{"id":27067,"date":"2023-08-28T16:38:14","date_gmt":"2023-08-28T13:38:14","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=27067"},"modified":"2025-04-26T22:36:42","modified_gmt":"2025-04-26T19:36:42","slug":"eriksbergs-tegelbruk","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=27067","title":{"rendered":"Eriksbergs Tegelbruk\u00a0"},"content":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i augusti 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla protokoll, f\u00f6rs\u00e4kringsbrev och tidningar. Lily Nyst\u00e9n har bidragit med information om lagmannen Herman Ross.<\/strong><\/span><\/p>\n

Tiden efter att staden Kristinestad grundades \u00e5r 1649 s\u00e5 var det handel och sj\u00f6fart som var de stora n\u00e4ringarna och s\u00e5 fortsatte det under l\u00e5nga tider. N\u00e5gra st\u00f6rre industrier grundades inte i staden, f\u00f6rutom skeppsbyggandet p\u00e5 1700- och 1800-talet och tillverkningen av br\u00e4nnvin i slutet av 1800-talet. Det var allts\u00e5 handel, hantverk och sj\u00f6fart som g\u00e4llde.<\/p>\n

Eriksbergs Tegelbruk<\/strong><\/h3>\n

Stadens f\u00f6rsta riktiga industri var Eriksbergs Tegelbruk, som grundades \u00e5r 1780 p\u00e5 den \u00f6stra sidan av Stadsfj\u00e4rden. Tegelbruket byggdes p\u00e5 stadens arrendemark, p\u00e5 den s\u00e5 kallade donationsjorden. Avst\u00e5ndet till staden var en \u00e5ttondedels svensk mil och tegelbruket l\u00e5g mellan v\u00e4gen till Tj\u00f6ck och Tj\u00f6ck \u00e5. Det finns inga s\u00e4kra uppgifter om vem som \u00e4gde tegelbruket eller vad och vilka m\u00e4ngder som tillverkades d\u00e4r. M\u00f6jligtvis var det Tj\u00f6ckbor som byggde tegelbruket och den mesta leran togs fr\u00e5n Lerviken, som ligger p\u00e5 andra sidan \u00e5n. Antagligen var det endast tegel f\u00f6r skorstenar och spisar som tillverkades d\u00e4r, eftersom inhemska taktegel inte var allm\u00e4nna den h\u00e4r tiden.<\/p>\n

Tegelbruket var verksamt i ungef\u00e4r 40 \u00e5rs tid och tegelslagningen upph\u00f6rde omkring 1820-1830.<\/p>\n

Herman Ross flyttar till Eriksberg<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1819 flyttade lagmannen Herman Ross (1740-1830) till Kristinestad fr\u00e5n Vasa och han bosatte sig d\u00e5 p\u00e5 Eriksbergs nedlagda tegelbruk. Han var d\u00e5 79 \u00e5r och hade varit gift med professorsdottern Margareta Elisabeth (f. Pryss i \u00c5bo 1751-1815). \u00c4nklingen Herman hade med sig tv\u00e5 av sina barn Karl Olof och Magdalena Sofia. Kristinestad var bekant f\u00f6r Herman fr\u00e5n tidigare, eftersom hans \u00e4ldsta dotter Margareta Elisabet bodde i staden med sin numera avlidna man Fredrik S\u00f6derlund (1770-1809), som ocks\u00e5 hade varit landsh\u00f6vding.<\/p>\n

Herman Ross tillh\u00f6rde en skotsk adelssl\u00e4kt, d\u00e4r det fanns allt fr\u00e5n lordar och earlar till hertigar. Den f\u00f6rsta av sl\u00e4kten som flyttade fr\u00e5n Skottland till \u00d6sterbotten var William Ross, som var f\u00f6dd \u00e5r 1598 och blev Vasas f\u00f6rsta industriman, d\u00e5 han flyttade till den nygrundade staden. D\u00e4r grundade han beckbruk och salpetersjuderi och under tid fungerade han som stadens borgm\u00e4stare. Herman tillh\u00f6rde allts\u00e5 en fin sl\u00e4kt och han var son till professor Isac Ross och Birgitta Mi\u00f6dh, bosatta i Helsingfors.<\/p>\n

Det var allts\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 Eriksberg d\u00e4r Herman kunde tillbringa sina sista elva \u00e5r i livet. \u00c5ret efter flytten gifte sig hans dotter med Carl Johan Andstr\u00f6m fr\u00e5n Vasa men de bodde p\u00e5 Eriksberg. I juni 1825 avled sonen Karl Olof i lungsot. H\u00e4radsh\u00f6vdingen Herman Ross avled p\u00e5 Eriksberg 22 augusti 1830 av \u00e5lderdom och m\u00f6jligtvis \u00e4r han den h\u00f6gsta adelsmannen som n\u00e5gonsin har bott i Kristinestad.<\/p>\n

H\u00f6gst troligt var det f\u00f6ljande \u00e4gare, handlanden Djupstr\u00f6m som rev fabriksbyggnaderna och i dag finns inga l\u00e4mningar kvar p\u00e5 \u00e5krarna, d\u00e4r de hade st\u00e5tt.<\/p>\n

\"\"
Eriksbergs Tegelbruk l\u00e5g i tiderna p\u00e5 den natursk\u00f6na Tegelbruksbacken, 160 meter fr\u00e5n Tj\u00f6ck \u00e5 och lika l\u00e5ngt fr\u00e5n v\u00e4gen till Tj\u00f6ck.<\/figcaption><\/figure>\n

Villan Eriksberg<\/strong><\/h2>\n

\u00c5r 1832 k\u00f6pte skepparen och handlanden Erik Henrik Djupstr\u00f6m (1790-1836) tegelbruket med alla dess byggnader f\u00f6r 3\u00a0200 rubel silver. Med sin hustru Maria (1795-1859) bodde han p\u00e5 Strandgatan 13 i Kristinestad och skulle anv\u00e4nda tegelbruksomr\u00e5det endast p\u00e5 fritiden. Djupstr\u00f6m var skeppare p\u00e5 flera kristinestadsfartyg men han idkade samtidigt en viss handel.<\/p>\n

\"\"
D\u00e5 Djupstr\u00f6m \u00e5r 1836 tecknade en brandf\u00f6rs\u00e4kring p\u00e5 byggnaderna p\u00e5 Eriksberg, s\u00e5 l\u00e4t han rita upp denna planteckning, som skulle bifogas f\u00f6rs\u00e4kringsbrevet. N\u00e5gra f\u00f6rtydligande texter har lagts till.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
S\u00e5 h\u00e4r var byggnaderna placerade d\u00e5 Djupstr\u00f6m \u00e5r 1836 tecknade en brandf\u00f6rs\u00e4kring p\u00e5 n\u00e5gra av byggnaderna. Nere vid \u00e5n stod byggnad nr 8 som var en kvarn, troligtvis en vattendriven s\u00e5dan.<\/figcaption><\/figure>\n

D\u00e5 Djupstr\u00f6m k\u00f6pte omr\u00e5det \u00e5r 1832 fanns d\u00e4r 10 byggnader:<\/p>\n

Nr 1 huvudbyggnaden<\/strong>. Den var byggd i en v\u00e5ning \u00e5r 1780, samma \u00e5r som tegelbruket. Redan f\u00f6ljande \u00e5r, allts\u00e5 1833 byggde Djupstr\u00f6m p\u00e5 en v\u00e5ning till, s\u00e5 att det d\u00e5 fanns 14-15 boningsrum i byggnaden.<\/p>\n

Nr 2, en boningsbyggnad<\/strong> i en v\u00e5ning, som anv\u00e4ndes som dr\u00e4ngstuga och var byggd \u00e5r 1826.<\/p>\n

Nr 3, en spannm\u00e5lsbod,<\/strong> uppf\u00f6rd \u00e5r 1800.<\/p>\n

Nr 4, ett vagnslider<\/strong>, uppf\u00f6rt \u00e5r 1800.<\/p>\n

Nr 5, en ladug\u00e5rdsbyggnad<\/strong> med foderlada, f\u00e4hus och spillningskast.<\/p>\n

Nr 6, en smedja<\/strong> som anv\u00e4ndes endast f\u00f6r eget bruk.<\/p>\n

Nr 7, en ria<\/strong>.<\/p>\n

Nr 8, var en kvarn<\/strong> nere vid Tj\u00f6ck \u00e5. Den drevs troligtvis med vattenkraft men symbolen p\u00e5 gamla kartor visar en v\u00e4derkvarn.<\/p>\n

Nr 9<\/strong> var det f\u00f6rfallna och ur bruk tagna tegelbruket<\/strong> med tegelugnen, uppf\u00f6rt \u00e5r 1780.<\/p>\n

Nr 10<\/strong> var den f\u00f6rfallna och ur bruk tagna torkladan och tegellagret<\/strong>, uppf\u00f6rt \u00e5r 1780.<\/p>\n

\u00c5r 1836, den 29 december<\/strong> avled skepparen Erik Henrik Djupstr\u00f6m och \u201dVillan Eriksberg\u201d \u00f6vertogs d\u00e5 av \u00e4nkan Maria. Hon bodde inte heller h\u00e4r utan hon brukade hyra ut st\u00e4llet som utv\u00e4rdshus \u00e5t stadens borgare. P\u00e5 det h\u00e4r natursk\u00f6na st\u00e4llet kunde borgarna ordna fester och ha restaurangservering med upptr\u00e4danden och andra sommarn\u00f6jen. Utv\u00e4rdshusen l\u00e5g i regel en bit utanf\u00f6r staden medan vanliga v\u00e4rdshus l\u00e5g i inne i staden.<\/p>\n

Under Krimkriget (1853-1856) hyrde \u00e4nkan Maria Djupstr\u00f6m ut Villan Eriksberg \u00e5t den ryska milit\u00e4ren. De inredde de b\u00e5da boningsbyggnaderna till sjukhus och i f\u00f6rr\u00e5den lagrade de sjukv\u00e5rdsmaterial. D\u00e5 kriget tog slut stannade endast en liten grupp ryska soldater kvar, som skulle vakta den stora m\u00e4ngden sjukv\u00e5rdsmaterial och de bodde d\u00e5 i dr\u00e4ngstugan.<\/p>\n

Branden 1857.<\/strong><\/h2>\n

Den 4 maj 1857 utbr\u00f6t en brand i dr\u00e4ngstugan, allts\u00e5 i det mindre boningshuset nr 2 p\u00e5 Eriksbergs gamla tegelbruksomr\u00e5de. I den byggnaden bodde just d\u00e5 5 ryska soldater och eftersom det i staden g\u00e5tt rykten att branden skulle ha b\u00f6rjat p\u00e5 grund av slarv och bristande eftersyn av elden, s\u00e5 best\u00e4mde stadsfiskalen, kronol\u00e4nsmannen Simeon Tennander att f\u00f6rh\u00f6r skall h\u00e5llas med vittnen och de inblandade. M\u00f6jligtvis berodde eldsv\u00e5dan p\u00e5 felaktigheter i eldst\u00e4derna och detta skulle utredas vid f\u00f6rh\u00f6ren.<\/p>\n

\"\"
Den 9 maj 1857 skrev Vasabladet s\u00e5 h\u00e4r om branden p\u00e5 tegelbruksomr\u00e5det.<\/figcaption><\/figure>\n

De f\u00f6rsta som kallades till f\u00f6rh\u00f6ren p\u00e5 r\u00e5dhuset var r\u00e5dmannen Johan Gustaf Ramstedt, som var ordf\u00f6rande i den lokala brandstodskommitt\u00e9n och Eriksbergs \u00e4gare Maria Djupstr\u00f6m. Hon var sj\u00e4lv inte n\u00e4rvarande, utan hon anv\u00e4nde m\u00e5gen, apotekaren Jurvelius som befullm\u00e4ktigat ombud.<\/p>\n

P\u00e5 grund av det k\u00e4nsliga \u00e4rendet hade generalguvern\u00f6ren, greve Berg best\u00e4mt att den ryska majoren Feodor Devel, som var milit\u00e4rombud f\u00f6r de ryska trupperna i landet skulle kallas till f\u00f6rh\u00f6ret. Han var stationerad i Helsingfors men r\u00e5kade vara i staden i helt andra uppdrag.<\/p>\n

Stadsfiskalen Tennander kallade ocks\u00e5 den milit\u00e4rkommendering, som hade bott och vistats p\u00e5 Eriksberg f\u00f6r vakth\u00e5llning av ryska kronans hospitaleffekter, n\u00e4mligen underofficeren Anton Pl\u00e4vnuk och 4 ryska soldater. Den ryska bataljonens pastor Johan Lektasoff, som var stationerad i Vasa deltog ocks\u00e5 i f\u00f6rh\u00f6ren och han betonade f\u00f6r de ryska soldaterna att de m\u00e5ste h\u00e5lla sig till sanningen och han fungerade lite som soldaternas ombud.<\/p>\n

Underofficeren Pl\u00e4vnuk ber\u00e4ttade som f\u00f6rsta vittne att han var chef f\u00f6r de fyra soldaterna och att de alla bodde i dr\u00e4ngstugan. \u00a0P\u00e5 morgonen hade de gjort upp eld i kakelugnen f\u00f6r att kunna koka te och v\u00e4rma en av soldaterna som var sjuk och s\u00e4ngliggande. I byggnaden fanns ocks\u00e5 ett k\u00f6k men d\u00e4r hade ingen eld gjorts upp. Pl\u00e4vnuk hade vid 9-tiden p\u00e5 morgonen g\u00e5tt ut p\u00e5 g\u00e5rden och d\u00e5 m\u00e4rkt att r\u00f6k tr\u00e4ngde ut runt kammarens skorsten. Han rusade d\u00e5 in i g\u00e5rden f\u00f6r att varna soldaterna, som alla rusade ut. Tv\u00e5 soldater tog sig upp p\u00e5 taket, som var lagt med br\u00e4der men eftersom de saknade brandredskap kunde de inte g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t elden.<\/p>\n

I kammaren l\u00e5g den sjuka ryska soldaten, som f\u00f6rst skulle r\u00e4ddas. Underofficeren begav sig efter det mot staden f\u00f6r att alarmera brandk\u00e5ren men p\u00e5 v\u00e4gen m\u00f6tte han folk som meddelade att branden redan hade m\u00e4rkts av brandvakten i r\u00e5dhustornet. Han v\u00e4nde d\u00e5 tillbaka f\u00f6r att b\u00e4rga den l\u00f6segendom som fanns i dr\u00e4ngstugan och i ett lider. Folk som kommit till brandplatsen kunde r\u00e4dda fem balar med kl\u00e4despersedlar. Flera vittnen intygade h\u00e4r att de ryska soldaterna visade sig ovilliga att r\u00e4dda all material, utan de stod mest och s\u00e5g p\u00e5 d\u00e5 byggnaderna brann ner.<\/p>\n

Efter det kom \u201dden nitiske och verksamme\u201d borgm\u00e4staren Mauritz Hasselblatt till brandplatsen och han \u00f6vertog d\u00e5 kommandot. Denne befallde d\u00e5 att d\u00f6rrarna till huvudbyggnaden skulle brytas upp, eftersom sl\u00e4ckningsredskapen fanns d\u00e4r inne, allts\u00e5 inl\u00e5sta i f\u00f6rstugan. D\u00f6rrarna till 2-v\u00e5ningsbyggnaden hade varit f\u00f6rseglade under ett helt \u00e5r. Det fanns en risk att elden skulle sprida sig just till huvudbyggnaden i tv\u00e5 v\u00e5ningar eftersom det bl\u00e5ste \u00e5t det h\u00e5llet. P\u00e5 grund av bl\u00e5sten gjorde den det ocks\u00e5 och huvudbyggnaden f\u00f6rst\u00f6rdes men inte helt. En del av den byggnaden kunde r\u00e4ddas medan de andra byggnaderna p\u00e5 omr\u00e5det f\u00f6rst\u00f6rdes helt.<\/p>\n

N\u00e5gon direkt brandorsak kunde inte fastst\u00e4llas trots att ett stort antal vittnen f\u00f6rh\u00f6rdes. Den mest sannolika orsaken var en spricka i skorstenen men den misstanken f\u00f6rkastades av muraren Johan Back och sotaren Johan Fredric S\u00f6rlander. Brandsynarna, som nyligen hade granskat eldst\u00e4derna hade inte heller haft n\u00e5got att anm\u00e4rka p\u00e5.<\/p>\n

Den ryska majoren Devel var mest intresserad av det nedbrunna magasinet, som stod p\u00e5 samma omr\u00e5de. D\u00e4r hade funnits mycket sjukv\u00e5rdsmaterial, som nu uppgavs vara f\u00f6rst\u00f6rda av branden. Han hade dock h\u00f6rt rykten att soldaterna senaste vinter skulle ha s\u00e5lt bort kl\u00e4despersedlar \u00e5t stadsborna och andra beh\u00f6vande. Nu var magasinet totalt nedbrunnet och han kunde inte f\u00e5 reda p\u00e5 hur det verkligen l\u00e5g till. Flera vittnen kunde dock intyga att soldaterna p\u00e5 stadens torg och gator s\u00e5lt kl\u00e4der och st\u00f6vlar, som tillh\u00f6rt den ryska kronan. Denna fr\u00e5ga behandlades inte n\u00e4rmare p\u00e5 r\u00e5dhuset men h\u00f6gst troligt straffades soldaterna p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, f\u00f6r att ha f\u00f6rskingrat den ryska kronans egendom.<\/p>\n

Byggnaderna brandf\u00f6rs\u00e4krade redan 1836.<\/strong><\/h2>\n

De v\u00e4rdefullaste byggnaderna p\u00e5 Eriksberg hade f\u00f6rs\u00e4krats mot eldskada redan \u00e5r1836. Det var d\u00e5 som skepparen Djupstr\u00f6m tecknade en brandf\u00f6rs\u00e4kring p\u00e5 fyra byggnader p\u00e5 Eriksberg f\u00f6r dess fulla v\u00e4rden men brandstodsbolaget kunde godk\u00e4nna endast en tredjedel av g\u00e4ngse v\u00e4rdet. Skeppare Djupstr\u00f6m m\u00e5ste godk\u00e4nna denna nedv\u00e4rdering.<\/p>\n

D\u00e5 branden intr\u00e4ffade \u00e5r 1857, s\u00e5 blev f\u00f6rs\u00e4kringsers\u00e4ttningarna relativt sm\u00e5. Skadan f\u00f6r huvudbyggnaden var inte total. Till exempel av stommen var 1\/3 i beh\u00e5ll och f\u00f6r det gjordes avdrag. Av golven var \u00bc i beh\u00e5ll, och avdrag gjordes till och med f\u00f6r f\u00f6rstugud\u00f6rren, eftersom \u00bc av den ocks\u00e5 var i beh\u00e5ll. Full ers\u00e4ttning eller r\u00e4ttare sagt en tredjedel betalades ut f\u00f6r den totalf\u00f6rst\u00f6rda dr\u00e4ngstugan och tv\u00e5 andra lagerbyggnader.<\/p>\n

\u00c5r 1836 v\u00e4rderades de fyra byggnaderna till 7\u00a0800 rubel medan ers\u00e4ttningen efter branden ber\u00e4knades till 771 rubel. F\u00f6rlusten var stor f\u00f6r Maria Djupstr\u00f6m, som bara fick en del av f\u00f6rlusten ersatt. F\u00f6rlusten var ocks\u00e5 stor f\u00f6r den ryska kronan, som f\u00f6rlorade en stor m\u00e4ngd sjukv\u00e5rdsmaterial.<\/p>\n

De f\u00f6rst\u00f6rda byggnaderna byggdes inte upp igen och Maria sj\u00e4lv avled ett par \u00e5r efter branden och hela omr\u00e5det \u00e5tergick d\u00e5 till staden. Det h\u00e4r omr\u00e5det p\u00e5 ca 150 ha, som fortfarande kallas Tegelbruksbacken var i stadens \u00e4go \u00e4nda till 1998, d\u00e5 det genom en bytesaff\u00e4r \u00f6vertogs av Forststyrelsen.<\/p>\n

J\u00e4rnv\u00e4gens pumphus p\u00e5 Tegelbruksbacken.<\/strong><\/h2>\n

I b\u00f6rjan av 1910-talet d\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen byggdes ut till Kristinestad byggdes ett pumphus i n\u00e4rheten av det tidigare tegelbruket. \u00c5ngloken kr\u00e4vde mycket vatten och d\u00e4rf\u00f6r byggdes en st\u00f6rre cistern i lokstallets torn. Vattnet till cisternen pumpades fr\u00e5n Tj\u00f6ck \u00e5 via en 10 cm grov gjutj\u00e4rnsvattenledning till lokstallet. Bredvid pumphuset byggdes n\u00f6dv\u00e4ndiga uthus och en boningsbyggnad f\u00f6r pumpsk\u00f6taren och dessa byggnader finns fortfarande kvar nere vid Tj\u00f6ck \u00e5. Pumphuset \u00e4r inte l\u00e4ngre i bruk och byggnaderna \u00e4r i privat \u00e4go.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i augusti 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur gamla protokoll, f\u00f6rs\u00e4kringsbrev och tidningar. Lily Nyst\u00e9n har bidragit med information om lagmannen Herman Ross. Tiden efter att staden Kristinestad grundades \u00e5r 1649 s\u00e5 var det handel och sj\u00f6fart Forts\u00e4tt l\u00e4sa Eriksbergs Tegelbruk\u00a0<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":21649,"menu_order":20,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-27067","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27067","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=27067"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27067\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":29718,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/27067\/revisions\/29718"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21649"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=27067"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}