere vid stranden i tomtens s\u00f6dra \u00e4nda, s\u00e5 s\u00e5g de en annan man komma springande och s\u00e5g att det var Gabriel Pihlajam\u00e4ki. De s\u00e5g att Gabriel bar p\u00e5 en bl\u00e5 duffel och att han hade en yxa med sig.<\/p>\n

P\u00e5 r\u00e5dmans\u00e4nkan Strandmans g\u00e5rd, som l\u00e5g s\u00f6der om bageriet fick Pihlajam\u00e4ki tag i en roddb\u00e5t och med ett par br\u00e4der f\u00f6rs\u00f6kte han med denna ro iv\u00e4g \u00f6ver fj\u00e4rden. Bagarges\u00e4llerna misst\u00e4nkte d\u00e5 att Pihlajam\u00e4ki beg\u00e5tt n\u00e5got brott och med en annan roddb\u00e5t begav de sig efter den flyende, som f\u00f6rs\u00f6kte ta sig mot mynningen av Tj\u00f6ck \u00e5.<\/p>\n

D\u00e5 Pihlajam\u00e4ki m\u00e4rkte att han var f\u00f6rf\u00f6ljd och t\u00e4nkte bli upphunnen \u00e4ndrade han riktning och med br\u00e4derna rodde mot udden vid begravningsplatsen i st\u00e4llet. I n\u00e4rheten av stranden hoppade han i vattnet och sprang i land. Ges\u00e4llerna f\u00f6rs\u00f6kte d\u00e5 springande f\u00e5 fatt i Pihlajam\u00e4ki men d\u00e5 denne d\u00e5 tillsamman med en annan man som hade dykt upp sprang mot magasinbyggnaderna, s\u00e5 v\u00e4nde de i st\u00e4llet tillbaka till stranden. D\u00e5 de kom i n\u00e4rheten av kyrkv\u00e4ktaren Wilhelm Kankaanp\u00e4\u00e4s bostad h\u00f6rde de ljudet av ett skott och de trodde att m\u00e4nnen var bev\u00e4pnade, s\u00e5 gick de ner mot stranden igen. I Pihlajam\u00e4kis flyktb\u00e5t hittade de bland annat en yxa.<\/p>\n

D\u00e5 fiskalen Ekl\u00f6f visade upp yxan i r\u00e4tten kunde ges\u00e4llen Lund intyga att det var just denna yxa som Pihlajam\u00e4ki hade haft med i b\u00e5ten. Ekl\u00f6f fr\u00e5gade ocks\u00e5 om yxan hade tillh\u00f6rt Fougstedt och Axel kunde intyga att s\u00e5 var fallet.<\/p>\n

7). M\u00e5larm\u00e4staren Lindqvist (som bodde i nuvarande Spectras g\u00e5rd) vittnade att han mitt i natten blev uppv\u00e4ckt av Fougstedts piga Maria Sundqvist. Han tog med sig ges\u00e4llen Gustaf Adolf Granberg och l\u00e4rlingen Gustaf Ferdinand Engstr\u00f6m men s\u00e5g inga fr\u00e4mmande personer p\u00e5 v\u00e4gen till Fougstedts.<\/p>\n

P\u00e5 k\u00f6kstrappan l\u00e5g en bit br\u00f6d och ett k\u00f6ttstycke och i f\u00f6rstugan l\u00e5g en hatt, en m\u00f6ssa och en barnpalet\u00e5. Han s\u00e5g ocks\u00e5 att ett f\u00f6nster var borttaget och en byr\u00e5l\u00e5da var uppbruten. Inne i kammaren hittade han fru Fougstedt kraftigt bl\u00f6dande ur ett s\u00e5r i pannan. Med sina bitr\u00e4den f\u00f6rs\u00f6kte m\u00e5lare Lindqvist spana efter f\u00f6rbrytarna. Han gick d\u00e5 in till kontoristen Axel Fougstedt, som d\u00e5 \u00e4nnu l\u00e5g och sov, ovetande om vad som just hade h\u00e4nt.<\/p>\n

M\u00e5larges\u00e4llen och m\u00e5larl\u00e4rlingen intygade att det var s\u00e5 det hade g\u00e5tt till.<\/p>\n

8). F\u00f6ljande vittne var Carl Fredrik Wilander, som i egenskap av verkm\u00e4stare p\u00e5 \u00e4nkan Fougstedt l\u00e4dergarveri invid v\u00e4gen till Tj\u00f6ck ledde arbetet d\u00e4r. Mellan sju och \u00e5tta p\u00e5 morgonen hade han begett sig in till staden och han m\u00f6tte d\u00e5 man, som liknade Gabriel Pihlajam\u00e4ki. Inne i staden fick han h\u00f6ra om inbrottet och v\u00e5ldsd\u00e5det hemma hos \u00e4nkan Fougstedt och misst\u00e4nkte d\u00e5 att mannen som han m\u00f6tte hade n\u00e5got med saken att g\u00f6ra.<\/p>\n

Han b\u00f6rjade d\u00e5 f\u00f6lja sp\u00e5ren efter mannen och han kunde f\u00f6lja dem \u00e4nda till Tj\u00f6ckfors br\u00e4nnvinsbr\u00e4nneri i Tj\u00f6ck. Wilander \u00e5terv\u00e4nde d\u00e5 till garveriet och d\u00e5 kom en ok\u00e4nd man dit och gav honom den minnesmedalj, som hade blivit stulen om natten. Den ok\u00e4nda mannen hade hittat den och gissade att den hade med inbrottet att g\u00f6ra.<\/p>\n

9). F\u00f6ljande vittne var Packal\u00e9ns bagarges\u00e4ll Gustaf \u00d6hman, som nu uppgav att han p\u00e5 stranden p\u00e5 r\u00e5dmans\u00e4nkan Strandmans granntomt hade hittat den duffelkappa, som Pihlajam\u00e4ki hade burit. P\u00e5 stranden nedanf\u00f6r Packal\u00e9ns bageri hade han hittat Josefines l\u00e4derv\u00e4ska, som var neds\u00e4nkt under vattnet. Han ber\u00e4ttade att han knappast skulle ha hittat v\u00e4skan, om inte ett stearinljus hade stuckit ut genom sidan p\u00e5 v\u00e4skan. Ges\u00e4llerna unders\u00f6kte v\u00e4skan och hittade det mesta av tjuvgodset i den.<\/p>\n

Raukanen intygade att han var med i b\u00e5ten som f\u00f6rf\u00f6ljde den flyende tjuven \u00f6ver Stadsfj\u00e4rden men d\u00e5 han stod i b\u00e5ten de tv\u00e5 andra kunde han inte identifiera den flyende.<\/p>\n

10). F\u00f6ljande vittne var Greta och August Ahlberg, som under natten d\u00e5 inbrottet skedde var nattvakt p\u00e5 varumagsinen p\u00e5 \u00d6stra sidan, som aff\u00e4rsm\u00e4nnen i staden \u00e4gde. Vid 3-tiden p\u00e5 natten h\u00f6rde Ahlberg h\u00f6gljudda r\u00f6ster fr\u00e5n bagare Packal\u00e9ns tomt p\u00e5 andra sidan. Efter en stund s\u00e5g han tv\u00e5 b\u00e5tar komma i full fart mot \u00f6stra sidan och han h\u00f6rde att personerna i den f\u00f6rf\u00f6ljande b\u00e5ten ropade att ta fast tjuven. Ahlberg begav sig d\u00e5 genast till den \u00f6ppna platsen \u00f6ster om begravningsplatsen. D\u00e5 han kom dit s\u00e5g att Gabriel Pihlajam\u00e4ki kom springande l\u00e4ngs med stenmuren mot begravningsplatsen p\u00e5 dess norra sida.<\/p>\n

Den springande Pihlajam\u00e4ki observerade d\u00e5 makarna Ahlberg och han vek d\u00e5 av norrut ut p\u00e5 en \u00e4ng, d\u00e4rifr\u00e5n han kunde n\u00e5 landsv\u00e4gen till Tj\u00f6ck. Med sin pistol sk\u00f6t d\u00e5 Ahlberg tv\u00e5 skott f\u00f6r att p\u00e5 detta s\u00e4tt f\u00e5 Pihlajam\u00e4ki att stanna. Paret Ahlberg sprang d\u00e5 till landsv\u00e4gen medan den flyende Pihlajam\u00e4ki sprang p\u00e5 \u00e4ngen och mellan dem gick en steng\u00e4rdesg\u00e5rd. Ahlberg lyckades d\u00e5 f\u00e5 Pihlajam\u00e4ki att stanna genom att hota med mera skjutande och Pihlajam\u00e4ki satte sig d\u00e5 p\u00e5 h\u00e4gnaden.<\/p>\n

Ahlbergs hustru Greta sprang sedan mot staden f\u00f6r att s\u00f6ka hj\u00e4lp med att gripa tjuven. Troligen b\u00f6rjade Pihlajam\u00e4ki nu ana att Ahlberg inte hade mera skott i sin pistol s\u00e5 han dristade sig att hoppa ned fr\u00e5n steng\u00e4rdesg\u00e5rden och fortsatte att springa l\u00e4ngs med v\u00e4gen mot Tj\u00f6ck. Ahlberg konstaterade d\u00e5 att han inte kunde uppta flykten.<\/p>\n

Efter n\u00e5gon timme d\u00e5 vakth\u00e5llningen p\u00e5 \u00d6stra sidan slutade, s\u00e5 m\u00f6tte makarna Ahlberg en ok\u00e4nd man p\u00e5 Stenbron \u00f6ver Stadsfj\u00e4rden. Mannen sprang i full fart med ett skynke under armen och nu och d\u00e5 tittade han bak\u00e5t, f\u00f6r att se om n\u00e5gon f\u00f6rf\u00f6ljde honom. De kunde inte g\u00e5 ed p\u00e5 att den mannen var Anders Isaksson Sj\u00f6blom.<\/p>\n

11). F\u00f6ljande vittne var Sofia Lolax, som ber\u00e4ttade att hon idkade m\u00e5nglerihandel p\u00e5 torget i staden. L\u00f6rdagen den 4 augusti hade hon sett att Gabriel Pihlajam\u00e4ki p\u00e5 torget och han hade d\u00e5 en halsduk exakt lika den som hade hittats p\u00e5 g\u00e5rden hos Fougstedt efter inbrottet.<\/p>\n

12). F\u00f6ljande vittne var Johan Jakob Harjunp\u00e4\u00e4, som under h\u00f6b\u00e4rgningen p\u00e5 skr\u00e4ddare\u00e4nkan Saxbergs \u00e4ngar hade tr\u00e4ffat p\u00e5 Pihlajam\u00e4ki, som d\u00e5 hade p\u00e5 sig en likadan halsduk, som den som hittades i tamburen efter inbrottet hos Fougstedt. Aftonen f\u00f6re st\u00f6lden hade Harjup\u00e4\u00e4 sett b\u00e5de Pihlajam\u00e4ki och Sj\u00f6blom st\u00e5 utanf\u00f6r Wilhelm Parmanens g\u00e5rd vid torget.<\/a><\/p>\n

Efter att ha h\u00f6rt alla dessa vittnen bestred de \u00e5talade alla vittnesm\u00e5l och kr\u00e4vde att g\u00e4stgivarna i Tr\u00e4skvik och i L\u00e5ngfors i Sastmola skulle h\u00f6ras. Ocks\u00e5 en lanthandlare \u00c5hman fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd borde h\u00f6ras.<\/p>\n

R\u00e4tten besl\u00f6t att uppskjuta behandlingen av detta \u00e4rende till den 8 oktober, d\u00e5 stadsfiskalen Ekl\u00f6f skall n\u00e4rvara liksom m\u00e5ls\u00e4gande Josefine Fougstedt och hennes sv\u00e5ger Axel Fougstedt. Pihlajam\u00e4ki och Sj\u00f6blom f\u00f6rpassades tillbaka till stadsh\u00e4ktet.<\/p>\n

Fortsatt behandling<\/strong><\/h4>\n

Den 8 oktober \u00e5terupptogs r\u00e4tteg\u00e5ngen mot de b\u00e5da misst\u00e4nkta m\u00e4nnen. Samtliga inkallade vittnen var p\u00e5 plats utom handlanden John \u00c5hman fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. I ett brev meddelade han r\u00e4tten att han hade blivit kallad som vittne till en annan r\u00e4tteg\u00e5ng i Ilmola. Han skrev att tv\u00e5 m\u00e4n som \u201ds\u00e5go h\u00f6gst banditaktiga ut \u201d hade bes\u00f6kt hans aff\u00e4r p\u00e5 l\u00f6rdagen, ett par dagar f\u00f6re inbrottet och han trodde att dessa var de tv\u00e5 misst\u00e4nkta.<\/p>\n

13). F\u00f6rsta vittnet f\u00f6r dagen var pigan Henrika Wikb\u00e4ck. Hon hade samma natt som inbrottet skedde tillsammans med l\u00e4rlingarna Michel Nyg\u00e5rd och Wiktor Lillsj\u00f6, \u00e5terv\u00e4nt \u201dfr\u00e5n ett bes\u00f6k s\u00f6der i staden, dit de begifvit sig f\u00f6r att besk\u00e5da en brud\u201d. I korsningen av \u00d6stra L\u00e5nggatan och Kolbacksgr\u00e4nden hade de sett tv\u00e5 m\u00e4n komma springande nedf\u00f6r norra kvarnberget mot gr\u00e4nden. M\u00e4nnen fortsatte \u00e4nda ned till stranden vid bagare\u00e4nkan Packal\u00e9ns g\u00e5rd. Vittnet och de tv\u00e5 l\u00e4rlingarna f\u00f6ljde efter och nere vid vattnet hittade de palet\u00e5, som de tog till vara.<\/p>\n

Det visade sig vara den palet\u00e5, som Axel Fougstedt hade mistat vid inbrotten tidigare p\u00e5 natten. Palet\u00e5n visades upp i r\u00e4tten och alla vittnen och Axel Fougstedt intygade att det var just den r\u00e4tta palet\u00e5n.<\/p>\n

14). F\u00f6ljande vittne var repslagaredottern Cecilia Wallenius, som brukade arbeta som servererska p\u00e5 Karl Johan Br\u00e4nnlunds \u00f6lstuga p\u00e5 tomt nr 73 i det f\u00f6rsta kvarteret (Staketgatan 32). Mellan klockan 10 och 11 p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6re inbrottet hade tv\u00e5 m\u00e4n f\u00f6rs\u00f6kt komma in i \u00f6lstugan men inte blivit insl\u00e4ppta. De kr\u00e4vde att d\u00f6rren skulle \u00f6ppnas och d\u00e5 Wallenius b\u00f6rjade ropa efter hj\u00e4lp, f\u00f6rsvann den ena mannen medan den andra stannade kvar. Efter en tid f\u00f6rsvann ocks\u00e5 de andra mannen men vittnet Wallenius kunde g\u00e5 ed p\u00e5 att m\u00e4nnen var de misst\u00e4nkta.<\/p>\n

15). F\u00f6ljande vittne var Frans Granlund, som om s\u00f6ndagen den 5 augusti bes\u00f6kte bagare G. A. Rosengren s\u00f6der i staden f\u00f6r att k\u00f6pa br\u00f6d. Utanf\u00f6r bageriaff\u00e4ren fick han syn p\u00e5 b\u00e5de Pihlajam\u00e4ki och Sj\u00f6blom. Han drog sig till minnes att han en g\u00e5ng hade sett d\u00e5 Pihlajam\u00e4ki steg i land fr\u00e5n en skuta att han d\u00e5 hade p\u00e5 sig samma typ av halsduk, som hittades i tamburen hos Fougstedt efter inbrottet.<\/p>\n

16). F\u00f6ljande vittne var f\u00e4rgarel\u00e4rlingen Michel Nyg\u00e5rd, som tillsammans med vittnet nr 13 hade sett m\u00e4nnen g\u00e5 nedf\u00f6r Kolbacksgr\u00e4nden. Han trodde d\u00e5 att m\u00e4nnen var fiskare p\u00e5 v\u00e4g ned till stranden. Han hade sett att de tv\u00e5 m\u00e4nnen vadat ut i vattnet vid bagare\u00e4nkan Packal\u00e9ns g\u00e5rd och g\u00e5tt \u00f6ver Kolbacksgr\u00e4nden till f\u00e4rgarem\u00e4stare Matts Sallm\u00e9ns g\u00e5rd. Den andra mannen hade tagit en b\u00e5t fr\u00e5n Packal\u00e9ms g\u00e5rd och med denna b\u00f6rjat ro \u00f6ver fj\u00e4rden. Eftersom natten var \u201dt\u00f6cknig\u201d s\u00e5 kunde han inte med s\u00e4kerhet s\u00e4ga att det var just de tv\u00e5 misst\u00e4nkta som han hade sett. Han p\u00e5stod ocks\u00e5 att Wiktor Lillsj\u00f6 inte hade varit, s\u00e5som Henrika Wikb\u00e4ck hade vittnat.<\/p>\n

17). F\u00f6ljande vittne var Wiktor Lillsj\u00f6, som var i l\u00e4ra hos f\u00e4rgarem\u00e4staren Sallm\u00e9n, som bodde vid stranden invid Kolbacksgr\u00e4nden. Om natten blev han uppv\u00e4ckt av Michel Nyg\u00e5rd, som var i l\u00e4ra i samma g\u00e5rd. Han fick d\u00e5 h\u00f6ra att tv\u00e5 m\u00e4n, som s\u00e5g ut att vara ute i olovliga \u00e4renden hade synts p\u00e5 Kolbackgr\u00e4nden. Genom f\u00f6nstret s\u00e5g han den ena mannen men d\u00e5 han efter att ha kl\u00e4tt p\u00e5 sig kom ut var b\u00e5da m\u00e4nnen f\u00f6rsvunna.<\/p>\n

18). F\u00f6ljande vittne var Josef Henrik Bergqvist. som av stadsfiskalen Ekl\u00f6f f\u00e5tt i uppdrag att under tre n\u00e4tter g\u00e5 vakt utanf\u00f6r stadsh\u00e4ktet. Han skulle n\u00e4rmast se till att n\u00e5gra utomst\u00e5ende inte kom i kontakt med de tv\u00e5 misst\u00e4nkta f\u00e5ngarna. Sj\u00e4lv f\u00f6rde Bergqvist l\u00e5nga diskussioner genom f\u00f6nstret med Sj\u00f6blom och Ekl\u00f6f ville att Bergqvist skulle l\u00e5ta skriva ned vad som hade sagts. Han ber\u00e4ttade d\u00e5 f\u00f6r Anias Sandb\u00e4ck och denne skrev ned vad som sagts p\u00e5 finska.<\/p>\n

Bergqvist ber\u00e4ttade om de tre kv\u00e4llar och vad de hade talat om. Vid varje tillf\u00e4lle trodde Sj\u00f6blom att han nog kommer att f\u00e5 f\u00e4ngelse ett par \u00e5r \u201dmutta Kaapo saa varmasti kolme\u201d. Bergqvist fr\u00e5gade d\u00e5 \u201dkuinka h\u00e4n meni Kaapon kanssa niin huonoin toimin. Sj\u00f6blom vastasi ett\u00e4 h\u00e4n tuli narratuksi\u201d.<\/p>\n

19). Anias Sandb\u00e4ck intygade att det var han som hade skrivit ned vad det tidigare vittnet hade ber\u00e4ttat. Sandb\u00e4ck tyckte att Sj\u00f6bloms prat l\u00e4t som ett erk\u00e4nnande.<\/p>\n

20). F\u00f6ljande vittne var Karl Gustaf Br\u00e4nn, som f\u00f6restod g\u00e4stgiveriet i Tr\u00e4skvik. Han visste ber\u00e4tta att de b\u00e5da misst\u00e4nkta hade varit p\u00e5 v\u00e4g s\u00f6derut den 4 augusti och d\u00e5 passerat g\u00e4stgiveriet.<\/p>\n

21). F\u00f6ljande vittne var Viktor Johansson Tr\u00e4skvik, som bodde n\u00e4ra g\u00e4stgiveriet i Tr\u00e4skvik. Han ber\u00e4ttade att de b\u00e5da misst\u00e4nkta hade beg\u00e4rt och f\u00e5tt nattkvarter i hans g\u00e5rd. F\u00f6ljande morgon hade m\u00e4nnen beg\u00e4rt h\u00e4stskuts till Bj\u00f6rneborg men d\u00e5 det nekades avl\u00e4gsnade sig m\u00e4nnen och Tr\u00e4skvik lade inte m\u00e4rke till \u00e5t vilket de gick.<\/p>\n

22). F\u00f6ljande vittne var g\u00e4stgivaren Johan Henriksson Hoxell fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Han ber\u00e4ttade att de b\u00e5da m\u00e4nnen ett par dagar f\u00f6re inbrottet hos Fougstedt hade infunnit sig p\u00e5 g\u00e4stgiveriet. M\u00e4nnen uppgav att de var p\u00e5 v\u00e4g mot Bj\u00f6rneborg men n\u00e5got annat k\u00e4nde vittnet inte till.<\/p>\n

23). F\u00f6ljande vittne var Malakias \u00d6hman, som var g\u00e4stgivare i \u00d6mossa. Han ber\u00e4ttade att de misst\u00e4nkta en s\u00f6ndagsmorgon under h\u00f6b\u00e4rgningen hade kommit till \u00d6mossa. M\u00e4nnen ber\u00e4ttade att de kom direkt fr\u00e5n g\u00e4stgiveriet i Tr\u00e4skvik och att de var p\u00e5 v\u00e4g till Bj\u00f6rneborg. Desto mera visste vittnet inte.<\/p>\n

Efter detta vittnesm\u00e5l betonade den misst\u00e4nkta Pihlajam\u00e4ki att de hade kommit fram till Bj\u00f6rneborg den 7 augusti, s\u00e5lunda hade de inte ens varit i n\u00e4rheten av Kristinestad d\u00e5 inbrottet skedde.<\/p>\n

24). F\u00f6ljande vittne var Frans Ahlstr\u00f6m som bodde helt n\u00e4ra L\u00e5ngfors g\u00e4stgiveri i Lankoski i Sastmola. Han ber\u00e4ttade att han en dag hade sett de misst\u00e4nka i Lankoski men kunde inte n\u00e4rmare s\u00e4ga vilken dag det var.<\/p>\n

25). F\u00f6ljande vittne var Johan Stark, som innehade g\u00e4stgiveriet L\u00e5ngfors i Lankoski i Sastmola socken. Han uppgav att de misst\u00e4nkta n\u00e5gon g\u00e5ng hade bes\u00f6kt g\u00e4stgiveriet men han kunde inte n\u00e4rmare uppge, n\u00e4r det skulle ha varit.<\/p>\n

P\u00e5 en direkt fr\u00e5ga till de misst\u00e4nkta om de \u00f6nskade att handlanden \u00c5hman i Lappfj\u00e4rd \u00e4nnu skulle f\u00f6rh\u00f6ras uppgav de b\u00e5de m\u00e4nnen att det inte beh\u00f6vdes eftersom det redan fanns tillr\u00e4ckligt med bevis att de inte hade vistats i Kristinestad den natt som inbrottet skedde.<\/p>\n

Eftersom inga flera vittnen skulle h\u00f6ras framlade stadsfiskalen Ekl\u00f6f de misst\u00e4nktas pr\u00e4stbetyg och ett s\u00e5 lydande l\u00e4karintyg av stadsl\u00e4karen Emil \u00c5str\u00f6m:<\/p>\n

\u201dInkallad natten mot den 6 augusti detta \u00e5r till \u00e4nkefru Fougstedts fann jag henne med ett friskt s\u00e5r i pannan, som att d\u00f6ma av r\u00e4ndernas skarpa beskaffenhet var tillfogat med n\u00e5got sk\u00e4rande instrument. Det gapande s\u00e5ret f\u00f6rl\u00f6pte n\u00e5got till v\u00e4nster om mittlinjen i t\u00e4mligen rak riktning ned\u00e5t \u00e4nda fr\u00e5n h\u00e5rf\u00e4stet och \u00f6ver \u00f6gonbrynet, samt vidare helt ytligt en kort str\u00e4cka nedan om \u00f6gat inp\u00e5 kinden. N\u00e5gon skada p\u00e5 \u00f6gongloben kunde inte f\u00f6rm\u00e4rkas.<\/strong><\/em><\/p>\n

Under behandlingen har s\u00e5ret l\u00e4kts med kvarl\u00e4mnande av ett linjeformat \u00e4rr, \u00e4vensom en k\u00e4nsla av domning uti v\u00e4nstra huvudsk\u00e5lshalvan. Huruvida denna med tiden kommer att f\u00f6rsvinna \u00e4r vanskligt att s\u00e4ga.<\/strong><\/em><\/p>\n

N\u00e5gra sv\u00e5rare f\u00f6ljder av s\u00e5ret \u00e4n m\u00f6jligen en m\u00e5ttlig grad av st\u00f6rning i utseendet torde inte heller vara att f\u00f6rv\u00e4ntas.<\/strong><\/em><\/p>\n

Detta intygas enligt f\u00f6rut avlagd l\u00e4kared.<\/strong><\/em><\/p>\n

Kristinestad den 8 oktober 1877, Emil \u00c5str\u00f6m, stadsl\u00e4kare.\u201d<\/strong><\/em><\/p>\n

M\u00e5ls\u00e4gande Josefine Fougstedt och hennes sv\u00e5ger Axel meddelade att de inte hade n\u00e5gra anspr\u00e5k p\u00e5 ers\u00e4ttning, eftersom en stor del av st\u00f6ldgodset hade \u00e5terf\u00e5tts. V\u00e4rdet p\u00e5 det stulna uppgavs ha varit 222 mark och 50 penni.<\/p>\n

Stadsfiskalen Ekl\u00f6f avslutade r\u00e4tteg\u00e5ngen med ett sammandrag av det skedda och vittnenas ber\u00e4ttelser. Han ans\u00e5g att bevisningen var tillr\u00e4cklig f\u00f6r att de b\u00e5da misst\u00e4nkta m\u00e4nnen skulle anses skyldiga och st\u00e4llas till svars f\u00f6r handlingen.<\/p>\n

Domen f\u00f6ll i oktober 1877.<\/strong><\/h3>\n

Vasabladet, den 17 Oktober 1877:<\/p>\n

S\u00e5som misst\u00e4nkta f\u00f6r det hos \u00e4nkefru Josefina Fougstedt, h\u00e4rst\u00e4des, natten mot den 6 augusti gjorda inbrottet, varvid bland annat, fru Fougstedt med kniv tilldelades det f\u00f6rutn\u00e4mnda s\u00e5ret ovanf\u00f6r v\u00e4nstra \u00f6gat, blev n\u00e5gon dag i slutet av augusti gripna i \u00c5bo stad.<\/p>\n

Inhyseskarlen Anders Isaksson Sj\u00f6blom, fr\u00e5n Kvevlax socken och f\u00f6rre dr\u00e4ngen Gabriel Gabrielsson Pihlajam\u00e4ki, kyrkskriven i Kristinestad samt, efter att ha underg\u00e5tt f\u00f6rh\u00f6r inf\u00f6r poliskammaren i \u00c5bo, f\u00f6rpassade till stadsh\u00e4ktet i Kristinestad.<\/p>\n

P\u00e5 \u00e5talan av \u00e4nkefru Fougstedt och hennes sv\u00e5ger, bokh\u00e5llaren Axel Fougstedt med stadsfiskalen Ekl\u00f6fs tj\u00e4nstebitr\u00e4de, har stadens r\u00e5dstuvur\u00e4tt medelst den 8 oktober avsagt utslag ansett Anders Sj\u00f6blom och Gabriel Pihlajam\u00e4ki skyldiga till det nattliga d\u00e5det, som de f\u00f6r\u00f6vat i en vilja och g\u00e4rning, samt f\u00e4llt dem att f\u00f6r st\u00f6ld av egendom, uppg\u00e5ende i v\u00e4rde till 222 mark 50 penni, b\u00f6ta detsammas tredubbla v\u00e4rde och att f\u00f6r inbrottet slita nio par sp\u00f6, som b\u00f6terna f\u00f6r st\u00f6lden har f\u00f6rvandlats till, s\u00e5 att Gabriel P. och Anders S., en\u00e4r h\u00f6gsta kroppsplikt inte fick \u00f6verskridas, kommer vardera att slita fyrtio par sp\u00f6, samt att, f\u00f6r det n\u00e5gondera av dem, utan att n\u00e4rmare kunnat utredas, vilkendera, medelst vapen tillfogat fru Fougstedt ett slag i ansiktet, varav mindre lyte uppst\u00e5tt, vardera underg\u00e5 tre \u00e5rs tukthusstraff p\u00e5 Kakola straff\u00e4ngelseanstalt invid \u00c5bo stad.<\/p>\n

De \u00e5lades ocks\u00e5 att ers\u00e4tta vittnen, som d\u00e4rom gjort p\u00e5st\u00e5ende f\u00f6r deras uppvaktning vid r\u00e4tten f\u00f6rf\u00f6ll utl\u00e5tande om ers\u00e4ttning f\u00f6r den egendom fru Fougstedt \u00e4nnu saknade, eftersom fru Fougstedt avsade sig alla ers\u00e4ttningsanspr\u00e5k och v\u00e4rdet p\u00e5 egendomen, som inte \u00e5terf\u00e5tts, ej steg till det belopp att arbete till kronan d\u00e4rf\u00f6r \u00e4gde rum.<\/p>\n

\u2014 Att Anders S. och Gabriel P. inte var n\u00f6jda med utslaget, beh\u00f6ver v\u00e4l knappast p\u00e5pekas, varf\u00f6r de \u00e4ven f\u00f6rpassades till Wasa l\u00e4ns allm\u00e4nna kronoh\u00e4kte, dit de antagligen lyckligen anl\u00e4nt f\u00f6r att avvakta Kejserlige Wasa hovr\u00e4tts vidare \u00e5tg\u00f6randen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den 6 augusti 1877 hade \u00e4nkan Fougstedt p\u00e5h\u00e4lsningar av v\u00e5ldsamma tjuvar och det h\u00e4r d\u00e5det v\u00e4ckte best\u00f6rtning i staden och fick stor uppm\u00e4rksamhet i landets tidningar. Vasabladet skrev en kort notis om h\u00e4ndelsen den 15 augusti men tidningen lovade att Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ett hemskt d\u00e5d<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":21938,"menu_order":50,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-28548","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28548","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28548"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28548\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":28572,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28548\/revisions\/28572"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21938"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28548"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}