{"id":26685,"date":"2023-06-27T20:28:49","date_gmt":"2023-06-27T17:28:49","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=26685"},"modified":"2026-03-26T08:19:56","modified_gmt":"2026-03-26T06:19:56","slug":"26685-2","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=26685","title":{"rendered":"Sl\u00e4kten T\u00f6tterman i Kristinestad"},"content":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund \u00e5r 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur kyrkb\u00f6cker, mantalsl\u00e4ngder och gamla tidningar. Rafael Olins sl\u00e4ktutredningar har varit till stor hj\u00e4lp och vissa uppgifter \u00e4r tagna ur Christer Norrviks artiklar.<\/strong><\/span><\/p>\n

\"\"
P\u00e5 den h\u00e4r sl\u00e4kttavlan finns de viktigaste personerna av sl\u00e4kten T\u00f6tterman med.<\/figcaption><\/figure>\n

Erik T\u00f6tterman (1793-1858) f\u00f6ddes i Kyrksl\u00e4tt och som styrman kom han via Helsingfors till Kristinestad \u00e5r 1819. F\u00f6ljande \u00e5r gifte han sig med Sara Margaretha Bj\u00f6rkman (1790-1832) och de bosatte sig i hennes hemg\u00e5rd p\u00e5 tomt nr 35 i det fj\u00e4rde kvarteret, allts\u00e5 Strandgatan 23.<\/p>\n

G\u00e5rden hade tillh\u00f6rt Bj\u00f6rkmans sl\u00e4kt \u00e4nda fr\u00e5n mitten av 1700-talet, d\u00e5 den \u00e4gdes av handelsmannen Erik Bj\u00f6rkman. G\u00e5rden \u00f6vertogs sedan av Eriks son Anders Bj\u00f6rkman d.\u00e4. (1726-1812), som var gift med Brita Skogman (1720-1788) fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Anders och Brita fick fem barn, varav ett dog i unga \u00e5r.<\/p>\n

I slutet av 1700-talet<\/strong> hade g\u00e5rden p\u00e5 Strandgatan 23 \u00f6vertagits av deras son, som ocks\u00e5 hette Anders (1751-1809). Denne Anders d.y. hade \u00e5r 1779 gift sig med Maria \u00c5blad (1756-1842) fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Anders hade i yngre \u00e5r varit skeppare p\u00e5 flera fartyg men d\u00e5 han gifte sig \u00e5r 1779 s\u00e5 gick han i land och b\u00f6rjade syssla med aff\u00e4rer. Han bedrev en rederir\u00f6relse och han \u00e4gde bland annat fregatterna Maria Magdalena och Emanuel.<\/p>\n

\u00c5r 1805<\/strong> \u00e4gdes g\u00e5rden av aff\u00e4rsmannen Anders Bj\u00f6rkman och hans hustru Maria och de hade d\u00e5 f\u00e5tt 8 barn.<\/p>\n

Vid den ryska invasionen \u00e5r 1808 hade Anders Bj\u00f6rkman deltagit i landets f\u00f6rsvar och det ledde till att ryssarna tillf\u00e4lligt beslagtog hans g\u00e5rd och l\u00f6segendom f\u00f6ljande \u00e5r. Anders flydde med fartyget Wictoria tillsammans med sin son Anders (1782-1809) men utanf\u00f6r Brahestad f\u00f6rliste fartyget \u201dp\u00e5 ett v\u00e5deligt s\u00e4tt\u201d den 8 november och far och son omkom.<\/p>\n

D\u00f6dsboets fordrings\u00e4gare yrkade nu p\u00e5 att magistraten skulle l\u00e4gga beslag p\u00e5 den efterl\u00e4mnade f\u00f6rm\u00f6genheten efter aff\u00e4rsmannen Anders Bj\u00f6rkman. \u00c4nkan Maria, som kallades Maja godk\u00e4nde inte detta och hon klarade av b\u00e5de r\u00e4tten och fordrings\u00e4garna. Hon reste \u00f6ver till Stockholm och lyckades erh\u00e5lla ett f\u00f6rm\u00e5nligt ackord, s\u00e5 att hon kunde betala bort skulderna i hemstaden. Sedan fortsatte hon aff\u00e4rerna, tydligen med stor framg\u00e5ng.<\/p>\n

\u00c5r 1820<\/strong> fick \u00e4nkan Maria Bj\u00f6rkman ekonomiska problem och s\u00e5lde d\u00e5 g\u00e5rden \u00e5t sin dotter, som ocks\u00e5 hette Maria (1780-1851). Dottern Maria var gift med handlanden Hans Vidlund (1781-1829), vars far Eric omkom vid en f\u00f6rlisning \u00e5r 1809. Troligtvis h\u00e4nde detta utanf\u00f6r Brahestad, d\u00e5 far och son Bj\u00f6rkman ocks\u00e5 drunknade.<\/p>\n

\u00c5r 1830<\/strong>, allts\u00e5 efter att g\u00e5rds\u00e4garen Hans Vidlund hade avlidit, s\u00e5 \u00f6vertogs g\u00e5rden av sv\u00e4gerskan Sara Margaretha, som sedan 1820 var gift med Erik T\u00f6tterman, som nu hade tagit \u00f6ver Bj\u00f6rkmans rederir\u00f6relse. Enligt stadsplanen fr\u00e5n 1825 s\u00e5 l\u00e5g g\u00e5rden p\u00e5 tomt nr 199. Redan \u00e5r 1825 hade T\u00f6tterman titeln skeppare och var d\u00e5 \u00e4gare till en mindre brigg.<\/p>\n

G\u00e5rden som Sara och Erik T\u00f6tterman \u00f6vertog var n\u00e4stan lika l\u00e5ng som tomten var bred, inemot 30 meter. Det betyder att det m\u00e5ste ha funnits en ink\u00f6rsport genom byggnaden fr\u00e5n Strandgatan.<\/p>\n

\u00c5r 1828<\/strong> l\u00e4t skepparen Erik T\u00f6tterman och r\u00e5dmannen Sj\u00f6str\u00f6m bygga en skonert, som fick namnet \u201dFortuna\u201d och Erik sj\u00e4lv tog bef\u00e4let p\u00e5 fartyget. Ett par \u00e5r senare var det dags att sj\u00f6s\u00e4tta f\u00f6ljande fartyg d\u00e5 briggen \u201dNeptunus\u201d \u00e5kte i sj\u00f6n.<\/p>\n

\u00c5r 1830<\/strong> k\u00f6pte Erik T\u00f6tterman en tomt p\u00e5 andra sidan Strandgatan av br\u00f6derna Johan Henrik Forsstr\u00f6m (1790-1848) och Gustaf Forsstr\u00f6m (1806-1838). Dessa bodde i varsin mindre g\u00e5rd och dessa flyttade de till annan tomt i n\u00e4rheten. Johan Henrik flyttade sin g\u00e5rd till nuvarande \u00d6stra L\u00e5nggatan 4 medan Gustaf flyttade sin till Strandgatan 3.<\/p>\n

Efter att br\u00f6derna Forsstr\u00f6m hade flyttat bort sina byggnader, s\u00e5 flyttade Erik T\u00f6tterman sin g\u00e5rd och byggde upp den p\u00e5 nytt p\u00e5 nuvarande adressen Strandgatan 22, d\u00e4r den fortfarande st\u00e5r.<\/p>\n

Knappt hade Erik och Sara T\u00f6tterman hunnit flytta in i g\u00e5rden p\u00e5 andra sidan gatan d\u00e5 Sara avlider \u00e5r 1832. \u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 avlider deras enda barn, dottern Maria Charlotta, som var f\u00f6dd \u00e5r 1821.<\/p>\n

\u00c5r 1833<\/strong> gifte sig Erik T\u00f6tterman p\u00e5 nytt och denna g\u00e5ng gifte han sig med sin avlidna hustruns systerdotter Elisabeth \u201dLisette\u201d Vidlund (1810-1878). Erik och Elisabeth fick sex barn, som levde till vuxen \u00e5lder.<\/p>\n

\u00c5r 1836, i november<\/strong> k\u00f6pte handlanden Erik T\u00f6tterman och hans andra hustru Elisabeth g\u00e5rden p\u00e5 tomt nr 135, allts\u00e5 nuvarande Salutorget 3 av handlanden Simon Anders Wendelin. Ungef\u00e4r samtidigt s\u00e5lde Erik T\u00f6tterman g\u00e5rden p\u00e5 Strandgatan 22 \u00e5t f\u00e4rgaren Erik Ekberg medan Wendelin i sin tur k\u00f6pte tomten p\u00e5 Salutorget 1 och byggde en ny g\u00e5rd d\u00e4r. Vid den h\u00e4r tiden sj\u00f6satte T\u00f6tterman ocks\u00e5 fartyget \u201dF\u00e4derneslandet\u201d.<\/p>\n

1840<\/strong> var ett livligt \u00e5r f\u00f6r sj\u00f6farten i Kristinestad och under en kort tid p\u00e5 f\u00f6rsommaren hade hela 6 fartyg g\u00e5tt av stapeln. Det ena var \u201dMaria\u201d som Erik T\u00f6tterman \u00e4gde ensam och det var p\u00e5 170 l\u00e4ster.<\/p>\n

Under h\u00f6sten 1842<\/strong> f\u00f6rlorades hela elva kristinestadsfartyg genom sj\u00f6skada. Ocks\u00e5 f\u00f6ljande \u00e5r gick flera fartyg under, bland annat skonerten \u201dAtlas\u201d som Erik T\u00f6tterman var del\u00e4gare i.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av 1850-talet<\/strong> var framtidstron stark och Erik T\u00f6tterman l\u00e4t bygga flera fartyg. Ett av dem fick namnet \u201dLisette\u201d efter hans hustru och n\u00e4r det gick i trafik s\u00e5 hade T\u00f6tterman fr\u00e5n tidigare fyra egna fartyg ute p\u00e5 haven. Med s\u00e5 m\u00e5nga fartyg i trafik var han bland de st\u00f6rsta redarna i Kristinestad.<\/p>\n

Krimkriget (1853-1856)<\/strong> ledde till att Erik T\u00f6tterman tvingades avyttra s\u00e5 gott som alla sina fartyg, f\u00f6rutom \u201dMaria\u201d som lades upp i Italien. Eftersom alla fartyg seglade under rysk flagg, s\u00e5 r\u00e4knades de som fientliga fartyg i V\u00e4steuropa. \u201dLisette\u201d, som hade seglat i v\u00e4g \u00e5r 1850 s\u00e5ldes \u00e5r 1854, efter att det hade kommit till Hamburg.<\/p>\n

Liksom alla andra redare i Kristinestad gjorde Erik T\u00f6tterman stora f\u00f6rluster under Krimkriget. De uppgick till n\u00e4stan 30\u00a0000 rubel silver och det var bara S. A. Wendelin som gjorde st\u00f6rre f\u00f6rluster.<\/p>\n

\u00c5r 1856,<\/strong> d\u00e5 Krimkriget tog slut tog skeppsbyggandet fart igen i Kristinestad. Kejsaren Alexander st\u00f6dde byggandet med f\u00f6rm\u00e5nliga l\u00e5n och detta gjorde att det var full fart p\u00e5 Varvet p\u00e5 Tj\u00e4rholmen. Globalt fanns det ett \u00f6verutbud av fartyg, vilket ledde till att frakterna sj\u00f6nk. Erik T\u00f6ttermans barkskepp \u201dFortuna\u201d, som hade byggts i Sideby under Krimkriget sattes i trafik trots att tiderna var d\u00e5liga.<\/p>\n

\u00c5r 1858<\/strong> avled handlanden Erik T\u00f6tterman. Under sin livstid hade han \u00e4gt omkring 20 fartyg och han hade b\u00f6rjat karri\u00e4ren som skeppare p\u00e5 egen skuta Fortuna \u00e5r 1830. \u00c4nkan Lisette \u00f6vertog d\u00e5 g\u00e5rden vid torget medan \u00e4ldsta sonen Erik Alfred (1834-1899) \u00f6vertog faderns aff\u00e4rs- och rederir\u00f6relse. Erik Alfreds bror Johan Leonard (1835-1880) var kapten p\u00e5 deras fartyg \u201dFortuna\u201d, som verkligen var ett lyckans fartyg och kunde g\u00f6ra flera resor utan st\u00f6rre problem.<\/p>\n

\u00c5r 1863<\/strong> gick Oscar Fontell i konkurs och han \u00e4gde d\u00e5 bland annat g\u00e5rden Strandgatan 49, d\u00e4r han drev hotellverksamhet. Den g\u00e5rden s\u00e5ldes p\u00e5 konkursauktion i augusti 1863 och h\u00f6gsta godk\u00e4nda budet gavs av Erik Alfred T\u00f6tterman. Fontell kunde forts\u00e4tta med hotellverksamheten p\u00e5 hyra medan T\u00f6tterman bodde kvar p\u00e5 andra sidan Salutorget.<\/p>\n

\u00c5r 1866<\/strong> gifte sig Erik Alfred T\u00f6tterman med Alma Sundman (1847-1881) och de fick sju barn. Alma var dotter till Erik Nils Sundman (1806-1889) och Maria (f. Mennander 1819-1879) som var \u00e4gare till den g\u00e5rd p\u00e5 V\u00e4stra L\u00e5nggatan, som i dag kallas Glassbarhuset.<\/p>\n

\u00c5r 1872 i juli<\/strong> utbr\u00f6t en brand i Carlstr\u00f6ms magasin p\u00e5 Varvsbacken och elden spred sig till Erik Alfred T\u00f6ttermans byggnader intill. I branden f\u00f6rst\u00f6rdes ett magasin, en smedja, ett kolhus och en s\u00e5 kallad tackelkammare.<\/p>\n

\u00c5r 1872<\/strong> k\u00f6pte Erik Alfred T\u00f6tterman i bolag med Carl Emil Carlstr\u00f6m det nedlagda garveriet Mariefors. Det var byggt i slutet av 1840-talet och var verksamt till slutet av 1860-talet. F\u00f6r d\u00e5tida f\u00f6rh\u00e5llanden var byggnaderna enorma och de l\u00e5g invid Tj\u00f6ck \u00e5, n\u00e4ra gr\u00e4nsen till Tj\u00f6ck. D\u00e4r inr\u00e4ttade kompanjonerna en br\u00e4nnvinsfabrik med en omfattande verksamhet. Tillsammans med Tj\u00f6ckfors Br\u00e4nnvinsbr\u00e4nneri och Norra Bryggeriet tillverkade Mariefors mer \u00e4n h\u00e4lften av allt br\u00e4nnvin i Vasa l\u00e4n. Verksamheten avslutades \u00e5r 1886 och \u00e5r 1900 s\u00e5ldes byggnaderna p\u00e5 Mariefors och alla maskiner \u00e5t handlande Konrad Sundman.<\/p>\n

\u00c5r 1872<\/strong> grundade T\u00f6tterman och Carlstr\u00f6m Kristinestads \u00c5ngs\u00e5g, som hade verksamhet s\u00f6der om hamnen. \u00c5r 1888 k\u00f6pte T\u00f6tterman ocks\u00e5 \u00e5ngs\u00e5gen i Kask\u00f6 men verksamheten d\u00e4r avslutades redan \u00e5r 1890. T\u00f6tterman fortsatte dock med tr\u00e4varuhandeln i Kask\u00f6 i flera \u00e5r och blev d\u00e4r en av de st\u00f6rre skattebetalarna.<\/p>\n

\u00c5r 1874 i slutet av februari<\/strong> skrev Vasabladet att sl\u00e4df\u00f6ret nu redan var slut \u201doch k\u00e4rran med sitt skrammel<\/em>\u201d har tagits i bruk. L\u00e4ngre in\u00e5t landet var det fortfarande sl\u00e4df\u00f6re och d\u00e4rifr\u00e5n kom \u201dforor med plankor, tj\u00e4ra och stock f\u00f6r handlandena Carlstr\u00f6ms och T\u00f6ttermans \u00e5ngs\u00e5g. Timmer f\u00f6r skeppsbyggnader nedkomma, vilka foror s\u00f6kt skogs- och isv\u00e4gar f\u00f6r att hinna till m\u00e5let f\u00f6r avs\u00e4ttningsorten, som h\u00e4r \u00e4r bel\u00e4gen \u00f6ster om stadsfj\u00e4rden i n\u00e4rheten av stadens begravningsplats, d\u00e4r minst en tredubbel kvartett av \u201dropare\u201d, det vill s\u00e4ga uppk\u00f6pare omringar den inkommande lantmannen och medelst de mest disharmoniska rop, \u00f6verg\u00e5ende till tjut som p\u00e5 ett vederv\u00e4rdigaste s\u00e4tt \u00e5terljuder i staden, uppmana s\u00e4ljaren att f\u00f6ra sin vara till den eller den handlaren\u201d.<\/em><\/p>\n

P\u00e5 1870-talet <\/strong>d\u00e5 stadsfullm\u00e4ktige inf\u00f6rdes i Kristinestad s\u00e5 valdes E. Alf. T\u00f6tterman genast till ledamot och till och med till viceordf\u00f6rande. Denna post innehade han \u00e4nda till sin d\u00f6d 1899. \u00c5r 1871 fick T\u00f6tterman utm\u00e4rkelsen kommersr\u00e5d. \u00c5r 1874 invaldes T\u00f6tterman i realskolans skolr\u00e5d i Kristinestad, tillsammans med borgm\u00e4stare Aspelund, doktor Lins\u00e9n, asessorn Jurvelius och konsul Otto Wendelin.<\/p>\n

\u00c5r 1879 <\/strong>\u00f6ppnade Wasa Aktie Bank ett \u201dAfdelningskontor i Kristinestad\u201d och det inrymdes i Wendelins g\u00e5rd vid torget. Alfred Carlstr\u00f6m blev kontorets verkst\u00e4llande direkt\u00f6r och i styrelsen satt bland annat Erik Alfred T\u00f6tterman.<\/p>\n

\u00c5r 1881<\/strong> avled Alma T\u00f6tterman och efter ett par \u00e5r gifte Erik Alfred om sig med Albina Svensson (1860-1927), som var f\u00f6dd i Helsingfors. Albina hade varit l\u00e4rarinna vid fruntimmersskolan i Kristinestad och efter att hon hade gift sig med T\u00f6tterman fick hon tv\u00e5 d\u00f6ttrar.<\/p>\n

Sedan urminnestider \u00e4nda fram till 1930-talet s\u00e5 best\u00e4mdes v\u00e4rdet p\u00e5 vissa livsmedel vid den s\u00e5 kallade markeg\u00e5ngen. Denna ordnades i Vasa en g\u00e5ng per \u00e5r och till markeg\u00e5ngen valdes ett par personer fr\u00e5n de fyra st\u00e5nden. De h\u00e4r \u00e5tta herrarna best\u00e4mde d\u00e5 v\u00e4rdet, till exempel p\u00e5 de produkter som pr\u00e4ster och statliga tj\u00e4nstem\u00e4n hade r\u00e4tt till. \u00c5r 1884 valdes Erik Alfred T\u00f6tterman fr\u00e5n Kristinestad som representant f\u00f6r borgerskapet till markeg\u00e5ngs\u00e4ttningen.<\/p>\n

\u00c5r 1886, den 9 oktober<\/strong> intr\u00e4ffade en olycka vid E. Alf. T\u00f6ttermans villa p\u00e5 \u00d6stra sidan. Arbetaren Johan Solfvin, som var f\u00f6dd i Solf men d\u00e5 bosatt i staden h\u00f6ll p\u00e5 att gr\u00e4va en brunn \u00e5t T\u00f6tterman. F\u00f6r att f\u00e5 brunnen tillr\u00e4ckligt djup skulle Johan spr\u00e4nga bort stenar men av n\u00e5gon orsak detonerade inte dynamiten. Han gick d\u00e5 dit f\u00f6r att se vad som hade h\u00e4nt och just d\u00e5 han kom fram till brunnen, s\u00e5 detonerade laddningen och han blev sv\u00e5rt skadad i huvudet. Johan avled den 13 oktober av sina skador. Johan hade hustru och barn men T\u00f6tterman, som var k\u00e4nd som en human och omt\u00e4nksam man, tog hand om de faderl\u00f6sa barnen och s\u00e5g \u00e5tminstone till att de hade fina kl\u00e4der.<\/p>\n

\u00c5r 1890 i september<\/strong> utsk\u00f6ts fr\u00e5n Bj\u00f6rneborgs Mekaniska Verkstad en \u00e5ngb\u00e5t, som fick namnet \u201dTriton\u201d. Den var best\u00e4lld av Carlstr\u00f6m och T\u00f6tterman fr\u00e5n Kristinestad och den var 55 fot l\u00e5ng och hade en motor p\u00e5 15 h\u00e4stkrafter. Sj\u00f6mannen Wilhelm Forsstr\u00f6m blev genast utsedd till bef\u00e4lhavare och denna tj\u00e4nst innehade han i 21 \u00e5rs tid, n\u00e4stan tills han dog i augusti 1913.<\/p>\n

\u00c5r 1890<\/strong> bildade E. Alf. T\u00f6tterman ett fartygsbolag tillsammans med Gustaf Hyd\u00e9n och Alfred Carlstr\u00f6m. Det fick namnet ”Kristinestads \u00c5ngfartygs Aktiebolag” och som namnet s\u00e4ger s\u00e5 skulle de idka \u00e5ngfartygstrafik. P\u00e5 h\u00f6sten k\u00f6pte bolaget \u00e5ngfartyget ”Telegraf”, som var byggt i Sverige och redan hade 35 \u00e5r nacken. ”Telegraf” tog b\u00e5de last och passagerare och var t\u00e4nkt att s\u00e4ttas i regelbunden trafik mellan Kristinestad och Sundsvall. \u00c5ren 1891 till 1893 gjorde ”Telegraf” mer \u00e4n 20 resor per \u00e5r till Sundsvall.<\/p>\n

\u00c5r 1892<\/strong> r\u00e5dde sv\u00e5r hungersn\u00f6d i Ryssland och p\u00e5 flera orter i Finland ordnades insamlingar f\u00f6r att lindra n\u00f6den d\u00e4r. Erik Alfred T\u00f6tterman i Kristinestad ordnade d\u00e5 en insamling som gav 1\u00a0177 mark och Dramatiska f\u00f6reningen bidrog med 300 mark, som var int\u00e4kter fr\u00e5n tv\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar. Erik Alfred var f\u00f6r \u00f6vrigt under en l\u00e5ng tid ledamot i folkskolans direktion och han hade ocks\u00e5 varit med d\u00e5 Fruntimmersskolan inledde sin verksamhet i staden.<\/p>\n

\u00c5r 1893<\/strong> p\u00e5 Kristinestads \u00e5ngfartygsaktiebolags sammantr\u00e4de valdes handlande Otto Holm till direkt\u00f6r medan Carlstr\u00f6m och Erik Alfred T\u00f6tterman blev meddirekt\u00f6rer.<\/p>\n

\u00c5r 1893 i september<\/strong> k\u00f6pte Erik Alfred T\u00f6tterman tillsammans med Gustaf Hyd\u00e9n, Alfred Carlstr\u00f6m och G. W. Snellman \u00e5ngfartyget \u201dHeros\u201d fr\u00e5n England och T\u00f6tterman blev d\u00e5 det rederiets VD. Kring detta fartyg bildades ett bolag, som fick namnet ”Rederibolaget Heros”. Med detta fartyg, som var byggt i b\u00f6rjan av 1880-talet kunde T\u00f6tterman och de andra del\u00e4garna skeppa eget gods till hamnar nere i Europa. Till exempel i augusti 1897 avgick \u201dHeros\u201d med 670 kubikfamnar props med kapten G. W. Snellman som bef\u00e4lhavare. \u00c5r 1904 i oktober lastade \u201dHeros\u201d props vid \u00c5dgrund och fick d\u00e5 bottenk\u00e4nning, trots att vattendjupet borde ha varit tillr\u00e4ckligt. Den kom dock loss genom att t\u00f6mma vattentankarna i aktern. ”Heros” gjorde hela tiden resor fram och tillbaka nere i Europa och flera g\u00e5nger bes\u00f6kte hon Kristinestad f\u00f6r att lasta tr\u00e4varor.<\/p>\n

\u00c5r 1897<\/strong> var E. Alf. T\u00f6tterman med och grundade Kristinestads Tidning. Tidningen som b\u00f6rjade utkomma regelbundet i september indrog under f\u00f6rryskningstiden \u00e5r 1900 \u201df\u00f6r alltid\u201d. T\u00f6tterman deltog inte aktivt i arbetet med tidningen. D\u00e4remot var han aktiv i den nybildade f\u00f6reningen Arbetets V\u00e4nner och n\u00e4r f\u00f6reningen skulle ink\u00f6pa g\u00e5rden p\u00e5 \u00d6stra L\u00e5nggatan 35, s\u00e5 gick T\u00f6tterman i borgen f\u00f6r l\u00e5net p\u00e5 4\u00a0500 mark tillsammans med Alfred Carlstr\u00f6m.<\/p>\n

Familjen T\u00f6tterman var aktivt med i v\u00e4lg\u00f6rande projekt i staden. Till exempel \u00e5r 1897 fick Albina T\u00f6tterman guvern\u00f6rens tillst\u00e5nd att tillsammens med Agnes Carlstr\u00f6m ordna ett lotteri till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r de fattiga i staden. Vid samma tid donerade Albina T\u00f6tterman en samling l\u00e4ro- och l\u00e4seb\u00f6cker till Skaftung privata folkskola, f\u00f6r att anv\u00e4ndas av fattiga elever. Till julen 1897 kunde varje intagen p\u00e5 fattigg\u00e5rden f\u00e5 julmat och en julg\u00e5va. Barnen p\u00e5 norra barnhemmet fick ocks\u00e5 julklappar av Albina T\u00f6tterman.<\/p>\n

Under den h\u00e4r tiden satt E. Alf. T\u00f6tterman ocks\u00e5 i Handelsf\u00f6reningens fullm\u00e4ktige, tillsammans med Alfred Carlstr\u00f6m, Bruno Wendelin, Konrad Sundman och Gustaf Hyd\u00e9n. T\u00f6tterman var ocks\u00e5 ordf\u00f6rande i Sj\u00f6manshuset i Kristinestad.<\/p>\n

\u00c5r 1897<\/strong> tillsatte S\u00e4llskapsklubben i Kristinestad, s\u00e5 kallade n\u00f6jesarrang\u00f6rer, som skulle ordna program p\u00e5 klubbens tillst\u00e4llningar. Unga Erik T\u00f6tterman valdes att sk\u00f6ta om \u201ddansen\u201d tillsammans med Emma Estlander och Karin L\u00f6nnblad.<\/p>\n

\u00c5r 1897<\/strong> hade \u00e5ngfartyget ”Heros” varit i oavbruten trafik sedan 1893 och de gamla segelfartygsredarna b\u00f6rjade inse \u00e5ngfartygens goda sidor och ville nu satsa \u00e4nnu mera p\u00e5 den l\u00f6nsamma trafiken. \u00c5r 1898 blev det klart att ”Heros” skall s\u00e4ljas och de hittade en k\u00f6pare i Sverige. I st\u00e4llet var det t\u00e4nkt att bolaget skulle k\u00f6pa tv\u00e5 ocean\u00e5ngare och f\u00f6r att det skall lyckas bildade de ett aktiebolag, f\u00f6r att kunna bredda \u00e4garstrukturen. P\u00e5 en bolagsst\u00e4mma best\u00e4mdes det att det nya rederiet skall heta ”Rederiaktiebolaget Navigator” och att Gerhard Wilhelm Snellman skulle bli dess verkst\u00e4llande direkt\u00f6r. I styrelsen invaldes Alfred Carlstr\u00f6m och E. Alf. T\u00f6tterman medan Gustaf Hyd\u00e9n och bankdirekt\u00f6r Hans Estlander blev suppleanter. I december 1897 meddelade bolaget att de hade best\u00e4llt ett stort \u00e5ngfartyg fr\u00e5n Glasgow i Skottland. V\u00e4rdet p\u00e5 best\u00e4llning var mer \u00e4n en halv miljon mark.<\/p>\n

\"\"
Firman E. Alf. T\u00f6tterman hade s\u00e5 pass god ekonomi att de \u00e5r 1897 kunde bjuda ut l\u00e5ngfristiga l\u00e5n. Annonsen ur Kristinestads Tidning 29.12.1897.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1899 i februari<\/strong> erh\u00f6ll kommerser\u00e5det T\u00f6tterman och bolaget ”Navigator” en statlig subvention p\u00e5 450 000 mark f\u00f6r att ink\u00f6pa tv\u00e5 \u00e5ngfartyg.<\/p>\n

\u00c5r 1899, den 16 april<\/strong> avled Erik Alfred T\u00f6tterman i Stockholm d\u00e5 han var p\u00e5 en h\u00e4lsoresa ner till Tyskland. Aff\u00e4rsr\u00f6relsen \u00f6vertog d\u00e5 av \u00e4ldsta sonen Erik T\u00f6tterman (1872-1959) och till en av sonen Torsten. Erik Alfred l\u00e4mnade efter sig en f\u00f6rm\u00f6genhet p\u00e5 \u00f6ver 400 000 mark och d\u00e4r ingick andelar i fartygen Columbus, Alma, Triton och M\u00e5sen. Han hade \u00e4gt stora andelar i Nordsj\u00f6 \u00c5ngfartygsaktiebolag och i Rederiaktiebolagets Navigator.\u00a0 S\u00e5 gott som alla kommunala uppdrag gick ocks\u00e5 i arv till sonen Erik. Till exempel i september valdes han in i stadens fullm\u00e4ktige.<\/p>\n

Eftersom det var best\u00e4mt att G. W. Snellman kommer att f\u00f6ra bef\u00e4let p\u00e5 det nya \u00e5ngfartyget, s\u00e5 skickades han till Glasgow f\u00f6r att \u00f6vervaka byggandet och Carlstr\u00f6m blev d\u00e5 VD i st\u00e4llet. I oktober 1899\u00a0 gled fartyget av stapeln och eftersom det f\u00f6rra \u00e5ngfartyget hade varit mycket lyckosamt, s\u00e5 d\u00f6ptes det nya ocks\u00e5 till ”Heros”. Hon var 96 m l\u00e5ng och var d\u00e5\u00a0 det st\u00f6rsta \u00e5ngfartyget i Finland. Jungfruf\u00e4rden gick \u00f6ver Atlanten till Sydamerika och det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen en finl\u00e4ndsk \u00e5ngare korsade Atlanten.<\/p>\n

\u00c5r 1900<\/strong> tog Erik Alfreds son Erik T\u00f6tterman (f\u00f6dd 1872 i Kristinestad, d\u00f6d i Helsingfors 1959) \u00f6ver verksamheten i f\u00f6retaget E. Alf. T\u00f6tterman. Erik var f\u00f6dd i Kristinestad, blev student i Helsingfors \u00e5r 1895 och studerade sedan i utlandet.<\/p>\n

\u00c5r 1900<\/strong> gifte sig Erik T\u00f6tterman med Edith Dahlberg (1874-1946), som var f\u00f6dd i \u00c5bo. Edith var dotter till Lars Gustaf Viktor Dahlberg, som var kyrkoherde i N\u00e4rpes och vigseln skedde ocks\u00e5 i kyrkan i N\u00e4rpes. \u00c5r 1904 fick de dottern Birgit (1904-1972).<\/p>\n

\u00c5r 1902<\/strong> k\u00f6pte Erik T\u00f6tterman h\u00e4lften av Storfors S\u00e5g i Dagsmark. Samma \u00e5r i november s\u00e5lde E. Alf. T\u00f6ttermans d\u00f6dsbo tomterna 92 och 93 med hotellbyggnad och flera andra byggnader p\u00e5 auktion och h\u00f6gsta budet gavs av Erik Alfreds \u00e4nka Albina, som d\u00e5 bodde i Helsingfors.<\/p>\n

\u00c5r 1903<\/strong> s\u00e5lde Albina T\u00f6tterman deras villa Framn\u00e4s vid Stortr\u00e4sket, vid v\u00e4gen till N\u00e4rpes. H\u00f6gst troligt var det Konrad Sundman, som gav det h\u00f6gsta budet.<\/p>\n

\u00c5r 1903, i november<\/strong> vid Kristinestads Sparbanks principalm\u00f6te valdes Erik T\u00f6tterman till styrelsen tillsammans med kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m, apotekaren Henrik Sandlund och handlandena Emil Axelin och Konrad Sundman. Han satt sedan i styrelsen s\u00e5 l\u00e4nge han bodde i staden.<\/p>\n

\u00c5r 1903 i december<\/strong> valdes Erik T\u00f6tterman till stadsfullm\u00e4ktige, tillsammans med pastor Laur\u00e9n, konsul Gustaf Hyd\u00e9n, garvare Holti och stadsl\u00e4kare Ernst Wendelin. I januari f\u00f6ljande \u00e5r valdes Erik T\u00f6tterman till ledamot i stadens dr\u00e4tselkammare och d\u00e4r stannade han i flera \u00e5r. I slutet av \u00e5r 1904 valdes Erik T\u00f6tterman till ledamot i samskolan direktion.<\/p>\n

\u00c5r 1903<\/strong> importerades varor till Kristinestad f\u00f6r 1,3 miljoner mark medan exporten var hela 2,3 miljoner. Carlstr\u00f6m var st\u00f6rst och han exporterade till exempel 285\u00a0000 kg havre, 32\u00a0000 kg k\u00e5da, 126 tj\u00e4rtunnor och en stor m\u00e4ngd virke. Bruno Wendelin exporterade 3\u00a0900 kg sm\u00f6r och 234 tj\u00e4rtunnor medan firman E. Alf. T\u00f6tterman exporterade 251 tunnor tj\u00e4ra, 1\u00a0436 m\u00b3 tr\u00e4varor, props 41\u00a0864 m\u00b3 och pappersved 25\u00a0409 m\u00b3.<\/p>\n

\u00c5r 1904, i januari<\/strong> besl\u00f6t byam\u00e4nnen i Lappfj\u00e4rd att de skall arrendera ut omr\u00e5dena Svissk\u00e4r och Skutholmen i Lappfj\u00e4rden \u00e5t firman T\u00f6tterman, f\u00f6r ett arrende om 105 mark och 25 penni per \u00e5r.<\/p>\n

Under en l\u00e5ng tid hade det planerats en j\u00e4rnv\u00e4g till Kristinestad och det antogs i staden att slutstationen kommer att vara p\u00e5 \u00c5dgrund, d\u00e4r stadens hamn kommer att finnas. En som trodde starkt p\u00e5 detta var handlanden Erik T\u00f6tterman, som f\u00f6rlade sin virkeshandel dit. \u00c5tminstone propsar skulle lastas d\u00e4r och \u00e5r 1904 fanns det p\u00e5 str\u00e4nderna \u201den myckenhet av koipelar\u201d. Dessa skulle dras upp p\u00e5 land, sorteras, m\u00e4tas och lastas och arbetet kr\u00e4vde mycket arbetsfolk. Erik T\u00f6tterman l\u00e4t d\u00e5 bygga baracker f\u00f6r arbetarna, d\u00e4r de kunde vistas under lediga tider. En st\u00f6rre k\u00f6ksbyggnad uppf\u00f6rdes ocks\u00e5, d\u00e4r det skulle finnas stora matgrytor. En st\u00f6rre barack skall uppf\u00f6ras med sovrum f\u00f6r arbetarnas, m\u00e4nnen f\u00f6r sig och kvinnorna f\u00f6r sig. N\u00e5gra dryckesvaror fick inte tas med till \u00c5dgrund och detta gillades av tidningen Syd-\u00d6sterbotten och den lokala nykterhetsf\u00f6reningen.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av 1900-talet var utvecklingen f\u00f6r firman E. Alf. T\u00f6tterman mycket god. \u00c5r 1903 p\u00e5f\u00f6rdes de 43\u00a0500 skatt\u00f6ren men redan efter tv\u00e5 \u00e5r var de 108\u00a0000. D\u00e4refter sj\u00f6nk de igen, s\u00e5 \u00e5r 1911 p\u00e5f\u00f6rdes firman 51\u00a0000 skatt\u00f6ren.<\/p>\n

\u00c5r 1900<\/strong> grundades belysningsbolaget Ab Lumen i Kristinestad av bankdirekt\u00f6r Hans Estlander, tulltj\u00e4nstemannen August von Willebrant och aff\u00e4rsmannen Emil Axelin. D\u00e5 von Willebrandt avled och Estlander flyttade fr\u00e5n orten \u00f6vertogs direkt\u00f6rskapet av handlande Emil Axelin. P\u00e5 bolagsst\u00e4mman \u00e5r 1907 valdes Axelin, konsul Bruno Wendelin och handlande Konrad Sundman i styrelsen. Erik T\u00f6tterman blev d\u00e5 revisor tillsammans med Alfred Carlstr\u00f6m.<\/p>\n

J\u00e4rnv\u00e4gen till Kristinestad<\/strong> hade planerats i flera \u00e5rtionden men vid varje lantdag hade den skjutits p\u00e5 framtiden. \u00c5r 1909 ljusnade det efter att en delegation fr\u00e5n Kristinestad hade rest till Helsingfors f\u00f6r ett m\u00f6te med flera senatorer. Delegationen leddes av borgm\u00e4stare Granfelt, som hade med sig handlanden Alfred Carlstr\u00f6m och Erik T\u00f6tterman. Huvud\u00e4rendet var byggandet av hamnkajer men fr\u00e5gan om j\u00e4rnv\u00e4g togs upp vid samma m\u00f6te. De fick d\u00e5 l\u00f6ftet att j\u00e4rnv\u00e4gsbygget kommer att inledas samma \u00e5r.<\/p>\n

\u00c5r 1909, i slutet av april<\/strong> anl\u00e4nde den f\u00f6rsta automobilen till Kristinestad. Det var handelsm\u00e4nnen Frans Henrikson och Erik T\u00f6tterman, som gemensamt hade anskaffat \u201ddetta v\u00e5r tids modernaste fortskaffningsmedel i v\u00e5r stad\u201d.<\/p>\n

\u00c5r 1910, i juli<\/strong> hade n\u00e5gra skaftungbor b\u00e5de tur och otur. Ett s\u00e4llskap p\u00e5 fyra personer var p\u00e5 hemv\u00e4g fr\u00e5n staden, d\u00e5 stormen v\u00e4lte deras fiskarb\u00e5t utanf\u00f6r \u00c5dgrund. Alla hamnade i vattnet och h\u00f6ll p\u00e5 att drunkna d\u00e5 bes\u00e4ttningen p\u00e5 T\u00f6ttermans motorbogserb\u00e5t \u201d\u00c5dgrund\u201d h\u00f6rde deras rop p\u00e5 hj\u00e4lp och skyndade till deras unds\u00e4ttning. Samtliga r\u00e4ddades i sista minuten.<\/p>\n

\u00c5r 1910, p\u00e5 sensommaren<\/strong> avsl\u00f6jades Emil Axelins bedr\u00e4gerier, som p\u00e5verkade s\u00e5 gott som samtliga kristinestadsbor p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Axelins kusin Alfred Carlstr\u00f6m drabbades v\u00e4rst, vilket ledde till att denne tog sitt eget liv och hans f\u00f6retag sattes i konkurs. Till godem\u00e4n i konkursen uts\u00e5gs Alfreds son, prokuristen Folke Carlstr\u00f6m, h\u00e4radsskrivaren Arthur Lev\u00e1n och vicekonsul Erik T\u00f6tterman.<\/p>\n

\u00c5r 1911 i januari<\/strong> meddelade fullm\u00e4ktiges ordf\u00f6rande, doktor Munsterhjelm att han avg\u00e5r och i hans st\u00e4lle invaldes vicekonsul Erik T\u00f6tterman. I staden fanns den tiden en planteringsn\u00e4mnd och i mars blev T\u00f6tterman ordf\u00f6rande f\u00f6r den. I oktober valdes T\u00f6tterman till verkst\u00e4llande direkt\u00f6r i \u201dTryckeri och Tidningsbolaget\u201d, som bland annat gav ut tidningen Syd-\u00d6sterbotten. I slutet av \u00e5ret uts\u00e5gs T\u00f6tterman till ordf\u00f6rande i taxeringsn\u00e4mnden. T\u00f6tterman satt i flera \u00e5rs tid med i Kristinestads Sparbanks styrelse. Detta \u00e5r valdes T\u00f6tterman till ordf\u00f6rande i Handelsf\u00f6reningen i Kristinestad och det var han \u00e4nda till \u00e5r 1919.<\/p>\n

\u00c5r 1912, i februari<\/strong> hade Aktiebolaget Navigator \u00e5rsst\u00e4mma och de kunde betala ut en ordentlig dividend \u00e5t \u00e4garna. Vicekonsul G. W. Snellman var dess ordf\u00f6rande och styrelsemedlemmar var Gustaf Hyd\u00e9n och Erik T\u00f6tterman. Under sin verksamma tid i staden k\u00f6pte T\u00f6tterman upp flera hemman i n\u00e4romr\u00e5det. I augusti k\u00f6pte han bland annat upp Oskar M\u00e4kitalos stora hemman \u201dJ\u00e4rvim\u00e4ki\u201d i B\u00f6tom f\u00f6r 21\u00a0300 mark. I december valdes ett nytt stadsfullm\u00e4ktige i Kristinestad f\u00f6r den kommande tre\u00e5rsperioden och T\u00f6tterman fick de flesta r\u00f6sterna.<\/p>\n

\u00c5r 1916, i januari<\/strong> valde fullm\u00e4ktige ordf\u00f6rande bland sina 13 ledam\u00f6ter. 12 ledam\u00f6ter r\u00f6stade p\u00e5 Erik T\u00f6tterman, som allts\u00e5 valdes. Han fick flera uppdrag, bland annat ordf\u00f6rande i Livsmedelsn\u00e4mnden.<\/p>\n

\u00c5r 1918<\/strong> sk\u00e4nkte Erik T\u00f6ttermans syster Eva (1878-1940) som var gift och bosatt i London 5 000 mark till skyddsk\u00e5ren eller vita gardet i Kristinestad.<\/p>\n

\u00c5r 1919<\/strong> uppf\u00f6rde Erik T\u00f6tterman en g\u00e5rd invid Tj\u00e4rhovsv\u00e4gen p\u00e5 \u00d6stra sidan. Den nya stadsplanen fr\u00e5n 1912 m\u00f6jliggjorde byggande ocks\u00e5 p\u00e5 den \u00f6stra sidan och T\u00f6tterman anm\u00e4lde intresse f\u00f6r tomterna. Som brukligt var ordnade staden auktion och den h\u00f6lls 30 september 1918 och h\u00f6gsta budet p\u00e5 5 838 gavs av Erik T\u00f6tterman.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1918 k\u00f6pte Erik T\u00f6tterman tomterna 7 – 9 p\u00e5 Tj\u00e4rhovsv\u00e4gen p\u00e5 auktion av staden Kristinestad och f\u00f6ljande \u00e5r uppf\u00f6rde han denna g\u00e5rd. G\u00e5rden har sedan haft flera \u00e4gare och gick allm\u00e4nt under namnet ”Kristiinan-Puu huset”, eftersom de hade sitt kontor d\u00e4r. G\u00e5rden revs sommaren 1990. Fotot utl\u00e5nat av Juhani Saari.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1919<\/strong> bildade aktiebolaget \u201dSvenska G\u00e5rden\u201d i Kristinestad och deras uppgift var att verka f\u00f6r svensk bos\u00e4ttning och n\u00e4ringsliv i staden. De f\u00f6rv\u00e4rvade genast alla byggnader p\u00e5 Salutorget 2, nuvarande Talas och de hade f\u00f6r avsikt att riva byggnaderna och bygga ett nytt stenhus i st\u00e4llet. Erik T\u00f6tterman var aktivt med och samlade in aktiekapital till bolaget.<\/p>\n

\u00c5r 1919<\/strong> tillsatte fullm\u00e4ktige i Vasa en kommitt\u00e9 f\u00f6r att utreda m\u00f6jligheterna till ny j\u00e4rnv\u00e4g l\u00e4ngs med kusten fr\u00e5n Bj\u00f6rneborg till Kristinestad och vidare genom Vasa till Benn\u00e4s. Borgm\u00e4stare Granfelt och T\u00f6tterman uts\u00e5gs till staden medlemmar i den kommitt\u00e9n.<\/p>\n

\u00c5r 1919, i september<\/strong> uts\u00e5gs Erik T\u00f6tterman till verkst\u00e4llande direkt\u00f6r i \u201dAktiebolaget Finland Amerika linjen\u201d med huvudkontor i Helsingfors. Han beg\u00e4rde d\u00e5 avsked fr\u00e5n alla sina politiska uppdrag i Kristinestad. Samtidigt upph\u00f6rde firman E. A. T\u00f6tterman med sin verksamhet.<\/p>\n

\u00c5r 1920, den 4 mars<\/strong> hade ett stort antal kristinestadsbor inbjudits till en avskedsfest f\u00f6r Erik T\u00f6tterman och hans familj, eftersom han skall flytta till Helsingfors.\u00a0 Direkt\u00f6r Alex. Slotte sade i ett tal att konsul T\u00f6tterman haft en stor betydelse i staden. I flera \u00e5rs tid hade han varit den ledande sj\u00e4len i det kommunala livet. Ocks\u00e5 i \u00f6vrigt har T\u00f6tterman varit engagerad i samh\u00e4llet och d\u00e4r en hj\u00e4lpande hand hade beh\u00f6vts s\u00e5 var T\u00f6tterman den f\u00f6rsta att anm\u00e4la sig.<\/p>\n

Det tomrum som konsul T\u00f6tterman l\u00e4mnar sin hemstad, \u00e4r sv\u00e5rt att fylla, sade Slotte, d\u00e4rom vittnar de m\u00e5nga chefsposter som han nu l\u00e4mnar \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5ra att fylla.<\/p>\n

T\u00f6tterman svarade i sitt svarstal att han \u00e4r f\u00f6renad med oslitliga band till sin f\u00f6delsestad. H\u00e4r hade han och hans f\u00e4der vuxit upp och haft sin pliktsamma plats f\u00f6r sitt samh\u00e4lle. Han kommer alltid att k\u00e4nna sig hemma i Kristinestad och han hoppades att han kunde f\u00e5 \u00e5lderdomens ro i denna stad.<\/p>\n

P\u00e5 festen gavs uttryck f\u00f6r den stora betydelse som firman E. Alf. T\u00f6tterman har haft f\u00f6r Kristinestad och dess omgivning. \u201dSamh\u00e4llet Kristinestad skulle f\u00f6rvisso icke ha r\u00e5d till att avst\u00e5 en s\u00e5 betydelsefull person. D\u00e5 konsul T\u00f6tterman nu s\u00f6kt ett vidare f\u00e4lt f\u00f6r sin stora arbetsf\u00f6rm\u00e5ga, f\u00f6ljes han s\u00e4kert av Kristinestads samh\u00e4lle med en \u00f6nskan om att m\u00e5tte honom g\u00e5 v\u00e4l<\/em><\/strong> och p\u00e5 samma g\u00e5ng ett, om m\u00f6jligt s\u00e5 v\u00e4lkommen \u00e5ter<\/em><\/strong>\u201d.<\/p>\n

I hundra \u00e5rs tid hann sl\u00e4kten T\u00f6tterman verka i Kristinestad och de l\u00e4mnade efter sig fina minnen fr\u00e5n Kristinestads storhetstid.<\/p>\n

I Helsingfors blev Erik T\u00f6tterman VD f\u00f6r ”Finland Amerika Linjen”, som inte hade n\u00e5gon verksamhet eftersom deras ink\u00f6pta fartyg ”Navigator” hade tagit i beslag av ryssarna. Det var f\u00f6rst \u00e5r 1922 som bolaget kunde \u00f6verta Navigator men samtidigt k\u00f6pte ”Finska \u00c5ngfartygs Ab” bolaget, som de s\u00e5g som n\u00e5gon framtida konkurrent. T\u00f6tterman fortsatte som VD f\u00f6r Finland Amerika Linjen tills han \u00e5r 1926 blev VD f\u00f6r ”Finland Sydamerika Linjen”. Han stannade d\u00e4r \u00e4nda till 1939, d\u00e5 han som 67-\u00e5ring avgick med pension.<\/p>\n

Annonser och annat.<\/p>\n

\"\" \"\"<\/p>\n

\"\"
E. Alf. T\u00f6tterman f\u00f6ddes i Kristinestad, blev staden trogen och byggde upp ett aff\u00e4rsimperium av s\u00e4llan sk\u00e5dat slag.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
B\u00e5de Erik Alfred och hustrun Alma ligger begravda p\u00e5 den gamla begravningsplatsen p\u00e5 \u00d6stra sidan i Kristinestad.<\/figcaption><\/figure>\n

\"\"<\/p>\n

\"\" \"\" \"\" \"\" \"\"<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund \u00e5r 2023. Uppgifterna \u00e4r tagna ur kyrkb\u00f6cker, mantalsl\u00e4ngder och gamla tidningar. Rafael Olins sl\u00e4ktutredningar har varit till stor hj\u00e4lp och vissa uppgifter \u00e4r tagna ur Christer Norrviks artiklar. Erik T\u00f6tterman (1793-1858) f\u00f6ddes i Kyrksl\u00e4tt och som Forts\u00e4tt l\u00e4sa Sl\u00e4kten T\u00f6tterman i Kristinestad<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22412,"menu_order":198,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-26685","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26685","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=26685"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26685\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30754,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26685\/revisions\/30754"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22412"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=26685"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}