{"id":26736,"date":"2023-07-03T12:27:40","date_gmt":"2023-07-03T09:27:40","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=26736"},"modified":"2023-08-30T21:58:11","modified_gmt":"2023-08-30T18:58:11","slug":"gabriel-aspegren-1708-1784","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=26736","title":{"rendered":"Aspegren Gabriel (1708-1784)"},"content":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i juli 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur \u201dTidningar utgifve af et S\u00e4llskap i \u00c5bo\u201d \u00e5r 1785. Rafael Olins sl\u00e4ktutredningar har varit till stor hj\u00e4lp och Gunnar Smeds fr\u00e5n ”Stiftelsen Aspegrens tr\u00e4dg\u00e5rd” har bidragit med viktig information.<\/strong><\/span><\/p>\n

L\u00e4nkar.<\/strong><\/h2>\n

Om du vill l\u00e4sa mera Aspegrens g\u00e5rd och Rosenlunds tr\u00e4dg\u00e5rd, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

Om du vill l\u00e4sa vad ”Biografiskt lexikon” skriver om Gabriel Aspegren, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/a><\/strong><\/span><\/p>\n

Historik.<\/strong><\/h2>\n

Gabriel f\u00f6ddes den 9 december 1708<\/strong> i Kristinestad och han var son till pedagogen Anders Aspegren (1678-1751) och Margareta (f. Bachster, d\u00f6d 1714 under flykten i Sverige). Anders var f\u00f6dd p\u00e5 Pitk\u00e4l\u00e4 hemman i Ruovesi socken medan Margareta hade sin sl\u00e4kt i England.<\/p>\n

D\u00e5 Gabriel f\u00f6ddes hade krigsoroligheterna mellan svenska och ryska riket p\u00e5g\u00e5tt i flera \u00e5r i Finland och i \u00d6sterbotten. \u00c5r 1713 tvingades f\u00f6r\u00e4ldrarna och barnen att fly till Stockholm med b\u00e5t och d\u00e5 var Gabriel endast 5 \u00e5r gammal. Den ”ryska fienden h\u00e4rjade gruveligen i Christinestad”, s\u00e5 det blev att s\u00f6ka s\u00e4kerhet till liv och egendom p\u00e5 andra sidan havet under denna period som kallas ”stora ofreden”. De bodde f\u00f6rst till Stockholm och f\u00f6ljande \u00e5r flyttade de till St\u00e4ket vid M\u00e4laren, d\u00e4r Gabriels mor Margareta avled.<\/p>\n

Anders Aspegren flyttade d\u00e5 med sina barn till en ort n\u00e4ra Norrk\u00f6ping, d\u00e4r de fortsatte att leva i armod och fattigdom. Han f\u00f6rs\u00f6rjde familjen som barnal\u00e4rare och genom att bist\u00e5 pr\u00e4sterna och p\u00e5 det arbetet kunde han n\u00e5gorlunda f\u00f6rs\u00f6rja sig och barnen. Anders gifte sig p\u00e5 nytt under tiden i Sverige med Elisabeth Lauphejer och med henne fick han tv\u00e5 barn, som levde till vuxen \u00e5lder.<\/p>\n

En tid efter freden i Nystad \u00e5r 1721<\/strong> kunde Anders Aspegren \u00e5terv\u00e4nda till Kristinestad med sin familj. Han anl\u00e4nde till den h\u00e4rjade och \u00f6delagda hemstaden \u00e5r 1722, tillsammans med n\u00e5gra andra flyktingar. Han \u00e5terupptog d\u00e5 sitt arbete som pedagog. Anders flyttade sedan till Wasa och Korsholm, d\u00e4r han blev b\u00e5de kaplan och pastor.<\/p>\n

\u00c5r 1723<\/strong> s\u00e4ndes sonen Gabriel, som d\u00e5 blivit 15 \u00e5r gammal till trivialskolan i Bj\u00f6rneborg. Han gick d\u00e4r i sju \u00e5r och livn\u00e4rde sig bland annat med att sjunga p\u00e5 olika st\u00e4llen i Finland. Detta h\u00f6ll han p\u00e5 med mellan terminerna och han fick med s\u00e5ngen s\u00e5 pass mycket underst\u00f6d att han kunde leva p\u00e5 det.<\/p>\n

\u00c5r 1730 i februari m\u00e5nad<\/strong> reste Gabriel till Kungliga Academien i \u00c5bo med goda betyg i sin hand. P\u00e5 grund av sin fattigdom kunde han g\u00e5 i denna skola endast till sommaren. Han fick d\u00e5 arbete i Kimito, d\u00e4r han f\u00f6rutom uppeh\u00e4lle ocks\u00e5 fick l\u00f6n i pengar. Efter en tid i Kimito flyttade han till Vasa, d\u00e4r han fick ett b\u00e4ttre arbete hos \u00f6verkrigskommissarien Nigrell och han kunde ocks\u00e5 g\u00e5 i skola d\u00e4r.<\/p>\n

Efter en tid i Vasa fick han en ypperlig m\u00f6jlighet att studera vidare. Handlande Hans Berg<\/a> (1687-1756) i Kristinestad lovade att bekosta hans fortsatta studier, om han sedan skulle gifta sig med hans hustrus syster, jungfrun Magdalena Uddman (1714-1755). Hans Berg var stadens st\u00f6rsta och f\u00f6rm\u00f6gnaste aff\u00e4rsman p\u00e5 1700-talet och kallades \u201dRika Bergen\u201d. Han var gift med Brita Uddman (1690-1776), som liksom Magdalena var dotter till handlanden Henrik Uddman.<\/p>\n

Med dessa bidrag av \u201dRika Bergen\u201d kunde Gabriel Aspegren nu forts\u00e4tta sina akademiska studier i Uppsala, d\u00e4r han promoverades till magister i juni 1737. Sedan flyttade han tillbaka till Kungliga Akademin i \u00c5bo, d\u00e4r han \u00e5r 1740 pr\u00e4stvigdes och han fick r\u00e4tt att undervisa vid universitet. Detta \u00e5r flyttade han till Vasa d\u00e4r han b\u00f6rjade undervisa p\u00e5 Trivialskolan.<\/p>\n

\u00c5r 1740, den 22 juni<\/strong> var det stort dubbelbr\u00f6llop i Kristinestad, d\u00e5 Gabriel Aspegren gifte sig med \u201dRika Bergens\u201d sv\u00e4gerska Magdalena Uddman (1714-1755). Samma dag gifte sig Gabriels bror Carl Aspegren (1714-1766) med Magdalena Uddmans syster Elisabeth (d. 1763).<\/p>\n

Gabriel och Magdalena Aspegren bodde f\u00f6rsta tiden som gifta i Korsholm. Gabriel fortsatte att undervisa i samma skola och han blev dess rektor \u00e5r 1747. Under tiden i Vasa var Aspegrens stora intresse mineraler och han samlade p\u00e5 dessa. Den stora samlingen av mineraler donerade han sedan till skolan, som genom denna donation fick tillg\u00e5ng till mineraler i undervisningssyfte.<\/p>\n

I unga \u00e5r var Gabriel sp\u00e4d och klent byggd, och han besv\u00e4rades av ett hektiskt lynne och ett svagt br\u00f6st. Genom m\u00e5ttlig och ordentlig levnad, kroppsr\u00f6relse och sinneslugn fick han dock med \u00e5ren en j\u00e4mn och stadgad h\u00e4lsa. Han var vid god h\u00e4lsa n\u00e4stan \u00e4nda tills han dog i en \u00e5lder av 75 \u00e5r.<\/p>\n

I december 1748<\/strong> avled Isak Peld\u00e1n, som varit kyrkoherde i Lappfj\u00e4rds socken och nu gjordes f\u00f6rs\u00f6k att \u00e5r 1749 f\u00e5 Gabriel Aspegren vald till kyrkoherde d\u00e4r men i st\u00e4llet valdes Jakob Estlander, som d\u00e5 var relativt ung men han r\u00e5kade vara gift med Isak Peld\u00e1ns dotter.<\/p>\n

Efter n\u00e5gra \u00e5r, r\u00e4ttare sagt \u00e5r 1754 blev Gabriel Aspegren vald till kyrkoherde i Jakobstad och Peders\u00f6re f\u00f6rsamling och han bosatte sig i gamla pr\u00e4stg\u00e5rden. Eftersom f\u00f6rsamlingen inte vill renovera pr\u00e4stg\u00e5rden som Aspegren ville, s\u00e5 byggde han en egen g\u00e5rd i n\u00e4rheten p\u00e5 en h\u00f6g backe vid en sluttning, som sedan fick namnet Rosenlund. \u00c5r 1764 utn\u00e4mndes han till prost i sin f\u00f6rsamling och 1768 till kontraktsprost. Han stannade i denna f\u00f6rsamling i hela 30 \u00e5r, tills han dog i maj \u00e5r 1784.<\/p>\n

\"\"
Lusthuset, pr\u00e4stg\u00e5rden, f\u00e4huset uppe till h\u00f6ger och orangeriet i h\u00f6gra kanten ramar vackert in bes\u00f6kstr\u00e4dg\u00e5rden, som \u00e4r \u00f6ppen f\u00f6r allm\u00e4nheten under dagtid. Fotot fr\u00e5n sommaren 2023.<\/figcaption><\/figure>\n

I sitt f\u00f6rsta \u00e4ktenskap med Magdalena Uddman f\u00f6ddes sju barn men endast tre levde d\u00e5 Gabriel dog.<\/p>\n

\u00c5r 1757, i januari<\/strong> gifte Gabriel om sig med \u00e4nkan Sara Forbus (1721-1817), vars far var prost p\u00e5 Kimito. Med henne fick Gabriel fem barn men d\u00e5 han dog var det endast tv\u00e5 av dem som levde.<\/p>\n

Gabriel Aspegren som kyrkoherde i Jakobstad och Peders\u00f6re.<\/strong><\/h2>\n

Denna text publicerades i \u201dTidningar utgifve af et S\u00e4llskap i \u00c5bo\u201d den 24 februari 1785, n\u00e4stan ett \u00e5r efter Gabriel Aspegrens d\u00f6d den 13 maj 1784. Texten \u00e4r moderniserad men inget v\u00e4sentligt har \u00e4ndrats eller lagts till.<\/strong><\/span><\/p>\n

Han var ej av naturen utrustad med de lyckliga g\u00e5vor, som g\u00f6r pr\u00e4st\u00e4mbetet f\u00f6r n\u00e5gra s\u00e5 l\u00e4tt, och som d\u00e4rj\u00e4mte s\u00e5 mycket bidrar att v\u00e4cka och f\u00e4sta en f\u00f6rsamlings uppm\u00e4rksamhet. Han avh\u00f6ll sig s\u00e5ledes g\u00e4rna ifr\u00e5n de offentliga pr\u00e4sterliga \u00e4mbetsf\u00f6rr\u00e4ttningarna, och han utnyttjade till dessa andra skickliga pr\u00e4stm\u00e4ns bitr\u00e4den.<\/p>\n

Den \u00f6vriga v\u00e5rden och uppsikten vid sin f\u00f6rsamling, bestridde han sj\u00e4lv, och s\u00f6kte d\u00e4rvid att efter f\u00f6rm\u00e5ga fullg\u00f6ra sin skyldighet. Hans levnad utm\u00e4rkte alltid en ren v\u00f6rdnad f\u00f6r det h\u00f6gsta V\u00e4sendet och Hans styrelse. Att \u00e4ga sina medm\u00e4nniskors v\u00e4nskap och h\u00f6gaktning, var hans h\u00f6gsta n\u00f6je och bem\u00f6dande. Hans hus och bord stod alltid \u00f6ppna f\u00f6r resande, f\u00f6r v\u00e4nner, f\u00f6r de fattiga och beh\u00f6vande, och all hans nyttiga levnad var styrd av det v\u00e4lg\u00f6rande sinne, som, d\u00e5 det hedrar m\u00e4nniskor i gemen, dock i synnerhet pryder dem, som skall predika f\u00f6r andra en religion, vars f\u00f6rn\u00e4msta och heligaste bud \u00e4r gudsfruktan och m\u00e4nniskok\u00e4rlek.<\/p>\n

Ett av naturen hetsigt temperament hade han s\u00e5 gjort sig till herre \u00f6ver, att det alltid var honom ett st\u00f6rre n\u00f6je att f\u00f6rl\u00e5ta, \u00e4n att h\u00e4mnas of\u00f6rr\u00e4tter. Stora s\u00e4llskap och f\u00e5f\u00e4nga tidsf\u00f6rdriv, var inte i hans smak. Den tid han fr\u00e5n sina best\u00e4mda sysslor hade fritid, anv\u00e4nde han helst p\u00e5 sin lanthush\u00e5llning, p\u00e5 uppodlingar, byggnader och planteringar, d\u00e4r han sj\u00e4lv alltid var \u00f6versta uppsyningsman. \u00a0En ol\u00e4ndig stenbacke, som var 16 tunnland stor, p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rdens \u00e4gor, v\u00e4ckte och underh\u00f6ll i synnerhet hans uppodlingslystnad. Innan sin d\u00f6d, hade han av stenbacken brutit upp och i st\u00e5nd satt n\u00e5got \u00f6ver 10 tunnland. Det \u00f6vriga \u00e4r dels slottland, dels under arbete, dels upptagits under en vidlyftig \u00e5byggnad. P\u00e5 denna utmark har han l\u00e5tit uppf\u00f6ra b\u00e5de mang\u00e5rd och ladug\u00e5rd. I synnerhet ladug\u00e5rden \u00e4r m\u00e4rkv\u00e4rdig, och best\u00e5r av tv\u00e5 flygelbyggnader. Allt \u00e4r uppf\u00f6rt av fasta gr\u00e5stensmurar med kalkbruk, v\u00e4lvda undertill till spillningens f\u00f6rvarande, samt ovantill inredda till foderrum. Mellanrummen utg\u00f6r f\u00e4hus, stall, f\u00e5rhus, redskapshus och v\u00e4rmhus, och d\u00e4r finns en 7,2 meter djup brunn, borrad i sj\u00e4lva h\u00e5rda h\u00e4lleberget.<\/p>\n

Den upptagna \u00e5kerjorden f\u00f6rstod han att s\u00e4tta i ett ganska gott bruk, och att \u00f6verallt inh\u00e4gna den med varaktiga g\u00e4rdesg\u00e5rdar av sten. P\u00e5 nya planteringars anl\u00e4ggning och v\u00e5rd, anv\u00e4nde han dock snart sagt den mesta h\u00e5g och kostnad. \u00a0I den rymliga tr\u00e4dg\u00e5rd, som han med mycken och l\u00e5ngvarig flit uppodlat och ist\u00e5ndsatt, kultiverades \u00e5tskilliga utl\u00e4ndska som inhemska tr\u00e4d och v\u00e4xter, till vilkas s\u00e5 mycket b\u00e4ttre och s\u00e4krare fortkomst, han anlade och j\u00e4mt underh\u00f6ll ett ansenligt orangerie eller drivhus. Han bem\u00f6dade sig i synnerhet med mycken m\u00f6da, att bringa vissa slags frukttr\u00e4d till trevnad i ett s\u00e5 kallt klimat, d\u00e4r alla f\u00f6rr gjorda dylika f\u00f6rs\u00f6k hittills varit f\u00e5f\u00e4nga. Han hade \u00e4ven det n\u00f6jet, att \u00e5r 1781 om sommaren se n\u00e4rmare 20 mer och mindre fruktb\u00e4rande \u00e4ppeltr\u00e4d i sin tr\u00e4dg\u00e5rd. En sv\u00e5r eftervinter om v\u00e5ren 1782, som \u00e4ven ganska mycket skadade tr\u00e4dg\u00e5rdarna i den s\u00f6dra delen av Finland, f\u00f6rst\u00f6rde likaledes hos honom n\u00e4stan allt vad frukttr\u00e4d hette. Anl\u00e4ggaren till \u00f6mmaste sorg och avsaknad, som nu i en hast m\u00e5ste se sig i mistning av allt hopp om ers\u00e4ttning f\u00f6r fler\u00e5rig m\u00f6da och omkostnad.<\/p>\n

Han hade ocks\u00e5 anlagt ett f\u00f6rdelaktigt tegelbruk, och flera v\u00e4l inr\u00e4ttade salpeterlador, f\u00f6r att inte tala om hans flera andra oekonomiska f\u00f6rtj\u00e4nster, f\u00f6r vilka han inte endast av Kungliga Patriotiska S\u00e4llskapet blivit ih\u00e5gkommen med en stor silvermedalj, utan ocks\u00e5 av Kungliga Kammarcollegiet f\u00f6rsedd med de friheter, som en stenhusbyggnad p\u00e5 landet \u00e5tf\u00f6ljer. Han fick en evig, snart sagt skattefri, besittningsr\u00e4tt f\u00f6r sina arvingar till de gjorda uppodlingarna, och alla av honom p\u00e5 st\u00e4llet uppf\u00f6rda \u00e5byggnader. Kungliga Majest\u00e4ten sj\u00e4lv behagade l\u00e4gga ett ytterligare vederm\u00e4le av sitt N\u00e5diga v\u00e4lbehag \u00f6ver hans nit och m\u00f6da f\u00f6r lantkulturen, d\u00e5 han under den 14 september 1778 f\u00f6rs\u00e4krade sonen, magister Gabriel Aspegren om succession till pastoratet efter faderns fr\u00e5nf\u00e4lle. Detta hade han hittills bitr\u00e4tt i \u00e4mbetet men ej l\u00e4ngre \u00f6verleva \u00e4n till den 13 augusti 1784, d\u00e5 ocks\u00e5 han i lungsot avled i sitt 38:de \u00e5lders \u00e5r. Kungliga Majest\u00e4ten har dock nyligen i n\u00e5der behagat till\u00e4gga hans efterl\u00e4mnade \u00e4nkefru Lovisa Maria dubbla n\u00e5d\u00e5r, ifr\u00e5n den 1 maj 1786.<\/p>\n

Rosenlunds Tr\u00e4dg\u00e5rd \u00e4gs i dag av Stiftelsen Aspegrens tr\u00e4dg\u00e5rd.<\/strong><\/h2>\n

Stiftelsen grundades \u00e5r 2006 av Peders\u00f6renejdens kyrkliga samf\u00e4llighet, Staden Jakobstad, Peders\u00f6re kommun, Larsmo kommun och \u00d6sterbottens f\u00f6rbund. Stiftelsens \u00e4ndam\u00e5l \u00e4r att f\u00f6rvalta och utveckla Rosenlunds kulturhistoriska omr\u00e5de med Aspegrens tr\u00e4dg\u00e5rd, Rosenlunds pr\u00e4stg\u00e5rd och andra byggnader, anl\u00e4ggningar och milj\u00f6er samt v\u00e4cka och befr\u00e4mja intresset f\u00f6r tr\u00e4dg\u00e5rd, jordbruk, milj\u00f6, hantverk, historia och hembygdsarbete. Skapande av de ekonomiska f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r verksamheten \u00e4r viktig och att h\u00e5lla Rosenlundsomr\u00e5det \u00f6ppet och tillg\u00e4ngligt f\u00f6r allm\u00e4nheten. Stiftelsen \u00e4r huvudman p\u00e5 omr\u00e5det.<\/p>\n

Foton och annat.<\/strong><\/h2>\n
\"\"
Aspegrens tr\u00e4dg\u00e5rd och pr\u00e4stg\u00e5rd n\u00e5r man enklast fr\u00e5n parkeringsplatsen p\u00e5 Tr\u00e4dg\u00e5rdsgatan i Jakobstad.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Det h\u00e4r f\u00e4huset och stallet byggde Gabriel Aspegren \u00e5r 1775 och d\u00e4r rymdes d\u00e5 40 kor och flera h\u00e4star. P\u00e5 sin tid var det h\u00e4r ett av Finlands st\u00f6rsta f\u00e4hus och ocks\u00e5 det modernaste. F\u00e4huset fanns i bottenv\u00e5ningen medan foderladan fanns p\u00e5 vinden. Spillningsrummet eller dyngston fanns i k\u00e4llarv\u00e5ningen och dit fanns det en lucka i f\u00e4husgolvet. Vattenbrunnen fanns ocks\u00e5 inne i f\u00e4huset. I dag finns ”Peders\u00f6renejdens bygdemuseum” i dessa utrymmen. Fotot fr\u00e5n sommaren 2023.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Staden Jakobstad ser till att tr\u00e4dg\u00e5rden \u00e4r v\u00e4lsk\u00f6tt och d\u00e4r arbetar b\u00e5de tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4stare och -arbetare. Fotot fr\u00e5n sommaren 2023.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
P\u00e5 Aspegrens tid fanns det bass\u00e4nger med rudor men numera v\u00e4xer det fullt med vackra n\u00e4ckrosor. Fotot fr\u00e5n sommaren 2023.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Till och med dyngston \u00e4r en sev\u00e4rdhet med sitt v\u00e4lvda tak av stora stenbumlingar. Det \u00e4r inte \u00f6ppet f\u00f6r allm\u00e4nheten men tack vare Gunnar Smeds, som hade nycklar till alla l\u00e5s p\u00e5 omr\u00e5det fanns det en m\u00f6jlighet att kika in. Fotot taget av Eva Backlund sommaren 2023.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Lusthuset st\u00e5r centralt i tr\u00e4dg\u00e5rden. Fotot fr\u00e5n sommaren 2023.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i juli 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur \u201dTidningar utgifve af et S\u00e4llskap i \u00c5bo\u201d \u00e5r 1785. Rafael Olins sl\u00e4ktutredningar har varit till stor hj\u00e4lp och Gunnar Smeds fr\u00e5n ”Stiftelsen Aspegrens tr\u00e4dg\u00e5rd” har bidragit med viktig information. Forts\u00e4tt l\u00e4sa Aspegren Gabriel (1708-1784)<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22412,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-26736","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26736","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=26736"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26736\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":26738,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26736\/revisions\/26738"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22412"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=26736"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}