{"id":27584,"date":"2023-12-18T17:28:49","date_gmt":"2023-12-18T15:28:49","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=27584"},"modified":"2026-01-23T20:35:50","modified_gmt":"2026-01-23T18:35:50","slug":"fattiggarden-och-darhuset-vid-skatavagen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=27584","title":{"rendered":"Fattigg\u00e5rden och D\u00e5rhuset vid Skatav\u00e4gen"},"content":{"rendered":"
\"\"
Det var samkommunen f\u00f6r h\u00e4lsocentralen som \u00e5r 1990 uppf\u00f6rde denna byggnad, som d\u00e5 inrymde Salav\u00e4gens h\u00e4lsostation. D\u00e4r fanns en tid h\u00e4lsocentralens r\u00e5dgivning och stadens hemv\u00e5rdsbyr\u00e5s utrymmen. Byggnaden \u00f6vertogs sedan av Eskoon sosiaalipalvelujen kuntayhtym\u00e4 med Sein\u00e4joki som hemort. Numera \u00e4r det \u00d6sterbottens V\u00e4lf\u00e4rdsomr\u00e5de som sk\u00f6ter om verksamheten medan byggnaderna \u00e4gs av stadens bostadsbolag. Fotot taget fr\u00e5n s\u00f6der sommaren 2023.<\/figcaption><\/figure>\n

Historiken \u00e4r sammanst\u00e4lld av Lasse Backlund och publicerades i december 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla lagfarter, tidningar och brandf\u00f6rs\u00e4kringsavtal. Alf Andlin har bidragit med information.<\/strong><\/span><\/p>\n

Historia.<\/strong><\/h2>\n

P\u00e5 detta st\u00e4lle stod i tiderna den fattigg\u00e5rd, som staden Kristinestad byggde \u00e5r 1890. Staden hade redan f\u00f6re det i 50 \u00e5rs tid ordnat fattigv\u00e5rden p\u00e5 olika st\u00e4llen i staden med b\u00f6rjan p\u00e5 folkskolg\u00e5rden p\u00e5 V\u00e4stra L\u00e5nggatan. Behovet var stort, eftersom staden lockade till sig ett stort antal fattiga arbetare fr\u00e5n den omkringliggande landsbygden. Under vissa perioder r\u00e5dde sv\u00e5r missv\u00e4xt, vilket ledde till hungersn\u00f6d s\u00e5 mis\u00e4ren var stor, och n\u00f6dst\u00e4llda vallf\u00e4rdade till staden i hopp om mat och arbete. Ocks\u00e5 inom staden fanns det ett behov av uppf\u00f6ra hem f\u00f6r fattiga och heml\u00f6sa.<\/p>\n

Fr\u00e5n statligt h\u00e5ll kom \u00f6nskem\u00e5l att st\u00e4derna f\u00f6re \u00e5r 1890 skulle bygga hem f\u00f6r dessa fattiga och bostadsl\u00f6sa. \u00a0Den 20 december 1888 best\u00e4mde stadsfullm\u00e4ktige att ett fattigv\u00e5rdskomplex skall byggas i Kristinestad. Detta skulle uppf\u00f6ras utanf\u00f6r stadslinjen i s\u00f6derstan, antingen n\u00e4ra varvet eller v\u00e4ster om det s\u00e5 kallades Skoltorget. En ingenj\u00f6r Helsingius fick i uppdrag att uppg\u00f6ra ritningar f\u00f6r byggnaderna och det uppskattades att byggkostnaderna kommer att uppg\u00e5 till 30 000 mark. Dessa pengar skulle tas ur br\u00e4nnvinsfonden. Internerna skulle ocks\u00e5 arbeta p\u00e5 Fattigg\u00e5rden och d\u00e4rf\u00f6r kallades den \u201dKristinestads Arbets- och Fattigg\u00e5rd\u201d. S\u00e5 gott som all mat skulle odlas p\u00e5 tomten och b\u00e5de svin och kor skulle f\u00f6das upp. Verksamheten skulle inte medf\u00f6ra n\u00e5gra stora, l\u00f6pande utgifter f\u00f6r staden.<\/p>\n

I huvudbyggnaden skulle det finnas 3 st\u00f6rre sjukrum, ett rum f\u00f6r l\u00e4karen och ett annat f\u00f6r en sjukv\u00e5rdare. Dessutom skulle det byggas bagar- och bykstuga och n\u00f6diga uthus. En st\u00f6rre byggnad f\u00f6r 10 d\u00e5rar, skulle ocks\u00e5 byggas d\u00e4r tv\u00e5 v\u00e5rdare skulle f\u00e5 egna utrymmen, f\u00f6rutom celler och badrum.<\/p>\n

F\u00f6r att genomf\u00f6ra projektet tillsattes en kommitt\u00e9 med Gustaf Hyd\u00e9n, Charles Nordlund och Herman Hjulman som medlemmar.<\/p>\n

Ganska snabbt kom gruppen \u00f6verens om att det stora omr\u00e5det v\u00e4ster om Skatav\u00e4gen vore det l\u00e4mpligaste. Staden \u00e4gde omr\u00e5det och d\u00e4r fanns bara en mindre boningsbyggnad, som var uppf\u00f6rd 1845. Tomten var p\u00e5 18\u00a0000 m\u00b2 och den l\u00e5g 210 m fr\u00e5n Stadsfj\u00e4rden.<\/p>\n

F\u00f6r att uppf\u00f6ra byggnaderna kr\u00e4vdes mycket timmer och det togs fr\u00e5n den g\u00e5rd i nuvarande R\u00e5dhusparken<\/a>, som staden hade l\u00f6st in. G\u00e5rden, som kallades Ugglas g\u00e5rd, tillh\u00f6rde d\u00e5 Wendelins konkursbo och den var stor och byggd i tv\u00e5 v\u00e5ningar. P\u00e5 den tomten fanns ocks\u00e5 flera uthusbyggnader och staden hade haft dessa till salu f\u00f6r bortflyttning en tid. N\u00e5got anbud som kunde godk\u00e4nnas gavs inte.<\/p>\n

Nu kom ett passligt tillf\u00e4lle att riva byggnaderna, som allts\u00e5 stod mitt emot dagens Glassbarshus.<\/a> P\u00e5 detta vis kunde staden ocks\u00e5 f\u00f6rstora R\u00e5dhusparken<\/a>, som d\u00e5 fick den storlek, som den fortfarande har.<\/p>\n

Byggnaderna uppf\u00f6rdes \u00e5ren 1889-1890<\/strong><\/h3>\n

P\u00e5 v\u00e5rvintern 1889 sl\u00e4pades stenar till stenfoten fr\u00e5n B\u00f6le i N\u00e4rpes och p\u00e5 sommaren var ett 20-tal man i arbete med grunderna.<\/p>\n

\"\"
P\u00e5 kartan fr\u00e5n \u00e5r 1890, s\u00e5 ser vi hur byggnaderna var placerade p\u00e5 den stora tomten och d\u00e4r syns ocks\u00e5 n\u00e4r de var uppf\u00f6rda.<\/figcaption><\/figure>\n

De f\u00f6rsta byggnaderna uppf\u00f6rdes \u00e5r 1889:<\/strong><\/h4>\n

Nr 2 p\u00e5 kartan<\/strong>: Ett hus byggt av timmer i gott skick och hade asfaltfilt p\u00e5 taket. Huset, som kallades Lasarettbyggnaden var 21 m l\u00e5ngt och 9 meter brett och byggt i en v\u00e5ning. D\u00e4r fanns 3 sjukrum, ett rum f\u00f6r l\u00e4kare och ett annat f\u00f6r sk\u00f6terskan och d\u00e4r fanns en tv\u00e4ttstuga och en badstuga. Byggnaden v\u00e4rmdes med 5 kakelugnar, en spis med en stekugn, en bakugn med kaminkittel, en \u00f6ppen spis och en bastuugn. Under byggnaden fanns en v\u00e4lvd k\u00e4llare av sten.<\/p>\n

Nr 4 p\u00e5 kartan<\/strong>: En uthusbyggnad uppf\u00f6rd av timmer, i gott skick, med asfaltfilt p\u00e5 taket. Uthuset var 19 m l\u00e5ngt och n\u00e4stan 6 m brett och d\u00e4r fanns ett f\u00e4hus med en f\u00f6rstuga, en foderlada, spillningskast och latrin. Bakom f\u00e4huset uppf\u00f6rdes en mindre byggnad av plankor, som anv\u00e4ndes som svinstia och d\u00e4r rymdes upp till 5 svin. Bredvid svinstian uppf\u00f6rdes att avtr\u00e4de av korsvirke och br\u00e4der och detta flyttades efter en tid till den v\u00e4stra r\u00e5n.<\/p>\n

Nr 5 p\u00e5 kartan<\/strong>: En uthusbyggnad uppf\u00f6rd av timmer, i gott skick och den hade asfaltfilt p\u00e5 taket. Uthuset var 19 m l\u00e5ngt och n\u00e4rmare 6 m brett och d\u00e4r fanns ett vedlider, en matbod och ett vagnslider.<\/p>\n

Dessa byggnader uppf\u00f6rdes \u00e5r 1890:<\/strong><\/h4>\n

Fattigg\u00e5rden nr 1<\/strong> p\u00e5 kartan uppf\u00f6rdes av timmer och hade asfaltfilt p\u00e5 taket. Den var 30 m l\u00e5ng och 9 m bred och byggd i en v\u00e5ning. I vardera \u00e4ndan fanns det flygelbyggnader som var \u00f6ver 13 m breda. I byggnaden fanns det 10 rum f\u00f6r fattiga och dessa v\u00e4rmdes upp med 9 kakelugnar och flera spisar.<\/p>\n

D\u00e5rhuset nr 10<\/strong> p\u00e5 kartan byggdes av timmer i en v\u00e5ning och hade asfaltfilt p\u00e5 taket. Byggnaden var 18 m l\u00e5ng och n\u00e4stan 11 m bred och d\u00e4r fanns 6 celler, 4 rum f\u00f6r svagsinta, 2 korridorer, ett badrum och en arrest.<\/p>\n

\"\"
”Fattigg\u00e5rd.Waiwaistalo”. Det h\u00e4r \u00f6ver 100 \u00e5r gamla fotot visar hur n\u00e4ra havet fattigg\u00e5rden l\u00e5g n\u00e4r den byggdes \u00e5r 1890. Fotot l\u00e5nat av Olle Haavisto.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Fattigg\u00e5rden till v\u00e4nster och lasarettet till h\u00f6ger. Byggnaden i mitten ligger utanf\u00f6r sjukhusomr\u00e5det och torde vara ett bostadshus och den l\u00e5ga byggnaden framf\u00f6r lasarettet var en bastu, ocks\u00e5 utanf\u00f6r sjukhusomr\u00e5det. Fotot \u00e4r taget i slutet av 1800-talet fr\u00e5n det berg d\u00e4r metodisternas Betlehemskyrka byggdes \u00e5r 1900. Fotot l\u00e5nat av Lilli Lillkull.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Stadens fattigg\u00e5rd uppf\u00f6rdes \u00e5r 1890 och \u00e4r fotograferad av Ina Roos omkring 1900. Fotot \u00e4r taget fr\u00e5n \u00f6ster och p\u00e5 b\u00e5da sidorna om byggnaden syns ink\u00f6rsportarna. Fotot fr\u00e5n SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I alla st\u00f6rre tidningar i landet annonserades det efter en f\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r Arbets- och Fattigg\u00e5rden och kraven eller \u00f6nskem\u00e5len var speciella. Styrelsen valde fru Spelman till f\u00f6rest\u00e5ndarinna men hon stannade i tj\u00e4nsten endast ett \u00e5r. Annonser ur Wasa Tidningar 15.5.1890.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Kommerser\u00e5det Gustaf Hyd\u00e9n var den som organiserade bygget av fattigg\u00e5rden och d\u00e5rhuset och han betalade sj\u00e4lv en del av kostnaderna f\u00f6r bygget och f\u00f6r driften. Under en l\u00e5ng tid var han ordf\u00f6rande f\u00f6r fattigv\u00e5rdsstyrelsen och arbetade h\u00e5rt f\u00f6r de fattiga i staden.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1890, den 9 oktober<\/strong> var allting f\u00e4rdigt byggt och klart f\u00f6r invigning. De fattighjon som fick plats p\u00e5 Fattigg\u00e5rden, kunde uppdelas i tv\u00e5 klasser. Den ena var arbetshjonen, som kunde utf\u00f6ra arbete p\u00e5 Fattigg\u00e5rden. Den andra klassen var f\u00f6rs\u00f6rjningshjonen och dit r\u00e4knas de arbetsof\u00f6rm\u00f6gna, de som var sjuka, \u00e5lderdomssvaga eller vansinniga. I st\u00e4llet f\u00f6r arbete beh\u00f6vde de omsorgsfull omv\u00e5rdnad. I regel godk\u00e4ndes inga barn p\u00e5 Fattigg\u00e5rden.<\/p>\n

\u00c5r 1890, den 29 november<\/strong> skrev Wasa Tidning att n\u00e5got mycket ovanligt hade h\u00e4nt p\u00e5 Fattigg\u00e5rden i Kristinestad. Ett \u201dqwinligt fattighjon, hade kort efter dess intagande i anstalten, derst\u00e4des blef f\u00f6rlofvadt och \u00e4fven gift\u201d.<\/p>\n

\u00c5r 1890 i december<\/strong> valdes f\u00f6rest\u00e5ndare till fattigg\u00e5rden efter att fru Spelman hade slutat. Den lediga tj\u00e4nsten fick 11 s\u00f6kande. Bland de s\u00f6kande fanns en sj\u00f6kaptenska fr\u00e5n Kristinestad, en arbetsfogde fr\u00e5n Alaj\u00e4rvi, en handlande fr\u00e5n Ruovesi, en polis fr\u00e5n Helsingfors och till och med kantorn i svenska f\u00f6rsamlingen i St. Petersburg. Vald till tj\u00e4nsten blev fiskaren och g\u00e5rds\u00e4garen, fru Forsman fr\u00e5n Kristinestad. Forsman stannade inte l\u00e4ngre \u00e4n ett \u00e5r i tj\u00e4nst, s\u00e5 styrelsen m\u00e5ste igen s\u00f6ka efter en ny f\u00f6rest\u00e5ndarinna.<\/p>\n

\u00c5r 1892 i april<\/strong> valdes fru Emma Ulfves (1848-1939) till f\u00f6rest\u00e5ndarinna p\u00e5 Fattigg\u00e5rden. Denna g\u00e5ng hade styrelsen b\u00e4ttre tur med valet, eftersom fru Ulfves stannade i tj\u00e4nst hela 23 \u00e5r. Emma var f\u00f6dd Olin i Kristinestad och hade \u00e5r 1870 gift sig med kontroll\u00f6ren Karl Henrik Ulfves (1847-1913) fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Sjuksk\u00f6terskan Mathilda Holmgren (f.1850) bodde p\u00e5 fattigg\u00e5rden tillsammans med 30 manliga fattighjon och 32 kvinnliga.<\/p>\n

\u00c5r 1894 i november<\/strong> bes\u00f6kte l\u00e4nets guvern\u00f6r, general Schauman Kristinestad och han ville d\u00e5 granska verksamheten p\u00e5 Fattigg\u00e5rden och han verkade n\u00f6jd med det han fick se. Han skrev i protokollet \u201dDen 29 november 1894 har undertecknad besiktigat stadens fattigg\u00e5rd och funnit densamma s\u00e4rdeles v\u00e4l och \u00e4ndam\u00e5lsenligt, s\u00e5v\u00e4l anordnad som inredd \u00e4ven som uti ett utm\u00e4rkt skick, vad ordning och snygghet betr\u00e4ffar\u201d. Det h\u00e4r \u00e5ret bodde det 48 manliga och 36 kvinnliga fattighjon i Fattigg\u00e5rdens byggnader.<\/p>\n

Branden i D\u00e5rhuset \u00e5r 1896.<\/strong><\/h3>\n

Vid 12-tiden om natten till den 21 maj 1896 utbr\u00f6t en brand i d\u00e5rhuset nr 10 p\u00e5 kartan. Byggnaden, som var f\u00f6rs\u00e4krad i St\u00e4dernas Allm\u00e4nna Brandstodsbolag f\u00f6r 12 000 mark f\u00f6rst\u00f6rdes fullst\u00e4ndig och endast sm\u00e5 brandrester hittades och dessa v\u00e4rderades till 90 mark. Fattigg\u00e5rdens styrelse meddelade att de inte ville inl\u00f6sa brandresterna, vilket ledde till att de s\u00e5ldes p\u00e5 allm\u00e4n auktion. Uthuset nr 4 fick skador p\u00e5 v\u00e4ggar och tak, men det r\u00e4knades med att dessa kunde \u00e5tg\u00e4rdas f\u00f6r 50 mark. L\u00f6s\u00f6ret var f\u00f6rs\u00e4krat f\u00f6r 724 mark i f\u00f6rs\u00e4kringsbolaget Northern, genom den lokala agenten C. G. Hyd\u00e9n.<\/p>\n

\"\"
Efter branden 1896 uppgjordes en skiss av det f\u00f6rst\u00f6rda d\u00e5rhuset, som visade att de yttersta rummen var celler f\u00f6r d\u00e5rarna. Cellerna hade sm\u00e5 f\u00f6nster uppe under taket, det ena ut\u00e5t och det andra mot korridoren. Rummen mitt i byggnaden var normala boningsrum med stora vanliga f\u00f6nster.<\/figcaption><\/figure>\n

D\u00f6rrarna till cellerna kunde \u00f6ppnas och st\u00e4ngas endast fr\u00e5n utsidan och i d\u00f6rrarna fanns ett runt h\u00e5l med en g\u00e5ngj\u00e4rnsf\u00f6rsedd lucka p\u00e5 utsidan. Cellernas kakelugnar kunde eldas endast fr\u00e5n korridorssidan medan den stora kakelugnen mitt i byggnaden kunde eldas som vanligt fr\u00e5n alla h\u00e5ll.<\/p>\n

Rastg\u00e5rdarna p\u00e5 byggnadens s\u00f6dra sida var omg\u00e4rdade med ett h\u00f6gt plank gjorda av stockar och de var ocks\u00e5 avskilda fr\u00e5n varandra med ett lika h\u00f6gt plank.<\/p>\n

Stadsfiskalen Ernst Forsberg sammankallade nu alla ber\u00f6rda personer och vittnen till ett f\u00f6rh\u00f6r p\u00e5 r\u00e5dhuset. N\u00e4rvarande vid f\u00f6rh\u00f6ret var dr\u00e4tselkammaren ordf\u00f6rande Otto Holm och Fattigg\u00e5rden direktionsordf\u00f6rande Gustaf Hyd\u00e9n.<\/p>\n

F\u00f6rsta vittnet som h\u00f6rdes var f\u00f6rest\u00e5ndarinnan Emma Ulfves, som bodde i huvudbyggnaden, allts\u00e5 inte i d\u00e5rhuset. Hon hade p\u00e5 kv\u00e4llen den 20 bes\u00f6kt d\u00e5rhuset f\u00f6r en kort stund och senare p\u00e5 kv\u00e4llen vistades hon d\u00e4r i en hel timme. Hon bes\u00f6kte ocks\u00e5 den cell d\u00e4r Petter Gr\u00f6nberg bodde och d\u00e4r fanns det endast en brits och en klosett. Emma uppgav vid f\u00f6rh\u00f6ret att hon inte hade granskat om det hade funnits t\u00e4ndstickor eller annat eldfarligt under hans madrass p\u00e5 britsen.<\/p>\n

F\u00f6re hon avl\u00e4gsnade sig ur Gr\u00f6nbergs cell hade hon brett t\u00e4cket \u00f6ver Gr\u00f6nberg som d\u00e5 redan l\u00e5g p\u00e5 britsen. D\u00f6rren till cellen som normalt brukade vara l\u00e5st, l\u00e4mnade hon nu \u00f6ppen eftersom d\u00e5rv\u00e5rderskan Karolina Wahlberg \u00e4nnu p\u00e5 kv\u00e4llen skulle bes\u00f6ka sinnessvaga fru Parman i samma \u00f6stra korridor, f\u00f6r att kl\u00e4 av henne.<\/p>\n

Som hastigast tittade Emma Ulfves till internerna i de mittersta rummen f\u00f6re hon gick mot fattigg\u00e5rden, d\u00e4r hon hade sitt rum. P\u00e5 g\u00e5rden tr\u00e4ffade hon sjukv\u00e5rdarinnan, fr\u00f6ken Inger Malmqvist och de promenerade i bolag till fattigg\u00e5rden klockan kvart \u00f6ver elva. De noterade att d\u00e5rv\u00e5rdarinnan Wahlberg d\u00e5 \u00e4nnu befann sig i sitt rum i d\u00e5rhuset.<\/p>\n

Knappt hade Emma somnat d\u00e5 hon vaknat av att fattighjonen i rummen bredvid hennes bultade p\u00e5 v\u00e4ggar och d\u00f6rren. Genast d\u00e5 hon fick klart f\u00f6r sig att det brann i d\u00e5rhuset rusade hon dit. Ute p\u00e5 g\u00e5rden m\u00e4rkte hon att b\u00e5da korridord\u00f6rrarna som vette mot fattigg\u00e5rden stod \u00f6ppna, trots att den \u00f6stra brukade vara l\u00e5st och reglad. R\u00f6k tr\u00e4ngde ut ur den \u00f6stra d\u00f6rren s\u00e5 hon gick in genom den v\u00e4stra. Genom de tv\u00e5 boningsrummen mitt i byggnaden tog sig in i den \u00f6stra korridoren och m\u00e4rkte d\u00e5 att eld tr\u00e4ngde ut ur Petter Gr\u00f6nbergs cell l\u00e4ngst bort.<\/p>\n

Hon hj\u00e4lpte d\u00e5 till att f\u00e5 ut de andra d\u00e5rarna p\u00e5 g\u00e5rdsplanen och kunde bara se p\u00e5 d\u00e5 g\u00e5rden brann ned. F\u00f6ljande dag hittades Petter Gr\u00f6nbergs f\u00f6rkolnade lik p\u00e5 golvet framf\u00f6r d\u00f6rren.<\/p>\n

Vid f\u00f6rh\u00f6ret uppgav fru Ulfves att Petter Gr\u00f6nberg p\u00e5 den senare tiden varit f\u00f6rsl\u00f6ad och betett sig som ett barn. Han hade b\u00f6rjat r\u00f6ka pipa och vid f\u00f6rh\u00f6ren s\u00e5 var den st\u00f6rsta fr\u00e5gan om han denna kv\u00e4ll ocks\u00e5 r\u00f6kt pipa och om han d\u00e5 hade f\u00e5tt ha t\u00e4ndstickor i cellen.<\/p>\n

F\u00f6rh\u00f6rsprotokollet blev omfattande och detaljerat, d\u00e5 huvudfr\u00e5gan var om d\u00e5rv\u00e5rdarinnan Karolina Wahlberg brutit mot f\u00f6reskrifterna och l\u00e5tit vissa interner att r\u00f6ka i sina celler. Stadsfiskalen Forsberg best\u00e4mde att \u00e4rendet skulle pr\u00f6vas av r\u00e4tten.<\/p>\n

Det som var klart var att branden hade f\u00f6rorsakats av sinnessvaga Gr\u00f6nberg, som vid midnatt hade t\u00e4nt eld p\u00e5 sin egen cell och d\u00e4rigenom f\u00f6rorsakat sin egen d\u00f6d och d\u00e5rhusets fullst\u00e4ndiga f\u00f6rst\u00f6relse.<\/p>\n

Brandk\u00e5ren fick inte det b\u00e4sta betyget men d\u00e4remot fick sjukv\u00e5rdarinnan, fr\u00f6ken Inger Malmqvist ett erk\u00e4nnande f\u00f6r r\u00e5digt ingripande och fick en gratifikation av f\u00f6rs\u00e4kringsbolaget. Det ans\u00e5gs efter\u00e5t att det var hon som hade r\u00e4ddat uthuset nr 4, som var allvarligt hotat och som ocks\u00e5 ant\u00e4ndes flera g\u00e5nger.<\/p>\n

En kort tid efter branden besl\u00f6t stadsfullm\u00e4ktige att ett nytt d\u00e5rhus skall uppf\u00f6ras. \u00c4nd\u00e5 dr\u00f6jde det n\u00e4stan 10 \u00e5r f\u00f6re nya d\u00e5rhuset stod f\u00e4rdigt.<\/p>\n

Branden i Lasarettbyggnaden 1896.<\/strong><\/h3>\n

En m\u00e5nad efter att D\u00e5rhuset hade f\u00f6rst\u00f6rts i en brand, utbr\u00f6t f\u00f6ljande brand den 19 juni 1896, omkring midnatt i Lasarettbyggnaden nr 2. Byggnaden var f\u00f6rs\u00e4krad i St\u00e4dernas Allm\u00e4nna Brandstodsbolag f\u00f6r 11\u00a0000 mark skadades av elden och av sl\u00e4ckningsvattnet och det skulle kr\u00e4vas 1\u00a0848 mark f\u00f6r att reparera dem.<\/p>\n

Vid denna tid bodde sjukv\u00e5rdarinnan Malmqvist i byggnaden tillsammans med fyra fattighjon, som alla bodde i samma rum eftersom man h\u00f6ll p\u00e5 att m\u00e5la golven i de \u00f6vriga rummen.<\/p>\n

Den 18 juni p\u00e5 dagen hade tre fattighjon hj\u00e4lpt f\u00f6rest\u00e5ndarinnan Ulfves att st\u00e4da p\u00e5 lasarettbyggnadens vind. Alla tre brukade r\u00f6ka men efter branden intygade de alla att de hade \u00e5tlytt fru Ulfves\u00b4 best\u00e4mda order att inte r\u00f6ka uppe p\u00e5 vinden. Av n\u00e5gon anledning s\u00e5 utbr\u00f6t \u00e4nd\u00e5 en brand just p\u00e5 vinden just efter midnatt. Eftersom det var varm sommar hade det inte eldats i n\u00e5gon eldstad p\u00e5 flera veckor. Vid polisf\u00f6rh\u00f6ren gick det inte att f\u00e5 n\u00e5gon klarhet i hur branden hade b\u00f6rjat.<\/p>\n

Stadsfiskalen Forsberg konstaterade dock i sin rapport efter f\u00f6rh\u00f6ren med de inblandade att best\u00e4mmelserna om fattighjonens r\u00f6kvanor borde \u00e4ndras, f\u00f6r att i framtiden kunde undvika dylika br\u00e4nder, som under en kort tid hade drabbat Fattigg\u00e5rdens byggnader,<\/p>\n

\"\"
S\u00e5 h\u00e4r s\u00e5g planritningen ut f\u00f6r lasarettbyggnaden. Branden br\u00f6t ut p\u00e5 vinden i den v\u00e4stra \u00e4ndan och f\u00f6rst\u00f6rde taket och mellanbottnen men tack vare brandk\u00e5rens snabba ingripande kunde byggnaden r\u00e4ddas. Efter en tid var byggnaden reparerad och \u00e5terst\u00e4lld i ursprungligt skick.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1905<\/strong> byggdes ett nytt d\u00e5rhus p\u00e5 Fattigg\u00e5rdens tomt och det uppf\u00f6rdes p\u00e5 samma st\u00e4lle d\u00e4r det tidigare hade st\u00e5tt. Planeringen gjordes av arkitektbyr\u00e5 i Vasa och sj\u00e4lva byggnaden uppf\u00f6rdes p\u00e5 entreprenad av stadens byggm\u00e4stare Holmstr\u00f6m. D\u00e5rhuset byggdes i en v\u00e5ning och hade tre st\u00f6rre avdelningar. Den mittersta byggdes av tegel och d\u00e4r fanns korridorer, badrum och sex celler. De b\u00e5da yttre avdelningarna byggdes av tr\u00e4 och i vardera fanns det tre st\u00f6rre boningsrum. Den nya byggnaden var 28,75 m l\u00e5ng och i \u00e4ndarna var den 12,90 m bred medan den mittersta delen var 10,30 m bred. Byggnaden v\u00e4rmdes upp med tre j\u00e4rnkaminer och fr\u00e5n dessa gick det v\u00e4rmeledningar till de olika rummen.<\/p>\n

\u00c5r 1906, den 25 oktober<\/strong> ville Fattigg\u00e5rden teckna en ny brandf\u00f6rs\u00e4kring p\u00e5 alla tio byggnader, som den tiden fanns p\u00e5 tomten. D\u00e5rhuset som hade nr 10 skulle f\u00f6rs\u00e4kras f\u00f6r 27\u00a0000 mark men av n\u00e5gon anledning s\u00e5 godk\u00e4nde inte brandstodsbolaget f\u00f6rs\u00e4kringen, s\u00e5 den l\u00e4mnades utan f\u00f6rs\u00e4kring.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1906 tecknade staden en ny brandf\u00f6rs\u00e4kring p\u00e5 byggnaderna och till f\u00f6rs\u00e4kringsbrevet bifogades denna planteckning, d\u00e4r texter och f\u00f6rklaringar har satts till senare.<\/figcaption><\/figure>\n

Huvudbyggnaden nr 1<\/strong> f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 36\u00a0000 mark.<\/p>\n

Lasarettbyggnaden nr 2<\/strong> som var uppf\u00f6rd \u00e5r 1889 hade \u00e5r 1906 f\u00e5tt en tillbyggnad och hela byggnaden f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 22\u00a0000 mark.<\/p>\n

En bagar- och bastubyggnad<\/strong> med nr 3<\/strong>, av timmer i en v\u00e5ning hade uppf\u00f6rts \u00e5r 1901 bakom de b\u00e5da uthusen. Den var 14,23 m l\u00e5ng och 5,35 m bred och d\u00e4r fanns en bykstuga, en bastu och ett omkl\u00e4dningsrum med en farstu. I byggnaden fanns ocks\u00e5 en bagarstuga med en bakugn. Byggnaden f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 5\u00a0500 mark.<\/p>\n

Byggnad nr 4<\/strong> var uthuset med f\u00e4hus och foderlada, som var uppf\u00f6rt \u00e5r 1889 och som med n\u00f6d och n\u00e4ppe klarade sig d\u00e5 d\u00e5rhuset i n\u00e4rheten brann ner, f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 3\u00a0000 mark.<\/p>\n

Byggnad nr 5<\/strong> var ocks\u00e5 ett uthus byggt \u00e5r 1889 och d\u00e4r fanns ved- och vagnslider och det f\u00f6rs\u00e4krades ocks\u00e5 f\u00f6r 3\u00a0000 mark.<\/p>\n

Byggnad nr 6<\/strong> var det gamla, lilla bostadshuset som var byggt \u00e5r 1845 och som stod n\u00e4ra v\u00e4gen till Skatan. Huset var 7,13 m l\u00e5ngt och 3,86 m brett och d\u00e4r fanns tv\u00e5 rum och det f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 1\u00a0200 mark. Den h\u00e4r byggnaden finns fortfarande kvar men i n\u00e5got skede flyttade Hjalmar Nylind den till sin sommarvilla p\u00e5 andra sidan Stadsfj\u00e4rden, d\u00e4r den fortfarande \u00e4r i anv\u00e4ndning.<\/p>\n

Byggnad nr 7<\/strong> var ett likhus, som var byggt av korsvirke och br\u00e4der \u00e5r 1899 och det byggdes bakom uthuset nr 5. Likhuset var 5,60 m l\u00e5ngt och 4,20 m brett och det f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 400 mark.<\/p>\n

Byggnad nr 8<\/strong> var en uthusbyggnad som uppf\u00f6rdes \u00e5r 1889 som en svinstia. Det var byggt av korsvirke och plankor och hade filttak. Byggnaden var 4,50 m l\u00e5ng och 2,67 m bred och den f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 150 mark.<\/p>\n

Byggnad nr 9<\/strong> var en toalettbyggnad, som den tiden kallades avtr\u00e4de. Den stod tidigare n\u00e4rmare Fattigg\u00e5rden men flyttade ca 1900 l\u00e4ngst bort i v\u00e4stra r\u00e5n. Avtr\u00e4det f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 250 mark.<\/p>\n

Byggnad nr 10<\/strong> var allts\u00e5 d\u00e5rhuset, som var uppf\u00f6rt \u00e5r 1905 och l\u00e4mnades av n\u00e5gon anledning utan brandf\u00f6rs\u00e4kring.<\/p>\n

P\u00e5 varsin sida om huvudbyggnaden fanns tv\u00e5 ink\u00f6rsportar, som var byggda av stock, str\u00e4vor och ribbor och de f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 200 mark tillsammans.<\/p>\n

Runt hela tomten gick ett 490 m l\u00e5ngt plank och det var 2,30 m h\u00f6gt och det h\u00e4r planket f\u00f6rs\u00e4krades f\u00f6r 1\u00a0200 mark.<\/p>\n

\u00c5r 1909, den 11 november<\/strong> tecknades en ny brandf\u00f6rs\u00e4kring d\u00e5 ocks\u00e5 d\u00e5rhuset kunde f\u00f6rs\u00e4kras f\u00f6r 30 000 mark. Ocks\u00e5 de andra byggnaderna fick h\u00f6gre v\u00e4rden och f\u00f6rs\u00e4kringsbrevet undertecknades av handlanden Emil Axelin, som var ordf\u00f6rande i stadens dr\u00e4tselkammare. P\u00e5 tomten fanns det tv\u00e5 brunnar och nu hade vattenledningar dragits fr\u00e5n dessa till fattigg\u00e5rden, lasarettbyggnaden och d\u00e5rhuset. H\u00f6gst troligt \u00e4r dessa vattenledningar mellan flera byggnader de f\u00f6rsta i staden.<\/p>\n

\u00c5r 1912<\/strong> fanns det \u00e5tta kvinnor i arbete i sjukstugan och p\u00e5 fattigg\u00e5rden. Emma Ulfves var f\u00f6rest\u00e5ndarinna p\u00e5 fattigg\u00e5rden och Marta Holmberg var sjuksk\u00f6terska. Maria Gustafsson, Julia M\u00e4nnist\u00f6 och Hanna S\u00e4\u00e4rism\u00e4ki arbetade som tj\u00e4narinnor. Hedvig Cederholm var sjuksk\u00f6terska p\u00e5 sjukstugan och Maria Nyholm och Aina Hautala var tj\u00e4narinnor.<\/p>\n

\"\"
I landets st\u00f6rsta tidningar annonserades det i december 1910 efter personal till d\u00e5rhuset i Kristinestad.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Fattigg\u00e5rden fotograferad fr\u00e5n g\u00e5rdssidan p\u00e5 1950-talet. Foto: Ilta-Lilja Klockars, SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

Nytt sjukhus planeras.<\/strong><\/h3>\n

P\u00e5 fattigg\u00e5rdens tomt fanns lasarettbyggnaden, som fungerade som kommunalt sjukhus. I b\u00f6rjan av 1910-talet konstaterades allm\u00e4nt att byggnaden \u00e4r f\u00f6r liten och att ett nytt kommunalt sjukhus borde uppf\u00f6ras. \u00c5r 1912 bildades en fond f\u00f6r det nya sjukhuset och vinstmedel ur br\u00e4nnvinsfonden avsattes f\u00f6r sjukhuset. Ur skogsfonden skulle det lyftas 5\u00a0000 mark och en privatperson hade lovat att ins\u00e4tta lika mycket i sjukhusfonden. Kommerser\u00e5det Gustaf Hyd\u00e9n hade satt in en summa p\u00e5 5\u00a0000 mark p\u00e5 Wasa Aktiebanks filial i staden, s\u00e5 att donationerna nu uppg\u00e5r till 10\u00a0000 mark. Eftersom lungsoten var en sv\u00e5r sjukdom i staden, s\u00e5 var det t\u00e4nkt att en avdelning p\u00e5 det nya sjukhuset skulle vara en tuberkulosavdelning.<\/p>\n

\u00c5r 1913 i december<\/strong> hade planerna p\u00e5 ett nytt sjukhus avancerat s\u00e5 att arkitekt Scherfbeck hade gjort upp skisser p\u00e5 en 2-v\u00e5ningsbyggnad byggd av sten. H\u00e4lsov\u00e5rdsn\u00e4mnden behandlade fr\u00e5gan men p\u00e5 grund av oklarheter i projektet, s\u00e5 visades inte skisserna.<\/p>\n

\u00c5r 1914 i maj<\/strong> behandlade stadsfullm\u00e4ktige igen fr\u00e5gan om ett kommunalt sjukhus och de gick igenom ritningarna och kostnadsf\u00f6rslaget. De \u00e5rliga underh\u00e5llskostnaderna skulle \u00e4nnu utredas och fr\u00e5gan \u00e5terremitterades till h\u00e4lsov\u00e5rdsn\u00e4mnden. I oktober besl\u00f6ts att det tillt\u00e4nkta sjukhuset skulle placeras sydsydost om Fattigg\u00e5rden och bli att kosta 135\u00a0000 mark. Eftersom det var fr\u00e5ga om en s\u00e5 stor summa s\u00e5 skulle ett f\u00f6rst\u00e4rkt fullm\u00e4ktige sammankallas f\u00f6r denna fr\u00e5ga.<\/p>\n

\u00c5r 1914 i december<\/strong> konstaterade stadens borgm\u00e4stare Elis Granfelt att under nuvarande f\u00f6rh\u00e5llanden med v\u00e4rldskrig \u00e4r det om\u00f6jligt att genomf\u00f6ra ett s\u00e5 stort projekt, d\u00e5 kostnaderna nu ber\u00e4knades till 150\u00a0000 mark f\u00f6r ett sjukhus med 25 platser. N\u00e5got statsbidrag var inte att t\u00e4nka p\u00e5 s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r gjorde han ett nytt f\u00f6rslag. Ett mindre sjukhus med 15 s\u00e4ngplatser skulle byggas p\u00e5 omr\u00e5det och s\u00e5 kunde den gamla lasarettbyggnaden \u00e4ndras om till epidemisjukhus.<\/p>\n

Det nya sjukhuset skulle byggas av stadens eget timmer p\u00e5 s\u00e5 vis att en flygel i framtidens skulle kunna byggas till f\u00f6r en barnb\u00f6rdsavdelning. Kostnaderna f\u00f6r ett s\u00e5dant sjukhus skulle uppg\u00e5 till h\u00f6gst 50\u00a0000 mark och d\u00e5 det redan fanns 24\u00a0000 mark reserverade, s\u00e5 fattades endast 26\u00a0000.<\/p>\n

\u00c5r 1916<\/strong> diskuterades sjukhusfr\u00e5gan igen och nu hade stadens egen byggm\u00e4stare gjort ett en skiss och han ville ha 1 250 mark extra f\u00f6r att g\u00f6ra slutliga ritningar. Staden kunde dock godk\u00e4nna endast 400 mark, varf\u00f6r fr\u00e5gan \u00e5terremitterades till n\u00e4mnden. Fru Ulfves var inte l\u00e4ngre f\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r d\u00e5rhuset, utan fr\u00f6ken Selma Sedman (1885-1964) fr\u00e5n Kyrksl\u00e4tt hade tagit \u00f6ver.<\/p>\n

\u00c5r 1932 <\/strong>var b\u00e5da tullstugorna i Norrstan, den Adolfssonska stugan och \u00f6vre stugan vid Norra bryggeriet ombyggda till epidemisjukhus. Vid den h\u00e4r tiden b\u00f6rjade det planeras f\u00f6r ett nytt och st\u00f6rre sjukhus, eftersom den gamla lasarettbyggnaden var f\u00f6r liten. Olika f\u00f6rslag kastades fram men inget av dessa gick att genomf\u00f6ra.<\/p>\n

Eftersom en tredjedel av sjukhusets patienter kom fr\u00e5n grannkommunerna, s\u00e5 f\u00f6rdes diskussioner att dessa kommuner skulle komma med i projektet. Sv\u00e5righeter att dela kostnaderna gjorde att grannkommunerna drog sig ur.<\/p>\n

\u00c5r 1936 i maj<\/strong> best\u00e4mde stadsfullm\u00e4ktige att den gamla fattigg\u00e5rden, som fungerat som kommunalhem kunde tas i bruk som stadens eget sjukhus. Kommunalhemmet kunde d\u00e5 flytta \u00f6ver till sinnessjukhuset, det som i tiderna kallades D\u00e5rhuset. Den byggnaden skulle ocks\u00e5 f\u00f6rstoras och f\u00f6r att spara pengar skulle virket kunna tas fr\u00e5n m\u00e4lteribyggnaden vid Norra bryggeriet. Passliga stenar fanns i k\u00e4llarbyggnaden p\u00e5 samma omr\u00e5de.<\/p>\n

Den tidigare lasarettbyggnaden kunde d\u00e4refter anv\u00e4ndas som epidemisjukhus.<\/p>\n

Arkitekt Aulis Kalma fick i uppdrag att uppg\u00f6ra ritningar f\u00f6r sjukhuset. \u00c5r 1936 valdes Ann-Marie Mattsson fr\u00e5n \u00c5land till \u00f6versk\u00f6terska och Tellervo Esko fr\u00e5n Raumo till undersk\u00f6terska. Det var det h\u00e4r \u00e5ret som landsh\u00f6vdingen best\u00e4mde att alla kommuner och st\u00e4der i \u00d6sterbotten skall inr\u00e4tta kommunalhem f\u00f6re utg\u00e5ngen av \u00e5r 1938.<\/p>\n

\u00c5r 1937 i november<\/strong> p\u00e5b\u00f6rjades ombyggnadsarbetena, som skulle g\u00f6ra kommunalhemmet till sjukhus. Detta skedde genast efter att medicinalstyrelsen hade godk\u00e4nt ritningarna.<\/p>\n

\u00c5r 1938, den 29 maj<\/strong> kunde det nya kommunalhemmet invigas. Riktigt nytt var det ju inte eftersom den \u00e4ldsta delen var uppf\u00f6rd som d\u00e5rhus \u00e5r 1905, det som sedan b\u00f6rjade kallas sinnessjukhus.<\/p>\n

Inbjudna g\u00e4ster var n\u00e4rvarande vid invigningen och d\u00e4r s\u00e5gs bland annat landsh\u00f6vding Lahdensuo, stadens ledande politiker och tj\u00e4nstem\u00e4n och representanter f\u00f6r tidningspressen. V\u00e5rdn\u00e4mndens ordf\u00f6rande John Spolander h\u00e4lsade alla v\u00e4lkomna och ber\u00e4ttade kort om kommunalhemmets tillkomst. Fabrik\u00f6r K. H. Jylli som var medlem i v\u00e5rdn\u00e4mnden h\u00e4lsade v\u00e4lkommen p\u00e5 finska.<\/p>\n

Kyrkok\u00f6ren var n\u00e4rvarande och sj\u00f6ng n\u00e5gra psalmer under ledning av kantor Bertil Blomberg. Prosten Alfred Gr\u00f6ning h\u00f6ll invigningstalet och sedan f\u00f6ljde en kaffepaus. Efter pausen talade landsh\u00f6vding Lahdensuo och tackade staden f\u00f6r ett tidsenligt kommunalhem. Ocks\u00e5 stadsfullm\u00e4ktiges ordf\u00f6rande, Ragnar Segercrantz var n\u00f6jd med kommunalhemmet, som var den f\u00f6rst etappen p\u00e5 sjukhusomr\u00e5det. Senare skulle sjukhuset och epidemisjukhuset tas i bruk.<\/p>\n

P\u00e5 kv\u00e4llen intog ett 30-tal g\u00e4ster middag p\u00e5 Stadshotellet.<\/a><\/p>\n

\u00c5r 1939, den 20 februari<\/strong> kunde Kristinestads sjukhus tas i bruk. Kostnadsf\u00f6rslaget hade varit 270 000 mark men eftersom det var sv\u00e5rt att p\u00e5 f\u00f6rhand veta hur renoveringen skulle framskrida, s\u00e5 slutade totala kostnaderna p\u00e5 506 000 mark. Nu kunde renoveringen p\u00e5b\u00f6rjas, som skulle \u00e4ndra den tidigare sjukhusbyggnaden till epidemisjukhus. \u00c5r 1941 anst\u00e4lldes Arnold Andlin som vaktm\u00e4stare och han gick i pension h\u00f6sten 1970. Sonen Alf tog d\u00e5 \u00f6ver sysslan och han hade ju s\u00e5 att s\u00e4ga varit p\u00e5 praktik d\u00e5 redan i flera \u00e5r.<\/p>\n

\u00c5r 1944<\/strong> best\u00e4mde staten att det skall byggas centralsjukhus i alla l\u00e4n och i de st\u00f6rre st\u00e4derna. Staten stod f\u00f6r en tredjedel av kostnaderna medan kommunerna skulle st\u00e5 f\u00f6r resten. Stadsfullm\u00e4ktige i Kristinestad diskuterade l\u00e4nge om staden skulle k\u00f6pa platser i Sein\u00e4joki eller i Vasa. Efter omr\u00f6stning vann alternativet Vasa men genom att bygga ett eget lokalsjukhus i Kristinestad r\u00e4ckte det med att k\u00f6pa endast n\u00e5gra platser i Vasa.<\/p>\n

\u00c5r 1946<\/strong> var det en stor brist p\u00e5 sjuksk\u00f6terskor i landet och speciellt vid Kristinestads sjukhus d\u00e4r tv\u00e5 tj\u00e4nster inte lockade n\u00e5gra s\u00f6kande. Detta l\u00e4r ha berott p\u00e5 att \u201ds\u00e5 m\u00e5nga sjuksk\u00f6terskor har gift sig och s\u00e5ledes l\u00e4mnat yrket\u201d.<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e5ret sammankom representanter f\u00f6r Kristinestad och grannkommunerna Lappfj\u00e4rd, Tj\u00f6ck och Sideby f\u00f6r att diskutera ett nytt kommunalf\u00f6rbund runt sjukhuset. I december kom de fram till att det nya f\u00f6rbundet skulle \u00f6verta epidemisjukhuset och Kristinestads sjukhus, som var inrymt i den tidigare fattigg\u00e5rden. Staden skulle f\u00e5 14 platser, Lappfj\u00e4rd 12, Sideby 6 och Tj\u00f6ck 2. En platsandel i sjukhuset skulle kosta del\u00e4garna 60\u00a0000 mark medan en plats i ett gemensamt sjukhus skulle kosta 20\u00a0000 mark.<\/p>\n

\u00c5r 1947 i maj<\/strong> ombildades Kristinestads sjukhus till ett kommunalf\u00f6rbund med namnet Syd\u00f6sterbottens sjukhus. Kristinestad \u00f6verl\u00e4t utan ers\u00e4ttning epidemisjukhuset, den tidigare fattigg\u00e5rden och den stora tomten till det nya f\u00f6rbundet, som bestod av kommunerna Lappfj\u00e4rd, Tj\u00f6ck, Sideby och huvudorten Kristinestad. Under \u00e5ren 1948 \u2013 1949 genomf\u00f6rdes stora renoveringar p\u00e5 epidemisjukhuset.<\/p>\n

BB-avdelningen byggs.<\/strong><\/h3>\n

N\u00e5gon barnb\u00f6rdsavdelning fanns inte p\u00e5 Syd\u00f6sterbottens sjukhus utan de blivande m\u00f6drarna h\u00e4nvisades till andra st\u00e4llen eller sjukhus, till exempel i Vasa eller i Bj\u00f6rneborg. D\u00e5 befolkningen \u00f6kade i dessa st\u00e4der blev det snart inte m\u00f6jligt f\u00f6r mammorna fr\u00e5n Kristinestad att anv\u00e4nda dessa. M\u00e5nga barn f\u00f6ddes i hemmen och de hj\u00e4lptes till v\u00e4rlden av barnmorskan Anna Henriksson. Hon var f\u00f6dd R\u00f6nnskog i N\u00e4rpes \u00e5r 1909, blev barnmorska vid Barnmorskeinstitutet i Helsingfors \u00e5r 1931 och fick olika vikariat bland annat i Lappfj\u00e4rd, Sideby och N\u00e4rpes. \u00c5r 1938 stationerades hon i Kristinestad d\u00e4r hon stannade till hon pensionerades till julen 1969. D\u00e5 hon slutade ber\u00e4ttade hon att hon aldrig har tagit semester eller ledigt utan att hon d\u00e5 brukade vikariera p\u00e5 andra orter i Finland. \u00c5r 1969 i november anst\u00e4lldes Dorli Nyman som ny stadsbarnmorska i Kristinestad.<\/p>\n

\u00c5r 1947 i september<\/strong> diskuterades fr\u00e5gan om en BB-avdelning f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sjukhusets styrelse. P\u00e5 ett m\u00f6te den 31 december besl\u00f6t styrelsen att \u00f6verarkitekten vid byggnadsstyrelsen Ragnar Wessman skulle f\u00e5 i uppdrag att uppg\u00f6ra skisser och f\u00f6rslag.<\/p>\n

\u00c5r 1948, i maj<\/strong> kunde styrelsen enas om att Wessmans skisser kunde ligga till grund f\u00f6r ett kommande BB. Styrelsen fick sedan i uppdrag att p\u00e5b\u00f6rja bygget, s\u00e5 fort som finansieringen var klar. Ett l\u00e5n p\u00e5 15 miljoner beh\u00f6vdes och ans\u00f6kan riktades till folkpensionsanstalten. Utan motivering blev det dock avslag fr\u00e5n det h\u00e5llet. L\u00e5net kunde dock f\u00e5s fr\u00e5n Livf\u00f6rs\u00e4kringsbolaget Suomi, som dock hade det kravet att halva l\u00e5net skulle bindas till ett index, n\u00e5got ovanligt den tiden.<\/p>\n

Byggnadstillst\u00e5ndet gavs i april 1949 och styrelsen kunde d\u00e5 ge ut bygget p\u00e5 entreprenad. 15 byggf\u00f6retag gav anbud p\u00e5 bygget och dessa varierade fr\u00e5n 14\u00a0750\u00a0000 till 20\u00a0780\u00a0000 mark. I samr\u00e5d med arkitekten besl\u00f6t styrelsen i juli 1949 att godk\u00e4nna byggnadsfirman Paasila & Mynttis anbud. De var fr\u00e5n Jakobstad och hade gett ett bud p\u00e5 19 miljoner men efter f\u00f6rhandlingar s\u00e4nktes anbudet till 16 miljoner.<\/p>\n

Det h\u00e4r f\u00f6retaget var k\u00e4nt fr\u00e5n tidigare och hade klarat av stora projekt och s\u00e5 var de hemma fr\u00e5n \u00d6sterbotten. De lovade att anv\u00e4nda s\u00e5 mycket arbetskraft som m\u00f6jligt fr\u00e5n Kristinestadstrakten.<\/p>\n

Grundarbetena f\u00f6r den nya BB-avdelningen hade p\u00e5b\u00f6rjats redan i juni 1949 under ledning av byggm\u00e4stare O. Hakala. Genast d\u00e5 entreprenadkontraktet skevs under p\u00e5b\u00f6rjades arbetet och det \u00f6vervakades av samma Hakala. Arbetet framskred raskt och redan i november h\u00f6ll man taklagsfest. Byggnaden uppf\u00f6rdes av sten i tv\u00e5 v\u00e5ningar med utrymmen ocks\u00e5 i k\u00e4llarv\u00e5ningen.<\/p>\n

D\u00e5 f\u00f6retaget Vasa Radiator skulle p\u00e5b\u00f6rja installeringen av vatten och v\u00e4rme utbr\u00f6t en l\u00e5ngvarig strejk blad r\u00f6rmokarna. Arbetarna vid Elektro Motor fr\u00e5n Vasa, som skulle sk\u00f6ta om elinstallationerna gick ocks\u00e5 i strejk och byggnadsarbetet m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r avbrytas. Det blev ocks\u00e5 problem med myndigheternas licenser f\u00f6r materialanskaffning, s\u00e5 byggnadsarbetet drog l\u00e5ngt \u00f6ver den avtalade tiden. Genom att entrepren\u00f6ren sj\u00e4lv skaffade fram r\u00f6rmokare, s\u00e5 kunde byggandet fortskrida.<\/p>\n

\u00c5r 1951 p\u00e5 v\u00e5ren,<\/strong> den 20 april var den nya BB-byggnaden klar f\u00f6r slutsyn. Arkitekten, som var n\u00e4rvarande gav byggaren h\u00f6gt betyg och det var endast mindre brister som p\u00e5talades. Med underentrepren\u00f6rerna gjordes en skild slutsyn i slutet av maj 1951.<\/p>\n

Totalsumman f\u00f6r hela bygget inklusive inventarier gick p\u00e5 omkring 37 miljoner mark. Inflationen den h\u00e4r tiden var mycket h\u00f6g och till exempel arbetsl\u00f6nerna steg under byggnadstiden med 87 % och materialkostnaderna med 35 %. P\u00e5 f\u00f6rhand hade kostnaderna ber\u00e4knats till 26,9 miljoner.<\/p>\n

\"\"
Ing\u00e5ngen till BB-avdelning vette mot s\u00f6der och till h\u00f6ger om den fanns k\u00f6ket i den l\u00e4gre delen. Under k\u00f6ket fanns pannrummet och andra utrymmen. I k\u00e4llarv\u00e5ningen i den h\u00f6gre delen fanns bland annat bykstugan. F\u00f6rlossningssalarna fanns i f\u00f6rsta v\u00e5ningen medan mammorna och de nyf\u00f6dda barnen vistades i \u00f6vre v\u00e5ningen. I bostaden l\u00e4ngst bort d\u00e4r balkongen finns bodde \u00f6versk\u00f6terskan G\u00f6ta Sj\u00f6blom. Fotot taget av Ilta-Lilja Klockars och finns i SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1951, l\u00f6rdagen den 7 juli<\/strong> kunde den nya BB-avdelningen invigas och ett 60-tal inbjudna g\u00e4ster var n\u00e4rvarande. Sjukhusl\u00e4karen Torsten Str\u00f6mberg h\u00e4lsade alla v\u00e4lkomna, Kristinestads mansk\u00f6r sk\u00f6tte s\u00e5ngen, kyrkoherde Lindholm talade om l\u00e4karvetenskapen och slutligen sj\u00f6ng Viola Roos duett med kantor Blomberg. Kommunalfullm\u00e4ktigeordf\u00f6rande St\u00e5hlberg fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd tackade i varma ordalag alla inblandade personer f\u00f6r ett v\u00e4l utf\u00f6rt arbete. Sedan spelade kontoristen Bertel Rusk p\u00e5 fiol och efter det v\u00e4ntade kaffet och rundvandring p\u00e5 avdelningen.<\/p>\n

\"\"
K\u00f6ksing\u00e5ngen till BB-avdelningen fanns p\u00e5 den norra sidan av byggnaden. Fotot som \u00e4r taget av Ilta-Lilja Klockars \u00e4r taget efter 1962, eftersom sjukhusbyggnaden \u00e4r borta. I gaveln p\u00e5 k\u00f6ksv\u00e4ggen s\u00e5 syns det bra p\u00e5 tegelv\u00e4ggen hur BB-avdelningen hade varit sammanbyggd med sjukhusbyggnaden. Fotot taget av Ilta-Lilja Klockars, SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Erlund och Lindstr\u00f6m visar hur det g\u00e5r till att flytta patienter fr\u00e5n lasarettet till operationsavdelningen.<\/figcaption><\/figure>\n

Ett kretssjukhus planeras i Kristinestad<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1957 <\/strong>blev det aktuellt i Finland att grunda kretssjukhus, som skulle sk\u00f6ta om specialsjukv\u00e5rden p\u00e5 stora omr\u00e5den. Dessa kretssjukhus skulle komplettera de st\u00f6rre centralsjukhusen och staten beviljade i november ett statsbidrag om 900 miljoner f\u00f6r l\u00f6pande kostnader. F\u00f6rutom centralsjukhusen och kretssjukhusen, s\u00e5 skulle det ytterligare finnas lokala sjukhus, typ Syd\u00f6sterbottens sjukhus.<\/p>\n

I Kristinestad bildades en kretssjukhuskommitt\u00e9, som skulle se till att ett kretssjukhus skulle byggas i Kristinestad. Ordf\u00f6rande i den kommitt\u00e9n var direkt\u00f6r Uno A. Kopisto. Det st\u00f6rsta intresset f\u00f6r ett kretssjukhus med en BB-avdelning visade de finska grannkommunerna Stor\u00e5, B\u00f6tom, Teuva och Jurva. Dessa kommuner beh\u00f6vde 33 platser men d\u00e5 det fanns endast 20 platser till f\u00f6rfogande, s\u00e5 protesterade tj\u00f6ckborna.<\/p>\n

P\u00e5 ett informationsm\u00f6te den 7 juni ans\u00e5g l\u00e4karen Str\u00f6mberg att n\u00e5got nytt kommunalf\u00f6rbund inte beh\u00f6vdes utan att de fyra finska kommunerna skulle anh\u00e5lla om att f\u00e5 komma med i det gamla kommunalf\u00f6rbundet Syd\u00f6sterbottens lokalsjukhus. Detta \u00e4ndrade grundstadgan vilket skulle m\u00f6jligg\u00f6ra en anslutning av de fyra kommunerna och dessutom de andra svenska grannkommunerna. Detta f\u00f6rslag godk\u00e4ndes inte av de fyra finska kommunerna utan de h\u00f6ll p\u00e5 att ett Bottenhavets kretssjukhus skulle bildas och det genast f\u00f6re Kauhajoki skulle hinna f\u00f6re. Inget f\u00f6rslag kunde godk\u00e4nnas varf\u00f6r alla planer f\u00f6rkastades.<\/p>\n

Den 26 mars 1958 framf\u00f6rde Kopisto ett nytt alternativ, d\u00e4r det skulle bildas ett helt nytt kommunalf\u00f6rbund, som skulle heta S\u00f6dra \u00d6sterbottens sjukhus och placeras p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sbacken. Detta kommunalf\u00f6rbund skulle ha flera kommuner med, fr\u00e4mst fr\u00e5n de finska grannkommunerna. Kopisto fick kritik f\u00f6r sitt f\u00f6rslag men han uppgav att han handlade p\u00e5 uppdrag av medicinalstyrelsen. Den 25 maj meddelade dock medicinalstyrelsen att de inte st\u00f6dde f\u00f6rslaget p\u00e5 ett st\u00f6rre sjukhus. I st\u00e4llet st\u00f6dde de f\u00f6rslaget om utbyggande av det nuvarande lokalsjukhuset. Oklarheter inom kommitt\u00e9n gjorde att den uppl\u00f6stes.<\/p>\n

Efter detta fortsatte sjukhusstyrelsen med arbetet att g\u00f6ra Syd\u00f6sterbottens sjukhus till ett st\u00f6rre och b\u00e4ttre sjukhus.<\/p>\n

\u00c5lderdomshemmet blir kommunalhem.<\/strong><\/h3>\n

Det gamla d\u00e5rhuset, som sedan b\u00f6rjade kallas \u00e5lderdomshem ombildades till kommunalhem \u00e5r 1960. Efter l\u00e5nga f\u00f6rhandlingar besl\u00f6t staden Kristinestad och Tj\u00f6ck kommun att de skall bilda ett kommunalf\u00f6rbund och detta kunde godk\u00e4nnas p\u00e5 en ombudsst\u00e4mma 25 mars 1960. Kommunalf\u00f6rbundet skulle f\u00f6rvaltas av ett f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige, som i sin tur skulle utse en f\u00f6rbundsstyrelse. I den styrelsen skulle det finnas fem ledam\u00f6ter med personliga suppleanter, och av dessa skulle minst en komma fr\u00e5n Tj\u00f6ck. Det best\u00e4mdes ocks\u00e5 att av styrelsemedlemmarna s\u00e5 skulle tv\u00e5 vara kvinnor och de tre andra m\u00e4n.<\/p>\n

Ombudsst\u00e4mman f\u00f6reslog att namnet skulle bli \u201dKristinestad-Tj\u00f6ck \u00e5lderdomshem\u201d. Landsh\u00f6vdingen fastslog i sitt beslut 6 juni 1961 att namnet i st\u00e4llet skulle vara kommunalhem.<\/p>\n

Staden Kristinestad hade redan i februari 1956 beslutat att staden utan ers\u00e4ttning skall \u00f6verl\u00e5ta b\u00e5de tomt och alla byggnader till det kommande kommunalf\u00f6rbundet. Sj\u00e4lva g\u00e5vobrevet skrevs dock f\u00f6rst 3 februari 1962 och det undertecknades av stadsdirekt\u00f6r Georg Dahlstr\u00f6m och fullm\u00e4ktiges Brage Sten. G\u00e5vobrevet bekr\u00e4ftades av mottagaren av Eino Honko fr\u00e5n Kristinestad och Ivar Lillandt fr\u00e5n Tj\u00f6ck.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1962, i december kunde det renoverade \u00e5lderdomshemmet, som utvidgats med en st\u00f6rre tillbyggnad tas i bruk. Det kallades nu ”kommunalhem” och Kristinestad hade 25 platsandelar och Tj\u00f6ck hade 5.<\/figcaption><\/figure>\n

Ritningarna till det nya kommunalhemmet gjordes av byggm\u00e4stare Hjalmar Nylind och arbetet inleddes den 1 juni 1962. Byggm\u00e4stare Eskil Hanses fr\u00e5n Sideby byggde p\u00e5 entreprenad medan Hankkija fr\u00e5n Vasa sk\u00f6tte om el- vatten och v\u00e4rme. I byggnaden fanns det 13 rum och d\u00e4r kunde placeras 19 pension\u00e4rer och dessutom fanns det en sjukavdelning med 5 rum f\u00f6r 9 patienter. I varje rum fanns det eget k\u00f6k och tv\u00e4ttrum. Byggnaden f\u00f6rs\u00e5gs med centralv\u00e4rme och v\u00e4rmdes upp med olja. P\u00e5 vinden fanns det tre personalrum och en stor torkhall. I k\u00e4llarv\u00e5ningen fanns bastu, tv\u00e4ttstuga, mangelrum och ett hobbyrum d\u00e4r pension\u00e4rerna kunde snickra och m\u00e5la. K\u00f6ksinredningen, f\u00f6nster och d\u00f6rrar kom fr\u00e5n Br\u00f6derna Andersson i \u00d6vermark medan Hilding Lud\u00e9n fr\u00e5n Yttermark sk\u00f6tte m\u00e5lningsarbetet. F\u00f6ljande sommar skulle g\u00e5rdsplanen s\u00e4ttas i skick och s\u00e5 var det t\u00e4nkt att den gamla ladug\u00e5rden skulle rivas.<\/p>\n

Branden i sjukhuset 1962.<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1962, den 29 januari<\/strong> f\u00f6rst\u00f6rdes Syd\u00f6sterbottens sjukhusbyggnad i en brand. I byggnaden fanns d\u00e5 en operationssal, poliklinik, r\u00f6ntgenrum, laboratorium och kansli med l\u00e4karmottagningsrum. I \u00f6vre v\u00e5ningen fanns det personalbost\u00e4der.<\/p>\n

\"\"
Till en b\u00f6rjan verkade branden liten och l\u00e4ttsl\u00e4ckt men elden spred sig och blev mycket sv\u00e5r att bek\u00e4mpa i den h\u00e5rda k\u00f6lden. I h\u00f6gra kanten syns gaveln p\u00e5 epidemisjukhuset eller lasarettet. Fotot fr\u00e5n SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

Branden fick sin b\u00f6rjan i trossbotten d\u00e5 man f\u00f6rs\u00f6kte tina upp frusna vattenledningar med elektricitet. N\u00e4r brandk\u00e5ren anl\u00e4nde till sjukhuset kom det lite r\u00f6k ur stenfotens ventiler men man trodde d\u00e5 att branden skulle vara snabbt sl\u00e4ckt. Via ventilationskanaler spred sig elden snabbt och brandk\u00e5rer fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, N\u00e4rpes och Tj\u00f6ck tillkallades. D\u00e5 branden br\u00f6t ut p\u00e5 morgonen vid 10-tiden var det 20 grader kallt men l\u00e4ngs med dagen blev det lite varmare.<\/p>\n

De patienter som var i n\u00e5gorlunda skick transporterades hem medan 6 patienter med sv\u00e5rare sjukdomar rullades \u00f6ver till epidemisjukhuset i n\u00e4rheten. Personalens l\u00f6s\u00f6re i \u00f6vre v\u00e5ningen kunde r\u00e4ddas till stor del och l\u00e4kare Str\u00f6mberg lyckades med hj\u00e4lp av konstapel Lars Ax\u00e9n, r\u00e4dda l\u00e5dan med patientkartoteket. Ocks\u00e5 fr\u00e5n operationssalen lyckades han r\u00e4dda en viss utrustning.<\/p>\n

\"\"
Sjukhuset var ihop byggt med den av sten uppf\u00f6rda BB-avdelningen, som klarade sig oskadd i branden. Fotot fr\u00e5n SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I sjukhuset norra del d\u00e4r brandm\u00e4nnen st\u00e5r fanns operationssalen, d\u00e4rifr\u00e5n det mesta gick att r\u00e4dda. Till h\u00f6ger syns k\u00f6ksing\u00e5ngen till BB-avdelningen. Fotot fr\u00e5n SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

Sl\u00e4ckningsarbetet fortsatte hela dagen \u00e4nda till midnatt och i bl\u00e5sten s\u00e5 blossade elden upp p\u00e5 nytt, just n\u00e4r alla trodde att den var sl\u00e4ckt. Den sv\u00e5ra k\u00f6lden gjorde att brandslangarna fr\u00f6s och de brast p\u00e5 flera st\u00e4llen. Brandk\u00e5ren hade all utrustning p\u00e5 brandplatsen och det var tur att ingen annan brand br\u00f6t ut samtidigt.<\/p>\n

Det var f\u00f6rst efter branden, som man m\u00e4rkte att sjukhuset var d\u00e5ligt f\u00f6rs\u00e4krat. L\u00f6segendomen var f\u00f6rs\u00e4krad f\u00f6r 3,2 miljoner och byggnaden f\u00f6r 8,5 miljoner, som efter myntreformen 1963 betydde 117\u00a0000 mark totalt. Sjukhuset styrelse ville uppf\u00f6ra sjukhuset p\u00e5 nytt och en delegations skulle snabbt diskutera saken med medicinalstyrelsen. I v\u00e4ntan p\u00e5 det inreddes en ny operationssal i BB-byggnaden och vattenledningar drogs till epidemisjukhuset, d\u00e4r det fanns m\u00f6jlighet att placera upp till 15 patienter.<\/p>\n

\u00c4nnu p\u00e5 onsdagskv\u00e4llen hade det b\u00f6rjat pyra i ruinerna, eftersom det hade b\u00f6rjat bl\u00e5sa riktigt h\u00e5rt.<\/p>\n

\"\"
Sjukhuset blev s\u00e5 gott som totalf\u00f6rst\u00f6rt och trots f\u00f6rs\u00f6k s\u00e5 blev det aldrig uppbyggt igen. Fotot fr\u00e5n SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

Planer p\u00e5 ett nytt sjukhus<\/strong><\/h3>\n

Den 6 februari uppvaktade sjukhusl\u00e4karen Str\u00f6mberg, bankdirekt\u00f6r Otto Bj\u00f6rses fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och kamrer Henrik Ebbols fr\u00e5n Tj\u00f6ck medicinalstyrelsen i Helsingfors. De ville bygga upp ett nytt sjukhus i st\u00e4llet f\u00f6r det nedbrunna men medicinalstyrelsen meddelade att del\u00e4garkommunerna i st\u00e4llet skulle k\u00f6pa sig platser i det kretssjukhus, som var under planering. Det fanns planer att bygget av kretssjukhuset kunde p\u00e5b\u00f6rjas redan under \u00e5r 1962 och d\u00e4r skulle det finnas 60 platser. I kretssjukhuset kommer det att finnas specialomr\u00e5den och en h\u00f6gklassig BB-avdelning varf\u00f6r medicinalstyrelsen inte kunde omfatta planerna.<\/p>\n

\"\"
I november 1962, ganska snart efter branden l\u00e4t de styrande rita upp en skiss p\u00e5 ett tillbygge ist\u00e4llet f\u00f6r den nedbrunna delen, som skulle byggas upp p\u00e5 samma st\u00e4lle. Medicinalstyrelsen gillade inte id\u00e9n, eftersom planerna p\u00e5 ett st\u00f6rre kretssjukhus just d\u00e5 var aktuella.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
De viktigaste tj\u00e4nstem\u00e4nnen och de ledande politikerna samlade utanf\u00f6r BB-avdelningen.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1963 i juni<\/strong> s\u00e5ldes p\u00e5 auktion den 50 meter l\u00e5nga uthusraden vid kommunalhemmet. H\u00f6gsta budet gavs av mont\u00f6r Martti Jansson som bj\u00f6d 5 mark och byggnaden skall vara riven f\u00f6re 1 september.<\/p>\n

Under \u00e5r 1964<\/strong> var bel\u00e4ggningen p\u00e5 BB-avdelningen h\u00f6g, p\u00e5 grund av att BB i N\u00e4rpes var st\u00e4ngd under en renovering. Personal fanns tillr\u00e4ckligt, d\u00e5 en tredje barnmorska kunde anst\u00e4llas. 343 f\u00f6rlossningar hade skett och intressant \u00e4r uppgifterna om hur l\u00e4nge mammorna den tiden vistades p\u00e5 avdelningen. Av mammorna var 50 fr\u00e5n Kristinestad och de vistades i medeltal 9 dygn d\u00e4r, 62 var fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, 21 fr\u00e5n Sideby och 11 fr\u00e5n Tj\u00f6ck och de stannade d\u00e4r i 8 dygn i medeltal. Omkring 200 mammor kom fr\u00e5n de andra grannkommunerna.<\/p>\n

I december<\/strong> samma \u00e5r skedde en radikal f\u00f6rnyelse av styrelsen p\u00e5 f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktiges sammantr\u00e4de. Ordf\u00f6rande Otto Bj\u00f6rses byttes ut mot Ingvar Smeds och till nya ledam\u00f6ter uts\u00e5gs Einar Lindh, Lars Ingves, Gunnar Grankull och Ivar Lillandt. De gamla ledam\u00f6terna Evert F\u00f6rn\u00e4s, Einar Krook, Uno Hanses och K. V. Hintz avgick p\u00e5 m\u00f6tet.<\/p>\n

\u00c5r 1965 i januari <\/strong>valdes Bertel Rusk till sjukhusekonom. Han hade tidigare arbetat p\u00e5 Keskos kontor i staden. I februari<\/strong> avgick sjukhusl\u00e4karen Torsten Str\u00f6mberg efter att ha verkat i 17 \u00e5r p\u00e5 sjukhuset. Det besl\u00f6ts d\u00e5 att n\u00e5gon ny ordinarie l\u00e4kare inte skall anst\u00e4llas utan styrelsen fick i uppdrag att anst\u00e4lla med.lic. Seppo Eerola fr\u00e5n Helsingfors som tillf\u00f6rordnad l\u00e4kare. P\u00e5 samma sammantr\u00e4de ville fullm\u00e4ktigeordf\u00f6rande Henrik Ebbols avg\u00e5 och i hans st\u00e4lle valdes k\u00f6pmannen Olof Bergvik. P\u00e5 samma m\u00f6te godk\u00e4ndes medicinalstyrelsens beslut om att f\u00f6rst skall det byggas ett kretssjukhus i staden och sedan skall fr\u00e5gan om ett nytt lokalsjukhus tas upp till behandling.<\/p>\n

Under \u00e5r 1965<\/strong> hade det v\u00e5rdats 326 patienter p\u00e5 lasarettavdelningen och mera skulle det ha varit om inte sjukhuset hade h\u00e5llit st\u00e4ngt under tre m\u00e5nader d\u00e5 en st\u00f6rre renovering genomf\u00f6rdes. Centralv\u00e4rme hade installerats och taken hade reparerats och garaget hade f\u00e5tt ett nytt pl\u00e5ttak. P\u00e5 grund av en felinstallation av ett vattenr\u00f6r hade vatten tr\u00e4ngt ned i trossbotten och detta ledde till att golvvasarna hade ruttnat. 259 mammor hade vistats p\u00e5 BB-avdelningen under \u00e5r 1965. P\u00e5 sj\u00e4lva sjukhuset hade det v\u00e5rdats 535 patienter och de hade varit inskrivna i medeltal 11 dagar.<\/p>\n

\u00c5r 1965<\/strong> ville Tj\u00f6ck kommun g\u00e5 ur kommunalf\u00f6rbundet f\u00f6r det lokala sjukhuset. De ans\u00e5g att det under de senaste \u00e5ren hade skett s\u00e5 stora f\u00f6r\u00e4ndringar att det var befogat att de skulle f\u00e5 ut sin andel av sjukhuset tillg\u00e5ngar f\u00f6r sina tre platser. Styrelsemedlemmen Ivar Lillandt menade att det hade skett f\u00f6rs\u00e4mringar, bland annat det att det nedbrunna sjukhuset inte byggdes upp igen. Denna beg\u00e4ran kunde dock inte godk\u00e4nnas, eftersom medicinalstyrelsen hade godk\u00e4nt att sjukhuset kunde flytta in i lasarettbyggnaden.<\/p>\n

\u00c5r 1966 i september<\/strong> fanns det 15 patienter p\u00e5 lasarettavdelningen trots att det bara fanns 12 platser. P\u00e5 BB-avdelningen fanns det likas\u00e5 12 platser och d\u00e4r fanns det d\u00e5 7 patienter. Guy Jungner fungerade en kort tid som sjukhusl\u00e4kare, p\u00e5 samma g\u00e5ng som han vikarierade kommunall\u00e4karen i Lappfj\u00e4rd och stadsl\u00e4karen i Kristinestad. L\u00e4karsituationen var alarmerande l\u00e5gt, s\u00e5 att till och med Lily Kopisto kunde t\u00e4nka sig att avbryta sin semester och rycka in om det var riktigt n\u00f6dv\u00e4ndigt.<\/p>\n

\u00c5r 1966 i september<\/strong> kom ett f\u00f6rslag fr\u00e5n Bottenhavets kretssjukhus att de skulle f\u00e5 hyra BB-avdelningen p\u00e5 Syd\u00f6sterbottens sjukhus. P\u00e5 det f\u00f6rsta m\u00f6tet kunde inget beslut fattas men p\u00e5 f\u00f6ljande styrelsem\u00f6te besl\u00f6ts efter omr\u00f6stning att f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige skulle godk\u00e4nna en uthyrning. Mot uthyrning r\u00f6stade Gunnar Grankull fr\u00e5n Sideby och Lars Ingves fr\u00e5n Kristinestad. Lappfj\u00e4rdsborna Eina Lindh och Ingvar Smeds r\u00f6stade f\u00f6r och d\u00e5 Smeds var ordf\u00f6rande, s\u00e5 segrade det f\u00f6rslaget. Fullm\u00e4ktige skulle sedan f\u00e5 avg\u00f6ra fr\u00e5gan och d\u00e4r hade Kristinestad 12 platser, Lappfj\u00e4rd 9, Sideby 5 och Tj\u00f6ck 3 platser.<\/p>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 oktober<\/strong> skulle f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige avg\u00f6ra fr\u00e5gan om uthyrningen av BB-avdelningen. F\u00f6rslaget till avtal var l\u00e5ngt och sv\u00e5rtydligt, viket betydde att arbetsf\u00f6rdelningen var aningen oklar. Det fanns heller sagt om hur l\u00e4nge avtalet skulle vara i kraft och hur det kan s\u00e4gas upp. Dagen f\u00f6re m\u00f6tet h\u00f6ll stadsstyrelsen m\u00f6te, d\u00e4r det best\u00e4mdes att staden avr\u00e5der en uthyrning. L\u00e4get p\u00e5 Bottenhavets kretssjukhus var milt sagt kaotiskt vid denna tid och n\u00e5gon f\u00f6rb\u00e4ttring var inte i sikte. Bokslut och redovisningar hade inte gjorts och \u00e5rsst\u00e4mmorna sk\u00f6ts upp p\u00e5 obest\u00e4md tid. F\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige f\u00f6rkastade enh\u00e4lligt f\u00f6rslaget om uthyrning av BB-avdelningen.<\/p>\n

\u00c5r 1967<\/strong> best\u00e4mde staten att det skall bli m\u00f6jligt att uppr\u00e4tta s\u00e5 kallade l\u00e4karstationer i kommunerna och styrelsen f\u00f6r Syd\u00f6sterbottens sjukhus f\u00f6reslog i oktober att en s\u00e5dan skall inr\u00e4ttas i staden. Plats f\u00f6r denna kunde hittas p\u00e5 det nedlagda sanatoriet H\u00f6g\u00e5sen och de f\u00f6rslog att d\u00e4r skulle finnas tv\u00e5 kommunall\u00e4kare och en sjukhusl\u00e4kare. L\u00e4karna skulle dejourera turvis och de skulle ha tillg\u00e5ng till laboratorium och annan personal.<\/p>\n

P\u00e5 en st\u00e4mma i november<\/strong> godk\u00e4nde fullm\u00e4ktige att planerna skall genomf\u00f6ras och att H\u00f6g\u00e5senalternativet skall utredas. Det kastades till och med fram ett f\u00f6rslag att dispens\u00e4ren p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen skulle flyttas till BB-avdelningen, f\u00f6r styrelseordf\u00f6rande Ingvar Smeds trodde att det bara var en tidsfr\u00e5ga tills BB-avdelningen flyttades \u00f6ver till kretssjukhuset.<\/p>\n

I december 1967<\/strong> hade styrelsen ett m\u00f6te d\u00e4r ocks\u00e5 Ulf Brunberg fr\u00e5n Vasa var med. Han var ordf\u00f6rande f\u00f6r Vasa tuberkulosdistrikt, som \u00e4gde sanatoriet p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen och han omfattade f\u00f6rslaget att \u00f6verl\u00e5ta H\u00f6g\u00e5sen till Syd\u00f6sterbottens sjukhus. Brunberg skulle diskutera fr\u00e5gan med de andra del\u00e4garkommunerna.<\/p>\n

\u00c5r 1968 i mars<\/strong> genomf\u00f6rdes en \u201dkupp\u201d mot BB-avdelningen p\u00e5 Syd\u00f6sterbottens sjukhus. Mannen bakom kuppen var styrelseordf\u00f6rande Ingvar Smeds, som ocks\u00e5 verkade som fullm\u00e4ktigeordf\u00f6rande p\u00e5 Bottenhavets kretssjukhus. Utan att h\u00f6ra de andra styrelsemedlemmarna hade han f\u00e5tt flera barnsk\u00f6terskor att skriva p\u00e5 ett avtal att de skall flytta \u00f6ver till kretssjukhuset, n\u00e4r den blir klar till h\u00f6sten. D\u00e4r var den nya BB-avdelningen n\u00e4stan f\u00e4rdig och kunde tas i bruk men personalsituationen var allt annat \u00e4n bra. Men det som fanns d\u00e4r var en operationsavdelning, n\u00e5got som saknades p\u00e5 Syd\u00f6sterbottens sjukhus.<\/p>\n

B\u00e5de stadsstyrelsen och f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige var \u00f6verens om att BB-avdelningen skulle forts\u00e4tta i egen regi, \u00e5tminstone tills kretssjukhuset skulle f\u00e5 ordning p\u00e5 sin organisation och tillg\u00e5ngen p\u00e5 personal. I b\u00f6rjan p\u00e5 oktober f\u00f6ddes det f\u00f6rsta barnet p\u00e5 kretssjukhuset nya BB-avdelning. F\u00f6rlossningar hade nog skett l\u00e5ngt tidigare men d\u00e5 p\u00e5 kvinnoavdelningen, som var inhyst i de kommande l\u00e4karbost\u00e4derna.<\/p>\n

\u00c5r 1968 i maj<\/strong> fick Syd\u00f6sterbottens sjukhus en ny l\u00e4kare d\u00e5 Ossian Svensson tilltr\u00e4dde. Han hade varit kommunall\u00e4kare i Ylih\u00e4rm\u00e4 och detta hade best\u00e4mts redan i b\u00f6rjan av \u00e5ret.<\/p>\n

I november 1968<\/strong> besl\u00f6t styrelsen att BB-avdelningen skall forts\u00e4tta p\u00e5 Syd\u00f6sterbottens sjukhus och sjukhusl\u00e4karen Ossian Svensson fick fria h\u00e4nder att ordna operationsberedskapen. Denne medgav att det blir problem d\u00e5 kretssjukhuset har meddelat att de inte kommer att ta emot n\u00e5gra mammor med problem under sj\u00e4lva f\u00f6rlossningen.<\/p>\n

I december 1968<\/strong> meddelade medicinalstyrelsen att l\u00e4get p\u00e5 kretssjukhuset nu hade blivit s\u00e5 bra BB-avdelningen p\u00e5 Syd\u00f6sterbottens sjukhus kunde flyttas dit. Styrelsen best\u00e4mde d\u00e5 att BB kommer att st\u00e4ngas f\u00f6r gott den 1 februari 1969. Personalen fick nu br\u00e5ttom att flytta \u00f6ver till kretssjukhuset och p\u00e5 ny\u00e5rsaftonen 1968 meddelades att n\u00e5gra f\u00f6rlossningar inte l\u00e4ngre kan g\u00f6ras p\u00e5 lokalsjukhuset, p\u00e5 grund av personalbrist.<\/p>\n

\u00c5r 1969, den 31 januari<\/strong> var BB-avdelningens historia all p\u00e5 Syd\u00f6sterbottens sjukhus. Bottenhavets kretssjukhus som hade i stort samma upptagningsomr\u00e5de hade kapacitet att ta hand om alla mammor och d\u00e4rf\u00f6r var st\u00e4ngningsbeslutet l\u00e4tt. B\u00e4ddavdelningen kunde nu ta hand om hela byggnaden och fick d\u00f6r 29 platser, och den 100-\u00e5riga lasarettbyggnaden kunde tas ur bruk. Den var i d\u00e5ligt skick och revs senare. Den stora stenbyggnaden kunde nu anv\u00e4ndas som l\u00e4karstation och med tiden blev den ombyggd till stadens h\u00e4lsocentral.<\/p>\n

\u00c5r 1973<\/strong> bildades \u201dStor-Kristinestad\u201d, d\u00e5 kommunerna Tj\u00f6ck, Lappfj\u00e4rd och Sideby fusionerades med staden. Kristinestads H\u00e4lsocentral verkade d\u00e5 i den gamla BB-byggnaden d\u00e4r ocks\u00e5 l\u00e4kare fanns tillg\u00e4ngliga. I b\u00f6rjan av \u00e5ret f\u00f6rdes f\u00f6rhandlingar med grannkommunerna B\u00f6tom och Stor\u00e5 och de kom \u00f6verens att bilda ett kommunalf\u00f6rbund kring en gemensam h\u00e4lsocentral. I mars samma \u00e5r godk\u00e4nde medicinalstyrelsen den gemensamma h\u00e4lsocentralen, som skulle tr\u00e4da i kraft 1 januari 1974.<\/p>\n

En utredningen gjordes nu av befintliga utrymmen och det fanns en l\u00e4karmottagning 200 m\u00b2, en b\u00e4ddavdelning med 29 platser i stenbyggnaden, r\u00e5dgivningsbyr\u00e5n p\u00e5 Skolgatan 3, tandl\u00e4karmottagningar p\u00e5 Sj\u00f6gatan och i Lappfj\u00e4rd, h\u00e4lsog\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd, r\u00e5dgivningsbyr\u00e5er i H\u00e4rkmeri, Sideby, Skaftung, Tj\u00f6ck \u00a0och \u00d6mossa. Alla dessa funktioner lydde under folkh\u00e4lsolagen.<\/p>\n

Dessutom \u00e4gde staden 7 platser av 430 vid Vasa Centralsjukhus, 27 platser av 120 vid Bottenhavets kretssjukhus, 24 platser av 628 vid Roparn\u00e4s centralsinnessjukhus, 29 platser av 60 vid Helenasjukhuset, 29 platser av 139 vid sanatoriet \u00d6stanlid och en plats i lokalsjukhuset i N\u00e4rpes.<\/p>\n

P\u00e5 grund av oklarheter med bland annat spr\u00e5kstadgan kunde Kristinestadsnejdens h\u00e4lsocentral inleda verksamheten f\u00f6rst i januari 1975. P\u00e5 en st\u00e4mma i november 1974 valdes Alf Mangs till ordf\u00f6rande f\u00f6r fullm\u00e4ktige medan Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4valdes till ordf\u00f6rande i styrelsen. En gemensam h\u00e4lsov\u00e5rdsn\u00e4mnd skall senare tills\u00e4ttas.<\/p>\n

\u00c5r 1982<\/strong> best\u00e4mdes det att det skall byggas en ny h\u00e4lsocentral i Kristinestad. Efter en tids s\u00f6kande kom man fram till den skall byggas s\u00f6der om kretssjukhuset, allts\u00e5 p\u00e5 deras tomt. Det best\u00e4mdes d\u00e5 att staden Kristinestad arrenderar 1,92 ha f\u00f6r en symbolisk summa och det best\u00e4mdes ocks\u00e5 hur samarbetet mellan kretssjukhuset och h\u00e4lsocentralen skall ske. Det visade sig att m\u00e5nga synergieffekter kunde f\u00e5s, bland annat skulle kretssjukhuset st\u00e5 f\u00f6r bespisningen och uppv\u00e4rmningen.<\/p>\n

Problem med statens delfinansiering gjorde att bygget sk\u00f6ts upp med flera \u00e5r. Det var f\u00f6rst i december 1986, som det slutliga byggbeslutet kunde g\u00f6ras. I oktober 1987 p\u00e5b\u00f6rjades spr\u00e4ngningsarbetena p\u00e5 den tillt\u00e4nkta byggplatsen och entrepren\u00f6ren Harry Lillkull hade tid p\u00e5 sig till januari 1988.<\/p>\n

\u00c5r 1988 i slutet av januari<\/strong> blev det klart att Byggnadsbyr\u00e5 H. Lillkull fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd som skall bygga den nya h\u00e4lsocentralen. F\u00f6rbundsstyrelsen godk\u00e4nde byggnadsbyr\u00e5ns offert p\u00e5 14,98 miljoner mark och bygget skall p\u00e5b\u00f6rjas direkt spr\u00e4ngningarna \u00e4r f\u00e4rdiga. Klart skall det vara i maj 1989.<\/p>\n

-Det h\u00e4r var det st\u00f6rsta bygget i stadens historia, konstaterade styrelseordf\u00f6rande Alf Mangs och det hade g\u00e5tt 10 \u00e5r sedan planerna presenterades f\u00f6rsta g\u00e5ngen. V\u00e5ningsytan kommer att bli 4\u00a0750 m\u00b2 och byggnadsvolymen till 18\u00a0100 m\u00b3 och totala kostnaderna kommer att uppg\u00e5 till 25 miljoner.<\/p>\n

\u00c5r 1990, den 12 januari<\/strong> kunde den nya h\u00e4lsocentralen p\u00e5 sjukhusbacken invigas och all verksamhet flyttade dit. Chefsl\u00e4kare Bj\u00f6rn-Olof Heikkil\u00e4 var n\u00f6jd med utrymmena och att alla anst\u00e4llda p\u00e5 gamla st\u00e4llet fick motsvarande arbete p\u00e5 det nya. De gamla inventarierna s\u00e5ldes p\u00e5 auktion och den gamla BB-byggnaden t\u00f6mdes och all sjukv\u00e5rdsverksamhet upph\u00f6rde.<\/p>\n

R\u00e5dgivningen, som fanns i hyrda utrymmen p\u00e5 Sj\u00f6gatan flyttade inte in i den nya h\u00e4lsocentralen p\u00e5 sjukhusbacken utan det best\u00e4mdes att en ny byggnad skall uppf\u00f6ras i n\u00e4rheten av den gamla h\u00e4lsocentralen vid Salav\u00e4gen.<\/p>\n

\u00c5r 1990 i april<\/strong> valde f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige Byggtj\u00e4nst Harry Nygren till huvudentrepren\u00f6r f\u00f6r r\u00e5dgivningsbygget. Hans anbud p\u00e5 1,896 miljoner var det l\u00e4gsta av fem inl\u00e4mnade bud. Salav\u00e4gens h\u00e4lsostation skulle bli 374 m\u00b2 och dit skulle ocks\u00e5 hemv\u00e5rdsbyr\u00e5n flytta.<\/p>\n

\u00c5r 1991 i mars<\/strong> ordnades en invigning och \u00f6ppet-hus dag p\u00e5 den nya r\u00e5dgivningsbyr\u00e5n och alla verkade n\u00f6jda med de nya utrymmena.<\/p>\n

Den gamla BB-byggnaden revs \u00e5r 2010<\/strong> f\u00f6r att ge plats \u00e5t Eskoon Kotis Merituuli, som byggdes \u00e5r 2011. V\u00e5rdhemmet Merituulis byggnader \u00e4gs i dag av stadens bostadsbolag Kristinestads Bost\u00e4der.<\/p>\n

Tidningsurklipp och annat.<\/strong><\/h2>\n
\"\"
I kommunalhemmets statistik f\u00f6r \u00e5r 1935 s\u00e5 kan vi l\u00e4sa hur m\u00e5nga djur de hade och vad de odlade. Verksamheten var omfattande men staden bidrog med n\u00e4stan 32 500 mark f\u00f6r att balansera ekonomin. Urklippet fr\u00e5n Syd-\u00d6sterbotten 12 februari 1936.<\/figcaption><\/figure>\n

Historien om ”R\u00f6koen” <\/strong><\/span><\/h4>\n

ber\u00e4ttad av Alf Andlin, vars far var g\u00e5rdskarl p\u00e5 kommunalhemmet och sjukhuset.<\/strong><\/span><\/p>\n

P\u00e5 d\u00e5rhuset, som \u00e5r 1922 b\u00f6rjade kallas kommunalhemmet fanns ett f\u00e4hus med flera kor. Dessa sk\u00f6ttes av personalen men ocks\u00e5 internerna deltog i sk\u00f6tseln. Varje morgon om sommaren skulle korna f\u00f6ras p\u00e5 bete till fattigg\u00e5rds\u00e4ngarna, som l\u00e5g p\u00e5 nuvarande Skolbrinken. P\u00e5 v\u00e4g till betet tog korna en omv\u00e4g ner till havsstranden vid Simmarviken d\u00e4r de kunde dricka ordentligt. Men en dag m\u00e4rkte kof\u00f6sarna att en ko fattades, n\u00e4r de kom fram till fattigg\u00e5rds\u00e4ngen. De gick d\u00e5 tillbaka f\u00f6r att s\u00f6ka efter den f\u00f6rsvunna kon, som var av den r\u00f6da rasen. Hur de \u00e4n s\u00f6kte och letade kunde de inte hitta den och det blev d\u00e5 samlat ett st\u00f6rre uppb\u00e5d f\u00f6r att leta r\u00e4tt p\u00e5 kon.<\/p>\n

Efter en l\u00e5ng tid, kanske p\u00e5 eftermiddagen eller var det f\u00f6ljande dag s\u00e5 var en pojke och s\u00f6kte kon nere vid stranden. Han tittade d\u00e5 ut p\u00e5 en liten, gr\u00e4sbevuxen holme en bit fr\u00e5n stranden och d\u00e4r ute p\u00e5 holmen stod den ensamma kon. Pojken b\u00f6rjade d\u00e5 ropa \u00e5t de andra, som s\u00f6kte: ”Tide je r\u00f6koen! Tide je r\u00f6koen!”. Kon hade helt enkelt vadat ut i vattnet f\u00f6r att dricka och sett det gr\u00f6na gr\u00e4set p\u00e5 holmen och vadat \u00f6ver det grunda sundet. Eftersom kon fick ha allt gr\u00e4s f\u00f6r sig sj\u00e4lv, s\u00e5 var det ingen orsak att g\u00e5 med de andra till sommarbetet.<\/p>\n

Efter den h\u00e4r trevliga och ovanliga h\u00e4ndelsen, s\u00e5 heter den h\u00e4r holmen fortfarande ”R\u00f6koen” och den \u00e4r numera sammanbyggd med stranden.<\/p>\n

\"\"
De arbetsf\u00f6ra fattighjonen skulle g\u00f6ra r\u00e4tt f\u00f6r sig, antingen p\u00e5 Fattigg\u00e5rdens \u00e4gor eller annorst\u00e4des hos beh\u00f6vande. \u00c5r 1899 meddelade direktionen att l\u00f6n i s\u00e5 fall inte skall betalas \u00e5t fattighjonen utan \u00e5t Fattigg\u00e5rdens f\u00f6rest\u00e5ndarinna.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I slutet av 1968 hade flera barnmorskor flyttat \u00f6ver till Kretssjukhusets BB och p\u00e5 Syd-\u00d6sterbottens Sjukhus tvingade man ta till drastiska \u00e5tg\u00e4rder, d\u00e5 de annonserade att de inta kan ta emot flera mammor. N\u00e5gra dagar senare besl\u00f6t f\u00f6rbundsfullm\u00e4ktige att de kommer att helt st\u00e4nga BB-avdelningen den 31 januari 1969.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I januari 1969 hade Hongkonginfluensan spridit sig ocks\u00e5 till Kristinestad och Vasa, vilket ledde till att de inf\u00f6rde bes\u00f6ksf\u00f6rbud p\u00e5 obest\u00e4md tid.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
M\u00e5ndagen den 2 juli 1990 f\u00f6rst\u00f6rdes f\u00f6rr\u00e5det invid Kristinahemmet i en h\u00e4ftig brand. Urklippet ur Syd-\u00d6sterbotten.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Historiken \u00e4r sammanst\u00e4lld av Lasse Backlund och publicerades i december 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla lagfarter, tidningar och brandf\u00f6rs\u00e4kringsavtal. Alf Andlin har bidragit med information. Historia. P\u00e5 detta st\u00e4lle stod i tiderna den fattigg\u00e5rd, som staden Kristinestad byggde \u00e5r Forts\u00e4tt l\u00e4sa Fattigg\u00e5rden och D\u00e5rhuset vid Skatav\u00e4gen<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":8025,"menu_order":20,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-27584","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27584","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=27584"}],"version-history":[{"count":31,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27584\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30630,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27584\/revisions\/30630"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8025"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=27584"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}