{"id":22899,"date":"2022-01-04T17:37:47","date_gmt":"2022-01-04T15:37:47","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22899"},"modified":"2023-04-18T19:55:10","modified_gmt":"2023-04-18T16:55:10","slug":"ett-kapitel-ur-emil-cederstroms-liv","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22899","title":{"rendered":"Ett kapitel ur Emil Cederstr\u00f6ms liv"},"content":{"rendered":"

Artikel skriven av G\u00f6sta Lindqvist och publicerad i Syd-\u00d6sterbotten 7 maj 1949. Texten \u00e4r renskriven av Lasse Backlund och \u00e4r lite moderniserad\u00a0 men ingenting v\u00e4sentligt har utel\u00e4mnats. Emil var bosatt p\u00e5 V\u00e4stra L\u00e5nggatan 63 och om du vill l\u00e4sa mera om den g\u00e5rden, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n

P\u00e5skdagen hade brutit in men \u00e4nda var jag p\u00e5 v\u00e4g att bes\u00f6ka h\u00f6sten, en vackert mognad m\u00e4nniskoh\u00f6st. I den 83-\u00e5riga b\u00e5tsman Emil Cederstr\u00f6ms lilla, gammaldags hem med bl\u00e4ndvita, v\u00e4l strukna antimakasser p\u00e5 salssoffan r\u00e5dde en stilla och blid p\u00e5skdagsst\u00e4mning. Allt vittnade om att hans goda dotter Regina inte hade gl\u00f6mt bort katekesens f\u00f6rmaning om hur man b\u00f6r hedra far och mor. Man m\u00f6ttes av en dallrande atmosf\u00e4r som jag ville kalla det goda samvetets r\u00f6st och som f\u00f6rkunnade om obegr\u00e4nsad k\u00e4rlek mot en gammal, hj\u00e4lpl\u00f6s far.<\/p>\n

Med s\u00f6kande steg kommer den \u00e5ldrige sj\u00f6mannen emot mig med orden \u201d\u00e4re int Lindqvist? Ja tycker he p\u00e5 ljude\u201d. Blicken som en g\u00e5ng spanat ut p\u00e5 f\u00e4rder \u00f6ver v\u00e4rldshaven har slocknat, men \u00f6verg\u00e5tt i ett underbart inre ljus. Vi satt mittemot varandra i hans gemytliga k\u00f6k. \u201dJa tycker liksom b\u00e4st omme ta ja f\u00e5r siti d\u00e4re k\u00e4nns varmt \u00e5 gott\u201d, fortsatte gubben Cederstr\u00f6m. \u201dMen va vae riktit f\u00f6r \u00e4rand\u201d? Och s\u00e5 bad jag honom ber\u00e4tta litet om sitt liv under de g\u00e5ngna \u00e5ren.<\/p>\n

\u201dSka ja liksom b\u00f6ri fr\u00e5n b\u00f6rjan t\u00e5”?<\/p>\n

S\u00e5 b\u00f6rjade han spela p\u00e5 minnenas stora register. \u201dMor min hadde ganska knaggl\u00e5t sen far min f\u00f6ll \u00f6ver bord fr\u00e5n en fullriggar p\u00e5 norska kustin. Men s\u00e5 vae han tidin, timmerm\u00e4nren som arbeta p\u00e5 Varve d\u00e5 s\u00e5de mang skutor byggdes h\u00e4r \u00e5 fler av d\u00e5mde hadd kvarter hos mor min. Hande tidin vae myki arbet p\u00e5 Plassin \u00e5 d\u00e4r fick ja b\u00f6ri arbet d\u00e5 ja va femton \u00e5r\u201d. N\u00e5, hur orkade gubben Cederstr\u00f6m med s\u00e5 tungt arbete vid s\u00e5 unga \u00e5r, inflikade jag. \u201dJa he m\u00e5sta bara g\u00e5, men en kv\u00e4ll ta ja kom hem sa ja \u00e5t mor min, nu sker ja ut p\u00e5 Plassin f\u00f6r dom super s\u00e5 ryslit d\u00e4r. Ja ska ti sj\u00f6ss nu, s\u00e4j va du vill\u201d.<\/p>\n

Den dristige ynglingen hade f\u00e5tt slutlikvid p\u00e5 sin arbetsplats och samma dag stegade han tappert i v\u00e4g till kapten Herman Hjulman, som efter n\u00e5gon vecka skulle segla med barken \u201dAlma”. Naturligtvis var det fr\u00e5ga om p\u00e5m\u00f6nstring. Men vad f\u00f6rst\u00e5r du dig p\u00e5 segelfartyg, blev kaptenens f\u00f6rsta fr\u00e5ga, du \u00e4r ju \u00e4nnu bara en pojkspoling. \u201dJa s\u00e5de precis sa an \u00e5tt me\u201d fortsatte b\u00e5tsman Emil. \u201dMen s\u00e5 m\u00e5rska ja opp me \u00e5 s\u00e5 sa ja \u00e5t kapten Hjulman. Ja ha h\u00f6rt p\u00e5 timmerm\u00e4nren kv\u00e4ll ut \u00e5 kv\u00e4ll in som bor hos min mor d\u00e5 d\u00e5m ha planera och resonera om skeppsbyggen. Ja ha suti i takelkamarin p\u00e5 Varvsbackan \u00e5 sitt p\u00e5 d\u00e5 d\u00e5m ha kl\u00e4dd om bardonnen. Fr\u00e5n b\u00f6rjan ha ja f\u00f6lja t\u00e5 d\u00e5m ha rigga p\u00e5 en skuta. Ja k\u00e4nder Mast-Hejk fr\u00e5n Laffj\u00f6l, som brukar lag \u00e5pp m\u00e4stren. He m\u00e5nu r\u00e4ck nu”?<\/p>\n

Det var ocks\u00e5 tillr\u00e4ckligt tyckte \u201dAlmas\u201d bef\u00e4lhavare. Det var p\u00e5 den tiden goda meriter, ty den dj\u00e4rve ynglingen gick glad i h\u00e5gen hem med l\u00f6ftet att han f\u00e5tt \u201dhyra\u201d. \u00a0I flera \u00e5r seglade Cederstr\u00f6m p\u00e5 \u201dAlma\u201d. Men redan fr\u00e5n sina f\u00f6rsta resor s\u00e4nde han hem pengar \u00e5t sin mor. Om denna stora h\u00e4ndelse i hans liv b\u00f6r den gode l\u00e4saren f\u00e5 del av den gamle b\u00e5tsmannens egna ord. \u201dAv flera resors hyr\u00e5 som ja spara ihop s\u00e4nd ja f\u00f6rst him \u00e5t mora fyrahundra mark s\u00e5 hon sku kuna br\u00e4foder stugon. Men he r\u00e4ckt int bara ti br\u00e4fodrase utan \u00e5 ti m\u00e5lase. Och t\u00e4nk mor min blev s\u00e5 haj \u00f6ver s\u00e5 myki pengar s\u00e5 on blev sjuk \u00e5v bare gl\u00e4dje \u00e5 va d\u00e5li i fler dar\u201d.<\/p>\n

D\u00e4r den gamle sj\u00f6mannen satt p\u00e5 sin k\u00e4ra pinnsoffa och ber\u00e4ttade detta hade hans anletsdrag f\u00e5tt en vemodsm\u00e4ttad skiftning. Kanske hans tankar v\u00e4xlades in p\u00e5 det sp\u00e5r som kallas en svunnen tid. Den tid d\u00e5 man fick g\u00e5 till mor med allt som tyngde ett barnasinne. Hon som med sin hj\u00e4rtebalsam l\u00e4kte alla s\u00e5r. Men att den lilla sj\u00f6stadens unga m\u00e4n haft sina f\u00e4rder och irrf\u00e4rder fick jag h\u00f6ra ju l\u00e4ngre tiden led.<\/p>\n

En g\u00e5ng hade \u201dAlma” s\u00f6kt n\u00f6dhamn p\u00e5 Nya \u00a0Zeelands kust och droppat ankar i en liten hamnstad. P\u00e5 kv\u00e4llen hade man rott i land och hamnat in p\u00e5 en \u201dsaloon”. Snart var spr\u00e5kl\u00e5dan \u00f6ppnad och man ber\u00e4ttade att b\u00e5de skutan och bes\u00e4ttningen kom fr\u00e5n Kristinestad l\u00e5ngt uppe i Norden. Man hade inte hunnit s\u00e4ga m\u00e5nga ord s\u00e5 s\u00e4llade sig en man till nykomlingarna. \u00a0\u201d\u00c4ni fr\u00e5n Kristina\u201d kom det p\u00e5 rent hemstadsspr\u00e5k. \u201dJa \u00e4r \u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n \u00e5 heter Finneman. K\u00e4nner n\u00e5en me? Syster min va pig\u00e5 hos pastor Rickberas som l\u00e4r ha hafte s\u00e5 sm\u00e5tt. Han hadd litin l\u00f6n h\u00f6rd ja inan ja for ut \u00e5 m\u00e5sta n\u00e4stan bara lev p\u00e5 he som dom kallar p\u00e5 fint spr\u00e5k in natura. En gang l\u00e4ran tillame ha beklaga se fr\u00e5n predikstolin t\u00e5 d\u00e5m vila h\u00e4mt bara magert k\u00f6tt \u00e5tan \u00e5 s\u00e5 sa an. ”Tiderna f\u00f6r\u00e4ndras \u00e5r fr\u00e5n \u00e5r, f\u00e5ren har bara bringor men inga l\u00e5r”. Tycker ni int pojkar att hede va ganska finurlit sagt\u201d?<\/p>\n

S\u00e5 var bekantskapen i ordning. Och d\u00e5 Finneman h\u00f6rde att den unge jungman Emil k\u00e4nde hans syster tyckte han att de var n\u00e4stan sl\u00e4kt med varandra. Han f\u00f6reslog att hans nya \u201dsl\u00e4kting\u201d skulle rymma fr\u00e5n fartyget precis som han sj\u00e4lv gjort fr\u00e5n hemstadsskutan \u201dImatra”. P\u00e5 samma rymmarf\u00e4rd var och f\u00f6rsvann sedan Finneman i obekanta \u00f6den. \u00a0Men det h\u00f6r ju till sj\u00f6manslivets brokiga romantik. N\u00e5ja. Finneman lovade Cederstr\u00f6m guld och gr\u00f6na skogar blott han skulle smita i land. Ett gott jobb hade han \u00e5t honom som i en liten ask, \u00e4ven om det var p\u00e5 landbacken.<\/p>\n

B\u00e5tsman Cederstr\u00f6m som alltid varit en sansad man slog inte genast till, utan bj\u00f6d sin kollega ombord samma kv\u00e4ll. Alltid kunde man ju spr\u00e5ka om saken. Sagt och gjort. \u00a0Det hade redan m\u00f6rknat s\u00e5 h\u00f6rde man \u00e5rplask vid sidan p\u00e5 \u201dAlma\u2019. Finneman \u00e4ntrade relingen och var snart nedkliven i skansen. Nu skulle min rymningsplan planeras forts\u00e4tter gubben Emil i sin redan h\u00f6gt uppdrivna ber\u00e4ttariver. Sp\u00e4nningen steg vid det solrymningsplan planeras forts\u00e4ttningsvis \u201dklistrat\u201d fast. Gubben Cederstr\u00f6m h\u00f6ll ett tag andan. Sedan tvinnade han p\u00e5 sina v\u00e4lborstade, pr\u00e4ktiga kn\u00e4velborrar. Nu hade den gamle sj\u00f6bussen \u00e5ter f\u00e5tt tag i ber\u00e4ttartr\u00e5den.<\/p>\n

L\u00e4nge hade man inte \u201ddiskursat\u201d om det skulle bli n\u00e5gon rymning av eller ej. Hela skansen gillade Emils f\u00f6rslag som var f\u00f6ljande. Emils sj\u00f6manskista skulle st\u00e4llas uppe p\u00e5 skansbr\u00e4det. Finneman tog ett fast tag i kisthandtaget ute p\u00e5 d\u00e4ck. \u201d\u00c5nu b\u00f6rjase sa jag \u00e5t Finneman. Drar tu kiston \u00e5 mej ut p\u00e5 d\u00e4ck k\u00e5mber ja mede i land, men halar ja in tej i skansin blire ti va ombord”.<\/p>\n

H\u00e4r m\u00e5ste jag ge efter f\u00f6r min nyfikenhet och slinka emellan med en fr\u00e5ga. N\u00e5, s\u00e4g nu fort huru slutade hela spektaklet? Svaret kom lugnt och s\u00e4kert. \u201dJa hala in galant kiston min \u00e5 Finneman f\u00f6lja me. Ander dan hissa vi ankar \u00e5 va p\u00e5 v\u00e4g ti Barcelona\u201d. \u00a0Resan hade varit tidtals h\u00e5rd under den l\u00e5nga v\u00e4gen upp till Europa. \u00c4ntligen hade man kastat ankar i Barcelonas hamn.<\/p>\n

Men d\u00e5 kom det som en orosfeber \u00f6ver v\u00e5r sagesman. Nu ville han hem, ty en \u00e5komma som heter \u201dhj\u00e4rtverk” hade redan p\u00e5 uppresan besv\u00e4rat honom. Han gick in till skepparen och beg\u00e4rde sitt avm\u00f6nstringspapper. Og\u00e4rna ville denne mista en prima karl av bes\u00e4ttningen och fr\u00e5gte orsaken till Cederstr\u00f6ms pl\u00f6tsliga heml\u00e4ngtan. F\u00f6rst stod den unge mannen m\u00e5ltyst och trillade bara p\u00e5 sin matrosm\u00f6ssa innanf\u00f6r kajutd\u00f6rren, men s\u00e5 kom hela hemligheten fram. \u201dJa, he e nu s\u00e5 att jag har en gambel brud d\u00e4r him \u00e5 nu \u00e4r man liksom i giftastagen”.<\/p>\n

Alla \u00f6vertalningsf\u00f6rs\u00f6k fr\u00e5n kaptenens sida strandade. Han fick sin avm\u00f6nstring. Kompassn\u00e5len visade konstant mot norr och h\u00e4r hemma fanns v\u00e4rldens starkaste magnet \u201den gambel brud”. \u00a0Under m\u00e5nga \u00e5r fortsatte det h\u00e5rda sj\u00f6livet b\u00e5de p\u00e5 hemstadens och utl\u00e4ndska k\u00f6lar.<\/p>\n

P\u00e5 sin jorden runt segling hade den gamle navigat\u00f6ren funnit En som stillat m\u00e5nga stormar. \u00d6dmjukhetens st\u00e4mgaffel gav honom en silverstr\u00e4ngad ton d\u00e5 hans ord f\u00f6ll s\u00e5: \u201dJa bruka nog nyti Boken s\u00e5 l\u00e4ng Han d\u00e4r\u00e5pp l\u00e5ta me ha \u00f6gor. Meniskon tror nog se \u00e4g allt \u00e5 vill g\u00e4rna yves, men hon f\u00e5r nog bara l\u00e5ne f\u00f6r en tid\u201d. Annars skue \u00e4nnu fins myki ti tal om, men kanske he e best ti slut”.<\/p>\n

Men det var n\u00e5got som skvallrade om att den v\u00e4lmenande hedersmannen hade \u00e4nnu n\u00e5got alldeles s\u00e4rskilt p\u00e5 hj\u00e4rtat som han ville delge en tacksam \u00e5h\u00f6rare. S\u00e5 var det ocks\u00e5 enligt gubben Cederstr\u00f6ms egna ord. \u201dJo, he va s\u00e5 att t\u00e5 en skuto som hett \u201dSyskonen” gick av staplin p\u00e5 Varve b\u00f6rja ena ankare dragg som va uthiva f\u00f6r ti stann fartin henas p\u00e5 viken, \u00e5p\u00e5 samma resa bleve.<\/p>\n

Sj\u00f6folk p\u00e5 stranden r\u00e5ska p\u00e5 huven \u00e5 mena att hede betydd int n\u00e5 bra. D\u00e5lit gick e me s\u00e5 grannon skuto, hon f\u00f6rlist. Men t\u00e4nk sen ja sluta segel \u00e5 va n\u00e5ger somrar p\u00e5 ett muderverk stanna hela maskineriet en dag f\u00f6r he hadd k\u00e5mi n\u00e5enting melan skopor. Pass p\u00e5 t\u00e4nkt ja nu \u00e4re kanske \u201dSyskonenas” ankare som ja \u00e4n en g\u00e5ng ska f\u00e5 si. S\u00e5 vae! \u00c5 d\u00e5 vi hadd f\u00e5tt \u00e5ppe h\u00f6ll ja riktit \u00e5ve.\u201d<\/p>\n

Fr\u00f6jden att f\u00e5 ber\u00e4tta detta – s\u00e4kert en av de vackraste minnen i hans l\u00e5nga liv – grep honom djupt. Glimten i \u00f6gat var slocknad, men nedf\u00f6r hans kinder rann stora, klara t\u00e5rar. Och nu tyckte den outtr\u00f6ttlige k\u00e4rngubben att det f\u00f6rslog med allt ber\u00e4ttande. En hel eftermiddag hade han ju s\u00e5 g\u00e4rna l\u00e4st f\u00f6r mig ur sitt levnadsverk. Hans sista ord d\u00e5 jag tryckte hans hand till avsked var: \u201dGl\u00f6m nu int bort ti skriv om hede ankare\u201d.<\/p>\n

En p\u00e5skdag har \u00e5ter brutit in och jag vandrar ut till korsenas plats. D\u00e4r vilar ocks\u00e5 nu bland s\u00e5 m\u00e5nga andra av v\u00e5rt ankarfolk b\u00e5tsmannen Emil Cederstr\u00f6m. \u00c4nda in i sin sena \u00e5lders h\u00f6st f\u00f6rblev han en symbol f\u00f6r alla sj\u00f6farare som \u201dkaptenernas” stad fostrat och skolat till havets ambassad\u00f6rer. F\u00f6rbi suckarnas vita kapell g\u00e5r min v\u00e4g ut till v\u00e4rlden och livet igen. Men det \u00e4r ju sant vad den gamle b\u00e5tsmannen sagt. M\u00e4nniska, t\u00e4nk p\u00e5 din sj\u00e4l \u2013 du har allt blott till l\u00e5ns. F\u00f6rr\u00e4n trossen p\u00e5 livets farkost sprungit \u2013 str\u00e4ck ut din hand \u2013 och Han f\u00f6r dig stilla \u00f6ver till sin egen strand.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artikel skriven av G\u00f6sta Lindqvist och publicerad i Syd-\u00d6sterbotten 7 maj 1949. Texten \u00e4r renskriven av Lasse Backlund och \u00e4r lite moderniserad\u00a0 men ingenting v\u00e4sentligt har utel\u00e4mnats. Emil var bosatt p\u00e5 V\u00e4stra L\u00e5nggatan 63 och om du vill l\u00e4sa mera Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ett kapitel ur Emil Cederstr\u00f6ms liv<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22496,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-22899","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22899","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22899"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22899\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":26006,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22899\/revisions\/26006"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22899"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}