{"id":22809,"date":"2022-01-01T00:25:02","date_gmt":"2021-12-31T22:25:02","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22809"},"modified":"2026-04-07T08:23:35","modified_gmt":"2026-04-07T05:23:35","slug":"radhuset-i-kristinestad","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22809","title":{"rendered":"R\u00e5dhuset i Kristinestad"},"content":{"rendered":"
\"\"
Ritningarna till stadens r\u00e5dhus gjordes \u00e5r 1850 och det byggdes under \u00e5ren 1851 – 1856. Ritningarna gjordes av Ernst Lohrman (1803-1970). Han var f\u00f6dd i Tyskland men var verksam i Finland och har planerat flera kyrkor och m\u00e5nga st\u00f6rre offentliga byggnader. Byggandet p\u00e5b\u00f6rjades \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 och eftersom det var ett stort och dyrt projekt, s\u00e5 drog det ut p\u00e5 tiden f\u00f6rr\u00e4n det kunde tas i bruk. En stor del av stadens f\u00f6rvaltning finns i dag i r\u00e5dhuset och stadsfullm\u00e4ktige brukar sammantr\u00e4da i dess festsal.<\/figcaption><\/figure>\n

Historiken sammanst\u00e4lld av Lasse Backlund i januari 2022.<\/b><\/span><\/p>\n

L\u00e4nkar:<\/strong><\/h2>\n

-Om du vill l\u00e4sa en historik om stadens tidigare r\u00e5dhus, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/span><\/a><\/b><\/span><\/p>\n

-Om du vill l\u00e4sa ett kort personportr\u00e4tt om arkitekten Ernst Lohrmann, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/span><\/a><\/strong><\/span><\/p>\n

<\/div>\n

Historien om det nuvarande r\u00e5dhuset.<\/strong><\/h2>\n

I mitten av 1800-talet, under stadens blomstringstid blev det aktuellt att bygga ett nytt och st\u00e5tligt r\u00e5dhus och man l\u00e4t d\u00e5 arkitekten Ernst Lohrmann (1803-1870)<\/a> g\u00f6ra ritningarna. Han var f\u00f6dd i Tyskland men var verksam i Finland, d\u00e4r han ritade flera kyrkor, bland annat den stora kyrkan i Lappfj\u00e4rd. Han gjorde flera skisser och stadsborna fastnade f\u00f6r den som ocks\u00e5 hade ett klocktorn, likt det gamla r\u00e5dhuset.<\/p>\n

Ritningarna som Lohrmann gjorde godk\u00e4ndes av den kejserliga senaten i februari 1850. R\u00e5dhuset skulle placeras 200 meter l\u00e4ngre v\u00e4sterut, p\u00e5 andra sidan Staketgatan p\u00e5 Kyrkbergets sluttning. P\u00e5 detta st\u00e4lle fanns det 3 bebyggda tomter fr\u00e5n f\u00f6rr och dessa l\u00f6ste staden in f\u00f6r detta bygge. Den smala R\u00e5dhusgatan dit upp var kantad av byggnader p\u00e5 b\u00e5da sidorna men platsen var v\u00e4l vald eftersom kyrkan l\u00e5g i n\u00e4rheten.<\/p>\n

Byggtiden blev l\u00e5ng, mest p\u00e5 grund av Krimkriget (1853-1856).\u00a0 Finland var den tiden ett storfurstend\u00f6me i det ryska riket och de fientliga engelska trupperna som r\u00f6rde sig p\u00e5 havet hotade att br\u00e4nna hela staden. En stor del av befolkningen flydde fr\u00e5n staden, s\u00e5 det \u00e4r klart att bygget d\u00e5 avstannade. Branden i Vasa \u00e5r 1852 inverkade till en del, eftersom flera borgare fr\u00e5n Vasa m\u00e5ste inhysas i Kristinestad i flera \u00e5rs tid. Vem som stod f\u00f6r sj\u00e4lva byggandet \u00e4r oklart men det m\u00e5ste ha byggts av utomst\u00e5ende, erfarna byggare.<\/p>\n

En kommitt\u00e9 var tillsatt f\u00f6r att genomf\u00f6ra bygget och deras uppgift var inte riktigt l\u00e4tt. Till exempel i september 1853 fick de kejsarens tillst\u00e5nd att med bondeskutor f\u00f6ra takpl\u00e5ten och spikar fr\u00e5n Stockholm till staden.<\/p>\n

I historieb\u00f6ckerna st\u00e5r det att r\u00e5dhuset stod f\u00e4rdigt \u00e5r 1856 men i en artikel i Vasabladet 5.12.1857 s\u00e5 st\u00e5r det att \u201dv\u00e5rt nya r\u00e5dhus \u00e4r placerat p\u00e5 sin h\u00f6ga backe, d\u00e4r det \u00e4nnu st\u00e5r som en halvkl\u00e4dd brud och endast gudarna vet n\u00e4r det skall se sin fullbordan. En kommitt\u00e9 \u00e4r visserligen tillsatt f\u00f6r att fullborda det p\u00e5b\u00f6rjade verket och att d\u00e4rtill ha hand om kassan, men den tycks ha tagit ledigt.\u201d\u00a0 <\/em>I f\u00f6rs\u00e4kringsbreven fr\u00e5n \u00e5r 1856, st\u00e5r det dock att byggnaden blev f\u00e4rdig \u00e5r 1853.<\/p>\n

Den h\u00e4r tiden var R\u00e5dhusgatan smal och kantades av flera byggnader. F\u00f6r att f\u00e5 ett st\u00f6rre och luftigare omr\u00e5de framf\u00f6r det nya r\u00e5dhuset s\u00e5 l\u00f6stes staden in 6 tomter och anlade d\u00e4r den s\u00e5 kallade R\u00e5dhusparken.<\/a><\/p>\n

Med andra ord \u00e4r det oklart n\u00e4r byggnaden stod helt f\u00e4rdig. Men n\u00e4r den stod f\u00e4rdig s\u00e5 revs det gamla r\u00e5dhuset \u00e5r 1857. Stockarna togs till vara och anv\u00e4ndes vid flera g\u00e5rdsbyggen.<\/p>\n

\u00c5r 1856<\/strong> f\u00f6rs\u00e4krade staden r\u00e5dhuset i Allm\u00e4nna Brandstodsbolaget i Finland och om du vill l\u00e4sa om byggnadsdetaljerna i r\u00e5dhuset och om hur f\u00f6rs\u00e4kringen s\u00e5g ut, skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

N\u00e4r det nya r\u00e5dhuset \u00e4ntligen kunde tas i bruk, s\u00e5 flyttade stadens hela f\u00f6rvaltning dit. Det nya r\u00e5dhuset uppv\u00e4rmdes med kakelugnar och n\u00e5gra r\u00f6kkanaler syns inte, eftersom de finns inmurade i v\u00e4ggarna. N\u00e5gon elektricitet fanns inte f\u00f6rr\u00e4n i mars 1901, d\u00e5 A.E.G. fr\u00e5n Helsingfors drog ledningarna. Ventilationen sk\u00f6ttes med v\u00e4dringsf\u00f6nster men \u00e5r 1903 togs ventilationsapparater i bruk och de drevs med elektricitet. Effekten kunde regleras till \u00bc, \u00bd eller full styrka och d\u00e5 kunde luften bytas p\u00e5 n\u00e5gra minuter.<\/p>\n

\u00c5r 1903<\/strong> flyttade dr\u00e4tselkontoret till r\u00e5dhuset, till de utrymmen d\u00e4r auktionskammaren tidigare varit inrymt. Det h\u00e4r betydde att skattebetalarna i staden ofta hade \u00e4rende till r\u00e5dhuset, eftersom alla skatter, kommunala utskylder och en uppsj\u00f6 av andra avgifter skulle betalas kontant \u00e5t dr\u00e4tselkontorets kamrer. Det var f\u00f6rst p\u00e5 1930-talet som det blev m\u00f6jligt att betala skatter ocks\u00e5 till aff\u00e4rsbankerna.<\/p>\n

Festsalen i \u00f6vre v\u00e5ningen anv\u00e4ndes flitigt f\u00f6r fina fester. De m\u00e5nga f\u00f6reningarna i staden ordnade s\u00e5ngaftnar, baler, maskerader, teatertillst\u00e4llningar och lotterier med dans i festsalen, som r\u00e4knades som stadens finaste.<\/p>\n

\u00c5r 1912<\/strong> blev det aktuellt att renovera r\u00e5dhuset och orsaken till den var den kommande j\u00e4rnv\u00e4gsfesten som skulle ordnas p\u00e5 h\u00f6sten 1913. Man anlitade arkitekt Valter Thom\u00e9 f\u00f6r planeringen och han kom fram till att magistratens sessionsrum skulle flyttas till husets norra \u00e4nda och av det gamla utrymmet skulle det byggas en teaterscen i festsalen. Till att genomf\u00f6ra den stora renoveringen antogs byggm\u00e4staren Juho Emil Stolt (1869-1932) fr\u00e5n Tammerfors. F\u00e5ngcellen som fr\u00e5n b\u00f6rjan l\u00e5g i nedre v\u00e5ningen flyttades ner i k\u00e4llaren, d\u00e4r flera f\u00e5ngceller byggdes. I den tidigare f\u00e5ngcellen inrymdes ett k\u00f6k med modern utrustning.<\/p>\n

I september 1912<\/strong> befarade tidningen Syd-\u00d6sterbotten att den omfattande renoveringen inte att bli klar till den kommande j\u00e4rnv\u00e4gsfesten. I \u00f6vre v\u00e5ningen h\u00f6ll man p\u00e5 med m\u00e5lningsarbeten och satte in ett parkettgolv i festsalen. F\u00f6re den h\u00e4r renoveringen var v\u00e4ggarna, \u00e5tminstone i festsalen prydda med handm\u00e5lade tapeter. Den nya teaterscenen f\u00f6rs\u00e5gs med en \u201dj\u00e4rnrid\u00e5\u201d, som skulle skydda mot en eventuell brand.<\/p>\n

Byggm\u00e4stare Stolt stannade sedan i staden d\u00e5 han f\u00f6rv\u00e4rvade g\u00e5rden p\u00e5 Staketgatan 4 och han byggde efter det flera k\u00e4nda byggnader i landet.<\/p>\n

\u00c5r 1919<\/strong> flyttade skyddsk\u00e5rens kansli fr\u00e5n folkskolan till k\u00f6ket som fanns i nedre v\u00e5ningen p\u00e5 r\u00e5dhuset.<\/p>\n

\u00c5r 1937<\/strong> installerades centralv\u00e4rme i r\u00e5dhuset och kakelugnarna togs d\u00e5 ur bruk.<\/p>\n

\u00c5r 1947<\/strong> besl\u00f6t stadsstyrelsen att r\u00e5dhuset gamla Dyisen flygel inte l\u00e4ngre f\u00e5r anv\u00e4ndas vid allm\u00e4nna dansaftnar.<\/p>\n

R\u00e5dhusets klocka.<\/strong><\/h4>\n

Redan det gamla r\u00e5dhuset hade en klocka som visade den r\u00e4tta tiden f\u00f6r stadsborna. Enligt urmakare Georg Henriksson, s\u00e5 skulle ett \u201dfataljeur\u201d ha skaffats redan 1685 och det var kanske d\u00e5 som sj\u00e4lva klocktornet byggdes. Den h\u00e4r klockan bortf\u00f6rdes av ryssarna under den stora ofreden, d\u00e5 de hade staden ockuperad under 7 \u00e5rs tid. En ny r\u00e5dhusklocka anskaffades \u00e5r 1724, allts\u00e5 just efter \u201dStora ofreden\u201d. \u00c5r 1777 tillverkade stadens urmakare Jonas Hagberg ett nytt urverk och det flyttades sedan till det nya r\u00e5dhuset n\u00e4r det blev f\u00e4rdigt. Det h\u00e4r urverket var inte heller n\u00e5gon evighetsmaskin och \u00e5r 1884 var det i s\u00e5 d\u00e5ligt skick att det inte l\u00e4ngre kunde repareras och ett nytt m\u00e5ste anskaffas.<\/p>\n

En s\u00e5dan best\u00e4lldes d\u00e5 fr\u00e5n Stockholm, d\u00e4rifr\u00e5n man best\u00e4llde en ny klocka fr\u00e5n \u201dF. W. Tornberg urfabrik & urhandel\u201d. Fabriken drevs av urmakaren Fredrik Wilhelm Tornberg (1838-1893), som hade tillverkat urverk sedan 1859. Tornberg hade tillverkat flera k\u00e4nda urverk i Sverige, s\u00e5 man kan s\u00e4ga att man i Kristinestad anlitade en verkligt erfaren urverksbyggare.<\/p>\n

Urtavlorna hade m\u00f6rk bakgrund men \u00e5r 1927 bekostade Frans Henrikson ett byte av den urtavla som v\u00e4tte mot Salutorget. Klockan belystes med en lampa bakom urtavlan och av n\u00e5gon orsak s\u00e5 placerades siffrorna p\u00e5 den nya urtavlan v\u00e5gr\u00e4tt i st\u00e4llet f\u00f6r i en cirkel.<\/p>\n

I slutet av 1980-talet byttes urtavlan till en med m\u00f6rk bakgrund och med siffrorna placerade i en cirkel och den lyses d\u00e4refter upp av fasadbelysningen. Det h\u00e4r gjordes p\u00e5 grund av en fullm\u00e4ktigemotion som ledamoten Nils Fritz\u00e9n l\u00e4mnade in v\u00e5ren 1985. Huvud\u00e4mnet i motionen var avsaknaden av r\u00e4cket runt tornet men han tog p\u00e5 samma g\u00e5ng med den felaktiga urtavlan. Utan knussel besl\u00f6t man i staden att \u00e5tg\u00e4rda problem med urtavlan. D\u00e4remot blev det l\u00e4ngre diskussion om r\u00e4cket som saknades.<\/p>\n

R\u00e4cket runt klocktornet.<\/strong><\/h4>\n

Arkitekt Lohrmann ritade p\u00e5 stadsbornas beg\u00e4ran dit ett klocktorn p\u00e5 det nya r\u00e5dhuset. Ritningarna godk\u00e4ndes av kejserliga senaten i februari 1850 och d\u00e4r fanns inget r\u00e4cke runt tornet inritat. Enligt s\u00e4kra uppgifter s\u00e5 byggdes det ett r\u00e4cke \u00e5r 1858, eftersom det finns ett kvitto fr\u00e5n det \u00e5ret p\u00e5 \u201d12 stycken svarvade stolpar till skrank upp vid tornet, 170 svarvade pelare d\u00e4rtill\u201d.<\/p>\n

Det h\u00e4r r\u00e4cket byggdes nog p\u00e5 grund av att stadens brandvakter h\u00f6ll ett vakande \u00f6ga fr\u00e5n den balkong som str\u00e4cker sig runt tornet. Utan r\u00e4cke fanns det en uppenbar risk att den ovarsamme vakten i m\u00f6rkret skulle ramla ned.<\/p>\n

I slutet av 1970-talet gjordes en ytrenovering p\u00e5 r\u00e5dhuset och r\u00e4cket som hade varit utsatt f\u00f6r v\u00e4der och vind var s\u00e5 ruttet att det togs bort. Stadsingenj\u00f6ren och stadens byggm\u00e4stare tyckte som m\u00e5nga andra att r\u00e5dhuset s\u00e5g b\u00e4ttre ut utan st\u00f6rande r\u00e4cke.<\/p>\n

Den tidigare stadsdirekt\u00f6ren Georg Dahlstr\u00f6m, som bodde invid R\u00e5dhusparken reagerade p\u00e5 denna brist och han pratade om problemet med fullm\u00e4ktigeledamoten Nils Fritz\u00e9n. Fritz\u00e9n som v\u00e4rnade om arkitekturen i staden skrev p\u00e5 v\u00e5ren 1985 en motion, d\u00e4r han \u00f6nskade att r\u00e4cket skall \u00e5terst\u00e4llas.<\/p>\n

Vid en granskning av de gamla ritningarna kunde beslutsfattarna konstatera att n\u00e5got r\u00e4cke inte hade funnits fr\u00e5n b\u00f6rjan och d\u00e4rf\u00f6r kunde det gott l\u00e4mnas bort nu ocks\u00e5. N\u00e5gra tornvakter finns inte heller l\u00e4ngre, s\u00e5 behovet finns inte l\u00e4ngre. Utseendem\u00e4ssigt ans\u00e5g vissa att ett r\u00e4cke beh\u00f6vs. F\u00f6r att f\u00e5 klarhet i saken anlitades museiverkets experter.<\/p>\n

Redan p\u00e5 h\u00f6sten 1985 kom svaret fr\u00e5n museiverket och trots att inget r\u00e4cke fanns p\u00e5 den ursprungliga ritningen, s\u00e5 skulle det absolut s\u00e4ttas upp igen. R\u00e4cket \u00e4r viktigt f\u00f6r byggnadens proportion och arkitektur, tyckte de i sitt svar och fortsatte: \u201dVid restaurering av ett s\u00e5dant byggnadsminnesm\u00e4rke, som r\u00e5dhuset i Kristinestad representerar, skall \u00e5tg\u00e4rderna vara av det slag att byggnadens kultur- och byggnadshistoriska v\u00e4rde bevaras.\u201d<\/p>\n

Det h\u00e4r svaret gladde motion\u00e4ren Fritz\u00e9n och framf\u00f6r allt den f\u00f6rra stadsdirekt\u00f6ren Dahlstr\u00f6m. Han lovade att han skulle ringa museiverket och tacka dem f\u00f6r svaret. I december besl\u00f6t stadsfullm\u00e4ktige att ett r\u00e4cke eller ett \u201dskrank\u201d skall tillverkas och det lyftes sedan p\u00e5 plats i november 1987.<\/p>\n

R\u00e5dhuset p\u00e5 senare tid.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1985, d\u00e5 Sydbottens Andelsbank byggde det nya bankhuset vid torget, s\u00e5 hyrde staden hela \u00f6vre v\u00e5ningen och flyttade dit all f\u00f6rvaltningen som fanns p\u00e5 r\u00e5dhuset. Det h\u00e4r betydde att N\u00e4rpes domsagas kansli fick f\u00f6rfoga \u00f6ver hela nedre v\u00e5ningen. Det h\u00e4r var en l\u00f6sning som gladde h\u00e4radsdomaren Nils-Erik Bj\u00f6rklund, som sade att domsagans personal p\u00e5 10 personer \u00e4ntligen hade f\u00e5tt tidsenliga utrymmen. N\u00e4rpes domsaga omfattade kommunerna N\u00e4rpes, Kask\u00f6 och Kristinestad och i varje kommun fanns en h\u00e4radsr\u00e4tt.<\/p>\n

Staden f\u00f6rfogade den h\u00e4r tiden \u00f6ver hela \u00f6vre v\u00e5ningen, d\u00e4r fullm\u00e4ktige sammantr\u00e4dde i festsalen och h\u00e4radsr\u00e4tten och stadsstyrelsen sammantr\u00e4dde i det mindre rummet i s\u00f6dra \u00e4ndan.<\/p>\n

I dag fylls hela r\u00e5dhuset av stadens f\u00f6rvaltning, efter att de flyttade bort fr\u00e5n andelsbankens utrymmen. Flera renoveringar har utf\u00f6rts de senaste \u00e5ren. Dr\u00e4neringen har f\u00f6rnyats, likas\u00e5 ventilationen. Trots sina dryga 160 \u00e5r p\u00e5 nacken \u00e4r r\u00e5dhuset i gott skick och kommer s\u00e4kert att st\u00e5 kvar i ytterligare 160 \u00e5r.<\/p>\n

Foton och ritningar.<\/strong><\/h4>\n
\"\"
R\u00e5dhuset fotograferat av Ina Roos fr\u00e5n Kristinestad, ca 1900. Fotot finns p\u00e5 stadens museum Carlsro.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Utsmyckat r\u00e5dhus och fotot kan vara taget vid kejsare Nikolai II:s kr\u00f6ning i maj 1896. Fotot finns i Alvar Utters samlingar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Utsikt fr\u00e5n Kyrkoberget i slutet av 1800-talet. Fotot fr\u00e5n Alvar Utters fotosamlingar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Fotot av r\u00e5dhuset \u00e4r taget 1892 och det finns i Alvar Utters fotosamlingar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
R\u00e5dhuset och r\u00e5dhusparken fotograferad \u00e5r 1905 av Ina Roos. Fotot finns i Alvar Utters samlingar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
R\u00e5dhuset fotograferat av J. M. Rosengren fr\u00e5n Kristinestad. Fotot finns i stadens museum Carlsro.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
R\u00e5dhuset fotograferat av Viktor Hinds i b\u00f6rjan av 1900-talet. Fotot ur SLS:s samlingar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I \u00e4ndan av R\u00e5dhusgatan syns det st\u00e5tliga r\u00e5dhusen bland idel tr\u00e4hus. Fotot taget i b\u00f6rjan av 1930-talet.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
R\u00e5dhuset fotograferat omkring 1950, d\u00e4r det syns bra att den mesta trafiken i R\u00e5dhusparken gick p\u00e5 brunnens norra sida. Fotot utl\u00e5nat av Margaretha Reinlund.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Spelm\u00e4n och s\u00e5ngare p\u00e5 r\u00e5dhusets trappa vid spelmansst\u00e4mman 1973. Fotot av Lars Ax\u00e9n, ur SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
\u00c5r 1960 i mars ordnade krigsinvalidf\u00f6reningens damsektion en utst\u00e4llning i r\u00e5dhusets festsal, som de kallade ”dukade bord”. Initiativtagare till denna tillst\u00e4llning var Margit Hohenthal och till sin hj\u00e4lp hade hon maken Thorvald. Ett stort antal bord med fina antikviteter fr\u00e5n olika tidsepoker visades upp och bes\u00f6karna fick r\u00f6sta fram det b\u00e4sta bordet. Den t\u00e4vlingen vanns \u00f6verl\u00e4gset av Margaretha Hellman och allmogebordet fr\u00e5n Tj\u00f6ck blev tv\u00e5a. P\u00e5 fotot st\u00e5r Elsa \u00c5kerman och Anni Cedervall och ser lite tvivlande ut. Fotot finns i stadens lokalhistoriska arkiv, Alvar Utters samlingar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Stadsdirekt\u00f6r Georg Dahlstr\u00f6m bakom r\u00e5dhuset. Fotot av Rafael Olin 1963, SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
R\u00e5dhuset fotograferat fr\u00e5n ovan \u00e5r 2024 av Mats Lind\u00e9n, som bor i Sverige men som har r\u00f6tterna i P\u00e5skmark.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
R\u00e5dhuset och stadens centrum fotograferat fr\u00e5n v\u00e4ster sommaren 2024 av Mats Lind\u00e9n.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
R\u00e5dhuset fotograferat fr\u00e5n sydv\u00e4st sommaren 2019. Till v\u00e4nster syns klockstapeln vid den gamla Ulrika Eleonorakyrkan.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Oberoende fr\u00e5n vilket h\u00e5ll man betraktar r\u00e5dhuset i staden s\u00e5 \u00e4r det lika vackert och vi kan gl\u00e4djas \u00e5t arkitekten Ernst Lohrmanns v\u00e4lgjorda arbete. Fotot fr\u00e5n nordv\u00e4st \u00e4r taget sommaren 2019.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
R\u00e5dhuset i julbelysning i december 2021.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
R\u00e5dhuset i Kristinestad byggdes under stadens blomstringstid och det syns p\u00e5 arkitekturen. Konkurrensen med Vasa var stor den h\u00e4r tiden, s\u00e5 \u00e5tminstone r\u00e5dhuset skulle vara st\u00f6rre och finare \u00e4n i Vasa. Under byggnadstiden s\u00e5 brann Vasa ned och det stadshus som sedan byggdes i det nya Vasa \u00e4r betydligt st\u00f6rre \u00e4n r\u00e5dhuset i Kristinestad.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Mindre v\u00e4ggtallrik med r\u00e5dhuset i Kristinestad.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Ernst Lohrmanns fasadritning av det nya r\u00e5dhuset. Ritningen \u00e4r gjord \u00e5r 1850, vilket tydligt syns p\u00e5 klocktornets vimpel och den godk\u00e4ndes av den kejserliga senaten i februari samma \u00e5r. Notera att det inte finns n\u00e5gon balkong eller n\u00e5got r\u00e4cke inritat runt klocktornet. Ritningen ur museiverkets arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
P\u00e5 nedre v\u00e5ningen i den s\u00f6dra fanns polisens utrymmen, med tv\u00e5 arrestrum och ett latrinrum. I den norra \u00e4ndan fanns auktionskammaren, en skrubb och depositionsrummet. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 g\u00e4ldstugan, d\u00e4r man internerade s\u00e5dana som hade obetalda skulder eller skatter. Ritningen ur museiverkets arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I \u00f6vre v\u00e5ningen fanns stadens f\u00f6rvaltning. I den s\u00f6dra \u00e4ndan sessionsrummet med ett f\u00f6rmak och i den norra \u00e4ndan fanns expeditionsrummet och arkivet. I mitten fanns den stora festsalen, d\u00e4r r\u00e5dhusst\u00e4mmorna h\u00f6lls i tiden och som numera anv\u00e4nds f\u00f6r stadsfullm\u00e4ktiges m\u00f6ten. Ritningen ur museiverkets arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

Annonser som handlar om r\u00e5dhuset.<\/strong><\/h4>\n

\"\" \"\" \"\" \"\" \"\" \"\" \"\" \"\" \"\" \"\" \"\" \"\"<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Historiken sammanst\u00e4lld av Lasse Backlund i januari 2022. L\u00e4nkar: -Om du vill l\u00e4sa en historik om stadens tidigare r\u00e5dhus, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R! -Om du vill l\u00e4sa ett kort personportr\u00e4tt om arkitekten Ernst Lohrmann, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R! Forts\u00e4tt l\u00e4sa R\u00e5dhuset i Kristinestad<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":8025,"menu_order":30,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-22809","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22809","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22809"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22809\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30794,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22809\/revisions\/30794"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8025"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22809"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}