{"id":25013,"date":"2022-12-26T18:27:55","date_gmt":"2022-12-26T16:27:55","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=25013"},"modified":"2025-08-06T08:15:47","modified_gmt":"2025-08-06T05:15:47","slug":"johan-sjoberg-1853-1920","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=25013","title":{"rendered":"Johan Sj\u00f6berg 1853-1920"},"content":{"rendered":"
\"\"
Johan Sj\u00f6berg f\u00f6ddes i Kristinestad 1853 i g\u00e5rden d\u00e4r den stora skoaff\u00e4ren finns i dag. Som 3-\u00e5ring flyttade han med sin mor till den byggnad, som i dag heter Braheg\u00e5rden. Som ton\u00e5ring fick han lantbrukarutbildning i Mustiala och som 21-\u00e5ring k\u00f6pte han Ala-Knuuttila hemman i Kauhajoki, som var omkring 2 600 hektar stort.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i december 2022. Uppgifterna \u00e4r tagna ur Kauhajoen Historia, Kauhajoen Lehti, sl\u00e4ktutredningar och gamla tidningar, lagfarter och mantalsl\u00e4ngder.<\/strong><\/span><\/p>\n

Johan<\/u> Bernhard Sj\u00f6berg d.y. f\u00f6ddes i Kristinestad 28 januari 1853 i g\u00e5rden vid Salutorget, d\u00e4r den stora skobutiken<\/a> finns i dag. Han var son till r\u00e5dmannen och handlanden Johan Bernhard Sj\u00f6berg d.\u00e4., som var f\u00f6dd 1785 i Kristinestad. Fadern dog ett par m\u00e5nader innan sonen f\u00f6ddes, s\u00e5 Johan v\u00e4xte upp hos sin mor Anna Maria (f. \u00d6sterlund 1818-1869).<\/p>\n

Fadern hade varit en driftig handelsman, som redan i unga \u00e5r slog sig p\u00e5 aff\u00e4rer. Han \u00e4gde eget fartyg och han var del\u00e4gare i n\u00e5gra andra fartyg. Han blev med tiderna en f\u00f6rm\u00f6gen man, som till och med kunde l\u00e5na pengar \u00e5t s\u00e5dana som ville k\u00f6pa sig en stadsg\u00e5rd. Han \u00e4gde sj\u00e4lv flera g\u00e5rdar i staden och han k\u00f6pte ocks\u00e5 hemman runt om i nejden, bland annat s\u00e5 \u00e4gde han hemmanet Skrattn\u00e4s.<\/p>\n

Fadern var gift 3 g\u00e5nger och Johan<\/u> Bernhard f\u00f6ddes 1853 som den yngsta i det sista \u00e4ktenskapet, det med Anna Maria \u00d6sterlund.<\/p>\n

Sj\u00f6bergska fattigfonden<\/strong><\/h3>\n

Fadern Johan Bernhard var en f\u00f6rm\u00f6gen man n\u00e4r han dog i november 1852. Han hade \u201den betydande f\u00f6rm\u00f6genhet\u201d, som delades mellan \u00e4nkan och de m\u00e5nga barnen. Sonen Alexander (23.4.1822- 18.7.1853) fr\u00e5n f\u00f6rsta \u00e4ktenskapet grundade \u00e5r 1853 en fond, som fick namnet \u201dSj\u00f6bergska fattigfonden\u201d. Den uppgick till 8 000 rubel silver efter att en del donationer hade getts. Tv\u00e5 g\u00e5nger per \u00e5r skulle r\u00e4ntan ges \u00e5t de fattiga, till exempel \u00e5r 1873 gavs hela 1 635 mark i underst\u00f6d \u00e5t 130 beh\u00f6vande. Det var m\u00e5nga stadsbor som kunde l\u00e5na pengar ur denna fond, bland annat till g\u00e5rdsk\u00f6p. Sj\u00f6bergska fattigfonden uppl\u00f6stes v\u00e5ren 2023 och medlen p\u00e5 \u00f6ver 200 000 \u20ac donerades till f\u00f6reningen De gamlas hem.<\/p>\n

\"\"
Fram till \u00e5r 1852 var gravg\u00e5rden omkring Ulrika Eleonorakyrkan stadens enda begravningsplats och den sista som begravdes h\u00e4r var den f\u00f6rm\u00f6gna handelsmannen Johan Bernhard Sj\u00f6berg. Vid samma tid togs den nya begravningsplatsen p\u00e5 \u00d6stra sidan i bruk och den f\u00f6rsta som begravdes d\u00e4r var hattmakaren Enok Thunberg, som dog 1853.<\/figcaption><\/figure>\n

I juli 1856, d\u00e5 Johan d.y. var 3 \u00e5r gammal blev familjen Sj\u00f6berg tvungen att ge bort g\u00e5rden \u00e5t Fanny Wendelin. Detta gjordes efter en arvstvist, som dock kunde g\u00f6ras upp i godo mellan Sj\u00f6bergs och Wendelins. I samma veva k\u00f6pte \u00e4nkan Anna Maria en g\u00e5rd p\u00e5 \u00d6stra L\u00e5nggatan 45<\/a> och flyttade dit med alla minder\u00e5riga barn. Dit flyttade ocks\u00e5 hennes styvson Carl Sj\u00f6berg (1816-1890), som ben\u00e4mndes \u201dtidigare studerande\u201d. Han hade g\u00e5tt i skolor b\u00e5de i Vasa och i Helsingfors men var sv\u00e5rt alkoholiserad och i samband med faderns d\u00f6d blev han satt under f\u00f6rmynderskap. Det var hans syskon som menade att Carl inte kommer att kunna hantera det stora arvet, som var p\u00e5 kommande efter fadern.<\/p>\n

Det stora arvet gjorde att Johan d.y. och hans systrar Johanna och Maria ocks\u00e5 fick en f\u00f6rmyndare, som skulle bevaka de unga barnens intressen. R\u00e5dhusr\u00e4tten uts\u00e5g f\u00f6rst aff\u00e4rsmannen Carl Gustaf Hyd\u00e9n till f\u00f6rmyndare och efter dennes d\u00f6d uts\u00e5gs Peter Malander, som var h\u00e4radsskrivare i Ilmola h\u00e4rad. Dessa sk\u00f6tte och f\u00f6rvaltade tydligen Johans arvedel s\u00e5 v\u00e4l, att denne som 21-\u00e5ring kunde k\u00f6pa sig ett stort hemman.<\/p>\n

Johan Sj\u00f6berg till Kauhajoki.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1874, d\u00e5 Johan var 21 \u00e5r gammal k\u00f6pte han ett hemman i Kauhajoki. Det var hemmanet Ala-Knuuttila som av n\u00e5gon orsak hade kommit till salu och Johan slog till.<\/p>\n

Hemmanet Knuuttila<\/strong>.<\/h4>\n

Knuuttila hemman har en l\u00e5ng historia, som g\u00e5r \u00e4nda till 1600-talet och det var den tiden ett av de st\u00f6rsta hemmanen i Kauhajoki. Knuuttila g\u00e5rd, som \u00e4gdes av familjen Rein, l\u00e5g i Kauhajoki centrum men \u00e4gorna var utspridda \u00f6ver hela socknen. P\u00e5 1700-talet \u00f6vertogs hemmanet av m\u00e5gen Olof Inberg (1742-1823) fr\u00e5n Hvittisbofj\u00e4rd. Olof kom \u00f6ver \u201dCnuuttila\u201d genom att gifta sig med Reins dotter Maria. Hemmanet som d\u00e5 redan var stort delades i slutet av 1700-talet mellan Olofs s\u00f6ner Jakob Inberg (1767-1822) och Johan Gustaf Inberg (1777-1808). Jakobs del fick namnet Yli-Knuuttila och Johan Gustafs hemman blev Ala-Knuuttila.<\/p>\n

Under det finska kriget 1808-1809 f\u00f6rst\u00f6rdes alla byggnader p\u00e5 b\u00e5da hemmanen av ryssarna, som h\u00e4mnades f\u00f6r bondeupproret \u201dKauhajoen kapina\u201d. Hemmans\u00e4garen Johan Gustaf Inberg blev brutalt d\u00f6dad av de ryska kosackerna den 12 juli 1808 och hans hustru blev sv\u00e5rt s\u00e5rad men hon \u00f6verlevde. \u00c4nkan Helena Maria tog efter kriget \u00f6ver sk\u00f6tseln av hemmanet. Helena Maria (1769-1853) var f\u00f6dd p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rden i Kannus.<\/p>\n

\u00c4nkan Helena Maria gifte om sig med studenten Johan Wegelius (1783-1834) fr\u00e5n V\u00f6r\u00e5 och de drev hemmanet en tid tills Helena Maria, s\u00e5lde det \u00e5t sin bror Zacharias Forsman (1763-1839). Denne var kyrkoherde i Lillkyro och han var gift med Eva Aurora Estlander (1774-1856) som var dotter till kyrkoherden Jakob Estlander i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

\u00c5r 1839 \u00f6vertogs Ala-Knuuttila hemman av deras son Johan Forsman (1800-1850), som var gift med Maria Elisabeth Borgeman (1820-1892) fr\u00e5n Veikars by i Korsholm. Maria Elisabeth v\u00e4xte upp p\u00e5 Ala-Korpi hemman i Ilmajoki d\u00e4r hennes far Carl Gustaf var en ivrig nyodlare, som skaffade sig mycket mark genom att dika ut myrar och mossar.<\/p>\n

D\u00e5 Johan Forsman dog \u00e5r 1850, s\u00e5 gifte \u00e4nkan Maria Elisabeth om sig 1854 med Carl Rudolf Carlenius (1826-1897) fr\u00e5n Kauhajoki. Denne hade erfarenhet av nyodling, efter att ha \u00e4gt ett st\u00f6rre hemman i Alavus.<\/p>\n

Av n\u00e5gon orsak s\u00e5 s\u00e5lde makarna Carlenius sitt hemman \u00e5t Johan Sj\u00f6berg \u00e5r 1874 och de flyttade efter aff\u00e4ren tillbaka till Alavus, d\u00e4r de bodde s\u00e5 l\u00e4nge de levde.<\/p>\n

\"\"
Karakt\u00e4rsbyggnaden p\u00e5 Ala-Knuuttila hemman i Topeeka i Kauhajoki, d\u00e4r Johan Sj\u00f6berg bodde fr\u00e5n 1874 tills han dog 1920. Byggnaden revs d\u00e5 Kauhajoen Talousopisto skulle bygga nya utrymmen. Fotot taget av Keijo Jaakola 1963 och finns publicerat i boken Kauhajoen historia.<\/figcaption><\/figure>\n

Johan tar \u00f6ver hemmanet Ala-Knuuttila.<\/strong><\/h4>\n

Det \u00e4r oklart hur det kom sig att Johan Sj\u00f6berg fr\u00e5n Kristinestad \u00e5r 1874 k\u00f6pte just hemmanet Ala-Knuuttila i Kauhajoki. K\u00f6pet genomf\u00f6rdes den 24 mars och dagen innan hade han s\u00e5lt sin stora g\u00e5rd i staden p\u00e5 \u00d6stra L\u00e5nggatan 45, nuvarande Braheg\u00e5rden f\u00f6r 5\u00a0000 mark. Nu k\u00f6pte han Kauhajokihemmanet f\u00f6r 75\u00a0000 mark, en stor summa den tiden. Johan hade visserligen r\u00e4tt utbildning d\u00e5 han sedan ton\u00e5ren hade g\u00e5tt i Mustiala lantbruksskola och s\u00e5 hade han en relativt stor f\u00f6rm\u00f6genhet efter sin far, men han var \u00e4nd\u00e5 bara 21 \u00e5r gammal.<\/p>\n

Han hade \u00e5r 1872 gift sig med Karin Norrg\u00e5rd (1854-1928) fr\u00e5n Sastmola och de fick 7 barn under tiden i Kauhajoki.<\/p>\n

Ala-Knuuttila hemman, som Johan k\u00f6pte var p\u00e5 hela 2\u00a0640 hektar och markerna l\u00e5g utspridda \u00f6ver hela socknen. St\u00f6rsta delen var skogsmark men det var s\u00e5dan mark, som gick att odla upp. Vid k\u00f6pet meddelade Johan att aff\u00e4ren inte handlade om skogssk\u00f6vling men att han nog avs\u00e5g att odla upp en stor del.<\/p>\n

I g\u00e5rden fanns det d\u00e5 8 kor, 2 h\u00e4star, 3 svin och n\u00e5gra f\u00e5r. G\u00e5rdsbyggnaden l\u00e5g i centrum, p\u00e5 nuvarande adressen Topeeka 47.<\/p>\n

Johan p\u00e5b\u00f6rjade genast ett nyodlingsprojekt, s\u00e5 att han kunde f\u00e5 mera \u00e5kermark. D\u00e5 han k\u00f6pte hemmanet s\u00e5 fanns det ju 8 kor p\u00e5 hemmanet men snabbt \u00f6kade antalet till \u00f6ver 100. Fram till \u00e5r 1885, allts\u00e5 under 11 \u00e5rs tid hade han nyodlat skogsmarken, s\u00e5 att han hade mer \u00e4n 700 hektar \u00e5krar och \u00e4ngar. Sommartid kunde det finnas upp till 200 gr\u00e4ftare och dikare i arbete p\u00e5 hemmanet.<\/p>\n

Johan var en kr\u00e4vande husbonde och mest kr\u00e4vde han av sig sj\u00e4lv. Sommartid b\u00f6rjade han arbetsdagen redan klockan 4 p\u00e5 morgonen och han var alltid den f\u00f6rsta i f\u00e4huset. Han var aktivt i g\u00e5ng hela dagen till kl. 20 p\u00e5 kv\u00e4llen d\u00e5 middagen intogs och kl. 21 gick han och lade sig.<\/p>\n

De f\u00f6rsta \u00e5ren p\u00e5 Ala-Knuuttila blev sv\u00e5ra eftersom frosten f\u00f6rst\u00f6rde en stor del av sk\u00f6rden. Familjen klarade sig genom att s\u00e4lja matsilvret. Sparsamheten var en dygd och Johan till\u00e4t inga utsv\u00e4vningar och familjen \u00e5t samma mat som dagsverkstorparna och arbetarna.<\/p>\n

Hustrun Karin var en h\u00e4ndig kvinna, som klarade av allting fr\u00e5n sjukv\u00e5rd till tr\u00e4dg\u00e5rdssk\u00f6tsel. Runt g\u00e5rden anlade hon en beundransv\u00e4rd tr\u00e4dg\u00e5rd med blommor, gr\u00f6nsaksv\u00e4xter och till med sm\u00e5 v\u00e4xthus. Till sin hj\u00e4lp hade hon b\u00e5de pigor och dr\u00e4ngar men hon arbetade sj\u00e4lv ocks\u00e5 med tr\u00e4dg\u00e5rden. Karin var ocks\u00e5 kr\u00e4vande och hennes favorituttryck var att \u201dman skall vara stolt \u00f6ver ett gjort arbete men sk\u00e4mmas om man har gjort det d\u00e5ligt\u201d.<\/p>\n

Johan var en bel\u00e4st man, som intresserade sig f\u00f6r jordbruket. Han l\u00e4ste om nya forskningsr\u00f6n i svenska och danska tidningar och han l\u00e4rde sig att h\u00f6b\u00e4rga, t\u00e4ckdika och att g\u00f6dsla med konstg\u00f6dsel. Det var ett stort antal h\u00e4stforor med konstg\u00f6dsel som varje \u00e5r k\u00f6rdes fr\u00e5n hamnen i Kristinestad upp till Kauhajoki.<\/p>\n

F\u00f6r att kunna genomf\u00f6ra uppodlingarna, s\u00e5 anv\u00e4nde sig Johan av torpare. Det var vanliga, fattiga unga m\u00e4n fr\u00e5n Kauhajokitrakten som tog upp torp p\u00e5 Johans hemman. Till sitt f\u00f6rfogande fick torparna n\u00e5gra hektar mark, som de kunde sk\u00f6ta och leva av. Ur Sj\u00f6bergs skogar kunde de ta byggnadsvirke f\u00f6r b\u00e5de bostadshus och uthus, och br\u00e4nnved hade de ocks\u00e5 m\u00f6jlighet att hugga \u00e5t sig. Torparna beh\u00f6vde inte betala f\u00f6r att f\u00e5 anl\u00e4gga dessa torp, men i geng\u00e4ld skulle de utf\u00f6ra dagsverken \u00e5t husbonden Johan. Johan undervisade ocks\u00e5 torparna hur de skulle odla och sk\u00f6rda.<\/p>\n

Antalet dagsverken berodde p\u00e5 torpets storlek men det kunde r\u00f6ra sig om tv\u00e5 dagsverken i veckan. Vid j\u00e4mf\u00f6relse med andra torpare i landet, s\u00e5 hade Johan Bernhards torpare litet antal dagsverken. Som mest hade Johan 70 torpare och dessa torpare bildade sm\u00e5ningom byarna Lustila, Lellava och Kainasto.<\/p>\n

Eftersom Sj\u00f6berg hade mer \u00e4n 160 kor p\u00e5 Ala-Knuuttila g\u00e5rd, s\u00e5 hade han ett eget mejeri. Dylika mindre mejerier fanns det gott om och Sj\u00f6berg tog d\u00e5 initiativ till att ett stort mejeri f\u00f6r hela kommunen skall byggas. \u00c5r 1906 kunde Kauhajoen Osuusmejeri Toivo inleda verksamheten och s\u00e5 gott som alla andra mindre mejerier lade d\u00e5 ned verksamheten.<\/p>\n

P\u00e5 1890-talet var Ala-Knuuttila hemman som st\u00f6rst. Det hade d\u00e5 v\u00e4xt till n\u00e4rmare 3\u00a0500 ha och alla n\u00f6dv\u00e4ndiga byggnader var uppf\u00f6rda. Han hade ocks\u00e5 skaffat moderna maskiner, f\u00f6r att underl\u00e4tta arbetet p\u00e5 \u00e5krarna. De nya sl\u00e5ttermaskinerna och h\u00f6r\u00e4fsorna, som hade kommit till Finland p\u00e5 1870-talet underl\u00e4ttade h\u00f6b\u00e4rgningsarbetet betydligt.<\/p>\n

Sj\u00f6berg var k\u00e4nd som en \u00e4rlig och r\u00e4ttvis hemmans\u00e4gare. Samtidigt var han kr\u00e4vande och mycket noggrann med allt han f\u00f6retog sig. Han m\u00e5ste ocks\u00e5 ha varit duktig p\u00e5 att organisera och delegera arbetet, f\u00f6r annars hade inte kunnat odla upp 756 ha \u00e5kermark, d\u00e5 han var mellan 21 och 32 \u00e5r gammal. Det fanns ett \u00f6msesidigt f\u00f6rtroende mellan Sj\u00f6berg och de m\u00e5nga torparna, de beh\u00f6vde varandra med andra ord.<\/p>\n

Ett bra exempel p\u00e5 torparnas uppskattning och lojalitet \u00e4r texten p\u00e5 den krans de lade p\u00e5 Sj\u00f6bergs grav 1920, som p\u00e5 svenska l\u00f6d ungef\u00e4r: \u201dMed tacksamhet f\u00e5r vi njuta frukterna av ditt arbete. Ala-Knuuttilas torpare.\u201d Det fanns flera kransar med likadana budskap, bland annat b\u00f6nder som tackade f\u00f6r hj\u00e4lpen med att utveckla deras hemman.<\/p>\n

Sj\u00f6berg s\u00e4ljer hemmanet \u00e5t kommunen.<\/strong><\/h4>\n

I b\u00f6rjan av 1900-talet ins\u00e5g Sj\u00f6berg att det i framtiden inte g\u00e5r att sk\u00f6ta ett stort hemman med hj\u00e4lp av torpare. Trots att han hade ett gott f\u00f6rh\u00e5llande till dem, s\u00e5 ins\u00e5g han att det vore b\u00e4st om torparna kunde l\u00f6sa in sina torpmarker. Eftersom han hade ett s\u00e5 stort antal torpare, s\u00e5 kom han underfund med att det inte kommer att lyckas f\u00f6r alla torpare att l\u00f6sa in dem. Ett visst missn\u00f6je fanns det bland Sj\u00f6bergs torpare, eftersom det n\u00e4stan helt saknades skriftliga avtal. I flera fall hade det f\u00f6rekommit oklarheter om vilka villkor som i tiderna hade best\u00e4mts. En del torp hade g\u00e5tt i arv och den unga torparen k\u00e4nde inte till vad hans far hade kommit \u00f6verens om med Sj\u00f6berg.<\/p>\n

Sj\u00f6berg, som v\u00e4l k\u00e4nde till torparnas missn\u00f6je med sin situation, f\u00f6rhandlade 1907 med torparna. Tillsammans med 37 torpare skrev Sj\u00f6berg en anh\u00e5llan till kommunen att kommunen skulle k\u00f6pa 265 ha \u00e5kermark och mer \u00e4n 1\u00a0000 ha med \u00e4ngar och skog, tillsammans 1\u00a0452 hektar. Priset skulle vara 164\u00a0000 mark, ett pris som b\u00e5de torparna och kommunen fann f\u00f6rm\u00e5nligt.<\/p>\n

Eftersom kommunen var v\u00e4lvilligt inst\u00e4lld till markaff\u00e4ren, s\u00e5 bj\u00f6d Sj\u00f6berg ut ocks\u00e5 resten av sitt hemman. Erbjudandet bestod av lite mer \u00e4n 2\u00a0000 ha, varav 363 var \u00e5kermark.<\/p>\n

Kommunen godk\u00e4nde ocks\u00e5 denna aff\u00e4r och p\u00e5 s\u00e5 vis kom kommunen \u00f6ver n\u00e4stan 3\u00a0500 ha mark.<\/p>\n

Kommunen delade upp det Sj\u00f6bergska hemmanet i 72 mindre hemman och delade in dessa i 3 olika klasser. De st\u00f6rsta hemmanen var p\u00e5 50 ha och den minsta klassen var n\u00e4stan 17 ha och dessa s\u00e5lde kommunen till ett f\u00f6rm\u00e5nligt pris. De tidigare torparna hade f\u00f6rtur till hemmanen och de k\u00f6pte ocks\u00e5 de flesta hemmanen men ocks\u00e5 utomst\u00e5ende kunde k\u00f6pa sig ett hemman.<\/p>\n

Den h\u00e4r f\u00f6rs\u00e4ljningen lugnade ned torparna i kommunen och samtidigt blev det ett exempel p\u00e5 hur torparfr\u00e5gan kunde l\u00f6sas. Ocks\u00e5 Johan Fr\u00f6s\u00e9n p\u00e5 Kaarlela hemman i P\u00e4nt\u00e4ne s\u00e5lde ut sitt stora hemman \u00e5t torparna och likadant gjorde von Schantz p\u00e5 Yli-Knuuttila. Det h\u00e4r betydde att de flesta torpen i Kauhajoki l\u00f6stes in f\u00f6re den s\u00e5 kallade torparlagen tr\u00e4dde i kraft \u00e5r 1918.<\/p>\n

Den sista delen av sitt hemman p\u00e5 60 ha s\u00e5lde Sj\u00f6berg \u00e5t bonden Rauska \u00e5r 1910 och Sj\u00f6berg blev d\u00e5 kvar med ett normalstort hemman p\u00e5 20 hektar, som han brukade \u00e4nda till sin d\u00f6d 1920. Huvudbyggnaden och omkring ett hektar tomt s\u00e5lde Sj\u00f6bergs \u00e4nka Karin \u00e5t Kauhajoen Kotitalouskoulu \u00e5r 1920. Den h\u00e4r skolan hade inlett verksamheten som sommarskola i maj 1920 men saknade d\u00e5 egna utrymmen.<\/p>\n

Johan Sj\u00f6berg avled 1920.<\/strong><\/h4>\n

Johan Sj\u00f6berg avled den 24 mars1920 och han \u00e4r begravd vid kyrkan i Kauhajoki bredvid hustrun Karin och dottern Agnes. Bland annat tidningen Ilkka skrev om begravningen, som skedde p\u00e5skl\u00f6rdagen 1920. De skrev att av Sj\u00f6bergs hemman hade bildats 83 nya hemman och att Sj\u00f6berg gjorde en god g\u00e4rning, d\u00e5 han f\u00f6r en billig peng s\u00e5lde hemmanet \u00e5t kommunen. P\u00e5 detta s\u00e4tt undgick kommunen de br\u00e5k som p\u00e5 andra st\u00e4llen i Finland skedde mellan gods\u00e4gare och torpare.<\/p>\n

I dagens Kauhajoki \u00e4r det inte alla b\u00f6nder som k\u00e4nner till att deras hemman har odlats upp av Johan Sj\u00f6berg. Man kan ocks\u00e5 fr\u00e5ga sig hur Kauhajoki skulle ha sett ut i dag utan Sj\u00f6bergs insatser f\u00f6r utvecklandet av jordbruket.<\/p>\n

Kommunen har hedrat Sj\u00f6berg med att ge honom ett eget torg i Topeeka som heter \u201dS\u00f6\u00f6perin tori\u201d och en gata som heter \u201dS\u00f6\u00f6perintie\u201d. Johans dotter Agnes har ocks\u00e5 f\u00e5tt en gata uppkallad efter sig i Kauhajoki och hon har en egen gata till och med i Helsingfors.<\/p>\n

Svenskspr\u00e5kiga Sj\u00f6berg i helfinska Kauhajoki.<\/strong><\/h4>\n

De riktigt stora hemmanen i Kauhajoki hade p\u00e5 1800-talet \u00e4gare, som inte kunde s\u00e5 bra finska. Kristinestadsbon \u201dS\u00f6\u00f6peri\u201d p\u00e5 Ala-Knuuttila, rikssvensken \u201dSanssi\u201d, allts\u00e5 von Schantz p\u00e5 Yli-Knuuttila, likas\u00e5 rikssvenska Johan Fr\u00f6s\u00e9n p\u00e5 Kaarlela i P\u00e4nt\u00e4ne och dansken Borneman Lundbye som \u00e4gde hemmanet Hautaniemi hade alla problem med att prata fritt med ortsbefolkning.<\/p>\n

Sj\u00f6berg l\u00e4rde sig inte finska ordentligt men sv\u00e4ra p\u00e5 finska, det kunde han. En g\u00e5ng n\u00e4r han granskade torrl\u00e4ggningsarbetet, s\u00e5 sade han \u00e5t en arbetare \u201dJa perkele, Porkkalaisella ei ole yht\u00e4\u00e4n hiki\u201d, varp\u00e5 denne svarade: \u201dKyll\u00e4, Herra hyv\u00e4, mullakin hiki on, mutta se ei vain tuu ottasta ulos\u201d.<\/p>\n

Sj\u00f6berg som kyrkv\u00e4rd.<\/strong><\/h4>\n

Sj\u00f6berg var inte kyrklig av sig och det var kanske d\u00e4rf\u00f6r som han valdes till kyrkv\u00e4rd i Kauhajoki \u00e5r 1894. Till kyrkv\u00e4rdens uppgifter h\u00f6rde \u201dr\u00e4kninkien teko\u201d och att uppb\u00e4ra olika kyrkliga avgifter och s\u00e5 skulle han h\u00e4mta nattvardsvinet fr\u00e5n staden. Arvodet f\u00f6r kyrkv\u00e4rden var best\u00e4md till 50 mark i \u00e5ret men knappast var det f\u00f6r det som Sj\u00f6berg \u00e5tog sig uppdraget. De som hade r\u00e4knat med att oftare f\u00e5 se Sj\u00f6berg i kyrkan misstog sig, eftersom denne snabbt anst\u00e4llde en vikarie f\u00f6r de kyrkliga f\u00f6rr\u00e4ttningarna och sj\u00e4lv sk\u00f6tte han endast bokf\u00f6ringen och det gjorde han \u00e4nda till 1906.<\/p>\n

Johans dotter Agnes Sj\u00f6berg.<\/strong><\/h4>\n

Johan och Karin Sj\u00f6berg fick 7 barn, varav 2 dog i unga \u00e5r. De 5 \u00f6vriga blev alla framg\u00e5ngsrika inom sina omr\u00e5den. Av dessa flyttade 4 bort och det var endast ogifta dottern Agnes (1888-1964), som under vissa perioder bodde i Kauhajoki.<\/p>\n

Agnes \u00e4r ocks\u00e5 den mest k\u00e4nda av Johans barn. \u00c5r 1900 b\u00f6rjade hon i flickskolan i Vasa och efter 5 \u00e5r d\u00e4r gick hon i en hush\u00e5llskola. Detta enligt fadern \u00f6nskem\u00e5l men sj\u00e4lv ville hon l\u00e4sa till student. Detta lyckades ocks\u00e5 och \u00e5r 1911 blev hon student i Kuopio svenska samskola.<\/p>\n

Efter detta fortsatte hon 1913 att l\u00e4sa veterin\u00e4rmedicin i Dresden i Tyskland. Hon var den enda kvinnliga eleven blad 300 manliga och det var m\u00e5nga som inte gillade det kvinnliga inslaget. Man var helt enkelt r\u00e4dd att kvinnorna skulle ta \u00f6ver veterin\u00e4ryrket. V\u00e4rldskriget som br\u00f6t ut 1914 f\u00f6rsv\u00e5rade studierna men Agnes kunde ta en veterin\u00e4rmedicine licentiatexamen 1916. Efter sin examen arbetade Agnes som veterin\u00e4r ett par \u00e5r i Mecklenburg men sedan \u00e5terv\u00e4nde hon till Dresden f\u00f6r att forts\u00e4tta studierna.<\/p>\n

Den 27 juli 1918 promoverades Agnes i Leipzig till veterin\u00e4rmedicine doktor. Hon var d\u00e5 den f\u00f6rsta kvinnliga veterin\u00e4ren i Europa och troligen i hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

Agnes hade nu vistats i 4 \u00e5rs tid nere i Tyskland,\u00a0 men \u00e5r 1918 \u00e5terv\u00e4nde hon till Finland och fick tj\u00e4nst som kommunal veterin\u00e4r i Somero.<\/p>\n

\u00c5r 1920 fick Agnes tj\u00e4nst som veterin\u00e4r i N\u00e4rpes, d\u00e4r hon stannade n\u00e5gra \u00e5r. I flera \u00e5rs tid gjorde hon nu forskningsresor till England och till USA, och hon fick senare arbete som forskare i Tyskland.<\/p>\n

\u00c5r 1926 \u00e5terv\u00e4nde Agnes till Kauhajoki, d\u00e4r hon byggde upp en omfattande landsbygdspraktik. \u00d6verallt d\u00e4r hon verkade blev hon motarbetad av manliga kolleger och hon utesl\u00f6ts till och med ur Veterin\u00e4rf\u00f6rbundet. Mellan \u00e5ren 1928 och 1935 var Agnes gift med Veikko Mikko Klaavu och fick med honom 2 s\u00f6ner.<\/p>\n

Hon flyttade sedan sin praktik till Sein\u00e4joki, d\u00e4r hon arbetade till 1955. Fram till sin d\u00f6d 1964 gav hon dock konsultationshj\u00e4lp \u00e5t beh\u00f6vande.<\/p>\n

Agnes, som var en f\u00f6reg\u00e5ngare som kvinnlig veterin\u00e4r hann inte uppleva de tider d\u00e5 majoriteten av veterin\u00e4rerna \u00e4r kvinnor. Hon \u00e4r fortfarande ansedd i branschen och har i Kauhajoki f\u00e5tt en gata uppkallade efter sig. Den gata d\u00e4r Fakulteten f\u00f6r veterin\u00e4rmedicin vid Helsingfors universitet ligger \u00e4r uppkallad efter Agnes Sj\u00f6berg.<\/p>\n

Kauhajoen Kotitalouskoulu.<\/strong><\/h4>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet bildades \u201dKauhajoen maanmiesseura\u201d, som en intressef\u00f6rening f\u00f6r ortens b\u00f6nder. \u00c5r 1919 besl\u00f6t f\u00f6reningen att de skall starta en manlig lantbruksskola i Kauhajoki. Detta fick de kvinnliga medlemmarna att reagera och de \u00f6nskade och kr\u00e4vde d\u00e5 att en kvinnlig hush\u00e5llsskola ocks\u00e5 borde grundas.<\/p>\n

Kvinnornas f\u00f6rslag togs v\u00e4l emot och i maj 1920 kunde de kvinnliga eleverna inleda skolg\u00e5ngen, som d\u00e5 skedde i manliga lantbruksskolans utrymmen. 19 elever inledde skolg\u00e5ngen i Kauhajoen Kotitalouskoulu och undervisningen bestod av matlagning, tr\u00e4dg\u00e5rdssk\u00f6tsel, boskapssk\u00f6tsel, handarbete och sk\u00f6tsel av sm\u00e5 barn.<\/p>\n

Egna utrymmen beh\u00f6vdes dock f\u00f6r denna kvinnliga skola. Johan Sj\u00f6berg hade avlidit i mars 1920 och \u00e4nkan Karin bj\u00f6d d\u00e5 ut Ala-Knuuttila g\u00e5rd \u00e5t hush\u00e5llskolan. Runt g\u00e5rden fanns en v\u00e4lsk\u00f6tt tr\u00e4dg\u00e5rd och en del mark kunde ocks\u00e5 ing\u00e5 i k\u00f6pet. F\u00f6r 140\u00a0000 mark k\u00f6pte skolans direktion den Sj\u00f6bergska g\u00e5rden i september 1920. Flera direktionsmedlemmar gick i borgen f\u00f6r de l\u00e5n som togs och flera Kauhajokibor donerade pengar till skolan. Skolan togs emot med \u00f6ppna armar av ortsborna.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1920 \u00f6vertogs Johan Sj\u00f6bergs g\u00e5rd av Kauhajoen Kotitalouskoulu, som sedan ombildades till kotitalousopisto. Fotot fr\u00e5n kotitalousopistos museum i Kauhajoki.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
D\u00e5 Kauhajoen Kotitalouskoulu ombildades till ett institut beh\u00f6vdes nya skolutrymmen och \u00e4r 1927 f\u00e4rdigst\u00e4lldes den nya skolan, som d\u00e5 var det modernaste i Finland. Redan d\u00e5 f\u00f6rs\u00e5gs den med centralv\u00e4rme i alla rum och rinnande varmt vatten. Byggnaden \u00e4r fortfarande i bruk i centrala Kauhajoki. Fotot fr\u00e5n Kotitalousopistos museum i Kauhajoki.<\/figcaption><\/figure>\n

Skolan var verksam i gamla Sj\u00f6bergska g\u00e5rden \u00e4nda till 1927 d\u00e5 en ny byggnad uppf\u00f6rdes p\u00e5 samma tomt och den st\u00e5r fortfarande kvar. Byggnaden av tegel i 3 v\u00e5ningar var den modernaste i landsdelen, d\u00e5 den hade centralv\u00e4rme i alla rum och det fanns till och med rinnande, varmt vatten.<\/p>\n

Under vinterkriget 1939-40 d\u00e5 riksdagen tillf\u00e4lligt flyttade fr\u00e5n Helsingfors till Kauhajoki, s\u00e5 togs skolbyggnaden i bruk f\u00f6r f\u00f6rsvarsmakten. P\u00e5 n\u00e5gra timmar avslutades skolan och byggnaden gjordes om till riksdagens matsal. G\u00e4ster kunde inkvarteras och d\u00e4r startade ocks\u00e5 ett kaf\u00e9 med en tidningssal.<\/p>\n

Efter 10 veckors evakuering flyttade riksdagen tillbaka till Helsingfors och skolan kunde forts\u00e4tta verksamheten. Under forts\u00e4ttningskriget 1941 \u2013 1944 togs skolan i bruk som krigssjukhus.<\/p>\n

Efter kriget kunde skolan forts\u00e4tta sin verksamhet igen, Den h\u00e4r skolan har haft en stor betydelse f\u00f6r Kauhajoki och otaliga \u00e4r de elever som har f\u00e5tt sin utbildning d\u00e4r. Omr\u00e5det har flera g\u00e5nger byggts ut och d\u00e4rf\u00f6r revs Sj\u00f6bergs alla byggnader f\u00f6r att ge plats bland annat \u00e5t skolans internat.<\/p>\n

\"\"
Den 31 januari 1953 skrev Syd-\u00d6sterbotten om Johan Sj\u00f6berg, som Kauhajokis ”stora man” och tydligen k\u00e4nde inte redaktionen till att han faktiskt var f\u00f6dd i Kristinestad.<\/figcaption><\/figure>\n

Kauhajoki i dag.<\/strong><\/h4>\n

I dag har Kauhajoki ett starkt centrum medan byarna \u00e4r svagare och det har de varit i l\u00e5nga tider. Det h\u00e4r beror p\u00e5 att butikerna tidigt koncentrerade sin aff\u00e4rsverksamhet dit. Att det stora hemmanet Knuuttila ocks\u00e5 fanns i centrum st\u00f6dde denna koncentration. \u201dS\u00f6\u00f6peris\u201d och \u201dSanssins\u201d, allts\u00e5 Sj\u00f6bergs Ala-Knuuttila och von Schantz Yli-Knuuttila, var i tiderna s\u00e5 dominerande, att utbyarna inte kunde utvecklas normalt. Byn Aronkyl\u00e4 fick d\u00e4remot ett uppsving 1913 d\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gstrafiken kom ig\u00e5ng och Kauhajokis station placerades d\u00e4r.<\/p>\n

Mera info om Kauhajoki kommun, finns p\u00e5 deras hemsida: Kauhajoen kaupunki – Sopivasti kaikkea ja viel\u00e4 enemm\u00e4n (kauhajoki.fi)<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i december 2022. Uppgifterna \u00e4r tagna ur Kauhajoen Historia, Kauhajoen Lehti, sl\u00e4ktutredningar och gamla tidningar, lagfarter och mantalsl\u00e4ngder. Johan Bernhard Sj\u00f6berg d.y. f\u00f6ddes i Kristinestad 28 januari 1853 i g\u00e5rden vid Salutorget, d\u00e4r den stora skobutiken Forts\u00e4tt l\u00e4sa Johan Sj\u00f6berg 1853-1920<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22412,"menu_order":180,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-25013","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/25013","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=25013"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/25013\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30083,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/25013\/revisions\/30083"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22412"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=25013"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}