{"id":22915,"date":"2022-01-04T21:42:21","date_gmt":"2022-01-04T19:42:21","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22915"},"modified":"2022-01-04T22:05:47","modified_gmt":"2022-01-04T20:05:47","slug":"en-bukett-glomda-minnen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22915","title":{"rendered":"En bukett gl\u00f6mda minnen."},"content":{"rendered":"

Tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4staren Gustaf Gransten som var f\u00f6dd i Sverige flyttade p\u00e5 1870-talet till Kristinestad. Han gifte sig med f\u00e4rgaren Mathias Sallm\u00e9ns dotter Hilda och paret bodde i f\u00e4rgarens h\u00f6rng\u00e5rd p\u00e5 Strandgatan 24. Han m\u00e5ste ha varit en speciell person eftersom G\u00f6sta Lindqvist skrev en artikel om honom, som Syd-\u00d6sterbotten publicerade 4 september 1948. Lasse Backlund har renskrivit den och den lyder s\u00e5 h\u00e4r i moderniserad form:<\/strong><\/span><\/p>\n

En tidsbild fr\u00e5n 1900-talets b\u00f6rjan i v\u00e5r stad.<\/strong><\/h5>\n

Vad kan en m\u00e4nniska mot sitt \u00f6de? Hon har bara att bara att f\u00f6lja farleden som den store Lotsen prickat ut. Och n\u00e4r man tillr\u00e4ckligt l\u00e4nge upptr\u00e4tt i en st\u00f6rre eller mindre roll i livets sk\u00e5despel g\u00e5r rid\u00e5n ned f\u00f6r alltid. Lat mig d\u00e4rf\u00f6r \u00e5ter en g\u00e5ng torka bort gl\u00f6mskans damm, som l\u00e4nge nog lagrat sig \u00f6ver minnen av n\u00e5gra sm\u00e5 \u201dakt\u00f6rer\u201d i v\u00e5r gammalmodiga stad.<\/p>\n

Visserligen hade dessa endast biroller sig anf\u00f6rtrodda, men de var sj\u00e4lva omedvetna d\u00e4rom karakt\u00e4rsspelare av s\u00e4rklass. Alla var de m\u00e4nniskor man g\u00e4rna m\u00f6tt. Med ordet vill jag d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ka teckna dem s\u00e5som de etsat sig i ens barnaminne.<\/p>\n

\"\"
Tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4stare Gustaf Gransten med hunden Tr\u00e4ff.<\/figcaption><\/figure>\n

En junidag \u00e5r 1875 l\u00e4r v\u00e5r stad ha f\u00e5tt en inv\u00e5nare till av utl\u00e4ndsk b\u00f6rd. Tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4stare Gustaf Gransten, f\u00f6dd \u00e5r 1847 i Boo f\u00f6rsamling i Sverige hade stigit i land vid \u00e5ngb\u00e5tsbryggan. Han trampade f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sitt liv Finlands jord. Den unga nykomlingen vandrade \u00f6ver stenbron in mot stan. Sj\u00e4lv visste han inte \u00e4nnu, att hans \u00f6de d\u00e4rmed var beseglat. Redan h\u00f6sten 1876 tog han till \u00e4kta maka en dotter till f\u00e4rgarm\u00e4staren Sallm\u00e9n fr\u00e5n Norrstan. Att hans sv\u00e4rfar var en burgen hantverkare, d\u00e4rom vittnade \u00e4nnu ett ordspr\u00e5k som anv\u00e4ndes i mina barna\u00e5r. D\u00e5 folk tr\u00e4ffades och fr\u00e5gade varandra hur det stod till, kom ofta svaret \u201dsom Sallm\u00e9n i dunbolstre”.<\/p>\n

S\u00e5 det m\u00e5tte p\u00e5 den tiden varit en s\u00e4ker m\u00e5ttstock p\u00e5 att man hade det gott och v\u00e4l.<\/p>\n

Sallm\u00e9ns sv\u00e4rson Gustaf Gransten var den borne tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4staren. D\u00e4rom vittnar \u00e4n i dag hans anl\u00e4ggningskonst. All v\u00e5rgr\u00f6nska och h\u00f6stlig l\u00f6vprakt som f\u00e4gnar v\u00e5rt \u00f6ga \u00e4r hans stora livsverk i v\u00e5r stad. Och n\u00e4r han med r\u00f6rande \u00f6mhet satte de sp\u00e4da tr\u00e4dplantorna h\u00f6rdes han s\u00e4ga \u201dv\u00e4x nu sn\u00e4llt barnet lilla”. Denna hans \u00e4dla och fromma \u00f6nskan har fatt g\u00e5 i uppfyllelse p\u00e5 manga olika s\u00e4tt.<\/p>\n

Men \u00e4ktenskapet med f\u00e4rgm\u00e4stardottern Hilda f\u00f6rblev tyv\u00e4rr barnl\u00f6st. Ute i stan hade Gransten likv\u00e4l \u201dbarn\u201d att ta hand om. I m\u00e5nget hem v\u00e4ntade otaligt rosor och pelargonierna p\u00e5 \u201dfarbror Gustaf\u201d.<\/p>\n

Det var ju bara han som kunde snygga upp dem efter en l\u00e5ng och m\u00f6rk vinter. Alla ville de f\u00e5 en ny v\u00e5rdress f\u00f6r att senare kunna kl\u00e4 sig i en blommig sommarskrud. Ja, han var blommornas stora v\u00e4n och de hans. M\u00e5h\u00e4nda var det \u00e4ven d\u00e4rf\u00f6r som ocks\u00e5 bohemens och konstn\u00e4rens impulser d\u00e5 och d\u00e5 gl\u00e4ntade fram.<\/p>\n

\u00d6ver allt annat \u00e4lskade han trogna kamrat, den lilla brunruggiga hunden \u201dTr\u00e4ff\u201d, som aldrig vek fr\u00e5n hans sida. D\u00e4rom vittnar ocks\u00e5 den r\u00f6rande bilden av de b\u00e5da kamraterna. \u201dTr\u00e4ff\u201d f\u00f6rstod varje vink och sm\u00e5pratande med sin goda husbonde. Mer \u00e4n en g\u00e5ng lunkade den kloka prissen till torget f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 den rara gumman Laine och hennes k\u00f6ttst\u00e5nd. En tiopennisslant av tsartidens storlek trillade ur hundens mun och d\u00e5 var det bara att expediera en passlig bit.<\/p>\n

Med sin l\u00e4ckerhet inlagd i papper kilade han hem d\u00e4r festm\u00e5ltiden vanligen gick av stapeln. Ofta var det n\u00e5gon som krafsade p\u00e5 \u201dStenis-Rikas\u201d butiksd\u00f6rr och d\u00e5 var det \u201dTr\u00e4ff\u201d som hade br\u00e5ttom att komma in. Med ett spr\u00e5ng hoppade han upp p\u00e5 disken och l\u00e4mnade d\u00e4r ett slutet kuvert av sin husbonde. Inneh\u00e5llet var hela 30 penni och den sn\u00e4lla \u201dRant Rika”, visste genast vad det g\u00e4llde, f\u00f6r \u201dTr\u00e4ff\u201d var en trogen och v\u00e4l sedd kund hos henne.<\/p>\n

Budet sj\u00e4lv skulle f\u00f6rst ha \u201dtippor\u201d f\u00f6r 5 penni, som vanligtvis genast \u00e5ts upp. \u201dOch sen?\u201d som en artig butiksbetj\u00e4ning alltid brukade fr\u00e5ga av kunden. Jo tack, menade \u201dTr\u00e4ff\u201d med sina plirande \u00f6gon \u201dcigarretter f\u00f6r min r\u00f6ksjuke husse d\u00e4r hemma\u201d.<\/p>\n

Men vad kunde det bero p\u00e5 att \u201dTr\u00e4ff\u201d luffade iv\u00e4g till \u201dStenis-Rikas\u201d, trots att det fanns b\u00e5de bulle och tobak p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll? Frestades hunden m\u00e5nntro av den stora, v\u00e4lgr\u00e4ddade, bruna kringlan som var m\u00e5lad p\u00e5 en pl\u00e5tbit \u00f6ver den lilla butiksd\u00f6rren? Sj\u00e4lv tror jag att det berodde p\u00e5 att \u201dTant Rika\u201d ofta hade en skorpa \u00f6ver \u00e5t det kloka djuret.<\/p>\n

Den lilla sm\u00e5gemytliga handelsboden hade ocks\u00e5 m\u00e5nga andra kunder, f\u00f6r \u00e4garinnan hade sin egen butikskultur, n\u00e4mligen hj\u00e4rtats bildning. Av den varan, som det ocks\u00e5 \u00e4r en stor brist p\u00e5 i v\u00e5ra dagar, gav hon alltid ordentligt p\u00e5 k\u00f6pet. D\u00e4rf\u00f6r fanns det m\u00e5nga i tiderna som minns henne.<\/p>\n

”Tilikon” p\u00e5 Kyrkogatan.<\/strong><\/h5>\n

Inte l\u00e5ngt fr\u00e5n den lilla butiken l\u00e5g krogen med folknamnet \u201dTilikon\u201d i K\u00f6rkgr\u00e4nden. H\u00e4r satt stadens hantverkare och sj\u00f6folk, f\u00f6r att ta sina nubbar med tilltugg. Och de drog historier b\u00e5de av gr\u00f6vre och finare kaliber, det beh\u00f6ver knappast n\u00e4mnas. Hur den stillsamma f\u00f6rest\u00e5ndarinnan Betty Holmberg klarade av sina gubbar \u00e4r nog en g\u00e5ta. Redan under min barndomstid tyckte jag att hennes v\u00e4sen var likt en spr\u00f6d v\u00e4vnad, prydd med f\u00f6rsynthetens oskattbara p\u00e4rla.<\/p>\n

F\u00f6rst\u00e5s gick det ofta glatt och livat till p\u00e5 \u201dTilikon\u201d. Bland g\u00e4sterna s\u00e5gs ocks\u00e5 den h\u00f6gresta Gransten med sin f\u00f6ljeslagare \u201dTr\u00e4ff\u201d. Dylika dagar m\u00e5dde den hunden bra, f\u00f6r det fanns m\u00e5nga sn\u00e4lla farbr\u00f6der som avstod den obligatoriska sm\u00f6rg\u00e5sen med den salpeterr\u00f6da k\u00f6ttbiten. Men trots muntert prat med sina v\u00e4nner gl\u00f6mdes \u201dTr\u00e4ff\u2019 aldrig av sin husse. De sm\u00e5pratade alltid med varandra och det betydde att hunden med sin viftande svansstump gav till k\u00e4nna att han uppfattat och var med p\u00e5 noterna. Om en nykommen g\u00e4st l\u00e4nge st\u00e5tt vid disken med m\u00f6ssan p\u00e5 sade Gransten som s\u00e5: \u201dSer du Tr\u00e4ff s\u00e5dan oartighet t\u00e5l varken du eller jag \u2014 hopp du opp och ta av mannens m\u00f6ssa\u201d. Och fast\u00e4n den lilla hunden l\u00e5g och d\u00e5sade med sin fullproppade \u201dsm\u00f6rg\u00e5smage\u201d under bordet, var den uppe med ett spr\u00e5ng och nappade av den f\u00f6rv\u00e5nade nykomlingens m\u00f6ssa.<\/p>\n

Det led mot st\u00e4ngdags p\u00e5 \u201dTilikon” En efter en trappade ut f\u00f6r att prova balansen. I hopen som skockade sig i den annars s\u00e5 fridfulla gr\u00e4nden s\u00e5g man flera bekanta personer med sina typiska \u00e5th\u00e4vor. D\u00e4r stod ocks\u00e5 \u201dHellmans Olof\u2019 k\u00f6rande h\u00e4nderna ner i byxfickorna f\u00f6r att sen med en knyck hissa byxorna s\u00e5 h\u00f6gt att de grannr\u00f6da strumpkalarna syntes. Det var signalen till hans start. Sa mumlade han f\u00f6r sig sj\u00e4lv \u201dIngen br\u00e5sk\u00e5, bara j\u00e4mn r\u00f6relse\u201d. D\u00e5 han hade kommit n\u00e5gra steg uppf\u00f6r gr\u00e4nden uppst\u00e4mde han sin bravurs\u00e5ng \u201dFall l\u00e4tta sn\u00f6flock fall och b\u00e4dda graven kall\u201d.<\/p>\n

N\u00e5gon g\u00e5ng hade gubben Olof oturen att p\u00e5 v\u00e4gen hem till S\u00f6derstan st\u00f6ta ihop ned den str\u00e4nge ordningens v\u00e4ktare polisen Sandb\u00e4ck. \u00a0Vanligtvis kolliderade de uppe vid R\u00e5dhusesplanaden d\u00e4r Sandb\u00e4ck stod och tuggade p\u00e5 sin syltiga cigarr. Hellmans Olof b\u00f6rjade sammantr\u00e4ffandet med sitt st\u00e5ende uttryck \u201dGoa dagar kostar pengar\u201d. Han avsnoppades bryskt av Sandb\u00e4ck med fr\u00e5gan: \u201dVill to k\u00e5 hem eller komma putkan, kommer to kovillit eller ja trar penena?\u201d Hellmans Olof f\u00f6rs\u00f6kte vinna tid eller blanda bort sin kinkiga situation med att dra fram sin lindrigt rena n\u00e4sduk f\u00f6r att torka sina blodspr\u00e4ngda \u201dvatiga\u201d \u00f6gon.<\/p>\n

En annan utv\u00e4g, var att spr\u00e5ka om v\u00e4der och vind. D\u00e4rom m\u00e5ste ju varje inf\u00f6dd kristinestadsbo veta besked, annars kunde ju v\u00e4rlden n\u00e4stan g\u00e5 under. Och vanligen lugnade sig den gamle Sandb\u00e4ck s\u00e5 Hellman fick passera, ty han visste ju att gubben Olof trots allt var en hedersman.<\/p>\n

\u00c4ven \u201dH\u00f6gmans D\u00e5ntin” hade stuckit sig in p\u00e5 den lilla krogen f\u00f6r att f\u00e5 sig n\u00e5gra \u201dvarmare”. Han hade t\u00e5ntat p\u00e5 i timtal p\u00e5 torget med ett stockl\u00e5s under var arm, men alltid blev han av med smeden Nordstr\u00f6ms v\u00e4lk\u00e4nda vara. En hantlangare var och f\u00f6rblev han livet igenom. Men under hans lappade v\u00e4st klappade ett gott hj\u00e4rta och i hans blekfeta, runda anlete l\u00e4ste man tanken, jag vill ingen s\u00e5ra. Pa hans \u00e4ldre dagar tr\u00e4ffades vi d\u00e5 och d\u00e5. Det var p\u00e5 min v\u00e4g till skolan som skolpilt ville jag vara artig mot den gamla mannen och fr\u00e5gade honom en g\u00e5ng. \u201dHur m\u00e5r gubben H\u00f6gman i dag?\u201d. Med ett n\u00e5got generat leende kom svaret: \u201dInt e ja naen g\u00e5bb, ja e ju bara en gambelp\u00e5jk”.<\/p>\n

Men v\u00e5ra v\u00e4gar skiljdes vid \u201dKronmans Huldas” bastuhage. Jag gick sorgl\u00f6s vidare till mitt barndomshem d\u00e4r \u00f6mhet och k\u00e4rlek \u00f6verfl\u00f6dade. Han st\u00e4ngde grinden efter sig och genade genom hagen till sitt hem, som p\u00e5 den tiden hade det bekl\u00e4mmande namnet \u201dfatig\u00e5lin\u201d. D\u00e4rifr\u00e5n kallades han en dag till det \u201db\u00e4sta hemmet\u201d, d\u00e4r det inte l\u00e4ngre finns n\u00e5gra gradskillnader. Blommornas goda v\u00e4n, Gustaf Gransten b\u00e4ddades ner f\u00f6r den l\u00e5nga vilan \u00e5r 1915. De h\u00f6stm\u00e4ttade tr\u00e4den omkring hans \u00f6ppna grift bj\u00f6d honom ett sista farv\u00e4l med sina singlande blad. Ingen m\u00e4nniskohand ansar hans viloplats men han som har sk\u00e4nkt oss allt det vackra som finns i v\u00e5r h\u00e4rliga natur, har den i sin v\u00e5rd.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4staren Gustaf Gransten som var f\u00f6dd i Sverige flyttade p\u00e5 1870-talet till Kristinestad. Han gifte sig med f\u00e4rgaren Mathias Sallm\u00e9ns dotter Hilda och paret bodde i f\u00e4rgarens h\u00f6rng\u00e5rd p\u00e5 Strandgatan 24. Han m\u00e5ste ha varit en speciell person eftersom G\u00f6sta Forts\u00e4tt l\u00e4sa En bukett gl\u00f6mda minnen.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22496,"menu_order":5,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-22915","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22915","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22915"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22915\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22921,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22915\/revisions\/22921"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22915"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}