{"id":23308,"date":"2022-03-13T00:08:54","date_gmt":"2022-03-12T22:08:54","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=23308"},"modified":"2022-03-13T17:34:49","modified_gmt":"2022-03-13T15:34:49","slug":"lill-jakob","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=23308","title":{"rendered":"Lill-Jakob."},"content":{"rendered":"

Artikel av G\u00f6sta Lindqvist, publicerad i Syd-\u00d6sterbotten 6.4.1946. Renskriven av Lasse Backlund i mars 2022 och spr\u00e5ket \u00e4r lite moderniserat.<\/span><\/strong><\/p>\n

I n\u00e5dens \u00e5r 1859 f\u00f6ddes i Munsala en pojke, som fick namnet Jakob Nyberg. Vid 13 \u00e5rs \u00e5lder var Jakobs levnadsbana f\u00e4rdigt utstakad, f\u00f6r hans far hade beslutat att sonen skulle bli skomakare. Hans liv och hans v\u00e4rld var s\u00e5ledes best\u00e4mt att b\u00f6rja och sluta i en liten skomakarverkstad. Jakob, som var liten till v\u00e4xten och d\u00e4rf\u00f6r kallades \u201dLill-Jakob\u201d, hann inte vara m\u00e5nga dagar i l\u00e4ra f\u00f6re han b\u00f6rjade umg\u00e5s med andra planer.<\/p>\n

Hans h\u00e5g och lust stod inte till det arbete, som m\u00e4staren hade gett \u00e5t honom. Det var n\u00e5got i hans inre som b\u00f6rjade g\u00f6ra uppror. Nej, t\u00e4nkte han och tittade \u00e5ngestfyllt ut genom det l\u00e5ga f\u00f6nstret, h\u00e4r kan jag inte stanna och se p\u00e5 samma v\u00e4sterskog i hela mitt liv. Arbetet gick b\u00e5de tungt och tr\u00f6gt, och g\u00e5ng efter annan slog han sig p\u00e5 fingrarna med pligghammaren.<\/p>\n

D\u00e5 tv\u00e5 veckor hade g\u00e5tt steg han upp fr\u00e5n sin stol, f\u00f6r hans \u201dakterskepp\u201d br\u00e4nde som eld och s\u00e5 sade han \u00e5t m\u00e4staren, att nu \u00e4r det jag som \u201dsker ut\u201d och l\u00e4mnar b\u00e5de pliggar och l\u00e4ster och g\u00e5r till sj\u00f6ss. Det oroliga \u00f6sterbottniska blodet hade \u00e4n en g\u00e5ng tagit ut sin r\u00e4tt. Jakob hade tagit sitt \u00f6de i sina egna h\u00e4nder.<\/p>\n

En sommardag \u00e5r 1872 d\u00e5 sj\u00f6farten \u00e5ter hade \u00f6ppnats i den lilla staden Nykarleby, s\u00e5g man \u201dLill-Jakob\u201d kl\u00e4ttra uppf\u00f6r fallrepstrappan med sina sm\u00e5 jordiska \u00e4godelar och g\u00e5 ombord p\u00e5 en skonarbark. Nu var han ingen skomakarl\u00e4rling l\u00e4ngre, f\u00f6r nu hade han blivit kajutvakt.<\/p>\n

Det gick lustigt och livat till ombord, tyckte Jakob, f\u00f6r man h\u00f6ll just p\u00e5 att ta in sparrar p\u00e5 Lybeck. Det h\u00e4r fick han reda p\u00e5 av en herre, som kallades konstapel men var Lybeck l\u00e5g, det visste han inte d\u00e5.\u00a0 Ordet \u201dkonstapel\u201d gjorde ett m\u00e4ktigt intryck p\u00e5 Jakob och den beslutsamma kajutvakten t\u00e4nkte att en vacker dag s\u00e5 skall de kalla ocks\u00e5 mig f\u00f6r konstapel.<\/p>\n

Skepparen ombord b\u00f6rjade snart f\u00e4sta sig vid Jakob, eftersom han visade sig ha b\u00e5de gott gry och s\u00e5 var han p\u00e5passlig. D\u00e5 man efter n\u00e5gra dagar var klar med inlastningen och skutan l\u00e5g segelklar, s\u00e5 lyfte man ankar.<\/p>\n

S\u00e5 b\u00f6rjade Jakob sin f\u00f6rsta resa och det skulle visa sig att det inte var den sista. Skutan hade passlig vind och gjorde god fart och bes\u00e4ttningen hade fullt upp ombord. S\u00e5 var det ocks\u00e5 f\u00f6r Jakob.<\/p>\n

Allt hade g\u00e5tt bra till man kom ut p\u00e5 \u00d6stersj\u00f6n, d\u00e5 ett ov\u00e4der var p\u00e5 kommande. Det b\u00f6rjade knaka i alla fogar fr\u00e5n f\u00f6ren till aktern p\u00e5 den gamla skonarbarken. Kaptenen gav d\u00e5 order att alla man som beh\u00f6vdes skulle upp i masterna f\u00f6r att reva s\u00e5 mycket, som man bara hann med.<\/p>\n

Stormen bedarrade inte, tv\u00e4rtom s\u00e5 tilltog den i styrka. Den ena st\u00f6rtv\u00e5gen efter den andra slog \u00f6ver skutan och det ven och visslade i tackel och t\u00e5g. Lill-Jakob h\u00f6ll sig akterut p\u00e5 order av skepparen men snart f\u00f6rsvann han obem\u00e4rkt ner i kajutan. Han hade drabbats av sj\u00f6sjuka och d\u00e5 han var som sjukast ville han bara d\u00f6. Nu b\u00f6rjade han \u00e5ngra att han hade \u00f6vergett skomakaryrket. Men tanken p\u00e5 den tr\u00e5nga och m\u00f6rka skomakarverkstaden d\u00f6k \u00e5ter upp f\u00f6r honom och gav honom nytt mod. Han ville visa att han skulle bli en bra sj\u00f6man och det blev han ocks\u00e5.<\/p>\n

Lill-Jakob gjorde den ena resan efter den andra och steg s\u00e5 sm\u00e5ningom i graderna. Skutan som han seglade p\u00e5 var befraktad med saltlast fr\u00e5n Spanien till Kristinestad. Den lilla staden vid Bottenhavet hade han aldrig tidigare bes\u00f6kt. Han hade av andra h\u00f6rt att det var en riktig sj\u00f6fararstad, som hade en stor segelflotta.<\/p>\n

Resan upp till Kristinestad hade g\u00e5tt utan mal\u00f6rer och s\u00e5 en dag var de framme. Ryktet hade talat sant, f\u00f6r i hamnen l\u00e5g b\u00e5de stora och mindre fartyg till ankar, b\u00f6rjande fr\u00e5n barkskepp. Det var som en skog av master. Dagligen anl\u00e4nde nya fartyg som hade varit borta \u00f6ver vintern. \u201dVinterliggarna\u201d gjorde sig klara att avg\u00e5 till hamnar i \u00f6stersj\u00f6omr\u00e5det under sommarm\u00e5naderna.<\/p>\n

Fr\u00e5n det s\u00e5 kallade Varvet h\u00f6rdes fr\u00e5n tidig morgon till sen kv\u00e4ll, ljudet av sl\u00e4gg- och hammarslag. N\u00e5gon ombord ber\u00e4ttade att det skulle byggas tre stora fartyg och d\u00e4r l\u00e5g de nu med sina sp\u00e4rrande spanter, bredvid varandra p\u00e5 sina b\u00e4ddor.<\/p>\n

F\u00f6r Jakob gick det, som det brukar f\u00f6r m\u00e5nga sj\u00f6m\u00e4n, d\u00e5 han hittade sin flicka i den lilla sj\u00f6fararstaden. Hans sv\u00e4rfar var en galjas- och pr\u00e5m\u00e4gare och nu b\u00f6rjade ett nytt kapitel i Jakobs livshistoria.<\/p>\n

Han hade ju inte kommit \u201dbarfota till staden\u201d, som den gamla Granlundskan uppe p\u00e5 Svin\u00e5kerbackan brukade s\u00e4ga men hade han f\u00f6rblev staden trogen \u00e4nda till sin d\u00f6dedag. Ansvaret hade nu \u00f6kat f\u00f6r Jakob, d\u00e5 han ocks\u00e5 skulle s\u00f6rja f\u00f6r sin hustru och det var nog ingen dans p\u00e5 rosor. Det var bara att s\u00f6ka sig ny hyra och g\u00e5 till sj\u00f6ss igen.<\/p>\n

Dugliga sj\u00f6m\u00e4n beh\u00f6vde inte ligga p\u00e5 landbacken p\u00e5 1880-talet i staden och det beh\u00f6vde inte Jakob heller. S\u00e5 en dag kom han hem med p\u00e5m\u00f6nstringspappren p\u00e5 en skuta fr\u00e5n staden.<\/p>\n

Jakob gick \u00e5ter till sj\u00f6ss och han visste nog att sj\u00f6mannens liv var h\u00e5rt men han gav inte upp. \u00c5ren gick och familjen v\u00e4xte och f\u00f6r Lill-Jakob var det bara att ta h\u00e5rdare tag. Det lilla hemmet i \u201dGlasas Rikhards\u201d<\/a> g\u00e5rd hade blivit tr\u00e5ngt och de flyttade d\u00e4rifr\u00e5n. N\u00e5gon l\u00e5ngv\u00e4ga flyttning blev det inte. Bara \u00f6ver Kattpiskargr\u00e4nden till sv\u00e4rfar, skutskeppare Blomqvists g\u00e5rd. (Johan Mickelsson Blomqvist var f\u00f6dd 1820 i Svalskulla och flyttade till \u00d6stra L\u00e5nggatan 63 \u00e5r 1853. Johan var gift med Anna Fr\u00f6berg fr\u00e5n N\u00e4rpes, f\u00f6dd 1823. Lasses anm.).<\/p>\n

V\u00e4l installerad d\u00e4r hade Jakob sina sm\u00e5 planer, om han bara kunde ro dem i land. Det st\u00e5tliga barkskeppet \u201dAlma af Christinestad\u201d hade kommit hem fr\u00e5n en l\u00e5ngseglats och en ny bes\u00e4ttning skulle m\u00f6nstras p\u00e5. Jakob hade ju en respektabel sj\u00f6manspraktik med goda betyg p\u00e5 fickan. Nu skulle det g\u00e4lla att m\u00f6nstra p\u00e5 som Alma som konstapel!<\/p>\n

Han s\u00f6kte upp skeppsredaren i detta \u00e4rende och denne bad honom komma tillbaka om ett par dagar. Sagt och gjort, och efter utsatt tid stod Jakob igen p\u00e5 skeppsredarkontoret och d\u00e5 kom det v\u00e4ntade beskedet att han skulle f\u00e5 m\u00f6nstra p\u00e5 som konstapel. Och det redan i \u00f6vermorgon!<\/p>\n

Nu hade det g\u00e5tt i uppfyllelse, det som han lovade sig sj\u00e4lv p\u00e5 sin f\u00f6rsta sj\u00f6resa. Jakob tackade och drog till knuten p\u00e5 sin granna halsduk, som han k\u00f6pt p\u00e5 sin senaste resa i Konstantinopel och s\u00e5 kn\u00e4ppte han fast den \u00f6versta knappen p\u00e5 sin sj\u00f6mansjacka. Kanske detta var ett tecken p\u00e5 den nyvunna v\u00e4rdigheten? S\u00e5 skyndade han hem.<\/p>\n

Efter tv\u00e5 dygn skulle den nya bes\u00e4ttningen p\u00e5 \u201dAlma\u201d g\u00e5 ombord, och d\u00e5 v\u00e4ntade man bara p\u00e5 en passlig vind f\u00f6r att klara sig ut genom B\u00e5kh\u00e5let. Ocks\u00e5 Lill-Jakob kom dragandes med en skottk\u00e4rra nerf\u00f6r Kattpiskargr\u00e4nden, Det var hans vanliga resgods, som f\u00f6ljde honom i v\u00e5tt och torrt, allts\u00e5 sj\u00f6manskistan och kl\u00e4ds\u00e4cken. Efter honom kom hustrun Ida, som ledde de tv\u00e5 flickorna. De villa alla f\u00f6lja fadern ned till stranden. Det var ju alltid en sj\u00f6manshustrus tunga lott att skiljas fr\u00e5n sin man, f\u00f6r hon visste ju aldrig om han skulle \u00e5terv\u00e4nda.<\/p>\n

\u201dAlma\u201d beh\u00f6vde inte v\u00e4nta l\u00e4nge, f\u00f6r genast p\u00e5 morgonen d\u00e5 bes\u00e4ttningen kommit ombord, bl\u00e5ste det upp en nordv\u00e4stlig bris. Det vackra barkskeppet gled majest\u00e4tiskt igen en g\u00e5ng ut p\u00e5 ok\u00e4nda \u00f6den. Och den som hade turen att f\u00e5 m\u00f6nstra p\u00e5 den skutan, kunde k\u00e4nna sig stolt. I vilken hamn man \u00e4n l\u00e5g, s\u00e5 samlade sig sj\u00f6m\u00e4n fr\u00e5n v\u00e4rldens alla h\u00f6rn f\u00f6r att beundra hennes vackra \u201dspr\u00e5ng\u201d, som det l\u00e4r heta p\u00e5 sj\u00f6mansspr\u00e5k.<\/p>\n

N\u00e5 ja, nu hade \u201dAlma\u201d seglat iv\u00e4g och hon v\u00e4ntades hem tidigast f\u00f6ljande v\u00e5r d\u00e5 hamnen blivit isfri. Det blev tyst och ensamt i m\u00e5nga hem d\u00e5 n\u00e5gon av hemstadens skutor hade l\u00e4mnat hamnen och s\u00e5 var det ocks\u00e5 hemma hos \u201dLill-Jakob\u201d. Med de vardagliga sysslorna f\u00f6rs\u00f6kte den unga hustrun skingra en och annan tung stund. Sm\u00e5ningom b\u00f6rjade tiden ocks\u00e5 vara inne att f\u00e5 n\u00e5got livstecken av bes\u00e4ttningen. Nu och d\u00e5 gjorde sj\u00f6manshustrurna bes\u00f6k p\u00e5 redarkontoret f\u00f6r att h\u00f6ra om det hade kommit n\u00e5got besked. Om man inte sj\u00e4lv hade hunnit till kontoret p\u00e5 dagen, s\u00e5 kunde man p\u00e5 kv\u00e4llskvisten bes\u00f6ka n\u00e5gon bekant, som ocks\u00e5 hade sin man p\u00e5 skutan. Alla hoppades att du skulle f\u00e5 h\u00f6ra n\u00e5got nytt, f\u00f6r de var ju s\u00e5 att s\u00e4ga i samma b\u00e5t. Om inte annat s\u00e5 kunde det f\u00e5 r\u00e4cka med ett gott prat p\u00e5 kv\u00e4llen.<\/p>\n

Julen b\u00f6rjade n\u00e4rma sig d\u00e5 de f\u00f6rsta breven fr\u00e5n \u201dAlma\u201d kom fram. En del av hyran hade hemmafolket som vanligt f\u00e5tt lyfta p\u00e5 rederiets kontor men inne i brevet kunde det ligga en och annan utl\u00e4ndsk sedel. I m\u00e5nget sj\u00f6manshem kunde man d\u00e5 unna sig litet extra julfr\u00f6jd med den annars s\u00e5 sparsamma livsf\u00f6ringen. Kanske det i b\u00e4sta fall blev att s\u00e4tta en slant i sparon?<\/p>\n

Det fanns ocks\u00e5 andra tecken p\u00e5 att julen stod f\u00f6r d\u00f6rren i den lilla sj\u00f6fartsstaden. \u201dAsplundis Vendla\u201d gick sin vana trogen fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd med sin korg h\u00e4ngande p\u00e5 armen. Och v\u00e4l inkommen innanf\u00f6r d\u00f6rren b\u00f6rjade hon med sin harang f\u00f6r att ocks\u00e5 f\u00e5 ihop n\u00e5got gott till julen och den l\u00e4t ungef\u00e4r s\u00e5 h\u00e4r: \u201dHe stundar till jul \u00e5 he ska va kaffe, \u00e5 he ska va snus \u00e5 he ska va s\u00e5ker \u00e5 he ska va ljus!\u201d Gumman Asplund l\u00e4r s\u00e4llan ha g\u00e5tt ut, utan att inte ha f\u00e5tt n\u00e5got i sin korg.<\/p>\n

En l\u00e5ng och str\u00e4ng vinter hade den lilla sj\u00f6fararstaden bakom sig. V\u00e5rvindarna b\u00f6rjade \u00e5ter bl\u00e5sa. Isflaken seglade \u00e4nnu av och an i hamnen och till redarkontoren hade kommit flera underr\u00e4ttelser om att fartyg var p\u00e5 hemv\u00e4g. \u201dAlma\u201d hade ocks\u00e5 passerat ekvatorn och hade kurs mot norr. Ju l\u00e4ngre tiden led, steg ivern i staden att f\u00e5 se hemstadens skutor kasta ankar i hamnen.<\/p>\n

Fr\u00e5n tidigt p\u00e5 morgonen till sen kv\u00e4ll stod alltid n\u00e5gon ute p\u00e5 Varvsudden och v\u00e4ntade n\u00e4r den f\u00f6rsta skutan skulle dyka upp bakom horisonten. Den dagen kom ocks\u00e5, fast v\u00e4ntan var l\u00e5ng.<\/p>\n

\u201dCarolina af Christinestad\u201d var det f\u00f6rsta fartyget, som kastade ankar i inre hamnen. Och s\u00e5 efter hand kom de andra och de l\u00e5g d\u00e4r i sin flaggskrud. Det b\u00f6rjade bli livligt i staden, f\u00f6r de hemv\u00e4ndande skutorna hade med sig dyrbara laster. Dessa skulle sedan forslas till inlandet, fr\u00e4mst till industristaden Tammerfors. Varje dag hade det kommit l\u00e5nga karavaner av h\u00e4stforor, som var inkvarterade i borgarnas eller handelsm\u00e4nnens g\u00e5rdar och de l\u00e5g och v\u00e4ntade p\u00e5 lass. Efter m\u00e5nga m\u00e5naders vinterhem b\u00f6rjade det g\u00e5 glatt till i den lilla staden vid Kopp\u00f6ns vik. I m\u00e5nga hem hade \u00e4ngslan och ensamheten f\u00f6rbytts i gl\u00e4dje, d\u00e5 de hemkommande sj\u00f6m\u00e4nnen igen var bland sina egna k\u00e4ra och de hade f\u00f6rt med sig granna sk\u00e4nker fr\u00e5n fj\u00e4rran land.<\/p>\n

S\u00e5 en dag var ocks\u00e5 \u201dAlma\u201d p\u00e5 inkommande. \u00c5ter skyndade man ner till stranden och bryggorna f\u00f6r att h\u00e4lsa henne v\u00e4lkommen, d\u00e5 hon ankrade ute p\u00e5 fj\u00e4rden. \u201dLill-Jakobs\u201d hustru Ida med sina d\u00f6ttrar s\u00f6kte sig ocks\u00e5 ner till stranden vid Kattpiskargr\u00e4nden. Det led mot kv\u00e4llen och sj\u00f6m\u00e4nnen skulle nu f\u00e5 g\u00e5 iland och de beh\u00f6vde inte v\u00e4nta l\u00e4nge.<\/p>\n

Jakob hade sett att hans familj stod ute p\u00e5 Nils Ekmans lilla, egenh\u00e4ndigt byggda brygga och viftade. Det var den bryggan d\u00e4r Nils brukade f\u00f6rt\u00f6ja sin roddb\u00e5t, d\u00e5 han fr\u00e5n Skatan kom in till staden.<\/p>\n

Lill-Jakob hade hastigt samlat ihop det som han skulle ha med sig i land och han s\u00e5gs nu komma i en av skeppsb\u00e5tarna med kurs mot Ekmans brygga. Familjen var \u00f6verlycklig att \u00e5ter f\u00e5 ha far hemma, det var klart. Och \u00e4nnu mera fr\u00f6jd blev det n\u00e4r han i hemmet plockade fram alla g\u00e5vor han hade haft med sin \u00e5t sin k\u00e4ra familj.<\/p>\n

Den l\u00e5nga resan hade varit s\u00e4rdeles h\u00e5rd och p\u00e5kostande b\u00e5de f\u00f6r bes\u00e4ttningen och f\u00f6r fartyget. Man hade varit med om ett h\u00e4ftigt ov\u00e4der i Biscayabukten p\u00e5 resan hem. Fartyget m\u00e5ste f\u00e5 ny rigg och segel och allt detta skulle ta tid, eftersom segelmakarna och repslagarna var \u00f6verhopade med arbete fr\u00e5n de hemkomna fartygen.<\/p>\n

Lill-Jakob hade hastigt samlat ihop det som han skulle ha med sig i land och nu hade han en dj\u00e4rv plan som han brottades med. Han spekulerade nu p\u00e5 att bli sin egen. Aff\u00e4rsmannen b\u00f6rjade skymta fram hos honom, det skall vi snart m\u00e4rka. Idog och sparsam, som han hade varit i m\u00e5nga \u00e5r hade han samlat p\u00e5 sig ett litet sparkapital. Nu fanns det m\u00f6jligheter att det skulle lyckas.<\/p>\n

Hans sv\u00e4rfar, galjas- och pr\u00e5mskepparen Blomqvist b\u00f6rjade allt mer uppskatta honom. P\u00e5 sommaren efter \u201dAlmas\u201d hemkomst \u00f6vertogs han sv\u00e4rfars lilla rederi best\u00e5ende av galjasen \u201dKarl\u201d och tv\u00e5 pr\u00e5mar. Nu var Lill-Jakob egen herre och promenerade p\u00e5 eget d\u00e4ck. Han fraktade ut pr\u00e5marna \u00e5t olika tr\u00e4varufirmor i staden f\u00f6r tio mark om dagen.<\/p>\n

Med \u201dKarl\u201d gjorde han upp till fyra resor om sommaren \u00e4nda till \u00c5land och f\u00f6rde dit tj\u00e4ra och bark f\u00f6r garverierna. \u00c5ren gick och Jakob hade riktigt \u201dborgat upp sig\u201d, som man brukar s\u00e4ga i v\u00e5r stad. Han hade nu ocks\u00e5 \u00f6vertagit sv\u00e4rfars g\u00e5rd invid Kattpiskargr\u00e4nden. Efter en tid s\u00e5lda han galjasen \u201dKarl\u201d men i st\u00e4llet k\u00f6pte han \u201dAino\u201d.<\/p>\n

Med \u201dAino\u201d gjorde Jakob flera resor under somrarna men under vintrarna l\u00e5g den ankrad i \u201dB\u00e5gesviken\u201d. D\u00e5 arbetade Jakob som f\u00f6rman vid olika tr\u00e4varufirmor och \u00f6vervakade deras avverkningar i skogarna.<\/p>\n

I en kammare i sin g\u00e5rd brukade han sitta och ber\u00e4tta om sina levnads\u00f6den och h\u00e5rda \u00e5r. Han var en sv\u00e5r r\u00f6kare och stoppade den ena pipan efter den andra. R\u00f6kmolnen sv\u00e4vade omkring och doften av beck och tj\u00e4ra blandades i den tjocka luften. Jakob \u00e4lskade sin kammare och undra p\u00e5 det. i den ena knuten l\u00e5g t\u00e5gverk med taljor och block fr\u00e5n \u201dAino\u201d, som tagits hem \u00f6ver vintern. I den andra knuten stod kompassen. P\u00e5 l\u00e5ngv\u00e4ggen h\u00e4ngde hans stora barometer och under den h\u00e4ngde en kompass. Omkring dessa fanns det bilder av alla de fartyg, som Jakob hade seglat med. Mittemot stod han lilla pinnsoffa d\u00e4r han \u201dtog sina t\u00f6rnar\u201d.<\/p>\n

\u00c5ren b\u00f6rjade nu tynga p\u00e5 Lill-Jakob, trots hans ovanligt goda h\u00e4lsa och sega kropp. Galjasen \u201dAino\u201d hade han nu s\u00e5lt och hans sista skeppsf\u00f6rv\u00e4rv var en gammal bark, som han hade i bolag med \u201dBlondinas Johansson\u201d och \u201dSj\u00f6bladas Petter\u201d under en kortare tid. Jakob var nu en g\u00e5ng f\u00f6r alla s\u00e5dan att han helst ville vara sin egen, om det d\u00e5 bara g\u00e4llde en h\u00e4st.<\/p>\n

Han ville ha n\u00e5got att \u201dh\u00e4nga fingrarna p\u00e5\u201d, som han sj\u00e4lv sade och det var d\u00e4rf\u00f6r han hade skaffat \u201dP\u00e5lle\u201d till g\u00e5rden. Om inte annat s\u00e5 k\u00f6rde han h\u00f6 och vatten \u00e5t de m\u00e5nga ko\u00e4garna i staden.<\/p>\n

Det heter ju att en sj\u00f6man till h\u00e4st \u00e4r en styggelse f\u00f6r Gud. Kanske l\u00e5g det lite sanning i h\u00e4ri ocks\u00e5 f\u00f6r Lill-Jakob. Hans goda granne, som hade smeknamnet \u201d\u00d6stersj\u00f6ns fasa och Nordsj\u00f6ns skr\u00e4ck\u201d var en dag p\u00e5 hemv\u00e4g fr\u00e5n en begravning. Allt hade g\u00e5tt v\u00e4l \u00e4nda till hemporten med Jakob p\u00e5 kuskbocken.<\/p>\n

D\u00e5 h\u00f6rde \u201dP\u00e5lle\u201d att hans trogna kamrat, stallb\u00e4ssen \u201dPelle\u201d gav sig till k\u00e4nna med ett h\u00f6gljutt br\u00e4kande. \u201dP\u00e5lle\u201d satte upp en m\u00f6rdande fart direkt in i stallet. Kapten Evert protesterade med sin kommenderande ton men utan resultat. Man vaknade ur f\u00f6rskr\u00e4ckelsen f\u00f6rst d\u00e5 h\u00e4sten stod inne i stallet med sl\u00e4den utanf\u00f6r.<\/p>\n

F\u00f6r k\u00f6rsvennen var det bara att f\u00f6rs\u00f6ka backa ut h\u00e4sten ur stallet. De b\u00e5da sj\u00f6bussarna klarade sig helskinnade fr\u00e5n det lilla \u00e4ventyret med ett gott skratt. Sannolika var det l\u00e4ttare att st\u00e5 till rors p\u00e5 ett barkskepp, \u00e4n att tygla en ostadig h\u00e4st.<\/p>\n

Lill-Jakob och Kattpiskargr\u00e4nden h\u00f6rde liksom ihop. M\u00e5nga ljumma och vackra sommarkv\u00e4llar s\u00f6kte han sig ned till stranden. L\u00e5nga stunder kunde han sitta d\u00e4r och spana ut mot havet, om inte annat s\u00e5 ville han f\u00e5 k\u00e4nna havets doft och s\u00e4lta. Ibland fick han bes\u00f6k av Kalle Bergelin, ocks\u00e5 han en gammal konstapel fr\u00e5n \u201dAlmas\u201d dagar. De var b\u00e5da m\u00e4stare att ber\u00e4tta om gamla tider och seder i v\u00e5r stad, d\u00e5 munl\u00e5dan riktigt kom ig\u00e5ng.<\/p>\n

En g\u00e5ng n\u00e4r de satt vid stranden sade Kalle: \u201dH\u00f6r du Jakob, vet du vad? Jo, f\u00f6rr vae tr\u00e4skutor och j\u00e4rnkarar men nu \u00e4re j\u00e4rnskutor och tr\u00e4karar\u201d. \u201dJust s\u00e5 \u00e4re\u201d sade Jakob och s\u00e5g n\u00f6jd ut.<\/p>\n

V\u00e5ra liv varar inte i evighet och f\u00f6rr eller senare blir det uppbrott. Det var vindstilla och klar sikt n\u00e4r det var dags f\u00f6r Jakob p\u00e5 morgonen den 2 mars 1933. Solen lyste \u00f6ver alla sm\u00e5 hus och tittade in genom Jakobs kammarf\u00f6nster. Allt hade tystnat d\u00e4r inne. Men barometern stod p\u00e5 vackert v\u00e4der, kompassen visade r\u00e4tt kurs och loggboken p\u00e5 bordet var igenslagen. Skeppsklockan hade slagit sina sista \u00e5tta glas. En gammal sj\u00f6farare i v\u00e5r stad, hade f\u00e5tt evig frivakt.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artikel av G\u00f6sta Lindqvist, publicerad i Syd-\u00d6sterbotten 6.4.1946. Renskriven av Lasse Backlund i mars 2022 och spr\u00e5ket \u00e4r lite moderniserat. I n\u00e5dens \u00e5r 1859 f\u00f6ddes i Munsala en pojke, som fick namnet Jakob Nyberg. Vid 13 \u00e5rs \u00e5lder var Jakobs Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lill-Jakob.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22496,"menu_order":6,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-23308","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/23308","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=23308"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/23308\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":23317,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/23308\/revisions\/23317"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=23308"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}