{"id":27494,"date":"2023-11-19T19:05:33","date_gmt":"2023-11-19T17:05:33","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=27494"},"modified":"2026-02-25T22:31:04","modified_gmt":"2026-02-25T20:31:04","slug":"byggandet-av-botombergsmasten","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=27494","title":{"rendered":"Byggandet av B\u00f6tombergsmasten"},"content":{"rendered":"
\"\"
I \u00f6ver 60 \u00e5r har B\u00f6tombergsmasten st\u00e5tt n\u00e4ra ”Jungfrudansen” och s\u00e4nt ut TV-bilder och radioprogram i alla riktningar. Provs\u00e4ndningarna inleddes i november 1965 och det var en stor dag i m\u00e5nga hem, d\u00e5 det eviga ”sn\u00f6ov\u00e4dret fr\u00e5n Lappo” upph\u00f6rde.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i november 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla nummer av tidningen Syd-\u00d6sterbotten och ur de gamla lagfarterna.<\/b><\/span><\/p>\n

Bakgrund<\/strong><\/h2>\n
\"\"
\u00c5r 1959, den 3 september installerade en firma fr\u00e5n Bj\u00f6rneborg den f\u00f6rsta TV-apparaten i Lappfj\u00e4rd hos Selim Bergkulla. Urklippet ur Syd-\u00d6sterbotten 5.9.1959. \u00c5r 1960 i september installerade Kri-Mo den f\u00f6rsta TV:n i H\u00e4rkmeri och det gjordes Axel Sundn\u00e4s, som var n\u00f6jd med bildkvaliteten.<\/figcaption><\/figure>\n

Finlands Rundradio inledde TV-uts\u00e4ndningar \u00e5r 1957 men det var nog f\u00f6rst p\u00e5 1960-talet som televisionerna blev vanliga och mera tillg\u00e4ngliga f\u00f6r den vanliga befolkningen. Direkta uts\u00e4ndningar fr\u00e5n stora idrottst\u00e4vlingar intresserade och m\u00e5nga skaffade sig televisionsapparater f\u00f6r att kunna f\u00f6lja med t\u00e4vlingarna. I augusti 1960, just f\u00f6re de olympiska spelen inleddes i Rom k\u00f6rde TV-s\u00e4ndaren i V\u00e4nn\u00e4s i g\u00e5ng utanf\u00f6r Ume\u00e5. D\u00e4r lovade de att en stor del av \u00f6sterbottningarna kommer att kunna f\u00f6lja med Sveriges Radio-TV:s direkts\u00e4nda t\u00e4vlingar, s\u00e5 att s\u00e4ga ”ringside”.<\/p>\n

\"\"
Bror Ax\u00e9n annonserade i Syd-\u00d6sterbotten att en Philips 21 ” bordsmodell finns att f\u00e5s f\u00f6r 96 000 mark och som lockbete anv\u00e4nde han spurtande l\u00f6pare fr\u00e5n OS i Rom.<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00f6r att kunna ta in s\u00e4ndningarna kr\u00e4vdes det stora antenner p\u00e5 taken och \u00e4nd\u00e5 var bildkvaliteten d\u00e5lig. \u00c5r 1961-62 byggdes en 320 meter h\u00f6g tv-mast i Lappo, \u00f6ster om Sein\u00e4joki och vid gynnsamt v\u00e4der kunde tv-tittare i Syd\u00f6sterbotten f\u00e5 en hyfsad tv-bild men vid s\u00e4mre v\u00e4der var det sv\u00e5rt, ja n\u00e4stan om\u00f6jligt att se vad som visades i tv-rutan.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1962 byggdes en 320 meter h\u00f6g TV-mast p\u00e5 Simsi\u00f6nvuori i Lappo och den var t\u00e4nkt att t\u00e4cka hela det \u00f6sterbottniska kustomr\u00e5det. Dessv\u00e4rre visade det sig att signalerna inte riktigt n\u00e5dde fram till Kristinestad och inte till Tj\u00f6ck och Lappfj\u00e4rd heller. Vid passligt v\u00e4der kunde bilden vara bra men f\u00f6r det mesta var det sn\u00f6v\u00e4der som visades. Sj\u00e4lva tv-bilden \u00f6verf\u00f6rdes till Lappo fr\u00e5n Yl\u00f6j\u00e4rvi via en 150 h\u00f6g mast i Etseri.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1962<\/strong> best\u00e4mde Finlands Television att en s\u00e4ndare till skall byggas och den skulle placeras p\u00e5 Lauhanvuori i Stor\u00e5. Vid m\u00e4tningar kom man dock fram till att B\u00f6tombergen i Lappfj\u00e4rd skulle vara ett b\u00e4ttre st\u00e4lle, som d\u00e5 skulle t\u00e4cka ocks\u00e5 N\u00e4rpes och Korsn\u00e4s. \u00c5r 1963 i maj kom det slutliga beskedet att masten skall byggas p\u00e5 B\u00f6tombergen. Det best\u00e4mdes p\u00e5 samma g\u00e5ng att s\u00e4ndaren p\u00e5 B\u00f6tombergen skulle anv\u00e4nda kanal 4 men vid kontroll med myndigheterna i Sverige visade det sig att denna kanal skulle krocka med den som fanns i Boden och d\u00e5 \u00e4ndrades kanalen till nummer 6.<\/p>\n

\"\"
P\u00e5 samma plats d\u00e4r masten byggdes fanns det fr\u00e5n tidigare ett utsiktstorn och h\u00e4r har eleverna fr\u00e5n s\u00f6dra folkskolan under en cykelutf\u00e4rd tagit sig upp i tornet. Fotot \u00e4r taget av folkskoll\u00e4raren Selim Bj\u00f6rses.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1964 i januari<\/strong> meddelade Rundradion att byggandet av masten p\u00e5 B\u00f6tombergen skjuts upp med ett \u00e5r och i st\u00e4llet skulle de bygga en mast i Eura\u00e5minne, s\u00f6der om Bj\u00f6rneborg och \u00e5tminstone tv-tittare i Sidebytrakten kunde d\u00e5 vid passligt v\u00e4der se programmen via den. Men \u00e4nd\u00e5 blev en triangel, best\u00e5ende av Kask\u00f6, Tj\u00f6ck, Kristinestad, Lappfj\u00e4rd och delar av Stor\u00e5 och Sideby utanf\u00f6r sebarhetsomr\u00e5dena. Detta var ju ett stort irritationsmoment och antennerna riktades d\u00e5 i st\u00e4llet mot s\u00e4ndaren i V\u00e4nnes i V\u00e4sterbotten. Vid bra v\u00e4derlek kunde man f\u00e5 in de svenskspr\u00e5kiga programmen, som en del tyckte var av b\u00e4ttre kvalitet \u00e4n de finskspr\u00e5kiga.<\/p>\n

\u00c5r 1964, den 24 mars<\/strong> k\u00f6pte Yleisradio ett omr\u00e5de p\u00e5 n\u00e4stan 6 ha p\u00e5 B\u00f6tombergen av 3 olika s\u00e4ljare. Omr\u00e5de 1 s\u00e5lde Alvar och Gerda H\u00e5ks f\u00f6r 1 410 mark och det var 1,5 ha stort. Omr\u00e5de 2 s\u00e5lde Emil och Selma Roos f\u00f6r 1450 mark och det var 1,05 ha stort och det st\u00f6rsta omr\u00e5det nr 3 s\u00e5lde Olof och Eva Holm f\u00f6r 5 000 mark j\u00e4mt. Holms omr\u00e5de var p\u00e5 3,4 ha och alla omr\u00e5den s\u00e5ldes med den v\u00e4xande skogen.<\/p>\n

Bygget p\u00e5 B\u00f6tombergen p\u00e5b\u00f6rjades 1965<\/strong><\/h2>\n

Det dr\u00f6jde \u00e4nda till 1964<\/strong> d\u00e5 beslutet gjordes att det skall byggas en mast och en tv-station p\u00e5 B\u00f6tombergen och i mars 1965 uts\u00e5gs Byggnadsbyr\u00e5 A. Hakoranta fr\u00e5n Vasa till byggare av stationen. Byggnaden planerades av arkitekt Iiro Tukkila fr\u00e5n Helsingfors och ocks\u00e5 de \u00f6vriga planerarna kom fr\u00e5n Helsingfors. Vid bygget hade Hakoranta flera underentrepren\u00f6rer, bland annat Hankkija och Vesi-Onninen fr\u00e5n Vasa. Ytan p\u00e5 bottenv\u00e5ningen var 200 m\u00b2 men d\u00e5 den byggdes i tre v\u00e5ningar, s\u00e5 blev volymen hela 1 600 m\u00b3. Tv\u00e5 v\u00e5ningar spr\u00e4ngdes ned i berget, s\u00e5 det \u00e4r endast den \u00f6versta v\u00e5ningen med kontrollrummet, som syns ovanf\u00f6r marken.<\/p>\n

Men nu gick det raskt undan. Byggm\u00e4stare Thure Nygren fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd fick i uppdrag att gjuta fundamenten f\u00f6r sj\u00e4lva masten och vajerf\u00e4sten ute i terr\u00e4ngen. Till entrepren\u00f6r f\u00f6r sj\u00e4lva mastbyggandet uts\u00e5gs firman Wi-Be, Ab Wikstrand & Berg fr\u00e5n Mora i Sverige. De hade erfarenhet av motsvarande byggen fr\u00e5n andra st\u00e4llen, b\u00e5de i Sverige och i Finland. Arbetet \u00f6vervakades av Statens tekniska forskningsanstalt. Masten av st\u00e5lr\u00f6r konstruerades av ingenj\u00f6r Einar Valberg i Stockholm och liknande master hade rests p\u00e5 flera andra orter i Finland.<\/p>\n

\"\"
Masten byggdes av sektioner av 10 meters l\u00e4ngd och de vinschades upp med en speciell lyftkran, som var f\u00e4st p\u00e5 mastens utsida och vartefter arbetet fortskred s\u00e5 lyftes lyftkranen h\u00f6gre och h\u00f6gre. Urklipp ur Syd-\u00d6sterbotten.<\/figcaption><\/figure>\n

Redan i april 1965<\/strong> var masten 50 meter h\u00f6g och sektionerna som var 10 meter l\u00e5nga vinschades upp med en speciell lyftkran, som var f\u00e4st vid sj\u00e4lva masten. Hakoranta h\u00f6ll samtidigt p\u00e5 med grundningen av stationsbyggnaden.<\/p>\n

Radiostationsf\u00f6rest\u00e5ndare L\u00f6vstr\u00f6m var hoppfull att TV-uts\u00e4ndningar kommer att g\u00f6ras f\u00f6re julen. Till en b\u00f6rjan kommer endast kanal ett att visas men han trodde att kanal tv\u00e5 kommer att visas inom n\u00e5gra \u00e5r.<\/p>\n

\"\"
Under veckosluten var det folkvandringar upp till byggplatsen. P\u00e5 bilden st\u00e5r Axel Andtfolk, Lennart Grans, Tage Dahlgren och Ragnar Andtfolk st\u00e5r och kikar upp\u00e5t och de vet att masten nu \u00e4r 65 meter h\u00f6g. \u201dN\u00e4sta g\u00e5ng bryter man v\u00e4l nacken av sig, n\u00e4r man skall se upp till toppen\u201d trodde Ragnar Andtfolk. Urklipp ur Syd-\u00d6sterbotten.<\/figcaption><\/figure>\n

I maj 1965<\/strong> var byggarna redan upp p\u00e5 h\u00f6gsta niv\u00e5n, p\u00e5 plattformen p\u00e5 192 meters h\u00f6jd. Byggarna h\u00f6ll en bl\u00e5sig dag p\u00e5 att svetsa uppe i masten p\u00e5 plattformen, d\u00e5 en svetsloppa fl\u00f6g ner p\u00e5 marken. Marken var torr och mossan ant\u00e4ndes och f\u00f6rorsakade en mindre skogsbrand. 300 m\u00b2 brann men f\u00f6rorsakade inga n\u00e4mnv\u00e4rda ekonomiska skador.<\/p>\n

\u00c5r 1965, den 18 augusti<\/strong> kunde man fira taklagsfest p\u00e5 stationsbyggnaden. Sj\u00e4lva masten hade nu n\u00e5tt sin slutliga h\u00f6jd p\u00e5 212 m och d\u00e5 B\u00f6tombergen p\u00e5 detta st\u00e4lle \u00e4r 127 meter \u00f6ver havsniv\u00e5n, s\u00e5 blir den totala h\u00f6jden 339 meter \u00f6ver havet. Hela masten av st\u00e5lr\u00f6r v\u00e4ger 82 ton och p\u00e5 dess topp g\u00e5r det att installera en 20 meters antenn f\u00f6r televisionens s\u00e4ndningar med dicimeterv\u00e5gor eller uhf. H\u00f6gst upp i masten finns en roterande varningslampa.<\/p>\n

Stationens TV-s\u00e4ndare var av norsk tillverkning och dess s\u00e4ndningseffekt kommer att vara 20 kW och den skall riktas s\u00e5 att v\u00e4sterut mot havet \u00e4r den betydligt svagare \u00e4n mot inlandet, d\u00e4r full effekt kunde anv\u00e4ndas. Utan problem skulle det nu vara m\u00f6jligt att f\u00e5 en bra TV-bild \u00e4nda upp till Petalax och \u00e5t de andra h\u00e5llen \u00e4nda till Kauhajoki, Karvia och Siikais. Inom omr\u00e5det bodde d\u00e5 75 000 personer. I slutet av \u00e5ret s\u00e5 skulle den amerikansk tillverkade UKV-apparaturen flyttas fr\u00e5n Rundradions mast p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen i Kristinestad till B\u00f6tombergen, s\u00e5 att radios\u00e4ndningarna i forts\u00e4ttningen kommer att h\u00f6ras d\u00e4rifr\u00e5n. Rundradion \u00f6verl\u00e4t sedan den obeh\u00f6vliga UKV-masten \u00e5t Post- och telegrafstyrelsen, som skulle bygga en obemannad kustradiostation d\u00e4r.<\/p>\n

B\u00e5de TV- och UKV-antennerna \u00e4r tillverkade i V\u00e4sttyskland. Inne i masten finns det hiss som n\u00e5r upp till 107 meters h\u00f6jd och skall man h\u00f6gre \u00e4r det stegen som g\u00e4ller.<\/p>\n

Provs\u00e4ndningarna inleds<\/strong><\/h2>\n

\u00c5r 1965, den 25 november<\/strong> var en stor dag f\u00f6r TV-tittarna i Syd\u00f6sterbotten, f\u00f6r d\u00e5 b\u00f6rjade provs\u00e4ndningarna fr\u00e5n B\u00f6tombergen. De lyckades \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan och trots att den fungerade med endast halv effekt, s\u00e5 var det mycket b\u00e4ttre \u00e4n det \u201deviga sn\u00f6fallet\u201d fr\u00e5n Lappo. Bild\u00f6verf\u00f6ringen skedde fr\u00e5n Tammerfors, d\u00e4rifr\u00e5n den l\u00e4nkades \u00f6ver flera stationer och den sista fanns p\u00e5 Lauhanvuori i Stor\u00e5. Denna byggdes endast med tanke p\u00e5 B\u00f6tombergsmastens uts\u00e4ndningar.<\/p>\n

Rundradions r\u00e5dgivningsavdelning gav nu ut tydliga direktiv \u00e5t tittarna vad som kr\u00e4vdes f\u00f6r en bra TV-bild. Det skall vara r\u00e4tt typ av mottagarantenn och den skall riktas p\u00e5 ett visst s\u00e4tt. H\u00f6jden kan ocks\u00e5 inverka och en h\u00f6g antenn beh\u00f6ver n\u00f6dv\u00e4ndigtvis inte garantera en bra bild utan det g\u00e4ller att prova sig fram. F\u00f6rs\u00e4ljarna av TV-antenner hade br\u00e5da tider den h\u00e4r tiden och f\u00f6rs\u00e4ljningen av TV-apparater sk\u00f6t i h\u00f6jden. I m\u00e5nga familjen var TV:n den enda julklappen det \u00e5ret men en v\u00e4lkommen s\u00e5dan.<\/p>\n

\"\"
Halvcirkeln visar B\u00f6tombergsmastens sebarhetsomr\u00e5de och inom detta omr\u00e5de bodde det 75 000 personer. Urklipp ur Syd-\u00d6sterbotten.<\/figcaption><\/figure>\n

Invigningen 13 februari 1966<\/strong><\/h2>\n
\"\"
Yleisradio annonserade stort i Syd-\u00d6sterbotten d\u00e5 masten p\u00e5 B\u00f6tombergen skulle invigas \u00e5r 1966 och de som ville f\u00f6lja invigningen p\u00e5 TV skulle v\u00e4lja kanal 6, klockan 15.35.<\/figcaption><\/figure>\n

Det var en storslagen fest i Lappfj\u00e4rd d\u00e5 B\u00f6tombergsmasten invigdes s\u00f6ndagen den 13 februari. Den f\u00f6rsiggick p\u00e5 ungdomslokalen i Lappfj\u00e4rd och Finlands Televisions s\u00e4ndningsbil nr 2 var stationerad d\u00e4r och f\u00f6rmedlade invigningsfesten till TV-tittare \u00f6ver hela landet. F\u00f6r s\u00e4kerhetsskull var den d\u00e4r redan p\u00e5 l\u00f6rdagen f\u00f6r att installera kamerorna och testa apparaterna.<\/p>\n

\"\"
Deltagarna i invigningsfesten kunde f\u00f6re festen bekanta sig med den moderna anl\u00e4ggningen som byggts p\u00e5 B\u00f6tombergen. Stationsbyggnaden hade uppf\u00f6rts av Hakoranta och trots att den ser l\u00e5g ut har den tre v\u00e5ningar. Fotot som \u00e4r taget av Selim Bj\u00f6rses finns i SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

P\u00e5 s\u00f6ndagsf\u00f6rmiddagen repeterades programmet p\u00e5 ungdomslokalen \u00e4nda till klockan tre p\u00e5 eftermiddagen. Televiseringen p\u00e5gick oavbrutet fr\u00e5n kl. 15.35 till 16.15 och genast efter det monterades utrustningen ner.<\/p>\n

P\u00e5 festen h\u00f6lls h\u00e4lsningstalet av Rundradions direkt\u00f6r Vennola och invigningstalet av kanslichef H\u00e4kkinen.<\/p>\n

Lokala f\u00f6rm\u00e5gor fick nu en m\u00f6jlighet att visa upp sig f\u00f6r verkligt stor publik. Ortens folktraditioner visades upp med bland annat ett br\u00f6llopst\u00e5g. Ungdomsf\u00f6reningens danslag och spelmanslag upptr\u00e4dde och med s\u00e5ng upptr\u00e4dde Untuvikot, Lappfj\u00e4rds mansk\u00f6r, en blandad k\u00f6r fr\u00e5n medborgarinstitutet fr\u00e5n N\u00e4rpes och en flickk\u00f6r fr\u00e5n Vaasan tytt\u00f6lyseo. Paul Norrback spelade dragspel och Rurik Nylund ber\u00e4ttade B\u00f6tombergens historia och en blandad k\u00f6r framf\u00f6rde \u00c5ke Knus ”Lappfj\u00e4rdsvalsen”. Det lokala spelmanslaget fick avsluta det digra programmet, som allts\u00e5 gick ut i hela landet.<\/p>\n

P\u00e5 kv\u00e4llen h\u00f6lls en middagsfest p\u00e5 Stadshotellet i Kristinestad dit ett 50-tal g\u00e4ster hade inbjudits. G\u00e4sterna fr\u00e5n huvudstaden var m\u00e4kta imponerad av hotellets stilfulla sal. G\u00e4sternas tack framf\u00f6rdes av Lappfj\u00e4rds kommuns fullm\u00e4ktigeordf\u00f6rande Thorolf Dreijer, som var n\u00f6jd med att landsdelen nu f\u00e5tt samma service som stora delar av landet redan har haft en tid.<\/p>\n

Kommunikationsminister Grels Teir, med r\u00f6tterna i Lappfj\u00e4rd beklagade att han inte kunde n\u00e4rvara vid festligheterna men han skickade varma h\u00e4lsningar med Rundradions kanslichef H\u00e4kk\u00e4nen.<\/p>\n

\"\"
Inf\u00f6r invigningsfesten p\u00e5 ungdomslokalen i Lappfj\u00e4rd gjordes flera tillf\u00e4lliga \u00e4ndringar, f\u00f6r att f\u00e5 plats med kameror och str\u00e5lkastare. Fotot som \u00e4r taget av Selim Bj\u00f6rses finns i SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Festsalen p\u00e5 ungdomsf\u00f6reningens lokal var fullsatt med inbjudna g\u00e4ster. Programmet var omv\u00e4xlande och alltsammans kunde ses i direkts\u00e4ndning o hela landet. Fotot som \u00e4r taget av Selim Bj\u00f6rses finns i SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

S\u00e4ndningsbilen<\/strong><\/h2>\n

F\u00f6ljande dag, allts\u00e5 p\u00e5 m\u00e5ndagen flyttades s\u00e4ndningsbilen till Kristinestad. D\u00e4r bandades ett program, som kallades \u201dToner, vyer och k\u00f6pmansglans\u201d och det handlade om stadens storhetstid fram till nutid. Bandningen gjordes p\u00e5 Lebellska k\u00f6pmansg\u00e5rden och d\u00e4r medverkade Carl Sj\u00f6blom och Arne Appelgren. Som reporter fungerade Selim Silvander och Hans N\u00e4sman stod f\u00f6r regin.<\/p>\n

\"\"
Lebellska k\u00f6pmansg\u00e5rden fick fin publicitet d\u00e5 Rundradion gjorde ett inslag d\u00e4rifr\u00e5n.<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n

\"\"
Rundradions s\u00e4ndningsbil var stationerad utanf\u00f6r ungdomslokalen i Lappfj\u00e4rd ett par dagar i februari 1966. Fotot som \u00e4r taget av Selim Bj\u00f6rses finns i SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

Den var byggd i V\u00e4sttyskland, av m\u00e4rket Mercedes och v\u00e4gde 14,5 ton, den var s\u00e5 tung att den hade dubbla hjulaxlar framtill. Den hade varit i bruk sedan 1961 och d\u00e4r inne fanns allt som beh\u00f6vdes f\u00f6r direkta tv-s\u00e4ndningar. Bilen var 9,5 m l\u00e5ng och 3,5 meter h\u00f6g. De tekniska utrymmena fanns direkt bakom styrhytten och bakom dessa l\u00e5g regirummet, som var som ett centrum i bandningarna. L\u00e4ngst bak i bussen l\u00e5g ljudkontrollen och de h\u00e4r tre avdelningarna var \u00e5tskilda fr\u00e5n varandra med akustiska skivor. Till bilen h\u00f6rde fyra kameror och till alla dessa kunde man ansluta 300 meters kablar.<\/p>\n

Till ljudkontrollrummet kunde \u00e5tta mikrofoner anslutas och med hj\u00e4lp av omkopplare kunde till och med 14 mikrofoner anv\u00e4ndas. Bilen hade ocks\u00e5 en egen telefoncentral och via den kunde kontrollrummet ha kontakt till exempel med kameram\u00e4nnen.<\/p>\n

Bussen kr\u00e4vde mycket elektricitet och fick den fr\u00e5n det fasta eln\u00e4tet och sp\u00e4nningen kunde v\u00e4xla mellan 180 och 240 V. Maskinerna alstrade s\u00e5 pass mycket v\u00e4rme att hela bussen h\u00f6lls varm men f\u00f6r s\u00e4kerhets skull fanns det golvv\u00e4rme i bussen och det var den f\u00f6rsta bussen som det tyska f\u00f6retaget tillverkade, som hade det.<\/p>\n

Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m blir chef.<\/strong><\/h4>\n

Gunnar hade sedan 1954 varit chef p\u00e5 radiomasten p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen i Kristinestad men han valdes nu till chef p\u00e5 B\u00f6tombergsmasten och den tj\u00e4nsten innehade han \u00e4nda till \u00e5rsskiftet 1974-1975, d\u00e5 han avgick med pension. Han var f\u00f6dd \u00e5r 1914 i Peders\u00f6re och var gift med Svea Viola (f. \u00d6ist i Peders\u00f6re \u00e5r 1915) och de bodde p\u00e5 Drottninggatan i Kristinestad.\u00a0 I hans st\u00e4lle valdes tekniker Bengt Engelholm fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, som i flera \u00e5r hade arbetat p\u00e5 stationen.<\/p>\n

\u00c5r 1973 i februari<\/strong> p\u00e5b\u00f6rjades installationen av maskineriet f\u00f6r den andra kanalen TV2. P\u00e5 samma g\u00e5ng skulle UKV-s\u00e4ndaren f\u00f6rses med stereoljud ”vilket kan avlyssnas med apparater som \u00e4r konstruerade f\u00f6r stereo”.<\/p>\n

Diverse annonser<\/strong><\/h2>\n
\"\"
Det fanns i b\u00f6rjan m\u00e5nga oklarheter om det fanns n\u00e5gra biverkningar av TV-tittandet och det antogs att det skulle kr\u00e4va speciella skyddsglas\u00f6gon. Finlands st\u00f6rsta optikaff\u00e4r Instrumentarium lanserade skyddsglas\u00f6gon av m\u00e4rket ”Filtralux-B”. Det \u00e4r oklart om de hade n\u00e5gon effekt. Annonsen l\u00e5nad fr\u00e5n ELKA.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Utbudet av televisionsapparater \u00f6kade p\u00e5 1960-talet och det fanns m\u00e5nga modeller att v\u00e4lja mellan. Bilden l\u00e5nad fr\u00e5n ELKA.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Till julen 1960 s\u00e5ldes det s\u00e4kert en hel del TV-apparater. Annonsen ur Syd-\u00d6sterbotten 1 december.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I televisionens barndom visade alla apparater svart-vita program men ganska snart b\u00f6rjade det f\u00f6rekomma ocks\u00e5 f\u00e4rgtelevisioner f\u00f6rekomma i handeln.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Stationschefen Gunnar L\u00f6vstr\u00f6m och de andra som jobbade p\u00e5 masten b\u00f6rjade mata en r\u00e4v, som blev n\u00e4stan tam och d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4djade han till de lokala j\u00e4garna att l\u00e5ta deras ”Micki” vara i fred d\u00e5 jakten b\u00f6rjar. Urklippet ur Syd-\u00d6sterbotten 15 oktober 1970.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i november 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla nummer av tidningen Syd-\u00d6sterbotten och ur de gamla lagfarterna. Bakgrund Finlands Rundradio inledde TV-uts\u00e4ndningar \u00e5r 1957 men det var nog f\u00f6rst p\u00e5 1960-talet som televisionerna blev vanliga och Forts\u00e4tt l\u00e4sa Byggandet av B\u00f6tombergsmasten<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16868,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-27494","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27494","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=27494"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27494\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30670,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27494\/revisions\/30670"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16868"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=27494"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}