{"id":22953,"date":"2022-01-09T18:55:55","date_gmt":"2022-01-09T16:55:55","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22953"},"modified":"2022-01-09T22:06:18","modified_gmt":"2022-01-09T20:06:18","slug":"skolans-invigning-30-augusti-1925","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22953","title":{"rendered":"Skolans invigning 30 augusti 1925."},"content":{"rendered":"

Invigningen av det nya skolhuset den 30 augusti 1925 bevakades av tidningen Syd-\u00d6sterbotten som gav mycket spaltutrymme i de kommande numren. Texterna och talen \u00e4r renskrivna av Lasse Backlund i januari 2022:<\/strong><\/span><\/p>\n

\"\"
Det tog lite mer \u00e4n ett \u00e5r att bygga denna imponerande skolbyggnad och d\u00e5 skall vi komma ih\u00e5g att samma byggare samtidigt och med lika stram tidtabell ocks\u00e5 byggde sanatoriet p\u00e5 H\u00f6g\u00e5sen.<\/figcaption><\/figure>\n

Invigningen av Svenska samskolans nya hus i s\u00f6ndags blev en stor och minnesv\u00e4rd h\u00f6gtid f\u00f6r svenskfolket i denna landsdel. Trots r\u00e5dande regnv\u00e4der hade talrika deltagare infunnit sig \u00e4nda fr\u00e5n \u00d6vermark, Sideby och de avl\u00e4gsnare byarna av N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rd, s\u00e5 att, d\u00e5 h\u00f6gtidligheten n\u00e5got f\u00f6re kl. 1 p\u00e5 dagen vidtog, kunde man r\u00e4kna de n\u00e4rvarande till cirka 600 personer. Bland dessa m\u00e5 n\u00e4mnas skolr\u00e5det V. T. Rosenqvist och referendarier\u00e5det Ivar Groundstroem, representanter fr\u00e5n kommunalfullm\u00e4ktige i N\u00e4rpes, Lappfj\u00e4rd, \u00d6vermark, Tjock och Sideby kommuner, flertalet av stadens fullm\u00e4ktige, stadens borgm\u00e4stare och r\u00e5dm\u00e4n, ledam\u00f6ter och tj\u00e4nstem\u00e4n fr\u00e5n dr\u00e4tselkammaren, skolans direktion och f\u00f6r\u00e4ldrar\u00e5d, \u00e4vensom l\u00e4rare och l\u00e4rarinnor fr\u00e5n stadens och omnejdens svenska folkskolor.<\/p>\n

Festen \u00e4gde rum i skolans vackra och rymliga hall, som under ledning av skolans teckningsl\u00e4rarinna, doktorinnan E. Runeberg, var utomordentligt vackert dekorerad. Programmet inleddes med musik \u201dV\u00e5r Gud \u00e4r oss en v\u00e4ldig borg”, av skyddsk\u00e5rens hornorkester, varefter tullf\u00f6rvaltare K. A. Winqvist framtr\u00e4dde.<\/p>\n

Byggnadsn\u00e4mndens ordf\u00f6rande K. A. Winqvists tal och byggnadshistorik.<\/strong><\/h5>\n

H\u00f6gt \u00e4rade n\u00e4rvarande!<\/strong><\/p>\n

I egenskap av ordf\u00f6rande i den av kommunerna tillsatta byggnadsn\u00e4mnden har jag den \u00e4ran att h\u00e4lsa Eder alla hj\u00e4rtligt v\u00e4lkomna. F\u00f6r den svenska befolkningen i Kristinestad och i de omkring densamma liggande kommunerna utgjorde den 15 juni \u00e5r 1922 en historisk dag ty den dagen lades mellan stads- och landsbor grunden till ett samarbete, vars f\u00f6rsta resultat \u00e4r detta hus, vilket samtidigt skall vara den synliga f\u00f6reningsl\u00e4nken mellan svenskarna i dessa nejder och ett hem f\u00f6r Svenska samskolan i Kristinestad.<\/p>\n

M\u00e5 det d\u00e4rf\u00f6r till\u00e5tas mig att vid detta tillf\u00e4lle ge ett utdrag ur den ber\u00e4ttelse \u00f6ver husets tillkomst vilken byggnadsn\u00e4mnden avgav till kommunernas ombud vid dessas gemensamma sammantr\u00e4de i staden den 22 augusti i \u00e5r.<\/p>\n

Sedan ombuden f\u00f6r Kristinestad, N\u00e4rpes, Lappfj\u00e4rd, \u00d6vermark, Tj\u00f6ck och Sideby kommuner vid gemensamt sammantr\u00e4de p\u00e5 r\u00e5dhuset i Kristinestad den 15 juni 1922 \u00f6verenskommit och beslutat att gemensamt bygga ett nytt hus f\u00f6r Svenska samskolan i Kristinestad och f\u00f6r beslutets verkst\u00e4llande tillsatt en byggnadsn\u00e4mnd, best\u00e5ende av en ledamot fr\u00e5n varje kommun samt en suppleant f\u00f6r envar av dem och dessutom en sakkunnig j\u00e4mte suppleant, och uts\u00e5g d\u00e4rtill enh\u00e4lligt f\u00f6r Kristinestad tullf\u00f6rvaltare K. A. Winqvist med suppleant borgm\u00e4stare Elis Granfelt, N\u00e4rpes lantbrukaren August T\u00e5g med suppleant l\u00e4rare J. E. Norrholm, Lappfj\u00e4rd kommunalr\u00e5det Johan Starcke med suppleant lantbrukaren Viktor Rosenstedt, \u00d6vermark lantbrukaren Johan Franz\u00e9n med suppleant lantbrukaren Sewerin Groop, Tj\u00f6ck handlanden Micael Mangs med suppleanten lantbrukaren. K. V. Hintz, Sideby, lantbrukaren Hemming Hanses med suppleanten lantbrukaren Axel Grannas och som sakkunnig rektor Torsten Str\u00f6m med fil. mag. V. F. Lindstr\u00f6m som suppleant.<\/p>\n

Den h\u00e4r n\u00e4mnden har under st\u00f6rsta delen av den tid av 3 \u00e5r och 2 och en halv m\u00e5nad dess uppdrag varat best\u00e5tt av n\u00e4mnda ledam\u00f6ter, dock har borgm\u00e4staren Granfelt avlidit den 10 dec. 1924 och lantbrukaren Hanses den 8 febr. 1925.<\/p>\n

N\u00e4mnden har haft 12 sammantr\u00e4den. Som ordf\u00f6rande har fungerat ledamoten Winqvist och som viceordf\u00f6rande ledamoten T\u00e5g. Sekreterare har varit borgm\u00e4stare Granfelt, mag. Lindstr\u00f6m, forstm\u00e4stare K. A. Brunberg och borgm\u00e4stare Axel Herlin.<\/p>\n

Vid sitt f\u00f6rsta sammantr\u00e4de den 8 juli 1922 besl\u00f6t n\u00e4mnden att hos stadsfullm\u00e4ktiga anh\u00e5lla om att kvarteret 41 i f\u00f6rsta stadsdelen enl. 1913 \u00e5rs stadsplan m\u00e5tte till kommunerna f\u00f6r skolans \u00e4ndam\u00e5l uppl\u00e5tas utan ers\u00e4ttning, vilken anh\u00e5llan bif\u00f6lls och utf\u00e4rdade magistraten \u00f6ver omr\u00e5det fastebrev den 22 september 1924.<\/p>\n

Vid det h\u00e4r sammantr\u00e4det besl\u00f6t n\u00e4mnden v\u00e4nda sig till arkitekten, professor Lars Sonck med f\u00f6rfr\u00e5gan, huruvida han vore villig att \u00e5ta sig att uppg\u00f6ra ritningar och kostnadsf\u00f6rslag, \u00e4vensom att komma hit f\u00f6r att bese byggnadsplatsen. H\u00e4rtill f\u00f6rklarade sig professor Sonck villig och har han efter det han infunnit sig i staden den 6 augusti och 1 november 1922 uppgjort flera olika f\u00f6rslag till ritningar, av vilka n\u00e4mnden enh\u00e4lligt godk\u00e4nt det f\u00f6rslag, som j\u00e4mte tillh\u00f6rande arbetsbeskrivning ankom hit den 19 juni 1923.<\/p>\n

Eftersom de besv\u00e4r, som i Kristinestad och Sideby anf\u00f6rts \u00f6ver fullm\u00e4ktiges beslut i byggnadsfr\u00e5gan och kommunalfullm\u00e4ktiges i N\u00e4rpes besv\u00e4r \u00f6ver landsh\u00f6vdingens i Vasa l\u00e4n beslut att inte godk\u00e4nna fullm\u00e4ktiges beslut att delta i ett gemensamt l\u00e5n f\u00f6r skolhusets uppf\u00f6rande, dragit ut p\u00e5 tiden, s\u00e5 att de ursprungliga kostnadsber\u00e4kningarna p\u00e5 grund av prisstegringar p\u00e5 l\u00f6ner och byggnadsmaterial inte mera var h\u00e5llbara, hade p\u00e5 professor Soncks beg\u00e4ran flera st\u00f6rre byggnadsentreprenadfirmor inl\u00e4mnat byggnadsanbud och d\u00e5 flertalet med cirka en miljon mark \u00f6versteg de tidigare ber\u00e4knade kostnaderna, besl\u00f6t n\u00e4mnden vid sammantr\u00e4de den 25 juni 1923 att hos statsr\u00e5det anh\u00e5lla om ett byggnadsbidrag av en miljon mark, eftersom skolan betj\u00e4nar hela det svenska Syd-\u00d6sterbotten och n\u00e5got statsl\u00e4roverk inte finns i dessa t\u00e4tt befolkade ursvenska trakter.<\/p>\n

F\u00f6r att hos statsr\u00e5det g\u00f6ra anh\u00e5llan om statsbidrag utf\u00e4rdade n\u00e4mnden fullmakt f\u00f6r ledam\u00f6terna T\u00e5g, Starcke och Winqvist, och sedan s\u00e5v\u00e4l undervisnings- som finansministrarna bes\u00f6kts, inl\u00e4mnades skriftlig anh\u00e5llan p\u00e5 statsr\u00e5dets registratorskontor den 29 juni 1923. \u00a0Statsr\u00e5det infordrade skolstyrelsers svenskspr\u00e5kiga avdelnings yttrande i \u00e4rendet och sedan densamma erh\u00e5llit byggnadsn\u00e4mndens f\u00f6rklaring och svar p\u00e5 s\u00e4rskilda fr\u00e5gor f\u00f6rordade densamma anh\u00e5llan om bidrag, eventuellt ett f\u00f6rdelaktigt l\u00e5n.\u00a0D\u00e5 undervisningsministeriet emellertid inte lyckats f\u00e5 i regeringens budgetf\u00f6rslag intaget anslag f\u00f6r skolbyggnader, blev \u00e4rendet att ligga oavgjort i statsr\u00e5det, varf\u00f6r n\u00e4mnden riktade sina anstr\u00e4ngningar p\u00e5 att f\u00e5 ett anslag beviljat av riksdagen.<\/p>\n

I statsutskottet f\u00f6ll f\u00f6rslaget att i budgeten f\u00f6r \u00e5r 1924 uppta en miljon mark som byggnadsbidrag f\u00f6r uppf\u00f6rande av ett nytt hus f\u00f6r Svenska samskolan i Kristinestad, men d\u00e5 inl\u00e4mnade riksdagsm\u00e4nnen professor Ragnar Furuhjelm och prosten Julius Lindberg reservation mot beslutet, men vid den slutliga omr\u00f6stningen den 5 december 1923 beviljade riksdagen en miljon mark f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let.<\/p>\n

Man antog nu, att fr\u00e5gan var lyckligen avgjord, men helt ov\u00e4ntat gjorde statsr\u00e5det sv\u00e5righeter och det drog ut p\u00e5 tiden innan statsr\u00e5det i ny sammans\u00e4ttning slutligen den 2 maj 1924 stadf\u00e4ste riksdagens beslut. F\u00f6r att fr\u00e5gan slutligen lyckligen avgjordes har n\u00e4mnden att s\u00e4rskilt tacka d\u00e5varande ministern Hjalmar Procope, referendarier\u00e5det I. Groundstroem, professor E. Estlander, riksdagsmannen Rafael Colliander samt de svenskspr\u00e5kiga tidningarna.<\/p>\n

Vid sammantr\u00e4de den 21 maj 1924 besl\u00f6t byggnadsn\u00e4mnden att utf\u00e4rda entreprenadkung\u00f6relse och den 31 maj ingick densamma i tidningen Syd- \u00d6sterbotten och den 1 och 3 juni i Hufvudstadsbladet, varefter 13 anbud inkom.\u00a0N\u00e4mnden sammantr\u00e4dde f\u00f6r granskning av de gjorda anbuden den 22 juni 1924 och fann, att skillnaden mellan det h\u00f6gsta och det l\u00e4gsta anbudet var cirka en miljon mark, eller det h\u00f6gsta 3,750,000 och det l\u00e4gsta 2.690,000 mark. \u00a0Av s\u00e4rskilda sk\u00e4l kunde p\u00e5 de tv\u00e5 l\u00e4gsta anbuden inte reflekteras, varf\u00f6r n\u00e4mnden godk\u00e4nde Cementbyggnadsaktiebolagets i Helsingfors anbud om 2,775,000 mark.<\/p>\n

Kontraktet underskrevs av n\u00e4mnden den 27 juni 1924. Arbetena p\u00e5b\u00f6rjades genast och de har utf\u00f6rts under kontroll av n\u00e4mnden och dess utsedda kontrollant, byggm\u00e4staren Otto Ivars i den ordning kontraktet f\u00f6reskrivit och slutsyn p\u00e5 byggnaden kunde h\u00e5llas den 26 juli, s\u00e5ledes n\u00e5gra dagar tidigare \u00e4n kontraktet best\u00e4mde d. v. s. den 1 augusti 1925.<\/p>\n

Byggnaden har dragit en kostnad av sammanlagt 2,866,887 mark. Bland alla de personer, som hade bist\u00e5tt n\u00e4mnden i dess sv\u00e5righeter, \u00e4r jag skyldig att s\u00e4rskilt framh\u00e5lla professor Lars Sonck f\u00f6r det t\u00e5lamod och det intresse samt det rent ekonomiska st\u00f6d han gett oss genom att han f\u00f6r allt sitt arbete under 3 \u00e5rs tid j\u00e4mte resor och kostnader l\u00e5tit oss ers\u00e4tta honom med ett belopp, som utg\u00f6r en br\u00e5kdel av det brukliga. \u00a0Likas\u00e5 har professorerna Ernst Estlander och Ragnar Furuhjelm samt minister Procop\u00e9 och referendarier\u00e5det Ivar Groundstroem med aldrig svikande energi och f\u00f6rst\u00e5else hj\u00e4lpt oss fram till m\u00e5let, och d\u00e4rf\u00f6r b\u00f6r den svenska befolkningen i Syd\u00f6sterbotten alltid bevara dem i tacksam h\u00e5gkomst.<\/p>\n

Jag framh\u00f6ll tidigare att detta hus hade tv\u00e5 uppgifter att fylla. Den f\u00f6rsta, att utg\u00f6ra den synliga f\u00f6reningsl\u00e4nken emellan svenskarna i dessa kommuner, ty det skall alltid p\u00e5minna dem om att enighet ger styrka och att uppoffringar gjorda f\u00f6r det gemensamma b\u00e4sta b\u00e4r frukter b\u00e5de f\u00f6r nutid och f\u00f6r all framtid. Den andra uppgiften \u00e4r att vara ett hem f\u00f6r den skola, som sedan l\u00e5nga tider tillbaka gett vetandets skatter \u00e5t det uppv\u00e4xande sl\u00e4ktet i dessa nejder.<\/p>\n

V\u00e5r skola har gamla anor.\u00a0Kristinestad grundlades den 5 december \u00e5r 1649 och redan \u00e5r 1653 omtalas i domb\u00f6ckerna stadens \u00e4ldsta skola.\u00a0\u00c5r 1672 omtalas en skoltomt och den 26 mars \u00e5r 1690 besl\u00f6t man att uppf\u00f6ra ett skolhus och \u00e5r 1738 fanns skolan redan i ett hus p\u00e5 den tomt, d\u00e4r Svenska samskolan i Kristinestad varit bofast \u00e4nda tills i dag. Det \u00e4r s\u00e5lunda ett genom seklerna g\u00e5nget arv, som vi f\u00e5tt att v\u00e5rda och f\u00f6rkovra.<\/p>\n

Har vi vuxna f\u00f6rst\u00e5tt att v\u00e4rdes\u00e4tta detta arv?\u00a0Otvivelaktigt, denna boning, som vi med stora uppoffringar och mycket arbete inrett \u00e5t skolan b\u00e4r vittne d\u00e4rom, att vi till fullo inser vad kunskap och vetande betyder f\u00f6r v\u00e5ra barns och med dem den svenska befolkningens framtid. \u00a0Men f\u00f6rst\u00e5r v\u00e5ra barn att v\u00e4rdes\u00e4tta de gjorda uppoffringarna, f\u00f6rst\u00e5r de att v\u00e5rda och bevara den dyrbara g\u00e5va de f\u00e5, f\u00f6rst\u00e5r de den lycka det \u00e4r, att i sin egen hembygd f\u00e5 inh\u00e4mta l\u00e4rdom p\u00e5 sitt eget modersm\u00e5l?\u00a0Det finnes s\u00e4kert m\u00e5nga fattiga f\u00f6r\u00e4ldrar, som inte sj\u00e4lva har blivit skolade, men som nu trots egna umb\u00e4randen f\u00f6rs\u00f6ker skola sina barn och d\u00e4rf\u00f6r vill jag v\u00e4nda mig till skolans elever med en allvarlig v\u00e4djan.<\/p>\n

Ta vara p\u00e5 den dyrbara g\u00e5va edra f\u00e4der och m\u00f6drar ger er i dag och v\u00e5rda den som det dyrbaraste ni \u00e4ger och m\u00e5 de kunskaper ni h\u00e4r inh\u00e4mtar l\u00e4ra er att f\u00f6rst\u00e5 den r\u00e4tta inneb\u00f6rden av budordet:\u00a0\u201dDu skall hedra din fader och din moder, p\u00e5 det dig m\u00e5 v\u00e4l g\u00e5” det \u00e4r det enda budord, som \u00e4r f\u00f6rbundet med ett l\u00f6fte. Men i skolan finns inte endast elever, den har ocks\u00e5 l\u00e4rare och det heter att l\u00e4rarna skapar andan i skolan. Det \u00e4r m\u00e5nga, som delar den uppfattningen, men de kan ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 hur tungt samvetsgranna l\u00e4rare skall k\u00e4nna sitt ansvar som uppfostrare och att f\u00f6r\u00e5ldrade och ol\u00e4mpliga hj\u00e4lpmedel g\u00f6r er verksamhet \u00e4nnu tyngre.<\/p>\n

F\u00f6r att underl\u00e4tta ert arbete har de kommuner, som jag h\u00e4r tidigare uppr\u00e4knat st\u00e4llt detta tidsenligt uppf\u00f6rda och inredda hus till skolans f\u00f6rfogande och det \u00e4r att hoppas att de kunskaper barnen h\u00e4r f\u00e5 inh\u00e4mta skall ge dem inte endast boklig l\u00e4rdom utan d\u00e4rtill ett klart och fast medvetande om v\u00e4rdet av det arv de har att ta emot och f\u00f6rvalta och av f\u00f6rpliktelsen att i sin tur l\u00e4mna det f\u00f6rkovrat \u00e5t sina efterkommande v\u00e5rt sk\u00f6na modersm\u00e5l och v\u00e5r svenska bygd.<\/p>\n

I enlighet med de beslut, som kommunernas ombud fattat vid de gemensamma sammantr\u00e4dena den 15 juni \u00e5r 1922 och den 22 innevarande augusti f\u00e5r byggnadsn\u00e4mnden till Kristinestads kommun \u00f6verl\u00e4mna detta hus att f\u00f6rvaltas f\u00f6r kommunernas gemensamma r\u00e4kning s\u00e5som ett hem f\u00f6r Svenska samskolan i Kristinestad.\u00a0D\u00e4rf\u00f6r anh\u00e5ller vi att stadens ombud Svenska samskolans direktion skulle ta emot nycklarna till huset och samtliga handlingar r\u00f6rande detsamma. Det \u00e4r f\u00f6r oss en gl\u00e4dje att f\u00e5 \u00f6verl\u00e4mna det \u00e5t den nuvarande direktionen eftersom vi \u00e4r \u00f6vertygade om att den skall omfatta sitt uppdrag med samma h\u00e4ngivenhet som byggnadsn\u00e4mnden.<\/p>\n

Slutligen vill jag f\u00f6r min personliga del meddela direktionen att det anslag om 5,000 mark, som kommunernas ombud den 22 augusti besl\u00f6t att tilldela mig kommer att av mig \u00f6verl\u00e4mnas till direktionen med anh\u00e5llan att det m\u00e5tte f\u00f6rvaltas i samband med huset f\u00f6r kommunernas r\u00e4kning och skall detta belopp utg\u00f6ra grundpl\u00e5ten till en fond ur vilken de \u00e5rliga r\u00e4ntorna skall anv\u00e4ndas till att planera och f\u00f6rsk\u00f6na skoltomten.<\/p>\n

Nycklarna \u00f6verl\u00e5ts.\u00a0<\/strong><\/span><\/h4>\n

Nycklarna och samtliga handlingar r\u00f6rande skolhuset togs h\u00e4refter emot av direktionens viceordf\u00f6rande apotekaren Henrik Sandlund, som h\u00f6ll ett tacktal:\u00a0<\/span><\/p>\n

Henrik Sandlunds tal.<\/strong><\/h5>\n

\u201dAv direktionen f\u00f6r svenska samskolan i Kristinestad utsedd att av byggnadsn\u00e4mnden f\u00f6r detta hus p\u00e5 stadens v\u00e4gnar i och f\u00f6r direktionens f\u00f6rvaltning \u00f6verta detsamma, \u00e4r det mig en k\u00e4r plikt, att till byggnadsn\u00e4mnden uttala stadens stora tacksamhet f\u00f6r det v\u00e4rv byggnadsn\u00e4mnden utf\u00f6rt.<\/p>\n

S\u00e4rskilt f\u00e5r jag rikta ett tack till dess ordf\u00f6rande, tullf\u00f6rvaltare Karl Axel Winqvist f\u00f6r den osparda m\u00f6da och uppoffring av dyrbar tid han nedlagt i och f\u00f6r detta arbete och f\u00f6r att efter m\u00e5nga motigheter ha bragt den av riksdagen f\u00f6r skolbygget beslutna miljonen i hamn. \u00a0En f\u00f6rsynens skickelse m\u00e5ste vi likv\u00e4l se i omst\u00e4ndigheten att detta hus kommit till. Det var olyckan f\u00f6r staden, att genom v\u00e5deld f\u00f6rlora det j\u00e4mf\u00f6relsevis nya huset f\u00f6r en av stadens folkskolor, som gjorde fr\u00e5gan om en nybyggnad f\u00f6r folkskolan aktuell.<\/p>\n

Men d\u00e5 en s\u00e5 kallad l\u00e4rdomsskola f\u00f6r n\u00e4rvarande fordrar vida mer i utrustningsv\u00e4g \u00e4n folkskolan, stannade kommunen vid beslutet att f\u00f6rs\u00f6ka erh\u00e5lla ett nytt hus \u00e5t samskolan, d\u00e5 samskolans hittillsvarande lokaliteter ans\u00e5gs \u00e5tminstone tillsvidare f\u00f6rsl\u00e5 f\u00f6r svenska folkskolans p\u00e5 orten behov. Trots allt, som man s\u00e4jer, p\u00e5 h\u00f6jden av sin tid \u00e4r v\u00e4l dock \u00e4ven detta hus, s\u00e5som allt m\u00e4nskligt, i n\u00e5gon m\u00e5n ofullkomligt. Men denna eventualitet hindrar oss inte att med f\u00f6rtr\u00f6stan se fram\u00e5t och att i \u00f6dmjukhet arbeta f\u00f6r de ungas uppfostran och utbildning, inte gl\u00f6mmande, att eng\u00e5ng de nu unga kunna i sin tur st\u00e5 h\u00e4r f\u00f6r att v\u00e4gleda en ny generation.<\/p>\n

Allt detta f\u00f6rpliktar. Vi ska inte gl\u00f6mma, att exemplets makt \u00e4r stor och att det s\u00e5lunda tillkommer den nuvarande generationen, s\u00e5v\u00e4l de \u00e4ldre, som de yngre och yngsta nu n\u00e4rvarande att se till att skolan, det vill s\u00e4ga dess d\u00f6da massa s\u00e5v\u00e4l i fast, som l\u00f6st l\u00e4mnas \u00e5t den f\u00f6ljande \u00e5rg\u00e5ngen elever i m\u00f6jligaste m\u00e5n i det prydliga skick, som skolan och dess mobilier i detta nu befinna sig i. \u00a0Det \u00e4r v\u00e4l s\u00e5, att grunddragen av m\u00e4nniskans karakt\u00e4r skapas redan i de f\u00f6rsta ungdoms\u00e5ren i hemmet. Hemmen f\u00e5r s\u00e5lunda inte tro, att det endast \u00e4r skolan, som skall fostra barnen, utan nog har hemmen \u00e5tminstone ett lika stort, om inte st\u00f6rre ansvar f\u00f6r barnens framtida utveckling. \u00a0Jag tror mig kunna s\u00e4ga, att ett f\u00f6rtroendefullt samarbete mellan hem och skola skall, med Guds hj\u00e4lp, ge de unga den st\u00f6rsta v\u00e4lsignelse och jag vill \u00f6nska att Guds skyddande hand m\u00e5tte vila \u00f6ver denna skola och barnens framtida karakt\u00e4rsutveckling\u201d.<\/p>\n

Efter herr Winqvists tal och direktionens viceordf\u00f6rande Henrik Sandlunds tacktal, l\u00e4mnade byggnadsn\u00e4mndens viceordf\u00f6rande, lantbrukaren August T\u00e5g, en redog\u00f6relse f\u00f6r de motiv, som varit best\u00e4mmande vid landskommunernas beslut att delta i byggandet av det nya skolhuset:<\/span><\/p>\n

Lantbrukaren August T\u00e5gs tal.<\/strong><\/h5>\n

\u00c4rade festg\u00e4ster, v\u00e4nner av denna l\u00e4roinr\u00e4ttning!\u00a0I anslutning till den redog\u00f6relse, som avgivits av byggnadsn\u00e4mndens ordf\u00f6rande, tullf\u00f6rvaltaren Winqvist, \u00f6ver tillkomsten av detta nya skolhus och byggnadsn\u00e4mndens verksamhet, ber jag att med n\u00e5gra ord f\u00e5 belysa de omst\u00e4ndigheter och motiv som var de avg\u00f6rande f\u00f6r kommunalfullm\u00e4ktige i de bidragande landskommunerna vid behandlingen av fr\u00e5gan om underst\u00f6d f\u00f6r skolhusets uppf\u00f6rande.<\/p>\n

Jag vill d\u00e5 till f\u00f6rst p\u00e5peka, att till uppbyggande av detta skolhus har medel hopsamlats p\u00e5 ett s\u00e4tt, som kanske knappast f\u00f6rekommit i v\u00e5rt land f\u00f6rut. Jag menar h\u00e4rmed, att den st\u00f6rsta summan f\u00f6r behovet har tillskjutits av Kristinestad och omkringliggande landskommuner, i avsikt att f\u00e5 uppbyggt ett nytt hus f\u00f6r samskolan, utan att denna som s\u00e5dan, skulle belastas med skulder. Av ordf\u00f6randens i byggnadsn\u00e4mnden redog\u00f6relse har vi h\u00f6rt att dessa av kommunerna hopsamlade medel likv\u00e4l inte r\u00e4ckte till, utan att statens hj\u00e4lp m\u00e5ste anlitas.<\/p>\n

Kristinestads Svenska samskola, som redan arbetat som s\u00e5dan \u00f6ver ett kvarts sekel har ju \u00e4ven till en v\u00e4sentlig del bes\u00f6kts av elever fr\u00e5n omkringliggande svenska landsbygder. D\u00e5 staden drabbades av den stora olyckan att ett v\u00e4rdefullt folkskolhus brann ner och d\u00e5 fr\u00e5gan om en tillbyggnad vid samskolan var ol\u00f6st, passade det sig mycket v\u00e4l att kombinera dessa b\u00e5da byggnadsfr\u00e5gor till en god l\u00f6sning. \u00a0En enh\u00e4llig, p\u00e5 svenskt h\u00e5ll framsprungen \u00e5sikt gjorde sig g\u00e4llande, att ett nytt tidsenligt skolhus f\u00f6r samskolan b\u00f6r byggas och samskolans f\u00f6rra lokal tas i anv\u00e4ndning f\u00f6r folkskolan.<\/p>\n

Att bygga ett hus, som detta var l\u00e4ttare sagt \u00e4n gjort. \u00a0M\u00f6jligheten f\u00f6r staden att f\u00e5 ihop n\u00f6digt byggfinanskapital var ganska kringskuren. Man skickade en f\u00f6rfr\u00e5gan att skall inte svenskfolket i stadens omnejder \u00e4ven kunna r\u00e4cka en hj\u00e4lpande hand i den sv\u00e5ra bel\u00e4genhet skolornas i staden lokalfr\u00e5ga hade r\u00e5kat i. R\u00e4ttvisa och billighet fordrade, att landskommunerna tog del, alldenstund samskolan i s\u00e5 l\u00e5ng tid bes\u00f6kts av landsortens barn.<\/p>\n

Fr\u00e5gan om landskommunernas deltagande kom upp i respektive kommunalfullm\u00e4ktige och blev avgjord, mot f\u00f6rv\u00e4ntan i en gynnsam riktning. I de landskommuner, d\u00e4r kommunalstyret l\u00e5g i svenska h\u00e4nder fattades enh\u00e4lliga beslut om bidrag till skolbygget, d\u00e5 d\u00e4remot detta inte kunde ske i de tv\u00e5spr\u00e5kiga kommunerna.\u00a0Medlemmarna i kommunalfullm\u00e4ktige fr\u00e5n den finska kunde inte t\u00e5la, att de svenska med kommunala medel, skall resa en f\u00e4stning till sitt sj\u00e4lvf\u00f6rsvar, ty som s\u00e5dan b\u00f6r och m\u00e5ste man betrakta detta hus, som tillkommit f\u00f6r att trygga Svenska samskolans i Syd\u00f6sterbottens svenskbygd existens.<\/p>\n

Man kan inte f\u00f6rv\u00e5na sig \u00e5t dessa sm\u00e5 finska minoriteters f\u00f6rs\u00f6k att hindra den svenska folkstammens i v\u00e5ra nejder fortbest\u00e5nd, s\u00e5 l\u00e4nge svenskhatet underbl\u00e5ses av b\u00e5de riksdag, regering och finska tidningar i landet. Kommunalfullm\u00e4ktiges beslut om bidrag till husets uppf\u00f6rande kan ses mot bakgrunden av svenskfolkets i Syd\u00f6sterbotten str\u00e4van att f\u00e5 bygga och bo i denna urgamla svenskbygd som den finska nationen steg f\u00f6r steg t\u00e4nker er\u00f6vra. \u00a0H\u00e4r var det tyngst v\u00e4gande sk\u00e4let f\u00f6r landskommunernas beslut om bidrag till skolans byggande. Man kan mycket v\u00e4l f\u00f6rst\u00e5 det klander, som i \u00f6vrigt h\u00f6rts \u00f6ver fullm\u00e4ktiges i landskommunerna beslut om byggnadsbidrag till samskolbygget, d\u00e5 kommunalskatten och statsskatterna endast visar ben\u00e4genhet att stiga \u00e5r f\u00f6r \u00e5r.<\/p>\n

L\u00e4ropliktslagen med dess fordringar p\u00e5 skolv\u00e4sendets omr\u00e5de pressar upp kommunernas utgifter. Likv\u00e4l m\u00e5ste landsbygdens folk f\u00f6rst\u00e5, att den n\u00e4rvarande tiden st\u00e4ller stora krav p\u00e5 ett folks bildning och vetande, f\u00f6rst\u00e5 att ett litet folk inte kan st\u00e5 i konkurrensen mot ett st\u00f6rre, om inte dess bildningsniv\u00e5 \u00e4r lika h\u00f6g eller h\u00f6gre. \u00a0Svenskfolkets bildningsgrad m\u00e5ste bibeh\u00e5llas och h\u00f6jas. Folkskolan kan inte ge den h\u00f6gre bildning, som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r v\u00e5r existens. Den svenska stammen i Finland skall obeblandad bevaras som svensk. Svenskbygdens l\u00e4kare, l\u00e4rare, pr\u00e4ster, domare eller i allm\u00e4nhet personer, vars kall fordrar h\u00f6gre bildning, m\u00e5ste komma ur folkets egna led. Vi m\u00e5ste f\u00e5 den h\u00f6gre bildningen \u00e5t v\u00e5ra egna s\u00f6ner och d\u00f6ttrar i \u00e5tminstone s\u00e5 stor m\u00e5tto, att vi reder oss sj\u00e4lva. \u00a0Vi skall inte sitta med h\u00e4nderna i kors i v\u00e4ntan p\u00e5 att andra ska sk\u00f6ta om den h\u00f6gre bildningen bland oss. Landsortens mest beg\u00e5vade folkskolelever b\u00f6r beredas tillf\u00e4lle att, om m\u00f6jligt, f\u00e5 forts\u00e4tta sin skolg\u00e5ng i den l\u00e4rda skolan, ty p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt skall \u00e4ven den h\u00f6gre bildningen i Svensk-Finland t\u00e4vla med den andra nationens.<\/p>\n

Svenska samskolan i Kristinestad b\u00f6r bli ett sk\u00f6tebarn f\u00f6r Syd\u00f6sterbottens svenskfolk. Elever till skolan f\u00e5 inte tryta. Staden och landsbygden gemensamt m\u00e5ste fatta det som en hederssak, att det nya skolhuset f\u00f6r all framtid kommer att anv\u00e4ndas f\u00f6r sitt \u00e4ndam\u00e5l.\u00a0Skolan skall vara en f\u00e4stning till sj\u00e4lvf\u00f6rsvar f\u00f6r den svenska folkstammen i Syd\u00f6sterbotten, vars hemortsr\u00e4tt i dessa bygder inte kan bestridas.\u00a0Lika h\u00f6gt som det nya skolhuset h\u00f6jer sig \u00f6ver sin omgivning, lika h\u00f6gt skall Syd\u00f6sterbottens svenskfolk st\u00e4lla m\u00e5let f\u00f6r efterkommande sl\u00e4kters bildning och vetande.<\/p>\n

H\u00e4refter f\u00f6ljde \u201dModersm\u00e5lets s\u00e5ng\u201d unisont. Under den h\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande pausen med kaffeservering tog publiken skolhusets rymliga och \u00e4ndam\u00e5lsenligt inredda lokaliteter i betraktande. Efter pausen b\u00f6rjade programmet \u00e5ter med musik av hornorkestern, varefter skolans rektor Torsten Str\u00f6m h\u00f6ll ett varmt och inneh\u00e5llsrikt tal.<\/span><\/p>\n

Rektor Torsten Str\u00f6ms tal.<\/strong><\/h4>\n

\u00c4rade n\u00e4rvarande!<\/p>\n

Vi har sett det och besk\u00e5dat denna skolbyggnad, vandrat genom dess salar. Vi har sett detta hus ute och innan. Vad ska vi s\u00e4ga? \u00a0M\u00e5nne vi inte med den store v\u00e4rldsbyggm\u00e4staren v\u00e5ga yttra: \u201dSi, det var allt ganska gott\u201d. Ja, gott och \u00e4ndam\u00e5lsenligt, enkelt, stilfullt och praktiskt har byggnadsn\u00e4mnden velat g\u00f6ra det. Nulevande och kommande sl\u00e4kten till b\u00e5tnad och v\u00e4lsignelse.<\/p>\n

Det \u00e4r en stor g\u00e5va v\u00e5r gamla 270-\u00e5riga skola erh\u00e5ller. Fr\u00e5n att ha varit en enkel pedagogi och sedan 2-\u00e5rig elementarskola, har hon vuxit till ett fullst\u00e4ndigt l\u00e4roverk, tack vare v\u00e4ckande initiativ och bildningss\u00f6kande ungdoms str\u00e4vanden. \u00a0Den gamla skollokalen blev oss f\u00f6r tr\u00e5ng och s\u00e5 reste skolans m\u00e5nga v\u00e4nner och gynnare detta nya, h\u00e4rliga skoltempel uppe p\u00e5 stadens kr\u00f6n. Men f\u00f6r de m\u00e4n, som verkat f\u00f6r denna stora sak, vill jag uttala skolans b\u00e4sta och innerliga tacksamhet.<\/p>\n

Jag f\u00e5r d\u00e5 f\u00f6rst v\u00e4nda mig med ett tack till byggnadsn\u00e4mndens ordf\u00f6rande, tullf\u00f6rvaltaren Winqvist, till fullm\u00e4ktige i Kristinestad, N\u00e4rpes, Lappfj\u00e4rd, \u00d6vermark, Tj\u00f6ck och Sideby, till den svenska avdelningen vid skolstyrelsen, till svenska riksdagsgruppens medlemmar och andra riksdagsm\u00e4n, till minister Procop\u00e9, referendarier\u00e5det Groundstrom, till professorerna Sonck och Estlander, och sedan till l\u00e4rark\u00e5ren och arbetsklubben vid Svenska samskolan och m\u00e5nga, m\u00e5nga andra, som s\u00e5 ivrigt och verksamt bidragit till den lyckliga l\u00f6sningen av detta problem.<\/p>\n

Det har kostat mycken m\u00f6da, mycket tungt och uppoffrande arbete under de nio \u00e5r, som har f\u00f6rflutit, sedan byggnadsfr\u00e5gan f\u00f6rst togs till tals. Mycken kraft och stor uth\u00e5llighet har det kr\u00e4vts f\u00f6r att genomf\u00f6ra detta verk, ty motst\u00e5ndet har varit segt och h\u00e5rt. \u00a0Nu st\u00e5r vi dock vid m\u00e5let och \u00e4n en g\u00e5ng: skolans varma tack f\u00f6r all Eder uppoffrande m\u00f6da! \u00a0Vi firar en invigningsfest, som sprider en upplivande glans \u00f6ver vardagens gr\u00e5tyngda sl\u00f6ja, skingrar tvivlen och upplyfter det av m\u00f6da tyngda sinnet. Vi k\u00e4nner alla en h\u00f6gre k\u00e4nsla av tillfredsst\u00e4llelse.<\/p>\n

Det \u00e4r inte endast det fullbordade arbetet med detta hus, dess vackra former, dess prydliga yttre, dess vackra inre utsmyckning, som v\u00e4cker denna k\u00e4nsla till liv. Kanske kunde dock m\u00e5ngen tro s\u00e5 vid f\u00f6rsta blicken, men de tar visst miste till en del. Hur v\u00e4rdefullt det materiella arbetet \u00e4n kan vara, m\u00e5ste dockv\u00e5r h\u00f6gsta gl\u00e4dje best\u00e5 i den stora id\u00e9, som ligger till grund f\u00f6r uppkomsten av detta hus. Den stora id\u00e9n heter endr\u00e4kt och samarbete. I dag har vi h\u00e4r samlats en massa m\u00e4nniskor fr\u00e5n dessa trakter att en stund gl\u00e4dja oss \u00f6ver fullbordandet av denna byggnad. Gl\u00e4djerik \u00e4r stunden, inte blott d\u00e4rf\u00f6r att vi befinna oss i ett hus, till vars uppf\u00f6rande s\u00e5 m\u00e5nga viljor enats, s\u00e5 m\u00e5nga armar tr\u00e4lat, s\u00e5 m\u00e5nga sinnen syftat.<\/p>\n

Endr\u00e4kten har varit den b\u00e4sta byggm\u00e4staren, och det en liten stad inte har m\u00e4ktat med, det har sex kommuner med f\u00f6renade krafter utf\u00f6rt. \u00c4r inte v\u00e5r fest bilden av en i m\u00e4nniskornas sinnen frambrytande vacker tanke, som n\u00e4r den ikl\u00e4tt sig synlig gestalt, beh\u00e4rskar sin omgivning och befriar den ur alldaglighetens tryckande bojor. Ja, all h\u00f6gtid, som f\u00f6rtj\u00e4nar detta namn, \u00e4r v\u00e4l inte annat \u00e4n id\u00e9ns ljusnande gestalt, som f\u00f6rtar skenet av vardagens matta ljus.<\/p>\n

V\u00e5r fest \u00e4r en gl\u00e4djens, hoppets, arbetets och kulturens fest. Vilka alla f\u00f6rhoppningar har inte alla dessa f\u00f6renade kommuners medlemmar fogat vid dessa murar! Ett hem f\u00f6r ungdomens ljusaste framtidsdr\u00f6mmar, ett hem f\u00f6r vetande, andlig v\u00e4ckelse och god sed skulle det bli. Dess fria, ljusa l\u00e4ge h\u00e4r uppe p\u00e5 h\u00f6jden, d\u00e4r blicken g\u00e5r vida och famnar leende hembygder, skulle tala om de klara framtidsf\u00f6rhoppningar, h\u00e4r skulle f\u00e4stas, denna h\u00f6gmurade pelarhall om de h\u00f6ga id\u00e9er, man h\u00e4r skulle arbeta f\u00f6r. \u00a0Kommunernas hem f\u00f6r v\u00e5r skola skulle bli ett hem f\u00f6r arbetet och idogheten st\u00e4llda i kulturens tj\u00e4nst. Men inte det n\u00f6dtvungna, tryckande dagsslitet, utan en h\u00e4rd f\u00f6r det glada, frivilliga, upplyftande arbetet, en h\u00e4rd d\u00e4r andlig v\u00e4ckelse skall bli drivkraften, en h\u00e4rd, d\u00e4r arbetet hand i hand mellan elever och l\u00e4rare skall bli en k\u00e4lla till rik v\u00e4lsignelse.<\/p>\n

Och f\u00f6r alla dem, som h\u00e4r samlas till arbete i kulturens tj\u00e4nst m\u00e5 arbetet bli till moralisk h\u00e4lsa! M\u00e5 vi alltid minnas, att arbetet endast \u00e4r ett medel att n\u00e5 ett visst \u00e4ndam\u00e5l, ett medel fr\u00e5n det l\u00e4gre till det h\u00f6gre. Det \u00e4r alltid det h\u00f6gre syftet som tar det l\u00e4gre till medel, och m\u00e5let m\u00e5 best\u00e5 i s\u00f6kande efter sanningen. Endast s\u00e5 blir arbetet m\u00e5lmedvetet, blott s\u00e5lunda blir arbetet v\u00e4lsignelserikt.<\/p>\n

Hur h\u00f6gt har inte de m\u00e4n, som bidragit till att skapa detta hus, skattat denna den svenskspr\u00e5kiga kulturens utpost i dessa trakter. Har inte de, m\u00e5lmedvetna om skolarbetets oerh\u00f6rda, betydelse, velat skapa ett hem d\u00e4r deras barn kan finna en utbildning, som g\u00f6r dem dugliga att tr\u00e4da i f\u00e4dernas fotsp\u00e5r. Ja, m\u00e5 vi l\u00e4rare s\u00e5v\u00e4l som k\u00e4nna oss lyckliga, att dessa m\u00e4n givit skolan ett hem, d\u00e4r vi i flitigt samarbete f\u00e5 verka f\u00f6r egen och andras utbildning. Och se, det gemensamma arbetet ger goda id\u00e9er, f\u00f6der v\u00e4lm\u00e5ga och omtanke, ger f\u00f6rn\u00f6jsamhet och god sed. Fliten blir sannings- och kunskapsbeg\u00e4r, lydnaden aktning f\u00f6r samh\u00e4llets lag och ordning. Och blir arbetet s\u00e5dant, beh\u00e4rskat av goda och sanna id\u00e9er, d\u00e5 ska vi finna, att bakom allt detta, bakom fantasiens barndomsdr\u00f6mmar, ligger n\u00e5got mer h\u00e5llbart, n\u00e5got, som sm\u00e5ningom allt klarare skymtar fram, n\u00e4mligen f\u00e4dernetorvan och fosterjorden.<\/p>\n

Se d\u00e4r bakgrunden, p\u00e5 vilken man vill dra upp konturerna av sin egen levnad, den stora ramen, i vilken man vill infatta sin egen levnads lilla tavla. S\u00e5 m\u00e5 vi d\u00e5, tacksamma f\u00f6r v\u00e5r stora g\u00e5va, minnas att v\u00e5rda var hembygds sk\u00f6na m\u00e5l och st\u00e4lla det h\u00f6gt. Och m\u00e5 dess ungdom, f\u00f6r vilken dessa murar rests, arbeta i id\u00e9ernas tj\u00e4nst. M\u00e5 trivsamhetens ande r\u00e5da i detta hus. M\u00e5 det bli ett tempel, d\u00e4r ett arbete i endr\u00e4kt, tro och k\u00e4rlek skall finna plats! M\u00e5 sist varje \u00e4del str\u00e4van h\u00e4r finna ett hem och m\u00e5 vi h\u00e4r uppe p\u00e5 h\u00f6jden med skalden sjunga:<\/p>\n

D\u00e4r blicken g\u00e5r vida, vill tanken g\u00e5 l\u00e5ngt, som buren av v\u00e5rvind och skyar!<\/p>\n

Samskolans lystringss\u00e5ng.\u00a0<\/strong><\/span><\/h5>\n

Efter detta tal sj\u00f6ng skolans k\u00f6r, f\u00f6rst\u00e4rkt med f\u00f6re detta elever, under fr\u00f6ken V. Holmudds ledning skolans lystringss\u00e5ng, skriven av skalden E. V. Knape och tonsatt av musikern A. Anderss\u00e9n. Den vackert tr\u00e4ffande s\u00e5ngen, som klingade allvarlig och \u00f6vertygande, \u00e4r av f\u00f6ljande lydelse:<\/span><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Chefen f\u00f6r skolstyrelsens svenska avdelning professor V. T. Rosenqvist h\u00f6ll h\u00e4refter ett tal.<\/span><\/p>\n

Skolr\u00e5det V. T. Rosenqvists tal vid invigningen.<\/strong><\/h4>\n

I den gamla heliga boken talas om ljuset, som man s\u00e4tter p\u00e5 ljusstaken f\u00f6r att det m\u00e5 lysa vida omkring. Varje l\u00e4roanstalt \u00e4r ett ljus p\u00e5 en ljusstake, och d\u00e4rmed \u00e4r dess uppgift angiven. Ett folks dyrbaraste egendom \u00e4r dess ungdom, ty d\u00e4rmed sammanh\u00e4nger dess framtid. \u00a0Kortsynt \u00e4r det folk, som f\u00f6rh\u00e5ller sig likgiltigt till de anstalter, i vilka ungdomen formas och utbildas till goda m\u00e4nniskor och nyttiga medborgare. Och s\u00e4rskilt \u00e4r det av vikt f\u00f6r en minoritetsgrupp i ett land, vilken \u00e4r ber\u00e4ttigad att leva och vill leva sitt eget liv, vill detta f\u00f6r att s\u00e5lunda \u00e4n b\u00e4ttre gagna det gemensamma hela. Det \u00e4r av vikt f\u00f6r denna grupp att med hj\u00e4rtats v\u00e4rme omfatta sina skolor.<\/p>\n

Om vi svenska talande i Finland ska kunna best\u00e5 i kampen f\u00f6r v\u00e5r tillvaro och ha framg\u00e5ng i v\u00e5ra r\u00e4ttm\u00e4tiga str\u00e4vanden, s\u00e5 m\u00e5ste vi i fr\u00e4msta rummet l\u00e4gga an p\u00e5 att inom oss uppamma och st\u00e4rka de sedliga v\u00e4rden, som heter gudsfruktan, \u00e4rbarhet och arbetsduglighet. I detta avseende f\u00f6rm\u00e5r skolan utr\u00e4tta mycket, om hon fattar sin uppgift p\u00e5 det r\u00e4tta s\u00e4ttet. \u00a0En viktig sak \u00e4r, att skolan f\u00f6rfogar \u00f6ver de yttre f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r en normal verksamhet. S\u00e5dant skapar yttre trevnad samt ut\u00f6var ett eggande och sporrande inflytande.<\/p>\n

Men sj\u00e4lvfallet ligger \u00e4n st\u00f6rre vikt p\u00e5 de inre f\u00f6rh\u00e5llandena, p\u00e5 andan i skolan. Andan i skolan, vi m\u00e5 nu kunna definiera detta begrepp eller inte, \u00e4r en f\u00f6reteelse av reell natur, om vi inte heller kan ta p\u00e5 den med v\u00e5ra h\u00e4nder och sk\u00e5da den med v\u00e5ra lekamliga \u00f6gon. Den goda andan i skolan g\u00f6r, att alla som arbetar i skolan k\u00e4nner fr\u00f6jd i arbetet, trivs i arbetet, och det \u00e4r detta som f\u00f6r\u00e4dlar gamla och unga och \u00e5stadkommer resultat till v\u00e4lsignelse.<\/p>\n

Skolans folk utg\u00f6rs av l\u00e4rare och elever, och bakom dem skymtar fram f\u00f6r\u00e4ldrarna och den stora allm\u00e4nheten. Det skulle finnas mycket att s\u00e4ga om f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r en god l\u00e4rark\u00e5r, men jag skall i detta sammanhang p\u00e5peka endast en omst\u00e4ndighet. Det \u00e4r inte nog med, att de enskilda l\u00e4rarna, envar i sitt fack, \u00e4r goda l\u00e4rare. Dat m\u00e5ste \u00e4ven finnas n\u00e5got, som f\u00f6renar dem alla till en br\u00f6drasammanslutning, hos vilken k\u00e4nslan av en gemensam uppgift och d\u00e4r av betingade gemensamma intressen \u00e4r levande.<\/p>\n

Jag har l\u00e4rt k\u00e4nna skolor med goda och nitiska l\u00e4rare, men d\u00e4r s\u00f6ndringens anda vunnit insteg. I dessa skolor har jag visserligen funnit mycket aktningsv\u00e4rt arbete utf\u00f6rt, men jag har inte d\u00e4r funnit den trevnad, som g\u00f6r det till en fr\u00f6jd att arbeta. \u00a0Kort sagt, i en skola \u00e4r en god kamratskapsanda mellan l\u00e4rarna ett gott av oskattbar betydelse. Den slipar bort ensidigheterna och lockar fram hj\u00e4rtats dolda skatter, den skapar den sinnets \u00f6dmjukhet, som f\u00f6r fram\u00e5t och upp\u00e5t och blir en kraft till v\u00e4lsignelse. Och vad m\u00e4ktar inte en s\u00e5dan l\u00e4rark\u00e5r utr\u00e4tta i f\u00f6rh\u00e5llande till eleverna!<\/p>\n

Den tid \u00e4r, Gud i lov f\u00f6rbi, d\u00e5 ett svalg var bef\u00e4st mellan l\u00e4rare och elever, d\u00e5 l\u00e4rarna m\u00f6tte sina elever med det stereotypa skolm\u00e4staransiktet. Man h\u00f6r n\u00e5gon g\u00e5ng s\u00e4gas, alt det \u00e4r privatskolorna i v\u00e5rt land, som f\u00f6rt l\u00e4rare och elever n\u00e4rmare varandra. Kanske detta \u00e4r fallet och vare det l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig att vilja ber\u00f6va privatskolorna den \u00e4ran. Men sv\u00e5rligen kan ett s\u00e5dant n\u00e4rmande mera ligga i privatskolid\u00e9n \u00e4n i statsskolid\u00e9n. Men v\u00e4l kan man t\u00e4nka sig, att privatskolorna med sin lust att pr\u00f6va sina krafter och f\u00f6rs\u00f6ka sig p\u00e5 nya v\u00e4gar s\u00e5som de f\u00f6rsta tr\u00e4tt i opposition mot f\u00f6r\u00e5ldrade f\u00f6rdomar.<\/p>\n

Vare nu h\u00e4rmed hur som helst.\u00a0 Ett \u00e4r s\u00e4kert och det \u00e4r, att ju mera l\u00e4raren tr\u00e4der i rent personligt f\u00f6rh\u00e5llande till eleverna och genom personlighetens makt ut\u00f6var inflytande p\u00e5 dem, desto b\u00e4ttre \u00e4r det. Eleverna m\u00e5ste f\u00e5 en f\u00f6rnimmelse av, att den respektingivande l\u00e4raren, som st\u00e5r inf\u00f6r klassen med sina ofr\u00e5nkomliga fordringar, han \u00e4r inte endast en skicklig undervisningsmaskin, utan han \u00e4r \u00e4ven en m\u00e4nniska med ett varmt klappande hj\u00e4rta i sitt br\u00f6st, ett hj\u00e4rta som klappar just f\u00f6r deras sanna b\u00e4sta, som vill skapa av dem kunskapsrika, \u00e4delt t\u00e4nkande och varmt k\u00e4nnande m\u00e4nniskor.<\/p>\n

S\u00e5 blir arbetsdagen i skolan en s\u00e5dan, \u00f6ver vilken solen lyser, medan gl\u00e4djen str\u00e5lar fram ur l\u00e4rares och elevers \u00f6gon i olika skiftningar, beroende p\u00e5 \u00e5lder och livserfarenhet. Den mognade mannens gl\u00e4dje \u00e4r dock alltid en annan \u00e4n barnets. Livets allvar beh\u00f6ver inte sl\u00e4cka gl\u00e4djen, men det ger den en annan karakt\u00e4r. Allvar och gl\u00e4dje \u00e4r inte varandras motsatser, de \u00e4r fast mer tvillingssystrar, som vandrar hand i hand genom f\u00f6rg\u00e4ngelsens v\u00e4rld mot of\u00f6rg\u00e4ngliga m\u00e5l. Men \u00e4nnu fordras n\u00e5got f\u00f6r att en skola i alla avseenden skall finna sig v\u00e4l och arbeta med den framg\u00e5ng, som betingas av verklig trevnad.<\/p>\n

Detta \u00e4r, att skolan med k\u00e4rlek och intresse omhuldas av det samh\u00e4lle eller den landsdel, inom vilken hon har att utf\u00f6ra sin maktp\u00e5liggande uppgift. Och det borde ju ligga i sakens natur, att den anstalt, d\u00e4r samh\u00e4llsmedlemmarna finner omtanke och v\u00e5rd f\u00f6r sina barn, av dem omh\u00e4ndertas med levande intresse och varm k\u00e4rlek. \u00a0Detta intresse kan visa sig p\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt.<\/p>\n

I Syd\u00f6sterbotten har det framtr\u00e4tt i en ovanligt storartad form, genom rika bidrag fr\u00e5n kommunernas sida, vilket l\u00e4nder dessa kommuner till stor \u00e4ra. Men huvudsaken \u00e4r, att skolan k\u00e4nner sig omgiven av en k\u00e4rlekens atmosf\u00e4r, ty i detta ligger en kraftig maning till skolan att g\u00f6ra sitt b\u00e4sta f\u00f6r det sl\u00e4kte, som h\u00e4r b\u00e4r framtiden i sitt sk\u00f6te. \u00a0Det m\u00e5ste finnas m\u00e4nniskor, som med stolthet kan och vill s\u00e4ga \u201dse, detta \u00e4r v\u00e5r skola, v\u00e5r goda skola\u201d.<\/p>\n

Vi har i dag samlats h\u00e4r f\u00f6r att gl\u00e4dja oss \u00f6ver en vinning f\u00f6r hem och skola, f\u00f6r kultur och fram\u00e5tskridande. Men gl\u00e4djen \u00f6ver en s\u00e5dan vinning manar till nya bem\u00f6danden. Nu g\u00e4ller det att sp\u00e4nna alla krafter f\u00f6r att detta nya vackra skolhus m\u00e5 bliva fyllt av en kunskapss\u00f6kande ungdom. Men framf\u00f6r allt g\u00e4ller det att de ungdomsskaror, vilka h\u00e4r s\u00f6ker sin utbildning, fostras till gudfruktiga, redbara och arbetsdugliga m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Jag k\u00e4nner n\u00e5got den \u00f6sterbottniska ungdomen och jag vet att av densamma n\u00e5got kan g\u00f6ras. Det g\u00e4ller att v\u00e4cka slumrande anlag, att mana fram dolda krafter och s\u00e5lunda g\u00f6ra det, som av naturen \u00e4r starkt, till en styrka i det godas och i ljusets tj\u00e4nst. M\u00e5nga \u00e4r tidens nedbrytande krafter, och de g\u00e5r \u00e4ven fram \u00f6ver kustlandet. Varje skola har till uppgift att bilda en motvikt, ja att bygga upp i tro och k\u00e4rlek. S\u00e5 har d\u00e5 ljuset blivit st\u00e4llt p\u00e5 ljusstaken f\u00f6r att dess sken m\u00e5 lysa ut \u00f6ver Syd\u00f6sterbottens sl\u00e4tter, d\u00e4r en svensk folkstam av \u00e5lder bygger och bor.<\/p>\n

M\u00e5 k\u00e4rleken till denna ljush\u00e4rd aldrig slockna hos en befolkning, som av naturen blivit utrustad med m\u00e5nga rika g\u00e5vor. M\u00e5 dagens gl\u00e4dje oms\u00e4tta sig i en best\u00e5ende och verksam gl\u00e4dje \u00f6ver att \u00e4ga en svensk h\u00f6gre l\u00e4roanstalt i denna landsort. I denna gl\u00e4dje deltar av allt hj\u00e4rta den svenska avdelningen i landets skolstyrelse. Den r\u00e4knar med fr\u00f6jd varje vinning f\u00f6r den kulturform i detta land, vars oumb\u00e4rlighet f\u00f6r det helas framg\u00e5ng och trevnad den fast bor p\u00e5. Och den ber till Gud, att han m\u00e5tte l\u00e5ta sin v\u00e4lsignelse vila \u00f6ver det arbete, som under dagar som stundar skall utf\u00f6ras i denna nya, ljusa byggnad.<\/p>\n

Att unga sl\u00e4kten v\u00e4xa opp<\/h6>\n
Till faders fr\u00f6jd och moders hopp.<\/h6>\n

 <\/p>\n

En av skolans l\u00e4rare, mag. V. F. Lindstr\u00f6m redogjorde s\u00e5 f\u00f6r hur f\u00f6reningen Svenska Odlingens V\u00e4nner i Kristinestad genom lotteri 1917 hopsamlat 64,274 mark som f\u00f6r skolbyggets r\u00e4kning \u00f6verl\u00e4mnats till staden. Skolans arbetsklubb hade anskaffat m\u00f6bler, lampor med mera f\u00f6r l\u00e4rarrummet \u00e4vensom gardiner till alla rum f\u00f6r ett v\u00e4rde av \u00f6ver 20.000 mk. Kommerser\u00e5det Gustaf Hyd\u00e9n tillk\u00e4nnagav, att han beslutit med ett belopp, som anges i ett till direktionen adresserat brev, f\u00f6rstora den av honom tidigare stiftade stipendiefonden vid skolan. Senare kom det fram att det nu donerade beloppet uppg\u00e5r till 10,000 mk. F\u00f6r samma \u00e4ndam\u00e5l, som arbetsklubben arbetat donerade frk F. Lindstedt 1,000 mk. P\u00e5 forna elevers v\u00e4gnar talade magister Ragnar Krook hj\u00e4rtevarma ord om skolan, helgedomen, som n\u00e4st hemmet \u00e4r den k\u00e4raste platsen. Han adresserade sig till den nuvarande elevgenerationen och framh\u00f6ll f\u00f6r den, hur den st\u00e5tliga skolan f\u00f6rpliktade till allvarligt arbete. \u00a0Till det h\u00f6gtidliga tillf\u00e4llet anl\u00e4nde inte mindre \u00e4n 34 telegram och skrivelser. Den i h\u00f6g grad st\u00e4mningsrika invigningen avslutades efter det hornorkestern spelat psalmen \u201dBevara Gud v\u00e5rt fosterland\u201d av prosten Lundberg, som i ett formfull\u00e4ndat och gripande tal nedkallade Herrens v\u00e4lsignelse \u00f6ver l\u00e4rdomsanstalten i dess nya lokaler. \u00a0Till ackompanjemang av hornorkestern sj\u00f6ngs s\u00e5 \u201dV\u00e5rt land\u201d unisont med kraft och kl\u00e4m i den rymliga samlingshallen med dess starka akustik. D\u00e4rmed var den h\u00f6gtidliga invigningen slut. Hos alla deltagare kvarl\u00e4mnar den ett minne av best\u00e5ende v\u00e4rde. Kl. 6 p\u00e5 aftonen var en festmiddag anordnad i samma lokal f\u00f6r ett hundratal, varibland m\u00e4rktes \u00e4ven flera riksdagsm\u00e4n. Ocks\u00e5 under middagen h\u00f6lls flera tal. \u00a0F\u00f6ljande dag \u00f6verl\u00e4mnade fr\u00f6knarna Aina Gr\u00f6nlund och Anni Sundell \u00e5t tullf\u00f6rvaltaren Winqvist envar 1.000 mk att f\u00f6rst\u00e4rka den av honom vid invigningen grundade fonden f\u00f6r planering och f\u00f6rsk\u00f6ning av skoltomten.<\/span><\/p>\n

Prosten Carl Lundbergs avslutningstal.<\/strong><\/h5>\n

\u00c4rade f\u00f6rsamling! Mig har getts i uppdrag att avsluta denna skolinvigning och jag vill d\u00e4rf\u00f6r rikta v\u00e5ra tankar till n\u00e5gra enkla men v\u00f6rdnadsbjudande, fr\u00e5n m\u00e4nsklighetens morgon h\u00e4rstammande men \u00e4n i dag lika betydelsefulla ord. Jag avser d\u00e5 Herrens v\u00e4lsignelse.<\/p>\n

V\u00e4nner och gynnare till denna skola \u00f6nskar densamma lycka, ty de vet att om lyckan inte har getts \u00e5t den nya l\u00e4roanstalten s\u00e5 blir dess framtid os\u00e4ker och vacklande. Men d\u00e4rmed erk\u00e4nns att m\u00e4nniskan med avseende av framg\u00e5ngen i sitt arbete \u00e4r beroende av en makt, som \u00e4r starkare \u00e4n den m\u00e4nskliga ber\u00e4kningen och avstr\u00e4ngningen. D\u00e5 vi nedkallar v\u00e4lsignelsen \u00f6ver denna skola, dess elever och oss l\u00e4rare erk\u00e4nner vi detsamma, men vi s\u00f6ker p\u00e5 samma g\u00e5ng v\u00e5rt st\u00f6d i n\u00e5gonting som \u00e4r l\u00e5ngt starkare \u00e4n lyckan. \u00a0Vi g\u00e5r till en k\u00e4lla, som ligger djupare och fl\u00f6dar vidare.<\/p>\n

Lyckan tillh\u00f6r jorden och s\u00f6rjer p\u00e5 sin h\u00f6jd f\u00f6r v\u00e5r yttre m\u00e4nniska. V\u00e4lsignelsen \u00e4r hemma fr\u00e5n himmelen och omfattar b\u00e5de sj\u00e4l och kropp. \u00a0Utan v\u00e4lsignelser och Herrens bevarande m\u00e4ktiga hand v\u00e5gar vi knappt uppta arbetet i denna skola. Vi ser i elevskaran ett f\u00e4lt och i detta f\u00e4lt b\u00f6r vi sprida ut s\u00e4deskorn, varifr\u00e5n genom ett helt m\u00e4nniskoliv en \u00e4del s\u00e4d skall spira upp och v\u00e4xa till gl\u00e4dje och nytta f\u00f6r evighetens v\u00e4rld, ett jordiskt f\u00e4dernesland och k\u00e4r hembygd.<\/p>\n

Men vi vet ocks\u00e5 att detta f\u00e4lt inte kan frambringa god sk\u00f6rd utan himlens dagg, lika s\u00e5 litet som \u00e5kertegen d\u00e4rute ger frukt utan regn och v\u00e4rme. Men hur skulle vi d\u00e5 annat kunna g\u00f6ra \u00e4n att med blicken f\u00e4st mot h\u00f6jden be Herren v\u00e4lsigne oss och bevare oss. Denna skola vill vara en h\u00e4rd f\u00f6r civilisation och goda seder. Redan dess rena vita murar, som h\u00f6jer sig h\u00f6gre \u00e4n andra bildningsanstalter i v\u00e5r stad f\u00e4ngslar fr\u00e4mlingens blick, d\u00e5 han kommer hit och s\u00e4ger \u201dh\u00e4r \u00e4r platsen p\u00e5 berget”, varifr\u00e5n ljus skall spridas \u00f6ver den svenska bygden i Syd\u00f6sterbotten. \u00a0Men det ges en upplysning, som f\u00f6rm\u00f6rkar i st\u00e4llet f\u00f6r att upplysa, och det ges kunskaper, som f\u00f6rvildar och f\u00f6rytligar karakt\u00e4ren i st\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4dla och rena densamma.<\/p>\n

S\u00e5dan vill inte och f\u00e5r inte den upplysning vara, som sprids fr\u00e5n dessa rum. Men d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste ocks\u00e5 kunskaperna vara rotade i och uppbyggda p\u00e5 Honom, som \u00e4r v\u00e4rldens ljus. Blott s\u00e5 skall upplysningen, som h\u00e4rifr\u00e5n utg\u00e5r, bli en makt, som f\u00f6rm\u00e5r motst\u00e5 f\u00f6rvildningen, som hotar ocks\u00e5 i v\u00e5r bygd. Lika s\u00e4kert som Israels folk hindrades fr\u00e5n att under \u00f6kenvandringen sjunka ned i hedniskt m\u00f6rker emedan Herren l\u00e4t sitt ansikte lysa \u00f6ver folket, lika s\u00e4kert \u00e4r det, att n\u00e4r Herren f\u00e5r l\u00e5ta sitt ansikte lysa i och genom det vetande, som h\u00e4r meddelas, detta vetande skall bli till verkligt gagn och rik v\u00e4lsignelse f\u00f6r dem, som till\u00e4gnar sig detsamma. Men ges det d\u00e4rf\u00f6r n\u00e5gonting mera viktigt f\u00f6r oss p\u00e5 denna stund \u00e4n att be.<\/p>\n

Herren l\u00e5te sitt ansikte lysa \u00f6ver oss. Eleverna felar och beh\u00f6va uppr\u00e4ttas, vi l\u00e4rare k\u00e4nner ansvaret i v\u00e5rt kall och den egna begr\u00e4nsningen. Men jag vet ingenting som kan f\u00f6rl\u00e5ta, uppr\u00e4tta och st\u00e4rka som Herrens n\u00e5d. L\u00e5tom oss d\u00e4rf\u00f6r be \u201dHerren vare oss n\u00e5dig\u201d. \u00a0\u00c4r Herren oss n\u00e5dig och l\u00e5tar sitt ansikte lysa \u00f6ver denna l\u00e4roanstalt d\u00e5 \u00e4r hans ansikte ocks\u00e5 v\u00e4nt mot oss, och vi fruktar varken m\u00f6rker eller v\u00e5ld som f\u00f6rs\u00f6ker tr\u00e4nga in inom dessa v\u00e4ggar.<\/p>\n

I f\u00f6rtr\u00f6stan ber vi d\u00e4rf\u00f6r, att Herren m\u00e5tte v\u00e4nda sitt ansikte till oss.\u00a0D\u00e5 Aron p\u00e5 Herrens v\u00e4gnar uttalade \u00f6ver Israel orden \u201dHerren give dig frid\u201d, \u00e5syftade han n\u00e4rmast folkets politiska frihet, dess yttre frid. Han t\u00e4nkte v\u00e4l i f\u00f6rsta hand p\u00e5 de lycksalighetens och fridens dagar, som skulle upprinna f\u00f6r egendomsfolket i Kanans land. D\u00e4rom bad han.\u00a0Frid och lugn f\u00f6r v\u00e5rt fosterland \u00e4r ett n\u00f6dv\u00e4ndigt villkor f\u00f6r att skolan skall kunna utf\u00f6ra sin uppgift.<\/p>\n

Marmortavlan h\u00e4r p\u00e5 v\u00e4ggen mitt emot, tavlan med namnen p\u00e5 stupade forna elever i Kristinestads samskola, p\u00e5minner oss allvarigt om hur olyckligt det \u00e4r f\u00f6r en l\u00e4roinr\u00e4ttning, d\u00e5 of\u00e4rd g\u00e5r fram \u00f6ver dess land och omgivning. \u00a0D\u00e5 vi i dag har samlats f\u00f6r att inviga denna skola, m\u00e5ste vi d\u00e4rf\u00f6r komma ih\u00e5g v\u00e5rt fosterland. Vi m\u00e5ste p\u00e5minna oss om, vad allt vi \u00e4ga uti v\u00e5ra f\u00e4ders jord, och be f\u00f6r land och folk. L\u00e5tom oss d\u00e4rf\u00f6r med ord fr\u00e5n v\u00e5r nationals\u00e5ng \u00e4nnu en g\u00e5ng sjunga fosterlandet in i v\u00e5ra hj\u00e4rtan och p\u00e5 samma g\u00e5ng b\u00f6ja oss inf\u00f6r den allsm\u00e4ktige och i stillhet be: Herre, giv oss din frid!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Invigningen av det nya skolhuset den 30 augusti 1925 bevakades av tidningen Syd-\u00d6sterbotten som gav mycket spaltutrymme i de kommande numren. Texterna och talen \u00e4r renskrivna av Lasse Backlund i januari 2022: Invigningen av Svenska samskolans nya hus i s\u00f6ndags Forts\u00e4tt l\u00e4sa Skolans invigning 30 augusti 1925.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22948,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-22953","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22953","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22953"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22953\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22963,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22953\/revisions\/22963"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22948"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22953"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}