{"id":28077,"date":"2024-04-23T23:06:46","date_gmt":"2024-04-23T20:06:46","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28077"},"modified":"2025-02-07T23:21:47","modified_gmt":"2025-02-07T21:21:47","slug":"lintula-bonehus","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28077","title":{"rendered":"Lintula b\u00f6nehus"},"content":{"rendered":"
\"\"
B\u00f6nehuset i Lintula invigdes \u00e5r 1921 och det blev genast ett omtyckt st\u00e4lle, som lockade folk fr\u00e5n staden f\u00f6r lyssna p\u00e5 pr\u00e4sternas budskap. S\u00e5 gott som varje vecka samlades man i b\u00f6nehuset och folk kom l\u00e5ng v\u00e4ga ifr\u00e5n, f\u00f6r att f\u00e5 umg\u00e5s och tr\u00e4ffa andra likasinnade. Det s\u00e4gs ”att den enda som har blivit omv\u00e4nd p\u00e5 b\u00f6nehuset i Lintula var Agustas hund, som blev motad i farstun n\u00e4r den ville in”. Fotot fr\u00e5n sommaren 2022.<\/figcaption><\/figure>\n

Denna historik var publicerad i Syd-\u00d6sterbotten den 19 augusti 1971. Renskriven av Lasse Backlund i april 2024.<\/b><\/span><\/p>\n

\u00c5r 1971 firade b\u00f6nehuset i Lintula sina 50 \u00e5r med en st\u00f6rre fest med ett 50-tal g\u00e4ster. Prosten Anders-Gustaf Stjernberg och kyrkoherden Paul \u00d6hrnberg, som b\u00e5da har verkat i Kristinestad var med och talade vid jubil\u00e9et. D\u00e5varande kyrkoherde Karl-Erik Hedman var ocks\u00e5 med och framf\u00f6rde f\u00f6rsamlingens h\u00e4lsning och Juhani Martikainen var med och ledde en s\u00e5ngk\u00f6r. Den tidigare kyrkoekonomen, fr\u00f6ken Anna B\u00e4ckstr\u00f6m hade gjort en historik, som hon l\u00e4ste upp och den lydde s\u00e5 h\u00e4r:<\/strong><\/p>\n

D\u00e5 Lintula b\u00f6nehus i dag firar minnet av sin tillblivelse f\u00f6r 50 \u00e5r sedan vill jag \u00e5terkalla n\u00e5gra minnesbilder fr\u00e5n flydda dagar.<\/p>\n

Omkring 1910 d\u00e5 evangelif\u00f6reningens predikanter, som var stationerade i N\u00e4rpes, b\u00f6rjade bes\u00f6ka v\u00e5r ort och h\u00e5lla m\u00f6te, saknade vi utrymmen eller samlingslokal. Men att d\u00e5 tala om ett b\u00f6nehus p\u00e5 denna lilla ort, det skulle nog ha ansetts f\u00f6r mer \u00e4n \u00f6vermodigt. \u00c5ren gick och m\u00f6ten h\u00f6lls i hemmen, \u00e4n h\u00e4r och \u00e4n d\u00e4r.<\/p>\n

Men d\u00e5 Evangeliska unga h\u00f6sten 1917 bildades och evangelif\u00f6reningens pr\u00e4ster b\u00f6rjade bes\u00f6ka Lintula och h\u00e5lla evangeli- och ungdomsfester, s\u00e5 stod vi helt husvilla och heml\u00f6sa. Jag minns s\u00e4rskilt trettondagsaftonen den 5 januari 1918, d\u00e5 prosten S\u00f6derholm med sin unga fru f\u00f6rsta g\u00e5ngen bes\u00f6kte Lintula. Det var minsann inte vardagsmat att en pr\u00e4st, allra minst en pr\u00e4st fr\u00e5n Helsingfors kom till oss. M\u00f6tet h\u00f6lls d\u00e5 hos Wilhelm R\u00e5tts.<\/p>\n

Programmet upptog utom tal av prosten S\u00f6derholm och predikant J. A. Sundstr\u00f6m, bland annat duetts\u00e5ng av tv\u00e5 medlemmar ur Evangeliska unga, n\u00e4mligen Ida Hermans, numera Westerback och Hulda B\u00e4ckstr\u00f6m, numera Svahlskulla efter violinmusik av Ragnar Stenstr\u00f6m. De sj\u00f6ng s\u00e5ngen \u201dJesus, l\u00e5t din r\u00e4dda duva alltid vila ut hos dig, Denna jord har ingen tuva, d\u00e4r den kunde vila sig\u201d.<\/p>\n

En ber\u00e4ttelse l\u00e4stes som handlade om en troende man, som i dr\u00f6mmen fick sk\u00e5da in i \u201dde saligas himmel\u201d.<\/p>\n

Det var vid denna tidpunkt, som tanken p\u00e5 en samlingslokal b\u00f6rjade f\u00e5 mera fasta former. M\u00e5nga \u00e4ldre ans\u00e5g dock, att det inte var m\u00f6jligt p\u00e5 en s\u00e5 liten ort som Lintula. \u201dEtt b\u00f6nehus p\u00e5 denna lilla ort, det var nog ett ouppn\u00e5eligt sagoslott! Mina \u00f6gon f\u00e5r nog aldrig se det”, sade en av de \u00e4ldsta.<\/p>\n

Men vi f\u00f6rlorade inte modet. Sommaren 1919 d\u00e5 prosten S\u00f6derholm med sin fru bodde i Lintula, st\u00e4llde de sig i spetsen f\u00f6r bildande av en b\u00f6nehusfond. S\u00e5 kallade paketauktioner h\u00f6lls flera l\u00f6rdagskv\u00e4llar i S\u00f6derholm tillf\u00e4lliga sommarhem i Strandkroken. Och d\u00e5 grundpl\u00e5ten en g\u00e5ng var lagd, s\u00e5 v\u00e4xte intresset, det var lite nyhetens behag.<\/p>\n

H\u00f6sten 1919 b\u00f6rjade en syf\u00f6rening bland Evangeliska unga medlemmar arbeta till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r det blivande b\u00f6nehuset. Vi minns med saknad och tacksamhet de mest verksamma medlemmarna inom syf\u00f6reningen, n\u00e4mligen Mina Hermans, Anna-Lisa Vesterback, Alma Vesterback och Karolina B\u00e4ckstr\u00f6m, som med outtr\u00f6ttligt intresse och nit samlade in ull och annat material f\u00f6r syf\u00f6reningens arbeten.<\/p>\n

Alla dessa har f\u00e5tt l\u00e4gga ner vandringsstaven och ing\u00e5r nu i sin Herres gl\u00e4dje.<\/p>\n

I slutet av \u00e5r 1919 l\u00e5nades pengar och en boningsbyggnad i B\u00f6le i N\u00e4rpes kunde k\u00f6pas. Virket fr\u00e5n huset transportades p\u00e5 talko till Lintula med h\u00e4star under julhelgen 1919-1920. Johan Hermans uppl\u00e4t en tomt f\u00f6r b\u00f6nehuset och insamlingen fortsatte.<\/p>\n

Prosten S\u00f6derholm anl\u00e4nde ofta till staden, trots den l\u00e5nga v\u00e4gen fr\u00e5n Helsingfors f\u00f6r att h\u00e5lla m\u00f6ten och paketauktioner till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r b\u00f6nehuskassan. Syf\u00f6reningen fortsatte med att h\u00e5lla auktioner.<\/p>\n

En skild lokalstyrelse f\u00f6r b\u00f6nehuset inom Evangeliska unga tillsattes 29 maj 1921 och i den f\u00f6rsta styrelsen invaldes Johan Hermans, Karl Granskog, Arvid B\u00e4ckstr\u00f6m, Karl Vesterback, Otto Vesterback, Frans Hedberg och J. A. Sundstr\u00f6m. Den sistn\u00e4mnda valdes till ordf\u00f6rande. Samtliga har g\u00e5tt \u00f6ver tidens gr\u00e4ns.<\/p>\n

Byggandet av b\u00f6nehuset fortsatte och underbart nog, stod den ouppn\u00e5eliga sagoborgen f\u00e4rdig att invigas f\u00f6r sitt \u00e4ndam\u00e5l den 7 augusti 1921. Det var verkligen en stor dag. Nu var inte l\u00e4ngre heml\u00f6sa eller husvilla.<\/p>\n

Invigningsakten f\u00f6rr\u00e4ttades av f\u00f6rsamlingens d\u00e5varande kyrkoherde August Tranchant. F\u00f6rst uttryckte han sin gl\u00e4dje \u00f6ver att m\u00e4nniskorna i denna del av hans f\u00f6rsamling visat sig s\u00e5 intresserade av Guds ord. B\u00f6nehuset var ett uttryckligt bevis d\u00e4r\u00f6ver och st\u00e5r nu som ett minnesm\u00e4rke f\u00f6r kommande sl\u00e4kten. Han uppmanade ortsborna att forts\u00e4ttningsvis l\u00e5ta Guds ord rikligen bo bland sig.<\/p>\n

Prosten S\u00f6derholm h\u00f6ll ett och en historik om b\u00f6nehuset uppkomst men denna har tyv\u00e4rr inte hittats. Predikant Sundstr\u00f6m framh\u00f6ll i sitt tal att det m\u00e4rkv\u00e4rdiga med detta f\u00f6retag var att inga st\u00f6rre donationer f\u00f6rekommit, utan var och en har gett en \u00e4nkans sk\u00e4rv.<\/p>\n

Kanske n\u00e5gon av oss minns att predikant Sundstr\u00f6m i sitt tal ocks\u00e5 p\u00e5minde de \u00e4ldsta om vad de n\u00e5gra \u00e5r tidigare sagt, att deras \u00f6gon inte skall f\u00e5 se detta b\u00f6nehus. \u201dNu ser du det\u201d, sade han. Nu \u00e4r det levande verklighet och inte n\u00e5gon f\u00f6rm\u00e4ten dr\u00f6mbild.<\/p>\n

F\u00f6r s\u00e4kerst\u00e4llande av b\u00f6nehusets framtid sk\u00e4nktes det senare till Evangelif\u00f6reningen och b\u00f6nehusets kassa avskiljdes fr\u00e5n Evangeliska ungas kassa.<\/p>\n

Syf\u00f6reningarna fortsatte sin verksamhet och herrskapet S\u00f6derholm tr\u00f6ttnade inte att hj\u00e4lpa till vid insamlandet av medel. Skulden minskade sm\u00e5ningom, till b\u00f6nehuset stod skuldfritt. Senare under \u00e5rens lopp har b\u00f6nehuset renoverats och tillf\u00e4lliga l\u00e5n har tagits men ocks\u00e5 de l\u00e5nen har kunnat betalas bort.<\/p>\n

\u00c5r 1957 m\u00e5lades b\u00f6nehuset inv\u00e4ndigt och tapetserades p\u00e5 talko av ortsborna, under ledning av predikant Axel Ingman och l\u00e4rare Weegar.<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra r sedan r\u00f6dm\u00e5lades byggnaden utv\u00e4ndigt och ett nytt tak lades och allt detta gjordes p\u00e5 talko. \u00c5r 1967 insattes i salen oljekaminer, som var en g\u00e5va av Kristinestad-Tj\u00f6ck f\u00f6rsamlingar. D\u00e5varande kyrkoherde Paul \u00d6hrnberg visade ett stort intresse f\u00f6r b\u00f6nehuset och han l\u00e4t ofta kollekterna som togs upp i stadens kyrka g\u00e5 till b\u00f6nehuset i Lintula.<\/p>\n

I dag har vi gl\u00e4dje att se denne \u00d6hrnberg h\u00e4r med oss, liksom v\u00e5r tidigare kyrkoherde Stjernberg. Han kom ofta med och hj\u00e4lpte oss, redan f\u00f6re han blev kyrkoherde h\u00e4r. Han r\u00e4knade aldrig p\u00e5 de l\u00e5nga resorna fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd eller \u00d6vermark. V\u00e5r egen kyrkoherde Hedman har ocks\u00e5 kunnat ordna med tiden, trots de str\u00e4ngt upptagna s\u00f6ndagarna. Det \u00e4r s\u00e4kert f\u00f6rsta g\u00e5ngen vi ser tre pr\u00e4ster bland oss p\u00e5 en och samma g\u00e5ng. L\u00e4rare Weegar, som under sin tid som l\u00e4rare i Skrattn\u00e4s var oss till ov\u00e4rderlig hj\u00e4lp i alla avseenden, \u00e4r hindrad att n\u00e4rvara vid detta jubileum.<\/p>\n

Vid \u00e5rsm\u00f6tet 1971 sammanslogs b\u00f6nehusets kassa och Evangeliska ungas kassa och en gemensam styrelse uts\u00e5gs. Till ordf\u00f6rande uts\u00e5gs kantor Juhani Martikainen, till kass\u00f6r B. Vesterback, till sekreterare A-L Ehrstr\u00f6m, \u00f6vriga Ida Vesterback och Ester Hedberg.<\/p>\n

Utom att d\u00f6den har sk\u00f6rdat m\u00e5nga medlemmar har de senaste \u00e5ren en kraftig utflyttningfr\u00e5n orten \u00e4gt rum. D\u00e4rf\u00f6r har medlemsantalet g\u00e5tt ner, s\u00e5 att det endast finns ett f\u00e5tal medlemmar<\/p>\n

\u00c5ren har svunnit h\u00e4r i tidens str\u00f6m f\u00f6r att aldrig mer komma tillbaka. Vad b\u00f6nehuset har kunnat betyda f\u00f6r od\u00f6dliga m\u00e4nniskosj\u00e4lar st\u00e5r inte i v\u00e5r makt att bed\u00f6ma. Vi n\u00e5gra, som fortfarande lever och som f\u00f6r 50 \u00e5r sedan i ungdomlig h\u00e4nf\u00f6relse hj\u00e4lpte v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar i deras str\u00e4vanden, vi f\u00e5r nu blicka bak\u00e5t i minnenas \u00f6rtag\u00e5rd. Vi har f\u00e5tt se att Herrens n\u00e5d \u00e4r var morgon ny och Hans trofasthet varar fr\u00e5n ungdomen \u00e4nda in i livets aftonstund.<\/p>\n

Vi beh\u00f6ver inte vara husvilla. Vi f\u00e5r ofta h\u00f6ra ordet f\u00f6rkunnas, d\u00e5 vi samlas h\u00e4r. Otaliga m\u00f6ten och fester har h\u00e5llits h\u00e4r under det g\u00e5ngna halvseklet. M\u00e5nga s\u00e5ningsm\u00e4n har h\u00e4r p\u00e5 denna plats s\u00e5tt ut \u00e4del s\u00e4d och Gud har gett oss v\u00e4xten.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nner vi oss tacksamma och vill uttrycka v\u00e5r tacksamhet med s\u00e5ngens ord \u201dTack min Gud f\u00f6r vad som varit, tack f\u00f6r allt vad du besk\u00e4r\u201d.<\/p>\n

\"\"
Bild ur Syd-\u00d6sterbotten 7 augusti 1971.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Urklipp ur Syd-\u00d6sterbotten 5 juli 1990.<\/figcaption><\/figure>\n

Evangelif\u00f6reningen s\u00e5lde i b\u00f6rjan av 1990-talet det f\u00f6re detta b\u00f6nehuset i Lintula \u00e5t Krister Koskela, som d\u00e5 blivit kyrkoherde i Vasa. Denne s\u00e5lde b\u00f6nehuset vidare \u00e5t en person fr\u00e5n Ule\u00e5borg, som hade f\u00f6r avsikt att flytta byggnaden till norra Finland. En som inte gillade den flyttningen var byggaren Petri Pihlajaniemi, som p\u00e5 v\u00e5ren 2005 k\u00f6pte byggnaden. Han inledde genast en renovering f\u00f6r att g\u00f6ra b\u00f6nehuset till ett vandrarhem. I Kask\u00f6 h\u00f6ll man p\u00e5 att bygga M-reals fabrik och Petri r\u00e4knade med att de g\u00e4rna skulle vilja bo i Lintula.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna historik var publicerad i Syd-\u00d6sterbotten den 19 augusti 1971. Renskriven av Lasse Backlund i april 2024. \u00c5r 1971 firade b\u00f6nehuset i Lintula sina 50 \u00e5r med en st\u00f6rre fest med ett 50-tal g\u00e4ster. Prosten Anders-Gustaf Stjernberg och kyrkoherden Paul Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lintula b\u00f6nehus<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":25279,"menu_order":100,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-28077","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28077","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28077"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28077\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":29508,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28077\/revisions\/29508"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/25279"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28077"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}