{"id":27567,"date":"2023-12-07T21:15:17","date_gmt":"2023-12-07T19:15:17","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=27567"},"modified":"2026-04-20T22:34:08","modified_gmt":"2026-04-20T19:34:08","slug":"bildandet-av-sydbottens-kraft","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=27567","title":{"rendered":"Sydbottens Kraft"},"content":{"rendered":"
\"\"
Sydbottens Kraft bildades i juli 1965, som ett ink\u00f6psbolag som skulle k\u00f6pa in elektricitet \u00e5t de tre aktie\u00e4garna. P\u00e5 ny\u00e5rsaftonen, tidigt p\u00e5 morgonen \u00e5r 1966 kunde den h\u00e4r transformatorstationen i L\u00e5lby tas i bruk. Staden Kristinestad och Lappfj\u00e4rds kommun kunde efter det f\u00e5 sin elektricitet direkt fr\u00e5n riksn\u00e4tet. Fotot taget fr\u00e5n riksv\u00e4gen i maj 2025.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i december 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla tidningar och ur dokument utl\u00e5nade av Bo-G\u00f6ran Lindh i Korsb\u00e4ck<\/strong><\/span><\/p>\n

Elektricitet i Kristinestad sedan \u00e5r 1900.<\/strong><\/h3>\n

Kristinestad fick sitt f\u00f6rsta elektriska verk \u00e5r 1900, d\u00e5 tre aff\u00e4rsm\u00e4n bildade \u201dBelysningsbolaget Lumen Ab\u201d<\/a>. Bolaget byggde ett \u00e5ngdrivet kraftverk i h\u00f6rnet av Parmansgatan och Staketgatan. Elektriciteten d\u00e4rifr\u00e5n skulle lysa upp stadens torg och de viktigaste gatorna och efter hand kunde stadens fastigheter ocks\u00e5 f\u00e5 elektrisk belysning. Inom ett par \u00e5r hade ocks\u00e5 flera aff\u00e4rer och g\u00e5rdar i staden f\u00e5tt denna belysning.<\/p>\n

Redan efter n\u00e5gra \u00e5r fick Lumen Ab<\/a> ekonomiska problem och staden kom med som del\u00e4gare. Det gjordes flera f\u00f6rs\u00f6k att s\u00e4lja bolaget men det dr\u00f6jde \u00e4nda till 1915, d\u00e5 bolaget s\u00e5ldes \u00e5t s\u00e5g\u00e4garen Viktor Nylund fr\u00e5n Dagsmark<\/a>. Denna Viktor byggde sedan ett vattendrivet kraftverk i P\u00e4rusforsen i Lappfj\u00e4rd, som kunde f\u00f6rse Lappfj\u00e4rd och Kristinestad med belysningsstr\u00f6m.<\/p>\n

Staden bildade eget bolag<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1925 bildade staden Kristinestad ett f\u00f6retag f\u00f6r distribution av elektrisk str\u00f6m, som fick namnet \u201dKristinestads Elektriska aff\u00e4r\u201d. Det hade en tid r\u00e5tt ett visst missn\u00f6je i staden med hur P\u00e4rus-Fors Ab sk\u00f6tte distributionen och ofta f\u00f6rekom det st\u00f6rningar. Genom att grunda ett eget distributionsf\u00f6retag och anst\u00e4lla egen personal kunde det lovas en s\u00e4krare eldistribution och b\u00e4ttre kundservice i staden.<\/p>\n

Kristinestads Elektriska aff\u00e4r l\u00f6ste p\u00e5 v\u00e5ren 1925 in ledningsn\u00e4tet i staden, som d\u00e5 v\u00e4rderades till 254 000 mark. Elektriciteten skulle komma fr\u00e5n vattenkraftverket i P\u00e4rusforsen.<\/p>\n

Kapaciteten i P\u00e4rusforsen var dock begr\u00e4nsad och eftersom f\u00f6rbrukningen \u00f6kade stadigt, s\u00e5 r\u00e4ckte den elektriciteten inte till. Fr\u00e5n Tuimalaforsen i Lappfj\u00e4rds \u00e5 p\u00e5 gr\u00e4nsen till B\u00f6tom, d\u00e4r Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 hade ett kraftverk drogs en ledning ner till Dagsmark och den kunde kopplas i hop med P\u00e4rus-Fors\u00b4 eln\u00e4t d\u00e4r.<\/p>\n

Elverket i staden b\u00f6rjade ocks\u00e5 k\u00f6pa in elektricitet fr\u00e5n Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 i Kurikka. I b\u00f6rjan av 1950-talet drog Jyllinkoski en h\u00f6gsp\u00e4nningsledning fr\u00e5n Per\u00e4l\u00e4 by i Teuva genom Tj\u00f6ck till staden.<\/p>\n

Begr\u00e4nsad tillg\u00e5ng p\u00e5 elektricitet<\/strong><\/h3>\n

Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6s ledning fr\u00e5n Per\u00e4l\u00e4 hade ocks\u00e5 begr\u00e4nsningar och d\u00e5 f\u00f6rbrukningen \u00f6kade varje \u00e5r, s\u00e5 r\u00e4ckte elen inte till f\u00f6r st\u00f6rre f\u00f6rbrukning. Till exempel \u00e5r 1938 drogs elledningar till Alesundet, d\u00e4r 39 lampor, 3 radioapparater och en liten motor kunde anslutas. D\u00e4r fanns ingen transformator, s\u00e5 elf\u00f6rlusten blev stor. 20 \u00e5r senare hade lampornas antal \u00f6kat till 190, radioapparaterna till 30 och nu fanns det 6 elmotorer, n\u00e5gra strykj\u00e4rn och ett 10-tal kokplattor. I Alesundet fanns ocks\u00e5 en elspis men den gick inte att anv\u00e4nda eftersom sp\u00e4nningsfallet d\u00e5 blev f\u00f6r stort.<\/p>\n

N\u00e5gra industrier fanns inte i staden och s\u00e5dana kunde inte heller etablera sig d\u00e4r. Stadsdirekt\u00f6r Georg Dahlstr\u00f6m sade i en intervju i Syd-\u00d6sterbotten i januari 1945 \u201datt livet och k\u00f6penskapen borde pulsera snabbare. Stadsbilden b\u00f6r f\u00e5 mera flykt \u00f6ver sig. En f\u00f6r\u00e4ndring i denna riktning f\u00f6ruts\u00e4tter fr\u00e4mst anl\u00e4ggandet av industrier. Och det \u00e4r v\u00e5r \u00f6nskan att s\u00e5 m\u00e5tte ske, speciellt d\u00e5 man bet\u00e4nker att Kristinestad \u00e4nnu f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan var i s\u00e5 gott som fullst\u00e4ndig avsaknad av manufakturer. Inom n\u00e4rmaste framtid v\u00e5gar vi likv\u00e4l inte r\u00e4kna med n\u00e5got st\u00f6rre industriellt uppsving d\u00e5 sv\u00e5righeterna med att f\u00e5 el-str\u00f6m, st\u00e4ller sig hindrande i v\u00e4gen\u201d. <\/em><\/p>\n

Det var allts\u00e5 bristen p\u00e5 elstr\u00f6m, som gjorde att inga industrier kunde etablera sig i Kristinestad. Vatten- och avloppsledningar saknades ocks\u00e5 helt.<\/p>\n

\u00c5r 1947, i januari<\/strong> h\u00f6ll stadsdirekt\u00f6r Dahlstr\u00f6m ett l\u00e5ngt f\u00f6redrag i arbetarinstitutets serie, som han kallade ”Stadens 5\u00e5rs plan”. D\u00e4r tog han bland annat upp fr\u00e5gan om bristen p\u00e5 elektricitet, som var en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r eventuella f\u00f6retagsetableringar i staden. L\u00e4s denna del av f\u00f6redraget H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

\u00c5r 1948<\/strong> konstaterade stadsfullm\u00e4ktige att hamnens f\u00f6rb\u00e4ttrande och b\u00e4ttre tillg\u00e5ng till elektricitet \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r industrietableringar. Fullm\u00e4ktigeordf\u00f6rande Ehrstr\u00f6m f\u00f6reslog i maj att en kommitt\u00e9 skulle tills\u00e4ttas, som kunde komma med f\u00f6rslag p\u00e5 f\u00f6rb\u00e4ttringar.<\/p>\n

P\u00e5 1960-talet blev l\u00e4get sv\u00e5rare d\u00e5 f\u00f6rbrukningen \u00f6kade, p\u00e5 grund av att mera elektriska maskiner, spisar, kylsk\u00e5p anskaffades till hemmen. Elektrisk uppv\u00e4rmning installerades i flera hem. Staden Elektriska aff\u00e4r ville att Jyllinkoski skulle bygga ut n\u00e4tet, f\u00f6r att det skulle motsvara f\u00f6rbrukningen.<\/p>\n

\"\"
Den 4 januari 1964 tog tidningen Syd-\u00d6sterbotten upp fr\u00e5gan om elenergi p\u00e5 ledarplats. Redan i f\u00f6rsta meningen konstateras att tillg\u00e5ngen p\u00e5 elektricitet \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r industriell verksamhet. F\u00f6rst nu kunde staden b\u00f6rja erbjuda fina villkor f\u00f6r industrietableringar, t.ex. \u00e5r 1968 gjordes verkliga f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 Finlands f\u00f6rsta bilfabrik till Kristinestad.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1964 i b\u00f6rjan<\/strong> p\u00e5 december deltog ingenj\u00f6r Kostioja fr\u00e5n Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 Oy i ett stadsstyrelsem\u00f6te i Kristinestad. Han framf\u00f6rde d\u00e4r flera f\u00f6rdelar med att hans bolag helt skulle ta \u00f6ver eldistributionen i staden. De skulle i s\u00e5 fall bygga ut n\u00e4tet och skulle ocks\u00e5 kunna s\u00e4lja str\u00f6mmen till ett l\u00e4gre pris \u00e4n Kristinestads Elektriska aff\u00e4r.<\/p>\n

F\u00f6re julen samma \u00e5r<\/strong> sammankallade P\u00e4rus-Fors ett informationsm\u00f6te p\u00e5 kommunalg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd, som blev s\u00e5 v\u00e4lbes\u00f6kt att ocks\u00e5 \u201dalla st\u00e5platser var upptagna\u201d.\u00a0 Direkt\u00f6r Rurik Nylund f\u00f6rklarade d\u00e4r varf\u00f6r de under det h\u00e4r \u00e5ret har inf\u00f6rt en anslutningsavgift. Tidigare har konsumenterna endast betalat en grundavgift och f\u00f6r sj\u00e4lva str\u00f6mmen. Priset p\u00e5 el var 15 penni per kilowatt men de som f\u00f6rbrukade mer \u00e4n 1\u00a0500 kW per \u00e5r betalade endast 11 penni. Rurik Nylund ville ha \u00e5h\u00f6rarnas f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r ett h\u00f6gt elpris och h\u00e4nvisade till de h\u00f6ga kostnaderna med ledningar och transformatorer. Elektriska inspektoratet kom hela tiden med nya best\u00e4mmelser, som varje g\u00e5ng h\u00f6jde deras kostnader.<\/p>\n

\u00c5tg\u00e4rden med anslutningsavgiften var befogad, ans\u00e5g man p\u00e5 P\u00e4rus-Fors men den ledde till att en stor del av abonnenterna i Tj\u00f6ck bytte till Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 och samma sak h\u00e4nde i Korsb\u00e4ck, d\u00e4r en stor del bytte till Jyllinkoski.<\/p>\n

Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6s f\u00f6rslag.<\/strong><\/h3>\n

Stadsstyrelsen i Kristinestad ville ha ett f\u00f6rslag av Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 hur de skulle sk\u00f6ta eldistributionen. Jyllinkoski gjorde d\u00e5 ett utkast till ett kontrakt, som stadsstyrelsen behandlande p\u00e5 ett m\u00f6te i mars 1965.<\/p>\n

F\u00f6rslaget gick ut p\u00e5 att Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 skulle ta \u00f6ver eln\u00e4tet och distributionen i hela Kristinestad och kontraktet skulle g\u00e4lla i 15 \u00e5r. Under den tiden skulle hela ledningsn\u00e4tet och transformatorer byggas om, enligt direktiv fr\u00e5n elinspektoratet. F\u00f6r denna koncession skulle Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 betala en eng\u00e5ngsers\u00e4ttning om 30\u00a0000 mark \u00e5t staden. Elpriset skulle fastsl\u00e5s till 9 penni per kW och 6 penni f\u00f6r industrier. Efter 15 \u00e5rs tid skulle avtalet forts\u00e4tta med en upps\u00e4gningstid om 2 \u00e5r och staden kunde i s\u00e5 fall inl\u00f6sa elledningarna f\u00f6r att pris som d\u00e5 skulle best\u00e4mmas. Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 lovade att deras \u201delektricitet skulle vara prima\u201d. Personalen i staden skulle \u00f6verg\u00e5 i Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6s tj\u00e4nst.<\/p>\n

Stadsstyrelsens tog detta f\u00f6rslag i \u00f6verv\u00e4gande och beg\u00e4rde utl\u00e5tande av elverkschefen Ralf Nyg\u00e5rd. Denne avr\u00e5dde eftersom han menade att staden efter 15 \u00e5rs tid inte hade n\u00e5gra ekonomiska m\u00f6jligheter att inl\u00f6sa ledningarna och transformatorerna. Staden skulle ocks\u00e5 f\u00f6rlora m\u00f6jligheten att locka industrier till staden genom att erbjuda f\u00f6rm\u00e5nlig elektricitet.<\/p>\n

Efter detta erbjudande besl\u00f6t stadsstyrelsen att tills\u00e4tta en kommitt\u00e9 f\u00f6r att utreda fr\u00e5gan och i den skulle ocks\u00e5 Lappfj\u00e4rds kommun och P\u00e4rus-Fors Ab ing\u00e5. Staden valde Eero Korkeam\u00e4ki och Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m, Lappfj\u00e4rd valde Einar Lindh och Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4 medan P\u00e4rus-Fors valde direkt\u00f6ren Rurik Nylund och teknikern Stig Rosenback till denna kommitt\u00e9.<\/p>\n

Kommitt\u00e9ns arbete.<\/strong><\/h3>\n

Den tillsatta kommitt\u00e9n p\u00e5b\u00f6rjade genast sitt arbete med att utv\u00e4rdera Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6s erbjudande. Redan till en b\u00f6rjan ans\u00e5g de att deras erbjudande inte var det b\u00e4sta och de b\u00f6rjade ocks\u00e5 s\u00f6ka andra alternativ. Ganska snart \u00f6vergav de tanken att \u00f6verl\u00e5ta eln\u00e4tet och distributionen \u00e5t ett utomst\u00e5ende bolag.<\/p>\n

\u00c5r 1965, den 29 mars<\/strong> h\u00f6ll kommitt\u00e9n sitt f\u00f6rsta sammantr\u00e4de p\u00e5 kommunalg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd. N\u00e4rvarande var alla utsedda utom Korkeam\u00e4ki fr\u00e5n Kristinestad, som var f\u00f6rhindrad att delta. M\u00f6tesordf\u00f6rande Einar Lindh ber\u00e4ttade att fem personer den 15 mars hade bes\u00f6kt Pohjolan Voimas kontor i Kemi och att det bolaget st\u00e4llde sig positiv till att s\u00e4lja elenergi fr\u00e5n den 110 kV-linje, som gick genom Dagsmark. Den h\u00e4r ledningen som byggdes 1939-1940 fr\u00e5n vattenkraftverket i Harjavalta till Toby utanf\u00f6r Vasa och den gick genom Dagsmark och Korsb\u00e4ck, omkring 15 km fr\u00e5n staden.<\/p>\n

Rurik Nylund och Stig Rosenback hade den 20 mars bes\u00f6kt Kattern\u00f6 Transformatorstation n\u00e4ra Jakobstad, f\u00f6r att se hur de hade ordnat elfr\u00e5gan d\u00e4r. Kommitt\u00e9n besl\u00f6t d\u00e5 att de kunde bilda ett nytt aktiebolag med Kattern\u00f6bolaget som f\u00f6rebild.<\/p>\n

Planeringen b\u00f6rjar<\/strong><\/h3>\n

Tekniker Stig Rosenback b\u00f6rjade nu utreda de olika alternativen och han kom fram till att det distributionsomr\u00e5de som planerades var tillr\u00e4ckligt stort f\u00f6r att f\u00e5 l\u00f6nsamhet i projektet. P\u00e4rus-Fors i Lappfj\u00e4rd och Kristinestads Elektriska aff\u00e4r tillsammans bildade ett tillr\u00e4ckligt stort omr\u00e5de. De h\u00e4r b\u00e5da k\u00f6pte nu den mesta elenergin fr\u00e5n Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 i Kurikka, som k\u00f6pte energin fr\u00e5n Etel\u00e4-Pohjanmaan Voima, som i sin tur k\u00f6pte energin fr\u00e5n Imatran Voima. De h\u00e4r tv\u00e5 \u201dmellangrossisterna\u201d gjorde att elenegrin fr\u00e5n Jyllinkoski blev on\u00f6digt dyr. D\u00e5 den str\u00f6mmen kom \u00e4nda fr\u00e5n deras transformatorstation i Per\u00e4l\u00e4, s\u00e5 var risken stor att det skulle bli problem med distributionen, till exempel vid h\u00e5rdare stormar.<\/p>\n

Stig Rosenback kom fram till att ett gemensamt ink\u00f6psbolag vore den b\u00e4sta l\u00f6sningen och att det bolaget skulle bygga en transformatorstation l\u00e4ngs med Harjavaltalinjen n\u00e5gonstans i Dagsmark. Ink\u00f6psbolaget skulle ocks\u00e5 bygga en egen matarlinje fr\u00e5n Dagsmark till staden. Transformatorstationen skulle vara p\u00e5 110 kV och \u00e5rsf\u00f6rbrukningen borde vara \u00f6ver 4 miljoner kW.<\/p>\n

Rosenback konstaterade att matarledningen fr\u00e5n Per\u00e4l\u00e4 inte kan fungera i evighet och redan en mindre industri i staden skulle ha f\u00f6rorsakat stora sv\u00e5righeter.<\/p>\n

Investeringen skulle ske helt med l\u00e5nade pengar, som skulle amorteras p\u00e5 20 \u00e5r. Rosenback r\u00e4knade ut att transformatorstationen skulle kosta 351\u00a0000 mark och h\u00f6gsp\u00e4nningsledning d\u00e4rifr\u00e5n till staden 90\u00a0000 mark, allt tillsammans 441\u00a0000 mark.<\/p>\n

Aktieteckningen var enh\u00e4llig<\/strong><\/h3>\n

Under maj m\u00e5nad 1965 besl\u00f6t b\u00e5de staden Kristinestad och Lappfj\u00e4rds kommun att teckna aktier i ett nytt elbolag. Ocks\u00e5 P\u00e4rus-Fors tecknade sin andel av aktierna.<\/p>\n

Under ett stadsstyrelsem\u00f6te i slutet av maj 1965 behandlades fr\u00e5gan om elektrisk str\u00f6m till nybyggda \u00d6sterbottens K\u00f6tts slakteri, som hade \u00f6nskat en egen transformator med str\u00f6m fr\u00e5n Jyllinkoski. Denna anh\u00e5llan avslog dock. Helt ov\u00e4ntat kom d\u00e5 tv\u00e5 representanter fr\u00e5n Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 till m\u00f6tet. Dessa kr\u00e4vde d\u00e5 att kommitt\u00e9ns l\u00f6nsamhetsber\u00e4kningar skulle granskas av oj\u00e4viga experter. De lovade ocks\u00e5 att de skulle kunna t\u00e4nka sig att bygga en ringmatning som reserv till staden. Denna skulle g\u00e5 fr\u00e5n N\u00e4rpes via Svalskulla. \u00c5t stadsdirekt\u00f6ren gav de en utf\u00f6rligare l\u00f6nsamhetskalkyl och lovade att de kunde duplicera ett n\u00f6digt antal, b\u00e5de p\u00e5 finska och p\u00e5 svenska.<\/p>\n

Sydbottens Kraft bildas i juli 1965<\/strong><\/h3>\n

Kommitt\u00e9n besl\u00f6t att bilda ett helt nytt anskaffningsbolag, som skulle heta \u201dSydbottens Kraft Ab \u2013 Suupohjan Voima Oy\u201d. Bolagets verksamhet skulle vara att bygga och \u00e4ga en 110 kV transformatorstation i Lappfj\u00e4rd och att k\u00f6pa och s\u00e4lja elektricitet till aktie\u00e4garna. Bolaget kommer att bygga en 20 kV ledning till Kristinestad, som skall tas i bruk samtidigt som transformatorstationen. Bolagets aktiekapital skulle vara 50 aktier \u00e1 1\u00a0000 mark, allts\u00e5 50\u00a0000 mark.<\/p>\n

Av aktierna skulle staden Kristinestad \u00e4ga 40 %, Lappfj\u00e4rds kommun likas\u00e5 40 % och de resterande 20 % skulle \u00e4gas av Ab P\u00e4rus-Fors. Bolagsordningen undertecknades den 12 juli 1965 av stadsdirekt\u00f6r Dahlstr\u00f6m och hans ers\u00e4ttare Lars Ingves, Lappfj\u00e4rds kommunalstyrelseordf\u00f6rande \u00c5ke \u00c5lgars och kommunalsekreteraren Evert F\u00f6rn\u00e4s och f\u00f6r Ab P\u00e4rus-Fors av direkt\u00f6r Rurik Nylund.<\/p>\n

Utl\u00e5tande fr\u00e5n Finlands Elektricitetsverksf\u00f6rening r.f.<\/strong><\/h3>\n

F\u00f6r att f\u00e5 b\u00e4ttre underlag f\u00f6r sina beslut s\u00e5 beg\u00e4rde staden Kristinestad ett opartiskt utl\u00e5tande av Finlands Elektricitetsverksf\u00f6rening r.f. Den f\u00f6reningen gjorde d\u00e5 en analys av de olika alternativen. De j\u00e4mf\u00f6rde Pohjolan Voima-alternativet med Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6s olika alternativ.<\/p>\n

I juli 1965 kom deras utl\u00e5tande, som inte gav n\u00e5gon klar l\u00f6sning. Trots att Pohjolan Voimas ledning fr\u00e5n Dagsmark och en transformatorstation skulle kr\u00e4va kapitalinsatser av staden, s\u00e5 skulle det \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 l\u00e5ng sikt bli f\u00f6rm\u00e5nligare \u00e4n Jyllinkoskis alternativ, som inte kr\u00e4vde n\u00e5gra direkta pengar av staden. Men de skrev ocks\u00e5 att det f\u00f6r\u00e5ldrade eln\u00e4tet i staden beh\u00f6vde f\u00f6rnyas och det kr\u00e4vde en kapitalinsats av staden. F\u00f6reningen kunde t\u00e4nka sig att staden borde g\u00f6ra ett 5-\u00e5rskontrakt med Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 och sedan n\u00e4r f\u00f6rbrukningen \u00f6kat ta upp \u00e4rendet till ny behandling med Pohjolan Voima.<\/p>\n

Staden beg\u00e4rde ocks\u00e5 utl\u00e5tande fr\u00e5n Ekono, och deras teknoelektriska avdelning gav ungef\u00e4r likadana svar i juli 1965.<\/p>\n

M\u00f6te med Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 i augusti 1965<\/strong><\/h3>\n

En grupp p\u00e5 fyra personer fr\u00e5n Sydbottens Kraft hade den 9 augusti 1965 bes\u00f6kt Kurikka och lagt fram ett samarbetsf\u00f6rslag med Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6, allts\u00e5 den d\u00e5varande elleverant\u00f6ren. N\u00e5got samarbete ville Jyllinkoski inte veta av, utan de meddelade att de kommer sj\u00e4lva att bygga en st\u00f6rre transformatorstation i Syd\u00f6sterbotten. Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4 f\u00f6rslog d\u00e5 att Jyllinkoski till och med kunde k\u00f6pa in sig i Sydbottens Kraft men detta f\u00f6rslag avslogs direkt. Jyllinkoski f\u00f6reslog d\u00e5 att ett m\u00f6te kunde h\u00e5llas i Lappfj\u00e4rd den 13 augusti och dit kallades tekniska ledaren Jorma M\u00f6rsky och kontorschefen Leif L\u00f6fgren och fr\u00e5n Sydbottens Kraft hela kommitt\u00e9n.<\/p>\n

P\u00e5 m\u00f6tet i Lappfj\u00e4rd f\u00f6reslog Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 att Sydbottens Kraft skulle avst\u00e5 fr\u00e5n planerna att bygga en transformatorstation i Lappfj\u00e4rd. Om s\u00e5 skulle ske lovade bolaget att de skulle h\u00e5lla samma ink\u00f6pstariffer som Pohjolan Voima hade. Kommitt\u00e9n besl\u00f6t att de skulle behandla f\u00f6rslaget p\u00e5 n\u00e4sta m\u00f6te.<\/p>\n

Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 agerade aggressivt<\/strong><\/h3>\n

I juli 1965 besl\u00f6t K\u00e4rjenkoski Elandelslag att de skall g\u00f6ra avtal med Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6, i st\u00e4llet f\u00f6r med deras l\u00e5ngvariga leverant\u00f6r P\u00e4rus-Fors Ab. K\u00e4rjenkoski by skulle f\u00e5 en egen \u00f6verf\u00f6ringslinje fr\u00e5n Vanhakyl\u00e4 och tre nya transformatorer. Fr\u00e5n tidigare fanns det bara en och s\u00e5gverkets egen transformator. K\u00e4rjenkoski Elandelslag hade omkring 100 konsumenter.<\/p>\n

Missn\u00f6je i Kurikka<\/strong><\/h3>\n

D\u00e5 Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 m\u00e4rkte att de h\u00f6ll p\u00e5 att mista ett par goda kunder, blev de mera hotfulla i sina uttalanden och g\u00f6randen. I flera brev framf\u00f6rde de sin egen f\u00f6rtr\u00e4fflighet som en god och f\u00f6rm\u00e5nligt leverant\u00f6r av elenergi.<\/p>\n

P\u00e5 ett m\u00f6te i Yttermark i december 1965 fr\u00e5gade de direkt av Alvar Utter om det ligger spr\u00e5kpolitik bakom beslutet att bilda Sydbottens Kraft och av Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m fr\u00e5gade de hur det \u00e4r m\u00f6jligt att Sydbottens Kraft har offererat elenergi \u00e5t \u00c5dalens elektriska kommunalf\u00f6rbund i N\u00e4rpes. Detta hade de gjort \u201dtrots att Sydbottens Kraft endast existerade p\u00e5 pappret\u201d.<\/p>\n

Ingvar Smeds skulle ocks\u00e5 f\u00f6rklara vad han menade i en artikel i Vasabladet 24.11.1965 d\u00e4r han p\u00e5stod att \u201dn\u00e5gon basindustri f\u00e5r vi knappast till detta omr\u00e5de om vi inte har en egen elkraftstation\u201d.<\/p>\n

P\u00e5 m\u00f6tet ifr\u00e5gasatte Jyllinkosken S\u00e4hk\u00f6 den l\u00f6nsamhetskalkyl, som Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m hade gjort och som skulle spara upp till 380 miljoner \u00e5t distributionsomr\u00e5det. Rurik Nylund fr\u00e5n P\u00e4rus-Fors skulle ocks\u00e5 f\u00f6rklara vad han menade med att Jyllinkoskis lokala ombud i K\u00e4rjenkoski f\u00f6rs\u00f6kte v\u00e4rva kunder av P\u00e4rus-Fors.<\/p>\n

Tomt f\u00f6r transformatorstationen k\u00f6ptes i L\u00e5lby 1966<\/strong><\/h3>\n

Kommitt\u00e9n, som fr\u00e5n b\u00f6rjan hade best\u00e4mt att stationen skulle bygga i Dagsmark invid Harjavaltalinjen hade i oktober 1965 \u00e4ndrat sina planer och kommit fram till att den skall byggas i L\u00e5lby i st\u00e4llet. D\u00e4rifr\u00e5n skulle en 110 kV h\u00f6gsp\u00e4nningslinje byggas till Harjavaltalinjen i Idb\u00e4cksliden. Fr\u00e5n den h\u00e4r transformatorstationen skulle en 20 kV ledning byggas till Kristinestad och Lappfj\u00e4rdsomr\u00e5det kunde f\u00e5 elstr\u00f6m d\u00e4rifr\u00e5n direkt. Linnea och Axel Eriksberg fr\u00e5n Tj\u00f6ck och Anna och Elis Holmlund fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd s\u00e5lde en del av sina marker \u00e5t Sydbottens Kraft, s\u00e5 att bolaget fick totalt 1,3 hektar mark f\u00f6r stationen.<\/p>\n

F\u00f6rsta bolagsst\u00e4mman 1966<\/strong><\/h3>\n

Den konstituerande bolagsst\u00e4mman h\u00f6lls p\u00e5 Restaurang Suupohja i Kristinestad den 5 februari 1966 och d\u00e4r var alla aktie\u00e4gare representerade. Fr\u00e5n staden deltog Georg Dahlstr\u00f6m, Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m, Alvar Utter och Tauno Miettunen. Fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd kom \u00c5ke \u00c5lgars, Ingvar Smeds, Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4, Birger Lillhannus och Elis Nygren. P\u00e4rus-Fors representerades av Rurik Nylund, Stig Rosenback och Einar Lindh.<\/p>\n

St\u00e4mmans ordf\u00f6rande Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m meddelade att Handels- och industriministeriet den 27 december 1965 hade fastst\u00e4llt bolagsordningen. St\u00e4mman kunde d\u00e5 enh\u00e4lligt konstatera att bolaget var bildat.<\/p>\n

Kontrakt skrevs med Pohjolan Voima<\/strong><\/h3>\n

I december 1965<\/strong> kom en kartograf och en ingenj\u00f6r fr\u00e5n Pohjolan Voima p\u00e5 bes\u00f6k till L\u00e5lby. De kom fram till att en 110 kV ledning skall dras fr\u00e5n Idb\u00e4cksliden genom Dagsmossen, Simpb\u00e4cken, Ljudan och Nyskiftan till den kommande stationen i L\u00e5lby. Ledningen skulle bli 7,5 km l\u00e5ng och p\u00e5 en 2 km str\u00e4cka g\u00e5r den genom skogen och resten \u00f6ver \u00e5kermark. Sydbottens Kraft sk\u00f6tte om tillst\u00e5nden och kom \u00f6verens med mark\u00e4garna, medan Pohjolan Voima ansvarade f\u00f6r byggandet av ledningen.<\/p>\n

\u00a0<\/strong>\u00c5r 1966 i februari<\/strong> p\u00e5 styrelsens m\u00f6te undertecknades leveransavtalet med Pohjolan Voima och det skulle tr\u00e4da i kraft den dag d\u00e5 transformatorstationen i L\u00e5lby kopplades till riksn\u00e4tet. Avtalet p\u00e5 \u00e5tta sidor var detaljerat med flera tekniska \u00f6verenskommelser och priset p\u00e5 elenergin var ocks\u00e5 best\u00e4mt.<\/p>\n

P\u00e5 samma m\u00f6te i februari best\u00e4mde styrelsen att bolaget skall best\u00e4lla en 100 kV transformator och annat st\u00e4llverksmaterial av Str\u00f6mberg Ab i Vasa. \u00c5tta man fr\u00e5n orten var nu sysselsatta med att hugga upp linjegatan mellan stationen och Idb\u00e4ckliden.<\/p>\n

H\u00f6gsp\u00e4nningslinjen fr\u00e5n L\u00e5lby stationen till staden byggdes av Turun Asennuspaja fr\u00e5n \u00c5bo.<\/p>\n

P\u00e5 m\u00f6tet valdes en interimsstyrelse f\u00f6r bolaget best\u00e5ende av Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m, Tauno Miettunen, Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4, Einar Lindh och Rurik Nylund.<\/p>\n

Skaftung kommer med i bolaget<\/strong><\/h3>\n

I slutet av februari 1966 besl\u00f6t en majoritet av Elandelslaget i Skaftung att g\u00e5 med i det nya bolaget Sydbottens Kraft. I b\u00f6rjan av mars m\u00e5nad bes\u00f6kte Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m och tekniker Stig Rosenback byn f\u00f6r att bekanta sig med l\u00e4get d\u00e4r. Nya transformatorer b\u00f6r byggas i Sko\u00e4ngen, Boberg och i Henriksdal. De gjorde ocks\u00e5 en \u00f6verenskommelse med Torsten Granskog att en h\u00f6gsp\u00e4nningsledning skall dras ned till R\u00e5g\u00e5rds s\u00e5g och kvarn och att det skall byggas en transformator d\u00e4r.<\/p>\n

P\u00e5 en extra st\u00e4mma i april 1966 best\u00e4mdes det slutligen om \u00f6verl\u00e5telsen av elandelslagets egendom till Sydbottens Kraft.<\/p>\n

Arbetet forts\u00e4tter<\/strong><\/h3>\n

I mars 1966 var 110 kV linjens str\u00e4ckning mellan L\u00e5lby och Idb\u00e4cksliden klar och upphuggen. Denna m\u00e5nad unders\u00f6ktes terr\u00e4ngen mellan L\u00e5lby och staden d\u00e4r den dubbla 20 kV skall g\u00e5. Staden gav tillst\u00e5nd att linjen f\u00e5r g\u00e5 genom deras skog. Eftersom linjen blev s\u00e5 pass kort som 4 km s\u00e5 byggdes linjen som dubbel. Man satte allts\u00e5 upp isolatorer f\u00e4rdigt f\u00f6r en andra linje, som skulle byggas senare. Detta gjordes med tanke p\u00e5 att stadens elf\u00f6rs\u00f6rjning i framtiden skulle bli s\u00e5 st\u00f6rningsfri som m\u00f6jligt och att det skulle vara m\u00f6jligt att ansluta ocks\u00e5 st\u00f6rre industrier.<\/p>\n

Nu f\u00f6rdes ocks\u00e5 f\u00f6rhandlingar med Lappfj\u00e4rds s\u00f6dra elektricitetsandelslag i H\u00e4rkmeri om Sydbottens Krafts \u00f6vertagande av h\u00f6gsp\u00e4nningslinjen dit. Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m och Stig Rosenback f\u00f6rde f\u00f6rhandlingar och de tyckte att deras bolag nu har ett gott rykte, som inte s\u00e5g konsumenterna som enbart mj\u00f6lkkor.<\/p>\n

Tekniker Stig Rosenback, som sk\u00f6tte det tekniska p\u00e5 P\u00e4rus-Fors fick redan i december 1965 samma befattning p\u00e5 Kristinestads Elektriska aff\u00e4r. Detta gjorde han bara tillf\u00e4lligt tills B\u00f6rje Haldin skulle ta \u00f6ver till sommaren 1966. I mars 1966 p\u00e5talade Rosenback att det beh\u00f6vde byggas nya ledningar till Skrattn\u00e4s och till Strandkroken. Eftersom elinspektoratet hade p\u00e5talat bristerna besl\u00f6t staden att arbetet skall utf\u00f6ras genast och pengarna skulle tas fr\u00e5n f\u00f6ljande \u00e5rs budget.<\/p>\n

P\u00e5 bolagsst\u00e4mman i april 1966 diskuterade man fr\u00e5gan om de strikta kreditrestriktionerna som r\u00e5dde i landet. Denna f\u00f6rsv\u00e5rade anskaffningen av kapital f\u00f6r byggandet av transformatorstationen i L\u00e5lby. St\u00e4mman besl\u00f6t att v\u00e4nda sig till aktie\u00e4garna f\u00f6r att f\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndiga garantier f\u00f6r att f\u00e5 l\u00e5nen beviljade. Staden Kristinestad och Lappfj\u00e4rds kommun beviljade den n\u00f6dv\u00e4ndiga borgensf\u00f6rbindelsen och det gjorde ocks\u00e5 P\u00e4rus-Fors Ab p\u00e5 en st\u00e4mma i b\u00f6rjan av juni.<\/p>\n

St\u00e4mman valde Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m, Tauno Miettunen, Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4, Rurik Nylund och Einar Lindh till medlemmar i styrelsen. P\u00e5 ett m\u00f6te den 23 april hade det best\u00e4mts att Alvar Utter fr\u00e5n Kristinestad skulle f\u00e5 delta i bolagets sammantr\u00e4den.<\/p>\n

I april m\u00e5nad 1966<\/strong> restes s\u00e5 den f\u00f6rsta stolpen p\u00e5 Pohjolan Voimas 110 kV ledning till stationen i L\u00e5lby.<\/p>\n

I april<\/strong> gjorde tekniker Stig Rosenback en utredning om hur elledningarna skall dras inne i Kristinestad. De gamla luftledningarna upph\u00e4ngda i tr\u00e4stolpar, som stod p\u00e5 de smala gatorna, skulle tas bort och ers\u00e4ttas med jordkablar nedgr\u00e4vda i gatorna. Omr\u00e5det som han t\u00e4nkte p\u00e5 var den fyra l\u00e5nggatorna mellan Nytorget och tullstugorna i Norrstan. En extra kabel skulle gr\u00e4vas ned i reserv och gatubelysningen skulle ocks\u00e5 f\u00f6rnyas och f\u00e5 egna jordkablar. Allt detta kunde g\u00f6ras f\u00f6r 273\u00a0000 mark och under en tre\u00e5rsperiod.<\/p>\n

\u00c5r 1966 i september<\/strong> fick byggm\u00e4stare Thure Nygren i uppdrag att bygga transformatorbyggnaden i L\u00e5lby. Denna tegelbyggnad skulle han uppf\u00f6ra p\u00e5 lite mer \u00e4n en m\u00e5nad och den skulle kosta omkring 55\u00a0000 mark. Elledningarna fr\u00e5n stationen till staden var nu f\u00e4rdiga och det arbetet hade ju gjorts av Turun asennuspaja.<\/p>\n

Just f\u00f6re julen 1966, n\u00e4rmare best\u00e4mt den 21 december installerades transformatorn i den nya byggnaden i L\u00e5lby men det var oklart om arbetet skulle bli f\u00e4rdigt f\u00f6re \u00e5rsskiftet. Det var ju m\u00e5let att \u201degen str\u00f6m\u201d skulle matas ut i n\u00e4tet under detta \u00e5r. Transformatorn som byggdes i Vasa hade provk\u00f6rts d\u00e4r och den v\u00e4gde hela 36,2 ton. Tidtabellen var stram och mont\u00f6rerna fr\u00e5n Vasa och Sydbottens Krafts egen personal arbetade n\u00e4stan dygnet runt i tv\u00e5 veckors tid.<\/p>\n

Stationen togs i bruk den 31 december 1966.<\/strong><\/h3>\n

Det var en stor dag i Sydbottens Krafts historia d\u00e5 den nya transformatorstationen i L\u00e5lby kunde tas i bruk strax efter midnatt den 31 december. F\u00f6rst ansl\u00f6ts P\u00e4rus-Fors i Lappfj\u00e4rd klockan 1.30 och klockan sex p\u00e5 ny\u00e5rsaftonmorgonen kopplades ocks\u00e5 Kristinestad till stationen. Bolaget framh\u00f6ll nu att \u201dbristen p\u00e5 energi \u00e4r inte l\u00e4ngre ett hinder f\u00f6r omr\u00e5dets industrialisering, eftersom stora behov snabbt kan tillgodoses\u201d.<\/p>\n

\"\"
Genom den h\u00e4r transformatorstationen i L\u00e5lby kom all elenergi till staden Kristinestad och Lappfj\u00e4rds kommun. \u00c5r 1983 togs en andra station i bruk invid Flyb\u00e4cken i Kristinestad.<\/figcaption><\/figure>\n

Bolagets styrelseordf\u00f6rande Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m fungerade ocks\u00e5 som direkt\u00f6r f\u00f6r bolaget och Stig Rosenback var anst\u00e4lld som teknisk ledare. I Skaftung hade bolaget en egen distriktsmont\u00f6r.<\/p>\n

Under sitt f\u00f6rsta verksamhets\u00e5r 1966 gjorde bolaget Sydbottens Kraft en f\u00f6rlust p\u00e5 3\u00a0242 mark. L\u00e5ngfristigt, fr\u00e4mmande kapital hade de 200\u00a0000 mark medan det kortfristiga uppgick till lite mer \u00e4n 10\u00a0000 mark. Det egna kapitalet uppgick till 50\u00a0000 mark.<\/p>\n

Inom de n\u00e4rmaste \u00e5ren \u00f6kade elf\u00f6rbrukningen kraftigt medan priset p\u00e5 den ink\u00f6pta elektriciteten sj\u00f6nk. L\u00f6nsamheten f\u00f6rb\u00e4ttrades f\u00f6r varje \u00e5r och bolaget kunde bygga ut ett v\u00e4lfungerande distributionsn\u00e4t i Syd\u00f6sterbotten. Med facit p\u00e5 hand blev det en lyckad l\u00f6sning f\u00f6r del\u00e4garna i Sydbottens Kraft och f\u00f6r konsumenterna.<\/p>\n

St\u00e4llverket vid Flyb\u00e4cken<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1972 i augusti<\/strong> s\u00e5lde staden ett omr\u00e5de p\u00e5 ca 1,8 ha \u00e5t Sydbottens Kraft. Omr\u00e5det var bel\u00e4get invid Flyb\u00e4cken och det var avsett f\u00f6r ett st\u00e4llverk, som skulle kopplas till den 110 kV, som fanns dragen fr\u00e5n Harjavaltalinjen till L\u00e5lby.<\/p>\n

\u00c5r 1973, den 1 februari<\/strong> skrevs ett leveranskontrakt mellan Sydbottens Kraft och Str\u00f6mberg Ab. F\u00f6r en totalkostnad p\u00e5 470 000 skulle Str\u00f6mberg bygga kopplingsstationen p\u00e5 den av staden ink\u00f6pta tomten.<\/p>\n

I slutet av \u00e5r 1973<\/strong> intr\u00e4ffade en energikris i s\u00e5 gott som hela v\u00e4rlden p\u00e5 grund av krigsh\u00e4ndelser mellan Israel och de arabiska grannl\u00e4nderna. Priset p\u00e5 olja steg kraftigt och det gjorde ocks\u00e5 priset p\u00e5 elektricitet. Arabl\u00e4nderna str\u00f6p exporten av r\u00e5olja, vilket ledde till brist p\u00e5 b\u00e5de bensin och olja. Mot slutet av \u00e5ret rekommenderade staten att det skall sparas p\u00e5 b\u00e5de el och olja.<\/p>\n

Trots dessa rekommendationer \u00f6kade Sydbottens Kraft sin elf\u00f6rs\u00e4ljning under \u00e5r 1973 med 27 % j\u00e4mf\u00f6rt med \u00e5ret innan. Till stadens elverk levererades 8,5 miljoner kWh och till P\u00e4rus-Fors Ab 7,7 miljoner och dessa kunde k\u00f6pa elektriciteten f\u00f6r ca 7 penni per kWh. I b\u00f6rjan av \u00e5r 1974 steg elpriserna kraftigt och staden best\u00e4mde i mars att den skall h\u00f6jas till 18 penni, vilket motsvarar 20 cent \u00e5r 2024. Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4 fungerade som VD f\u00f6r Sydbottens Kraft med Stig Rosenback var den som ansvarade f\u00f6r tekniken. I dess styrelse satt Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m, Tauno Miettunen, Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4, Alvar Utter, Rurik Nylund och \u00c5ke \u00c5lgars. Anna Brog\u00e5rd sk\u00f6tte om kontoret.<\/p>\n

\u00c5r 1975<\/strong> invaldes Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4, Alvar Utter, Rurik Nylund, Tauno Miettunen, \u00c5ke \u00c5lgars och Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m i direktionen. P\u00e5 bolagsst\u00e4mman i april framkom att bolaget hade k\u00f6pt elektricitet 16,4 miljoner kWh av Pohjolan Voima. Av den m\u00e4ngden s\u00e5ldes 8,5 miljoner till Kristinestads elverk och 7,9 miljoner till P\u00e4rus-Fors.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i december 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla tidningar och ur dokument utl\u00e5nade av Bo-G\u00f6ran Lindh i Korsb\u00e4ck Elektricitet i Kristinestad sedan \u00e5r 1900. Kristinestad fick sitt f\u00f6rsta elektriska verk \u00e5r 1900, d\u00e5 tre aff\u00e4rsm\u00e4n bildade Forts\u00e4tt l\u00e4sa Sydbottens Kraft<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":21649,"menu_order":25,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-27567","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27567","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=27567"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27567\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30830,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27567\/revisions\/30830"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21649"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=27567"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}