{"id":28058,"date":"2024-04-23T10:37:05","date_gmt":"2024-04-23T07:37:05","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28058"},"modified":"2026-06-04T23:19:52","modified_gmt":"2026-06-04T20:19:52","slug":"hogasens-sanatorium-i-kristinestad","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=28058","title":{"rendered":"H\u00f6g\u00e5sens sanatorium i Kristinestad"},"content":{"rendered":"
\"\"
F\u00f6r v\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden \u00e4r sanatoriebyggnaden p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen en m\u00e4ktig byggnad, delvis i fyra v\u00e5ningar. Den uppf\u00f6rdes p\u00e5 ett \u00e5r och det \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt kort tid, d\u00e5 det g\u00e4llde att i B\u00f6le f\u00f6rst hugga stenarna f\u00f6r stenfoten. Till p\u00e5 k\u00f6pet uppf\u00f6rde samma byggf\u00f6retag den svenska samskolbyggnaden under samma tid. Fotot fr\u00e5n april 2024.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i april 2024. Uppgifterna \u00e4r tagna fr\u00e4mst ur gamla tidningar. Marianne L\u00f6vdahl, senare Wilhelms har bidragit med ett stort antal fotografier.<\/strong><\/span><\/p>\n

Sanatoriets bakgrund<\/strong><\/h4>\n

Lungsoten var i tiderna en verklig folksjukdom, som fr\u00e4mst drabbade unga personer, till och med barn. Den orsakades av en tuberkelbakterie, som uppt\u00e4cktes \u00e5r 1882. D\u00e5liga levnadsf\u00f6rh\u00e5llanden och d\u00e5lig hygien var en stor orsak till att sjukdomen spreds snabbt. Den smittades l\u00e4tt, vilket gjorde att om en i familjen fick sjukdomen, s\u00e5 de kunde andra i familjen drabbas. D\u00f6dligheten var stor och myndigheterna b\u00f6rjade redan i b\u00f6rjan av 1900-talet att f\u00f6rs\u00f6ka hindra spridningen av denna infektionssjukdom.<\/p>\n

\u00c5r 1907 grundades organisationen \u201dF\u00f6reningen f\u00f6r tuberkulosens bek\u00e4mpande i Finland\u201d, som skulle f\u00f6ra en aktiv kamp mot sjukdomen. I f\u00f6rebyggande syfte inr\u00e4ttade f\u00f6reningen dispens\u00e4rer i landet och den f\u00f6rsta grundades i Kronoby \u00e5r 1909. Dispens\u00e4rens uppgift var att sprida kunskap om sjukdomen och att genom f\u00f6rebyggande \u00e5tg\u00e4rder motarbeta den. Det f\u00e4stes ocks\u00e5 uppm\u00e4rksamhet att skydda sm\u00e5barn fr\u00e5n att bli smittade.<\/p>\n

Dispens\u00e4rens huvuduppgift skulle bli att uppsp\u00e5ra alla tuberkulosfall och skaffa dem under behandling. Den skulle ocks\u00e5 bist\u00e5 med r\u00e5d och hj\u00e4lp i de sjukas hem och se till att sjukdomen inte smittas fr\u00e5n sjuka till friska. Den skulle ocks\u00e5 upplysa folket om nyttan av solljus, frisk luft och renlighet. F\u00f6r allm\u00e4nheten var den h\u00e4r verksamheten helt gratis och det var f\u00f6rst om det kr\u00e4vdes v\u00e5rd p\u00e5 sanatorium som en dagsavgift inf\u00f6rdes.<\/p>\n

Det f\u00f6rebyggande arbetet gjordes fr\u00e4mst i hemmen men ocks\u00e5 ute i byarna p\u00e5 allm\u00e4nna platser. I Kronoby anst\u00e4lldes l\u00e4karen Constantin Tennberg och redan efter n\u00e5gra \u00e5r kunde man se resultatet av hans f\u00f6rebyggande och upplysande arbete. Det arbetet gick ut p\u00e5 granska livs\u00e5sk\u00e5dningen och sjukdomsanlagen. Genom \u00e4ndrade levnadsvanor och b\u00e4ttre hygien kunde han p\u00e5visa nyttan av f\u00f6rebyggande arbete och han blev \u00e5r 1913 kallad till ombudsman i F\u00f6reningen f\u00f6r tuberkulosens bek\u00e4mpande.<\/p>\n

Hans forskningsresultat uppm\u00e4rksammades ocks\u00e5 p\u00e5 statligt h\u00e5ll och \u00e5r 1923 best\u00e4mdes det att det skall inr\u00e4ttas dispens\u00e4rdistrikt dit varje kommun och stad skulle h\u00f6ra. Det \u00e5ret fanns det i Finland 45 000 personer som led av sjukdomen och varje \u00e5r dog omkring 7 500. Upp till 40 % av alla d\u00f6dsfall bland personer i \u00e5ldern 15 \u2013 60 \u00e5r berodde p\u00e5 lungsoten. I\u00f6gonfallande var ocks\u00e5 siffrorna som visade att d\u00f6dligheten i Finland var betydligt h\u00f6gre \u00e4n i de andra skandinaviska l\u00e4nderna. Med andra ord var behovet av \u00e5tg\u00e4rder stort och br\u00e5dskande.<\/p>\n

I Kristinestad grundades \u00e5r 1923 en dispens\u00e4r eller tuberkulosbyr\u00e5 och alla kommuner s\u00f6der om Vasa ansl\u00f6t sig efter en tid till distriktdispens\u00e4ren. L\u00e4kare Armas Brander kallades att sk\u00f6ta arbetet, som han sk\u00f6tte med iver och h\u00e4ngivenhet. Han inledde arbetet med massunders\u00f6kningar och fick d\u00e5 det totala behovet kartlagt. Patienterna ordinerades vila och frisk luft medan de sv\u00e5rast sjuka v\u00e5rdades p\u00e5 sjukhuset. Behovet av sjukhusplatser var stort och d\u00e4rf\u00f6r besl\u00f6ts det att det skulle inr\u00e4ttas sanatorier, som enbart skulle v\u00e5rda personer med lungsot.<\/p>\n

Dispens\u00e4ren b\u00f6rjar byggas \u00e5r 1923<\/strong><\/h4>\n

I juli 1923<\/strong> bes\u00f6kte generalguvern\u00f6r Sievers Kristinestad och med sig hade han arkitekt Kranck och det best\u00e4mdes d\u00e5 att en dispens\u00e4rbyggnad skall uppf\u00f6ras i staden. F\u00f6r bygget uts\u00e5g de en plats p\u00e5 omkring 2 km avst\u00e5nd fr\u00e5n stadens centrum, p\u00e5 en backe s\u00f6der om landsv\u00e4gen som leder till Lappfj\u00e4rd. Omr\u00e5det s\u00e5gs mycket l\u00e4mpligt, p\u00e5 ett kort avst\u00e5nd till stadens centrum, j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i n\u00e4rheten och den friska tallskogen runtomkring. Bygget skulle inledas snarast m\u00f6jligt.<\/p>\n

Ungef\u00e4r vid samma tid best\u00e4mdes det att det ocks\u00e5 skall byggas ett sanatorium p\u00e5 samma omr\u00e5de. Det skulle komplettera dispens\u00e4rens arbete och om sanatoriet l\u00e5g p\u00e5 samma omr\u00e5de kunde samma l\u00e4kare sk\u00f6ta b\u00e5da inr\u00e4ttningarna. Meningen var att sanatoriet skulle ta emot patienter endast via dispens\u00e4ren.<\/p>\n

F\u00f6reningen anh\u00f6ll av staden att gratis f\u00e5 ett omr\u00e5de f\u00f6r det kommande bygget och i oktober 1923 besl\u00f6t stadsfullm\u00e4ktige att f\u00f6reningen skulle f\u00e5 fri dispositionsr\u00e4tt, allts\u00e5 besittningsr\u00e4tt till ett 8 ha stort omr\u00e5de. Den h\u00e4r dispositionsr\u00e4tten skulle g\u00e4lla endast s\u00e5 l\u00e4nge f\u00f6reningen uppr\u00e4tth\u00f6ll sanatorieverksamhet p\u00e5 omr\u00e5det och i fall verksamheten av n\u00e5gon orsak upph\u00f6rde s\u00e5 skulle staden \u00e5terta omr\u00e5det.<\/p>\n

Arkitekt Kranck fick i uppdrag att uppg\u00f6ra ritningar f\u00f6r sanatoriet och i februari 1924 kunde Tuberkulosf\u00f6reningen p\u00e5 ett m\u00f6te i Helsingfors godk\u00e4nna planerna och de besl\u00f6t att bygget skall p\u00e5b\u00f6rjas. Byggnaden skulle delvis vara i fyra v\u00e5ningar, byggas av tegel och kostnaderna uppskattades till 2,5 miljoner mark. F\u00f6reningen erh\u00f6ll ett rej\u00e4lt tilltaget statsst\u00f6d f\u00f6r detta bygge och st\u00f6d utlovades ocks\u00e5 f\u00f6r den kommande verksamheten.<\/p>\n

Sanatoriebyggnaden uppf\u00f6rs 1924-1925<\/strong><\/h4>\n

I mars 1924<\/strong> bj\u00f6ds byggnadsarbetet ut p\u00e5 entreprenad i landets st\u00f6rre tidningar. Det f\u00f6rm\u00e5nligaste anbudet gavs av \u201dCementbyggnadsbolaget i Helsingfors\u201d, vars anbud p\u00e5 ca 2,8 miljoner kunde godk\u00e4nnas i april. Antalet platser ber\u00e4knades till 36 och det framh\u00f6lls att sanatoriet kommer att vara som ett st\u00f6d f\u00f6r dispens\u00e4ren p\u00e5 samma omr\u00e5de. Till det dispens\u00e4rdistriktet h\u00f6rde d\u00e5 kommunerna Sideby, Lappfj\u00e4rd, Tj\u00f6ck, N\u00e4rpes, Korsn\u00e4s, \u00d6vermark och P\u00f6rtom och det r\u00e4knades med att snart skulle alla svenska kommuner s\u00f6der och omkring Vasa komma med i distriktet. Byggnadsf\u00f6retaget hade redan skickat en byggm\u00e4stare till staden och arbetet skulle b\u00f6rja genast d\u00e5 n\u00f6digt antal arbetare erh\u00e5llits.<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6vrigt kan n\u00e4mnas att samma byggbolag fr\u00e5n Helsingfors tv\u00e5 m\u00e5nader senare fick i uppdrag att f\u00f6r samma summa uppf\u00f6ra den svenska samskolan uppe p\u00e5 Kyrkberget. Till byggnadskontrollant f\u00f6r dessa byggen valdes byggm\u00e4staren Otto Ivars fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Stenfoten av B\u00f6legranit anlades genast och redan i oktober 1924 var sanatoriet uppmurat och arbetet med taket kunde p\u00e5b\u00f6rjas. I februari 1925 var sj\u00e4lva byggnaden f\u00e4rdig och arbetarna h\u00f6ll p\u00e5 med inredningsarbete \u201di raskt tempo\u201d. Det antogs att i b\u00e4sta fall kan allt vara klart i juni.<\/p>\n

Tuberkulosf\u00f6reningen k\u00f6pte Tj\u00e4rhovsv\u00e4gen 10 av Slottes konkursbo<\/strong><\/h3>\n
\"\"
Den 1 juni 1924 k\u00f6pte Tuberkulosf\u00f6reningen g\u00e5rden Tj\u00e4rhovsv\u00e4gen 10 av Alexander Slottes konkursbo f\u00f6r 170 000 mark. Den skulle anv\u00e4ndas som bostad f\u00f6r sanatoriets l\u00e4kare men anv\u00e4ndes senare ocks\u00e5 som dispens\u00e4r f\u00f6r f\u00f6rebyggande v\u00e5rd. I mars 1950 s\u00e5lde Tuberkulosf\u00f6reningen g\u00e5rden \u00e5t Kesko, f\u00f6r att anv\u00e4ndas av dess nya chef Fridolf Juthas. Keskos tanke var att de skulle bygga nytt kontor och lager p\u00e5 den stora tomten och \u00f6verge den gamla hyresl\u00e4genheten p\u00e5 Strandgatan 44. N\u00e5got lager och kontor byggdes aldrig p\u00e5 tomten. Fotot fr\u00e5n \u00e5r 2019.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Det kr\u00e4vdes ett stort antal arbetare f\u00f6r att kunna uppf\u00f6ra sanatoriet p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. Byggnadstiden var ett \u00e5r och det mesta av arbetet gjordes f\u00f6r hand. Fotografiet utl\u00e5nat fr\u00e5n Carlsro.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Det var inte bara byggnadskarlar i arbete d\u00e5 sanatoriet byggdes \u00e5r 1924. Flera kvinnor var med i det tunga arbetet, se bara p\u00e5 kvinnan n\u00e4rmast i bild. P\u00e5 axeln har hon en l\u00e5da f\u00f6r murbruket eller kanske tegelstenar, som skulle b\u00e4ras upp p\u00e5 byggnadsst\u00e4llningarna. Fotot utl\u00e5nat fr\u00e5n byastugan i Tj\u00f6ck.<\/figcaption><\/figure>\n

I april 1925<\/strong> anst\u00e4lldes Irene Ahlholm fr\u00e5n Helsingfors som \u00f6versk\u00f6terska och f\u00f6rest\u00e5ndarinna p\u00e5 sanatoriet och till sin hj\u00e4lp hade hon tv\u00e5 undersk\u00f6terskor. Sanatoriet skulle f\u00e5 namnet H\u00f6g\u00e5sen efter den \u00e5s d\u00e4r det uppf\u00f6rdes.<\/p>\n

Den 10 maj 1925<\/strong> utf\u00f6rde tuberkulosf\u00f6reningens generaldirekt\u00f6r Richard Sievers och arkitekt Kranck slutsyn p\u00e5 bygget, som var n\u00e4stan helt f\u00e4rdigt. Tidigt i juni skulle allt vara klart. Byggm\u00e4stare Kahila, som haft ansvaret f\u00f6r bygget fick vid slutsynen en f\u00f6rl\u00e4ggare av silver av sina arbetare.<\/p>\n

Sanatoriebyggnaden<\/strong><\/h4>\n
\"\"
Med detta fotovykort skickade mamman Hulda Kl\u00e5vus fr\u00e5n Dagsmark h\u00e4lsningar \u00e5t sin familj omkring 1930. Hulda avled \u00e5r 1933, endast 32 \u00e5r gammal.<\/figcaption><\/figure>\n

Byggnaden var uppf\u00f6rd av byggnadstegel i tre v\u00e5ningar och delvis i fyra.<\/p>\n

I bottenv\u00e5ningen fanns ett l\u00e4karrum d\u00e4r r\u00f6ntgenapparaten placerades och d\u00e4r fanns ocks\u00e5 ett m\u00f6rkrum, laboratorium, v\u00e4ntrum och ett desinfektionsrum med en f\u00f6rbr\u00e4nningsrum f\u00f6r upphostningar. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 pannrummet, vedlagret, en bostad f\u00f6r eldaren, badstuga, bageri, bykstuga, mangelrum och ett sorteringsrum f\u00f6r orena kl\u00e4der.<\/p>\n

I den f\u00f6rsta v\u00e5ningen fanns den manliga avdelningen, d\u00e4r sjukrummen alla vette \u00e5t s\u00f6der. Rummen var tre meter h\u00f6ga, m\u00e5lade i ljusa oljef\u00e4rger och hade v\u00e4ggfasta garderober. H\u00f6rnen i rummen var avrundade och p\u00e5 golvet fanns bruna linoleummattor. De h\u00e4r rummen var av olika storlekar, f\u00f6r totalt 16 manliga patienter. I denna v\u00e5ning fanns ett rum f\u00f6r avdelningssk\u00f6terskan, behandlingsrum, kapprum, badrum och ett sk\u00f6ljningsrum. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 ett uppsnyggningsrum d\u00e4r det l\u00e4ngs den ena v\u00e4ggen fanns sex fajanstv\u00e4ttfat med rinnande vatten och p\u00e5 andra sidan tre fajanssk\u00e5lar f\u00f6r munhygienen. L\u00e4ngs den v\u00e4stra v\u00e4ggen gick en l\u00e5ng korridor och via den kom man till ligghallarna.<\/p>\n

I den andra v\u00e5ningen fanns den kvinnliga avdelningen, som s\u00e5g ut som den manliga. I en tredje v\u00e5ning fanns ytterligare ett rum f\u00f6r fyra patienter och ett rum f\u00f6r ljusbehandling. Avdelningen var avsedd f\u00f6r 20 kvinnliga patienter.<\/p>\n

I sanatoriebyggnadens norra flygel finns en trappa upp det rymliga k\u00f6ket med skafferier. Tv\u00e5 trappor upp fanns en st\u00f6rre matsal f\u00f6r patienterna och en mindre f\u00f6r personalen, ett serveringsrum till vilket maten fr\u00e5n k\u00f6ket transporterades med en hiss och ett mindre bibliotek. I den \u00f6versta v\u00e5ningen fanns en 2-rums l\u00e4genhet f\u00f6r \u00f6versk\u00f6terskan, ett g\u00e4strum och fyra rum f\u00f6r betj\u00e4ningen. Golvet i k\u00f6ket var lagt med klinkerplattor medan golven i bykstugan var slipad betong.<\/p>\n

Hela sanatoriebyggnaden v\u00e4rmdes upp med centralv\u00e4rmeledningar. V\u00e4rmebatterierna var sl\u00e4ta och vanligtvis placerade under f\u00f6nstren. I byggnaden fanns det vattenledningar f\u00f6r b\u00e5da kallt och varmt vatten. P\u00e5 tomten fanns en brunn och d\u00e4rifr\u00e5n pumpades vattnet med en elektrisk motor till en 4\u00a0500 liter stor kallvattentank p\u00e5 vinden. Avloppsvattnet leddes till en reningsapparat, septic-tank och d\u00e4rifr\u00e5n via ett utfallsdike till havet.<\/p>\n

I n\u00e4rheten av sanatoriet fanns det en uthusbyggnad av tr\u00e4, rymmande ett dr\u00e4ngrum, stall f\u00f6r tv\u00e5 h\u00e4star, ett svinstall, ett vagnslider och n\u00e5got till. D\u00e4r fanns en isk\u00e4llare av sten, en rotfruktsk\u00e4llare av tr\u00e4 och ett vedlider.<\/p>\n

Centralv\u00e4rmen, vatten- och avloppsledningar hade planerats av Huber & v. Nandelstadhs V\u00e4rme- och sanitetstekniska byr\u00e5 och installationerna gjordes av Ab Vatten och V\u00e4rme. Ingenj\u00f6r Torsten Kranck hade gjort ritningar f\u00f6r elektriciteten och installationerna gjordes av Ab Gottfrid Str\u00f6mberg. R\u00f6ntgen- och ljusbehandlingsapparaterna hade levererats av firman Reiniger-Veifa-Schaerer med m\u00f6blerna hade levererats av Ab Stockman i Helsingfors.<\/p>\n

F\u00f6rsta patienterna<\/strong><\/h5>\n

De f\u00f6rsta patienterna anl\u00e4nde till H\u00f6g\u00e5sens sanatorium den 20 juni 1925. Sj\u00e4lva invigningen skedde den 20 september, ett par veckor efter att den Svenska samskolan kunde invigas. Det var en h\u00f6gtidlig invigning trots att antalet inbjudna g\u00e4ster inte var s\u00e4rskilt stort. Invigningsfesten b\u00f6rjade efter att postt\u00e5get hade anl\u00e4nt vid halv tolvtiden. Till att b\u00f6rja med kunde g\u00e4sterna granska de nya lokalerna.<\/p>\n

Invigningsfesten <\/strong><\/h5>\n

Sj\u00e4lva festen h\u00f6lls d\u00e4r ute dit ocks\u00e5 allm\u00e4nheten var bjuden. Den inleddes med skyddsk\u00e5rens hornorkester, som spelade en uvertyr och sedan h\u00f6ll prosten Lundberg en b\u00f6n. Sedan f\u00f6ljde tal av sanatoriets l\u00e4kare Armas Brander, invigningstalet av ordf\u00f6randen f\u00f6r \u201dF\u00f6reningen f\u00f6r bek\u00e4mpande av tuberkulosen\u201d, generaldirekt\u00f6r Richard Sievers och slutligen sj\u00f6ng alla \u201dV\u00e5rt land\u201d.<\/p>\n

De inbjudna g\u00e4sterna bj\u00f6ds sedan p\u00e5 middag i sanatoriets matsal och d\u00e4r s\u00e5gs allt fr\u00e5n landsh\u00f6vdingen till stadens ombud. Ett stort tack riktades till stadsfullm\u00e4ktiges ordf\u00f6rande, tullf\u00f6rvaltare Winqvist som hade visat god vilja och f\u00e5tt staden att gratis uppl\u00e5ta 8 hektar skogsmark p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen.<\/p>\n

Det f\u00f6rsta \u00e5ret<\/strong><\/h5>\n

Verksamheten startade den 20 juni 1925 och under det f\u00f6rsta halv\u00e5ret v\u00e5rdades 97 patienter p\u00e5 sanatoriet, 36 manliga och 61 kvinnliga. Antalet v\u00e5rddagar var 6\u00a0278 och det dagliga medeltalet patienter var 32. Den yngsta patienten var 9 \u00e5r och den \u00e4ldsta var 62 och genomsnitts\u00e5ldern 23 \u00e5r. Vistelsen p\u00e5 sanatoriet var inte gratis, utan patienterna betalade en dagavgift om 16 mark.<\/p>\n

S\u00e5 gott som alla patienter var hemma fr\u00e5n Vasa l\u00e4n. Fr\u00e5n st\u00e4derna Vasa kom 10, Kristinestad 6, Kask\u00f6 6, Gamlakarleby 1 och Nykarleby 1. Fr\u00e5n landsorterna som h\u00f6rde till Kristinestads tuberkulosdispens\u00e4rdistrikt kom 46 patienter, n\u00e4mligen fr\u00e5n N\u00e4rpes 25, P\u00f6rtom 5, Lappfj\u00e4rd, Tj\u00f6ck och Sideby 2 och fr\u00e5n \u00d6vermark och Korsn\u00e4s 1 patient fr\u00e5n vardera.<\/p>\n

Av patienterna h\u00f6rde 55 till bondek\u00e5ren, 9 var arbetare, 7 hantverkare och ett mindre antal ur andra yrkesgrupper.<\/p>\n

Sanatoriets l\u00e4kare har varit Armas Brander, Irene Ahlholm var b\u00e5de f\u00f6rest\u00e5ndarinna och \u00f6versk\u00f6terska, och Edit Nystr\u00f6m och Ellen V\u00e4gar hade arbetat som avdelningssk\u00f6terskor. P\u00e5 sanatoriet hade arbetat tv\u00e5 ambulerande tuberkulossk\u00f6terskor som sommarvikarier, i normala fall arbetade de p\u00e5 dispens\u00e4ren. P\u00e5 sanatoriet arbetade en k\u00f6ksa, en k\u00f6kshj\u00e4lp, diskerska, 2 st\u00e4derskor, 2 tv\u00e4tterskor, en vaktm\u00e4stare som ocks\u00e5 var eldare och d\u00e4r fanns ocks\u00e5 en dr\u00e4ng. Med andra ord totalt 9 personer.<\/p>\n

Brander flyttar fr\u00e5n orten<\/strong><\/h5>\n

I maj 1926 meddelade Armas Brander att han kommer att flytta till Satakunda \u00f6stra dispens\u00e4r fr\u00e5n och med 1 juni och till hans eftertr\u00e4dare uts\u00e5gs d\u00e5 dr Pehr Hj. Tallberg. Han hade tidigare arbetat som underl\u00e4kare p\u00e5 Nummela sanatorium.<\/p>\n

Andra \u00e5ret<\/strong><\/h5>\n

\u00c5r 1926 var verksamheten i g\u00e5ng hela \u00e5ret och antalet patienter uppgick till 144. Den kortaste v\u00e5rdtiden var 5 dagar och den l\u00e4ngsta 365. Genomsnitts\u00e5ldern var 25,2 \u00e5r, den yngsta var 12 \u00e5r och den \u00e4ldsta 58. Fr\u00e5n Vasa kom det 28 patienter, Kristinestad 8 och Kask\u00f6 5. Fr\u00e5n N\u00e4rpes kommun kom 36 patienter, 6 kom fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och 3 fr\u00e5n Tj\u00f6ck.<\/p>\n

\u00d6versk\u00f6terskan Irene Ahlholm slutade den 1 maj och i hennes st\u00e4lle valdes Hilja Vikberg.<\/p>\n

\"\"
Vid landsv\u00e4gen mellan staden och Lappfj\u00e4rd fanns denna vackra port vid infarten till H\u00f6g\u00e5sen. Foto\u00e5ret \u00e4r ok\u00e4nt, liksom damerna. Bilden \u00e4r l\u00e5nad ur Olle Haavistos bok ”Kristinestad – en sm\u00e5stadsidyll, del 1”, d\u00e4r det finns flera fina foton fr\u00e5n H\u00f6g\u00e5sen.<\/figcaption><\/figure>\n
Antalet sjuka \u00f6kar i Vasa l\u00e4n<\/strong><\/h5>\n

I de skandinaviska l\u00e4nderna minskade antalet sjukdomsfall och d\u00f6dsfall under en l\u00e5ng tid medan utvecklingen i Finland var den motsatta. Och det m\u00e4rkliga var att d\u00f6dligheten \u00f6kade snabbast i Vasa l\u00e4n. I hela landet dog 3,1 av 1\u00a0000 personer medan det i Vasa l\u00e4n var 3,7. Till exempel under \u00e5ren 1911-1920 avled i Kristinestad 5 personer \u00e5rligen, i Tj\u00f6ck 5, i Sideby 6 och i Lappfj\u00e4rd 16 personer, allts\u00e5 varje \u00e5r.<\/p>\n

\u00c5r 1927<\/strong> fanns det i svenska \u00d6sterbotten 96 v\u00e5rdplatser och det ans\u00e5gs allm\u00e4nt vara alldeles f\u00f6r lite. P\u00e5 Malmska sjukhuset i Jakobstad fanns 12 platser, i V\u00f6r\u00e5 19, i Kronoby 23 medan H\u00f6g\u00e5sen var st\u00f6rst med 42 platser.<\/p>\n

\u00c5r 1929 <\/b>anst\u00e4lldes dr Ragnar Segercrantz (1893-1959 i Borg\u00e5) fr\u00e5n Eken\u00e4s som l\u00e4kare vid H\u00f6g\u00e5sens sanatorium och tuberkulos dispens\u00e4rdistriktet. Han stannade m\u00e5nga \u00e5r i staden och fick flera framtr\u00e4dande uppdrag. Under \u00e5ren 1934 – 1940 satt han i stadsfullm\u00e4ktige och n\u00e4stan hela tiden som dess ordf\u00f6rande. Under \u00e5ren 1932 – 1940 var han ocks\u00e5 skoll\u00e4kare i Tj\u00f6ck. \u00c5r 1933 fick han f\u00f6r \u00f6vrigt vara med en stor h\u00e4ndelse, d\u00e5 han vid 14-tiden en dag med bil var p\u00e5 v\u00e4g upp f\u00f6r H\u00f6g\u00e5sbacken och observerade tv\u00e5 \u00e4lgar 50 meter norr om landsv\u00e4gen vid Kvarnbacken. Det h\u00e4r var en stor och ovanlig h\u00e4ndelse, som publicerades i flera tidningar.<\/p>\n

P\u00e5 1930-talet<\/strong> gjordes kostnadsfria unders\u00f6kningar i hemmen, i byarna och p\u00e5 dispens\u00e4ren i Kristinestad, d\u00e4r ocks\u00e5 r\u00f6ntgengenomlysningar anv\u00e4ndes. Antalet platser p\u00e5 sanatoriet var 39 under flera \u00e5r. I svenska \u00d6sterbotten fanns det endast tv\u00e5 dispens\u00e4rdistrikt, det ena i Kronoby och det andra i Kristinestad.<\/p>\n

\u00c5r 1934<\/strong> anst\u00e4lldes Aidy Berg som f\u00f6rest\u00e5ndarinna och \u00f6versk\u00f6terska p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. 1936 fick dispens\u00e4rl\u00e4karen tillg\u00e5ng till en portabel r\u00f6ntgenapparat och med den kunde han genomf\u00f6ra massunders\u00f6kningar ute i kommunerna. Problemet h\u00e4r var att det fortfarande fanns kommuner utan elektrisk str\u00f6m. Under den h\u00e4r tiden bildades kommunala tuberkulosfonder och vid slutet av \u00e5r 1936 uppgick det totala v\u00e4rdet i hela landet till 6,2 miljoner mark. Kristinestadsdistriktet var det n\u00e4stst\u00f6rsta i landet med en andel p\u00e5 426\u00a0000 mark. Pengarna till fonderna kom fr\u00e5n kommunerna men i Kristinestad kom stora summor fr\u00e5n fester, insamlingar, lotterier och f\u00f6rs\u00e4ljning av julm\u00e4rken och julkort.<\/p>\n

I slutet av 1930-talet<\/strong> m\u00e4rktes en klar f\u00f6rb\u00e4ttring bland antalet lungsjuka och d\u00f6dsfallen minskade f\u00f6r varje \u00e5r.<\/p>\n

\u00c5r 1938<\/strong> framkastades i Vasa planer p\u00e5 att bygga upp ett interkommunalt sanatorium, d\u00e4r kommunerna skulle vara del\u00e4gare. Detta skulle placeras i Jakobstad. De andra sanatorierna i l\u00e4net var ju privat\u00e4gda och kommunerna kunde inte styra patientstr\u00f6mmarna. Ocks\u00e5 Kristinestad bj\u00f6ds in att teckna platser i det nya sanatoriet men efter l\u00e5nga diskussioner tackade staden \u00e4nd\u00e5 nej. H\u00e4lsov\u00e5rdsn\u00e4mnden hade granskat antalet patienter p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen och de konstaterade att det dittills inte varit n\u00e5gra problem att placera de lungsjuka p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. Dagavgiften var fortfarande 16 mark och ans\u00e5gs mycket f\u00f6rm\u00e5nlig. F\u00f6ljande \u00e5r besl\u00f6t staden \u00e4nd\u00e5 att de skall teckna en plats i Vasa tuberkulosdistrikt.<\/p>\n

Eftersom kriget kom emellan byggdes sanatoriet \u00d6stanlid i Jakobstad f\u00f6rst \u00e5r 1941, och det var verksamt d\u00e4r till \u00e5r 1970, d\u00e5 det inte l\u00e4ngre beh\u00f6vdes.<\/p>\n

\u00c5r 1940 i september<\/strong> anst\u00e4lldes Margaretha Juselius fr\u00e5n Helsingfors som ny l\u00e4kare vid H\u00f6g\u00e5sens sanatorium, efter att Segercrantz flyttade \u00f6ver till Borg\u00e5 distrikt. Segercrantz var f\u00f6r \u00f6vrigt gift med M\u00e4rta Ethel f. Sir\u00e9n, som kallades ”Maja”.<\/p>\n

Under kriget<\/strong> hade verksamheten g\u00e5tt p\u00e5 sparl\u00e5ga och \u00e5r 1947 beklagade sig d\u00e5varande l\u00e4karen Nils Riska att behovet av sanatoriev\u00e5rd hade \u00f6kat. B\u00e5de H\u00f6g\u00e5sen och \u00d6stanlid var hela tiden fullbelagda och k\u00f6erna f\u00f6r v\u00e5rd var l\u00e5nga. B\u00e5da var avsedda endast f\u00f6r vuxna och v\u00e5rden av sjuka barn var bristf\u00e4llig. Riktigt sjuka barn fanns och de kunde v\u00e5rdas p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen men ett eget sjukhus f\u00f6r dessa vore \u00f6nskv\u00e4rt, enligt Nils Riska.<\/p>\n

Nytt kommunalf\u00f6rbund tar \u00f6ver H\u00f6g\u00e5sen<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1946<\/strong> meddelade Tuberkulosf\u00f6reningen i Finland att de inte l\u00e4ngre kan uppr\u00e4tth\u00e5lla verksamheten p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sens sanatorium. D\u00e5 f\u00f6reslogs att kommunerna i Syd\u00f6sterbotten som h\u00f6r till dispens\u00e4rdistriktet skall ta \u00f6ver sanatoriet. Dit h\u00f6rde d\u00e5 alla kommuner mellan Korsholm och Sideby, och d\u00e4rtill st\u00e4derna Kask\u00f6 och Kristinestad. Stadsfullm\u00e4ktige i Kristinestad besl\u00f6t p\u00e5 ett m\u00f6te i oktober 1946 att de skall omfatta f\u00f6rslaget till ett interkommunalt f\u00f6rbund och de f\u00f6reslog att alla kommuner skall utse delegater till ett m\u00f6te, som skulle h\u00e5llas p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen den 24 oktober. \u00a0Flera kommuner hade f\u00f6re det f\u00f6rh\u00e5llit sig positiva till planerna.<\/p>\n

Tuberkulosf\u00f6reningen bj\u00f6d ut sanatoriet f\u00f6r 25 000 per platsandel. Medicinalr\u00e5det T\u00e4hk\u00e4 fr\u00e5n medicinalstyrelsen hade bekantat sig med H\u00f6g\u00e5sen och kunde efter det lova att de st\u00f6der det nya sanatoriet med 75 % av grundanskaffningen och sedan med fortsatt bidrag f\u00f6r driftskostnaderna. I november 1946 besl\u00f6t stadsfullm\u00e4ktige i Kristinestad att det nya kommunalf\u00f6rbundet f\u00e5r \u00f6verta H\u00f6g\u00e5sens omr\u00e5de, p\u00e5 samma villkor som Tuberkulosf\u00f6reningen hade.<\/p>\n

\u00c5r 1947 i mars<\/strong> kunde l\u00e4nsstyrelsen godk\u00e4nna grundstadgan f\u00f6r \u201dH\u00f6g\u00e5sens distriktstuberkulossjukhus kommunalf\u00f6rbund\u201d.<\/p>\n

\u00c5r 1947, den 25 april<\/strong> sammantr\u00e4dde representanter f\u00f6r de svenska Folkh\u00e4lsof\u00f6reningarna i Syd\u00f6sterbotten och de best\u00e4mde d\u00e5 att Folkh\u00e4lsan skall ink\u00f6pa villan Surutoin vid Stortr\u00e4sket av aff\u00e4rsmannen Verner Grankull. L\u00e4karna Forssell fr\u00e5n Kristinestad, Dreijer fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, Miemois fr\u00e5n N\u00e4rpes, Nybr\u00e4nn fr\u00e5n \u00d6vermark och Nils Riska fr\u00e5n H\u00f6g\u00e5sen kom d\u00e5 \u00f6verens att H\u00f6g\u00e5sen skall inr\u00e4tta ett sommarsanatorium f\u00f6r barn fr\u00e5n hela kommunalf\u00f6rbundets kommuner i den ink\u00f6pta villan. Storartade donationer f\u00f6r Surutoin kom fr\u00e5n R\u00f6da Korset, Folkh\u00e4lsan och stadens fadderort Sala i Sverige.<\/p>\n

I efterkrigstidens Finland r\u00e5dde det brist p\u00e5 allt och d\u00e4rf\u00f6r var hj\u00e4lpen utifr\u00e5n desto mer v\u00e4rdefull. I Sala insamlades en stor m\u00e4ngd s\u00e4ngkl\u00e4der, b\u00f6cker och hygienprodukter. Direkt\u00f6r Armas Hartikainen lovade gratis tr\u00e4virke som beh\u00f6vdes f\u00f6r de ombyggnader som m\u00e5ste g\u00f6ras i villan.<\/p>\n

De st\u00f6rsta donationerna kom dock fr\u00e5n Help Finland Committ\u00e9en i Amerika. Den drivande kraften d\u00e4r var Victor Carlson, som var b\u00f6rdig fr\u00e5n Dagsmark. Doktor Niska p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen gjorde en lista p\u00e5 vad som beh\u00f6vdes och en storartad insamling startades i Amerika och det viktigaste skickade \u00f6ver med flyg och de st\u00f6rre sakerna skickades med b\u00e5t.<\/p>\n

\u00c5r 1947 i november<\/strong> besl\u00f6t H\u00f6g\u00e5sens f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige att det skall g\u00f6ras reparationer p\u00e5 vilosalarna i huvudbyggnaden och att de skall uppf\u00f6ra en nybyggnad f\u00f6r personalen och dessa skulle bli att kosta 20 miljoner mark. Samtliga del\u00e4garkommuner godk\u00e4nde investeringarna. Styrelsens ordf\u00f6rande Stenwall fr\u00e5n N\u00e4rpes redogjorde p\u00e5 m\u00f6tet f\u00f6r insamlingen i Amerika och m\u00f6tet besl\u00f6t att skicka ett tacktelegram till Victor Carlson.<\/p>\n

\u00c5r 1948, i april<\/strong> besl\u00f6t H\u00f6g\u00e5sen styrelse att det inkommande sommar skall finnas 28 barnplatser p\u00e5 Surutoin. Medicinalstyrelsen hade godk\u00e4nt 40 platser men eftersom det fortfarande var brist p\u00e5 det mesta, s\u00e5 begr\u00e4nsades platserna. N\u00e4rpes fick 4 platser, Kristinestad 3, Lappfj\u00e4rd 3, Sideby 2, Tj\u00f6ck en och de andra kommunerna delade p\u00e5 resten.<\/p>\n

Personalbost\u00e4derna b\u00f6rjar byggas 1948<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1948, i augusti<\/strong> utbj\u00f6ds entreprenaden f\u00f6r byggande av de nya personalbost\u00e4derna i landets tidningar. Dess storlek kommer att vara 2\u00a0340 m\u00b3, i tv\u00e5 v\u00e5ningar med k\u00e4llare och den skall uppf\u00f6ras av tegel.<\/p>\n

\u00c5r 1948, i september<\/strong> valdes Byggnadsbyr\u00e5 Vilho Terho fr\u00e5n Sein\u00e4joki till huvudentrepren\u00f6r f\u00f6r nybygget, som kommer att kosta 13 miljoner mark. Staten gav ett bidrag p\u00e5 75 %. Arbetet skall inledas genast.<\/p>\n

\"\"
Personalbost\u00e4derna byggdes \u00e5r 1948 och \u00e4r fortfarande i anv\u00e4ndning, d\u00e5 de anv\u00e4nds som flyktingbost\u00e4der. Fotot fr\u00e5n april 2024.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1948<\/strong> besl\u00f6t Medicinalstyrelsen att tuberkulosv\u00e5rden skall reformeras s\u00e5 att hela landet skall indelas i 19 tuberkulosdistrikt. I det f\u00f6rsta f\u00f6rslaget skulle hela svenska \u00d6sterbotten bilda ett distrikt, d\u00e4r \u00d6stanlid sanatorium i Jakobstad skulle bli centralsanatorium och H\u00f6g\u00e5sen skulle bli en underavdelning. De h\u00e4r nya distrikten skulle sedan ansvara f\u00f6r b\u00e5de dispens\u00e4ren och sanatoriev\u00e5rden. Vasa hade sv\u00e5rt att godk\u00e4nna f\u00f6rslaget och de ville att en avdelning ocks\u00e5 skulle inr\u00e4ttas i Vasa.<\/p>\n

Den h\u00e4r omorganiseringen av v\u00e5rden blev en dyr historia f\u00f6r de kommuner som hade platser p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen, f\u00f6r \u00e5r 1949 kr\u00e4vdes det in en extra avgift p\u00e5 125\u00a0000 mark per plats, d\u00e5 \u00d6stanlid blir centrum. Kristinestad som hade 7 platser p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen skulle tvingas betala 875\u00a0000 mark. Till p\u00e5 k\u00f6pet beh\u00f6vde staden en \u00e5ttonde plats f\u00f6r en kostnad om 250\u00a0000 och d\u00e5 blev det att kosta \u00f6ver en miljon. Situationen var likadan i flera mindre kommunen och till exempel Sideby skulle ocks\u00e5 tvingas betala en miljon. Lappfj\u00e4rds kommun hade 9 platser p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen och de k\u00f6pte ytterligare en plats, s\u00e5 alltsammans blev att kosta 1,375 miljoner.<\/p>\n

P\u00e5 H\u00f6g\u00e5sens fullm\u00e4ktigem\u00f6te i november 1949 godk\u00e4ndes dessa till\u00e4ggsavgifter enh\u00e4lligt, d\u00e5 det best\u00e4mdes att dessa skulle anv\u00e4ndas till att bygga om ligghallarna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen och f\u00f6r byggandet av personalbost\u00e4derna.<\/p>\n

\u00c5r 1948 i december<\/strong> valde H\u00f6g\u00e5sens fullm\u00e4ktige Br\u00e5dde Lundstr\u00f6m till ny l\u00e4kare efter Nils Riska. P\u00e5 det m\u00f6tet diskuterades vem som skall erl\u00e4gga de h\u00f6ga kostnaderna f\u00f6r det nya bakterieinfektionsh\u00e4mmande medlet streptomycin f\u00f6r de medell\u00f6sa och de kom fram till att varje kommun besluter var f\u00f6r sig. Streptomycin var en ny undermedicin fr\u00e5n Amerika och en dos f\u00f6r en person kunde kosta mellan 15 000 och 40 000 mark. Inom de n\u00e4rmaste m\u00e5naderna b\u00f6rjade kommunerna godk\u00e4nna kostnaderna men endast f\u00f6r de medell\u00f6sa.<\/p>\n

Under detta \u00e5r hade alla personer i Finland i \u00e5lderns 15 \u2013 25 \u00e5r blivit calmettevaccinerade och resultatet har varit s\u00e5 bra att myndigheterna skall forts\u00e4tta f\u00f6ljande \u00e5r i lite h\u00f6gre \u00e5ldrar. Det f\u00f6rekom en viss r\u00e4dsla f\u00f6r den h\u00e4r vaccinen men inga biverkningar kunde p\u00e5visas. D\u00e4remot kunde det bevisas att 80 % av de vaccinerade fick ett helt\u00e4ckande skydd.<\/p>\n

\u00c5r 1949 i januari<\/strong> kunde H\u00f6g\u00e5sen fira taklagsfest p\u00e5 den nya personalbyggnaden. Tack vare gynnsamt v\u00e4der hade arbetet framskridit raskt.<\/p>\n

Vasa tuberkulosdistrikt tar \u00f6ver H\u00f6g\u00e5sen<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1949 i november<\/strong> best\u00e4mde H\u00f6g\u00e5sens f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige att kommunalf\u00f6rbunden kring H\u00f6g\u00e5sen skall upph\u00f6ra f\u00f6ljande \u00e5r. Alla kommuner kommer d\u00e4refter att h\u00f6ra till Vasa tuberkulosdistrikt och sanatoriet p\u00e5 \u00d6stanlid i Jakobstad blir det centrala. Vid samma tillf\u00e4lle besl\u00f6ts att upph\u00f6ra med barnsanatoriet p\u00e5 Surutoin och den fastigheten l\u00e4mnades tillbaka till donatorn Folkh\u00e4lsan.<\/p>\n

\u00c5r 1949, i slutet av november<\/strong> h\u00f6ll \u00d6stanlid f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige m\u00f6te i Jakobstad och d\u00e5 blev allting klart. Barnsanatoriet i Kronoby och H\u00f6g\u00e5sens vuxensanatorium i Kristinestad skall bli underavdelningar till \u00d6stanlid. L\u00e4net skall delas upp i tre dispens\u00e4rdistrikt och kommunerna fr\u00e5n Korsn\u00e4s och s\u00f6derut bildar det sydliga, Vasadistriktet b\u00f6rjar i V\u00f6r\u00e5 och str\u00e4cker sig ner till Malax medan Jakobstadsdistriktet str\u00e4cker sig fr\u00e5n Oravais norrut. P\u00e5 m\u00f6tet best\u00e4mdes det att dispens\u00e4rl\u00e4karen p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen ocks\u00e5 skall vara l\u00e4kare p\u00e5 sanatoriet. Styrelsen f\u00f6r \u00d6stanlid kommer at best\u00e5 av 6 personer, tv\u00e5 fr\u00e5n varje dispens\u00e4rdistrikt och fr\u00e5n s\u00f6dra omr\u00e5det valdes kyrkv\u00e4rden Karl Knus fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och prosten Edvin Stenwall fr\u00e5n N\u00e4rpes. Det stora distriktet skall heta \u201dVasa tuberkulosdistrikts kommunalf\u00f6rbund\u201d.<\/p>\n

I slutet av november h\u00f6lls slutsyn p\u00e5 personalbostadsbygget och efter reparation av n\u00e5gra sm\u00e5 brister kunde bygget godk\u00e4nnas.<\/p>\n

\u00c5r 1949, den 16 december<\/strong> fick staden fint bes\u00f6k, d\u00e5 lucian fr\u00e5n Sala kom p\u00e5 bes\u00f6k. Hon upptr\u00e4dde p\u00e5 flera st\u00e4llen i staden och patienterna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen var mycket tacksamma f\u00f6r det trevliga avbrottet i den monotona s\u00e4ngvilan.<\/p>\n

\u00c5r 1950, den 1 januari<\/strong> bildades i Finland 18 tuberkulosdistrikt, av dem ett i Vasa med namnet ”Vasa tuberkulosdistrikt”. I det distriktet med totalt 277 v\u00e5rdplatser ingick b\u00e5de \u00d6stanlid i Jakobstad och H\u00f6g\u00e5sen i Kristinestad, det senare med 66 platser. Distriktet betj\u00e4nade en befolkning p\u00e5 165 000 personer.<\/p>\n

\u00c5r 1950, den 24 april<\/strong> besl\u00f6t f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige i Kristinestad f\u00f6r andra g\u00e5ngen att f\u00f6rbundet skall uppl\u00f6sas. \u00d6verskottet p\u00e5 252 000 fr\u00e5n f\u00f6rra \u00e5ret skulle ges \u00e5t Patientf\u00f6reningen f\u00f6r anskaffande och underh\u00e5ll av en filmprojektor.<\/p>\n

P\u00e5 1950-talet<\/strong> minskade antalet patienter, som beh\u00f6vde anstaltsv\u00e5rd och p\u00e5 \u00d6stanlid best\u00e4mde man att patienter fr\u00e5n H\u00f6g\u00e5sen skulle fylla upp tomma platser p\u00e5 \u00d6stanlid. Det h\u00e4r fick H\u00f6g\u00e5sens Patienf\u00f6rening att ryta till, att nu f\u00e5r det vara slut med att flytta patienterna, likt karelarna under krigets dystra dagar. Vissa f\u00f6rb\u00e4ttringar gjordes dock p\u00e5 fastigheten, bland annat byggdes liggsalarna om och gjordes denna g\u00e5ng av betong av byggbolaget Forss\u00e9n & \u00d6stberg.<\/p>\n

\"\"
Den nya dispens\u00e4rbyggnaden eller tuberkulosbyr\u00e5n uppf\u00f6rdes under \u00e5ren 1951-1952. I nedre v\u00e5ningen fanns dispens\u00e4ren och i den \u00f6vre bodde dispens\u00e4rl\u00e4karen. Trots att verksamheten upph\u00f6rde p\u00e5 sanatoriet \u00e5r 1965 s\u00e5 verkade tuberkulosbyr\u00e5n h\u00e4r i m\u00e5nga \u00e5r efter\u00e5t. Tekniska verket tog sedan \u00f6ver byggnaden men de flyttade \u00f6ver till h\u00e4lsocentralbyggnaden d\u00e5 det visade sig att byggnaden var skadad av fukt. P\u00e5 grund av sitt d\u00e5liga skick \u00e4r den rivningshotad. Fotot fr\u00e5n april 2024.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1953<\/strong> valdes med.lic. Torvald Hohenthal till l\u00e4kare p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. Han var f\u00f6dd i Ohio i Amerika \u00e5r 1906, blev student i Kotka \u00e5r 1924 och utbildades sig till l\u00e4kare. Han blev specialist p\u00e5 lungsjukdomar \u00e5r 1948 i Kotka men flyttade snart till \u00d6stanlid i Jakobstad d\u00e4r han verkade \u00e4nda till 1953 d\u00e5 han flyttade till Kristinestad.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av 1960-talet<\/strong> hade l\u00e4get ytterligare f\u00f6rb\u00e4ttrats och nu ans\u00e5g man p\u00e5 \u00d6stanlid i Jakobstad att det kunde r\u00e4cka med ett sanatorium i hela distriktet och det skulle vara \u00d6stanlid.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"
P\u00e5 br\u00f6derna Karhum\u00e4kis flygfoto fr\u00e5n 1952 av H\u00f6g\u00e5sen syns det bra hur b\u00e4ddarna var placerade i de nyligen ombyggda liggsalarna . Den friska luften och n\u00e4rheten till tallskogen ingick i v\u00e5rden av de lungsjuka patienterna. I \u00f6vre kanten syns en del av personalbost\u00e4derna och dispens\u00e4ren.<\/figcaption><\/figure>\n

H\u00f6g\u00e5sen k\u00e4nns obeh\u00f6vlig<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1962 i mars<\/strong> tillsattes en tremanna kommitt\u00e9 som fick i uppdrag att utreda H\u00f6g\u00e5sens framtid. De kom fram till tv\u00e5 f\u00f6rslag och det f\u00f6rsta var att H\u00e4rm\u00e4 sanatorium skulle ta \u00f6ver b\u00e5de byggnaden och verksamheten. Det andra f\u00f6rslaget gick ut p\u00e5 att lokalsjukhuset Syd\u00f6sterbottens sjukhus skulle ta \u00f6ver byggnaden. Ett par m\u00e5nader tidigare hade huvudbyggnaden vid Syd\u00f6sterbottens sjukhus f\u00f6rst\u00f6rts i en brand och det visade sig genast att de statliga myndigheterna inte skulle godk\u00e4nna en \u00e5teruppbyggnad d\u00e4r. Kommitt\u00e9n s\u00e5g nu en chans att slippa sanatoriet ifall sjukhuset skulle flytta all eller en del av verksamheten dit. Redan i ett tidigt skede meddelade kommunerna bakom lokalsjukhuset i Kristinestad att de inte kommer att ta emot sanatoriebyggnaden.<\/p>\n

\u00c5r 1963, i mars<\/strong> riktade tuberkulosdistriktets styrelse \u00e4nnu en g\u00e5ng en anh\u00e5llan till kommunerna fr\u00e5n P\u00f6rtom s\u00f6derut, att de skulle ta \u00f6ver byggnaden och d\u00e4r inr\u00e4tta lokalsjukhus. Nu m\u00e4rks det tydligt att H\u00f6g\u00e5sens sanatorium med alla byggnader h\u00e5ller p\u00e5 att bli en belastning f\u00f6r tuberkulosdistriktet.<\/p>\n

Vasa Tuberkulosdistrikt kontaktade nu medicinalstyrelsen och de vill f\u00f6rst f\u00e5 garantier att fullt statsst\u00f6d skall betalas om de forts\u00e4tter verksamheten ocks\u00e5 p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. \u00d6stanlid, som hade hela 204 platser f\u00f6r tuberkulossjuka hade problem att fylla platserna och b\u00f6rjade ocks\u00e5 ta emot patienter med andra lungsjukdomar. Men \u00e4nd\u00e5 fanns det f\u00f6r m\u00e5nga tomma platser.<\/p>\n

Det nybyggda centralsjukhuset i Vasa kunde ocks\u00e5 v\u00e5rda lungsjuka patienter och medicinalstyrelsens planer att det runt centralsjukhuset skulle bygga s\u00e5 kallade kretssjukhus, f\u00f6rv\u00e4rrade l\u00e4get f\u00f6r \u00d6stanlid i Jakobstad.<\/p>\n

P\u00e5 ett m\u00f6te i april i Vasa kunde Syd\u00f6sterbottens represantant Ingvar Smeds konstatera att de nu r\u00e5dde en \u201dobegriplig br\u00e5dska\u201d med att avsluta verksamheten p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. Dr Hohentahl kunde intyga att p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen var alla platser fyllda och likadan var situationen i H\u00e4rm\u00e4.<\/p>\n

I slutet av april 1964 bes\u00f6kte medicinalstyrelsens generaldirekt\u00f6r Niilo Pesonen Kristinestad och han tyckte att \u201dH\u00f6g\u00e5sen var en v\u00e4lsk\u00f6tt och beh\u00f6vlig anl\u00e4ggning\u201d. Mest var han intresserad av varifr\u00e5n patienterna kom.<\/p>\n

\u00c5r 1964 i oktober<\/strong> meddelade \u00f6verl\u00e4karen p\u00e5 \u00d6stanlid att de har alldeles f\u00f6r m\u00e5nga lediga platser. D\u00e5 det byggdes p\u00e5 1940-talet s\u00e5 fick det plats f\u00f6r 166 patienter men d\u00e5 behovet var st\u00f6rre \u00e4n s\u00e5 togs 48 platser till i anv\u00e4ndning. Trots att medicinalstyrelsen har inr\u00e4ttat 50 platser f\u00f6r andra lungsjuka fanns det \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga lediga platser att alla fr\u00e5n H\u00f6g\u00e5sen skulle f\u00e5 rum d\u00e4r. Antalet patienter fr\u00e5n det egna omr\u00e5det p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen var nu endast 25.<\/p>\n

Planer p\u00e5 att hyra ut H\u00f6g\u00e5sen<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1964 den 12 november<\/strong> fick H\u00f6g\u00e5sen \u00f6verraskande bes\u00f6k d\u00e5 l\u00e4karen fr\u00e5n \u00d6stanlid kom tillsammans med \u00f6verl\u00e4karen Granroth fr\u00e5n Roparn\u00e4s sinnessjukhus. Det var s\u00e5 att sjukhuset i Roparn\u00e4s skulle renoveras grundligt och den renoveringen ber\u00e4knades ta tv\u00e5 \u00e5r. Enda stora problemet var att var skulle patienterna bo under de tv\u00e5 \u00e5ren och nu riktades blickarna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. En tanke var ocks\u00e5 att en stor del av patienterna p\u00e5 Helenasjukhuset i Kristinestad skulle flyttas till kommunalhemmen och p\u00e5 s\u00e5 vis kunde Roparn\u00e4spatienterna f\u00e5 rum d\u00e4r. De olika f\u00f6rslagen diskuterades b\u00e5de p\u00e5 sjukhusen och i kommunerna.<\/p>\n

Det som riktigt r\u00e5ddade till situationen p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen var branden i Syd\u00f6sterbottens sjukhus i januari 1962 och om inte f\u00f6rr s\u00e5 d\u00e5 blev fr\u00e5gan om byggandet av ett kretssjukhus aktuell. I slutet av \u00e5r 1964 blev det klart att byggandet av kretssjukhuset kunde p\u00e5b\u00f6rjas men f\u00f6r att snabbt komma i g\u00e5ng med verksamheten f\u00f6reslog arbetsutskottet f\u00f6r kretssjukhuset att de kunde ta \u00f6ver H\u00f6g\u00e5sen och inleda verksamheten d\u00e4r.<\/p>\n

Arbetsutskottet med Kopisto i spetsen kontaktade medicinalstyrelsen och f\u00f6reslog att om inte H\u00e4rma sanatorium kan ta \u00f6ver H\u00f6g\u00e5sen, s\u00e5 tar kretssjukhuset hand om det och \u00f6ppnar redan den 1 juli 1965.<\/p>\n

I slutet av november 1964<\/strong> besl\u00f6t styrelsen f\u00f6r Vasa tuberkulosdistrikt att H\u00f6g\u00e5sen skall st\u00e4ngas fr\u00e5n \u00e5rsskiftet och att patienterna skall flyttas till \u00d6stanlid. P\u00e5 samma m\u00f6te best\u00e4mdes det att H\u00f6g\u00e5sen skall hyras ut \u00e5t sinnessjukhuset i Roparn\u00e4s och d\u00e4rifr\u00e5n skall flyttas 69 patienter under den tid renoveringen p\u00e5g\u00e5r. Dispens\u00e4rbyr\u00e5n skulle forts\u00e4ttningsvis vara kvar i Kristinestad i egna utrymmen. \u00c4nnu i detta sked meddelade de styrande p\u00e5 det tillt\u00e4nkta kretssjukhuset att de vill hyra H\u00f6g\u00e5sen.<\/p>\n

I Kristinestad var de styrande best\u00f6rta \u00f6ver beslutet men de kunde bara beklaga att efter fusionen med Roparn\u00e4s hade de inte egen beslutader\u00e4tt.<\/p>\n

Den 11 december 1964<\/strong> meddelade medicinalstyrelsen \u00f6verraskande att Bottenhavets kretssjukhus skall f\u00e5 \u00f6verta H\u00f6g\u00e5sen fr\u00e5n och med 1 juli 1965. De best\u00e4mde att d\u00e4r skall finnas 20 kirurgiska platser och 35 inre medicinska och att en del av dessa var avsedda f\u00f6r lungpatienter. Detta enligt tidningen Syd-\u00d6sterbotten i en artikel som tuberkulosdistriktet senare p\u00e5stod vara p\u00e5hittad av chefredakt\u00f6r Utter<\/p>\n

N\u00e5gra dagar senare besl\u00f6t Vasa tuberkulosdistrikts fullm\u00e4ktige att H\u00f6g\u00e5sen skall hyras ut \u00e5t S\u00d6D i Roparn\u00e4s och det beslutet ville de att medicinalstyrelsen skulle godk\u00e4nna. Ingen kunde svara p\u00e5 fr\u00e5gan, vad som kommer att h\u00e4nda med byggnaderna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen efter tv\u00e5 \u00e5r. D\u00e4rf\u00f6r ville Lappfj\u00e4rds representant Einar Lindh att H\u00f6g\u00e5sen p\u00e5 en g\u00e5ng skulle s\u00e4ljas \u00e5t kretssjukhuset. Kristinestads representant, stadsdirekt\u00f6r Dahlstr\u00f6m meddelade att om sanatorieverksamheten upph\u00f6r, s\u00e5 \u00e5terg\u00e5r tomten till staden. Distriktets beslut om uthyrning kunde Syd-\u00d6sterbotten anses f\u00f6rhastat eftersom staten inte hade beviljat bidrag till renoveringen av Roparn\u00e4s sinnessjukhus. I sj\u00e4lva verket hade nog bidraget beviljats.<\/p>\n

I januari 1965<\/strong> best\u00e4mde medicinalstyrelsen att de h\u00e5ller fast vid sitt tidigare beslut att H\u00f6g\u00e5sen skall hyras ut \u00e5t Bottenhavets kretssjukhus fr\u00e5n b\u00f6rjan av juli 1965. Vasa tuberkulosbyr\u00e5 kunde inte genast godk\u00e4nna detta beslut och de s\u00e4nde en 5-manna delegation till Helsingfors f\u00f6r att diskutera saken. Lappfj\u00e4rds kommun och Kristinestad anf\u00f6rde besv\u00e4r till l\u00e4nsstyrelsen \u00f6ver besluten, som inte kunde betraktas som \u00e4ndam\u00e5lsenliga.<\/p>\n

Den 25 januari 1965<\/strong> meddelade H\u00f6g\u00e5sens l\u00e4kare Torvald Hohenthal att han kommer att flytta \u00f6ver till sanatoriet i H\u00e4rm\u00e4, f\u00f6r att bli bitr\u00e4dande \u00f6verl\u00e4kare d\u00e4r. F\u00f6re det hade man i Vasa beslutit att han som var lungspecialist skulle f\u00e5 tj\u00e4nst som mentalv\u00e5rdsl\u00e4kare. Ett m\u00e4rkligt beslut, tyckte Hohenthal. I mars samma \u00e5r flyttade \u00f6versk\u00f6terskan Margaretha Hellman till Helenasjukhuset, d\u00e4r hon fick tj\u00e4nst som \u00f6versk\u00f6terska.<\/p>\n

I slutet av januari<\/strong> besv\u00e4rade sig ocks\u00e5 personalen vid H\u00f6g\u00e5sen \u00f6ver distriktets beslut. De fann situationen absurd att de som i l\u00e5nga tider v\u00e5rdat lungpatienter p\u00e5 en g\u00e5ng skall b\u00f6rja v\u00e5rda sinnessjuka personer med mentala problem.<\/p>\n

I slutet av februari 1965<\/strong> f\u00f6rbj\u00f6d medicinalstyrelsen f\u00f6rflyttningen av patienter fr\u00e5n Roparn\u00e4s till H\u00f6g\u00e5sen.<\/p>\n

Patienterna flyttas \u00f6ver till \u00d6stanlid 1965<\/strong><\/h4>\n

Trots f\u00f6rbudet p\u00e5b\u00f6rjades flyttningen m\u00e5ndagen den 1 mars<\/strong> och den gjordes med stor br\u00e5dska i 15 graders kyla. Redan vid 10-tiden p\u00e5 morgonen anl\u00e4nde den f\u00f6rsta bussen fr\u00e5n Roparn\u00e4s. Samtidigt anl\u00e4nde en ambulans och Roseng\u00e5rds taxibil till H\u00f6g\u00e5sen som skulle f\u00f6ra de lungsjuka till Jakobstad. Sex patienter packade in sig i Roseng\u00e5rds taxi medan tv\u00e5 transporterades med ambulansen.\u00a0 De \u00f6vriga l\u00e5g sjuka i influensa \u201dmedan en del hade skickats hem f\u00f6r att d\u00f6\u201d.<\/p>\n

Villervallan var stor d\u00e5 patienterna formligen m\u00f6ttes i d\u00f6rren. P\u00e5 eftermiddagen anl\u00e4nde ytterligare en buss med patienter fr\u00e5n Roparn\u00e4s. Flera v\u00e5rdare f\u00f6ljde med till Kristinestad och en del b\u00f6rjade bo p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen medan andra bodde inne i staden.<\/p>\n

\"\"
I all hast f\u00f6rdes de lungsjuka patienterna i v\u00e4g fr\u00e5n H\u00f6g\u00e5sen den 1 mars 1965. En ambulansf\u00f6rare och vaktm\u00e4stare L\u00f6vdahl hj\u00e4lper till och l\u00e4ngst till v\u00e4nster st\u00e5r \u00f6versk\u00f6terskan Margaretha Hellman och ser p\u00e5.<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00f6re kv\u00e4llen var flyttningen genomf\u00f6rd och sanatoriet p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen var d\u00e4rmed av avslutad historia efter 40 \u00e5r av framg\u00e5ng. \u201dEn m\u00f6rk dag i stadens historia\u201d uttryckte sig en av de styrande i Kristinestad.<\/p>\n

I mitten av maj<\/strong> 1965 h\u00f6lls ett m\u00f6te p\u00e5 r\u00e5dhuset i Kristinestad dit representanter fr\u00e5n kommunerna runt tuberkulosdistriktet var inbjudna. Den st\u00f6rsta fr\u00e5gan var att vad kommer att h\u00e4nda med byggnaderna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen de Roparn\u00e4s inte l\u00e4ngre beh\u00f6ver dem. Flera f\u00f6rslag lades fram men inget som kunde omfattas av alla. En viss enighet fanns att kommunerna i Syd\u00f6sterbotten kunde anv\u00e4nda det som lokalsjukhus.<\/p>\n

I oktober 1965<\/strong> meddelade styrelseordf\u00f6rande i tuberkulosdistriktet, Ulf Brunberg fr\u00e5n Vasa att Roparn\u00e4s kommer att anv\u00e4nda H\u00f6g\u00e5sen \u00e4nda till h\u00f6sten 1967. Enligt Brunberg f\u00f6resl\u00e5r styrelsen att ett kronikersjukhus skall inr\u00e4ttas p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen d\u00e5 Roparn\u00e4s flyttar bort. Detta sjukhus skulle underl\u00e4tta situationen p\u00e5 kommunalhemmen, d\u00e5 de sjuka skulle kunna f\u00e5 b\u00e4ttre v\u00e5rd p\u00e5 sjukhus.<\/p>\n

\u00c5r 1966, i maj<\/strong> besl\u00f6t styrelsen f\u00f6r Vasa tuberkulosdistrikt att f\u00f6rl\u00e4nga hyresavtalet med Roparn\u00e4s mentaldistrikt till utg\u00e5ngen av \u00e5r 1968. Renoveringen har dragit ut p\u00e5 tiden och \u00f6verraskande arbeten har tillkommit.<\/p>\n

\u00c5r 1968, i april<\/strong> besl\u00f6t stadsstyrelsen i Kristinestad att uppmana styrelsen f\u00f6r det lokala sjukhuset att de kunde \u00f6verta byggnaderna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. Tuberkulosf\u00f6rbundet var berett att \u00f6verl\u00e5ta H\u00f6g\u00e5sen till en planerad l\u00e4kar-h\u00e4lsov\u00e5rdsstation bara en v\u00e4rdering skulle g\u00f6ras f\u00f6rst.<\/p>\n

\u00c5r 1968, i september<\/strong> besl\u00f6t fullm\u00e4ktige f\u00f6r Vasa tuberkulosdistrikt att de skall \u00f6verl\u00e5ta H\u00f6g\u00e5sen \u00e5t Syd\u00f6sterbottens sjukhus f\u00f6r en h\u00e4lsostation. Roparn\u00e4s kommer att l\u00e4mna H\u00f6g\u00e5sen i oktober samma \u00e5r.<\/p>\n

Efter att Roparn\u00e4s l\u00e4mnade H\u00f6g\u00e5sen stod utrymmena tomma och de enda som arbetade d\u00e4r var g\u00e5rdskarlen och maskinsk\u00f6taren. Syd\u00f6sterbottens sjukhus kunde inte fatta beslut om \u00f6vertagande och i staden fanns det starka krafter som hellre ville satsa p\u00e5 kretssjukhuset, som h\u00f6ll p\u00e5 att byggas i n\u00e4rheten.<\/p>\n

\u00c5r 1969, i maj<\/strong> sammanslogs Vasa tuberkulosdistrikt, som fortfarande \u00e4gde byggnaderna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen med Vasa centralsjukhus. Tanken var d\u00e5 att all v\u00e5rd av tuberkulossjuka i Vasa l\u00e4n skulle \u00f6verf\u00f6ras till centralsjukhuset d\u00e4r nya avdelningar skulle inr\u00e4ttas f\u00f6r den v\u00e5rden.<\/p>\n

\u00c5r 1970, i juli<\/strong> besl\u00f6t centralsjukhuset i Vasa att de skall hyra ut 16 rum i bostadsbyggnaden \u00e5t staden, som sedan hyr ut dem \u00e5t Pohjolan Voima f\u00f6r sina byggare. I augusti bes\u00f6kte en delegation fr\u00e5n centralsjukhuset Kristinestad, f\u00f6r att dryfta fr\u00e5gan om det tomma sanatoriet p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. N\u00e5got resultat n\u00e5ddes inte men Christer Boucht tyckte att \u201ddet var verkligen makabert att ett sjukhus med 66 platser skall st\u00e5 tomt och dra kostnader\u201d.<\/p>\n

Under de f\u00f6ljande m\u00e5naderna kastades det fram flera olika f\u00f6rslag p\u00e5 hur H\u00f6g\u00e5sen kunde anv\u00e4ndas som sjukhus och alla t\u00e4nkbara m\u00f6jligheter pr\u00f6vades. Det gjordes en v\u00e4rdering av byggnaderna p\u00e5 b\u00e5de H\u00f6g\u00e5sen och \u00d6stanlid, och H\u00f6g\u00e5sen v\u00e4rderades till 995\u00a0000 mark.<\/p>\n

Inget behov av H\u00f6g\u00e5sen <\/strong><\/h4>\n

I februari 1971<\/strong> fick Vasa Centralsjukhusdistrikt ett meddelande fr\u00e5n medicinalstyrelsen, d\u00e4r de ans\u00e5g att H\u00f6g\u00e5sen inte kommer att beh\u00f6vas f\u00f6r n\u00e5gon typ av sjukv\u00e5rd. Bottenhavets kretssjukhus hade redan tidigare meddelat att de inte l\u00e4ngre \u00e4r intresserad av det tidigare sanatoriet.<\/p>\n

Centralsjukhusdistriktet gjorde d\u00e5 en f\u00f6rfr\u00e5gan om staden Kristinestad vore intresserad att ta \u00f6ver byggnaderna och anv\u00e4nda dem f\u00f6r industri\u00e4ndam\u00e5l. En tidigare v\u00e4rdering hade visat att sanatoriebyggnaden skulle vara v\u00e4rd 350\u00a0000 mark, personalbostadsbyggnaden 266\u00a0000 mark och tuberkulosbyr\u00e5byggnaden 254\u00a0000 mark. De \u00f6vriga byggnaderna v\u00e4rderades l\u00e5gt.<\/p>\n

\u00c5r 1971 i oktober<\/strong> godk\u00e4nde stadsstyrelsen att staden kunde \u00f6verta huvudbyggnaden p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen f\u00f6r 200 000 mark medan de \u00f6vriga byggnaderna skulle bli kvar i centralsjukhusdistriktets \u00e4go. Fram tills k\u00f6pet \u00e4r klart skall staden hyra utrymmet f\u00f6r 3 000 mark per m\u00e5nad och Pohjolan Voima skulle i sin tur hyra utrymmet av staden, f\u00f6r den tid som byggandet av kraftverket p\u00e5g\u00e5r.<\/p>\n

Staden tar \u00f6ver byggnaderna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1972 i februari<\/strong> godk\u00e4nde statsr\u00e5det att kommunalf\u00f6rbundet kring Vasa centralsjukhus f\u00e5r s\u00e4lja byggnaderna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen \u00e5t staden Kristinestad f\u00f6r 200 000 mark. Staden skall \u00e5t staten erl\u00e4gga 50 000 i tre rater under \u00e5ren 1972-1974 medan centralsjukhuset f\u00e5r en summa om 50 000 mark.<\/p>\n

\u00c5r 1975 i april<\/strong> meddelade Mets\u00e4-Botnia i Kask\u00f6 att de vill hyra huvudbyggnaden p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen till utg\u00e5ngen av \u00e5r 1976 och de betalar 4 000 mark per m\u00e5nad i hyra. \u00c5r 1979<\/strong> f\u00f6rs\u00f6kte staden f\u00e5 en tempor\u00e4r skogsutbildning ordnad p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen och de hade bjudit in h\u00f6ga herrar l\u00e4nsskolavdelningen i Vasa som fick bekanta sig med byggnaderna. Eken\u00e4s forstinstitut som skulle sk\u00f6ta utbildningen best\u00e4mde \u00e4nd\u00e5 att skolan skall placeras i Korsholm.<\/p>\n

\u00c5r 1981<\/strong> startade Vasa svenska h\u00e4lsov\u00e5rsl\u00e4roanstalt en enhet f\u00f6r utbildning av hj\u00e4lpsk\u00f6tare i Kristinestad och staden hyrde d\u00e5 ut l\u00e4mpliga utrymmen i huvudbyggnaden p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. Sommaren 2005 flyttades utbildningen av n\u00e4rv\u00e5rdare till kanslihuset bakom R\u00e5dhuset. Skolbyr\u00e5n, museisektorn och fritidsbyr\u00e5n flyttade bort d\u00e5 Svenska yrkesinstitutet tog \u00f6ver och de placerades d\u00e5 p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. N\u00e4rv\u00e5rdarskolan kunde nu b\u00e4ttre anv\u00e4nda vissa utrymmen i gymnasiebyggnaden och i h\u00f6gstadiet.<\/p>\n

\u00c5r 1983 i september<\/strong> kunde kretsalarmcentralen\u00a0 b\u00f6rja verksamheten och d\u00e4r arbetade d\u00e5 sju personer. Kommunerna Kristinestad, N\u00e4rpes och Kauhajoki h\u00f6rde till kretsalarmcentralens omr\u00e5de.<\/p>\n

Foton och annat.<\/h2>\n
\"\"
\u00c5r 1927 donerade dr Tallberg och hans syskon ett piano till H\u00f6g\u00e5sens sanatorium. Ett s\u00e5dant hade l\u00e4nge funnits p\u00e5 \u00f6nskelistan och nu var gl\u00e4djen stor. Pianot spred gl\u00e4dje och trevnad i vardagslag och festst\u00e4mning vid h\u00f6gtidsstunder. D\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen upph\u00f6rde med verksamheten s\u00e5ldes inventarierna och Holger L\u00f6vdahl fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd k\u00f6pte d\u00e5 pianot, som \u00e4r av m\u00e4rket Neupert fr\u00e5n Tyskland. Ursprungligen var det svart men m\u00e5lades sedan med vit f\u00e4rg. Fotot fr\u00e5n 2024 \u00e4r l\u00e5nat av Tom L\u00f6vdahl.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Infarten till H\u00f6g\u00e5senomr\u00e5det. Till v\u00e4nster syns lite av dispens\u00e4rbyggnaden och till h\u00f6ger syns lite av personalbost\u00e4derna. Mitt i bild bland tr\u00e4den syns sanatoriebyggnaden och lite till h\u00f6ger torkhuset och vedlidret.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
L\u00e5ngvariga vaktm\u00e4staren Alfons L\u00f6vdahl nedanf\u00f6r liggsalarna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen i maj 1978. Fotot taget av Vasabladets Sture Riissanen.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Renovering p\u00e5 g\u00e5ng i sanatoriebyggnaden. \u00c5rtal ok\u00e4nt men ett f\u00f6nster och ing\u00e5ngen i gaveln l\u00e4ngst till v\u00e4nster finns kvar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Personalbostadsbyggnaden uppf\u00f6rdes \u00e5r 1948 och \u00e4r fortfarande i bruk. I nedre v\u00e5ningen fanns ett kontor med egen ing\u00e5ng i gaveln.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
De \u00f6ppna sovsalarna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sens sanatorium fotograferade av Ines Hyv\u00f6nen. Fotot fr\u00e5n Kristinestads lokalhistoriska arkiv, Alvar Utters privatarkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
De \u00f6ppna sovsalarna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sens sanatorium fotograferade av Ines Hyv\u00f6nen. Fotot fr\u00e5n Kristinestads lokalhistoriska arkiv, Alvar Utters privatarkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
H\u00f6g\u00e5sens sanatoriebyggnaden fotograferad av Ines Hyv\u00f6nen. Fotot fr\u00e5n Kristinestads lokalhistoriska arkiv, Alvar Utters privatarkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Vid jultiden \u00e5r 1961 bes\u00f6kte svenskfinlands lucia H\u00f6g\u00e5sen och h\u00e4r h\u00e4lsar hon p\u00e5 en s\u00e4ngliggande 80-\u00e5rig patient. F\u00f6ljet best\u00e5r av fr\u00e5n v\u00e4nster Gun Stenlund, Lars L\u00f6vdahl, Sam Hohenthal och Marianne L\u00f6vdahl.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Barnen Lasse och Marianne L\u00f6vdahl i gungan tillsammans med Gun och G\u00f6ran Stenlund. Fotot fr\u00e5n \u00e5r 1959.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
P\u00e5 eftermiddagarna skulle de lungsjuka patienterna ligga d\u00e4r ute i ligghallarna i den friska luften.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I n\u00e5got skede togs tr\u00e4porten bort och ersattes av vackert huggna grindstolpar av granit. Dessa togs ocks\u00e5 bort och finns i dag p\u00e5 en privat g\u00e5rd invid Skrattn\u00e4sv\u00e4gen.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Ok\u00e4nda personer p\u00e5 grindstolparna och mellan dem. Fotot utl\u00e5nat av \u00c5ke L\u00f6fgrens arvingar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
\u00d6versk\u00f6terskan H\u00e4melin inne i sanatoriebyggnaden med r\u00f6ntgenapparaten till v\u00e4nster. Det fanns en r\u00f6ntgenapparat till i dispens\u00e4rbyggnaden.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Matsalen p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sens sanatorium var rymlig och f\u00f6r d\u00e5tida f\u00f6rh\u00e5llanden v\u00e4l inredd. K\u00f6ksan \u00e4r tillsvidare ok\u00e4nd.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Den h\u00e4r g\u00e5ngstigen, omg\u00e4rdad av h\u00e4ckar gick fr\u00e5n stallet ner mot \u00e5krarna.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
P\u00e5 g\u00e5rdsplanen stod i tiderna denna dr\u00e4ngstuga, som inneh\u00f6ll bost\u00e4der i tv\u00e5 v\u00e5ningar och ett h\u00e4ststall och andra uthus l\u00e4ngre bort. Den revs p\u00e5 1950- eller 1960-talet.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
L\u00e4karen Torvald Hohenthal underh\u00e5ller de handarbetande damerna p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen. N\u00e4rmast kameran Irmeli Hemberg och mitt framf\u00f6r Torvald sitter Viena L\u00f6vdahl.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Alfons L\u00f6vdahl var anst\u00e4lld som maskinm\u00e4stare men arbetade som g\u00e5rdskarl och tr\u00e4dg\u00e5rdsarbetare och mycket till, Kvinnan till v\u00e4nster \u00e4r ok\u00e4nd.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Varje dag skulle posten h\u00e4mtas och f\u00f6ras till postkontoret och det h\u00f6rde ocks\u00e5 till g\u00e5rdskarl Alfons uppgifter.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Ok\u00e4nda personer st\u00e5r framf\u00f6r stallet, som i tiderna stod p\u00e5 den nuvarande g\u00e5rdsplanen framf\u00f6r sanatoriet.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Mitt i bild sitter Alfons L\u00f6vdahl och klappar hunden medan hustrun Viena st\u00e5r r\u00e4tt bakom honom. Sanatoriet i bakgrunden.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Mitt i bild l\u00e4kare Torvald Hohenthal med hustru Margit dricker kaffe under patientf\u00f6reningens m\u00f6te omkring 1970.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
F\u00f6r att vara ett julfest s\u00e5 ser det ut att vara allvarliga miner bland g\u00e4sterna. L\u00e4ngst fram till v\u00e4nster sitter l\u00e4kare Torvald Hohenthal medan de bredvid tillsvidare \u00e4r ok\u00e4nda. Foto Hyv\u00f6nen.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Margit och Torvald Hohenthal.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Glada miner bland personalen framf\u00f6r torkhuset. Lilla flickan \u00e4r Marianne L\u00f6vdahl i mamma Vienas famn, de \u00f6vriga \u00e4r tillsvidare ok\u00e4nda.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Vaktm\u00e4stare Alfons L\u00f6vdahl utanf\u00f6r sanatoriet.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i april 2024. Uppgifterna \u00e4r tagna fr\u00e4mst ur gamla tidningar. Marianne L\u00f6vdahl, senare Wilhelms har bidragit med ett stort antal fotografier. Sanatoriets bakgrund Lungsoten var i tiderna en verklig folksjukdom, som fr\u00e4mst drabbade unga personer, till Forts\u00e4tt l\u00e4sa H\u00f6g\u00e5sens sanatorium i Kristinestad<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":8025,"menu_order":30,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-28058","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28058","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28058"}],"version-history":[{"count":38,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28058\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30995,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/28058\/revisions\/30995"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8025"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28058"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}